Fortfarande omtöcknad efter gårdagens totala tömning sista 3 milen för att klara den magiska 7 timmarsgränsen på Vätternrundan. Vi klarade det! Helt otroligt och svårt att ta in. Det var en jakt på sekunder hela 10 sista milen och sista 3 såg det kört ut, men jag vägrade ge upp och på något mirakulöst sätt var gudarna med oss sista biten och vi kunde efter en 7 km långspurt sladda in i sista kurvan med ca 10 sekunder till godo. Så fantastisk nöjd, stolt och glad. Men vi tar det från början.
När vi samlades i startfållan 44 Conticyklister för lite foto och sista lagpepp kändes det kanon, sol från klarblå himmel, perfekt cykeltemperatur, MEN vinden var inte och leka med kraftig nordan som förstås skulle hjälpa oss ned mot Jönköping för att sen bli skoningslös på västsidan. Och om jag ska vara ärlig så trodde jag att sub 7 skulle blåsa all världens väg i motvinden redan då. Men positiva tongångar och alla inställda på att göra ett kanonlopp, det bästa vi kunde, som sen fick räcka så långt som det gjorde.
Vi startade enligt plan med två "motorer" med 22 gubbar i varje, tanken var att göra motorbyte var 20 minut i motvinden hem och var 30 ner i medvinden. Lagkaptenerna Erik Vrang och Mats Pihlström i varsin motor med visselpipa för att signalera motorbyte. Mats eller Pilen som han kallas konstaterade på kvällen att han aldrig hann använda och blåsa i sin, vad hände? Jo efter en lugn tvåparsutrullning från Motala några km satte vi av, jag var med i kedja A som hade första 30 min. Det gick fin fint första 15-20 minuterna, hög fart kring 50 i medvinden och när det var lite drygt 5 minuter kvar till motorbyte fick jag för mig att vi gott kunde öka takten lite till innan vi skulle få "vila" och föreslog till Erik som var kapten i A kedjan "säg till gubbarna att köra lite hårdare nu sista 5". Innan Erik han värdera det kloka eller nog mest vansinniga i mitt förslag så blev det en ruggig kantvind och på några minuter var A motorn i molekyler. Jag och Krister Bergtström låg just då i fronten och körde hårt, vi vänder oss om är det ett slagfält bakom, vi har 50 meter lucka ner till en klunga som är full av hål. Farten var över 50 när det hände, då sliter vinden tag rätt hårt.
Vi lyckas i alla fall formera oss igen och det är dags för motorbyte, det sker i den värsta kantvinden med följden att det blir en stor lucka igen mellan motorerna. Jag ligger då i A motorn med lucka fram till B. Innan vi hinner täppa luckan kommer det helt plötsligt en grupp med 7-8 cyklister från Motala Elit med Jesper Dahlström i spetsen och kör om på vänster sida. De har med sig en av världens bästa triatleter genom tiderna dansken Rasmus Henning som gjort 7.52 på IM och legenden "världens bästa Karlsson" Jan som är + 65. Plus ytterligare några snabba killar. Var kom dom ifrån tänkte jag? Inte tusan kan dom kört ifatt oss bakifrån? Vi har ju hållit 50+ mesta tiden från Motala. Nej dom hade tydligen startat samtidigt som oss och legat bakom motor två och när det sprack upp i kantvinden gissar jag att dom inte ville missa fronten i vår grupp och gick om och bryggade ifatt. Halvt panik i ledet och jag fattade ett beslut att försöka spurta ifatt. Inte det lättaste jag gjort men kom ifatt med puls nära max. Hade en 5 minuters period där med snitt 400 w i början av Vätternrundan, helt galet. Resten blev kvar bakom tror jag. Här skulle vi med facit i hand förstås sagt åt varandra och våra "nya lagkamrater" att sakta in och vänta in resten av Contiklungan. Men när det går i 50 och alla mer eller mindre går på rött är det inte lätt att vare sig prata eller se bakåt. Plötsligt och mindre lustigt var vi av med mer än halva Contiklungan efter 3 mils åkning.
Det lugnade i alla fall ned efter litet tag och vi 19 kvar i Conti plus 7-8 från Motala / Cykelcity fick igång ett riktigt fint samarbete. När vi närmade oss Jönköping efter nära 11 mils åkning hade vi nära 48 i snittfart. Med rätt stor sannolikhet de snabbaste 10 milen jag gör i mitt liv. Ja nu var det bara 19 mil i mestadels kraftig motvind kvar, piece of cake eller? Nja inte direkt, speciellt eftersom första 10 blev så mycket hårdare än vi tänkt oss. MEN vi hade ju samtidigt ett kanonläge här med så mycket tid att gå på och kunde vi bara hålla farten någorlunda så kanske kanske sub 7 skulle vara möjligt?
Tuff väg mycket uppför som man tappar mycket tid första milen hem från Jönköping men sen de två milen till Fagerhult som varit så skoningslösa mot oss i Conti både 2012 och 2013 gick nu riktigt bra och vi kunde hålla + 40 den vägen. När vi kom in för ett snabbt vattenstopp där ca 2 minuter kändes det fortfarande lovande. Vinden var mycket mot men de värsta byarna hade lagt sig, och personligen hade jag hittat ner i lågpulsland och hade inga som helst problem att rulla runt i den välsmorda kedjan. Det var en liten svans i vårt gäng men de flesta var fortfarande med och gick runt. So maybe there is a chance?
Mil 15-20 också helt ok och när vi får 10 mil kvar skylten kan jag räkna ut att det här klarar vi om vi kan köra sista 10 på prick 40 kmh och 2.30. Det bara ska vi klara, vi hade ändå över 43 i snittfart dit, visserligen med mer medvind men ändå. Märktes ändå att vår motor tappade lite för min egen ansträngning och puls gick ned lite till, några försvann från kedjan ibland och några permanent. Men vi hade positiva tongångar och jag peppade och manade på gubbarna allt jag kunde. På tal om gubbar. Jan Karlsson och Håkan Persson (Cykelcitys grundare) vilka gubbar, så ofattbart starka dom missade inte en förning fram till 25 mil tror jag. Men det var hela tiden på sekunderna varje mil jag kollade Ibike datorn. Vi prickade 15 minuterr per mil som krävdes, men fick ingen marginal.
Kände ändå att det borde ordna sig då vinden kommer med sista milen, det och hemlängtan samt den ännu större längtan till lättölen i parken efter loppet (man blir lite trött på gel och sportdryckssocker i munnen på 7 timmar) borde fixa det här med någon minut till godo. Men jag blev smått frustrerad då jag märkte att vi ökar ju inte farten på hemvägen sista 4 och ännu mer frustrerad när det blir 10 små negerpojkar i förningarna. En efter en faller ifrån. Vi var redan nere på ett led som vi började med någonstans 6 mil kvar, men nu när jag ryckte på vänster axeln och ville bli avlöst tog det längre och längre innan någon ville fram och ännu värre inga kom bakifrån. Kände mig fortfarande stark här, fast besluten om att vi bara SKA under 7. Men hur ska det gå till nu? På två tre man och långa långa stunder själv i spets sista 3 milen. Försökte peppa och ropa att det handlar om sekunder, vi prickade fortfarande 15 minuter per mil. Som tur var hade Cykelcity en kille som hjälpte rätt mycket, Motala killarna var tyvärr helt borta sista 4 milen. Några av Contikillarna var framme då och då. Det var så galet mycket på gränsen för oss alla. Jag höll lite för hög fart i några uppförsbackar och det blev småluckor. Hade nästan tunnelseende och när vi skulle in på andra småvägsrundan kanske 15 km innan mål höll jag på och bomba rakt förbi den högersvängen, uppfattade bakifrån SVÄNG HÖGER och jag tvärbromsade och nästan sladdade in på vägen till höger, close call. Kom igen nu gubbar det är en mil kvar nu spurtar vi. Några i laget som varit borta länge kom nu upp, tack gode gud för det. Sista 7 km från ett hopplöst läge lyckas vi öka farten och när vi svänger in sista 4 km mot Motala finns fortfarande en LITEN chans. Är så trött här så jag knappt vet vad jag heter men fortfarande i tron att det kan gå. Mellan hopp och förtvivlan ser jag minuterna och sekunderna ticka på. Nej inte en sväng till, jag trodde vi var framme, nej det här går inte, jo kanske där är det ju bara 300 meter kvar. En långspurt ner mot vänsterkurvan sen blipp när jag åkte igenom chipkontrollen som andre man. Chipkontrollen satt kanske 150 meter innan målbågen men jag var för trött för att logisk förstå att vi var i mål och spurtade hela vägen fram till målbågen "för säkerhets skull". Rasade ihop som en trasa över cykeln vid målet. Helt utpumpad, tog flera minuter innan jag var kontaktbar, tittar sen på min Ibike och Garmin som båda visar 6.58 i rulltid. Den har inte med vattendepåstoppet som jag uppskattade till runt 2 kanske lite drygt 2 minuter. Nej det här gick nog inte vi har missat med 10-20 sekunder eller så. Men just då för trött för att bry mig och samtidigt så ofattbart nöjd med att vi kämpade så hårt ända in kaklet.
Det dröjer en bra stund men så säger någon att vi har 6.59. Va lägg av är det sant? Folk börjar slå på lånade mobiler för att kolla officiella tiderna och det börjar klarna. Vi klarade det! Vi kom under 7. Från ett nästan uträknat läge så lyckades vi med hjälp av en monsterspurt med ett 5-6 manna lagtempo köra 44 snitt sista 7 km för att klara oss med ca 10 sekunder under 7. Så jäkla grymt ni som var med, ingen nämnd ingen glömd. Det var så tight att beroende på var du startade i ledet på morgonen och var du rullade in i klungan så kom tre av oss på fel sida och fick 7.00 men det spelar liksom ingen roll tycker jag VI gjorde 6.59 ihop och det kan ingen ta ifrån oss. Vindarna var tuffa och banan var 3 km längre vilket skulle gett ca 6.54 ett tidigare år. Vi skålade i den gudagoda lättölen och sköljde bort sportdrycken, jag drack tre st i snabb takt, fortfarande rätt omtöcknad men det började ändå sprida sig en lycklig känsla. Yes we fuc... did it.
Snabbaste tiden hade ett ihopplock med elitcyklister kallat Falköping / Bianchi. I laget bl.a. bröderna Stevenson, Alexander Wetterhall samt de snabba Hymerkillarna Rasmus Mikiver som vann Falkenloppet förra helgen och Jakob Södergrann som var 6 och placeringen före mig. De var ett 30 tal och startade 2 minuter före oss med målsättningen att sätta en snabb tid och också ta fram Vasaloppsesset Oskar Svärd till en topp tid i hans svenska klassiker mål. De kom in på 6.56 och tog oss med 3 minuter vilket vi får ta som en grym prestation att nästan åka helt jämnt mot ett sånt gäng.
När vi firade på kvällen var det förstås blandade känslor, man led ju med alla som åkte av redan efter 30 minuter. Vi hade nog kunnat åka ännu lite snabbare över tiden med ett större gäng. Det var många superstarka killar som föll bort redan där. De samlade ihop sig och cyklade värdigt in på 7.28.
Trötta men nöjda Conticyklister firar 6.59
Personligen så kunde det inte gått bättre, superjobbigt förstås med den starten och jag hade inte klarat länge till i den ansträgningen när kantvinden slog till. Men efter det gick det hur bra som helst hela tiden. Speciellt nöjd förstås att kunna köra så hårt sista 3 milen när det som bäst behövdes. Jag hade 301 w / 329 npw sista 42 minuter efter 6 timmar och 18 minuters cykling (bild nedan). Man kan se i grafen på bilden från slutdelen på loppet att watten går upp tokmycket sista 3 milen trots att totalfarten är 41 och lägre än snittet 42,6 under hela loppet. Så mycket skillnad gör avsaknad av effektiv klunga. Jag är så galet nöjd med dom 40 minuterna och att vi klarade vårt mål.
Det här min fjärde raka Vätternrunda efter debuten 2011 när jag precis börjat cykla. Känns som den naturliga finalen. Det tar rätt mycket kraft och tid ett sånt här projekt. Men snacka om payback igår på all nedlagd tid. Vem vet nästa år kanske man står där igen?
Gårdagen och min Vätternhistorik
Slutligen det största tack till våra kaptener Erik & Pilen utan vars fantastiska engagemang och insats detta aldrig varit möjligt. Killarna kan cykla också båda snyggt med i frontgruppen igår. Supertack till alla grymma cyklister i laget. Its been a pleasure riding with you. Och tack till Continental för all support.
Totalbild med data över fart, watt , puls etc
Sista 29 km
De snabba 8 milen i början 48,3 i snittfart med spiken i kantvinden när allt sprack efter 3 mil
