Lohärad Linje - Orimligt ramlande

Jag hade varit hos min grymma kiropraktor Thomas både igår innan loppet och i tisdags. Har haft problem med kontakt i höftböjaren från skadan efter den brutna höften i höstas och i tisdags var kontakten bruten igen och höftböjarmuskel ur funktion. Han tryckte lite med sina magiska händer i magen och höftböjarmuskeln på höger sidan fick kontakt igen. Det är magi och en så grym känsla, jag liksom bara känner när jag ligger där på britsen att wow där kom den igen, kraft, styrka. Härlig känsla och igår fungerade det perfekt när vi träffades kort på förmiddagen. Kände mig stark i benen, fylld med energi och förhoppningsfull inför gårdagkvällen Smack linjelopp på fina småvägar utanför Norrtälje. Ett snabbt tufft varv på 19 km som skulle cyklas tre gånger.

Såg en märklig blandning av sol och mycket mörka moln på himlen bort mot Norrtäljetrakten i bilen dit och jag insåg att det är nog överhängande risk för en skur innan eller under loppet. Det kom en skur när jag precis fått på nummer lappen på hjälmen så jag satte mig i bilen en stund tills den var över innan en knapp mil uppvärmning med Stefan Ljungberg.

Iväg i medvind och full fart direkt, kändes mer eller mindre kanon direkt i kroppen och redan efter några kilometer kände jag att "just idag är jag stark". Vägen var blöt men skulle nog ganska snabbt börja torka upp. Banan är tekniskt krävande på sina håll med några svåra svängar nedför i högfart. Kände mig ändå inte obekväm och litade både på mig själv och cykeln igår. Ligger fint med i främre tredjedelen av klungan. Vi kommer till en lurig vänster kurva i ganska hög fart nedför. Den är lite feldoserad och jag märker att cyklisten framför mig börjar tveka, spänna sig och styra åt diket på höger sidan istället för att med kropp och cykel följa vägen vänster. Han bromsar och får sladd. Jag är chanslös rakt in i honom på en millisekund och kraschar ut i gräsdiket. Hinner både skrika och tänka HELVETE innan jag landar i diket. Fruktansvärda sekunder innan jag hinner göra en översiktskalkyl över hur det känns i kroppen. Är något brutet? Nej jag tror inte det. Jag har "som tur är" landat på min brutna höft från i höstas och högersidan och inte på den ömma onda nyskadade vänstersidan och axeln från senaste kraschen på Mallorca. Byxorna är sönder och jag har skrapat upp höften men jag känner ganska fort att jag är relativt hel. Någon bakom stannar snällt och kollar så att jag är ok. Säger att jag är fine och snart är jag ensam där i diket.

Jag är mitt emot en bondgård och paret där är ute på gården och har sett krachen och kommer fram och hjälper mig tillrätta igen och erbjuder skjuts tillbaka. Jag tackar men säger att det går bra att cykla tillbaka. Han hjälper mig snällt att vrida till reglaget på styret som vridit sig hårt och vi får på kedjan. Lite justeringar med bromsar men i övrigt har cykeln inklusive hjulen ännu en gång klarat sig. Bra kraschsäkra de där Crescent:-). Jag är uppe i varv och första tanken är att jag nog kan fortsätta, vänder tillbaka med planen att hänga med klungan när de kommer efter första varvning och sen kan jag cykla de kvarvarande två varven med klungan som träning. Uppe på cykeln igen, men det går inte att klicka i höger pedal. Tänker att det kommit lera i klossen stannar för att ta bort det tittar under skon och ser att nähä det fanns ingen kloss där, den har gått av i kraschen.

Så gav snabbt upp tanken på att cykla mer denna kväll och rullade sakta bort de 5 km till start igen. Kollade första varvningen snackade lite med funktionärer och några andra cyklister som brutit p.g.a riskbedömning och punka. Niclas Gatensjö ska åka till Australien nästa vecka för att köra masters VM (mitt stora mål som försvann) och tyckte inte risk / reward efter ett varv kändes tilltalande liksom Jacob Lund Alfvengren som också bröt, kloka killar:-). Både Thomas Wahlgren SCK och Stefan Ljungberg CRT var också på parkeringen, båda hade punkterat tidigt.

Det hela känns orimligt, var är du gud? Varför slår du ner mig igen när jag precis kommit upp? Jag har cyklat en väldig massa linjelopp sedan 2012 och aldrig kört omkull förr än detta olycksaliga Mallorca 312 förra våren och sedan dess. Krasch Boom Bang. Gång på gång på gång.

Måste vara lite självkritisk också, den här banan är knixig och kuperad det finns risk för att mindre erfarna cyklister kanske ovana både med klungkörning och hög fart är med i ett Smacklopp. Det var blött på vägen. Risken är klart högre en sån kväll. Men varför är det just jag som ligger precis bakom han som blir osäker i backen? Det kunde ju lika gärna varit någon av de ca 70 andra? Det hela känns helt orimligt och bara måste vända tillbaka med tidernas medgång nu i rödaste rappet (ännu rödare än skrapsåret på min höft:-). Försöker glädja mig åt att det trots allt gick relativt bra och framförallt att känslan i starten av loppet var så grym. Inte lika go känsla när jag skulle sova i natt. Kanske fått någon spricka i något av revben nu på högersidan också (fick känna att jag har revben även på högersida..) Sedan Mallorca kraschen i våras har jag inte kunnat ligga på vänster sida och nu var det åter till ryggläge då även högersidan var satt ur spel inatt. Inte så skönt att sova på.
 

Kajsa var förståeligt allt annat än glad när jag ringde och berättade vad som hänt. Tycker mer synd om henne än om mig själv. Nu får det nog vara färdigtävlat i liknande riskscenarior framåt. Kändes ändå så pass ok imorse att jag tog cykeln till jobbet. Hade problem att stå upp med smärta i revbenen men sitta gick bra så jag kör tempotävling i veterancuoen Sörmland 2 dagars på lördag i Kjula och hoppas den goda känslan i benen är kvar. Nu spöregnar det i stan igen och jag skiter i att cykla hem ikväll. Är lite småtrött på blöta regnvägar just nu. I wonder why? Nu gäller det att hålla sig borta från John Wayne..