Motordriven

Plötsligt händer det. Den där känslan som kan infinna sig när träning och det jobb man gjort tidigare betalar sig under ett pass. En svårslagen känsla. Som att vara motordriven, starka ben låg puls och ansträngning trots bra fart. Det blir mer och mer elcyklar på pendlingsvägen till stan och ibland när jag cyklar om dom så tänker jag mig benen och min kropp som en ännu starkare motor än vad de har sina cyklar. Igår var en sån dag. Fick en fantastisk återbetalning från det hårda jobb jag gjorde med tre tempopass på max måndag - onsdag inkl två race. Ganska lätt pendling på torsdagenoch sen igår på vägen hem så kändes det bara SÅ bra. Härligt väder också med sol och lite varmare. Det blåste iofs en hel del men inte den där iskalla vinden längre som tur var så jag tog en extrasväng som så ofta förr med ett varv runt Fysingen en 19 km bana mellan Väsby och Arlandatrakten på en rolig varvbana samma bana vi kör Smacktempo på. 52 gånger säger min Strava att jag cyklat den, troligen några gånger till också så jag börjar kunna varvet ganska bra. Ingen hårdkörning igår bara njuta av härligt väder, bra musik i öronen och cykling när den är som kanske allra skönast i snabbt tempo en dag i bra form med lätt stark känsla i zon 3 och ca 75% av pulsmax. Fick kanske årets skönaste feeling där på varvet och en runners high flush av lycla.  Kom att tänka på elcyklarna igen. Who needs a motor? Im natural motordriven.