måndag 28 september 2015

Rehab start på nytt vårdhem

Har flyttat idag från Danderyd Sjukhus till Furuhöjden Rehab i Täby. Danderyd får full pott från mig i betyg. Allt var bra, vård, personal och mat. Furuhöjden verkar också vara ett bra ställe med trevlig personal och ett 40 tal rehabpatienter alla boende i egna små "hotellrum". Naturligt mest äldre här. Åt lunch och talade med en trevlig gubbe på 77 som också hade problem med höften och fått en ny vänsterhöft. "Ska snart få en ny på andra sidan också" sen kan jsg gå bra igen. Sen ska de steloperera ryggen då försvinner värken också. Låter ju kanon sa jag. Det kan inte va lätt att bli gammal och trasig, tur vi har så pass bra sjukvård ändå.

Trasig är annars vad jag känner mig just nu. ONT och förbannat svårt att röra sig. Högerbenet rejält svullet. Det är ett stort projekt att ta sig ur sängen upp på kryckor och sen tillbaka igen.

Efter lite dividerande bland experterna ser mina rehabplaner ut så här:

Två veckor från nu, gång med kryckor med endast markeringsbelastning ca 10 kg tryck max på höger fot. Efter det normal belastning och gradvis mer träning. Lätt motionscykel kan jag börja redan om 2 -3 veckor om det inte smärtar för mycket. 

Ett mer normalt liv med problemfri gång och cykel kanske 2-3 månader. Det får ta den tid det tar. Stressar jag rehab blir det bara motsatt verkan med sämre läkning. Det jobbigaste är förstås smärtan. Att det kan göra så ont av ett brutet ben? I o f s ett stort ben men ändå. Då har jag ändå bästa vård smärtlindring osv kan inte undgå att tänka på hur jävligt de måste haft det förr i krig och elände med sårade och stympade soldater. "Ursäkta mig herr soldat jag ska bara såga av ditt sårade ben här, ta en klunk whiskey här och bit i pinnen, det gillar du serru har du tur kanske du t o m överlever".

Det finns grader i helvetet. Det kunde förstås varit mycket värre, och precis som soldaterna från förr och andra som lider eller får problem så anpassar vi oss till en ny verklighet fort. En av människans bästa egenskaper.

Men samtidigt det kunde gått mycket bättre också. Nu när jag kan summera cykelåret 2015 kan jag konstatera att säsongen började och slutade på samma sätt. På sjukhus med brutna ben och två allvarliga skador med lång rehabtid. Att det sen däremellan gått så bra känns fantastiskt men nu räcker det..

Det är en väl en sak om man kör omkull i en tävling eller "vanlig" vurpa men när det ser ut så här i en mörk tunnel / viadukt (på övrigt helt torra vägar) som många pendlare cyklar dagligen i blir man ju jäkligt förbannad. Fanns inte en chans att styra igenom den geggan. Kan man stämma Solna stad för skadan, sveda och värk tro?

But I'll be back. Stronger Faster Better Bionic Man 2016.





4 kommentarer:

  1. Skönt att läsa att det går framåt för dig! Som pendlare jag också får man ju en tankeställare hur illa det kan gå, jag fasar inför tanken att få ihop mitt eget liv med barn, jobb osv om jag helt plötsligt befann mig i din situation... Kämpa på! Vad det gäller att stämma Solna så tror jag tyvärr du kommer ha liten framgång, dom kommer att hävda att man aldrig får köra cykel eller något fordon snabbare än att man kan stanna säkert vid oväntade hinder. Min far körde för många år sedan rakt in i en helt mörklagd bil som stod efter ett krön på en öde väg i Norrland. Det var iofs väldigt halt men han blev bedömd som helt vållande då man menade att oavsett vilken fart han hållit var det för snabbt då han inte fick stopp på sin bil. Att det var totalt orimligt att tro att det skulle stå en bil på vägen spelade ingen roll menade domstolen då. Men att gråta ut i tex Mitt i Solna tidningen skadar nog inte, om inte annat kanske Benny och Conny som tappade ett lass lera på cykelvägen får dåligt samvete....

    SvaraRadera
  2. Tack Selast! Låter vettigt du har säkert helt rätt. Haft en tung natt här med mycket värk men skrattade gott åt "Benny & Conny" det kanske var så drt gick till? Med vänlig hälsning, Jonas

    SvaraRadera
  3. Oerhört trist olycka Jonas, lider med dig, du har haft oproportionerligt mycket otur och hemska skador!

    Men skönt att du är på gång med rehab och en plan på återgång redan, ser fram emot att se dig i klungan igen!

    SvaraRadera
  4. Håll ut Jonas! Det kommer att bli bra till slut, är det inte bra så är det inte slut helt enkelt... Jag stötte på de lokala Benny och Conny imorse på en cykelväg i Täby där dom hade parkerat dels en vanligt NCC bil och dels en sån där "golf-lastbil" och var strängt upptagna med att såga av grenar på ett stort träd. Att deras fordon och nedsågade grenar gjorde passage på cykelbanan omöjlig verkade inte bekomma dom alls när dom stod och blängde surt på mig när jag krånglade mig förbi dom på gräsmattan brevit cykelvägen. Sen har vi nästa gäng rubiner som håller på att montera någon sorts bullervägg utmed Roslagsbanan efter Mörby och har strött ut 50 ovala farthinder på en liten sidoväg där i princip inga andra än de boende åker. Jag har klagat hos kommunen men fick bara till svar att arbetarna upplevt att cyklisterna inte visar hänsyn... Konstigt att en kille i en 20 tons grävmaskin upplever en cykel som ett hot....

    SvaraRadera