Jag var 42 år då och hade inte suttit på en cykelsadel sedan gymnasietiden. Tänk om någon då hade sagt att 2014 ska du ställa upp i SM i linjelopp cykel och tävla mot proffs som just denne Gustav Larsson, Gustav som nu är veteran i cyklingen men fortfarande 14 år yngre än mig. Favorit i SM är väl Tobias Ludvigsson. Tobias är född 1991, året jag fyllde 25 och hade länge varit ute i sydostasien och levt ett rätt flummigt backpackerliv. Jag hade bra koll på Mekong Whisky, Arrak & Singha men visste inte vad Campagnolo eller SPD var. Och kassett i min värld på den tiden var C60 eller C90 inte 10 eller 11 delad.
Kan fortfarande förnimma smaken från rävgiftet Mekong, men billigt och bra för en fattig backpacker var det:-)
Vad hade oddsen varit för det, stor chans? "Not even one in a hundred? More like one in a million, so there is a chance.." Ja livet kan verkligen ta outgrundliga vägar. Jag har alltid varit exceptionellt sportintresserad och innerst inne alltid sett mig själv som "en idrottsman" även om jag sen jag slutade aktivt med frisbee Ultimate tidigt 90 tal mest spelat golf. Det som fick mig att börja med cykling var det när Alice min äldsta dotter, då 10 år som på midsommar 2009 konstaterade "Pappa du har ju fått ölmage". Va har jag? Ok jag jag köper en cykel och börjar cykla till jobbet istället för att åka bil.
Sagt och gjort. Köpte en vit Nishiki hybrid cykel, passande till pendling de 17 km vi har från Landsnora Sollentuna till stan där jag jobbar. Kommer ihåg första gången jag provade cykeln på en liten träningstur bort mot Frestbacken och Hagby. Vägar som jag nu troligen cyklat mer än någon annan de senaste åren. Wow vad kul det var, gick fort i backen ner. Uppför var ju lite tuffare.. Men övning ger som ni vet färdighet och på våren 2010 köpte jag min första racer. En svart vit röd Columbus grafitram med Campa växlar. Gillade den skarpt tills jag gjorde min första och hittills enda SPD vurpa vid övergångsstället på Sveavägen vid Wennergren Center. Ramlade stillastående och ramen slog i mot trottoarkanten så det blev en spricka. Var ju på ett sätt bra för då fick jag ju anledning att köpa den där Specialized S Works Roubaix ramen som min kompis Jonas K scoutat fram till mig för ett vettigt pris.
Jonas och ett gäng elitmotionärer på runt 10 pers brukade sen många år åka till Mallorca runt Valborg på en cykelvecka. Jag åkte ju alltid på golfresor och frågade alltid honom som är en grym golfare om han inte skulle med på golf istället "för det där cykling" men han hade fastnat för cyklingen. Jonas K och jag är båda födda 66 och växte upp tillsammans i Västervik. Jonas är den största talang jag sett i ta mig tusan allting. Vi kallade honom Gud i Västervik (han hade alltid en osannolik tur:-). Kommer speciellt ihåg en gång i V vik när vi spelade golf och han slog en boll snett ut i skogen. Vi tittar och hör klonk efter klonk studsar inne i skogen och det tar bra många sekunder innan bollen förstås studsar ut på fairway igen. Jonas säger "ett tag trodde jag aldrig den skulle komma ut igen" Vad han än testade var han bäst. Tennis efter några år JSM medalj och sparrade jämt med Edberg. Golf som vi började med när vi var runt 20 år. Jag spelade ner mig på ett drygt år till 9 i hcp Jonas hade 3 och gjorde förstås hole in one rätt omgående och efter några år gick ett varv på 66 slag, 6 under par!. Vi höll på med styrketräning där också rätt hårt i unga år i Västervik. Jonas testade ett klubbmästerskap i styrkelyft. Tog klubbrekord i knäböj typ 230 kg lika mycket i marklyft och 140 i bänkpress. När han flyttade till Stockholm började han med squash, efter ett tag förstås spel i elitserien. Ja så där var med allt, och så fastnade han för cykling. Då måste det ju vara kul tänkte jag och beslutade att hänga med dom till Mallorca 2011, så under vinter våren tränade jag lite mer ordentligt för att inte bli ifråncyklad alltför mycket. Dom kör varje år ett race uppför Puig Mayor eller Piggen som den kallas. Mallorcas högsta berg och en klättring på 14 km med 6% lutning. Jag tog ut mig fullständigt och lyckades vara snabbast uppför med dryga 47 minuter. Det var väl ungefär då jag förstod att min kropp och psyke verkar gilla det där med cykling. Om man tittar på tiderna uppför Piggen så ser min utvecklingskurva ut så här. 47 min 2011, 44 både 2012 och 2013 och nu i år 41.44 Jag använder sen ett drygt år Strava vilket är kul att jämföra tider mot andra, inte minst på klättringar. Har dock inte Strava Premium där man kan se age groups rankings och sånt. Nu när vi var och cyklade Vättern visade en lagkamrat i Conti och tillika grym cyklist Peder Olsson Alnö en lista över Puig Mayor ålder 45-55. Och jag blev både glad förvånad och stolt att se mitt namn som nummer 1 där. Peder är trea och Erik Vrang 8, tre Contigubbar topp 10! Peder är ett par år äldre än mig och före i ranking på Sa Calobra, nästa år ska du få:-)
SM i år är tuffast tänkbara sägs det, ja jag vet inte för jag har aldrig cyklat i Kinnekulle som är klassisk svensk cykelmark som jag förstått. Men om man tittar på banprofilen som säger 15 varv x 13 km med varje varv uppför Kinnekullen som är 2.5 km lång och lutar 6% så behöver man knappt vara normalbegåvad för att inse att det här blir nästan löjligt jobbigt. Det blir 4 mil klättring och ett 20 mil långt lopp. Väger man 75 kg på 178 cm så är det inte direkt"custom fit". Jag har hängt med bra de 4-5 lopp jag kört i elitkonkurrens men de har varit på platt mark. Känner mig iofs stark uppför men inte 4 mil mot den konkurrensen. Jag kommer såklart bli avställd grande så fort de lätta starka killarna börjar köra. Men det här loppet är inte placering huvudsaken för mig (jo klart det är innerst inne:-) utan lika mycket att ta chansen att få tävla i ett svenskt mästerskap i en av de mest grundläggande discipliner som finns, att cykla en lång sträcka fortast. Det kommer vara med skräckblandad förtjusning jag står på startlinjen den 29 juni kl 12.
Och vem vet allt kan hända, se bara på Steven Bradbury autraliensaren som tog guld 2002 i short track på ett mirakulöst sätt. Fast det är klart att Ludvigsson, Larsson och alla andra snabbingar ska ramla upp eller nedför Kinnekulle typ 15 ggr är kanske lika sannolikt som en olycka i Harrisburg Tage Danielsson om sannolikhet
It's never too late!
Sagt och gjort. Köpte en vit Nishiki hybrid cykel, passande till pendling de 17 km vi har från Landsnora Sollentuna till stan där jag jobbar. Kommer ihåg första gången jag provade cykeln på en liten träningstur bort mot Frestbacken och Hagby. Vägar som jag nu troligen cyklat mer än någon annan de senaste åren. Wow vad kul det var, gick fort i backen ner. Uppför var ju lite tuffare.. Men övning ger som ni vet färdighet och på våren 2010 köpte jag min första racer. En svart vit röd Columbus grafitram med Campa växlar. Gillade den skarpt tills jag gjorde min första och hittills enda SPD vurpa vid övergångsstället på Sveavägen vid Wennergren Center. Ramlade stillastående och ramen slog i mot trottoarkanten så det blev en spricka. Var ju på ett sätt bra för då fick jag ju anledning att köpa den där Specialized S Works Roubaix ramen som min kompis Jonas K scoutat fram till mig för ett vettigt pris.
Jonas och ett gäng elitmotionärer på runt 10 pers brukade sen många år åka till Mallorca runt Valborg på en cykelvecka. Jag åkte ju alltid på golfresor och frågade alltid honom som är en grym golfare om han inte skulle med på golf istället "för det där cykling" men han hade fastnat för cyklingen. Jonas K och jag är båda födda 66 och växte upp tillsammans i Västervik. Jonas är den största talang jag sett i ta mig tusan allting. Vi kallade honom Gud i Västervik (han hade alltid en osannolik tur:-). Kommer speciellt ihåg en gång i V vik när vi spelade golf och han slog en boll snett ut i skogen. Vi tittar och hör klonk efter klonk studsar inne i skogen och det tar bra många sekunder innan bollen förstås studsar ut på fairway igen. Jonas säger "ett tag trodde jag aldrig den skulle komma ut igen" Vad han än testade var han bäst. Tennis efter några år JSM medalj och sparrade jämt med Edberg. Golf som vi började med när vi var runt 20 år. Jag spelade ner mig på ett drygt år till 9 i hcp Jonas hade 3 och gjorde förstås hole in one rätt omgående och efter några år gick ett varv på 66 slag, 6 under par!. Vi höll på med styrketräning där också rätt hårt i unga år i Västervik. Jonas testade ett klubbmästerskap i styrkelyft. Tog klubbrekord i knäböj typ 230 kg lika mycket i marklyft och 140 i bänkpress. När han flyttade till Stockholm började han med squash, efter ett tag förstås spel i elitserien. Ja så där var med allt, och så fastnade han för cykling. Då måste det ju vara kul tänkte jag och beslutade att hänga med dom till Mallorca 2011, så under vinter våren tränade jag lite mer ordentligt för att inte bli ifråncyklad alltför mycket. Dom kör varje år ett race uppför Puig Mayor eller Piggen som den kallas. Mallorcas högsta berg och en klättring på 14 km med 6% lutning. Jag tog ut mig fullständigt och lyckades vara snabbast uppför med dryga 47 minuter. Det var väl ungefär då jag förstod att min kropp och psyke verkar gilla det där med cykling. Om man tittar på tiderna uppför Piggen så ser min utvecklingskurva ut så här. 47 min 2011, 44 både 2012 och 2013 och nu i år 41.44 Jag använder sen ett drygt år Strava vilket är kul att jämföra tider mot andra, inte minst på klättringar. Har dock inte Strava Premium där man kan se age groups rankings och sånt. Nu när vi var och cyklade Vättern visade en lagkamrat i Conti och tillika grym cyklist Peder Olsson Alnö en lista över Puig Mayor ålder 45-55. Och jag blev både glad förvånad och stolt att se mitt namn som nummer 1 där. Peder är trea och Erik Vrang 8, tre Contigubbar topp 10! Peder är ett par år äldre än mig och före i ranking på Sa Calobra, nästa år ska du få:-)
SM i år är tuffast tänkbara sägs det, ja jag vet inte för jag har aldrig cyklat i Kinnekulle som är klassisk svensk cykelmark som jag förstått. Men om man tittar på banprofilen som säger 15 varv x 13 km med varje varv uppför Kinnekullen som är 2.5 km lång och lutar 6% så behöver man knappt vara normalbegåvad för att inse att det här blir nästan löjligt jobbigt. Det blir 4 mil klättring och ett 20 mil långt lopp. Väger man 75 kg på 178 cm så är det inte direkt"custom fit". Jag har hängt med bra de 4-5 lopp jag kört i elitkonkurrens men de har varit på platt mark. Känner mig iofs stark uppför men inte 4 mil mot den konkurrensen. Jag kommer såklart bli avställd grande så fort de lätta starka killarna börjar köra. Men det här loppet är inte placering huvudsaken för mig (jo klart det är innerst inne:-) utan lika mycket att ta chansen att få tävla i ett svenskt mästerskap i en av de mest grundläggande discipliner som finns, att cykla en lång sträcka fortast. Det kommer vara med skräckblandad förtjusning jag står på startlinjen den 29 juni kl 12.
Och vem vet allt kan hända, se bara på Steven Bradbury autraliensaren som tog guld 2002 i short track på ett mirakulöst sätt. Fast det är klart att Ludvigsson, Larsson och alla andra snabbingar ska ramla upp eller nedför Kinnekulle typ 15 ggr är kanske lika sannolikt som en olycka i Harrisburg Tage Danielsson om sannolikhet
It's never too late!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar