Vi är på väg nerför berget. Regnet ökar i styrka och det är KALLT. Min påbörjade köldterapi a la Wim Hof sedan en dryg vecka har ännu inte slagit igenom med tillräcklig kraft för att jag skall njuta av kylan och färden ner. Ganska precis tvärtom faktiskt. När jag möter en ambulans med blåljus på väg upp i bergen får jag en flashback från min egen svåra olycka här för 3 år sedan. Nej det var ju inte så här jag tänkt mig veckan.. Som tur är regnet slutar när vi kommer ner mot lågland och innan det hade vi också en fin dag fram till lunch. Dag 3 nu klar med cyklingen på Cellexir Cyclings första träningsläger tillsammans. Vi är som ofta förr på Mallorca. I år bor vi som omväxling i Palma istället för Alcudia. Inget höjdarväder tyvärr. Men idag bröt solen i alla fall igenom en kort stund mitt på dagen efter fika i Petra och sen nu en liten stund till på after biken lagom till den 2:a ölen. Idag fick vi knappa 15 mil mestadels lugn distans. Fick in några tempohöjningar a la 5-7 minuter och försökte utmana Stefan Ljungberg i några skyltspurter men det är lättare sagt än gjort när han gör 1750 watt gång på gång det monstret.
Dag 1 efter flyget lugn prolog 8 mil i halvrisigt väder men vi klarade regnet. Och igår var det lite berg med Soller och lunch i Deia. Träningsprogrammet sa 3 backar på tröskel men det blev en bra bit från tröskel och ganska nära all out efforts för mig i den första som var klassika serpentin stigningen Soller ca 5 km. Jag gjorde en av mina bästa kortare klättringar någonsin och körde upp på 13.10 med 22.7 kmh i fart. Vårt tempogigant Niclas Näslund var 27 seknder snabbare med över 400 w och 6 tid i age group H 45-55.
Sen var det ner på andra sidan och nästa intervall uppför Den Bleda stigningen upp mot Deia. Inte så lång drygt 4 km och ca 5% lutning. Den gick ännu bättre och jag körde först ikapp Richard och låg bakom honom sen kom Niclas och vi två fortsatte upp till finalen i hårt tempo tillsammans. Tiden blev 2 i age group all time Strava H45-55 av 9 k och 121 totalt av 36.4 k tider. Väldigt kul att kunna bättra sig så mycket vid 52 med både fart och kraft på klar personbästa. God lunch sen i Deia i helt ok väder innan misären tog vid en timme. Men det slutade som tur var och nere på platten fick vi en härlig lagtempokörning och jag har sällan om aldrig känt en sån styrka. Helt underbart att bara kunna gå på hårt igen och igen.
Nu håller vi tummarna för att solen kan bryta igenom lite mer resten av veckan..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar