RR Smack Markim linje - Som en Duracell kanin

Wow vilket härligt genrep och formbesked jag fick inför Vättern igår på Smacks Markimlinje 2x 31 km. Kändes bra (för omväxlings skull) redan på uppvärmningen. Men vet inte vad jag hade fått i benen för de spann som aldrig förr. Kände mig precis hur stark som helst och låg redan efter några km i spets mest hela tiden. 

It's just keeps running

Många åksugna i den ljumma sommarkvällen och efter masterstarten gick det fort fort, sällan under 45. Vi var en hel del som testade att stöta men den urstarka klungan var på hugget. Min återhämtning var kanon så jag gick på igen och igen. Kom loss halvvägs på första varvet solo och starke Gustav Dejert kom ifatt, perfekt nu kör vi sa vi till varandra. Det gjorde klungan bakom också och trots 10 stenhårda minuter fick vi aldrig något riktigt avstånd att bygga på. Det går fler tåg sa jag till Gustav när de var ifatt.

Jag hämtade andan några minuter i klungan och stack sen hårt i en uppförsbacke. Ner i bocken och spann på Froome kadens som en Duracellkanin. Kom på mig själv uppe på krönet att tänka, fan vad fort det går och jag blir ju inte stum. Helt underbar känsla. Fick sällskap av en La Chemise åkare som bröt sig ifatt. Vi körde någon kilometer men klungan var på hugget och släppte inte till många meter.

In för varvning hela klungan samlad igen. Tog en gel, drack och vilade lite längre bak 5 minuter, sen playtime igen. Fram i spets ner i bocken och ett nytt 20 sekunders maxryck igen. Den här gången kom ingen efter. Fattade ju fort att solo in dryga 2.5 mil räcker inte att vara i sitt livs form när klungan är på hugget och kör 45 men hade bra flow och ville mer köra riktigt hårt än taktiskt. Det är ju lite det som är tanken med dom här roliga "träningstävlingarna". 

Körde på och fick ett par hundra meters lucka. Det höll solo i ca 7 km som jag låg snitt 46 själv (belönades med ett KOM mellan Markim och Lunda för det) Var på väg att bli sliten när dom kom ifatt så skönt med en klunga att bädda in sig ett tag och hämta krafter sista milen inför spurten som mer och mer kändes som den sannolika utgången. 

Gick för första gången riktigt sakta några kilometer och det var nog fler än mig som började planera spurten. Såg att en svarttröja hade en lucka men fick för mig att det var lite längre kvar än det var och vi alla missade Jonathan Nargell Uppsala som smet iväg och höll undan med några sekunder, snyggt kört. Blev instängd mellan vänster vägkant och en cyklist när jag lite frustrerad ville fram för att fightas om 2 platsen. Och innan jag kom loss och fick fri väg hann Gustav Dejert spurta hem den. Kom in trea, först lite förbannad. Kan man inte vinna när man har dagen med stort D när ska man då vinna? Men sen så oerhört nöjd med känslan av att kunna cykla hur snabbt som helst, hur länge som helst. 

Cykling blir inte bättre än så här. När man slitit med träning i källare och vinterväglag och sen få en sån här belöning en ljum sommarkväll. Tävla med likasinnade på roliga böljande småvägar, med en fart, styrke och lustkänsla som aldrig förr. 

Hoppas den känslan sitter i på Lördag när vi dryga 40 i Conti Test Team ska försöka cykla Vättern under 7 timmar.

Resultat Smack

Strava