lördag 31 maj 2014
Svågern på väg mot 2.55 på maran (edit 2.57 i mål SÅ GRYMT)
Är just nu ute på cykel i sthlm city och langar vatten o banan till svåger Henke och Andy som satsar på pers. Henke har gjort en drömöppning och passerade nyss mig längst ut på Lindareängsv. Han har klockat 5 orna på 20 min och är på väg mot tid runt 2.50-2.55 han har 3.10 spm pers men är i toppform och siktade under 3. Så jäkla pro, hoppas det får hålla hela vägen nu. KÖR!
torsdag 29 maj 2014
Vet inte hur ofta ni brukar cykla 20 mil på 5 timmar?
Men det gjorde vi idag i Conti Test Team som ett långt genrep inför Vätternrundan om 2 veckor. Vi var hela 27 st som mötte upp i morse på Vikskolan.
Lite taktik innan rundan. Vi fattade "sådär"
Imponerande och häftigt att se alla i Contiställ. Alla utom jag och typ en till. Cyklade ut till landet igår och packade halvstressad en väska med kläder plus alla Contikläder, byxor, arm o benvärmare & vindväst. Hallå sommaren vad hände? Imorse när jag fått på mig byxor o benvärmare och undertröja så saknades Conti cykeltröjan. Bara att byta om till dressen jag cyklade ut igår och jag som tur var tvättade igår kväll. Så ingen större skada förutom att jag sabbade lagestetiken. Körde i min nya Castelli Gabba jacka som jag köpte nu på XXL invigningsrea. Alltså vilken superjacka. Helt vind o vattentät och ändå med grym andning. Ekvationen man inte trodde var möjlig, i skönt softshellmaterial. Det perfekta plagget i Sverige mellan nollgradigt upp till 12-15 grader. Så bra att jag köpte en likadan till i onsdags i kortärmsversion
Idag skulle vi fokusera på fin och jämn klungkörning helt utan hastighetsfokus. 20 mil på agendan och mycket träning på "motorbyte" mellan de två gäng vi satte ihop. Ok sa vi en lugn start från Upplands Väsby till Vallentuna och satte iväg i 41 första milen i motvind. Det blev förstås halvkaos i den alldeles för höga farten. Vi stannade till vid Angarns Kyrka, coach Erik Vrang konstaterade att den starten var bara att glömma. Nu börjar vi om och håller MAX 35 och lär oss köra och växla motor bra. Sagt och gjort därifrån gick det riktigt bra mest hela vägen. Ja förstås motvinden och nordan var inte nådig första 10 milen. Och även om det mest var lågpuls så nöter vinden ner mentalt med alla pareringar man måste göra.
Men vilken payback vi fick hem i medvinden sista 10 milen. Jag har ju norra europas sämsta lokalsinne, så vet knappt var vi varit idag men tyckte mig se Östhammar på någon skylt. Och det snackades efteråt att snittet från Gimo och hem sista 2 timmar till Upplands Väsby var runt 47. Sista 4 milen från Almunge har jag dock kört MÅNGA gånger och så här fort har det akdrig gått.
Verkligen en fantastisk känsla att svischa fram i en välsmord kedja långa stunder i farter runt 50. Vi hade t o m 60 några gånger på platten när vinden hjälpte som bäst. Gick bra hela tiden idag, mestadels på "distanspuls" med tuffare körning sista 4 milen då alltfler droppade av i kedjan. Passet på Strava
Sammantaget mitt längsta träningspass om man exkluderar Mallorca med mer pauser och mindre intensitet. Och även om jag hade bra känsla hela tiden blir man ju rätt mör efteråt. Nu vid 10 tiden känns det bättre igen efter en rejäl middag och ett par glas återhämtningsrött. Imorgon bitti vid 7 tiden ska jag cykla de 5 milen till jobbet i stan från Smidö. Det fanns en tid för några år sen då man tyckte det var svårt långt från landet till stan. Snacka om allt är relativt..
måndag 26 maj 2014
Höftböjare ur funktion, lagad, laserbehandling och nytt KOM
Har haft ont i vänsterknät sedan mycket cykling på Mallorca för några veckor sen. På hempendlingen idag från stan fick jag en undersökning och behandling av en bra och mycket trevlig kiropraktor jag använde för några år sen, Thomas Östling.
Thomas började med att kolla om min höftböjare var i funktion (tydligen bland det vanligaste orsakerna till att skador och felbelastningar uppstår). Han kollar genom att trycka ner mitt ben som jag håller upp i luften ca 30-40 grader liggandes på rygg. Jag ska hålla emot och låsa benet. Gick inte alls. Höftböjaren är helt ur spel. Där har du orsaken. Du blir svag och i obalans och felbelastar sa Thomas. Va bra sa jag tyckte jag har varit lite klen på sista tiden:-) hur fixar vi det här? Inga problem. Jag nollställer höftböjaren nu direkt så får du full funktion. Sen tar vi laserbehandling några gånger på knät sen är du fabriksny igen.
Thomas tryckte lite på magen rätt långt ner mot ljumskarna på båda sidor, bad mig sitta halvt och tog ett livtag och sa, nu kommer det knaka lite, slappna av. det knäckte till lite i några ryggkotor eller vad det kan ha varit. Sen testade han igen. Nu var båda benen fasta som i ett skruvstäd. Han hade inte en chans att trycka ner dom. Märklig känsla, minst sagt. Efter 20 min laserbehandling på knät och lite andra tryck kring knät var det klart. Härlig känsla när jag ställde mig upp, lätt i benen och på något sätt rakare och stoltare i grundhållningen. Ja det är så det blir sa Thomas. Cyklade hem glad (trots snabbt väderomslag och bara 13 grader med kall nordan) med en lätt känsla i kroppen. Speciellt upptrampet kändes kanon. Tog en 15 k extra sväng min vanliga teststräcka Vattentornet- Täby Kyrkby och tillbaka. Tryckte på nära max i medvinden hem och fick ett nytt prydligt KOM på Frestavägen tillbaka. Plus näst snabbaste tid någonsin av alla hundratals gånger jag kört backen. Bara KOM tiden satt med tempocykel snabbare. Strava
Peppad och glad berättade jag för Kajsa hemma om den revolutionerande behandlingen. Så testade jag på Kajsa och hon höll emot bra. Hon testade på mig igen och nu kunde jag inte hålla emot längre :-( Märkligt, verkar ha gått ur funktion igen. Tur att jag ska på ny laserbehandling hos Thomas imorgon bitti. Då får han laga mig igen och lista ut varför det inte "sitter kvar".
lördag 24 maj 2014
STHLM GRAN FONDO RR - Under attack
Ja herregud inte hade jag bettat på att ett motionslopp skulle bli det tuffaste jag upplevt i cykelväg. Anledningen stavas Team Argon 18 Scandinavia som var där med sitt elitlag på på sponsororder istället för att cykla i Kinnekulle. Laget har vad jag (nu) förstått några riktiga toppkillar med bla Marcus Svensson som för att par veckor sedan kom 2 i Scandinavian Race i Uppsala (landets kanske hårdaste och mest prestigefulla lopp). Marcus kom även 3 i går på Götene GP. Jag hade ju trott på en fin dag i solen med lite hårdkörning sista halvan i konkurrens mot elitmotionärer. En fin dag i solen blev det, och även ett rätt ok lugnt första varv, men andra varvet, vilken resa! Förutom 6 semipros från Argon i dryga 20 års åldern var det jag, min klubbkompis Andre' Prtic och Andreas Lindqvist som hakade på dom i starten. Det gick som sagt fint första halvan men efter ca 10 mil av dom 15 som skulle köras började dom ladda en serie av attacker en efter den andra för att köra av oss tre.
Hade ingen toppendag i kroppen men det blev faktiskt bättre och bättre så jag var med rätt bra på noterna. Men efter en stunds grillning hade Andre' och Andreas släppt och även ett par deras egna. Nu var det fyra Argon mot mig. Ja ni fattar vad som hände, attack på attack, men jag blev så peppad när jag kände att jag kunde brygga gång på gång och såg även i uppförsbackarna att flera av dom kämpade med hög puls, vilket jag förstås gjorde också. Efter ännu en attack som jag kom ifatt slog dom av och jag kom först in i en rondell en bit innan vändning i Upplands Väsby. Kör då fel när en stor buss kommer in samtidigt och får ta ett extra varv i rondellen. Argon killarna kör in i en uppförsbacke men utnyttjar inte min miss gentlemannamässigt. Tack för ni inte attackerade när jag körde fel flämtar jag med maxpuls när jag kommer ifatt dom. Ingen orsak jag attackerar nu istället sa Marcus och drog iväg en monsterattack, så där höll det på. Efter en liten stund hade två av dom tappat mark och nu var det Marcus Svensson och Isac Lundgren som turades om att stöta, och varje gång jag slet mig ifatt stack han bakom mitt hjul i ny attack. Det var en period om ca 15 km som var helt absurd. När jag laddat upp Ibike med data på eftermiddagen räknade jag till 18 attacker mellan 600-1080 watt snitteffekt på 10 sekunder. 10 st av dom var över 800 w. Men jag vägrade ge mig och märkte att det var fler än jag som var trötta. Det lugnade sig lite och tre av deras lagkamrater kom ifatt när vi svängde in tillbaka mot Sandavägen och Gudbyrondellen. Dom slutade attackera och som tack hjälpte jag till i lagtempokörning som faktisk gav lite återhämtning. Så pass att när vi kom till. Frestabacken körde jag hårdare igen och bara Marcus och Isac är med över krönet. Men efter en attack till bytte dom taktik och bara tog mitt hjul. Jag blev ju tvungen att hålla fart annars var dom andra tre ifatt på direkten. Fångad igen, nu dessutom i rätt stark motvind. Försökte få dom att byta av några gånger, men dom var inte ett dugg intresserade. Fattade vart åt det barkade. Men jag var jäkligt nöjd så länge luckan till dom bakom var betryggande.
När jag dragit upp dom till Silverdal så stack Marcus på krönet enligt skolboken, kände direkt this is it och även om det inte blev någon stor lucka så bara gick det inte en gång till. Isac la sig förstås bakom mig igen och lät mig dra honom upp till nedfarten innan Friends Arena då han tog sats i ett krön och seglade iväg. Men det gjorde mig faktisk ingenting var så sjukt nöjd att jag gett dom en sån match trots det hopplösa läget. Rullade SÅ NÖJD solo i mål som 3:a. Extra kul med credden jag fick från Marcus och Isac efteråt som starkast av oss idag.
Nöjd och trött trio imål på Friends
Gran Fondo har ju fått mycket kritik, mycket av den berättigad, bansträckningen var ju inte på nåt sätt hundra och det blev ingen tävlingsklass som det var tänkt. Men det arrangemang som idag genomfördes var förstklassigt. 100 tals funktionärer på banan som säkert och effektivt stoppade all trafik där vi kom. Mycket depåer och en massa mellantidsstationer. Proffsigt även inne på Friends Arena, med liveband, en massa utställare etc. Drygt 2800 körde tydligen loppet som blev en riktig cykelpropaganda. Ser redan fram mot nästa år, ja kanske inte ensam mot attacksoldater från Team Argon då förstås:-)
Resultatlista Gran Fondo Strava med 6 nya KOM
Hade ingen toppendag i kroppen men det blev faktiskt bättre och bättre så jag var med rätt bra på noterna. Men efter en stunds grillning hade Andre' och Andreas släppt och även ett par deras egna. Nu var det fyra Argon mot mig. Ja ni fattar vad som hände, attack på attack, men jag blev så peppad när jag kände att jag kunde brygga gång på gång och såg även i uppförsbackarna att flera av dom kämpade med hög puls, vilket jag förstås gjorde också. Efter ännu en attack som jag kom ifatt slog dom av och jag kom först in i en rondell en bit innan vändning i Upplands Väsby. Kör då fel när en stor buss kommer in samtidigt och får ta ett extra varv i rondellen. Argon killarna kör in i en uppförsbacke men utnyttjar inte min miss gentlemannamässigt. Tack för ni inte attackerade när jag körde fel flämtar jag med maxpuls när jag kommer ifatt dom. Ingen orsak jag attackerar nu istället sa Marcus och drog iväg en monsterattack, så där höll det på. Efter en liten stund hade två av dom tappat mark och nu var det Marcus Svensson och Isac Lundgren som turades om att stöta, och varje gång jag slet mig ifatt stack han bakom mitt hjul i ny attack. Det var en period om ca 15 km som var helt absurd. När jag laddat upp Ibike med data på eftermiddagen räknade jag till 18 attacker mellan 600-1080 watt snitteffekt på 10 sekunder. 10 st av dom var över 800 w. Men jag vägrade ge mig och märkte att det var fler än jag som var trötta. Det lugnade sig lite och tre av deras lagkamrater kom ifatt när vi svängde in tillbaka mot Sandavägen och Gudbyrondellen. Dom slutade attackera och som tack hjälpte jag till i lagtempokörning som faktisk gav lite återhämtning. Så pass att när vi kom till. Frestabacken körde jag hårdare igen och bara Marcus och Isac är med över krönet. Men efter en attack till bytte dom taktik och bara tog mitt hjul. Jag blev ju tvungen att hålla fart annars var dom andra tre ifatt på direkten. Fångad igen, nu dessutom i rätt stark motvind. Försökte få dom att byta av några gånger, men dom var inte ett dugg intresserade. Fattade vart åt det barkade. Men jag var jäkligt nöjd så länge luckan till dom bakom var betryggande.
Argon på rulle uppför Strandvägen Edsviken
Nöjd och trött trio imål på Friends
Gran Fondo har ju fått mycket kritik, mycket av den berättigad, bansträckningen var ju inte på nåt sätt hundra och det blev ingen tävlingsklass som det var tänkt. Men det arrangemang som idag genomfördes var förstklassigt. 100 tals funktionärer på banan som säkert och effektivt stoppade all trafik där vi kom. Mycket depåer och en massa mellantidsstationer. Proffsigt även inne på Friends Arena, med liveband, en massa utställare etc. Drygt 2800 körde tydligen loppet som blev en riktig cykelpropaganda. Ser redan fram mot nästa år, ja kanske inte ensam mot attacksoldater från Team Argon då förstås:-)
Resultatlista Gran Fondo Strava med 6 nya KOM
fredag 23 maj 2014
Dalbyvarvet linje RR - En Lidnersk knäpp
Igår kväll var det årspremiär för mig på linjelopp i allt populärare Smackserien med Dalbyvarvet 4 x 13 km i Hammarskog lite sydväst om Uppsala. Vilken härlig sommarkväll Lite svårt att fatta att man onsdagen innan stod och skakade av kyla i Bro inför Smacktempo. Välkommen sommar!
Kände mig jäkligt laddad och i grym form. Extra taggad, vi var 8 från klubben med en gemensam lagtaktik som i korthet gick ut på att 4 gubbar skulle se till att farthållningen i klungan var så bra att ingen utbrytning skulle få tillräcklig lucka för att hålla hem. 4 skulle sen bilda lead out train med mig längst bak som skulle "unleash hell" sista 150 meter i uppförsspurten för seger. Innan det skulle jag bara ligga inbäddad i klungan, skyddad av lagkamrater och och ladda för spurten. Frågor på det? Ja kanske lite svårare i praktiken än i teorin..
Det satte av direkt men jag höll mig förstås lugn enligt plan rätt långt bak i klungan. Såg inte ens när några snabbingar gick iväg tidigt på första varvet. Men förstod efter en stund att det verkade vara några av de starkaste elitkillarna och pros från Firefighters och Uppsala CK som jag inte såg till i klungan. Ajdå helt fel gäng i den utbrytningen. Nu blir det tufft att jaga ifatt dom för vårt gäng och klungan tänkte jag. Det gick ett varv och avståndet minskade inte direkt. Snart hade ett varv till gått och luckan var ännu större. Dessutom hade två av våra killar hamnat i ett ingenmansland med två andra mellan storklungan och 6 mannagruppen i täten. Nej det här går åt helv... nu får jag överge taktiken och vara med och dra upp farten rejält. Först upp till mellangruppen, och sen i bästa fall med bra samarbete upp till täten. Men det kändes avlägset. Som om det inte räckte med problem kom en lös hund rätt in i klungan över vägen, och Gustav Dejert krockar med hunden och kraschar. Hundylandet i krocken och ljudet när cykel går i backen var hemskt. Jag klarade precis hunden men trodde nästan den hade blivit ihjälkörd som det lät och kände ett tag olust att fortsätta. Men mirakulöst verkade det gått bra för både hunden och Gustav och en stund senare hade han kört ifatt klungan själv med trasig tröja kom han upp jämsides till mig och frågade om vi inte skulle börja jakten, respekt.
Så efter 30 lugna minuter på lågpuls bytte loppet karaktär helt för min del. Upp i spets och jaga, mana på lagkamrater och andra i klungan. Kände ganska direkt att formen var grym för dagen men blev samtidigt lite frustrerad av att det var alltför få i klungan som verkade känna samma form eller lust att hjälpa till. Våra killar gjorde ett grymt jobb i spets men som klunga betecknat för att jaga ett elitgäng räckte vi inte till. Insåg att målet får bli att ta spurten i klungan men körde mig gärna lite trött även innan det. Man vet ju aldrig vad som händer där framme, dom kan ju slå av alltför säkra på att ta det.
Så efter 30 lugna minuter på lågpuls bytte loppet karaktär helt för min del. Upp i spets och jaga, mana på lagkamrater och andra i klungan. Kände ganska direkt att formen var grym för dagen men blev samtidigt lite frustrerad av att det var alltför få i klungan som verkade känna samma form eller lust att hjälpa till. Våra killar gjorde ett grymt jobb i spets men som klunga betecknat för att jaga ett elitgäng räckte vi inte till. Insåg att målet får bli att ta spurten i klungan men körde mig gärna lite trött även innan det. Man vet ju aldrig vad som händer där framme, dom kan ju slå av alltför säkra på att ta det.
Med ett par kilometer kvar så formade vi vårt spurttåg i spets på klungan jag satt som 4:a enligt plan. Men när vi var tre kvar kom tre andra om på vänster sida i hög fart. Kastade mig direkt in på deras hjul istället och med 4-500 m kvar till målet ser jag helt plötsligt tätgänget bara kanske 150 m framför. Dom hade börjat lurpassa på varandra inför spurten och tappat fart. Spurten på Dalbyvarvet är ingen lek en 400 m lång uppförsbacke med 3.5% snittlut och 7% max. Förra året trodde jag jag hade segern 50 meter innan mål, men stumnade och blev 4. Så när jag såg dom gå in i backen hann jag tänka "so maybe there is a chance?" "You mean like one in a hundred?" "No more like one in a million" men vad har du att förlora? Kör! Hade hög fart med mig kastade mig ut från hjulen och släppte verkligen helvetet löst som Lesse Lagerbäck sa:-) Lämnade hela klungan bakom mig och tog in på täten kraftigt. Målet närmar sig, det brantar på. Kommer närmare och närmare full med adrenalin. Men mållinjen kommer för snabbt. Når precis sista man i gänget på mållinjen och är retliga 2 sekunder efter segrande favoriten Pierre Moncorge Firefighters.
Jäkligt besviken först, det var ju så nära. 20 meter till och jag hade nog tagit det. Men sen när det fått sjunka in lite allt mer nöjd med sista 3 milen och att vi som lag gjorde allt vad vi kunde gemensamt för att lyckas. Vi är ju ändå ett gäng oldboys.. Och när jag laddat upp Ibike datorn med kraft och andra data på kvällen kan jag konstatera att de sista 28 sekunderna och 390 meter i loppet är i särklass det bästa jag presterat i cykelväg någonsin. Måste fått någon form av "Lidnersk knäpp" full av adrenalin, solo jagandes i 3.5% snittlut uppför med 52.3 kmh fart och 1083 snittwatt 1310 max är
fart och kraft ja inte trodde fanns i kroppen. Fan rätt schysst alltså som grabbarna i Cafe Bärs hade sagt.
fart och kraft ja inte trodde fanns i kroppen. Fan rätt schysst alltså som grabbarna i Cafe Bärs hade sagt.
Resultat Smack Dalbyvarvet
Som vanligt klanderfritt arrangemang och trevlig stämning och gott med kaffe och fika efteråt. Nu dessutom i härlig kvällssol. Och framför allt superkul att hela vårt lag kämpade så bra ihop och körde med en plan som ett lag. Finns förstås detaljer att finslipa på. Men vi blir farliga framöver, var så säkra.
onsdag 21 maj 2014
Sparar benen till kvällens Smacklinje
Bil med Kajsa in till stan imorse för att spara benen inför kvällens Smacklinje Dalbyvarvet 52 km. Vi är en 7-8 st från CK08 som kör och igår på klubbträningen planerades en gemensam taktik för alla i laget med olika roller. Nu ska vi bara åka dit, cykla lite och ta hem segern till klubben. Hur svårt kan det va? Det verkade i alla fall ganska lätt när vi gick igenom det igår:-) Det ska bli superkul att köra som ett lag ikväll. Och vilken underbar sommardag och kväll vi får. En spegelblank Edsviken visade sig från sin bästa sida imorse, nästa lika fint från bilen som från cykeln.
torsdag 15 maj 2014
RR Smacktempo Skällsta Bro
"Jag får liksom ingen ordning på mitt liv" sjunger Lasse Winnerbäck. Riktigt så illa är det väl kanske inte men för tempocyklingen känns det en bit från hundra. Trodde verkligen på ett starkt lopp igår och förutsättningarna var goda med svaga vindar och uppehåll. Även om det som vanligt var bra kyligt och även regnade en stund när man stod och huttrade alldeles för lång tid vid kön till inskrivningen.
Varvet går på vägar jag känner bra då det är nära vårt landställe på Smidö. Ett rätt lättåkt varv på 22,6 km med två längre sega backar men annars snabb bana. Efter rekordstark linjecykling i helgen och vila några dagar så trodde jag på fart mellan 44-45 låg inom räckhåll och gick ut i högt tempo. Efter de första snabba 6 km bort mot Bålsta nerför Kalmarsandbacken vid rondellen hade jag 47 i snittfart och fick lite ökat självförtroende. Kanske det ändå skulle vara min dag? Nähe inte det, tappade mycket kraft och fart uppför den långa backen på vägen tillbaka mot 269:an. Snittfarten går ju ner skrämmande fort i en lång uppförsbacke och i takt med vikande tryck i benen och hög puls känner man sig inte direkt som Bradley Wiggins på tempocykeln. Körde ändå om rätt många som startat före så det hjälpte från kollaps i motvinden på vägen, i kroppen och huvudet.
Ute på 269 an så är det sen en 5-6 km kvar tillbaka till målet i Bro. En ganska seg och lång uppförsbacke som gick bedrövligt, följt av några snabba kilometer först utför sen plant. Den sträckan går att cykla vansinnigt fort om man har ben och kropp med sig, dessutom var vinden lite med hem men det fanns inget kvar att spurta med och kom helt slut i mål på 31.11 och 43,48 i snittfart. Lyckades i alla fall ta ut mig bra med 160 snittpuls och högsta 166. Men är verkligen inte kul vare fysiskt eller psykiskt att gå lite för hårt i början av ett tempolopp. Trodde jag skulle kunna hålla ihop det men krafterna tog slut. Av förväntade "marginal gains" med helvila i tre dagar, rödbetsjuice, speedsuit och aerogloves bidde just ingenting. Strava Smacktempo
Ungefär lika snabb som på den här minimotionscykeln en gränd i Bangkok
Även om farten var lite högre än tidigare tempolopp i år så var den det för "alla andra" också och placeringsmässigt mitt sämsta lopp i år med en 6 plats när jag var övertygad om ett starkt lopp innan är en klar besvikelse. Helt klart så kör jag tempo hittills i år sämre än förra året, både i absoluta tal och i relativa mot konkurrensen. Begriper inte heller varför. På linjecykeln känns det tvärtom både snabbare och starkare än förra året. Snabbast inte helt oväntat Alexander Gingsjö med 28.34 och smått absurda 47,47 kmh i snittfart. Efter loppet läste Alex wattmätaren till snitt 440 w! A men hallå, vilka världsklasssiffror. 2 a Edvard Wendelin som återigen gör ett grymt lopp med 29.19 och över 46 fart. 3 plats Gustav Dejert som prickat samma tid som mig och slagit mig med 1 sekund i de två senaste loppen vi kört. Igår var han före med "rekordmarginal" 15 sekunder. Snacka om jämna på tempo. Resultat Smack
Som grädde på moset så gick min svindyra (och lika långsamma:-) Castelli Speedsuit sönder i dragkedjan när jag skulle försöka kränga av mig den hemma på kvällen. Fick bara ner den halvvägs, en liten tand i dragkedjan har gått sönder så det var omöjligt och få av sig. Var nära att riva sönder skiten innan jag med Kajsas hjälp till slut lyckades kränga av den utan att slita den i stycken, reklamationsdags. Nej bryt ihop och kom igen nu.
Varvet går på vägar jag känner bra då det är nära vårt landställe på Smidö. Ett rätt lättåkt varv på 22,6 km med två längre sega backar men annars snabb bana. Efter rekordstark linjecykling i helgen och vila några dagar så trodde jag på fart mellan 44-45 låg inom räckhåll och gick ut i högt tempo. Efter de första snabba 6 km bort mot Bålsta nerför Kalmarsandbacken vid rondellen hade jag 47 i snittfart och fick lite ökat självförtroende. Kanske det ändå skulle vara min dag? Nähe inte det, tappade mycket kraft och fart uppför den långa backen på vägen tillbaka mot 269:an. Snittfarten går ju ner skrämmande fort i en lång uppförsbacke och i takt med vikande tryck i benen och hög puls känner man sig inte direkt som Bradley Wiggins på tempocykeln. Körde ändå om rätt många som startat före så det hjälpte från kollaps i motvinden på vägen, i kroppen och huvudet.
Ute på 269 an så är det sen en 5-6 km kvar tillbaka till målet i Bro. En ganska seg och lång uppförsbacke som gick bedrövligt, följt av några snabba kilometer först utför sen plant. Den sträckan går att cykla vansinnigt fort om man har ben och kropp med sig, dessutom var vinden lite med hem men det fanns inget kvar att spurta med och kom helt slut i mål på 31.11 och 43,48 i snittfart. Lyckades i alla fall ta ut mig bra med 160 snittpuls och högsta 166. Men är verkligen inte kul vare fysiskt eller psykiskt att gå lite för hårt i början av ett tempolopp. Trodde jag skulle kunna hålla ihop det men krafterna tog slut. Av förväntade "marginal gains" med helvila i tre dagar, rödbetsjuice, speedsuit och aerogloves bidde just ingenting. Strava Smacktempo
Ungefär lika snabb som på den här minimotionscykeln en gränd i Bangkok
Även om farten var lite högre än tidigare tempolopp i år så var den det för "alla andra" också och placeringsmässigt mitt sämsta lopp i år med en 6 plats när jag var övertygad om ett starkt lopp innan är en klar besvikelse. Helt klart så kör jag tempo hittills i år sämre än förra året, både i absoluta tal och i relativa mot konkurrensen. Begriper inte heller varför. På linjecykeln känns det tvärtom både snabbare och starkare än förra året. Snabbast inte helt oväntat Alexander Gingsjö med 28.34 och smått absurda 47,47 kmh i snittfart. Efter loppet läste Alex wattmätaren till snitt 440 w! A men hallå, vilka världsklasssiffror. 2 a Edvard Wendelin som återigen gör ett grymt lopp med 29.19 och över 46 fart. 3 plats Gustav Dejert som prickat samma tid som mig och slagit mig med 1 sekund i de två senaste loppen vi kört. Igår var han före med "rekordmarginal" 15 sekunder. Snacka om jämna på tempo. Resultat Smack
Som grädde på moset så gick min svindyra (och lika långsamma:-) Castelli Speedsuit sönder i dragkedjan när jag skulle försöka kränga av mig den hemma på kvällen. Fick bara ner den halvvägs, en liten tand i dragkedjan har gått sönder så det var omöjligt och få av sig. Var nära att riva sönder skiten innan jag med Kajsas hjälp till slut lyckades kränga av den utan att slita den i stycken, reklamationsdags. Nej bryt ihop och kom igen nu.
tisdag 13 maj 2014
Tapering, rödbetsjuice & aerogloves
Kan det vara rätt medicin för ett bra tempolopp på Smack imorgon?
Testar helvila måndag till onsdag och hoppas på pigga ben imorgon kväll. Ackompanjerade av lite rödbetsjuice för bättre syreupptagning vore det väl f.. om jag inte skulle kunna få lite bättre fart på tempocykeln. Helvilan förra måndag till fredag kändes kanon under helgens cykling och hoppas på repris av den känslan i benen imorgon.
På temat "marginal gains" med rödbetsjuice lägger jag till Speedsuit och nya Aero gloves från Castelli med lobsterfingrar. Ja jag vet, visst är det sjukt.
Imorgon ska det bli åka av
söndag 11 maj 2014
17 mil Conti snabbdistans
Bra långpass med Conti idag, nära 17 mil i jämn hög fart med 40,5 i snittfart. Vi var en 11, 12 st som körde en ganska väl fungerande belgisk kedja hela vägen. Lätta vindar men blöta vägar, rätt kallt och mycket stänk första 10 milen. Torkade upp och började blåsa lite mer på hemvägen, motvind förstås. Så sista 2 milen med lite för lite energiintag blev småsega. Annars låg till medelpuls hela vägen och bra känsla i både kropp och ben.
Ett nöjt och lite trött gäng pustar ut vid Vikskolan efter träningen
Känns klart lovande vad gäller Conti teamet. Många starka i laget och även om vi behöver ett par kmh till i fart för att klara Vättern under 7 timmar så lovar det gott med träningar över 40 fart så pass lång sträcka med så pass få cyklister. Dagens Strava
Ett nöjt och lite trött gäng pustar ut vid Vikskolan efter träningen
Känns klart lovande vad gäller Conti teamet. Många starka i laget och även om vi behöver ett par kmh till i fart för att klara Vättern under 7 timmar så lovar det gott med träningar över 40 fart så pass lång sträcka med så pass få cyklister. Dagens Strava
lördag 10 maj 2014
Yes där kom den, superkompensationen
Den där fantastiska känslan när ben och kropp bara fungerar, hur stark som helst utan trötthetskänslor.
Efter för mig rekordlång vila (under senaste 18 mån) med 5 helt träningsfria dagar pga knäont efter Mallorca så körde jag dryga 6 mil solo på seneftermiddagen. I ca 7 grader men rätt skönt ändå eftersom vinden knapp var märkbar. Kände direkt att benen var grymma och efter en 5:a i lite lugnare ökade jag till strax under tröskelansträngning och bara gled på i bra fart resten av rundan
Det klart snabbaste jag cyklat i livet en lite längre sträcka på linjecykel. Helt klart verkar 103 mil på Mallorca veckan innan följt av lite längre vila varit klockrent för formen. Kanske synd att man inte var och tävlade idag. Dagens Strava
onsdag 7 maj 2014
9 voltaren om dagen håller magen igång
Fick känningar på framsida av vänsterknät sista tre dagarna på Mallorca. Kanske av hårt trampande i bergen eller bara av många mil där och i år totalt. Hur som helst lite skadad för första gången av cykling. Kändes på Hovettempot i söndags och på måndagspendlingen till jobbet. Segt och surt med skador även om jag varit exceptionellt odrabbad sista året. Hade ett seminarium på jobbet igår så hade ändå missat premiären på Stockholms Landsvägscup igår. Och i den här misärkylan är det ändå inget kul att tävla på Smack ikväll. Vilket jag inte heller kunnat för Kajsa är bortrest. Så perfekt skadetiming m a o:-) När verkligheten inte ter sig som du vill så gäller det att omforma verkligheten så den passar dig.
Ringde en kiropraktor jag känner. Han sa ta 3 x 25 mg voltaren 3 ggr per dag i några dagar vila och börja sen cykla lugnt igen. 9 voltaren om dagen? Ja kör det om magen klarar det. Har gjort det i två dagar nu, känns ju inte helt hundra i magen, men knät känns bättre. Drar ner på intaget nu. Buss idag och testar lätt pendling imorgon och håller tummarna.
söndag 4 maj 2014
Hovettempot RR - Superokompensationen
Ibland när man cyklar (inte ofta men magiskt när det händer) kan man få den där runners high
känslan att benen är lätta, starka och spinner av sig själva. Hjärta och lungor pumpar på som aldrig förr, man kan gå på stenhårt, igen, igen och igen. Idag var inte en sån dag.
Efter 103 mil på Mallorca fredag-torsdag så kändes det lite som det kan gå hur bra som helst med superkompensation efter ett par dagars vila, eller hur dåligt som helst med kassa ben och alltför kort vila. Det blev tyvärr det senare idag.
Hade starttid 10.55 och är ju rätt långt från någon morgon eller förmiddagscyklare. Har vansinnigt svårt att komma igång på morgon eller förmiddag och behöver någon timmes cykling för att få igång motorn. Och någon inspirerande uppvärmning i 5 grader och snålblåst fanns varken tid eller lust för. Jäklar vad kallt det var. Jag som hade min nya Castelli Speedsuit på för premiär. Varför kan det inte vara som på Mallorca? Ja ja bara att bita ihop och göra det bästa av det, eller? Startade i stark motvind den 3 mil långa rätt kuperade banan. Kändes väl inte tokdåligt direkt vid start, men när det började hagla och bli iskallt redan efter 2 minuter bara tokdog min figthtingspirit och bara ville vända hem igen. Benen snabbt fulla av mjölksyra och andningen kom liksom inte igång trots låg puls kände jag mig helt slut, stark motvind såväl på vägen som mentalt då jag redan här förstod att det här blir inte bra.
Nej fy fan vilken hemsk utrunda, nu måste det väl ändå bli payback time hem med grym snabb cykling? Nehe inte det heller, första 5 an hem gick lika sakta som utrundan, hallå medvinden vart tog du vägen? Sen gick det lite fortare sista milen men var för länge sen mentalt borta. Kunde inte gräva djupt idag och snittpulsen blev extremt låga 152 med högsta notering 159. Farten också i särklass lägsta på ett tempolopp i år med 41.1. Så allt annat än nöjd när jag rullade i mål. Nu har jag åkt 4 tempolopp i år och är missnöjd med alla och svårt missnöjd med dagens. Men med bra linjecykling på Mallorca och fina pers på alla klättringar och helbra känsla hela veckan är jag övertygad om att det måste gå att få upp farten även på tempocykeln snart.
Nu visade det sig att det var fler än jag som tyckte att det var motigt idag. Min tid 43.21 räckte till 3 plats i elitklass dock rejält utskåpad av urstarke segraren Edvard Wendelin på 40.35. Gimonäs Peder Larsson tvåa på 42.40. Förstås jättenöjd med 3 platsen, men i tempo tävlar jag mycket mot mig själv och nu har jag förlorat 4 gånger i rad. Nästa gång, då jä....
Gimonäs Peder Larsson kunde inte närvara vid podiet
Betydligt trevligare hade vi det igår kväll jag och min älskade fru Kajsa. Vi gifte och oss lördagen den 3 maj 1997 och exakt 17 år och tre fantastiska döttrar senare återbesökte vi den restaurang på söder Historia Tre Santi där vi hade vår första date 1996 och ingen av oss ätit på sen dess. Det var lika gott nu som då. Skål för livet!
känslan att benen är lätta, starka och spinner av sig själva. Hjärta och lungor pumpar på som aldrig förr, man kan gå på stenhårt, igen, igen och igen. Idag var inte en sån dag.
Efter 103 mil på Mallorca fredag-torsdag så kändes det lite som det kan gå hur bra som helst med superkompensation efter ett par dagars vila, eller hur dåligt som helst med kassa ben och alltför kort vila. Det blev tyvärr det senare idag.
Hade starttid 10.55 och är ju rätt långt från någon morgon eller förmiddagscyklare. Har vansinnigt svårt att komma igång på morgon eller förmiddag och behöver någon timmes cykling för att få igång motorn. Och någon inspirerande uppvärmning i 5 grader och snålblåst fanns varken tid eller lust för. Jäklar vad kallt det var. Jag som hade min nya Castelli Speedsuit på för premiär. Varför kan det inte vara som på Mallorca? Ja ja bara att bita ihop och göra det bästa av det, eller? Startade i stark motvind den 3 mil långa rätt kuperade banan. Kändes väl inte tokdåligt direkt vid start, men när det började hagla och bli iskallt redan efter 2 minuter bara tokdog min figthtingspirit och bara ville vända hem igen. Benen snabbt fulla av mjölksyra och andningen kom liksom inte igång trots låg puls kände jag mig helt slut, stark motvind såväl på vägen som mentalt då jag redan här förstod att det här blir inte bra.
Nej fy fan vilken hemsk utrunda, nu måste det väl ändå bli payback time hem med grym snabb cykling? Nehe inte det heller, första 5 an hem gick lika sakta som utrundan, hallå medvinden vart tog du vägen? Sen gick det lite fortare sista milen men var för länge sen mentalt borta. Kunde inte gräva djupt idag och snittpulsen blev extremt låga 152 med högsta notering 159. Farten också i särklass lägsta på ett tempolopp i år med 41.1. Så allt annat än nöjd när jag rullade i mål. Nu har jag åkt 4 tempolopp i år och är missnöjd med alla och svårt missnöjd med dagens. Men med bra linjecykling på Mallorca och fina pers på alla klättringar och helbra känsla hela veckan är jag övertygad om att det måste gå att få upp farten även på tempocykeln snart.
Nu visade det sig att det var fler än jag som tyckte att det var motigt idag. Min tid 43.21 räckte till 3 plats i elitklass dock rejält utskåpad av urstarke segraren Edvard Wendelin på 40.35. Gimonäs Peder Larsson tvåa på 42.40. Förstås jättenöjd med 3 platsen, men i tempo tävlar jag mycket mot mig själv och nu har jag förlorat 4 gånger i rad. Nästa gång, då jä....
Gimonäs Peder Larsson kunde inte närvara vid podiet
Betydligt trevligare hade vi det igår kväll jag och min älskade fru Kajsa. Vi gifte och oss lördagen den 3 maj 1997 och exakt 17 år och tre fantastiska döttrar senare återbesökte vi den restaurang på söder Historia Tre Santi där vi hade vår första date 1996 och ingen av oss ätit på sen dess. Det var lika gott nu som då. Skål för livet!
En annan bra grej med ännu några års längre historik är Kent. Kommer ihåg hur mycket jag gillade dom i mitten av nittiotalet och egentligen hela vägen fram till idag. Har nu i em lyssnat några gånger på deras nya album Tigerdrottningen. SÅ BRA! Där kan man snacka om att åldras och utvecklas med värdighet.
torsdag 1 maj 2014
Sorry Sir this race is only for locals
Cykeln och väskan packad, en sista titt från balkongen
innan den alltid lika trevliga finalmiddagen tar vid. Vi byter bort hotellbuffen (som iofs varit klockren) mot finkrog ikväll. Känns som vi kan vara värda det efter 103,5 mil på 7 dagar.
Blev annars lite antiklimax idag, steg upp tidigt för att preppa och cykla iväg de dryga två milen till Muro och en 95 k tävling som jag fått tips om att vara med på. Kommer in till Muro strax innan 9 och det är fullt med cyklister med nummerlappar på torget. Strålande sol, en speaker, podium, sponsorer följebilar och grejer. Det här blir kanon tänkte jag. Hittade en arrangör och presenterade mig och frågade var jag kunde skriva in mig? Sorry sa han. Only for locals, no international. A men hallå! Please senor, det här måste vi kunna lösa på något sätt? I have a UCI licence (vilket elitkillen som lurade dit mig sa skulle räcka) No Sir sorry this race is only for locals. Ridå, surt hann bli rejält tävlingssugen där på torget bland alla som snart skulle iväg.
Bara att vända tillbaka till Sa Pobla och ansluta sig till resten av klungan som snart skulle passera där. Blev ju inte på något sätt ett dåligt substitut med 11.5 solskensmil till i mestadels bra pratfart med några tempoökningar och skyltspurtar här och där. Dom skulle åka upp till klostret i Randa och jag bestämde mig för att låta den knappa 5 km klättringen upp till klostret bli "min tävling" idag. Gav vad jag hade upp i de många serpentinerna och lyckades ännu en gång bli rätt så jäkla trött. Strava plats 109/4317. Ligger nu runt plats 100 på de 4 stigningar jag gett allt. Coll De Femenia, Puig Mayor, Sa Calobra och Randa. En nivå jag är mer än nöjd med. Liksom hela veckan som varit fantastisk. Det regnade 2 timmar när vi kom i fredags lunch sen dess har vi haft sol och varmt hela tiden och imorgon ska det tydligen bli regn igen. Bra timing. Inte en incident eller ens en punktering på 10 man och kollektivt 1000 mil cyklade. Skål för det säger vi ikväll!
ibike data från klättringen