I onsdags var det ny träningstävling i Smackserien. 22 km tempo från Vikskolan Upplands Väsby via Almungevägen till Kimsta och tillbaka igen. En förmodad snabb bana som kördes i fint väder och inte så mycket vind. Jag körde för första gången med ett dischjul som jag fått låna av Jonas G i klubben, stort tack för det Jonas. Var ju förstås lite spänd på hur det skulle kännas och om det blev någon extra skjuts på cykeln. Värmde upp och cyklade bort mot vändningen i låg puls ock kände direkt, wow vad det går undan. Vände tillbaka och förväntade mig mycket tuffare vind som det nästan alltid känns när det går lätt åt ena hållet. Men hem tillbaka igen kändes det fortfarande lätt med en segeleffekt i hjulet. Ökade farten lite till hem och efter 2 mil uppvärmning hade jag snittat 40 kmh med puls 134. Kändes nästan "för bra" och jag förstod att idag kommer det gå fort. Kanske kan komma upp mot 44 fart?
The race is on conquer or suffer (kanonlåt och passande titel för kvällens lopp). Kom igång bra och bort mot vändningen var jag ett tag uppe 45.7 i snittfart innan jag tappade lite när jag insåg att jag inte kan hålla hem med samma tryck. Vände och förväntade mig en tuffare hemresa, men kände ganska snart att, fan jag tappar ju inte, kan ju nästan öka lite till, en grym känsla och jag kämpade euforiskt vidare in mot målgång. Tappade lite kraft på slutet relativt, men det var lättåkt sista kilometern så snabb avslutning ändå och kom in på 29.18 över de 22.2 km med 45.2 snittfart. Resultat Smack Vik tempo Särklassigt snabbaste jag cyklat själv på in och utbana och galet nöjd med det. Det räckte till 4 plats i tuff konkurrens. Tre starka elitkillar före i resulatlistan. Staffan Arvidsson Uppsala snabbast på 28.15, quite impressive. Nu måste ju självklart ett Dischjul införskaffas till nästa säsong, tillsammans med ett mer aero framhjul också än det 58 mm jag har nu. Borde kunna göra några sekunder ytterligare. And they say money can´t buy you love?
fredag 30 augusti 2013
måndag 26 augusti 2013
RR Stockholm Triathlon Stafett
Hur nöjd som helst med det, gällande omständigheterna, den tuffa bansträckingen med bla 6 ggr över Västerbron och alla 180 respektive 90 graders svängar. Det här var så långt från jämn hög fart man kan tänka sig. På Södermälarstrand gick det som tur var att åka fort mellan alla HÖLL HÖGER. Banprofil, hastighetskurva och länk nedan. Garmin Stockholm Triathlon
När jag kom i mål var det ju det här med växlingslöpingen 300 m kvar. Skojar inte om att denna var nästan tuffare än cyklingen. Har grym träningsvärk idag av de sammanlagt 600 meter löpning. Tragiskt, snacka om att man är grenspecifikt tränad:-) Dessutom blev jag knockad och omkullslagen i växlingszonen. Av någon outgrundlig anledning får jag ett möte i hög fart i zonen och krockar i full springfart, slår i backen, slår huvudet i marken (tur jag hade hjälmen på). Blev groggy där och fattade knappt vad som hände när jag stapplade upp och ramlade in de sista 100 meterna till växling. Fick några jack på benen och skrapade upp höften också som minne av vårt möte. Växlade till min svåger Henke som är en stabil löpare med maror runt 3.10. Han siktade på dryga 38 på den tuffa banan. Vi var nu 40 sekunder efter ledande lag och hade långt ned till 3 lag. Kanske kanske kunde han komma ifatt? Men spänningen avtog dramatiskt då jag efter cyklingen frågade Edward om deras löpare kapacitet. Ca 35 min på milen sa han, okej snyggt kört och grattis sa jag. Haltade och cyklade om vart annat sen bort mot målet vid slottsbacken och tog emot Henke som galant sprang in på sina dryga 38 och en totaltid på 2.02.55. Vi kom 2 av 55 lag med 8 min ned till 3 lag. I individuella klasserna var det en kille, Richard Carlsson som ensam slog vår tid med 30 sek. Inte så tokigt ändå av ett oldboysgäng mellan 40-50 Resultat Olympisk stafett . Efteråt hade Henke ordnat access i ett sponsortälten, där vi kunde njuta några kalla recoverydrinks AAHHH vad gott. Innan jag i sakta mak tog cykeln och vinglade hem i eftermiddagssolen de 17 km till Landsnora.
lördag 24 augusti 2013
Mitt Annus Horribilis
Ibland tar livet fel väg. Hälsa, familjesituation, jobb, träning, skador, pengar eller allt detta samtidigt som verkar med starka motkrafter, drar isär dig och får dig att tvivla på om livet någonsin kan vändas på rätt köl igen. Som ett bevis och kanske inspiration till att du kan vända tillvaron tillbaka igen om du eller någon i din omgivning har en tyngre period delar jag nedan min berättelse från ett inlägg jag skrev på DI:s forum Börssnack dec 2007 när jag "firade" årsdagen av mitt Annus Horribilis.
Det här var ett par år innan jag började cykelpendla till jobbet som 43 åring och fann passionen i cyklingen. Det sägs ju att man ska ner i botten innan det vänder. Rock bottom, as low as you go, var i juni 2007 när jag vaknade upp på Karolinska efter ett hjärtstillestånd. Där kom vändningen. Knappt en sjukdag sedan dess och nu nått bättre fysisk status än någonsin. It's never too late. It ain't over until the fat lady sings.
Trevlig helg!
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|