måndag 2 maj 2016

Mina 9 liv och dess märkliga cykler del 2

Inlägget nedan skrev jag den 4 oktober när jag precis fått komma hem från vårdhemmet efter höftbrottet. De handlar om mina 9 liv och dess märkliga cykler. I lördags förbrukade jag ett till (som om jag inte redan levde på kredit) Men om vi räknar gårdagens olycka in med 2015:s olyckor så borde jag enligt teorin 1000 x Pi nu ha 8 väldigt fina år fram till nästa riskår. Hoppas och tror det stämmer.. 

Känner annars mer och mer faktiskt en enorm tacksamhet idag, att jag klarade mig med livet och vitala kroppsfunktioner i behåll efter kraschen. Berget var hårt att smälla in i med hög fart och tror knappt det är möjligt att slå sönder så mycket mindre än vad jag gjorde, och som en kompis sa berget fick nog mer ont än du.
Mitt allmäntillstånd är bättre idag med stor hjälp av kontinuerlig dropp med stark  painkiller. 

Tyvärr har skadan på lungan försämrats något på dagens bodyscan. De tror inte att de skall behöva sätta in dränage för den utan att det ska börja läka naturligt men inget flyg hem än på länge 1.5-2 veckor kanske. Nyckelbenet ska opereras på onsdag med platta. Ja i övrigt 9 revben och ett skulderblad som ska självläka. Det sägs att det gör rätt ont, men som någon sa : Allt blir bra till slut och är det inte bra så är det inte slut..

Här är mitt inlägg från 4 oktober som jag tyckte passade händelserna rätt bra.

Fick komma hem i fredags. Kändes lite märkligt när jag gick med kryckor sakta mot dörren. Jag cyklade till jobbet som vanligt förra torsdagen och kom tillbaka på kryckor med bruten höft 8 dagar senare. Life is like a box of chocolate. You never know what you gonna get.

Underbart att komma hem till alla mina tjejer. Bli lite ompysslad, sova i sin egen säng och få äta Kajsas bästa mat igen. 

Vera hjälper till med strumporna❤️


Häromdagen på vårdhemmet fick jag besök av min morbror. Hans fru hade läst om min olycka på fb och berättade för honom. Hon uttryckte viss oro för hur många av mina 9 liv jag kan tänkas ha kvar? Vi skratttade lite åt eländet och diskuterade varför så himla många olyckor och nära döden upplevelser har drabbat just mig? Vad är det jag gör som så ofta satt mig i extrema situationer? Du tar betydligt mer risker än de flesta andra sa morbror. Ja till viss del kanske historiskt, men samtidigt har flera av mina olyckor varit utanför min påverkan, t ex när jag blev träffad av blixten 1999 på Holms golfbana i Halmstad. Okej det är farligt att spela golf i åskväder. Men det var ju inte ens åskväder. Första smällen i regnet på hål 5 kom från ingenstans och jag blev träffad. Vi var ju ändå 16 polare ute på banan. Det gick bra fick inte någon huvudträff då hade jag dött men blev knockad till marken och paraplyet blev bränt och böjt i handtaget. Varför just jag? Så ibland känns det som att det är något annat oförklarligt att det är just jag som kör omkull där i tunneln i lervällingen och bryter höften trots försiktighet och låg fart i tunneln förra torsdagen. Varför just jag?

Efter min morbor hade gått läste jag lite om den amerikanske något kontroversiella ekonomen och "spåmannen" Martin Armstrong som många gånger haft kusligt rätt om den ekonomiska utvecklingen i världen. Hans forskning och analyserande av historiskt data årtusenden bakåt pekar på att ekonomin oftast rör sig i ekonomiska cykler om 8-9 år eller 1000 x pi för att vara exakt, 3141 dagar vilket är 8.6 år. I länken nedan kan ni läsa mer om Arnstrong och se den intressanta om än kanske något konspiratoriska dokumentären The Forecaster på SVT play. Armtsrongs tes är att precis nu är det "peak state sovereign debt" och början på en lång ekonomisk nedtrend startar. Inte så upplyftande prognos. Får han rätt eller fel? Om några år vet vi.
Cornucopia blogg - Martin Armstrong, info om hans ekonomiska teorier och länk till Dox dokumentären The

Jag började sen fundera lite kring det där med cykler och märkte snabbt ett kusligt samband med samma tidsspann om drygt 8 år mellan många av mina egna olyckor, sjukdomar eller nära döden upplevelser.


Jag ställer nedan upp en del av alla galenskaper och close calls som drabbat mig i kronlogisk ordning från nutid och bakåt.

2015

- Cykelolycka på Mallorca brutet nyckelben
- Cykelolycka Järva Krog bruten höft

2007

Mitt Annus Horribilis som så när ändade mina dagar. Ett fullständigt absurt år ur alla perspektiv. Har skrivit om det förut Här ett axplock från året.

- Hjärtstillestånd på Karolinska Intensiven efter en blödning i halsen. Jag ser det vita ljuset och får en utanför kroppen upplevelse. Otroligt speciell upplevelse.

- 6 mån bitestikelinflammation kombinerat med halsfluss lika länge

- Flög i hög fart på skidor med volt utanför pisten landade i ett bergsparti i Schweiz klarade mig med bruten hand. Hade änglavakt och turen att landa i en snöplätt precis mellan klippor och stenar.

1999

Allt kom på 6-7 veckor på våren. Först gick jag genom isen vid långfärdsskridskoåkning när min fru var en vecka över tiden med Alice vår första dotter. 3 veckor senare fick jag allvarlig Salmonella på en golfhelg i Portugal. Ytterligare tre veckor senare träffades jag av blixten som jag skrev om ovan. Och så säger de att cykling är farligt. Golf då?

1990

Långresa i Asien backpacker style, inte helt utan missöden.

Denguefeber i Efter hög feber i Thailand var jag hos en doktor i Singapore. Minns fortfarande hans lakoniska uttalande om att om prickarna jag hade på händerna sprider sig på kroppen  "you might die" ok tack sa jag då hoppas vi på det motsatta.

- Nära att drunkna på Koh Samui 23 år ung stenpackad utan koll. "Vaknar upp" och får minnet tillbaka under en stor våg mitt i natten. Har sprungit ut i havet på natten och dragits under av vågorna. Hinner tänka vad gör jag här mitt i natten under en våg? Och lyckas kravla mig tillbaka utmattad till stranden. 

- Seriöst höjdsjuk i Nepal på 5500 m ö h på vandring och klättring runt den otroligt mäktiga bergskedjan Annapurna full med 8000 meters toppar.


1982

- Sommarjobbade på ett lastfartyg i Europa och fick en tung plåtlucka i huvudet när jag torkade spillolja inne i ett högt torn stående på lejdare med tunna steg. Hade bra tur som inte ramlade 8 meter ner och slog ihjäl mig.

1974

- Det ringer in på skolgården i lågstadiet. Alla barn springer i hög mot dubbeldörren på Marieborgsskolan i Västervik. Jag är först blir kaos och jag blir nedtrampad med bröstkorgen mot dörrmattan 30-40 ungar i en hög ovanför, minuter går. Jag är så nära att kvävas att alla blodkärl spricker i ögonen av syrebrist. Medvetslös, sjukhusvistelse och flera månader med knallröda ögon.

- Jag faller baklänges i en liten kräftfiskarå hos mormor o morfar. Landar med bakhuvudet på en vass sten som gör ett djupt jack långt in i huvudet. Centimeter från slutet.

Märkligt nog ca 8,6 år mellan alla olycksår och tillbud som ofta kommit i grupp flera per år. Hur kan det bli så?  Överhuvudtaget? Att det sammanfaller med mönstret för ekonomiska cykler? Märkligt och lite läskigt.

Nu gäller det att hålla sig ifrån farligheter resten av 2015 sen borde jag klara mig bra till någonstans 2023,24 då brakar det väl lös igen. Den som lever får se:-).

Men alla år däremellan då inga nära döden upplevelser? Nej inga stora vad jag kan komma på. Jo hade en cykelrelaterad faktiskt, kanske för 4 år sen. Kom och cyklade en morgon till jobbet med racer på vägen vid Solna strax innan BMW ungefär där Swedbank Arena idag ligger på höger sida. Där är en fartsträcka som inbjöd till hög fart så jag håller kanske runt 40. Vid den tiden brukade det ofta stå nattparkerade lastbilar längs högersidan på vägen. Har en sån nedsläckt lastbil precis höger om mig. Plötsligt från ingenstans fläks den stora dörren upp precis framför mitt huvud. Jag har inte en chans att väja eller stanna men lyckas instinktivt slänga ner huvud och kropp lågt som Sagan åker utför och åker fortfarande i full fart mirakulöst under dörren. Jag ramlar inte, nuddar inte bilen. Men en kort stund efter bara skakar jag i hela kroppen av chocken måste stanna och sätta mig på trottoaren när jag inser att jag sannolikt blivit halshuggen om den intet ont nyvaknade chauffören hade öppnat sin dörr någon hundradel senare. Vad förvånad han torde blivit då om det bara säger smack i dörren och en medelålders man i sina bästa år slutade sina dagar halshuggen av hans dörr.

Cykling är ju helt klart en högrisk sport så man måste räkna med incidenter och sen den dagen aktar jag mig för att cykla nära bilar som står stilla. Märkligt nog så mycket som jag cyklat de sista åren, tränat och tävlat, flera tusen mil så har jag fortfarande aldrig vurpat på träning eller tävling (förutom Mallorca 312 i våras pga grus på vägen) vare sig solo eller i klunga. Så ur ett rent cykelperspektiv kanske man kan vända på det och säga att årets två krascher hade jag tjänat ihop. 

Att de sen fick så stora konsekvenser det är väl det som kanske påminner mig om mitt liv i stort. En väldig massa extremer åt olika håll. Högt och lågt. De flesta bra. Jag har haft tur i livet på många sätt. Fått en fantastisk familj, den bästa frun och tre friska underbara döttrar. En stor social vänkrets. Jag har rest mycket och live fått uppleva många av världens mest attraktiva sporthändelser, konserter och andra event. Jag har hälsan och en stark kropp. Inte en sjukdag sedan mitt Annus Horribilis 2007. Blir inte ens förkyld längre.

Sedan har turen varit en avgörande faktor när det har varit på väg att ta slut. Det har verkligen bokstavligen handlat om millimetrar, hundradelar och ren tur som räddat mitt liv många gånger.

Det går samtidigt inte att blunda för att jag samtidigt är ganska drabbad. Varför just jag? Så många gånger? Hittar inget svar på det.

Men jag tror på ödet. If your time is out you gotta go. Ain't nothing much you can do about it. Men hitills har min räddande ängel alltid sträckt ut sin hand i skarpt läge. Även om motståndaren i andra ringhörnan, (djävulen eller vem det nu är?) bjuder upp till tuff match, igen, igen och igen.

Det sägs att katten har 9 liv, tur man inte är katt..

Klart man kan ta mindre risker sluta cykla, resa etc. Men jag vill ju inte sluta leva, upptäcka och vara nyfiken i rädsla för olyckor och det ska va kul på vägen. Avslutar med min favoritdevis av Håkan Hellström i den magiskt vackra Du är snart där. "Jag tror när vi går igenom tiden att allt det bästa inte hänt än". Ja det är banne mig det jag tror. Och kanske är det precis som Håkan också skrivit "Man måste dö några gånger innan man kan leva"..




4 kommentarer:

  1. Kämpa! Så djäkla trist att läsa om din enorma otur! Men med din mindset är jag säker på att du kommer att komma igenom detta stärkt! Krya på dig och lycka till med operationen!

    SvaraRadera
  2. Jonas, svårt att finna ord. Vi är många cyklister här ute som tänker på dig och hoppas på snabb bättring!! //Mikael Team Ormsalva

    SvaraRadera
  3. Hej Jonas, Jag åker till Mallorca för jobb på tisdag (10 Maj). Är det något jag eventuell kan ta med? Krya på dig //Marco Schenk (CK08)

    SvaraRadera
  4. Det största tack för allt stöd. Jobbigt som tusan men det måste gå. Ny opererad i nyckelbenet nu. Groggy och medtagen men skönt att det är gjort. Let the healing begin.. Snällt Marco men jag har vad jagbehöver och hoppas också vara härifrån innan den 10. Vi hörs!

    SvaraRadera