RR Smack Lunda Tempo - The Bionic Man

Jag tycker nästan alltid jag kan känna direkt på upvärmningen om det blir bra eller inte på tempolopp. Hur tungt eller lätt det känns i olika farter och puls. Igår premiär med nya tempocykeln och även om jag logiskt inte väntade mig några mirakel med tanke på att det bara var tre veckor sen jag blev utskriven på sjukhuset i Alcudia efter nyckelbensbrottet, så gick det både så snabbt och kändes så lätt på måndagens 9 mil med CX att det ändå gav mig vissa förhoppningar om en chans till ett bra lopp. Lägg till inspiration med nya cykel och fint väder. Så det var med spänning jag rullade iväg för någon mils uppvärmning. Men det blev tvärnit av den positiva känslan direkt jag kom ut på vägen. Tempoställningen gjorde ONT i nyckelbenet (trots värktablett) och benen kändes kass, som en helt annan kropp än i måndags. Förstås inte kontstigt att första utepasset på en månad dessutom rätt hårt och långt satt i benen. Men man blir ändå lika besviken, jäkla kropp, varför är du så klen och ynklig tänkte jag.

Efter 15 km uppvärmning i 35 fart var jag både tröttare och hade mycket högre puls trots långsammare cykling på en värstings tempocykel än vad jag gjorde med en tung CX med skärmar på en 5 ggr så lång sträcka två dagar innan. Som en helt annan kropp som sagt. Det gjorde också så pass ont i axeln att starkt övervägde att skita i det, åka tillbaka till bilen vid Lunda Kyrka och åka hem igen. Men det var ju en fin kväll och soligt så jag bestämde mig ändå för att starta och gjorde det för ont kunde jag ju "sitta upp" ur tempoställning och bara rulla igenom tänkte jag och åtminstone få röra benen lite.

Hade innan tänkt att köra max 90% men det sprack omgående då jag trampade på med hög kadens för att åtminstone komma upp i 40 kmh som jag satte som någon slags gräns för mig själv innan loppet. Så pulsen upp på kritiska 160 i stort sett direkt sen fastnade den där resten av loppet. Det gick ändå mycket bättre än jag trodde under uppvärmning även om benen var långt ifrån starka, men när racemode och viljan kommer kan man ibland prestera mer än formen borde tillåta. Vid ca 7 km kom jag ifatt och gick förbi min engelska klubbkamrat David Scrivner som startade 30 sek före. Snittet låg då över 46 (medvind) och jag var mer än nöjd så långt, smärtan var inte lika påtaglig längre i axeln däremot var tröttheten högst påtaglig. Insåg att det här kommer aldrig att hålla i motvinden hem. Det gäller att begränsa tappet nu och inte klappa igenom helt så jag blev tvungen att slå av lite.

Efter vändningen var det motvind i dubbel bemärkelse hela vägen hem, orkade precis hålla mig över 40 fart och kunde till slut rulla in på 29.17 och 43 kmh över de 21 km. Efter mina förutsättningar var jag jättenöjd med det, framförallt med kämpainsatsen. Det räckte till en 7 plats igår i ett fält med 67 deltagare. Många både före och efter inom små marginaler. Det har verkligen blivit en klar nivåhöjning med många starka cyklister nu på Smackloppen. Igår liksom vid flera andra lopp i år stack Niclas Näslund ut och vann klart med grymma 45,6 fart och 27.38. Inte så tokigt av en H 45 åkare.. Resultat Smack Lunda Tempo 

Efter loppet som vanligt gott kaffe och fika. Det var lite kul när David berättade att det som kom upp i hans huvud när jag körde om honom var en gammal kult tv serie från 70 talet The Six Million Dollar Man  som handlar om en astronaut som kraschade. Med hjälp av modern vetenskap och teknik byggde de upp världens första Bionic Man som var "Better Stronger  Faster" och det var den känslan han fick när jag gick om honom i hög fart på utvägen. Kul och en bra bild att ha i huvdet framåt - The Bionic Man. Det är det jag ska bli, Better Stronger Faster. Igår orkade jag inte vara Bionic så länge, men nästa gång då..

Nya cykeln igår med högprofil fram gick kanonfint. Vi kan nog trivas bra ihop framöver och förhoppningsvis kunna öka farten lite när jag är fullt återställd och vi vant oss lite med varandra.

Smack premiär ikväll

Tog lilla bilen istället för cykeln imorse. Fint väder vid Edsviken, härligt och skönt att slippa regn. Cyklade hem sent igår kväll och det var som för Ior. Ett regnmoln följde mig från stan och länge på vägen hem från en annars ganska blå himmel. Vackert med regnbåge vid Frösunda

"Men jag har bara regn hos mig"

Kommer göra Smackdebut för året ikväll. Hade inte tänkt köra så här tidigt efter skadan men det kändes så pass bra i måndags på premiärcyklingen att jag blev sugen. Sen är det ju tempo 21 km från välbekanta Lunda Livs och tänkte köra det lite som uppbyggnad, inte på max utan runt 80-90% för att komma igång.

Lika glad som jag att komma ut blir min nya tempokompis Han har ju uttryckt stor skepsis där nere i källaren och mår dåligt över att aldrig komma ut. Men lugna dig käre vän ikväll får du göra tävlingsdebut, men vi tar det lite lugnt eller hur?

Landa! Vilken klättrare

Har precis sett Astanas Mikel Landa lekandes lätt vinna den extremt tuffa bergsetappen i Girot idag. Synd att han inte fick åka ifrån Aru några etapper tidigare då hade Contador fått passa sig. Nu har han 4.02 ledning till nya tvåan Landa och lär väl kontrollera resten. Men så stark Landa varit uppför hela Girot, helt dominerande först som hjälpryttare och nu sista etapperna med två raka vinster. Han satt med stängd mun långa stunder uppför hysterisk branta och långa Mortirolo ofta mellan 12-15% lutning och gick sen ifrån hur enkelt som helst i sista klättringen där han tog dryga 30 sekunder bara sista 3 km på Contador och etapptvåan Kruijswijk. Imponerande minst sagt. På gränsen till "Not normal"? Som Lance brukade säga om någon annan var "för bra". Får hoppas och vill tro att det kör "Paniagua". Men det har verkligen sett otäckt lätt ut i alla klättringar för Landa. Baksidan med fantastiska prestationer i cykelsporten, man blir lätt misstänksam.

Ute på vägen igen - Hellyckat både på cykling och i Istanbul

Det där var förbannat skönt. Att få cykla ute på vägen igen efter 4 veckors uppehåll och rehab av nyckelbensbrott och skadade revben. Pendlade till stan i morse, hur skönt som helst och det kändes klart bättre än förväntat. Inte läge att stå och "bryta" eller spurta än på ett tag men smärta ändå under hygglig kontroll. Efter hempendligen till Sollentuna tog jag en lång extrasväng på 6 mil för dryga 9 idag. De sista 6 gick oförskämt bra och snabbt med grym inspiration så t.o.m regnet var njutbart. Körde CX med skärmar som kom väl till pass då det kom några hyggliga skurar. Att jag hade välfyllda glykogendepåer efter 4 dagars med massor av god mat och dryck i Istanbul förstod jag men kunde aldrig drömma om såna pigga och starka ben som idag. Även hjärta och lungor långt bättre än förväntat.

Siktar på att vara med på Siljan Runt om knappa två veckor. Att hänga med och bidra i ett tempo runt 44 kmh i ca 3.40 för de 16 milen runt kan blir en tuff uppgift, men dagens premiär lovar gott och ser fram mot mitt första Siljan Runt och ser hur långt det räcker.

Kom hem igår efter en långhelg med Kajsa i Istanbul. Vilken kanonstad! Fantastisk läge och vacket med Bosporen som skiljer europeiska och asiatiska sidan. Härlig mix av gammalt och toppmodernt och fullt med vackra hus i bra skick. Rent och välordnat och ett enormt utbud i den gigantiska 20 miljioners staden. Vi hittade några kanonställen att äta på varav Ulus 29 förtjänas extra att nämnas. Toppklass rakt igenom med en svårslagen vy utöver Bosporen.

På det all kultur, vacker båtresa på Bosporen och alla otroliga kultursymboler de har med Hagia Sofia, Blå Moskén 

Dolmabahcepalatset, Topkapipalatset och andra. Hagia Sofia är den bysantinska arkitekturens mästerverk och byggdes under endast 6 år mellan 532-537 fattar ni snart 1500 år sen, helt galet hur det kunde byggas så fort på den tiden. Det stod i kyrkan att det var 1000 master craftsmen och 10 000 "unskilled" workers som byggde det. Vilken logistik de måste haft. Imponerande vad människor kan åstadkomma. Inuti mäktiga Hagia Sofia.

Blå Mosken

Måste även nämna Dolmabahcepalatset 

Dolmabahce från båttur på Bosporen

Det byggdes på mittan av 1800 talet som sultanens bo och administration. Nätta 45 000 m2 och 285 rum där den magiskt vackra Grand Hall var bland det häftigaste jag sett. Ett rum på 2500 kvadrat 36 meter i takhöjd, takkupolen var 25 meter i diameter. Guld och otroliga utsmyckningar överallt en "vanlig matta" på 125 kvadrat i mitten och en kristallkrona på nätta 4,5 ton. Thats what i call a living room.

På tal om matta så köpte vi en ny vardagsrumsmatta lite på volley (eller helt om jag ska vara ärlig) sista kvällen. Lite modern i stilen i en fantastisk angoraull / silke. Kul att ha med hem, inte så lätt att kånka på dock med 23 kilo. Tur att Kajsa är stark nu när jag inte kan bära så bra:-). Blev ursnyggt på plats hemma om än en bit kvar till Dolmabahce:-)

Av elände såg vi nästan ingenting och staden känns väldigt säker för turister. Och precis när vi talade om det Kajsa och jag får vi reda på att en svenska blivit skjuten till döds på en nattklubb i lördags. Så ofattbart tragiskt hon kanske var med på samma plan som oss ned till Istanbul i torsdags. De var ett tjejgäng som firade en möhippa, flera av dem säkert på sitt livs resa och nu är hon död. Träffad av slump med en kula ämnad för vakter till en nattklubb hon befann sig på och gick ut för att ta luft. På fel plats vid fel tillfälle med livet som pris. Sorgligt. Och ännu en gång påminns man om hur bräckligt allt är och hur snabbt det kan ta slut. 

Istanbul weekend

I loungen på Arlanda med Kajsa. Ser fram mot en långhelg i Istanbul. Har aldrig varit där förut så det är på tiden. Extra glad idag att vi åker med Turkish Airlines och inte SAS med alla inställda flyg idag. Hyggligt långa köer där nere.

Låg på sjukhus på Mallorca på vår 18 bröllopsdag vi firar det i Istanbul istället, (jag menar nu när man ändå inte kan cykla:-) Skål min kära fru!

Samtal i källaren Kärleksstigen 4

"Jaha här står jag dag efter dag och väntar, inklämd mellan elskåp och en barncykel. Fattar ingenting. En gång har jag fått komma ut på 2.5 månad. 8 mil thats it. En fullblods Trek värsting tempohäst som jag. Custom made och speciallackad, som rest långt från USA med vissa förhoppningar om ett bra hem och en snabb träningsvillig ryttare. Och så det här? 

"Sluta gnäll. Give him a break. Du är ju helt ny och oskadd. Själv är jag glad att jag lever. Ofattbart att den kraschen på Mallorca bara tog en Dura Ace pedal och en sadel (vila i frid). Det gick lite värre med husse men hoppas han snart är på g igen för nu vill jag ut på vägen igen. Har hört om att han hoppas på en provtur under nästa vecka och kanske Siljan Runt den 6 juni. Vore grymt kul om det funkade.

Trek: "Nej jag är skeptisk, verkar lite klen och glaslirare den där gubben som köpt mig. Tror jag är lite out of his league. Han har lite att bevisa om man säger så".

"Jag hör vad ni pratar om från Vinterstudiion. Den enes död den andres bröd. Jag trodde på ett halvårs dvala nu och risk för rost. Men jag har fått 5 pass på en vecka nu. Lite försiktigt i början och det gnälls en del över smärtor i axeln men igår en bra timme i hyggligt tempo även om det är en bra bit till toppsiffror. Jäkla vad han flåsade på slutet gubben och ikväll ska det tydligen bli intervaller så jag är glad för att få komma igång igen. Man var ju lite sur hela våren när han var otrogen med Monarkerna på GIH, men det är förlåtet nu.

Lite sur? Skojar du? Pga den där löjliga GIH studien har jag inte fått min jobbpendling sen i februari och ingen annan träning heller. Nej jag håller med min märkesbroder. Jag är skeptisk.

Så många cyklar så lite tid..

Recovering

Ja nu har det regnat snart ett dygn i sträck. Då är det lite lättare att acceptera att man inte kan cykla ute. Fått till några pass på Monarken nu och det känns stadigt bättre. Njuter en god recovery shake efter dagens träningstimme

 

och har nyss sett Tiralongo går förbi Jelte Slagter och vinna dagens etapp. Contador Aru och Porte är som fastlimmade och verkar ha svårt att göra något mot varandra. Starka alla tre men den som imponerar mest är ju Arus hjälpryttare Landa. Gick ifrån dem igår på klättringen och vann nästan etappen och idag hur stark som helst när han dem uppför.

Måste ju också uttrycka hur imponerad jag är av Peter Sagan. Att han kan spurta är teknisk som ingen annan och "alltid" är med i täten på nästan alla linjelopp är ju "sen gammalt". Men igår körde han tempo som en furie och krossade alla i Tour of California med en snittfart på ca 52 på en tuff milbana, galet imoonerande. Lika imponerande sen idag då han bara var 47 sekunder från nya franska stjärnan Alaphilippe som nu leder inför avslutningen med 2 sekunder före Sagan. Spännande.

Monark går bra men försäkring var det värre med

Ute på landet nu för ett par lugna sköna dagar med familj och släkt. God mat och mycket sport, hockey ikväll mot ryssarna och så förstås Girot. Vilken inledning det varit på Girot, stenhård. Kan bli en häftig kamp mellan Contador, Porte och Aru som alla såg starka ut igår och spurtade för livet om 4 bonussekunder igår. Såg på Cycling News att det varit mycket snack och även misstankar om elmotorer i cyklarna i år. Späddes på ytterligare när Cippolini kommenterade Contadors cykelbyte inför gårdagens slutklättring. Märklig debatt, känns ju helt absurt om det skulle existera "hjälpmotorer" i en cykel på Girot. Lite som ryssen i värja OS 76 eller när det var som hade ett eget elsystem inbyggt i värjan och kunde simulera träffar. Men som Gunde brukar säga "ingenting är omöjligt".

Torsdagshäng på landet framför girot

Riktigt skönt nu att läkningen går åt rätt håll. Var på läkarbesök i tisdags och doktorn sa att det såg bra ut och att smärtorna i högersidan beror på att jag har en spricka i ett eller fler revben. Smärta som gradvis ökar efter första en två veckorna och kan sitta i rätt många veckor. Men det känns som peaken ändå varit och att både nyckelben och högersida blir stabilt bättre.

Har nu tränat Monark måndag onsdag samt idag och det är superskönt att kunna trampa igång så smått igen. Känslan i kroppen efter ett bra träningspass igen efter de här mardrömsveckorna var magisk. 

Idag ett intervallpass 3x8 och givet förutsättningarna kändes det bra på ca 85-90% idag efter 2 lugna pass innan det. Pigga ben men naturligt, hårt ansträngd och effektsvag motor. Effekt idag ca 320, 310 samt 300 w på sista 8 minutaren. Har dialog med en kunnig idrottsläkare som säger att jag nu har en "omvänd" bloddopingeffekt i och med den stora blödningen och skador på revben och jag får räkna med ca 10-15% sämre prestanda nu ett tag innan full läkning.  Man får se det positivt nu har jag en bra chans att kunna förbättra mig tydligt igen. Det var ett tag sen jag kände så.

Tävlingplaner bordlagda men har inte släppt Siljan Runt den 6 juni än. Är anmäld och tanken är att en hel del ur Team Conti ska försöka sätta rekordtid. Kan nog bli övermäktigt och hinna bli i tillräcklig form för det men kanske kan hänga med en stund om recoveryn och träningen går bra.

Slutligen ett chockbesked från mitt försäkrinsbolag Gjensidige igår i brevlådan. Har skickat in 2 brev och en lunta med kvitton sjukjournaler och annat. Under dagen ringde en skadereglerare och hörde sig för lite om pedaler och andra grejer kring ersättning. Allt lät fine och jag väntade mig en hygglig peng tillbaka sammantaget utlägg och dagsersättning för sjukhusvård osv

Fick en smärre chock när brevet talade om att försäkringen inte gäller för att jag var med i ett tävlingslopp. Vilken rysare, tänk om de kommer kräva tillbaka sjukhuskostnader en hel vecka 4 dar extra hotell samt hemresa nu som SOS Scandinavia betalt. Kan ju bli hur mycket som helst. 

Har idag kollat med Mallorca 312 om jag omfattas av någon försäkring via dem. Fått ett initalt svar om att de har en försäkring och ska utreda status. Ja det är en jäkla soppa. Får hoppas att det löser sig på något sätt. Klassiskt med försäkringsbolag. Om det någon gång händer något så gäller den inte😣

Omstart

Hemma sen i torsdags, skönt att det sakta går åt rätt håll, men har lite mer ont än vad jag hade hoppats på, förutom nyckelbensbrottet så fick hela högersidan sig en rejäl smäll där revbenen tryckt in lungan så det känns som ett par revben skulle vara av. Var fullt upp i helgen med långresa till Falköping för en kompis bröllop med stor och kul fest med över 100 gäster. Full fart långt in på natten även om jag mestadels höll mig en bit bort från dansgolvet. Vad gäller cyklingen tar det nog minst ett par veckor till innan utecykling är att tänka på. Men jag börjar lite försiktigt med Monark hemma i "vinterstudion" denna vecka tänkte jag. Hade tänkt mig att det var färdigcyklat på Monark nu ända till hösten men det är väl bara att göra det bästa av situationen, bättre med Monark än ingen träning alls och benen vill snart röra på sig nu efter rekordlånga två veckor helt stilla.

Nu när man börjat smälta allting så känns det både bra och mindre bra. Det absolut viktigaste och bästa, jag blir relativt snabbt fullt återställd. Det mindre roliga är att hela min storsatsning under hela vintern och våren på med alla stenhårda intervallpass på GIH som jag nu skulle få skörda framgång av när utecyklingen och tävlingarna på hemmaplan tar vid "bidde ingenting" av. Jäkligt surt. Förutom diverse lopp i STHLM Cupen och Smackserien så är det Stockholmshelgen med Arlanda Test Track och Falkenloppet sista helgen i maj som känns heltråkigt att inte kunna ställa upp i. Det skulle bli mina sista lopp i elitklass innan jag tänkt klassa om mig till veteran. Hade verkligen tänkt satsa hårt på dessa lopp. Båda gick kanon förra året med en 6 plats på Arlanda och 7:e på Falkenloppet (som även gav DM titel i Landsväg herrelit) mot hårt motstånd. Utan skadan är jag övertygad om att jag varit i mitt livs form nu efter Mallorca och ännu bättre nu om ett par veckor. När man lagt ned så mycket tid och satsning som jag gjort så känns det vansinnigt irriterande att inte få chansen till ett bra avslut i elitklass innan jag går upp till veteranklass.

Men så är det i idrott, små små marginaler. För att kunna prestera toppresultat ska man inte bara lyckas den dagen tävlingen är. Förberedelser ska fungera friktionsfritt kanske t om. flera år i obruten rad för att kunna ha möjligheten att nå riktigt långt fram. Det var just det det hade gjort för mig ända till lördag den 24 maj. Har inte haft en sjuk eller skadedag sen hösten 2012 då jag opererade ljumskbråck. Har över tre års obruten bra träning bakom mig. Har aldrig vurpat heller, vare sig på träning eller tävling och på ett sätt var det var förstås bara en tidsfråga innan det skulle ske, synd bara att konsekvenserna blev som de blev. Det stör mig också att vägen var så dålig där jag vurpade och en stor del av de sista 6 milen på Mallorca 312 lilla banan. En sak är väl att asfalten är gropig och dålig men att det är en massa grus i en skarp sväng är förbannat surt och kostade mig nu väldigt mycket, "Jag är inte bitter"..

Nya tag nya målsättningar. Veteran SM linje H 40 första veckan i juli blir nytt huvudfokus. Hade planerat att ta mig till Danmark redan nu till helgen för Köpenhamn Gran Fondo för att försöka kvala in till Veteran VM där final med linjeloppet går i Ålborg den 6 september. Vet inte om jag lyckas ta mig dit nu? Finns två vägar kvar, en är att vara bästa H45 gubbe i VSM. Inte helt enkelt som ni förstår. En annan är att ansöka och få en startplats via förbundet som brukar få några friplatser att dela ut. Men vet inte status kring detta, var oklart för någon månad sedan hos veteranrådet i förbundet om och i så fall hur många platser Sverige får. Har i alla fall ansökt om startplats, så vi får väl se om det kan bli något Masters VM i år när det nästan går på hemmaplan. Egentligen är det ju nästa år jag har den relativt bästa chansen att konkurrera då jag blir yngst i H 50 men vet inte vart det går då och det vore ju kul att få tävla i H 45 en gång också nu när det går så nära i Danmark.

Kommer rätt trasig i mål som 13 man på Mallorca 312 korta sträckan 167 km de sista 50 km efter kraschen helt solo på mestadels mycket dålig väg med brutet nyckelben, trasig pedal och sadel.

 

 

Ibike data hela loppet

 Ibike data från kraschen och till mål

 

Välförtjänt diplom

 

 



Stora kakan fram sa Max

Sitter i loungen och väntar på planet som ska ta mig hem. Lite synd nu när vädret är så fint och smärtorna börjar avta:-), just kidding.

Var för typ 6 gången inne i Assos butiken i Playa Del Muro igår. Som den shopoholic man är blev det några nya oumbärliga grejer, shorts handskar o tröja. Min "kompis" Max Hurzelers cykel från VM vinsten 87 finns på display där.  Ser ut som den är från 40 talet, men snacka om att han körde med en "manlig" utväxling 66/12 frågor på det? Jag har en annars om det är någon mattenörd som kan räkna på det. Hur fort cyklar man med 90 kadens på den? Har inte riktigt begripigt mig på hur motopacing på bana funkar? Men det lär ju ha gått galet fort med den utväxlingen.

Fit to fly certificate - I morgon flyger jag hem

Det var banne mig det finaste diplom jag fått någon gång sa jag till den kvinnliga doktorn som gav mig ett "fit to fly" diplom och ulåtande efter ultraljud på armen idag som inte visade någon blodpropp eller risk för det. SOS har nu (efter ett gäng samtal) bokat in mig på SAS Palma - Sthlm imorgon kl 10.45. Lycklig!

Det firar jag nu med en Mojito på schyssta Fusion 19 och snart på Los Clavelos där jag "brukar äta middag". De har ett så vansinnigt gott lokalt rödvin från Binissalem eller Binladen som vi brukar kalla det när vi cyklar igenom. Ses Nines heter det och på perfekt solostorlek 50 cl så man klarar fördrinken också:-)

Ungefär där ligger "Binladen"

Max Hurzeler Champions Club Member

Dagarna går i sakta takt. Armen blir också bättre men tyvärr även den i sakta takt, alltför sakta tycker jag. Undersökning med ultraljud imorgon kl 12 för kontroll om den är flygduglig i närtid utan risk för blodpropp. Även om det är tusenfalt bättre här ute i det fria vid havet än på hemska Muro Hospital och allmäntillståndet går åt rätt håll så vill jag bara HEM NU. Inte min favvosysselsättning att äta frukost, lunch & middag på restaurang ensam dag efter dag även om maten och vinet är som himmelriket mot sjukhusmaten. 

Ligger just nu under ett parasoll och tittar ut mot havet och bergen, vackert som ni ser och 25 grader varmt. Rätt plats fel tillfälle.

Igår lunch fick jag i alla fall sällskap en liten stund av självaste Max Hurzeler. Vem är det tänker du som inte varit på Mallorca? Ni som varit där har garanterat inte kunnat undgå att se hans namn i 

princip överallt. På var och varannan cykeltröja, hyrcyklar, på bussar, sponsor av alla lopp,  ja överallt ser man hans namn. Max Hurzeler är en gammal bancyklist från Schweiz (motopacing) och världsmästare från 1987.

Men hans cykelframgångar är ingenting mot hans affärsframgångar. Man får lätt intrycket att han äger halva Mallorca. 

Jag kände igen honom från tidigare år jag sett honom här då han kom fram till mig igår när jag ensam satt och åt lunch på en restaurang bland en massa tyska cyklister på gruppresa. Han såg att jag hade mitella och axelskydd kom fram och och frågade vad som hänt? Jag berättade att jag vurpade på Mallorca 312 klev upp, fortsatte de 5 milen till mål med brutet nyckelben och har sen dess spenderat 5 dagar på sjukhus. 

På Muro Hospital frågade Max? Ja sa jag. Stackars sate sa Max (som inte heller verkade tycka att Muro Hospital är ett toppensjukhus). Vi pratade en stund sen tog han upp ett visitkort och skrev på det och gav till mig och sa gå bort till min butik här 100 meter bort och lämna kortet och säg att du ska ha en Champion tröja och hälsa från mig. Thank you so very much, most kind of you, sa jag.

Åt sen upp angusburgaren och drack upp ölen och gick bort till butiken och lämnade kortet. Killen bakom disken tittade på det och gick iväg och hämtade en schysst hoodtröja med Champions Club Member tryckt på och sa. De här får vi inte sälja eller ens själva ha. Bara till för Max personliga invites. Stort tack sa jag. Vänlig gest av Max, nu är jag med i hans Champions Club, nu fattas bara att bli världsmästare.. 

.

5 svåra dagar

Free at last!  Utsläppt från "gökboet" General Muro Hospital

Jag är tillbaka på vårt hotell från förra veckan Iberio Star Parc Alcudia hunnit dricka ett glas cava och ätit en stor pepparstek med en öl gud så gott! Kajsa och jag har 18 årig bröllopsdag idag och det var väl inte så här den var tänkt att firas men skål min älskade fru! 

Jag hoppas få flyga hem torsdag eller fredag om onsdagens ultraljud ger ok att svullnad i arm gått ned tillräckligt. Nu längtar jag bra efter alla mina tjejer❤️.

Blev utskriven efter lunch idag efter 5 av de psykiskt jobbigaste dagarna i mitt liv. Jag säger bara fyfan vilket hemskt ställe. Förpassad i ett litet kalt rum med ljusblå helt tomma väggar. Temperaturen var aldrig under 30 grader. Ett draperi till grannen i rummet som sov och snarkade ljudligt med en meters lucka. Inget fel på den stackars holländaren som brutit benet men jäklar vad han snarkade.

Så här låg jag och svettades och våndades mellan hopp och förtvivlan på dagar och nätter.

Men värst, värre än värmen och kanske ännu värre än den fullständigt katastrofala maten som luktade lika illa varje gång och hade precis noll i smak, förutom det som var direkt äckligt. Allra värst var den spanska vårdpersonalen som ( med några få undantag) inte kunde ett ord engelska, bara snabbt rusade in i rummet, hårdhänt bytte droppflaska, slet i katetern på armen, ställde av matbricka eller 2 ggr om dagen tog blodtryck och lite andra värden. Inte en tillstymmelse till medmänsklighet eller värme. Jag är inget för dem, mer som boskap om knappt det. Sällan om någonsin känt mig så mycket på fel plats och led verkligen mentalt dessa dagar. Det var väl i sig inget fel på doktor / behandling eller vård bara det extremt dåliga sätt den levererades på. 

Äntligen utan mig i sängen och under ser ni den snarkande Holländarens nygipsade ben

Men jag hade Linn! En fantastisk norska som var lika professionell, charmig och full med mänsklig medvärme som hon var söt. Hon jobbade inte med vården i sig utan mer vid in och utskrivning, kontakt med försäkringsbolag och som tolk till doktor och sånt. Hade det inte varit för henne och hennes support tror jag nästan jag hade brutit ihop igår. 

Tack Linn!

Den här vistelsen och upplevelsen blev som ett experiment och nästan som ett kusligt uppvaknande för mig hur bräcklig jag är som människa både fysiskt i och med min skada men framför allt psykiskt. Hur lite som behövs för att du snabbt är på väg att bli nedbruten. Har alltid uppfattat mig själv med starkt psyke. Det gör jag nog fortfarande. Men den här resan får mig verkligen att tänka på hur snabbt allt kan ändras.

Då är jag ändå exceptionellt lyckligt lottad med små små ilandsproblem. Tycker man att ett brutet nyckelben och kanske nu med den svåra komplikation och blödning det blev för jag cyklade 25 mil med det, att en dryg månad utan cykelträning var bland det värsta som kunde hända. Då har man inga stora problem. Det hade ju räckt om rygg, huvud eller annan vital kroppsdel träffat vegetationen där höger pedal gjorde och krossades då hade det kunnat gå riktigt illa.

Men det är egentligen inte det som är min poäng utan hur relativt allt är. De rika, vi som lever i västvärlden vi vill hela tiden ha mer, mer prylar, status eller pengar. Eller som i mitt fall lite av ovan men mest jakten på den optimala fysiska idrottsprestationen utifrån mina förutsättningar. Det är den som drivit mig så långt och som nu tidigare i veckan här nere kanske lite väl långt. 

Den sjuke har bara en önskan, att bli frisk. Den hungriga har bara en önskan, att bli mätt. Det konstiga är hur anpassningsbar människan är till alla ovanstående situationer och på något märkligt sätt verkar dra ifrån lite lycka från de som har det på pappret allt och lägga till lite livsgnista och glädje till många som verkligen behöver det och som saknar det mest grundläggande.

Jag kommer att tänka på jorbävningen och katastrofen i Nepal. Hur hemskt och orättvist det är att ett av jordens fattigaste länder drabbas av det här. Har en speciell relation till Nepal då jag var där en månad och vandrade i bergen under en långresa i Asien 1990. Vi stannade en knapp vecka i huvudstaden Kathmandu och tro det hände grejer. Vi hamnade mitt i en statskupp med revolution, skottlossningar och sammandrabbningar mellan militär och demonstranter på gatorna, riktigt läskigt. Sen gick vi gick 3 veckor till fots runt den mäktiga och obeskrivligt vackra bergskedjan Annapurna. Vår vandring började kring 1000 meters höjd och tog oss över ett pass på 5400 höjdmeter.

Viiken upplevelse och minne för livet. Inte alls fritt från strapatser där jag blev både höjdsjuk och svårt magsjuk under 21 mila vandringen. Men herregud så vackert.

en natur nästan bortom civilisation med bara små små byar helt utan koppling till omvärlden på den tiden. Inga bilar bara små gångstigar och mycket sällan elektricitet. Man mötte ofta bybor lastade som mannen på bilden. Otroligt stt se alla  urstarka stenhårda nepaleser.

Alla var glada och otroligt gästvänliga till oss utlänningar som tog oss dit och bodde i dera enkla hostels för runt 15 kr natten. Och alla barnen, dessa Nepalisiska barn de är bara världens sötaste. Många av de här byarna blev totalförstörda i förra veckan och många av de här barnen dog. It's a rough world.