En trött busslast SCK cyklister på väg genom natten

På väg till vårcamp i Båstad. Det är ju en bit från Stockholm och de flesta av oss vill nog gärna byta bussätet mot en skön hotellsäng nu med en dryg timme kvar. 

 

3 härliga cykeldagar väntar. En stor grupp på ca 50 ska cykla sig trötta på dagarna och äta sig mätta på kvällarna och sen på't igen. Det ska bli så kul!

Pendling och hårdkörning Skålhamra

Underbart att vara på vägen igen. 12-14 grader kallare än igår men sol och medvind in till stan på morgonen tillsammans med en kropp och knopp på gott humör efter en halvtimme yoga på morgonen.

Kände mig ganska stark i benen (redan på morgonen, gör sällan det). Så gasade på en del i uppförsbackarna på vägen mot stan. Hamnade för en gångs skull helt rätt på Sveavägen sist över innan ett rödljus och kunde spurta nästan helt själv mitt på Sveavägen en lång stund. Grym känsla. Några bra och intressanta möten senare kände jag mig cykelsugen så jag tog min Mats ur skolan, eller Merckx från jobbet på Kungsgatan och checkade ut vid halv fem tiden och benen var fortsatt med i matchen.

Sluta snacka nu så åker vi!

Hyggligt hård intensitet på hemvägen och skarvade sedan på tre mil med den vackra Skålhamravägen. Idag var det dock lite ruffare och vinden vände till mot på hemvägen (när jag trodde det skulle bli med) samtidigt som en kallfront drog in och tempen gick ner till 1.5 grad. Värmen hölls bra för jag låg runt 80% eller över hela tiden. Kul cykelväg med en massa upp och ner, mycket kurvor varav en del blinda där jag är lite överdrivet försiktig i nu men NO RISK gäller nu. Svårt att hålla hög jämn fart men fick till en dryg timme med bra tryck för en kall tisdag i mars.

https://www.relive.cc/view/918110923

Fin recomeback i solen, värmen & vinden

Det var bra tryck idag i det mesta. Både solen värmen och inte minst vinden. Även benen var hyggligt med på noterna. Men jäklar vad det blåste och mycket kant och mot kändes det som. Min Ibike visade över 25 kmh motvind många gånger. Ingen lek då, desto roligare förstås i medvinden även om det idag kändes som alldeles för korta stunder med ren medvind.

Cyklade solo med stort säkerhetsfokus och väldigt skönt att axeln kändes så pass ok efter operation i måndags. Det blev 84 km på 2.5 timme. Ett varv runt Markim på ganska hög intensitet. Resten med medeltryck.

Mackapaus efter svettigt Markimvarv

Bra ben idag liksom förra söndagen, kände mig aldrig speciellt sliten, men ligger efter i aerobisk form efter operationsvilan. Suveränt skönt att vara ute på vägen igen.

https://www.relive.cc/view/915217951

Har precis sett en enormt imponerande Greg Van Avermaet ta hem Gent Wevelgem också direkt efter E3 H i onsdags och innan det Omloop Het Nieuwsblad. Exceptionellt komplett endagscyklist.

After bike nöje en Brooklyn Lager och en GVA som visar Sagan och de andra var skåpet ska stå.

Påt igen

Helvila sedan operationen i måndags med borttag av nyckelbensplatta. Har än en gång gått över förväntan med recoveryn, känns förstås lite men inga värktabletter sedan i onsdags och idag tog jag en dryg timmes cykelcomeback i vinterstudion. Solen och det vackra milda vårvädret lockade förstås till utecykling men ville känna på axeln i lugn och ro inne för att inte riskera något. 

Värmde upp dryga 20 min med tempocykeln, inga problem med axeln i tempoställning och benen kändes pigga efter långvila. Följde upp med 50 min Monark på lite olika intensitet mest måttlig med en 10 minutare lite hårdare. Som vanligt mycket högre puls när jag inte tränat på nära en vecka men sammantaget en lite bättre känsla än jag vågat hoppats på och för jäkla skönt efteråt.

Inte som ute i vårsolen men skönt att ha idag.

Sedan åkte vi hela familjen in till stan för att se Book of Mormons på China teatern. Helt skruvad, absurt vulgär och riktigt rolig. Per Andersson är en sån humorkung.

Imorgon ska det bli ännu varmare i solen. Tror jag tar en liten solosväng ute med racern imorgon, kanske borde vara försiktig med att äventyra ett känsligt skruvhålsperforerat nyckelben. Men det får bli med stort säkerhetsfokus och dessutom så är det min tur nu vinden har vänt..

Opererad för sista gången på ett bra tag hoppas jag

Är hemma och vilar en dag till efter en lyckad operation och borttag av nyckelbensplatta på Danderyds Sjukhus i måndags. "Sjukt" imponerande tidseffektivitet på DS . Kom in 12.30 direkt in på operationsbordet, sa godnatt och drog in några andetag och försökte koncentrera mig på att känna in stunden då narkosdimman tar över. Det gick förstås inte den här gången heller. Narkosens kraft är lika skoningslös varje gång och bara slår ut dig på några sekunder. Lite fascinerande och på något lite halvsjukt sätt gillar jag att bli sövd. Har ju fått min beskärda dos av narkos de senaste åren men nu hoppas jag att det var sista gången på mycket länge.

Vaknade upp lite skönt dimmig och tittade på klockan, den var 13.45. En sköterska frågade hur jag mådde, jo tack ganska bra. En stund senare kom den trevliga ortopedläkaren Erika som opererat mig och även opererade in höftplattan hösten 2015. Hon sa att det gått fin fint. Hon hade lämnat kvar en liten skruv som satt inbäddad i benet och lika gott kunde var kvar, men plattan och 5 skruvar var ute. Gott så, kan leva med att ha ett litet minne kvar. Jag frågade hur utsatt eller svagare nyckelbenet är nu av skruvhålen? Erika sa att det är stor risk att det går av om du ramlar de första två månaderna innan ny benväv bildats. Så baserat på det så kommer jag inte köra någon tävling eller linjelopp nu i starten på säsongen. Åker ändå med SCK på träningsläger till Båstad över helgen nästa torsdag. Det blir säkerhetsfokus där och position långt fram eller sist i klungan. Låg och kontemplerade en dryg halvtimme innan jag fick sätta mig i en fåtölj för kaffe saft och en macka.

Lätt narkosdimmig 

Vid 15 tiden 2.5 timme efter jag kom till DS var jag klar för hemgång och gick ganska nöjd om än lite vimmelkantig ut mot entren och tog en taxi hem. Rätt imponerande operation Express.

Inget ont av blockad / bedövning första kvällen natten. Igår var det lite värre men klart bättre idag och behöver inga värktabletter nu mer. Imorgon blir det jobb och ett kul föredrag på kvällen om vårt Cellexir projekt som nu efter en tids försening  av olika slag nu snabbt närmar sig lansering.

Det känns vansinnigt skönt att ha höft och nyckelbensplatta på köksbordet istället för i kroppen. No more Bionic Man!

Snabbdistans med liten VR Sub 7 grupp

Igår var det dags för racerpremiär hemma och vilken fin premiär i solen det blev. En mindre grupp om 5 från vår VR sub 7 grupp gav sig iväg från Vik skolan i Upplands Väsby kl 10. Jag hade cyklat 135 k dagen innan och tränat ganska mycket de senaste 5 dagarna så trodde att det fanns risk för en jobbig upplevelse och en trött kropp då jag förstod att det säkert skulle gå relativt fort hela tiden.

Desto roligare då att benen och hela kroppen sken ikapp med solen redan från start. En diametralt stor skillnad från distanspasset dagen innan som gjordes med rätt seg känsla. Det här med form och dagar man har "benen" är verkligen outgrundligt och jag har inte lycktas klura ut den säkra formulan och vilka förberedelser man ska iakta. Den här gången var 4.5 timmes cykling dagen innan och det längsta passet på ett år tydligen rätt medicin. Vi cyklade som så ofta förr norrut upp till Almunge sedan Knutby Edsbro höger till Rimbo och sen Gamla Norrtäljevägen tillbaka till Vallentuna och Upplands Väsby. Jämnt högt tempo i vårt lilla led och vi hade 37.5 snitt i lite sidvind de 4 första milen upp till Almunge. Det var som om något bara lossnat i benen och kroppen, blodflödet syresättningen till musklerna för starka ben som kunde ta långa förningar i högt tempo med återhämtning på nolltid.

Stefan Nilevi behövde åka hemåt så han vände efter 3 mil och kvar hade jag sällskap av Robin Niller, Mats Pilen Pihlström och Stefan Kuhl. Starka rutinerade cyklister. Vi körde på och ökade takten bort mot Knutby och Edsbro med lite gynnsammare vind hade vi över 40 snitt i flera mil. Helt suverän känsla i kroppen, den bästa jag haft på mycket länge för cykel. Svårslaget att kunna gå på hårt utan att gå på rött i långa 3-5 minutersförningar med blixtsnabb återhämtning. 

Starka gubbar i solen 

Tittar man på pulskurvan är det ca 15 intervaller och långa förningar under rundan med puls i zon 4 och någon gång i zon 5. På rulle kom jag snabbt in i zon 2 och kunde njuta av vindskyddet från de andra starka killarna. Totalt 128 snitt och ca 74% av maxpuls vittnar om en stark dag i sadeln.

När vi svängde höger och söderut från Edsbro mot Rimbo så hade vi solen rakt i ansiktet. Fick en närmast sakral upplevelse under en lång förning på de närmast absurt långa raksträckorna där. Raksträckor som kan vara helt vidriga och aldrig tyckas ta slut men som igår togs i en bubbla av cykellycka med en chefskropp som vägrade bli trött.

Vi tog en energipaus och Pilen sa att han började bli lite krispig, det och lite motvind hem sista 3 milen tog ner tempot lite men när vi var tillbaka efter en farthöjning till mot slutet hade vi cyklat 13 mil med 37.4 kmh snitt. Grymt kört gubbar! Det här kan gå fort med ytterligare 25 starka i teamet runt Vättern.

rundan på Relive.com

Nöjda pojkar efter ett kanonpass. Stefan Kuhl CRT går upp i H 55 i år. Tur för mig och andra H 50 juniorer..

Nu idag ska jag åka in till Danderyds Sjukhus igen och göra något jag börjar få rutin på, nämligen operera mig igen. Förhoppningsvis sista gången på länge. Ska ta bort nyckelbensplattan med skruvar från Malliskraschen förra våren. Ser fram mot det. Efter det är jag helt fri från metall och titaninlägg i kroppen och hoppas att lite axelvärk som finns kvar och den lätt bedövade känslan försvinner.   Blir perfekt med några vilodagar och lite skön narkossömn idag efter 40 mil på 5 dagar. Igår när vi talade lite träning efter passet undrade Stefan Kuhl hur vi gör med periodisering. Jag sa att jag brukar vila lite på sjukhus och när jag är skadad, däremellan brukar jag träna. Har funkat ganska bra, men hoppas jag kan byta strategi nu framöver..

Soon to be gone

Lördagsdistans med SCK Norrort

Fin tur idag med SCK norrortsgäng. Vi var väl ca 10 st de flesta med CX som gav oss iväg från Näsby Park imorse. Det blev en fin tur ut mot Österåker, Brollsta en loop runt Riala och sen hemåt igen. Några mil längre än vad jag hade trott, men hade en god macka med ost o skinka som Brögger och killarna tittade lystet på vid ett kort matstopp efter några timmar. Tempot var oftast ganska behagligt även om jag hade en ganska seg dag. CX cykeln kändes inte alls så lätt som förra helgen trots att jag bytte till sommardäck igår. Cyklat 4 dagar i rad nu och tog en hårdare extra 25 minutare igår efter jobbpendlingen hem. Det följt av lite benböj hemma efter förklarar nog en lite seg känsla. Kanske även Mojiton Kajsa blandade efter en god middag igår hade ett litet finger med i spelet. Men trevligt var det och sköna garv, speciellt när jag tog Ösby skylten norrgående, det var ingen spurt, bara jag som stack iväg sista 50 m och sen klassificerade Ösby norr som en vårklassiker likt Milano San Remo och Paris Roubaix. Skönt att börja säsongen med en sån jätteseger.. Brögger tog sen snyggt Ösby södergående på väg hem men det är bara en semiklassiker Jonas..

Jonas Brögger och jag har en fotobattle vid första stoppet.

Det blev det längsta passet för mig sedan  mallis förra året i april någon dag innan jag cyklade in i en bergvägg på Mallorca 312. 134 km och 4 h 24 minuter och ett fin fint distanspass i toppenväder de första timmarna.

Imorgon blir vi ett mindre gäng från VR Sub 7 gruppen som ska träffas på Vikskolan Upplands Väsby kl 10 för ett första pass ihop. Tar racer imorgon och hoppas killarna inte jagar iväg allt för fort. Inte i början i alla fall..

Morgonsol över Skålhamra

Det kanske är för dagar som dessa som man ändå stundtals tycker Sverige är ett förträffligt land att leva i? Trots en medeltemperatur som ett kylskåp 8 grader i Stockholm. Idag var det kallare än så, men oj vad vackert och fantastiskt skönt in på morgoncyklingen till stan med en timmes extratur Skålhamra t o r som start.

Det gäller ju att passa på om tre månader blir det mörkare igen..

Vindtunnelsimulering och Bikefit med Peter Hugod på DinVelo / Trispot

Igår kväll gjorde jag en spännande test med Peter Hugod och Kenni Christoffersen på DinVelo / Trispot. Ett simulerat vindtunneltest med tempocykeln för att optimera sittposition och se hur aerodynamiken påverkas av ändringar på armar, rygg, huvud, händer och hjälm. Men hjälp av 3D kamera och en avancerad programvara för analys så ger STAC programmet en mycket värdefull hjälp i kampen mot luftmotståndet på ett enkelt sätt.

Här kan du läsa mer och se en film om hur det fungerar.
http://www.cinnek.com/

Först gjorde Kenni en scanning och filmning på min tempoposition så som min cykel är inställd. Jag jobbade lite på slutet av förra säsongen med positionen med lite hjälp av Magnus Bäckstedt och gjorde några av mina snabbaste tempolopp på hösten utan att vara fulltränad efter alla skador så jag misstänkte redan innan att jag hade förbättrat positionen mot tidigare. Nu har jag också senaste 6-8 veckorna tränat ganska mycket Yoga och rörlighet och det kändes på något sätt klart lättare att komma "lågt" i tempoställningen naturligt.

Efter första scanningen tog en bikefit vid med Peter Hugod. Peter är en grym bikefitter och exceptionellt noggrann. Han gjorde en suverän bikefit på min racer hemma i vinterstudion för en kort tid sedan så jag såg verkligen fram mot denna session. Peter är "lärjunge" till Steve Hogg av många ansedd som guru nr 1 bikefitter https://www.stevehoggbikefitting.com/ . Peter började med att koppla in min cykel i en computrainer så fick jag trampa en stund. Efter ett tag visade han mig siffrorna för balans vänster / höger i kraft. Torque anfallsvinkel på pedalen i tramptaget samt något som kallas Spin Scan och mäter rundtrampet. Enbart tryck nedåt i tamptaget ger en form som ser ut ungefär som vår Cellexir logga:-) www.cellexir.se

och ett helt jämt ned och uppdrag ger en cirkel. De flesta mer tränade cyklister har en form som en cashewnöt ungefär, se bild nedan. Glädjande hade jag perfekt balans 50/50 vänster höger. Extra skönt att få kvitto på efter en bruten höft. Enligt Peter även perfekta siffror på torque och spin scan. Riktigt kul att få det beskedet, nu är det bara positionen och den lilla detaljen att kunna trampa med bra kraft som är hindret till nya högre nivåer.

Här en bild på kraftfördelning och rundtrampet med en cashewnötsliknande form.

Min kraft kunde ju inte Peter göra något år men hur var det med positionen? Efter ytterligare en stunds trampande sa Peter. "Nej jag har inget att ändra, du sitter väldigt bra, har exceptionellt bra rörlighet i ryggen och lungorna har gott om plats för att andas. Trampar lätt och avslappnat. Bikefit klar. Vad kul sa jag först, det är ju lysande sen kom jag på att det kanske hade varit bättre om allt hade sett kasst ut då hade ju förbättringspotentialen varit desto större. Men sammantaget väldigt kul ändå, nu fick jag ett kvitto på att både trampteknik och position är på rätt nivå. Nu är det bara den där lilla detaljen med kraft och watt kvar att leverera..

Sedan tog Kenni ett par tagningar igen med kameran för att testa några olika utfall av händer och underarmsposition samt en annan hjälm. Först filmade vi min TEC tempohjälm av lite modernare sort utan strut. Efter det min gamla Giro Advantage äldre modell med strut. Peter och Kenni trodde att jag kanske kunde dra nytta av formen på Girohjälmen med struten. Klarar man av att få den i linje med ryggen och inte peka uppåt och bli ett segel eller vindfång kan den hjälpa till.

Något åt det här hållet.

Nu ska  och de olika postionerna analyseras och det blir spännande att se vad resultaten blir. Återkommer i ärendet.

Energikris från Upplands Väsby och hem

Cyklade 8 mil till idag efter utepremiären på hemmaplan med 114 km igår. Gick väldigt bra bort mot Vallentuna och Lindholmen i lite medvind. Tuffare bort mot Lunda Livs i motvinden och sedan var det 3,5 tunga motvindsmil hem. Hade bara 2 flaskor vatten och ingen energi med mig och hade inte tänkt köra så hårt men det blev ganska bra tryck ändå med rätt starka ben.

Pulsen var klart lägre idag trots lite högre fart än igår. På Almungevägen 1.5 mil i motvind klarade jag att hålla trycket men när jag nådde Upplands Väsby och hade en dryg mil kvar började jag känna en förnimmelse av den alltid lika otrevliga känslan av energibrist. Blir lite darrig i armarna och balansen blir sämre. Dränerad. Självklart alltid i tung motvind då. Den här sträckan från UV hem till Landsnora är vidrig då. Cyklade på högersidan E4 idag förbi KOM köpcentrum istället för som oftast Fresta vägen. Tappade nära 1 kmh snittfart bara sista milen i kombinationenen trött hungrig och törstig kropp med ett antal rödlysen. Visualiserade en härlig Boeuf Bourgignon som jag visste väntade hemma med svärföräldrar på besök. Tog mig hem utan missöden och vräkte i mig en rejäl portion med potatismos och massa dricka, kaffe och bulle efter. Men känner helt klart av den sista timmen nu fortfarande 3-4 timmar efter. Det är verkligen en tunn lina att balansera cykling i ganska hårt tempo 2.40 i 3 plusgrader med bara vatten. Men klarade mig från total väggning idag som tur var.

Imorgon blir spännande ska göra en bikefit på tempocykeln med Peter Hugod på Dinvelo. Modell hitech värre. Peter har skaffat en kamerautrustning som 3D filmar och simulerar en riktig vindtunnel. Fråga mig inte hur det går till? Men kanske förstår lite mer imorgon. Vi ska testa performance gains på olika sittställningar och i den bästa av världar kanske jag kan få en lite snabbare position på tempocykeln.

https://www.relive.cc/view/897147975

Utepremiär hemma - Tänk att så mycket producerad energi kan ge så mycket energi

Det är ju lite konstigt. Jag cyklade 3 h och 50 min 114 km solo på CX med skärmar och dubbdäck. Det är mitt längsta pass på nära ett år. Dessutom första utecyklingen hemma i år, på en ansträngning som var jämnhård på en för mig mycket hög pulsnivå av 140 som är 80% av maxpuls. Jag gjorde sannolikt av med runt 3000 kalorier och ändå kåndes det under den fantastiska cyklingen i solen att jag på något konstigt sätt fick ännu mer energi av lyckan att vara ute "på mina vägar" igen med en frisk, pigg och ganska stark kropp.

Många nypa sig i armen ogönblick i solen idag på de välbekanta varven runt Markim. Körde 2 varv a 31 km runt Markimbanan. Knappt en enda bil och märkligt nog inga cyklister heller. Jag, cykeln o vägen i perfekt symbios. Eller som den sköna låten med Keane "Perfect Symmetry"  som kom i lurarna när jag hade solen mitt i ögonen och vinden i ryggen. Ett av flera Runners High idag.

Premiärcyklade i mina nya Bose GC 30 trådlösa inear med steglös noicecancelling. SÅ grymt ljud och ställer man nc i minläget hörs trafiken bra igenom. Bra ben idag och känner mig starkare i kroppen än på länge. Yoga och styrketräning som levererar. Däremot halvrisig aeobisk form ca 10 pulsslag högre givet ansträngning mot i form. Men idag gick det på inspiration. Det är så otroligt härligt att vara tillbaka smärtfri och frisk igen så det kom en tår under ett sentimentalt ögonblick.

Rundan på Relive
https://www.relive.cc/view/895974363

Inte handikappad längre trots att jag lånade platsen mot väggen i solen vid Lunda Livs varv 2 för en smörgåspaus

Ett långt bubbelbad senare och Kajsas sagolika heta ingefärskyckling med det lika sagolika Black Stallion Cabernet Sauvignon till

Som Oscar Wilde sa "Jag är en man med enkel smak ge mig det bästa så är jag nöjd. Skål!

Fin sista cykling på Phuket

Kom hem igår kväll till -2 grader och imorse började det snöa igen, skönt och vara hemma i härliga Sverige igen. Eller inte..
 

Sista dagen i söndags på Phuket var fantastisk. En tidig morgoncykling med Z Coaching som kör varje söndagsmorgon på långturer. Igår var snabbgruppen något decimerad då ett gäng triatleter var på tävling men det var runt 10 som cyklade iväg redan 06.50. Den tänkta 17 milaren blev "bara" dryga 12 då ingen ville köra långa av gänget igår. Lite synd för jag var stark igår och hade gärna kört lite till, men det var roligt så länge det varade. Ett par starka thaikillar, tävlingscyklister var med och de höll hög fart på klungan upp till fiket efter 6 mil upp på mainland Phuket efter den fina kustvägen på västsidan.

Ett par bilder från samma tur i november

Vi hade dryga 39 i snitt efter 4 mil, men det var lätt att följa med på andra eller tredje hjul efter thaikillarna. Njöt av en stark känsla på lågpuls och tänkte att det lär ju bli hårdkörning på motorvägen hem de sista milen och det ska bli kul att se vad de unga thaikillarna går för där.

En bananmuffins och en cappucino på ett schysst bageri

Efter fikat blev det "fikacykling" i dryga 3 mil till checkpoint och start av motorvägen som vi följer hemåt en stor del av de tre sista milen. Två av killarna i gruppen tog "hjulen" på en stor lastbil precis i farthöjningen efter checkpoint. Jag spurtadein i slipstream men höll mig 10 meter bakom. De två halvgalna killarna låg bara några meter bakom lastbilen som nu kommit upp i 50 kmh. Jag tänkte en kort stund att det här är ju kul, men kom snabbt på mig själv. Might not be your best idea where you come from Jonas? Nej det har du verkligen rätt i så jag slog snabbt av och släppte lastbilen och killarna. Galningarna försvann iväg en bra bit i HÖG fart bakom lastbilen och jag var nu ensam mitt emellan dem och klungan bakom. Cyklade på i hygglig takt och snart närmade jag mig killarna som släppt bilen, lyckligtvis utan någon incident. Gruppen bakom hade också fått upp farten så nu var vi samlade igen. Då stack thaikillarna iväg. Jag och några till hängde efter. Härlig cykling i 45 fart långa partier. Ett par föll av i den höga farten och nu var det bara det två thaikillarna jag och en västerlänning kvar. Lets play boys! Min känsla besannades från utcyklingen av vem som var starkast av thaikillarna. Den ene tappade och nu var vi bara tre kvar. Jag tog en lång hård förning och då kontrade thaikillen med en hård attack. Var trött nu men aldrig att han ska få köra ifrån mig så spurtade efter. Nu var den tredje killen borta. Tillfredsställelsen var ännu större än tröttheten när jag var ifatt honom. Vi växelkörde lite i nöjt samförstånd "lets make it a draw"innan vi nådde ett pitstop på 7 Eleven. 

 

En drickaflaska senare och sa hejdå till killarna och tackade för gott sällskap cyklade jag hem sista biten själv. Kände mig så pigg att jag starkt övervägde att ta strandvägen över värstingsbackarna Naithon och Laguna Hills men efter lite velande med mig själv vann lättjan och längtan till poolen med mina tjejer en stund innan vi hade bokat bord på avslutningsbrunch på Angsana där Laguna Phuket kedjan firade 30 år. Den var något av de maffigaste jag sett. Chefskockarna från traktens finhotell som  Banyan Tree plus några influgna stjärnkockar hade ställt upp en exceptionellt högklassig brunch med precis ALLT. Den var indelad i stationer med redpektive kök. Thai, Japan, Australien, Italien, USA mm. Vad sägs om flamberad gåslever med Yorkshirepudding? Toppklass rakt igenom.

Hummer & Ostron

Gudagod flamberad gåslever

Some deserts?

Australian section

Hade ju en del kaloriunderskott efter 12 mil cykel som ganska snart byttes till ett överskott med hjälp av ett par iskalla Singha Drafts till all fantastisk mat.

Några matsmältningstimmar på stranden sen. Innan Alice och Vera ville åka en gummisoffa i rep bakom en snabb motorbåt. Tänkte inte följa med först men ändrade mig. Fy fan vad hemskt det var. Vi tänkte inte på att det var ganska "choppy" vågor och det var riktigt läskigt att studsa runt i hög fart bakom båten. Några skräckblandade glädjetjut men mest en ren skräck över att flyga av och inte kunna hålla i handgreppen blandat med allt saltvatten som sköljde lver oss och sved ordentligt i ögonen. Bra skönt när det var över efter 10 hemska minuter (och det betalade vi pengar för..)

Strax innan solnedgång ville Alice jogga ett par km barfota på stranden och ville att jag skulle följa med. Var väl inte supersugen efter cyklingen och all mat men vad gör man inte för sin dotter? Tungsprunget i sanden och stigande vattenlinje gjorde att vi inte kunde springa på den hårda sanden närmast vattnet. Jag var chanslös när hon ökade farten sista 200 meter gör ett skönt sista bad efter.

Tjejerna softar på stranden innan solnedgång 

En fin avslutningsmiddag senare och härliga 9 dagar var över för denna gång. Längtar redan tillbaka.

Lite Cykel, linbana, rafting, elefanter, apor, buddhor och ett liitet vattenfall

Sitter i en minibuss det är lördagmorgon kl 8.30 i Phuket. Vi är på väg på en heldagsutflykt  med apor, en Buddhagrotta, rafting, vattenfall och linbana. Liten känsla av att promotorn sålde in raftingen och vattenfallet lite häftigare än vad guiden i bussen nyss gjorde men vi får väl se. Promotorn "glömde" i alla fall tala om att det var 1.5 timme i buss dit.. Men det blir säkert kul när vi väl är framme.

Kör just nu över bron till mainland

Phuket, vägen jag cyklat ett gäng gånger nu senaste 2 åren mot det exceptionellt sceniska Phang Nga området. Ni som varit där vet James Bond Island från Mannen med den gyllene pistolen.

"James Bond Island" från förra årets resa.

Ska cykla där imorgon också, blir kul, hänger med gänget i Z Coaching på långtur runt 17 mil är det med avgång redan 06.50, så ingen Romeo & Julieta cigarr på altanen ikväll. Men jag tog en igår med ett glas rött efter middagen när Kajsa och jag sent såg den spännande staffetten från skid VM i Lahtis på Ipaden. Spännande värre och vilket superlopp Hellner gjorde som Halvarsson fint följde upp till ett brons. Hellner känns farlig inför 5 milen. Man kan ju egentligen inte se på SVT Play skidsändningar från utland men genom att "lura" systemet med en svensk vpn adress som jag köpte från sesvensktv.se fungerade det till slut. Även om Kajsa och jag höll på att ge upp häromdagen då vi med teknikstrul (känner man igen det temat i livet?) höll på i 1.5 timme innan vi fick det att fungera. Mysigt ala grande att runda av en god middag med 30 grader på altan och lite skid VM ikväll damernas 3 mil och ny medalj för Charlotte? Fast i stafettens andra del av sträckan dåg det ut som hennes grymma form försvann. Tillfälligt hoppas jag.

Vi åker hem måndag morgon. Det blir "bara" tre cykelrundor fast jag hade med cykeln. Men det har känts rätt lagom och mycket skönt att känna sig sugen och fräsch också mellan rundorna till skillnad om man kör 10-15 mil om dagen varje dag på en vanlig cykelresa. I förrgår cyklade jag drygt 11 mil solo. Höll mig på de fina vägarna på Östsidan och körde ut på udden Ban Ao Kung med Ao Po Hill branten ett par gånger. En helt magiskt fin sträcka runt en mil med superasfalt och noll bilar. Precis som loopen runt  Laem Sine på 9 km. Man får nästan nypa sig i armen hur bra dessa träningsvägar och cykelupplevelse är här.

Laem Sine roadview

Mer Laem Sine

Det kändes bra i kroppen utan att köra stenhårt 129 pulssnitt ca 74% av maxpuls men ändå med hyggligt tryck och 11 fina mil i värmen. Första varvet i Ao Po Hill maxade jag i branten, tyvärr i motvind men persrekord i backen så det var ju kul.

Ao Po Hill torsdag

Hela rundan i torsdags

Nu är vi på väg hem i minibussen igen efter en lång dag. En hel del kul grejer som rafting (som gick betydligt hårdare och blötare till än vad jag gissat, kul tyckte vi alla)

Linbana var också kul och Golden Cave med jättebuddhan och en buddhistmunk som välsignade turister och alla aporna där var också sevärda. 

Alice försökte mata de redan proppmätta aporna utan att lyckas

Den här turisten lyckades bättre

Lite kul när vi kom till Golden Cave så kom Kajsa o jag på att vi varit där 98 första gången vi var i Thailand ihop och innan döttrarna. Kändes nästan lite märkligt som i ett helt annat liv. Det var det ju också iofs. Thailand har ju verkligen blivit ett favoritland genom åren med alla resor en 12-14 gånger eller vad det kan vara. Älskar det mesta med Thailand, klimatet, maten, snälla människor och fantastisk natur.

Inte riktigt lika kul var bussturen dit och mellan alla stopp. Blev nog 4 timmar i minibuss idag och stackars Sara som ibland blir åksjuk kräktes i bussen imorse efter 1 timme när vi hade 1 minut kvar till första stopp. Lysande timing.. och andra förskräckta utflyktsdeltagare som hade önskat sig någon annan plats då. Jag offrade en hotellhandduk och med lite vatten blev bussen i åkbart skick igen faktiskt utan kräkslukt efter första linbanestoppet. Som tur är mådde hon snabbt bättre sen.

Vattenfallet var kanske ingen kioskvältare

men bjöd på fiskpedikyr för fötterna vid starten av fallet.

Har nu duschat efter några svårslagna timmar på stranden strax innan solnedgång. Hann med att jogga barfota en kvart i vattenbrynet, vilken underbar känsla att kunna göra det efter 1,5 års haltande och värk. Följde upp med 30 min yoga i sanden innan renlevnadskvoten för dagen var fylld och det var dags för en drink.

Imorgon lär bli en svettig och lång cykeldag 17 mil i den här värmen..

Sawadee krap!