Smacktempo Skokloster - Snabb dit i bilen i alla fall & bröllopsdag idag

Väldigt besviken och trött kom jag till slut i mål på det tuffa 22.5 km Skokloster tempot igår kväll i Smackserien. Knappt en meter rakt fram ständigt upp och ned och antingen fart mellan 50-60 eller tungt tungt uppför mellan 20-30 och några gånger stod jag helt still (kändes det som) på hemvägen.

Bergodalbana till banprofil


Kände mig slut och blev mycket trött. Trodde jag fick ut det jag hade men ser sedan efter att pulsen som max nådde 160 och snittet var 154 vilket är 89% av max. Brukar kunna skrämma upp pulsen klart mer på de här loppen. Hade inget tryck igår. Trodde på ett toppenlopp efter jag i måndags cyklat 10 mil på racer solo med 38.6 snitt på "bara" 77% av maxpuls det klart bästa jag gjort någon gång och sedan vilat på tisdagen. De två tidigare tempolopp jag gjort i år på liknande sträckor har jag gjort med 330 resp 328 watt på den nya Quarqmätaren. Siktade nu på att paca 340 w ut till vändning och sedan förhoppningsvis kunna öka lite på vägen hem men det gick inte alls. Fick slita tungt tungt ut och höll dryga 330 w ut men kände instinktivt att någon ökning idag hem finns inte tvärtom när även vinden kom lite mot och all fart försvann hem i de gruvliga uppförsbackarna fick jag verkligen gräva djupt för att inte totalkollapsa. Tappade väldigt mycket uppför hem och kom till slut in på 32.23 med 41.9 i snittfart och 319 w snitt. Resultat Smack Skokloster tempo det gav en delad 6 plats av 55. Direkt missnöjd med att inte få ut mer fart och kraft. Det var nog inte så snabba förhållanden igår bästa tid Jimmy Carlsson i Elitklass från Bålsta körde på 31.32 och 51 sekunder snabbare än mig. För några veckor sedan var jag 3:a och 15 sekunder från Jimmy på Herresta tempot. Hade då högre effekt också. Det fattas mig helt klart något i tempo nu. Tittade igenom gammal statistik och ser att jag körde Skokloster tempot på 31.02 hela 1.21 snabbare 2013. Då hade jag snabbaste tid två Smacktempolopp i rad och tog också ett DM tecken i herrelit i tempo. Kan vara svårt att jämföra olika årgångar med varandra då väder och vind kan göra stor skillnad. Men helt klart var jag klart bättre på tempo 2013 än nu de senaste åren både i absoluta tal i fart och i relativa termer vs andra cyklister. Jag hade då bara cyklat i ett par år år och sett på bilder att sittställning på den triathlon cykel från Cube jag hade då gav en del övrig att önska ur aeroposition. Men snabbare gick det helt klart. På ett sätt kanske inte så konstigt jag var 46 då och 51 nu men samtidigt cyklar jag snabbare på linjecykeln nu än då och har även ökat i kraft på testcykel etc. Ja det irriterar mig. Inte minst att jag har så lite skillnad på 2-4 timmars fart mot max 30 minuter. Jag kan cykla många timmar fort runt 80% av maxpuls men sen har jag inte mycket mer att lägga på för en maxinsats på 20-30 minuter blir mest bara lidande utan större farthöjning. Mycket irriterande. Måste försöka se det motsatt att glädjas åt uthållighetsförmågan istället. Synd bara att man får nytta av den så lite på tävlingar. Väldigt få långa linjelopp. På Vätternrundan däremot är det en förmåga som kommer väl till pass och som jag haft stor nytta av de två gånger jag cyklat SUB 7. Häromdagen kom jag på en spännande möjlig personlig utmaning att köra Siljan runt solo 16 mil och se hur snabbt det kan gå? Någon som vet om det finns någon noterad solotid där?

Om det saknades fart i Skokloster igår så gjorde det verkligen inte det på vägen dit. Hämtade en ny bil igår eftermiddag bara ett par timmar innan tempoloppet och körde premiärturen till Skokloster med den här lilla pärlan. Wow vad kul den var att köra och med ett fint cykelställ för 2 cyklar så kändes den som gjord för mig, och det stämmer som Oscar Wilde sa "Det enda sättet att bli kvitt en frestelse är att ge efter för den":-)


En annan kul grej idag som mer än väl kompenserar upp svagare cykling. För 21 år sedan den 3 maj gifte jag och Kajsa oss i Bromma Kyrka. Det ska vi ut och fira på restaurang i stan ikväll. När jag var barn och tonåring satsade jag mycket på bordtennis. På den tiden gick ju seten till 21. Nu har vi klarat av första set Kajsa. Inte är alla bollar lätta men vi kämpar och vinner dem till slut. Tack för att du är min dubbelpartner och vill spela med mig. Vi kör väl ett par set till i livets pingis eller vad tycker du min älskade? <3


21 år och tre underbara döttrar senare