Det stod i brevet från försäkringsbolaget att

man eventuellt kunde få ersättning för vanprydande ärr.

Men tusan om jag inte tycker tvärtom att det är lite hårt. Får man betala försäkringsbolaget då?

Ur askan i elden. Från bruten höft till prostatit

Som Morran säger "Bubben! Saker funkar inte här". Ja så är det med min kropp nu. Var hos en urolog igår har länge haft problem med dåligt ihållande nattsömn och vaknar alltid flera gånger per natt för att gå upp och kissa. Har väl trott att det är väl så det är när man börjar närma sig 50. Nu med bruten höft har jag ju tvingats att ha kissflaska och har då märkt att jag ofta kissar mer än 1 liter totalt under natten. Något måste vara fel tänkte jag och bokade tid hos specialist. Stolpade dit med kryckan igår och fick domen. Du har prostatit en kraftig inflammation på prostatan sa doktorn. "Äh va fan amen va fan (Johan Falk) "Ska det va på det här viset? Menar du det menar du det"? (Sverker Olofsson). Vilket jäkla skit. Inte det också nu när jag precis börjat se ljuset i tunneln och återhämta mig från jättesmällen med bruten höft för 5 veckor sedan. Då är det tåget som kommer i tunneln. Varför? Det räcker nu.

Doktorn säger att mer eller mindre alla män som cyklar mycket förr eller senare får förstorad eller inflammerad prostata pga trycket från sadeln. När man tittar på nätet och läser om prostatit så verkar det vara en hemsk åkomma med extremt stora smärtor och många olika problem som ofta leder till depressioner. Som tur är har jag inga av dessa problem annat än att jag får kissa onormalt ofta och mycket på nätterna. I alla fall än så länge. Huvudorsaken ofta till prostatit är annars kyla och doktorn säger att det sannolikt är för jag blev så nedkyld där i tunneln när jag låg lerig och blöt och väntade på ambulansen (35 i temp när jag kom i ambulansen) som jag fått mer problem nu.

Själva undersökningen var ju inte heller direkt "the time of my life". Efter lite ultraljud och tryck och kläm på de ädlare delarna sa doktorn åt mig att ställa mig upp, armbågarna på britsen och bend over. Lite vimmelkantig efter tryckandet skojade jag lite med honom och sa att den här ställningen är jag van vid när jag cyklar tempo. En sekund senare tryckte han i fingret långt upp i mig och tryckte på prostatan. Jag skrek som en gris "DET HÄR ÄR JAG INTE LIKA VAN VID" Helv... vad ont det gjorde. Om bryta höftbenet är bland den värsta smärta du kan uppleva så platsar nog den här också i första femman.

Nu är det 3 veckor penicillin och inflammationsdämpande stolpiller (har ju vanan nu:-) som gäller. Efter det flera livstilsförändringar som måste till och det tar ofta upp till 18 månader att vända det här enligt doktorn. Måste jag sluta cykla nu? I så fall vill jag inte vara med längre sa jag. Doktorn fattade vilken junkie han hade att göra med och föreslog att jag hittar en sadel som avlastar så mycket som möjligt. Utöver det ett väldig fokus på att man ALDRIG får bli kall. Så det det låter som flossade cykelbyxor framöver. Du ska inte ha jeans alltid ullbyxor, får inte sitta på kalla bilsäten, helst inte sitta mer än en timme i sträck och aldrig sitta på kanten utan rätt upp med så mycket tryck på låren som möjligt. Försiktigt med öl, vin kaffe och te (allt som jag tycker är gott). Inga bastubad som ger stora tempskillnader osv. Ja helt enkelt en väldigt massa no no:s. Nu ska jag försöka inrätta mig till min nya verklighet och om 5 veckor ny koll och ny tempoställning och bendover. Då ska han gräva ur prov från prostatan. Hade han gjort det igår hade jag svimmat av smärta sa han. Alltid något kul att se fram mot..

Efter besöket visste jag inte riktigt hur jag ställde mig till nyheten. Först blev jag lite ledsen och tyckte synd om mig själv. Efter en stund kom jag på ljusare tankar.  Lyckas jag vända det det här till ett bättre läge kanske jag äntligen kan få en bättre nattsömn. Då borde jag ju kunna bli ännu starkare och snabbare med den ökade återhämtningen bra sömn ger. Plus förstås genom att bli av med med inflammationen. God nattsömn är ju den enskilt viktigaste återhämtningsfaktorn och att jag haft så här pass bra resultat med störd sömn och med inflammation i kroppen är egentligen i sig ganska märkligt.

Ingen tid att spilla nu måste jag hitta en bra sadel. Lite snabb research och ISM Adamo verkar kunna vara något på spåren. Kollade runt med ett par affärer och kunde glädjande hitta ex ett av ISA Adamo Podium hos Roger på Cykelhuset i Väsby som jag åkte och köpte igår eftermiddag. Stor tack för snabb och bra service Roger. Den är nu monterad på Monarken och jag har precis invigt den med 40 minuters cykling. Kändes kanon speciellt i bock eller tempoställning där det verkligen tydligt känns att trycket är borta på mjukdelar. Sadelns konstruktion gör att kroppstyngden hamnar helt på sittbenen. Kändes efter en stund men blev inte värre sista 20 och tror det handlar om en inkörningsperiod. Kul!

Min räddare i nöden?

Det här med prostata problem är en mycket vanlig åkomma och sjukdom som drabbar en stor del män och säkerligen ännu mer för oss som cyklar mycket. Det är sannolikt också ett otroligt stort mörkertal då många liksom jag kanske inte ens vet om vad vi har. Många lider också i det tysta och inte vill skylta med problemen, motsatt mig här. Men jag tror det kan vara bra att bringa lite ljus på området och har aldrig känt mig speciellt privat kring vare sig med eller motgångar. Nej en strid i taget. Eller som nu två på en gång. Allt går och går det inte så går det ändå. Så måste det va. Trevlig helg!

TOUR DE FRANCE THE GOLDEN AGE 1940s-1970s Tack tjejer!

Tjejerna var på Fotografiska museet idag. Lite för tufft för mig att stolpa omkring med krycka men jag kunde röra på mig med lite rehab Monark och styrketräning. Små steg i rätt riktning och hoppas kunna slänga kryckan om någon vecka.

När de kom hem i eftermiddag hade de med sig den här otroligt fina fotoboken hem.

Wow tjejer vad grymma ni är. I love you! Hundratals fantastiska foton ftån TOUR DE FRANCE THE GOLDEN AGE 1940s-1970s. Blir ju inte vackrare än så här. Fausto Coppi & Gino Bartali på 40 talet Jaques Anquetil & Raymond Poulidor på 50 o 60 talet Eddy Merckx & Luis Ocana på 70 talet för att nämna några. En bok med historiska hjältar från en tid när allt var lite hårdare. Kolla bilden här när giganterna Gino Bartali och Fausto Coppi delar en flaska vin på 11 etappen mellan Pau och Luchon den 12 juli 1949. 

Allt var lite mer äkta och framförallt, allt var lite vackrare. Vilka bilder vilket lidande och vilka hjältar.

Frestar vill ha lusten med ett gäng Iphonebilder (bildtext längst ned) 

Försöker lägga pusslet kring kost, träning och åldrande i sökandet av "The fountain of youth"

I januari lyssande jag på och läste boken Growing Younger av Dr Marcus Gitterle. En trevlig amerikan som jag sedan dess haft lite mailkontakt med. Boken handlar om åldrande, vad är det? Vilka processer i kroppen som tillsammans skapar en spiral nedåt och vad vi kan göra åt det. Jag blev exalterad och fast besluten på att försöka stoppa mitt åldrande eller åtminstone försena det så länge som möjligt. Jag skrev om mitt Project Benjamin Button i några delar på min blogg i januari. Kortfattat handlar det om att äta och träna och sova bra samt att addera tillskott som kan försena eller upphäva nedbrytning av celler och som tillsammans kan skapa en serieverkan och t.om. en omvänd effekt, Growing Younger helt enkelt.

Jag har nu med någorlunda kontinuitet följt det mesta från boken i snart 10 månader. Jag äter inte Paleo kosten längre som innehåller mycket lite kolhydrater. Provade en månad men jag känner att jag min maxinsats i tävlingar etc blir bättre med kolhydrater samt att livet i övrigt socialt med familj och annat umgänge också skulle bli för krångligt med alltför mycket specialkost. Så idag äter jag en varierad kost och även en del "skitmat" ibland men försöker tänka på att öka andel grönt och minska andel processad mat. Utöver det har jag ätit tillskotten i Synergi Life Matrix plan från boken i snart 10 månader. Det är Omega 3, D Vitamin, Gurkmeja, Resveratrol, Betaalanin, L Carnitin, Arginin, NAC och PQQ. Vad ska alla de här grejerna göra? Ja bl.a minska cellnedbrytning, förbättra mitokondrietillväxt, muskelfunktion och styrka. Minska inflammationer, förbättra minnes och hjärnfuntioner. Mer testosteron, ge bättre fettförbränning och aktivera "anti aging genes". Låter ju som heliga graalen men fungerar det? Blir jag yngre?

Kan inte med bestämdhet slå fast att jag funnit ungdomens källa än och mitt hår fortsätter att gå från 50 nyanser av grått mot mer vitt. MEN jag mår väldigt bra, ja senaste veckorna med brutet höftben har förstås varit rätt tuffa men bortsett från det så känns det som jag är något på spåren. Det har ju även mina cykelresultat i år pekat på. Prestandamässigt var jag helt klart i mitt livs form nu snart 49 år ung när jag ramlade i en lerig tunnel för en månad sedan. Bra träning och fått vara frisk hela tiden, förutom säsongens andra jättesmäll med en vecka på sjukhus efter svåra komplikationer när jag cyklade 25 mil med brutet nyckelben på Mallorca i slutet av april. Så jag fortsätter med min Synergy Life Matrix Plan så länge den känslan består.

Men ännu viktigare än ovan nämnda substanser för att stoppa åldrande och optimera fysisk prestation tror jag rätt träning, återhämtning och kost är. Är övertygad om det är vad vi stoppar i oss tillsammans med fysisk aktivitet som verkligen är avgörande för att öka chanserna att nå 100 +. Forskning går hela tiden framåt och de som vill kommer helt klart få betydligt längre och friskare liv i framtiden. Nu i dagarna verkar det som om WHO gör en kraftig markering WHO varnar för processat kött Bra och hoppas det kan skapa lite grus i maskineriet för den hemska fastfood industrin som är på väg att förgifta en hel värld.

Har senaste veckan läst två intressanta böcker om träning och kost. I Den blå maten -Recept för ett lång och lyckligt liv har journalisten Henrik Ennart rest jorden över och besökt s.k blå zoner, regioner där befolkningen lever längst i världen. 

Det är fem platser Okinawa Japan, Ikaria Grekland, Ogliastra Sardinien, Nicova Costa Rica samt tro det eller ej delar av Småland med bl.a Torsås där mina morföräldrar bodde strax utanför i en liten by som heter Strömby. 

Vad är gemensamma nämnaren för dessa platser? De äter en hel del olika mat men nästan enbart färskt och det mesta lokalproducerat med mycket grönsaker. Några av huvudpunkterna:

1. Ät inte för mycket - hellre lite mindre men bra
2. Ät i huvudsak mat från växtriket - Grönsaker i regnsbågens färger upptar större delen av tallriken. Kött i mindre mängd och till fest.
3. Ät många olika sorters örter - Hos de flesta är ett fåtal råvaror som vete eller majs basen i nästan alla produkter.
4. Dra ner på socker och vete - Mat med högt GI som idag är så vanligt i västvärlden spelar en undanskymd roll i de blå zonerna.
5. Ät det som finns där du bor - Färsk oprocessad mat är det som ger långt liv, sedan kan flera dieter fungera både vegetariskt samt med fisk, kött och ost.
6 Låt magen vila på nätterna
7. Ät tillsammans
8. Sluta inte arbeta
9. Rör på dig hela livet

Utöver de intressanta resereportagen är boken full med recept som stjärnkocken Niklas Ekstedt har satt samman med inspiration från respektive region. Ska bli kul att börja laga några av dem. 

Som helbakad röding med rostad tomatsalsa och Guacamole från Nicoya Costa Rica

Och grillad kycklingsallad med youghurt, mynta och olivolja från Ikaria Grekland.

Misoramen med friterad tofu, gurka och sjögräs. Den Okinawiska togun är hård och kanske hemligheten bakom att de gamla har så mycket könshormon, slät hy och aktivt sexliv långt upp i åren.

Vad gäller träning har jag läst en del olika böcker de senaste 3-4 åren när jag intresserat mig mer för cykling och träning. Har även praktiserat lite olika modeller med fokus på låg till medelintensiv träning samt extremen åt andra hållet med mycket högintensiv träning. Erfarenheter och slutsatser från det fortsätter jag med i kommande inlägg. 

Läkningen har tagit ett stort steg framåt sista dagarna. Kan gå med en krycka nu. Inte mycket värk längre och i dagens 45 minuter rehab Monarkcykling kändes det inte som jag bröt höftbenet, ett av kroppens tjockaste ben för en månad sedan.

Ligger i musikrummet nu lyssnar på Bo Kaspers nya sköna "Redo att gå sönder igen". Tack men nej tack det är jag inte redo för..

Trollhättan

Tittar på rapporteringen av det obegripligt tragiska attentatet på skolan i Trollhättan idag. 3 döda nu inkl gärningsmannen. Från Flashback forum verkar pusslet klarlagt med identitet och bild GM är en svensk tidigare ostraffad 21 åring vars fb sida och youtubekanal andas vit maktmusik och högerextremism. 

Med Darth Vader mask och ett långt svärd lät han sig "groupiefotas" med elever som trodde det var en hallowenutklädnad på skolan efter att först ha huggit ihjäl en lärare och sen gått till två klassrum knackat på dörren och huggit ned de två elever som öppnat. Det är så bisarrt och bortom ord. Lider med efterlevande och anhöriga till offer och gärningsmannens. Tänk hur hans föräldrar ska känna sig nu? 

Det finns alldeles för mycket psykoser och sjukdom där ute i samhället och trenden går åt fel håll. Alla skolskjutningar i USA nästan alltid samma gärningmän. Arga unga män. Frustrerade USA kids, unga IS krigare, nazister, rasister och extremister, våldtäktsmän och kriminella. Nu också i Trollhättan. Vad är det för fel på oss män och kanske framförallt unga män världen över? En svart dag för Sverige. Tungt.

Vin nyttigare än motion - tillsammans ännu bättre

Jag hade väl det på känn. Ett glas vin och ibland två till maten gör mer nytta än skada. Enligt studien här nyttigare än motion. Addera motion också så är receptet för ett långt lyckligt liv komplett. Ja lägg till kvinnor och sång också förstås..
Vin nyttigare än motion - Aftonbladet

På väg tillbaka

Igång igen. Efter tre tuffa veckor känns det skönt att se ljuset i tunneln (hoppas det inte är tåget som kommer). Sjukgymnasten från vårdhemmet säger att den bästa rehab jag kan göra är motionscykel på lågt motstånd nu i början. Lägligt då att det står en Monark i vinterstudion. Provade 15 minuter i förrgår, inte helt utan problem men lite bättre än väntat. I morse har jag cyklat 25 minuter på lågt motstånd runt 100 w glädjande med bra känsla. Inga större motstånd eller smärta i rundtrampet runt 60 kadens. Så skönt att få igång lite cikulation och få röra sig lite. 

Att gå är svårare. Korta sträckor på kryckor efter överansträngning i tisdags. Men det går framåt nu dag för dag även med gången. Känns nästan lite overkligt att tänka tanken på att jag snart är frisk igen. När du är mitt i det känns det som en evighet. Sen går några veckor och plötsligt är man ute på andra sidan igen. Underbart! Och ikväll ska vi på stor fest dessutom, men dansgolvet får nog vänta..

Fast after 50

Sitter i eftermiddagsolen på altan och tar igen mig. Fick ett rejät bakslag efter tisdagens jobb och dagen i stan med alldeles för mycket belastning på benet och gång på kryckor. Höften svullnade upp ganska mycket och mer ont igen. Pratade med sjukgymnast idag som sa att det är en kraftig överansträngning och ordinerade vila några dagar, men gärna en stunds Monarkcykling utan motstånd för att få lite blodgenomströmning och bättre cirkulation. 

Herregud vad hände med mitt fina högerben? Det är ju inget kvar. På tre veckor idag sen olyckan så är det som en suffle i ugnen som bara sjunkit ihop.

Ska försöka ta mig ner i min vinterstudio senare idag och starta vägen tillbaka och försöka trampa lite Monark försiktigt 10-15 min utan motstånd. Hoppas det fungerar.

Sitter nu och läser hur man kan hålla sig snabb efter 50 i en bok av träningsgurun Joe Friel som jag fick hem idag. Verkar bra med mycket konkret fakta kring performance, åldrande, träning, återhämtning och kost. Har idag 14 månader på dagen till 50 års dagen så läge att börja anamma bästa strategi för att hålla sig snabb efter 50.

Kanske kommer med några tankar och ideer efter jag läst boken med fakta tillsammans med Joe Friels egna erfarenheter från en lång karriär (han är 70 nu) som elitidrottsre och mästertränare. Men 15 sekunders take away för att hålla sig snabb efter 50 är:

- Högintensiv träning

- Tung styrketräning

- Periodiserad träning

- Mindre fett mer muskler

- Rätt sömn och kost

- Metoder för rätt återhämtning

Tack Fredrik Kessiakoff & Stockholm Velothon

Var inne i stan på jobbet igår och höll ett seminarium på Clarion Sign Hotel följt av ett lunchmöte på kontoret. Första gången sen olyckan 24 september jag lämnade sjukhus eller hemmet vilket var väldigt  skönt. Möten och seminarie gick bra däremot inte lika skönt i höften och benet. Blev mycket kryckgång igår och jag hade överskattat min fysiska form ganska kraftigt. Var bra sliten i går kväll, så det får bli hemmarehab resten av veckan.

Fick en trevlig tröst och överaskning i rehabtristessen idag strax efter lunch. Det ringde ett bud på dörren med ett väl inplastat paket. Det var en tavla signerad av Fredrik Kessiakoff för 1 platsen i Kessiakoffs Climb plus hans bok Mitt eget race.

Stort tack för det Fredrik & Stockholm Velothon.

Vätternrundan - På't igen

Där fick man en utmaning som heter duga att "rehaba" mot. Anmäld till en snabbgrupp med målsättning 6.45. Oucchh, för att det ska bli verklighet måste verkligen allt fungera. Inte bara min egen rehab och träning fram till dess utan alla i laget om drygt 20 cyklister där de flesta måste ha dagen D i perfekt symbios. Troligtvis också med assistans av snälla, svaga och ljumma vindar för att lyckas.

För att cykla på 6.45 krävs prick 44 kmh i snitt utan någon paus. Ett 2 minutersstopp som kanske blir det vi behöver kräver 44.2 i snitt. Som ni förstår en stentuff målsättning och endast 12 minuter över alla tiders rekord som det förstärkta Tre Berg laget med Sveriges bästa cyklister slog i år med 6.33. 

Vårt lag består till övervägande del av veteran cyklister. Men inte många av regionens starkaste saknas på listan. Vi hade ett starkt team 2014 och klarade sub 7 med några få sekunders marginal i min kanske häftigaste cykelupplevelse hittills VR 2014 6.59 When every second counts . Men årets lag ser ännu starkare ut på pappret. Är det rimligt att kunna ta 15 minuter på det? Nej kanske inte, men världen är inte alltid rimlig och som Gunde brukar säga Ingenting är omöjligt.. skynda skynda nu är det bråttom..

Sport blir inte grymmare än så här

Har precis tittat på sista timmarna och upplösningen av Presidents Cup som nyss spelats klart i Sydkorea. Det blev ett osannolikt drama. Golf man mot man i 12 singlar sista dagen efter 3 dagars lagspel torsdag-lördag. Det är helt jämnt mellan USA och International (övriga världen ex Europa). Spelarna på banan har allt att vinna. De har också allt att förlora. Golf på det här sättet är utsatt som nästan ingen annan sport. Spelarna står med inte bara sitt eget tryck utan lagets, nationens och 900 miljoner tv tittare. De har all tid i världen mellan varje slag att antingen fucka upp, eller kliva fram som vinnare. 

Efter enorm spänning och fantastisk golf kommer allt att avgöras i sista singelmatchen på sista hålet. Sangmoon Bae den enda hemmaspelaren är ett hål ner och måste vinna sista hålet mot Bill Haas USA för att dela matchen både mellan dem och totalt för 15-15. Sista hålet är ett par 5 och båda ligger utanför green på två. Bae har en 25 meters chip och behöver göra up and down för birdie. Ni som spelar golf vet hur nervös man blir på de korta pitcharna bara på en träningsrunda eller skojtävling mot kompisarna. Inte duffa nu, inte toppa. Sangmoon Bae står med hela Sydkorea, lagets och 900 miljoner tv tittares tryck på sina axlar. Spänningen vibrerar, han koncentrerar sig länge. Sen slår han till slut. Nej han duffar bollen kommer inte upp för backen och in på green utan rullar tillbaka till ungefär samma ställe han var på.

Sangmoon Bae bryter ihop och hukar sig ner, gömmer ansiktet i händerna och inser jag har precis förlorat Presidents Cup. Jag gjorde bort mig jag chokade på mitt livs viktigaste slag. Det här kommer jag få leva med resten av livet.

Sport blir inte bättre än så här. Sport blir inte grymmare än så här. 

Recovery i solen med Abu Dhabi Tour

Sitter  i vilstol på altan och njuter av solen. Kollar på Abu Dhabi tour på paddan som går för första gången. Kanske inte så konstigt att de inte kommit på den ide'n tidigare. Jag menar att köra cykeletapplopp i 40 gradig ökenvärme kan ju inte vara någon superhöjdare. Men money talks och nu vill det mäktiga Abu Dhabi Emiratet ha dit Pro Tour cyklisterna och då blir det så. Kul att de gillar cykel i alla fall shejkerna.

Fascinerande byggen de gör de nere. Varit där två år och sett F1 finalen på häftiga Yas Island som är en konstgjord ö och ett helt absurt bygge med F1 banan, värstinghotell, nöjespark mm. F1 live är något speciellt med den extrema ljudkulissen och farten i bilarna. Sen när huvudsponsorn Etihad drog över arenan med sitt största Jumbo Jet på 100 meters höjd då blev det ståpäls som Gunde brukar säga. De skall avsluta på söndag inne på F1 banan Marina Race Circuit. Måste man ju försöka se.

De cyklar inte så fort i värmen typ 35 igår och 38.5 idag. Bara att cykla över huvud taget i den värmen 4-5 timmar måste ju vara extremt tufft. Minns att det var svettigt värre bara att promenera korta sträckor mellan banan till skuggan och loungerna i Paddock Club. 

Nu spurtade Elia Viviani precis ner Sagan i en snygg spurt. Men Sagan såg inte allför ledsen ut i sin vita världsmästardress.

Allt är relativt

Idag är det två veckor sedan jag bröt höften i en lerig cykeltunmel vid Järva Krog. Känns som en evighet samtidigt känns det som igår och surrealistiskt att det hänt. Ett ögonblick och plötsligt ändras ditt liv dramatiskt. Mycket smärtor, tung rehab och de självklaraste vardagssysslor som att göra frukost, gå upp ur sängen och duscha blir stora tuffa projekt. För en tid. Jag hade turen i oturen att skada mig med möjlighet till snabb återkomst och fullt tillfrisknande. Alla har inte den turen.

När jag satt och åt lunch en dag på vårdhemmet i Täby förra veckan rullade det in en ung kille i rullstol och satte sig mittemot. Trevligt tänkte jag att få tala med en ung människa en stund. Inget ont om de andra patienterna på vårdhemmet men kunde inte undgå att få lite Gökboet feeling stundtals där i matsalen. Många som tyvärr sett sina bästa dagar både fysiskt och psykiskt. All morfin de får mot smärtor gör ju inte psykprofilen bättre direkt. Usch vilket skit att bli gammal och sjuk.

Jag började tala med killen i rullstolen, han var 24 år. Jag frågade hur länge han varit där? 4 månader sa han och innan det 4 månader på Karolinska. Oh fy tusan vad har hänt dig? Jag föll från 4 våningen ner på marken i januari. Svåra skador och inte mycket liv kvar efter fallet. Nu har mycket läkt, men jag är förlamad från midjan och nedåt.

Så fruktansvärt. Där satt jag innan och tyckte lite synd om mig själv. Nu blev allt plötsligt mycket relativt och min egen olycka kändes som en lotterivinst i sammanhanget. 

24 år livet har precis börjat och sen pang 9 månader på sjukhus och kanske förlamad för livet? Frågade hur han mått psyksiskt efter sin olycka? Upp och ner, nattsvart i början, men sen när han såg andra på Karolinska ligga förlamade från halsen nedåt och inte kunna göra någonting då tyckte han att "det kunde varit värre" allt är verkligen relativt. Alla har sitt. Små och stora problem, och har vi inte dem så skaffar vi dem ur ingenting till någon slags mental jämnviktsbalans.

Einsteins relativitetsteori om hur saker förhåller sig till varandra i olika tid och rum.

Välmående och lycka sitter mer i huvudet än i kroppsliga egenskaper. Jag ser den fantastiske Aron Anderson på morgon tv häromdagen. Herregud killen LYSER av lycka och livslust. 

Han har besegrat cancer 4 gånger sedan han fick det som 9 åring. Han sitter liksom 24 åringen på vårdhemmet i rullstol förlamad från midjan och nedåt och de är ungefär i samma ålder. Men sen skiljer sig deras vardag åt. Aron är professionell äventyrare, inspiratör och föresläsare. Han brinner verkligen i tv soffan som jag sett få andra människor göra. Simmar över Ålands hav, bestiger Kebenekaise och gör en svensk klassiker under 24 timmar. Även om 24 åringen på vårdhemmet inte hamnar där hoppas jag han påbörjar sin resa mot välmående mening med livet och lycka. När vi talade handikappidrott glimtade det till i hans ögon. Kanske en dag är han med och tar medalj. Men framförallt lever och brinner igen. 

Jag kan verkligen förstå hur svårt det måste vara att komma tillbaka mentalt och få livslust efter en sån olycka som 24 åringen råkade ut för. En del klarar det, andra orkar inte. Det är därför extra härligt när man ser killar som Aron som ser ut att leva enligt principen.

En dag skall jag dö Men alla andra dagar skall jag leva.

Bilister lär er att häckla cyklister med stil

Det har ju hänt några gånger att man råkat ut för arga bilister. Men jag har aldrig råkat ut för någon som häcklat mig med stil eller finess. Det bästa ni brukar kunna hitta på är att tuta, köra riktigt närma, ge fingret och skrika några okvädningsord. Plus förstås spruta med spolarvätska. Kom igen bilister, ni kan bättre. Här får ni lite inspiration på hur ni kan häckla mig och andra cyklister så det tar lite..

Cyclingtips How to heckle cyclists

Hem i morgon med 109 i HB

Känns skönt. Efter en dryg vecka på sjukhus och vårdhem får jag åka hem i morgon. Klarar av examensprov som att ta sig själv i och ur säng och klä på sig. Gå i trappor är tuffare men hoppas det lättar om någon dag. Kryckor som gäller en tid framöver, nu får jag bara markeringsbelasta högerbenet men om om vecka kan jag belasta i stort sett fullt säger de. Eller åtminstone tills smärtan säger stopp.

På tal om smärta. Slutade med morfin i går morse och det känns så SKÖNT. Morfin är ett jävla rävgift för att tala ren svenska. Bra smärtlindring förvisso men till priset av att man känner sig dizzy, seg, låg och mår allmänt dåligt. De flesta här på vårdhemmet verkar tycka samma sak. Man blir som en halvzombie. Underbetyg till läkemedelstillverkarna, det måste väl ändå gå att producera något starkt smärlindrande som man samtidigt mår bra av. Blir pigg och glad istället för morfin precis tvärtom? Hur svårt ska det va? Det är tufft nog ändå för patienter med stora smärtor. 

Nu får det räcka med Alvedon och Naproxen (voltarenliknande) för mig och det verkar funka hyggligt. I alla fall idag.

Efter morgonens rehabövningar idag hittade jag en hitech armcykel i träningsrummet. Provade 10 minuter sittande i en stol framför. Skönt att röra sig lite. Slående hur stor sklilnad det är på ben och armar i cykeleffektivitet. Tog inte i jättehårt, men hade inte gissat på en snitteffekt om 33 w och max på 66 w tyckte ändå jag vevade på hyggligt några varv. Det är ju ca 10 ggr lägre effekt än jag har bra tränad med benen, extrem skillnad.

Skillnad var det också på mitt HB, blodvärde som de tog idag för att se hur jag återhämtar mig. Hade mycket låga 109 m a o mycket låg andel och antal röda blodkroppar och tecken på blodbrist. Inget man vinner cykeltävlingar på om man säger så..Fullt normalt dock i min situation en vecka efter så stor skada, operation och blödning säger sköterskan. Normalt Blodvärde Wikipedia  för män är ca 130-170 och lite lägre för kvinnor. Värden över 170 pekar mot manipulation och doping. I dokumentären om skidåkare för några år sen i Uppdrag  Granskning har jag för mig att Vladimir Smirnov hade extrema värden > 190. Vad Muhlegg hade när han knäckte Elofssons karriär och tokdopad först vann och sen blev diskad på 3 milen i Salt Lake City 2002 törs man ju inte tänka på. Han stakade och sprang som en Duracellkanin och ska nog vara glad att han inte dog i en blodpropp av blod tjockt som sirap av all EPO och och annat skit han proppat sig full med.

De tog HB innan operationen på olycksdagen för en vecka sen också. Har för mig att det var 138 om jag kommer ihåg rätt i drogdimman. Någon dag senare på sjukhuset var det 128 och nu alltså bara 109. Men nu kommer det nog vända uppåt snart i bra takt hoppas jag. Mitt allmäntillstånd är i alla fall klart på bättringsvägen, och fysiken kommer sakta sakta dag för dag, just keep on fighting.