2010-2019 Mitt decennium med cykling - kapitel 3 Tävlingsdags

Vi är framme i början av 2012 jag har fortsatt att träna mer och mer seriöst, ökat mängden till ca 120 mil i månaden och är nu peppad på att gå med i en klubb och testa att tävla och nu till våren öppnar sig en möjlighet att komma med i norrortsklubben CK08. Kul och inspirerande börjar jag träna med dem parallellt med mycket soloträning. Efter den lyckade Vätterndebuten året innan hade jag också sug på att åka med ett riktigt snabbgäng och hade fått en kontakt med Team Continental och cykelprofilen i Göteborg Leo Ranta som ledde Contis stora SUB grupp som hade et mål på 7.15. Vi blev 4 stycken från vårt Mallisgäng "Klungan" som fick en plats i laget och vi var nog lite stolta när vi kom till Alucudia där på våren och bestämde vilken dag vi skulle köra i Contistället gemensamt. Ännu en härlig träningsvecka tillsammans blandat med mycket garv och en och annan after bike. Ni som varit där i Alcudia kanske känner till den välsorterade cykelaffären Sport Bequi lite på vägen mot Pollenca. Det blev allt som oftast ett stopp där på hemvägen för något som skulle fixas med nån cykel eller någon ny extra tröja eller onödig cykelpryl som skulle köpas. Liknelsen med brandchefen Greger (Robert Gustavsson) när han är inne i porraffären och frågar om de har "nåt nytt"? "Nej inte sen lunch Greger" var slående och mycket garv blev det åt mellan oss köptorskar i Klungan. Än mer så efter några pints på den bredvidliggande sunkiga baren Frankies som alltid var den givna basen för att summera dagen med tråkningarr om vem som blivit avställd här eller där. Cyklingen gick toppen hela veckan och all träning hade tagit mig till en ny högre nivå och på avslutande Puig Mayor klättringen kapade jag nu 3 minuter från förra året och körde upp de 14 km på 44 minuter. Vi klarade vårt mål om drygt 100 mil även det året och sista dagen hände en grej som inspirerat mig stort sedan dess och som jag ofta tänkt på sedan dess. Det var när vi cyklade med "Mannen från Mallorca" "http://jblifecycling.blogspot.com/2012/12/mannen-fran-mallorca.html en 64 årig lokal fantastiskt stark cyklist. När jag såg honom cykla så fort som 64 åring förstod jag då som 45 att det finns många år framför mig att utvecklas på. "Its never too late" formades som ett mantra jag haft sedan dess och jag är övertygad om att bara den mentala tanken är en stor del av min utveckling. Missa inte att läsa om vårt möte på länken ovan.

Dags för Vätternrundan, nervöst och spännande att cykla med så snabba och väldrillade gubbar. På den tiden var SUB 7 nästan sett som oövervinnerligt för ett gäng elitmotionärer och målet var satt till 7.15. Ett katastrofalt väder vid starten. Det spöregnade och inte blev det så mycket bättre av att den Camelbak innerpåse på jag hade på ryggen innanför tröjan lossande från sitt fäste så att 8 dl kall sportdryck sköljde ner över min rygg och ner i byxorna. Lätt stresspåslag kan man säga och i det läget var det nästan tur att det spöregnade för jag var nästan genomblöt redan ändå. Kom iväg fint ändå och regnet slutade efter någon timme och vi fick en superlyckad insats tillsammans och körde in på fin fina 7.08 hela 7 minuter före målet och ganska nära drömgränsen t om utan att sikta på den. Målet till nästa år var givet. Nu skulle det bli SUB 7. För egen del så kändes det toppen hela vägen stod inte över en enda rotation och nu var jag väldigt laddad på att tävla i en riktig cykeltävling. Det var snart dags för Veteran SM och det skulle bli min första riktiga tävling (förutom några Smacklopp och motionslopp).

VSM gick uppe i Härnösand i början av juli och jag körde upp ensam i bilen i lite spänd nervositet. På lördagen var det tempo. Jag hade precis köpt mig en tempocykel och ställde upp även i det som rookie. 3 mil på kuperade vägar hur disponerade jag loppet tror ni? Pang sa det så låg jag på tokrött i en sån överladdning att hälften hade varit nog. Jag minns fortfarande exakt puslgrafen och siffrorna för de är helt absurda. Under loppet drygt 41 minuter så har jag 168 i högsta pulsnotering vilket är 97% av max men det som sticker ut är att pulssnittet är på 164 under hela loppet alltså 4 slag under högsta notering och 94% av max under 41 minuter. Ja var det något jag fick indikation på där var det att jag kunde ta ut mig rätt bra i alla fall. Trots katastrofal pacing så snittade jag 43,5 kmh med dålig tempoposition och kom mycket nöjd 7:a i ett hårt startfält H 40. Imorgon är det linje, nya tag. Hade det varit idag hade jag känt mig i stort underläge i och med en så total tömning dagen innan men då tänkte / visste jag inte så mycket om sånt så påt igen liksom..

På linjeloppet kör jag som en taktisk tok, orutinerad som jag var. Efter en lite trevande inledning blir jag mer och mer aggressiv i takt med en stark känsla i kroppen. Jag attackerar flera gånger och är loss några gånger. Ska det kunna hålla i mål? Minns jag rätt är vi bara några stycken och den stora klunga äter än en gång in mig bara 5 km från mål. Det har kostat jag är helt slut, på gränsen mycket nära att släppa i tempohöjningen. Precis innan snöret går har jag tur det lugnar sig något och jag får kontakt igen. Det är nu bara ett par km kvar och min gnista tänds igen. Det regnar och högre risk för krascher i de sista tvära kurvorna innan ett ganska långt upplopp över en bro. Det smäller i en krasch ganska nära mig med bara några svängar kvar. Jag klarar mig fint fram till en bra position in runt 4-5 plats i sista kurvan. Och nu GE ALLT i spurten, jag får en väldigt fin kontakt och kraft ner i pedalerna. Jag kör om de framför och över bron med bara hundra meter kvar  är jag först. Jag är förstås helt slut men har klar lucka och hinner tänka "Shit jag kommer vinna SM". Jag orkar inte trycka mer sätter mig på sadeln och rullar mot guldet de sista 20 meterna, trodde jag när jag blir passerad av en cyklist på vardera sida. man ser på bilden mitt desperata avgrundsvrål från mållinjen. Vad tusan hände jag hade ju vunnit? Besvikelsen blev ändå kortvarig jag var en mer än nöjd bronsmedaljör. Det var ju nästan min första cykeltävling och att få ta SM medalj direkt var förstås långt över mina drömmar. Ett av mina starkaste minnen är när jag sätter mig i bilen med medaljen om halsen och sätter på en ösig Coldplay låt på full volym och bara skriker för mig själv YEES en sån lycka!

Bilden från mållinjen säger allt när jag i mitten blir omcyklad av Björn Karlsson Söderköping samt Peter Lindqvist Norrtälje- Men oj vad den gav mig tändvätska att jobba vidare.

Bild från tempoloppet i Härnösand en trött krigare med risig aeroposition

Sen var det tänkt att jag skulle åka och kolla på OS i London på en inbjudan från en bank vi jobbade med. På den tiden var jag oerhört bortskämd och hade sett det mesta av det häftigaste live i idrottsväg. Bl.a flera Champions League finaler. El Clasico, VM & EM fotboll, OS i Peking, Ryder Cup, Franska öppna & Wimbledon och en handfull Formel 1 lopp. Men när jag fick ett mail med en inbjudan att representera Sverige i blågult på NM som krockade med OS var mitt val enkelt. Nu ville jag vara idrottsman själv istället för att bara dricka champagne och titta på andra. En lite rolig anekdot från alla dessa otroliga upplevelser från världsklassevent och idrott var när jag tillsammans med några kollegor var i Argentina Buenos Aires för att titta på det legendariska Superclasico derbyt mellan Boca Juniors vs River Plate. Med på planet var då den kände reportern Lasse Anrell som då hade lyckats få Aftonbladet att sponsra en idé han hade om att göra "Drömresan" se de allra häftigaste idrottsupplevelserna samma år. Det klassiska Buenos Aires derbyt var givet på listan. Lasse var en trevlig prick och vi bjöd med honom ut på en båttur en dag samt på följande middag. Välkommen till Drömresan Lasse det här är 3 året vi åker skojade jag.. Sedan åren efter brukade vi skoja lite med varandra med sms från diverse event.

Men OS platsen gav jag till en kollega jag ville tävla i cykel och dra på mig gul blått. Det var länge sedan jag hade haft en landslagströja på mig men under 80 och i början av 90 talet så spelade jag väldigt mycket Frisbee Ultimate (all konditionsträning då gjorde nog nytta när jag började cykla) och hade glädjen att spela ett 45 tal landskamper. Var bl.a  med och vann EM 1985 och VM silver efter förlust mot omöjliga USA året efter och att nu få representera Sverige i en helt annan sport kändes väldigt kul. Tävlingarna gick i Ljusdal och masterslegender i svensk cykel som Stefan Stengård Stefan Lindskog och Torbjörn De Jager (numer klubbkamrat i Cellexir Cycling) var med i laget H 40 tillsammans med nybörjaren mig. Jag gick tidigt i en utbrytning i den kuperade terrängen som höll några mil men vi blev som väntat inhämtade. Hade en bra dag men då vi hade Stefan Lindskog (om jag minns rätt som också vann) i en mindre utbrytning på tre så fick jag avvakta i klungan och det slutade med blodad tand och en 8 plats med mersmak.

Stolt i Gulblått 2012 och i Frisbee Ultmate Obertraun Österrike EM Guld 1985 en korskruvslockig blond yngling på 19 år i bakre ledet lite till höger

Känslan och min utveckling hade varit så pass bra att jag redan under hösten funderade på om jag inte skulle försöka tävla lite mot de bästa i elitklass nästa år. Tänkte att det kunde ge en ännu bättre hårdhet och utveckling att köra mot och med de främsta och jag klassade om mig till elitlicens till höstens sista tävling Svealandsmästerskapen med målgång upp vid den klassiska Ånnaboda backen i Örebro. Det blev ett hårt lopp med över 42 fart i 11 mil och jag hängde med ganska bra och kom 21 av 65. Nästa år då jäklar ska jag komma topp 10 på ett lvg elitlopp blev målet jag satte upp. Jag startar också den här bloggen på hösten med det här första inlägget http://jblifecycling.blogspot.com/2012/09/ny-cykel-och-traningsblogg.html

2010-2019 Mitt decennium med cykling - kapitel 2

Jag var ivrig som ett barn på julafton den där tidiga vinterdagen mot slutet av 2010 när jag hämtar ut min nyinköpta svindyra trainer av värstingmodell Elite Realaxiom. Det här var ju långt innan Zwift men på den tiden det häftigaste, man kunde också köpa till dito dyra DVD skivor och ladda in på riktigt filmade klättringar från de klassiska från TDF som Alpe D Huez, Col D Galibier och andra. För jäkla häftigt och trainern anpassade sig smart till lutning och fart jag höll. Slutade jag trampa så stannade filmen på den plats jag var och cyklade jag snabbare så gick det fortare etc. Jag kunde se fart watt, lutning o puls i bilden och på så sätt kunde jag cykla klassikerna hemma på Bioduken i Vinterstudion med nästan en känsla av att vara där. Nu jäklar skulle det tränas för jag hade blivit biten av cykelflugan under året och till våren skulle jag följa med killarna i "Klungan" som nästan varje år åkte till Mallorca och cyklade. Det var inga tävlingscyklister men väl så habila elitmotionärer och nu ville det till att komma förberedd. Jag cyklade uppför Alpe D Huez ett antal gånger den vintern och lärde mig alla de 21 serpentin svängarna ganska bra. Jag har ännu inte kommit dit i I R L men ser fram mot det någon gång.

Utöver all träning hemma i Vinterstudion som den vintern och därefter vårt biorum blev omgjort till så vinterpendlade jag också. Träningen gick bra och till våren kände jag mig en nivå starkare och såg verkligen fram mot resan med killarna till Mallis. Vi fick en härlig cykelvecka med utgång från Alcudia, modell mastig med +100 mil så för en lite ovan nybörjare så tog det förstås en del men vi hann även med en hel del recovery after bike och till middagen är alltid standard rikligt med rödvin till, det är sen gammalt.. Klungan är ett skönt gäng som utan att göra avkall på milen (minst 100 mil varje år / vecka) och riktig cykling även förstår att uppskatta livet goda och de samtal som bara långa after bikes med påföljande middagar kan ge. Det upplägget passar mig ganska bra.

Jag märkte ganska fort under veckan att all min träning under vintern gett resultat jag kände att jag redan var bland de snabbaste och starkaste i gänget och då var ändå GUD med. Ja vi kallade honom så Jonas min barndomskompis från Västervik som var bäst på allt när vi växte upp. Jonas och jag är årsbarn med både Stefan Edberg och Per Ulrik Johansson (golfaren om ni kommer ihåg). Så det fanns några idrottstalanger att mäta sig emot, och var det någon som gjorde det så var det Jonas, han var en sån supertalang i allt. Han spelade tennis lite på halvfart och matchade nästan Stefan långt upp i åren och sparrade nästan jämt t om när Stefan vunnit Wimbledon som 18 åring. När Jonas och jag var runt 17 så började vi med styrketräning och Arnold och de andra klassiska bodybuilders blev idoler. Jonas blev snabbt stor och stark och var med i en styrkelyftstävling och slog klubbrekord med om jag minns rätt 220 kg både i marklyft och knäböj, han vägde runt 85 då. Helt galet. Men så gick fokus över till golf för oss. Vi blev tokbitna och spelade jämt. Jonas hade 3 i hcp efter 1 år jag var nöjd med 9. Ja han gjorde förstås hole in one första året också. Det var inte bara det att han var så bra i allt. Han var snygg också och hade en sån sjuk, ja faktiskt helt utomjordisk tur jämt också. Hans pappa hade en skoaffär och de hade spelat på hästar / tips i massor av år utan att vinna. EN gång var Jonas med i systemet då vann de 400 k direkt, inga konstigheter liksom. Ja det gick så lång att folk tog semester efter de frågat Jonas vilka veckor han skulle ha, får då visste man att det var sol.. En gång spelade vi golf hemma i V vik på gamla banan vid Ekhagen. Jonas slår för en gångs skull ett dåligt slag rakt ut i skogen till höger på 5 :an. Det studsar och det klonkar i träden, bollen är borta länge. Vi tittar på varandra tysta. Sen kommer bollen fint utrullande tillbaka på fairway. Jonas tittar på oss ler och säger " ett tag trodde jag aldrig den skulle komma tillbaka". Inga konstigheter liksom. Ja ni fattar varför vi kallade honom GUD. Och nu de senaste 5-6 åren hade han snöat in på cykling (efter att spelat squash i elitserien däremellan) och han var förstås snabbt väldigt bra på cykling med. Så ni kan fatta min tillfredställelse när jag kände att jag kunde hänga med honom och de andra killarna.

Den näst sista dagen var det dags får deras årliga kraftmätning uppför den längsta klättringen av alla 14 km uppför Puig Mayor. Jag hade kommit med idén till vadslagning / auktion kvällen innan över något glas vin att betta på placering och helt enkelt kunna köpa vinnare uppför Piggen. Förfriskad med gott självförtroende och en del rödvin köpte jag mig själv och nu var det upp till bevis dagen efter. Det vara bra nervöst de milen bort mot starten och över och nerför Soller till foten av Berget. Sen körde vi och jag tog mitt tempo och hittade ett bra flow och kom upp på 47 minuter snabbast i hela gänget. Jag hade slagit GUD. Jag var uppe på toppen på Puig Mayor helt slut men jag kände mig som i sjunde himlen.

Här är vi uppe på toppen när alla kommit upp. Notera mitt Astana ställ (har tagit av mig den dyblöta tröjan för att försöka torka lite)

Fortsätter träna hemma och nu var det snart dags för min första Vätternrunda i juni 2011. Jag hade köpt boken The Big Book of Endurance and Racing Training av Dr Phil Maffetone. Det blev tidigt min bibel och jag tränar än idag mycket efter dess principer med s.k MAF träning och ökning av den aeroba kapaciteten som främsta verktyg. https://www.adlibris.com/se/bok/the-big-book-of-endurance-training-and-racing-9781616080655.

Jag ska vara med i en SUB 9 grupp med lokala cyklister mest från vårt villaområde Landsnora CK. Det är förstås bra nervöst 30 mil hur ska det gå? Jag hade inte ens kört 20 någon gång och minns den rundan på våren när vi körde drygt 15 och jag kände på slutet, lika långt till? Det kommer aldrig att gå..

Men det gjorde det och bra mycket bättre än vad både jag och någon i vår SUB grupp kunde drömma om för bara efter några mil kom en annan SUB grupp Lygnens Vänner om jag minns rätt och körde om oss. De hade 7.45 som mål och vi la oss lite snyggt bakom dom och susade med. Med fötterna på styret är väl att överdriva men det kändes väldigt lätt att åka med dem och ganska fort gick det. Ända till Karlsborg där hamnade vi i en broöppning och blev stående 5-7 minuter. När bommarna gick upp var det en jättegrupp av cyklister som samlats säkert + 100 och nu blev det inget organiserat alls. Jag kände mig dock bara starkare och starkare så sista 10 milen låg jag mycket med där framme och var med och drog, det var hur kul som helst och när vi kom tillbaka så visade klockan 7.53 med ett långt brostopp, så det blev ju en Vätterndebut med mersmak. Kul sport det här vad hette den sa du?

Under hösten började jag så smått fundera på att det skulle vara kul att gå med i en klubb cykla med några riktigt snabba kanske t om vara med i någon tävling? Jag hittade ett gäng som såg snabba ut och höll till i norrort nära mig. De hade nyligen bildat en klubb CK 08 och var ett ganska homogent kompisgäng. Jag kontaktade dem och frågade om det gick att vara med och prova att cykla med dem? Men det blev nobben de skulle inte ta in några fler medlemmar då men ev till nästa år och då kunde vi höras om det. Ja ja jag kör väl på med min pendling och lite soloturer så får vi se vad det blir av det nästa år?

2010-2019 mitt decennium med cykling - kapitel 1

"Pappa du börjar få ölmage" sa vår första dotter Alice då 10 år till mig en midsommar, jag tror det var 2009. Äh sa jag jag är ju ändå en rätt vältränad 43 åring (tänkte och intalade jag mig själv), men ok då jag ska ta tag i det här innan det blir en ölmage på riktigt. Jag ska köpa en cykel och börja pendla till stan och jobbet några gånger i veckan. Det blir dryga 3 mil om dagen perfekt grundträning och tar ingen extra tid eller, snarare tvärtom vs buss, bil eller tunnelbana. Bra för miljön också skulle jag kunna ha tänkt och sagt om det inte hade hänt för 10 år sedan..

Early years Mallorca 2012 

Sagt och gjort jag köpte en vit Nishiki hybridcykel med rakt styre, perfekt för pendling sa säljaren och jag tyckte den kändes ganska fin och småsnabb. Kommer aldrig att glömma första turen hemifrån Sollentuna Landsnora bort mot Väsjöbacken och nerför Frestabacken. Vände redan vid Hagbyrondellen och sen uppför backen igen oh jäklar vad brant och tungt det var uppför backen första gången. Hemma igen bra mör i benen efter en dryg mils cykling. Tänk om jag då vetat att jag 10 år senare på Strava skulle ha 416 "efforts" uppför backen (bara sedan 2013 när jag började med Strava, och dessutom KOM med 4 sekunder av 2681 registrerade cyklister. Som Forrest Gump sa "Life is like a box of chocolate You never know what you gonna get.

Men jag cyklade till jobbet på sensommaren och hösten 2009, allt oftare och det gick lättare och lättare fortare och fortare. Efter en tid tog jag till och med mig mod och cyklade "ända" till landet Smidö 4 mil vilket kändes som en rejäl utmaning. Kommer ihåg att jag var lite stolt när jag höll runt 28 i snitt på min Nishiki hybrid. Pendlingen fortsatte och jag började snart snegla på en riktig racer. Till våren slog jag till och köpte en snygg svart röd vit Columbus grafit racer från Cykelcity. Wow vilken fartkänsla det blev med bytet till en riktig racer. Jag började tävla mot mig själv på vägen till jobbet och det blev snabbt rekord på rekord. Några lite längre soloturer hemma också och nu var jag sugen att hänga med min gamle Västervikskompis och namne Jonas som hade cyklat i  ganska många år. Jonas var tillika en grym idrottstalang på allt så jag visste ju att det gäller att ligga i om jag ska kunna hänga med någorlunda. Vi körde bort mot Vallentuna / Brottby jag tyckte det var helt absurda avstånd och långt hemifrån. Det kanske bara var en runda på 6-8 mil och vägar jag cyklat många hundra gånger sedan dess men då kändes allt som ett stort äventyr långt utanför comfortzone. Kommer inte ihåg hur fort vi körde men det var rätt fort kanske snitt 33 och jag var rätt stolt över att hänga med Jonas så pass bra. Det gav blodad tand för mer träning och jag började snegla mot att kanske vara med i ett motionslopp.

Minns inte säkert när det var men kanske hösten 2010 så anmälde jag mig till klassiska Roslagshösten 13 mil. Ett stort motionslopp från Väsby upp på de nu så välbekanta vägarna norrut upp mot Norrtälje och sen hem igen. 13 mil oerhört långt jag hade nog inte då ens cyklat 10 mil en enda gång. Däremot hade jag märkt att min hastighet ökat stabilt så jag hoppades kunna hänga med åtminstone någon form av svans av en klunga, frågan vara bara hur länge? Jag startade i andra fållan ett par minuter efter de snabbaste och det gick iväg i en faslig fart. Väldigt roligt och stimulerande och jag älskade redan från första stund nerven och intensitetnen att cykla ett lopp i en klunga. Ganska snart fann jag mig bland de längst fram och vi blev färre och färre som drog andra klungan och det gick fort med snittfart upp nära 40 den första delen av loppet. Jag minns att det var några starka killar som gav mig beröm och undrade om jag cyklat mycket? N ej det här är första loppet sa jag men tack det går ju bra så här långt. När vi nådde vändning efter halva loppetfick vi en tidsuppgift att vi vara bara 30 sekunder bakom första klungan och hade alltså tagit 1.5 minut på dem. Tänk om vi kunde nå ifatt och sen hänga med då kunde vi bli snabbast av alla i mål tänkte jag i en naiv och inte så lite övermodig tanke av storslagenhet.

Vi nådde inte ifatt första klungan men det gick fortsatt bra och till slut var det bara jag och de där två uberstarka killarna kvar, men strax efter långa Vallentuna backen med ca 1,5 mil kvar tog det roliga slut för mig. Blev rejält klubbad och alldeles skakig i benen på vägen bort mot Lindholmen och fick släppa killarna. Sista milen hem från Markim var ingen rolig historia och jag trodde aldrig jag skulle komma fram. Har nästan inte upplevt någon liknande bonkning sen dess faktiskt, konstigt nog. Men till slut nådde jag den nu så välbekanta Vikskolan, helt slut men vansinnigt nöjd över att kört de 13 milen med 38 i snittfart och mesta tiden i en mindre grupp. Det här med cykel kanske är något för mig tänkte jag?

34 och årets sista? varv runt Fysingen

Alltså nu mår man ju bara för bra. Nybadad i badtunnan och nyrakad, hög på träningsendorfiner efter ett härligt julaftonspass 5 mil med ett snabbt varv nära max för 34 och kanske? sista gången i år runt Fysingen. Vindstilla och torra vägar är man ju inte bortslämd med, härligt. Trots dubbdäck och CX så stundtals fin fin fartkänsla. Det hjälpte säkert till med längtan till julbordet som nu väntar.

God Jul på er allihop!

Som en maskin idag - 8 mil solo CX

Kände mig nästan som en maskin idag. Jämn kraft och fart hela vågen 8 mil utan mattning varvtal runt MAF puls 133 och ca 77% av pulsmax. Körde upp Almungevägen och vände efter 4 mil någon km innan Långhundrarondellen här vid Lilla Ullentuna. Bilden var betydligt suddigare än jag idag. Inte lika kul när det är tvärtom:-)

Ett par plusgrader och bara svag vind så bra cykelväder idag och ändå rätt skönt att cykla ute Vinterstudion i all ära.

CX med dubbdäck rullade på riktigt stabilt idag jag tog en dos Endurance i första vattenflaskan tillsammans med rabarbersaft. Lysande känsla både i huvud och kropp hela vägen idag. Cykel är bra underbart när man känner sig stark tillsammans med bra musik i lurarna.

God Jul alla!

Ett bra Endurance pass 2 h Wattbike & Maratonpodden

Spelade nära 2 timmar padeltennis i torsdags innan vårt årliga julbord sen snart 20 år med finansfirman på Gondolen. Vet inte vad som tog hårdast dagen efter, dött lopp kanske, men riktigt kul var det båda grejerna. Det vara bara andra gången jag spelade padel och jag skulle kunna tänka mig att satsa betydligt mer på det. Spelade de flesta racketsporter många år i ungdomen i Västervik och har alltid känt att det är min grej. Jag och några kompisar var faktiskt med ett år på Rackethlon SM i början på 90 talet i lagtävling. Man spelar ett set med pingisräkning (på den tiden till 21) i varje sport tennis, squash, pingis o badminton och den som har bästa bollkvot efter 4 set vinner. Kommer ihåg att vi mötte Uppsalas elitserielag i badminton. Jag mötte en bjässe på nära 2 meter det bara small i badminton tror han vann med 21-4 men jag tog pingisen nästan lika stort (tävlade och satsade mellan 7-16 år i bordtennis). Sen jämnt i squash o tennis men jag vann med någon bolls marginal totalt vilket inte hjälpte oss vi åkte ut i första omgången. men väldigt kul upplägg. Och kul upplägg det är verkligen padeltennis. Lagom svårt det blir många långa bollar och kul social spelform med dubbel. MEN vilken träningsvärk, snacka om att bedra sig man tror man är vältränad och lite lektennis? Men jag är bara vältränad i cykel o roddmaskin så fort det kommer in andra muskler o rörelsemönster så är man helt väck. Sjuk träningsvärk igår och idag. Men mer padel måste det bli, kanske får satsa på det efter cykelkarriären?

Idag blev det ett ordentligt pass i Vinterstudion. I brevlådan igår låg till min stora förtjusning några paket av vår nya Cellexir Endurance en performance formula för konditionsidrottare som äntligen anlänt vårt lager. Haft slut på varuprov en längre tid och var förstås spänd på att se och prova det slutgiltiga resultatet. SÅ nöjd när jag såg boxen och påsarna, toppenfin premiumkänsla med magnetstängning på locket. En portionspåse är på 13 gram och man kan blanda den i ett glas vatten, saft eller sportdryck vad man föredrar. Lite smak av röda bär. Att säga att det är gott vore att ljuga men den är inte framtagen för att smaka hallonsaft utan för att vara bra och smakar ändå rätt ok och inga problem att dricka upp.

Premiärdos Endurance och en banan ett vinnande koncept

Jag körde 4 set på totalt 2 timmar cykel först 30 min uppvärmning Wattbike lågpuls zon 1-2  efter det 20 min på tempocykeln trainer med lite högre intensitet zon 2-3 men den för ett jäkla oväsen så tillbaka till Wattbiken igen för ett MAF test 30 minuter. Bestämde mig häromdagen att ändra mitt protokoll för MAF testet från 139-140 i puls ner till exakt vad Maffetones formel säger om 180 minus ålder +-5 slag beroende på form/allmänhälsa. Jag hamnar då på 132 pulsslag och testet görs då att cykla med jämn puls 132 och se vad kraften blir i snitt och hur kurvan ser ut. 132 slag är för mig ca 77% av max och det blir en ganska stor skillnad de där % från 140 slag ner till 132 men det började ganska starkt men sedan föll kraften lite fortare än vad jag hade hoppats men snittet efter 30 minuter blev 273 watt på 132 i puls så nu har jag ett benchmark att gå efter. Tidigare i veckan hade jag pb med"gamla" protokollet a 308 w med 139 puls.

Kändes bra och lätt ändå och styrkt av Endurance dosen tog jag en halvtimme direkt på det med jämn kraft på drygt 300 watt för att se hur det skulle kännas mot slutet då efter 2 timmars cykling och sista 1,5 timmen med snitt runt 285 w drygt 4 w/kg. Det kändes ganska bra hela vägen och pulsen gick aldrig upp till 90% och höll sig sista 5 min runt 151 och 88% av max. Efter det tänkte jag ro 5 km men där tog motivationen slut redan efter 1 km då jag kände mig nöjd för dagen med ett riktigt bra pass.

Nu är snart mitt block med bara basträning zon 1-4 slut. Inte ett enda intervallpass på hela hösten. Tror hårt på periodisering. Efter helgerna i januari ska jag börja ett längre block med intervaller och betydligt högre intensitet. Slut på semestern alltså..

Är du nyfiken på att veta mer om Endurance så kom det ut ett nytt avsnitt av populära Maratonpodden med Petra Månström igår. Jag är med där och talar om CELLEXIR och Enduranceprojektet där Dr Mikael Mattsson tagit fram formeln sista 15 minuter. Vi talar också om Vätternrundan och årets cykeläventyr för mig när jag som ålderman i laget lyckades komma in på 6.37. Länk till avsnittet här under och det finns även ett prova på erbjudande för Cellexir One & Endurance :http://maratonpodden.libsyn.com/162-petra-mnstrm-grillas-av-jessica-falkman

God Jul!

Ett hårt första pass som 53 åring

Fyllde 53 i söndags, inget särskilt med det, ännu ett varv runt solen, men det har varit ett bra varv i år och hoppas på många goda varv till i livets karusell runt solen. Vera 13 vår yngsta dotter sa dagen innan jag fyllde: "Pappa nu är du exakt 4 x äldre än mig". Ja sa jag men om 10 år är jag inte ens 3 x äldre. Och om 100 år är jag inte ens 1/2 gång äldre. Du är snart ifatt mig.. Hon tyckte först inte matematiken kändes rimlig men var snabbt med på noterna. Livet upplevs ju rulla förbi snabbare och snabbare ju äldre vi blir. Den enkla förklaringen är förstås att ju mer år och dagar man upplevt så är ju en dag, vecka eller år en mycket mindre andel av totalen man levt. Varför ett år i Veras liv är "värt" så mycket mer i procent och upplevd längd än i mitt liv. Det gäller att försöka se dagarna ur en ungdoms perspektiv och betydelse så länge och mycket som möjligt..

Varit en del firande, julbord och fester nu som så ofta i december. Träningen har blivit lite nedprioriterad vilket kan vara kanske både skönt och välbehövligt ibland. Lite regnpendling (igår vräkte det ned på hemvägen) men så länge det inte är snö och is så föredrar jag regn, helst inte på morgonen dock, halvblöta grejer på vägen hem är ingen höjdare. Kände mig hyggligt pigg igår på hemcyklingen och följde upp med ett Wattbike pass i Vinterstudion. Hade ingen plan men det kändes så lätt första 5-7 min att jag tog ett impulsbeslut för att se om jag kunde skrämma upp Wattbiken över 300 w i snitt under en hel timme. Hade "bara" 250 w efter uppvärmningen runt 7-8 min men sen ökade snittet stabilt då jag kunde hålla ca 320 länge utan att gå för högt i puls eller upplevd trötthet. Första 40 min kändes sällsynt bra ja 50 min med men sista 10 och speciellt sista 5 min kom tröttheten mer och mer även om det pulsmässigt aldrig gick in på rött. Slog av sista 5-7 min med bekäm marginal på snittet över 300 och slutade på 302 w över timme med 145 puls i snitt (84% av max). Bästa halvtimmen var 317 w (4.35 w/ kg) i kontrollerad zon 4 vilket var min högsta notering på Zwift över 30 min så det kändes ju klart kul att göra första dagen som 53 åring. Kampen går vidare..

God Jul!

Sara Hedberg & Marlin Brown välkommen till Cellexir Cycling!

Jag träffade och cyklade med Sara första gången på Fredrikshof klassiska motionslopp Roslagsvåren 2017 minns att jag blev mycket imponerad av den här tjejen som inte bara hängde med första gänget under det hårda loppet utan även bidrog bra till farthållningen i den allt mindre första klungan som till slut kom tillbaka till Vikskolan i Upplands Väsby efter 13 hårda mil i en bara 6 man och 1 kvinna stor grupp. I referatet ovan kan ni läsa om loppet och hur grymt hon körde. Jag har cyklat med en del riktigt snabba och brukar kunna ha en känsla och ett öga för vilka som har det där lilla extra. Som får det att se så lätt ut, de bara flyter fram fort fort till synes utan hård ansträngning. Förstod direkt att om hon bara vill så är hon ledande i Stockholm på nolltid. Och det ville hon och det var precis så det blev. Sara började tävla i sent påbörjad cykelkarriär nära 40 och hon har dominerat ganska kraftigt i Stockholm de senaste åren och även vunnit totalen i Swecup 2 år och kört för landslaget. Imponerande är bara förnamnet. Och tänk nu ska vi bli klubbkamrater. SÅ roligt att Sara Hedberg och dito lika imponerande Marlin Brown ska köra med oss i Cellexir Cycling nästa år. Varmt välkomna till teamet tjejer! Nedan presenterar vår ordförande Torbjörn De Jager tjejerna i vår facebook grupp följ gärna oss här: https://www.facebook.com/cellexircycling/

Cellexir Cycling Club förstärker laget med riktigt duktiga kvinnliga åkare.

Vi har länge känt att vi velat ha ett starkt damlag som matchar herrarna. Nu blev det nog så att de nyanlända mer än väl matchar herrarna i laget.

Åkare: Sara Hedberg

Sara är en 40 årig två barnsmor som bor med sin familj i Sollentuna utanför Stockholm. Hon började cykla 2004 och har ett brett idrottsintresse som fångats av cyklingen. När Sara hade genomfört några Svenska klassiker var det cyklingen hon fastnade för berättar hon. Sara har även till förmån för Barncancerfonden cyklat med Team Rynkeby till Paris och genomfört Vätternrundan de tre senaste åren med SKODA Cycling Team som ambassadör.

Under säsongen 2017 började Sara tävla i damelit och sedan dess gått från klarhet till klarhet. Sara har bl.a. hunnit med att vinna Stockholmscupen, totalen i SWE-cup 2 ggr och representerat Sverige i UCI WWT Vårgårda nu i augusti 2019. Nu ser vi fram emot nya framgångar tillsammans med oss i Cellexir Cycling.

Vi hälsar Sara varmt välkommen till Cellexir Cycling Club som tillsammans med Marlin Brown kommer representera vårt damlag 2020 på tävlingsbanorna.

 Åkare Marlin Brown

Marlin är en 44 årig 3 barnsmor boendes i Huddinge som började cykla 2016 för att klara klassikern. Året därpå tog hon sig an en sub 8 grupp på Vätternrundan. Nu kände Marlin att tävlingsinstinkten kom tillbaka från friidrottsdagarna och anmälde sig till masters SM året därpå och lyckades vinna. Under 2018 gick Marlin med i CK Valhalls damelitlag som i överlägsen stil tog hem segern i Swecup. Individuellt har det blivit en 4:e plats i Östgötatempot, 6:e plats i Kinnekulleloppet, 11 respektive 13 på SM i tempo och linje, alla placeringar i damelit. I masters VM i Poznan tog Marlin en fin 12.e plats i årets, som hon beskriver, märkligaste lopp.

Marlin älskar att tävla och är så glad över att ha hittat in i cyklingens värld och känner att det finns mycket kvar att lära. Nu ser hon fram emot nya utmaningar och hoppas få många nya roliga
erfarenheter med Cellexir.

Vi hälsar Marlin hjärtligt välkommen och ser verkligen fram emot 2020 med henne i laget.

Annars rullar jag på ganska bra med basträningen, mycket pendling i November Rain som Axl Rose sjöng men igår var det peppar peppar torra vägar både till stan och hem innan det började snöa mycket igår kväll så idag var jag inte alls sugen på att cykla och fick skjuts av Kajsa istället. 

De senaste två innepassen har aerob basform varit nästa kusligt bra. På högsta nivå tror jag. I söndags en lugn halvtimme följt av 30 min MAF träning på jämn puls runt 140 med mål att tappa så lite kraft som möjligt på samma puls. Slutade på fina 305 w och 139 snittpuls under passets sista 30 min. Det ger 4.18 w/kg till 81% av pulsmax vilket kändes förbannat bra med lätt känsla. Tappade förstås lite sista kvarten hade 315 w första 15 min men inget stort tapp som bara någon vecka tidigare.

Igår efter pendlingen hem körde jag en lugn recovery timme på Wattbiken i zon 1-2 och tittade på en Netflix dramadokumentär om Romartiden. Tiberius & Caligula inga snälla killar om man säger så..Sällan om kanske aldrig känt så pass bra effekt till så låg ansträngning. En timme med snitt 245 w (3.35 w/ kg) och 118 puls kändes ju toppen och inget krafttapp och knappt pulshöjning alls sista 30 min.

Härligt att aeroba basformen utvecklats så bra senaste månaden, man blir bra på det man tränar, men nu är det snart slut på semestern i mellanmjölkens land. Efter helgerna en bit in på nyåret tänkte jag köra igång ett tungt Vo2 max block för att börja höja intensiteten och styrkan i de högre registren också. 2018 tidigt på våren körde jag det här programmet under 14 dagar och fick en grym utveckling. Här finns länk till det och till själva träningsprogrammet också http://jblifecycling.blogspot.com/2018/03/level-up.html. Kör hårt!

Bli inte äldre med åren - Gäst hos Prestationspodden och milen rullar på

Fick ett sånt där "Ditt år på Strava" mail och uppdatering idag och milen har rullat på bra även nu under hösten så det blir nog ca 1500 totalt i år. Lite mer än de senaste åren men nu kommer ju Wattbike siffrorna med här och det gjorde inte Monark när jag hade en sån så totalen är nog ca densamma de senaste ca 8 åren. Kör nu pendling kontinuerligt i veckorna. Skönt idag med milt och för en gångs skull utan regn. Pendlingen tar ca 40 min i vardera riktning dörr till dörr de 17 km jag har från Landsnora till Kungsgatan. Kompletterar med lite Wattbike och rodd hemma oftast direkt efter hempendlingen. Sparsmakat med HIIT än sån länge väntar med det till januari, mest aerob MAF och basträning. Känns stundtals ganska ok, inte minst igår när jag rodde 5 k i zon 2 med låga 128 som maxpuls och snitt 122 och höll ändå sub 20 min vilket kändes väldigt bra. När jag började inomhusrodden i höstas var jag minst 15 slag högre på samma belastning / fart. Practice makes good! Rysningar i Vinterstudion igår på full volym blueray komnsert Hans Zimmer med full symfoniorkester i Prag med all otrolig filmmusik han gjort. Enormt suggestivt mäktigt och vackert med Gladiator, Inception, Dark Knight, Da Vinci koden, Lejonkungen och en massa mer han gjort.

Igår släpptes ett nytt avsnitt av Caroline Norbelies populära podd Prestationspodden. Jag var gäst i avsnittet och vi hade ett trevligt samtal som jag hoppas och tror du kommer finna inspirerande och intressant. Kul om du vill lyssna!

Acast länk Prestationspodden 

Itunes länk

Missa inte heller att ta del av ett blogginlägg med fördjupning från Dr Mikael Mattsson om respektive ingredienser i nya Cellexir Endurance. Intropris med förköpsrabatt 20% sista dag att beställa nu på söndag. Årets julklapp till alla träningsnördar - Dont miss out!

https://cellexir.se/blogs/news/ingredienserna-i-cellexir-endurance

VR 2019 Last Men Standing & ny satsning nästa år med VR med Team Serneke

Av alla de häftiga grejer jag haft förmånen att uppleva på en cykelsadel med min sent påbörjade cykling (började i 43 års åldern för snart 10 år sen) så sticker helt klart en händelse ut lite extra. Vätternrundan i år när jag lyckades vara en av de bara 10 i Team Sernekes ihopplockade 40 man starka rekordförsökslag som nådde målet efter 6.37 med nära 45 kmh i snittfart. Hur det gick till att som 52 åring klara det i en grupp full av de främsta elitcyklister och många svenska mästare fattar jag knappt än idag när jag tänker på det. Ett härligt minne och i det här fallet blev det precis som jag brukar säga: Allting går och går det inte så går det ändå:-) Om du vill ha lite cykelinspiration till vinterträning så läs gärna här om den otroliga resan med starten första 10 milen ned till Jönköping i 50 kmh och mer än halva laget bortblåst bara efter 6-7 mil. Hur jag kämpade för att "åtminstone" ta mig ned till Jönköping för att sen bli relativt sett starkare och starkare och att kunna bidra så mycket sista timmen i den alltmer tröttkörda gruppen på 10 sista 2-3 milen till Motala gav en euforisk känsla.

 http://jblifecycling.blogspot.com/2019/06/vatternrundan-team-serneke-rekordforsok.html

Team Serneke Last Men Standing precis efter målgång i Motala

Här en video som en kompis filmade från bil när vi har ca 4 mil kvar till mål. Jag kommer på min svarta Trek Madone i rotationen och gör tummen upp efter ca halva klippet. Strax efter det här gick vi ned på ett led.

Nästa år blir ju sträckningen på Vättern ca 18 km längre och nu 31.5 mil. Team Serneke gör nu en ännu större satsning på att först och främst sätta det nya rekordet men även ett rekord som skall bli riktigt tufft att slå. Den "nya" drömgränsen blir kanske som det var för en 7-8 år sen då SUB 7 ansågs som drömgräns. Idag är det ganska många snabbgrupper som klarat SUB 7. Jag har gjort det 3 gånger. Kan vi kan ni! Gränserna flyttas hela tiden, men att klara SUB 7 framåt med 18 km lägre sträcka det blir en utmaning som heter duga och kräver 45 kmh i snittfart. Helt enkelt omöjligt om man inte mönstrar landets allra bästa cyklister som dessutom behöver få till ett perfekt fungerande samarbete och som lök på laxen behöver nog även vädret vara bra i form av ej alltför mycket vind / kantvind och med gynnsam temp. Både teamåkningen och vädret var en bra bit från optimalt i år så givet det finns nog ändå en bra chans till en mycket svårslagen tid 2020 av Team Serneke. Det vore förstås en dröm att återigen få kunna vara med och bidra till det. Helt klart mitt huvudmål för nästa år som det känns nu och det är det som ger mig träningsmotivation i mörka november med regn, regn och så lite mera regn. Jag har nyss cyklat hem från stan i rejält regn och nu ska jag snart ner i Vinterstudion och köra Zwift lagtempo. Igår körde jag biocykling och cyklade först 2 timmar sen 5 k rodd framför Irishman Scorseses nya och troligen sista gangsterepos. Häftigt att se legenderna De Niro, Pacino & Pesci vara allt mellan 45 år upp till +80. Otroligt vad de kan göra nu tekniskt och klart bra film som nu finns på Netflix om någon missat.

Det är så kul också att få så mycket feedback om inspiration från er cyklister därute. Igår fick jag ett trevligt mess via fb som jag skrev ett svar på och skulle tacka men när jag gick från ett fönster i mobilen till ett annat och skulle gå tillbaka så var det bara borta och fanns inte kvar någonstans på fb? Hemskt irriterande jag vill därför passa på att tacka så mycket. Om jag minns rätt hette du Dietmar om du läser det här. Det värmer mycket och skänker stor inspiration till mig också. Stort lycka till på din cykelresa också och alla ni andra förstås. Det spelar ju ingen som helst roll hur fort eller hur länge det är ju DIN egen utveckling och utmaning mot dig själv. Det är sällan man hört någon säga: fasen vad jag ångrar att jag stack ut och tränade idag. Det hade varit så skönt att välja soffan istället..Träningen tar ju inte energi den ger energi.

Spännande tider nu också med lanseringen av Cellexir Endurance som ni nu kan beställa till hela 20% rabatterat förköpspris. Endurance hjälpte mig starkt under Vätternrundan i år som ni kan läsa om i länken från loppet ovan. Jag blev också intervjuad av vår Linnea på Cellexir bloggen om hur Endurance projektet kom till, vilket du kan läsa om här: https://cellexir.se/blogs/news/jonas-bohr-om-cellexir-endurance 

Vi vill ju förstås också leverera ett riktigt bra Black Friday erbjudande till er på Cellexir One här som nu är öppet i webshopen t om måndag. If you gotta talk the talk you gotta walk the walk brukar man ju säga. VR 6.37 och personliga rekord i år på allt som har med cykel att göra vid 52 kan jag svara då:-).Kör hårt!

För klen för virituell cykling - Avställd igen på Zwift lagtempo

Igår kväll gjorde jag ett nytt försök i Team SZ: eminenta regi med lagtemposerie i Zwift. Team SZ har ett antal lag i serien som är uppdelade från A+ till C klass. För ett par veckor sedan var jag med för första gången i A+ laget med bara toppkanonerna. Det blev en kort och snabb debut för mig då
där jag fick ge mig redan efter 6 minuter där inte ens 5 w / kg räckte för mig att hänga med. Igår körde jag i en grupp med 6 starka A åkare i Los Torpedos (>4 w/kg i kapacitet ftp). Jag hade nu i alla fall en viss om än kort erfarenhet om hur draften och upplägget fungerar och jag har tränat hyggligt bra senaste veckorna och bättrat formen en del så jag trodde nog att förutsättningarna för att hänga med hela vägen runt de 35 km skulle vara någorlunda rimligt att klara.

Vi är uppkopplade i en gruppchat med kommunikation oss emellan vilket gör upplevelsen rätt häftig att kunna tala under körningen vem som går upp och drar går bak. Lite komiskt också att höra hur andhämtningen i öronen kontinuerligt stiger tillsammans med sin egen i snabb takt. Jag tyckte ändå att jag kom in i det ganska ok igår men märker redan efter 5-7 minuter att min Wattbike visar 340 w i snitt och att pulsen börjar stiga alltför fort. Jag åker inte lika mycket jojo upp och ner som förra gången (tappar efter, täpper lucka tar i för mycket kommer förbi och längs fram slår av igen och tappar lucka igen då tar man slut ganska fort..) men jag märker på ett tydligt irriterande sätt att jag behöver klart över 300 w även på draften, det känns som jag åker med bromsen i på något sätt. Jag har förstått att man levlar upp i och med mer frekvent Zwiftande. Jag kör på den långsammaste cykeln och långsammaste hjulen. Det gör nog sitt till. Jag ville absolut inte släppa igår så jag krigade på första kvarten men gå upp och hjälpa till med farthållningen var inte att tänka på. Efter 16 minuter med puls redan på 95% insåg jag att slaget var förlorat igen, finns inte en chans att vända på det här nu. Killarna kör för fort helt enkelt. Jag bestämde mig för att härda ut i en sista 4: a för att få en bra 20 minuters intervall. Det kostade på rejält och slutade med 166 i puls 97% av max. Flämtade tack för mig och lycka till åt de andra stängde av och ramlade av cykeln som en trasa. Fy fan vilken pärs. Hade kanske inte allra bästa dagen men gjorde ändå 331 w i 20 min 4.55 w / kg vilket jag ändå är nöjd med i november utan HIIT träning på mycket länge. Sett till det bör jag absolut hänga med. De andra åker runt loppet med mindre relativ kraft drygt 4 w/ kg. Får inte ihop det riktigt utöver utrustningen och förstås fortfarande lite sämre teknik men jag är helt klart VÄLDIGT mycket sämre på virituell cykling än IRL. I o f s så är jag glad att det inte är tvärtom:-)

Uppvärmning på Wattbiken i Vinterstudion

För försöka se det som en utmaning att kunna levla upp lite bättre snabbare utrustning köra några race till och sen på igen. Har inte heller en smart trainer utan kör med Wattbike det gör att jag inte känner av lutningar och lätt åker lite för fort utför samt för sakta uppför, men så stor skillnad borde det inte vara. Det är en smärtsam känsla att ligga i en grupp med puls över 95% på hjul. I verkliga livet har det sällan eller nästan aldrig hänt att jag fått släppa en klunga eller lagtempo. Den gång jag kommer tänka på direkt var 2013 på Scandinavian Race i Uppsala ett UCI lopp med inslag av utländska lag. RR från den här http://jblifecycling.blogspot.com/2013/05/i-en-annan-liga.html men det som inte dödar härdar eller nån sån floskel kanske..

Väldigt kul annars att se det mycket stora intresse för vår nya Cellexir Endurance som lanserades häromdagen. Läs här https://cellexir.se/blogs/news  bl.a. 2 intervjuer med Dr Mikael Mattsson som gjort vår unika formula för ökad fysisk och mental prestation vid konditionsidrott och passa på att testa med hela 20% förköpsrabatt (årets julklapp till den tränings och prestationsintresserade om du frågar mig:-). Jag måste dock medge att igår då räckte inte ens Cellexir Endurance för att ta mig runt Zwiftbanan med de andra starkingarna. Men det hjälpte mig att ta ut mig till 97% av maxpuls:-) Kampen går vidare!

Träning ger förbättring och Endurance lansering idag:-)

En av de allra härligaste effekterna av att träna mycket (förutom alla hälsovinster förstås med bättre mående ökad chans till längre livslängd etc) är att se resultat och uppleva grenspecifik förbättring i det du håller på med. Att se Wattbike datan bli bättre och bättre under upbyggnadsträning som nu ger en sällsynt skön tillfredsställelse om att man är på rätt väg och kroppen svarar på träningen. Jag köpte även en bra roddmaskin förra året, en Concept 2 (den modell man tävlar på och som ger exakt jämförelse prestanda). Rodde en del under vinter vår och bättrade mig ganska mycket, ställde upp i en inomhustävling SM på våren och lyckades vinna Mastersklassen (en hcp klass) på 1 km med tiden 3.17 den blir galet svårt att matcha för då tror jag att jag hade nära på världsrekord i mjölksyra och fick ut betydligt mer än vad jag egentligen var kapabel till med adrenalinet nästan lika mycket sprutande som mjölksyran ur öronen. Jag har en genetisk disposostion eller är kanske dum nog att kunna pressa mig till extrema nivåer av mjölksyra. Ni som testat på lab vet att 23 mmol som jag mätt upp är extremt högt. Efter den urladdningen tog cykelträningen över helt och ingen rodd alls under cykelsäsongen ute från april till oktober.

Med omstart i min Vinterstudio under oktober nu försöker jag köra ca 3 gånger i veckan och har gjort så en dryg månad. Att ro ger ju svårslagen bred grundträning för både styrka i nästan hela kroppen och hjärta lungor. Är man ovan är rörelsen galet jobbig, och man tar slut snabbt nästan överallt men förbättringen kommer som så mycket annat i kombination med träning mycket fort. Första passen fick jag slita på slutet för att göra 5:an under 20 min i veckan rodde jag en mil under 40 min i zon 3 och distanskänsla och igår rodde jag 5 k lite hårdare i zon 3-5 men ändå med måttliga 141 i pulssnitt på 18.45 och bara riktig hårdkörning sista 500 m med bra känsla. Mitt pers är 18.26 från i våras och då maxuttag så med lite mer träning så hoppas och tror jag att låga 18 finns inom räckhåll. Det skulle räcka till topp 10 på global online rankings C2 i H 50. Det tar dock väldigt hårt på både psyke och kropp att göra ett maxuttag på rodd så det får vänta ett tag till..

Rodden igår från Strava. Intressant att se wattsiffran och relatera till cykling. Då förstår man hur effektiv och stark cyklingens rörelse och kraften från benen ger. I rodd drar man med mer eller mindre hela kroppen men ändå får jag "bara ut" 243 watt igår när jag tar i rejält. I cykel kan jag ligga i zon 2 på den kraften med mycket låg ansträngning, en häpnadsväckande skillnad.

Idag är annars en mycket stor dag för mig vi lanserar Cellexir Endurance en performance formula för ökad fysisk och mental prestationsförmåga i samband med uthållighetsidrott. Efter ett mycket gediget och långt projekt över 18 månader med en formula framtagen av Sveriges ledande forskare inom idrottsfysiologi Dr Mikael Mattsson är Cellexir Enurance färdig att se dagens ljus. Kommer bli oerhört spännande att ta del av era och marknadens mottagande och vi är oändligt stolta över resultatet. Jag tävlade hela 2019 med en prototyp av Endurance med exceptionellt god upplevelse och för all del även resultatmässigt med medaljer på både Masters SM och NM tempo samt framförallt på den magiska Vätternrundan 6.37  gav det känslan av en nästan helt avgörande boost både psykiskt och fysiskt som du kan läsa i referatet. Vi har även en ny hemsida och här kan du ta del av alla info kring Endurance. Är du intresserad av prestation inom uthållighetsidrott så passa på att teckna förköp nu under ett par veckor till hela 20% rabatt och pris 396 kr för ett 12 pack https://cellexir.se/ Kör hårt!

Cykellycka - Föredrag i Sala och Steam Hotell I Västerås

Idag var det ren cykelglädje. När prognosen igår utlovade 7 grader och tro det eller ej inget regn:-) så lyckades jag lura med mig två fartmonster och klubbkamrater från Cellexir Cycling Stefan Ljungberg och Niclas Näslund på en tur med våra racercyklar. SÅ härligt att få känna farten från Madonen igen efter en tid på CX med dubbdäck. Vi körde som så ofta förr från Vikskolan med en liten improviserad runda norröver. Stark sida med ut norrut och mycket inspiration i ben och sinne övervann vägsprutet med grus och vatten på vägen och det blev härlig fartlek redan från start. När vi nådde Arlanda hade vi över 40 i snitt och jag föreslog att vi skulle dra på lite sträckningen bort mot Trosta och Almungevägen i ett lagtempo. Sagt och gjort och efter lite kantvind i början fick vi upp farten rejält bort mot korsningen. Ren cykellycka att köra med de här snabba killarna. Vi samlade ihop oss och rullade lugnt sen mot Lunda livs för att ta en banan inne i värmen 5 min. Nu var vi redan blöta rakt igenom och som jag sa när vi kom ut från Lunda. Det finns få så mysiga saker som vintercykling när man kommer ut i blåsten och kylan igen med lite svettiga och blöta kläder efter en stunds värme inne, NOT! Nej nu fanns det inget annat att be för än att hålla farten och därmed värmen uppe. Så fortsatt bra fartlek bort Markimvarvet någon dryg mil bort mot "målet" vid Lindholmen. 5 min lugn cykling bort mot Kämpavallen sen en bra intervall hem till Vikskolan igen sista 20 minuter.

Glada skitiga o blöta efter

Vi nöjde oss med 6 mil idag i och med att vi snabbt blev blöta, men det blev av mycket bra kvalité och framförallt med en jäkla härlig cykellycka. Få saker som slår att köra hårt i sällskap med de här killarna, sen får man en rätt suverän återhämtning bakom nära 2 m och 100 k Ljungberg när han ligger i front. Han var inte lika nöjd med våra något lägre och tunnare ryggar:-). Har tränat ganska bra nu med pendling, rodd och innecykel nu senaste veckorna. Bara MAF träningoch med aerobt basbygge. Idag blev det några sejourer i zon 5 också men mest 3-4. Kändes verkligen toppen idag och hade väldigt bra ben och mycket snabb återhämtning. Respektabla 296 NPW i 1.35 till "bara" 132 i snittpuls (77% av max) kändes verkligen toppen.

Så här körde vi idag

Kul och inspirerande vecka i övrigt också mellan bra träningspass. I torsdags hade jag en trevlig kväll. Jag var inbjuden till IFK Sala för att hålla ett föredrag och berätta min historia om cyklingen och "allt annat". En historia om att börja sent i livet med en idrott och försöka hitta svaret på frågan Hur bra kan jag bli? En historia om mina 9 liv och alla märkliga extrema grejer, olyckor och nära döden upplevelser som hänt mig. Tur man inte är katt brukar jag säga då hade jag inte levt idag.http://jblifecycling.blogspot.com/2015/10/mina-9-liv-och-dess-markliga-cykler.html En historia om att inte ge upp. En historia om att försöka se möjligheter och inte begränsningar och att vägra låta konventioner och normer sätta tonen för vad som är möjligt att tro på och göra. En historia om att försöka försena åldrande så mycket som möjligt och berättelsen om mitt Cellexir projekt. Det var glädjande mycket folk på plats och stämningen var god och frågorna många. Det kändes som alla hade en trevlig kväll och extra tack till Åke Lantz IFK salas eldsjäl för inbjudningen, verkligen kul. Väldigt många ville testa  Cellexir testa du också vetja. Cellexir växer så det knakar med tusentals nöjda kunder. Med koden:jb52 får du en provmånad för 295 kr och 33% rabatt. I absolut närtid kommer vi även lansera nya Cellexir Endurance en performance formula för konditionsidrottare som vill prestera sitt allra bästa.

Istället för blommor av Åke Lantz som vissnar fick jag en IFK Sala pokal som minne 

Tog en lugn hemma förmiddag i fredags innan jag cyklade 9 mil dubbdäcksdistans i kylig dimma. bara 1 grad men skönt med bara svag vind så det blev ändå en fin tur innan jag och Kajsa fick en skön vistelse på Steam Hotell i Västerås. Aldrig varit där men hört att det skulle vara schysst och det stämde ju verkligen. Otroligt läckert koncept och ombyggnad av det gamla storslagna ångkraftverket. Kajsa hade bokat ett spapaket med 4 rätters middag. 5 stjärnor på alla faciliteter spa och design. Däremot var inte maten av samma toppklass tyckte vi även om det var ok. Vi är väl lite bortskämda med mat antar i och med Kajsas skills på den fronten. Kör hårt!

Softar after spa med ett glas cava innan middagen på Steam Hotell - bra fredag!

Basebuilding med MAF träning

Har nu kört 3 dagar i rad med lite varianter av basuppbyggnadsträning med MAF modellen (jag skrev om häromdagen) som inspiration. Glädjande mycket bra utveckling från pass till pass sista dagarna och när man får det så är det få träningsrutiner som känns så tillfredsställande. När man heller inte kör sig sönder och samman så mår man sällsynt bra även efter träningarna och återhämtar sig mycket snabbt. Efter lördag och söndag med 30 min test på jämn puls 140 slag med resultaten 277 w och nästa gång en fin ökning till 289 w så ändrade jag protokollet lite igår till att istället för att köra på jämn puls så körde jag på jämn watt och la den på 301 w (4.12 w/ kg) för att efter en lite kortare uppvärmning se var pulsen landar efter 20,30 resp 40 minuter (om jag skulle orka till 40 min utan att börja gå på rött? Om så fall skulle jag slå av).

Kollade på ett avsnitt av den hårdkokta Peaky Blinders på Netflix och minuterna gick på ganska bra med relativ låg ansträngning och vid 20 minuter hade pulsen nått 142 med snitt 137 vid 30 min 148 snitt 141 och vid 40 minuter som även det gick bra utan att gå in på rött slutade med 151 i puls (87% av max) med 143 som snitt (83% av max) över passet. Mycket skönt och både fysiskt och psykiskt tillfredsställande besked och kraftig ökning nu bara på en vecka. Nu fortsätter jag en tid till med aerobisk basträning och när jag börjar platåa mer i resultat så tänker jag börja en period med högintensiv HIIT träning och när man gjort det en tid kan man gå tillbaka osv. SÅ skön känsla att bli starkare och snabbare på det här viset utan att köra livet ur sig.

MAF träning något för dig?

Vurpade ju häromdagen i ishalkan på väg till jobbet. Inga stora skador, lite skrap svullnad och blåmärken men helt klart så tog det lite på kroppen för på Zwift loppet jag gjorde tempo 33 km samma kväll så blev det riktigt platt fall med en särklassigt sämsta performance på hela året trots att jag tog ut mig till max. Var bra sliten även på onsdagen och tog en helt träningsfri dag, skönt. Intressant att notera hur känslig kroppen kan vara av en sån stresssituation som en vurpa kan innebära. Det var lite därför jag ville testa att se vad som händer med prestationen om jag försöker mitt bästa ändå. Man kan tycka att det inte är något som borde påverka nämnvärt men det var som att kroppen bara ville stänga av och använda sin kraft till att läka och vila istället för att cykla. Inte så konstigt förstås men jag tyckte det här testet gav bra svar och nu vet jag att nästa gång det händer så är det lugn och vila som gäller.

Igår kändes det klart bättre på hemvägen efter pendlingen och jag tog ett lite lätt modifierat MAF (Maximum Aerobic Function) test 30 min på Wattbike där jag peggar pulsen på 140 slag (81% av max) efter 10 min uppvärmning. Det här är ett test jag ganska ofta gör både under säsong och uppbyggnad och det ger ett mycket bra svar på aerobisk form och status. I riktigt bra form har jag mycket liten kraftdrift under 30 min och kan hålla ganska lik kraft under flera timmar. När formen är lite sämre som nu blir kraften klart vikande redan efter 5-10 minuter. Igår var det ca 305 w i 5 minuter sedan fallande men ändå klart mycket bättre än i tisdags nu kunde jag hålla ungefär samma kraft i låg zon 4 och med mycket lätt känsla vs helt slut i zon 5 bara 2 dagar tidigare. 30 min snittet blev 277 w 3,8 w / kg till pulssnitt 140. Nu kommer jag fokusera på att få upp den aeroba basen så jag kan hålla runt 300 w i en timme på den här pulsen. Det är den grymmaste av känslor när man får den nästan motordrivna känslan av en maskin som kan gå timme efter timme på låga varvtal och låg ansträngning utan vikande kraft. Tror mycket på att få upp den här basen INNAN man lägger på  mycket högintensivt. Min erfarenhet säger mig att kör jag mycket hårda intervaller innan aeroba basen är välutvecklad så blir jag mycket mer sliten och presterar sammantaget rejält mycket sämre. Immunsförsvaret blir mycket bättre också. Ser ni hårt tränande som ofta är förkylda så bettar jag på att de kör mycket högintensivt med sämre bas på plats. Har skrivit många gånger om det här och tror att många skulle bli bättre, starkare och uthålligare med större inslag av MAF träning (aldrig / sällan gå upp anaerobt i puls / ansträngning) innan aeroba basen är välutvecklad. Vet flera cyklister som är mycket starka på maxinsatser under kortare tid men snabbt tappar på lite längre sträckor. En effekt av starkare anaerob kapacitet än aerob.

När jag började cykelträna lite ordentligt 2011 lästa jag den utmärkta boken https://www.adlibris.com/se/bok/the-big-book-of-endurance-training-and-racing-9781616080655 och har sedan dess haft mycket av de grundprinciperna med MAF som bas i min träning.

Stärkt av det bra testet på Wattbiken och med bra känsla i kroppen följde jag upp med 5 k rodd på ungefär samma puls. landade på 19.25 i tid vilket kändes bra utan att bli så trött. Det skönaste med att träna så här är att det inte gör ont och man blir inte sliten. Klart det är skönt att ta ut sig ibland men det sliter väldigt mycket både på kropp och huvud. Och att gång på gång gå max leder nästan alltid till slitenhet, sakdor sjukdom eller bristande motivation och än mer så om inte basen är på plats.

Testa din MAF nivå är mitt tips. Det är superenkelt. Du tar formeln 180 pulsslag minus din ålder sen lägger du på 5 pulsslag om du är extra frisk vältränad och i bra form och drar av 5 om motsatt. Jag får då som 52 åring 133 med pålagt 5 slag. Nu körde jag lite modifierat och på lite högre puls 140 men man kan variera lite där tycker jag men enligt den här principen. Sedan görs testet enkelt på 30 min med en så jämn puls som möjligt (starta uppvärmd) så pulsen snabbt är där på önskad nivå. Du kommer snabbt märka att du kan cykla (eller springa om du väljer det) fortare och fortare till samma puls. Din aeroba form ökar stabilt gång efter gång, mäktig känsla med reserver kvar i motorn. Grundidén är att inte alls gå över denna puls förr än du har en väl utvecklad bas. Först då får du bästa effekt av de anaeroba högintensiva intervallerna. Att köra ett lite längre block med bara MAF träning har gjort underverk på min cykelprestanda många gånger. Här kan du läsa mycket mer om MAF metoden från hemsidan av träningsgurun Dr Phil Maffetone https://philmaffetone.com/Lycka till!

Dubbel falling down - Krasch på morgonpendlingen och in i väggen på Zwift på kvällen

Rough day igår Big Time! Såg att det var ruggigt halt på morgonen och jag har inte fått på dubbdäck än men tänkte att saktar jag bara ner ordentligt i svängarna in nu på morgonen så kommer det inte vara halt ikväll på vägen hem. Klarade mig i 5 minuter innan jag gick omkull hårt i kurvan upp efter Strandvägen Edsviken. Kom sakta och mycket försiktigt där men det var så absurt halt att det släppte direkt på framhjulet ändå. Hårt i med armbågen och höger höft, samma höft jag bröt 2015. Direkt får man en isande känsla av extrem rädsla, men kände som tur var fort att inget var sönder annat än ytlager på hud. Som tur var hade jag fått på mig ett par korta mtb bibs med lite skyddspadding på höften, skönt att ha dem som överdrag på vintern och lindrade en rejäl smäll något. Uppskrapad armbåge och mörbultad gick jag uppför hela backen innan jag kunde börja cykla igen. Det var så halt i backen att det knappt gick att gå. Läskigt och kan tänka mig att akutvården hade att göra i Stockholm igår. Nu blir det dubbdäck på omgående. Inte kul att fortsätta in till stan efter den starten.

Hem gick det bättre men en ganska stor svullnad på höften kändes en del. Jag hade anmält mig till ett individuellt tempolopp på Zwift på kvällen och velade om jag skulle köra det. Kändes en bit från hundra om man säger så men tänkte samtidigt att det kunde vara ett intressant experiment att se hur kroppen reagerar med overload av stress i kombination med hård träning. Ja ja vet det är lite sjukt men var inte SÅ drabbad av vurpan att den störde mig alltför mycket trodde jag. Loppet var 33 km och således ganska långt. Jag har känt att det är en bra bit från personliga peaknivåer jag nästan haft annars hela året. Men allt annat vore väl orimligt. Dels har jag tränat mycket mindre högintensivt sedan september sedan måste ju kroppen gå in i en recovery / uppbyggnads fas någon gång också. Valde ändå att satsa på en medeleffekt av ca 320 w på Wattbiken ca 4,4 w/ kg. Det gick någorlunda ok i 15-20 minuter men kände ganska snart att det här kommer inte hålla. Pulsen var redan uppe över 155 och det är långt kvar. Fick sen en kraftigt dalande kurva och tog slut som jag nästan aldrig upplevt under så pass kontrollerade former. Jag låg inte på extremnivå utan höll pulsen kring 157 vilket i o f s är högt för mig ca 91% men ändå en nivå jag brukar kunna hålla i + en timme i bra form utan större krafttapp. Nu bara rasade kraften och det var flera gånger jag var så nära att bryta. Men ville ta mig till mål i alla fall och slet runt 250 w sista 10 minuter på en till synes evighetslång bana. Skärmen visade att det bara var 1 km kvar till mål men det skulle då bara bli dryga 30 km och mindes att jag sett 33 km uppgivet för loppet och mycket riktigt med några hundra meter kvar kom det upp en nytt slutmål med nu nära 3 km kvar. Då var jag inte helt nöjd kan jag säga. Kroppen var helt slut hade domningar i händerna som jag sällan känt så uppenbarligen var det något med blodflödet som inte fungerade längre. Ändå jäkligt skönt mentalt att jag krigade mig till mål utan att ge upp även om resultatet om 287 w är något som jag gör i zon 3 i bra form så kändes det gott för självförtroendet att jag tog mig igenom det.

Borde nog inte kört igår men tycker ändå att det blev ett bra bevis för hur känslig kroppen kan vara för extern stress. Efter all träning känner jag min kropp och signaler ganska bra. Det här gav ytterligare insikt om hur input och output kan hänga ihop och nu fick jag ett riktigt pannbenspass med över 30 minuter över 90% av max. Nu blir det helvila idag, ska åka iväg till Västerås för lunchseminarium sedan en lugn kväll hemma så får vi se om det blir pendling eller annan träning på torsdag. Kör hårt men ta det försiktigt därute nu i halkan.

Vinterstudion kittad för säsongen & inspelning Maratonpodden

Efter kall men solig morgonpendling och desto mörkare hempendling ikväll rodde jag några intervaller, 4 st i fallande längs 2 km 1,5 1 och sen en avslutande 500 m med 3 min vila mellan varje. Roddintervaller är rätt tufft tycker jag både paykiskt och fysiskt. Gock inte helt all in idag men ändå bra jobbigt med första 2 km på 7.19 och sista 500 hundringen på 3.44 och lite långsammare runt 1.53 tempo däremellan.

Efter bubbelpool ute i en minusgrad och stjärnhimmel följt av en grym koreansk kyckling Kajsa svängt ihop (bortskämd? Nej inte jag inte:-) kittade jag till tempocykeln, bytte hjul och satte på lämpligt däck för trainern och monterade upp min röda Speedconcept på trainern i Vinterstudion. 3 bra tortyrmadkiner nu. Perfekt att skifta lite mellan Wattbike rodd Concept 2 och specifik tempoträning på Zwift och annat. Blir intressant att se om kraften känns motsvrande jämnbördig mellan cyklarna. Premiär imorgon med lite Zwift så kanske det blir ett nytt försök med lagtempo på torsdag.

Kul också idag på förmiddagen var jag och gästade Petra Månström och hennes Maratonpodden. Vi spelade in ett samarbete med nya Cellexir Endurance, en performance enhancer för konditionsidottare om snart lanseras. Kommer bli grymt spännande. Kör hårt!