Klungan, vårt cykelgäng består av 10 elitmotionärer mellan 30-50 år. Vi hade avverkat 95 mil på de första 6 dagarna och skulle rulla lite lätt 10 mil sista dagen för att med marginal komma över målsättningen med 100 mil på 7 dagar. God stämning i gänget mitt på dagen i cruising fart, på väg till den sista fikan på torget i fantastiskt trevliga byn Petra där vi brukar hamna några gånger per år. Då ansluter en äldre herre i gruppen, ser ut att vara i 60 års åldern trampar lätt och under tystnad. Vi förstår att han är spanjor och kan inte många ord engelska. Vi skojar lite med varandra på svenska och ifrågasätter oss själva hur ok det är att bli ifattcyklade av ensamma pensionärer. Tempot skruvas naturligtvis upp gradvis för att visa spanjoren vilka han åker med. Det är bara ett problem det är inte han som tröttnar utan Klungan. Med ca 5 km kvar till Petra sprätter farbrorn till i ett uppförslut och gör ett jätteryck. Jag lyckas precis slita mig fram och få hjulet på honom sen bär det av i maxfart. Resten av gruppen tappar lucka och jag o farbrorn jagar på, underförstått och utan ord tycker det är lite kul att dels känna på varandra och framförallt försöka att köra ifrån gruppen. Vi kör lagtempo de 5 km med nära 50 i snittfart, hade som tur var en grym dag och vi kunde matcha varandra fram till byn. Gänget bakom jagade allt vad dom hade men kunde inte täppa luckan.
Mannen från Mallorca hänger med oss på fikan, vi pratar inte så jättebra spanska men förstod att han var från trakten och var 64 år. Vi kommenterade hans fina Trek cykel av senaste modell. Han visade 10 fingrar, det var hans 10 Trek. Av den informationen kan man kanske misstänka att vårt gäng var inte det första turistgäng han cyklat ikapp under de senaste decennierna. Efter fikat hängde han med på en sväng till. Det tog inte lång tid innan farbrorn var loss igen, den här gången med Björn ett av de starkaste loken i Klungan. De försvann längre o längre bort. Men vi tänkte att ett organiserat lagtempo skulle kunna täppa luckan (ja visst är det fånigt, men samtidigt vansinngt kul med dessa låtsastävlingar). Tempot går återigen upp till max, fler och fler väljer att sluta jakten. Jonas min namne som är en rutinerad stark cyklist och tillika Klungans kapten följer med mig på jakten. Vi går på rött båda två och förningarna blir kortare o kortare, men vi tar in på dom och till slut efter nära en mils jakt är vi ikapp. Vi försöker förstås se så där lite lagom avspända ut, typ bra försökt grabbar.. Men gissar att den lila ansiktsfärgen avslöjade oss. Vi stannade till strax därefter i en korsning och väntar in de andra. Mannen från Mallorca vänder sig mot Jonas o mig och pekar på våra ben "strong legs" säger han. You tell me? Sa jag pch pekade tillbaka. Thats a strong pair of legs! Här snackar vi om cykeluppvisning. På min Garmin såg jag sen på kvällen att jag kört den snabbaste och kanske roligaste 5 km i livet tillsammans med Jonas i jakten. Vi hade snittat en 5 km på 54 kmh. Iofs en del nerför men ändå.
Så länge det finns liv finns det hopp. Kan man cykla så där när man är 64 så verkar ju det här vara den perfekta sporten för oss "unga veteraner" som gillar förbättring och utveckling. 60 har blivit det nya 40. om 10 år är 100 det nya 80. Forskningen kring åldrandet och hur det kan förskjutas går så fort fram nu att en del framträdande forskare tror att första människan som blir 200 år redan kan vara född.
Efter det passet konstaterade jag: Nu har jag 19 år på mig för att bli så där snabb när jag är 64. Sämre mål kan man ha, leva till 200 vet jag inte men 150 låter som ett bra delmål...
Nu är nyårsträningen gjord. Oföskämt bra känsla i kropp o knopp. Champagnen på kylning och dukningen gjord för kvällens festligheter. Skål o Gott Nytt År!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar