Det satte av direkt i hög fart och det första av de 10 enmilsvarven runt banan gick i över 44 kmh. Ständiga utbrytningsförsök och jag fick gå på rött några gånger för att brygga / försöka komma med eller loss i en utbrytning. Men fick snabbt ge upp utbrytningsförsök då den fina känslan i kroppen var som bortblåst och jag kippade efter andan med maxpuls och hoppades på ett lugnare tempo. Det infann sig som tur var under de närmast följande varven. Vilade upp mig lite längre bak i klungan varv 2-3 och det gick iväg en stark utbrytning på 7 man någonstans där tror jag. Sen blev det inte mycket till jakt på ett par varv. Visste inte vilka lag som var loss men det var tydligt att både Uppsala, Valhall och Södertälje & Hymer hade folk med då de inte verkade ha något större intresse av att sätta fart. Jag som ensam åkare utan lagkamrater hade intresse att komma ifatt men tyvärr inte kroppen eller huvudet just då för att börja jaga i fronten, och oddsen för att lyckas kändes risiga.
Ytterligare ett varv senare började det i alla fall kännas lite bättre i kroppen och jag låg i spets eller nära spets i klungan mestadels. Det hade också börjat gå lite fortare igen. Bl.a. Uppsala Firefighters Pierre Moncorgé gjorde en hel serie ryck som trissade upp farten i klungan och Valhall tappade sin kille i utbrytningen och då blev det bättre fart på några av Valhallkillarna, Edvard Wendelin och Thomas Wahlgren som var med och bidrog till farthållningen. Såg en viss förhoppning där att loppet kanske ändå skulle kunna utvecklas väl och rätt var det var med kanske 3 varv kvar eller så var vi bara ca 100 meter ifrån utbrytningen, skönt tänkte jag nu börjar loppet om. Började förbereda mig på att föröka vara med i den kontring jag trodde skulle ske precis när vi kom ifatt dom. Men det var tydligen fler som gjorde för helt plötsligt så bara dog all fart i klungan och istället för att komma ikapp de sista 100 metrarna började de segla iväg igen. A men hallå tänkte jag, vi var ju ifatt..Men de gled längre och längre bort och jag hamnade "between a rock and a hard place". Om jag själv skulle försöka komma ifatt så skulle jag sannolikt ta slut helt och missa alla chanser på bra slutplacering samtidigt som den chansen nu verkade försvinna ändå.
Ytterligare ett varv senare började det i alla fall kännas lite bättre i kroppen och jag låg i spets eller nära spets i klungan mestadels. Det hade också börjat gå lite fortare igen. Bl.a. Uppsala Firefighters Pierre Moncorgé gjorde en hel serie ryck som trissade upp farten i klungan och Valhall tappade sin kille i utbrytningen och då blev det bättre fart på några av Valhallkillarna, Edvard Wendelin och Thomas Wahlgren som var med och bidrog till farthållningen. Såg en viss förhoppning där att loppet kanske ändå skulle kunna utvecklas väl och rätt var det var med kanske 3 varv kvar eller så var vi bara ca 100 meter ifrån utbrytningen, skönt tänkte jag nu börjar loppet om. Började förbereda mig på att föröka vara med i den kontring jag trodde skulle ske precis när vi kom ifatt dom. Men det var tydligen fler som gjorde för helt plötsligt så bara dog all fart i klungan och istället för att komma ikapp de sista 100 metrarna började de segla iväg igen. A men hallå tänkte jag, vi var ju ifatt..Men de gled längre och längre bort och jag hamnade "between a rock and a hard place". Om jag själv skulle försöka komma ifatt så skulle jag sannolikt ta slut helt och missa alla chanser på bra slutplacering samtidigt som den chansen nu verkade försvinna ändå.
Ut på näst sista och sista varvet var jag mycket spets och fick en liten lucka i den lite längre backen ut på sista varvet. Det var inte meningen som ryck utan jag ville mest bara hålla ett jämnt bra tempo för att inga andra skulle tokdra där. Väntade in klungan igen som var helt samlad när vi gick in mot de sista 5 km. Vi var på väg ifatt ytterligare en från utbrytningen, Kalle Zander och nu var dom kanske bara 4 kvar där framme, så med en toppspurt kanske chansen ändå fanns att bättra förra årets 9 plats?
Alexander Gingsjö Södertälje CK la sig längs fram och förde klungan i sakta mak flera km, han hade två killar i utbrytningen som nu förstås höll hem, till slut med en dryg minuts marginal. Det gick så sakta i klungan där någon kilometer att jag funderade både en och två gånger på ett försök till soloryck sista 2-3 km. Taxerade chanserna till hyggliga att ingen skulle "bry sig" tillräckligt mycket för att jaga ikapp mig när de fyra första plasterna redan var tagna. Samtidigt kände jag att chansen till bra placering i en spurt kanske är lika goda nu när jag fått vila upp mig under lång tid. Och bli omkörd i den långa uppförsbacken av klungan var inget jag längtade efter. Men innan jag hunnit bestämma mig så började det gå fortare av sig själv, så spurt får det bli.
Många fram och in i sista kurvan så höjs farten kontinuerligt. Jag låg hyggligt med runt 7-10 plats med planen att inte gå i vind förrän det bara var 150 meter kvar och vi var helt uppför den tuffa slutbacken. Fort fort går det nu och det är trångt trångt, blir lite instängd men hittar en liten lucka på vänster inner och kan komma förbi, händerna ner i bocken och maxa det sista in mot mål. Kommer längre och längre fram men hinner, orkar inte hela vägen, och kommer in som 3: a i den stora klungspurten.
Många fram och in i sista kurvan så höjs farten kontinuerligt. Jag låg hyggligt med runt 7-10 plats med planen att inte gå i vind förrän det bara var 150 meter kvar och vi var helt uppför den tuffa slutbacken. Fort fort går det nu och det är trångt trångt, blir lite instängd men hittar en liten lucka på vänster inner och kan komma förbi, händerna ner i bocken och maxa det sista in mot mål. Kommer längre och längre fram men hinner, orkar inte hela vägen, och kommer in som 3: a i den stora klungspurten.
Ändå väldigt nöjd med det, att återigen vara där när det hettar till. Slutar 7 i loppet och när jag sett resultatlistan kan jag konstatera att det finns ingen cyklist från någon Stocksholmsklubb före och jag har som 47 åring blivit DM mästare i herrar elit linjelopp. KUL! Med tempotiteln från i höstas så har jag nu både linje och tempotitel. Bra odds på det för några år sen när jag började cykla.
"Life is like a box of chocolate.You never know what you gonna get"
"Life is like a box of chocolate.You never know what you gonna get"
Naturligtvis helnöjd med att kunna bättra förra årets resultat, vilket kändes avlägset efter de första milen igår. Har varit exceptionellt jämn i år på tävlingarna utan något bottennapp, "sämsta" platsplacering Östgötaloppet med en 18:e (vilket jag var klart nöjd med) annars 10 av 11 tävlingar topp 7. Saknar den riktiga femettan och segrar. Men en dag kanske så..
Hemresan i 26 grader från Nynäshamn i strålande sol, högst njutbar både för mig och min Merckx i baksätet, och hemma blev det en härlig utekväll med goda grillspett, vin, champagne & cigarr. Om man inte ska fira när man blivit DM mästare och sommaren är här med 23 grader kl 9 på kvällen när ska man då fira?
Strava Falkenloppet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar