torsdag 24 maj 2018

Kraschade på pendlingen imorse

Jaha där bryter man Djursholms GP för man tycker det känns som lite ofördelaktig Risk Reward. Vad händer då? Jo då kraschar man utanför Wenner Gren Center i ingången till en cykeltunnel under Sveavägen. Ridå. Nu hade både jag och den stackars tjejen jag frontalkrockade med (stackars och stackars det var hennes fel men ändå). Hade cyklat på ny rekordlångsammaste tid till stan idag på min fina Trek Boone 7 CX. Snittfart på 20.5 kmh och två långa sköna telefonstopp i solen det tog nog nära 1.5 timme in i stället för normalt 35 min. Kommer till högersvängen där utanför WGC och tar det alltid extra lugnt där då man kan få möte. Det fick jag idag kan man säga. En tjejexpress på tung ståldamcykel utan hjälm kom i tokfart på exakt sämsta tillfälle. Vi frontade hårt och flög av båda två i backen. Adrenalinet sprutar till och jag är direkt uppe och ögonblickskänslan är att det gått bra. Inga märken eller större värk någonstans. Tjejen däremot hon ligger i sin PT outfit (jobbade som det) och panikgråter / skriker. Snabbt fram trodde hon brutit nyckelben eller nåt men ganska snart lugnar hon sig kommer upp på benen och har bara lite ont i armbågen. Skönt då tänker både jag o andra som stannat för att se om vi behöver ambulans.

Jag säger till henne att hjälm kan vara bra samt minst lika bra är att inte köra så fort i en cykeltunnel vid öppningen med trafik in från höger och vånster. Hur gick det med min cykel var nästa tanke? Inte så bra hela framhjulet tokskevt beyond räddning. I det läget var det nära att jag blivit lite irriterad över hennes körstil men kunde inte med att tänka annat än att shit happens så vi sa hej och önskade varandra lycka till. Hellre prylar som går sönder än mina ben. Haft nog av den varan.

Ett nytt hjul av rätt sort var hittar man det snabbt? Ja efter ett par samtal och en rejäl portion tur är jag vid Skanstulls tunnelbana där min teammate i CRT Mats A bor och råkar ha ett extra oanvänt hemma Bontrager Paradigm Elite Disc. Tipp topp tur och supertack Mats. In på Cykloteket Service Point mitt i stan på Mäster Samuelsgatan och jag får superhjälo att byta bromsskiva på hjulen och fixa bytet mm. Lika stort tack för det. Nu kom jag undan med några tusenlappar för ett nytt hjul men det kunde gått riktigt mycket värre. Cyklade mycket nöjd hem sen i solen  Lika sakta som på vägen in i 20 fart. Små marginaler i cykel. Inte bara på tävling. Kör försiktigt!

Nykittad Trek Boone 7 med Bontrager Elite TLR


Hade först tänkt köra Ingarö Tempo ikväll men omprioriterade för en grillkväll med tjejerna i kvällssolen istället. Nu snart dags för middag. Skål för sommaren, solen, välmående kroppar och själar och för våra nära och kära. Ja skål för livet helt enkelt!



onsdag 23 maj 2018

Platt fall på Djursholms GP - Femtioett och inte många rätt

Värdelös, trött och mycket besviken kände jag mig när jag sist i klungan kom upp för slottsbacken på det andra korta varvet i Sthlm Cup Djursholms GP. Jag tog ett rent impulsbeslut och bara slutade trampa stannade cykeln och klev av strax innan mållinjen. Nej jag skiter i det här. Vi har cyklat i 4 minuter PANG rakt upp på max. Fight om positioner det gick fruktansvärt fort i backen ner efter starten i den 60 man tighta och stora klungan. Solen i ansiktet i kurvan och jag fick den där otrygga känslan som bara kommer på mig ibland efter mina svåra cykelolyckor. En känsla som signalerar ofördelaktig risk / reward till min hjärna. När den drabbar mig försvinner lusten att tävla. Jag kör de två första varven och hamnar förstås längst bak i fältet som dras ut. Jag har alltid haft oerhört svårt att gå från noll till max direkt och i det här korta GP loppet på 40 minuter med hela Ryska Postens elitlag (Sveriges kanske bästa lag) + en massa andra elitcyklister så är det verkligen full gas direkt. Det och en dålig teknik i de visserligen lätta kurvorna på banan men som ackompanjerat av en otrygg känsla jag kan få i högfartskurvor, speciellt i stora klungor. Det tillsammans med två varv från noll till max och två gånger uppför den tuffa slottsbacken i full fart utgjorde en närmast perfekt storm av både fysisk och mental svaghet. En olust så stark att jag på ren impuls slutade trampa. Fuck it. Jag är för dålig. Femtioett och inte många rätt. Trött vek och gammal, dessutom psyksvag. Som salt i såret så hade jag Alice och Vera med mig för att titta och heja. På vägen dit hade jag sagt att jag är i bra form och chans till hygglig placering.  De skrek heja pappa båda varven uppe vid målet och såg något förvånade ut när jag bara stannade strax efter mållinjen efter bara några minuter. Pappa vlket fail. Varför slutade du? Vad håller du på med sa Alice? Ja vad håller jag på med tänkte jag. Jag blev så besviken trött och tappade lusten antar jag? Döttrarna förlät mig snabbt som tur var och sen åkte vi hem och badade i poolen i den härliga sommarkvällen.

Några som fullföljde


På flera sätt är jag glad att jag lyssnar till signalerna jag får av mig själv (för att inte tala om vad Kajsa är:-). Cykling ska vara kul och när jag får den där otrygga känslan är det inte kul och då är jag glad att jag slutar. En av de häftigaste grejerna med landsvägscykling är hur exceptionellt olika kvaliteer som behövs för att konkurrera i olika grenar eller typ av lopp. GP lopp snabba tekniska korta och pang på hela tiden. Tempolopp jämn effekt nära max och linjelopp med ingredienser allt däremellan men där även uthållighet och taktiska färdigheter spelar stor roll. Effektprofilsmässigt är jag ganska allround med relativfördel på uthållighet samt en bra långspurt. Så allra bäst passar mig långa linjelopp eller fartgruppscykling typ Vättern SUB 7 ännu bättre. Har två direkta svagheter vilka båda gemensamt fällde mig snabbt igår. Tekniken och en fysisk ovilja / förmåga att smälla på max direkt. Jag HATAR verkligen känslan och smärtan det ger min ouppvärmda kropp att gå stenhårt direkt. Lärdomen jag nu drar av det är no more GP. Är för dålig helt enkelt i det här sällskapet med hela Stockholms eliten och därtill hela Sveriges bästa lag. Förra tisdagen var det kort tempolopp i samma cup ännu kortare körtid men jämnare effekt och många i startfältet var desamma. Då kom jag 3:a i A klass en knapp sekund från 2 plats och igår var jag helt chanslös och bland de sista upp för backen i det stora startfältet innan jag stannade och gav upp. 

Vann loppet i den underbara sommarkvällen gjorde galet imponerande Sindre Haugsver Ryska Posten som tidigt med 5-6 andra gick loss från klungan trots hög fart. Han lämnade sedan utbrytargruppen och körde de 6-7 sista varven solo lika fort. Tror farten var runt 43-44 hela tiden så en riktig klassprestation med ett 23 gånger uppför slottsbacken. 2 i klungspurten 40 sek efter Pierre Moncorge SCK och 3 Mohammed Nwiser Valhall. På en fin fin 8 plats kom min grymme CRT kollega Torbjörn De Jager 52 år. Enorm respekt Tobbe att cykla så starkt mot alla "ungdomar".

Jag bryter ihop och kommer igen. Vad annars kan man göra? You live and you learn. Det måste ju få komma bakslag ibland. Det har gått över all förväntan under hela våren med träning och en många prestationer på ATH nivå. Har inte tävlat så mycket än i år men har huvudfokus på ett par längre lnjelopp nu först Falkenloppet söndag den 3 juni sedan Nationaldagsloppet med hela 15.5 mil och 5 varv runt Markim som verkligen känns som hemmaplan då jag cyklar det så ofta. 

Idag har jag varit dålig på en annan sak än cykling, nämligen golf. Jag spelade en företagsgolf idag på en mycket fin Drottningholms GK. Toppskick på banan och likaså den underbara sommardagen. Första gången jag höll i en klubba sedan september vilket då var det årets enda golf med spel 3 utlandsdagar. Har fortfarande kvar ett alldeles för lågt hcp 7 från tiden innan cykling tog över all fritid. Kanonstarten flyttades tidigare en halvtimme vilket gjorde att inga övningssvingar eller provputtar hanns med. Ja det blev förstås mycket blandad kompott men glädjande en 6-7 par men tyvärr en hel del "others" också som man säger på golfspråk. Härlig dag i solen ändå. Svår sport det där golf. Lika svår som GP cykling:-)

måndag 21 maj 2018

Trägen vinner efter 139 försök & bästa tempoträningen

Alltså kan man bli annat än alldeles extra lycklig och på toppenhumör när man får se den här väderprognosen för nästa vecka?

Sol och värme så långt prognosen når. Underbart. Fick feeling i det fantastiska vädret på hempendlingen från stan och tryckte på lite hårt från och med backen vid Jårva upp till ridskolan och sen bort dryga 4 minuter mot Silverdal. Det gav glädjande ett delat KOM på försök 139 enligt Strava. Trägen vinner:-)



När jag kom hem sa benen "vi vill ha mer cykling. Snälla det är ju så skönt ute vi tar en sväng med tempocykeln Fysingen runt? Men sa jag ni ska ju köra Sthlm cup imorgon Djursholms GP vill ju ha er fräscha till imorgon och inga tempotrötta ben. Äh vekling sa benen sluta larva dig nu åker vi. Ok inte läge för "Shut up legs" utan bara att lyda upp på tempocykeln och bort mot Fysingen Runt.

Tänkte ta ett varv strax över 80% i ansträngning och mest njuta och försöka slipa på tempoställningen efter clinicen med Wetterhall för ett par veckor sedan. Det blåste en relativt stark men varm bris med och sida med ut bort mot Rosersberg och sen tuffare mot tillbaka på Almungevägen. Började lugnt i medvinden men det gick fort ändå och både benen (fattas det som de tjatade) och huvudet var på humör. Sedan inträffade en väldigt skön känsla. För första gången på mycket länge ja nog sedan 2013 tror jag när jag gjorde mina bästa tempolopp så kände jag att jag kunde hålla farten. En helt annan fart än på länge utan att gå på rött. Mäktig känsla. Fick en stegrande pulskurva men på ett skönt sätt så det aldrig gör ont eller känns jobbigt. Kom i mål på persrekord och 44.3 snitt över de 19 km med "bara" 144 snittpuls 83% av max och en toppenkänsla hela vägen. Inte 139 försök runt Fysingen men väl 27 och ett gäng Smacklopp inkluderat där men snabbaste tiden idag på måttlig puls med linjehjälm och utan skoskydd. Slog 2014 års Smacktempotid med 2 sekunder idag ett lopp då på absolut max med 160 i snittpuls.

"Ja sa ju att det skulle bli kul sa benen" Thank you my precious! I’ ll never tell you to shut up!


söndag 20 maj 2018

Med solen i ansiktet och vinden i ryggen - Skandisloppet med SAP VR Sub 7 grupp

Det finns dagar då cykling är underbart och så finns det DAGAR. Igår var en sådan. Igår hade vi genrep med den grupp Stockholm Allied Powers jag ska försöka köra Vättern under 7 timmar med. Övervägande delen av det ca 40 man starka laget cyklade Skandisloppet motionslopp ca 16 mil med start och mål i Uppsala.

Hela laget Innan start.11 nyanser av grönt:-)

Vi hade några huvudsakliga mål. Först och främst att cykla säkert och stabilt och lyckas bra med kedjeformationen i de två grupper vi var indelade samt med byten "motorerna emellan. Tidsmålet var banrekord och ca 42 kmh snitt. 

Samling redan kl 7 vid parkeringen för nummerlappsnålande och på med hjälmchip. Genomgång av den sista taktiken. Våra lagkaptener har förberett sig själva och oss med minutiös och kirurgisk precision och när det dagen innan pga lätt ändrad vindprognos skickades ut en reviderad raceplan och karta med tider för respektive delsträcka och passager för dessa så fattar ni att i det här gänget lämnas inte mycket åt slumpen. 

Vädret var ju nästan löjligt perfekt för cykling fort i grupp. Klarblå himmel, kall morgon men snabbt stigande temperatur upp mot 18-20 grader på dagen och bara en svag nordvästlig vind som innebar medvind första milen söderut mot Sigtuna följt av lite sämre vind väster och norröver igen men sen skön medvind sista 4 milen ner mot Målet i Uppsala igen.

Så här cyklades banan


Jag hade på känn att jag skulle ha en bra dag och såg verkligen fram mot att "mysa" fram i hög fart i en energieffektv välsmord kedja. Och precis så blev det. En nästan overkligt fin cykeldag. Vi hade ett härligt fint flow i laget nästan hela tiden och min förhoppning om en bra känsla besannades med råge. Kändes hur bra och lätt som helst hela vägen. Inget behov av att gå ner och vila i "Cafet" eller stå över några förningar. Tvärtom den enda gången det blev lite tungt och få kvar i kedjan vid ett parti av lite sämre kant / motvind då vi som lägst var nere på 8-9 i rotation så kändes det bara roligare att oftare få komma fram i spets. Vi fick snart igång laget igen och många fler kom fram i rotationen. Med 5-6 mil kvar fick vi ett kort stopp vid en järnvägsövergång för ett passerande tåg men tappade max en minut.

Sedan svängde vi på större väg söderut och de sista 4 milen söderut mot Uppsala. Svårslagen cykling och närmast en sakral känsla att susa fram i stor grupp nära nog ansträngningslöst nära 50 fart de sista milen hem med solen i ansiktet och vinden i ryggen.

Data efter loppet 42.8 fart med 132 snittpuls 76% av max en härlig känsla. Man kan också notera att det krävdes "bara" 214 w 246 npw att cykla så pass fort. Där ser man hur otroligt energieffektiv en fungerande rotation är. När vi jämförde lite siffror i laget efter så ligger jag väsentligt lägre i watt. Troligen en funktion av en låg och bra aerodynamisk position på min suveräna Trek Madone. En annan reflektion är vilken otrolig skillnad rotationen ger i kraft / fart mot solocykling. I tisdags cyklade jag folktempo all out effort på samma cykel. Sträckan var 1/10 av gårdagens och 16 km. Farten var 42.1 alltså långsammare trots 338 watt vilket är hela 58% mer kraft. Då förstår man lite hur svårt det är för soloutbrytare att hålla undan en jagande klunga..

Vi nådde våra mål med råge. Inga incidenter. Två killar oturliga punkteringar i laget! Väldigt tråkigt för dem men annars fungerande kedjorna överlag mycket bra. Självklart blir det lite luckor ibland och lite oordning i leden men sammantaget ett toppengenrep som verkligen lovar gott inför Vätternrundan.

Nöjda och glada efter

Med CRT teammate starke Daniel Godman som gjorde ett förtjänstfullt tillfälligt inhopo i SAP

Afterbiken hemma var nästan lika fin som cyklingen med växelvis solstol poolen Girot & Hockey semin och ett par Brooklyn lager till



torsdag 17 maj 2018

Smack Dalbyvarvet linje 52 km

Lite märkligt imorse på cykelpendlingen till stan. Kall nordan ca 10 grader och allt kändes som vanligt. Var de härliga sommardagarna och värmen vi nyss upplevt bara en hägring? En illussion? Har de verkligen hänt? Lite märklig var också gårdagkvällen. Allt var egentligen perfekt. Den finaste sommarkväll i härlig värme (jo jag minns det bestämt som underbart varmt och skönt). En vacker naturskön bana på "landet" en dryg mil utanför Uppsala. En bra form och positiv känsla efter ett bra tempolopp dagen innan. Ändå var det som huvudet inte var med igår. Hade ingen som helst fighting spirit de första varven och höll mig längst bak i den ganska stora klungan. Var lite seg efter ett kort men hårt folktempo 16 km dagen innan på Ingarö följt av dålig sömn och det gick fort de första varven med 43 snitt men kände ändå att kroppen svarade betydligt bättre än huvudet. Bestämde mig för att se det som bra träning i alla fall och troligen låta bli att försöka kriga vid en tight spurt om / när den skulle komma. Var så långt bak att jag inte såg när "fel" gäng gick iväg i utbrytning om det kan ha varit på varv 2 av 4 kanske? En hel drös av de allra starkaste cyklisterna i utbrytningen kanske 8 totalt. Vi från CRT hade Torbjörn De Jager med i gruppen så det passade mig ganska bra att ligga kvar där bak och förhoppningsvis kunde Tobbe vara med och fightas om tätplaceringarna så småningom.

Jag gick framåt i klungan strax innan sista varvning där min H 50 och CRT kollega Björn Drakenward förtjänstfullt legat länge i front och varit med och täckt bryggningsförsök o annat. Strax efter varvning ser jag Tobbe på vägen strax framför. Han hade släppt av från utbrytningen och jag hade samtidigt kommit in lite bättre flow både i ben och huvud så jag började köra hårdare och mycket i fronten sista varvet. Flera andra gjorde lika så vi började hämta in en del av försprånget. Sista varvet gick i 44.8 fart men starkingarna där framme hade fortfarande ett par hundra meter och jag förstod att de kommer hålla in. Tobbe la sig i front och spårade i ganska hög fart en från den stundande målbackespurten uppför på ca 200 meter. Tobbe slog av och jag kom väl 5-6 någonstans in på lilla vägen med ett hundratal meter kvar innan sista uppförsbacken som jag av historisk erfarenhet vet har LÅNGA meter i ganska brant lutning den sista biten till linjen. Tempot slog av markant precis innan ingången när jag skulle börja spurta hårt och det blev trångt. Kom ut längst till vänster och hittade fri lejd och gav det jag hade uppför backen. Alex Hultmark Valhall hade fått lite lucka i spets. Jag kom förbi ett par andra och närmade mig Alex men mållinjen hann före. 2 i klungspurten och 8 totalt var ändå ganska mycket bättre än jag hade gissat efter halva loppet då jag nästan började ifrågasätta mig själv om jag verkligen ska hålla på med det här? Sedan var sista varvets cykling riktigt rolig igen. Märkligt vilka spratt hjärnan kan spela en.

 Resultat Smack Dalbyvarvet


Peak 15 sekunder i uppförsspurten


 Ett kul och snabbt sista varv

Hela loppet i fart / puls watt etc


Så här pass olika fördelade sig kraften under loppet snittfart 43.5  men väldigt mycket tid hela 45% mellan 0-187 watt.


Watt / kg under loppet



onsdag 16 maj 2018

Stockholm Landsvägscup Ingarö Folktempo RR 

Vilken härlig cykelkväll igår ute på fina Ingarö igår. Jag som en av norra europas mest frusna män njöt ikapp med solen när jag slapp stå och huttra innan loppet i samband med nummerlapp / anmälan samt inte minst efteråt då jag istället för att komma i självsvängningar av kyla nu kunde gagga lite med diverse cyklister skönt varm efteråt.

Själva loppet var en blandad historia upplevelsemässigt. Jag hade höga förväntningar på min prestation igår då lördagens all time best cykling med Madonen i fart / prestanda prognostiserade en riktigt bra form. Folktempo innebär individuellt tempolopp fast med linjecykel utan några tempstyren, pinnar eller ens tempohjälm. Värmde upp med att köra banan en gång med min klubbkamrat i CRT Torbjörn De Jager. Det kändes lite trögt och fick inte den där pow wow känslan men försökte tänka positivt att det här kommer bli bra när jag väl kommer igång och gasar på.

Banan är riktigt fin totalt 16 km 8 km ut hela tiden böljande övervägande nerför ut sen en liten backe upp vid vändning och tillbaka hem samma väg nu förstås med lite uppförslut sammantaget. Det var lätt motvind ut och lite medvind hem vilket borgade för ungefär lika snabba farter i båda riktningarna.

Bantopografi lite upp ned hela tiden


Hade som mål att försöka hålla ca 340 w ut och i bästa fall kunna hålla eller t om öka något hem om dagen var där. Började min vana trogen lite för hårt se bilden med 357 quarq watt första 5 minuter och 450 w första minuten. Det är tyvärr väldigt svårt för mig att hitta rätt öppningsfart. Det är som om jag hela tiden överskattar min förmåga. Idag kanske? This time its different? Idag orkar jag nog 360 w hela vägen, eller? Nehe inte idag heller:-( Att det ska vara så svårt? Jag är alltid för optimistisk, nu blev det som många gånger förr riktigt tufft både fysiskt och psykiskt att orka kriga hela vägen hem med en kropp och hjärna som bönar om nåd och vila.


Jag höll ändå bra ut till vändning och hade höga 43,3 snitt efter backen upp och 180 graders vändningen. Nu lite medvind hem. Kanske kan jag hålla 43 snitt i mål? Körde om startnumret före strax efter vändning och fick en mental skjuts av det, men nu började det göra ont, syra i benen, dåliga tankar, långt hem och den lilla medvinden stod sig slätt mot de ideliga uppförsluten som jag tyckte kom oftare och oftare. Det mesta utspelade sig säkert i mitt huvud men hemvägen var en pina. Hade korn på Henrik Mård som startat en minut före mig han låg nu bara 5-10 sekunder framför men jag tog inget längre jag tappade lite kraft mot slutet och ganska mycket fart. Nu var snittet nere på 42.1 och det enda stället det var utförslöpa på var mentalt i mitt huvud.

Hittade lite sista viljekraft på något konstigt sätt och kunde hålla den farten in sista kilometern och slog bra trött av klockan 10 meter efter mållinjen. 22.38 42.1 i fart.


När jag pustat ut lite var jag först lite besviken att det kände som jag tappat så mycket hem men kunde ändå se på kraftmätaren att det nästan var jämn kraft från vändningen och hem. Hade nog innerst inne både trott och hoppats på lite högre fart / kraft då jag i lördags cyklade 10 mil med 40 snitt solo så känndes "bara" 2 km mer lite klent när man ger absolut allt i 22 minuter. Men det är så det är. Jag har en väldigt bra "85%" kraft som jag kan hålla länge länge men får inte ut så hemskt mycket mer fart när jag ger allt om så bara i 20 minuter. I alla fall inte i relation till vad det kostar både fysiskt och mentalt. I kraft ser jag ändå att det för min del är hela 45 w skillnad att bara höja farten från 40-42 på min linjecykel. Det är ju ruggigt mycket. Kraftbehovet ökar i kvadrat i de farterna.

Hur långt skulle det här räcka i ett stort startfält med ca 100 cyklister? Längre än vad jag hade trott strax efter mållinjen skulle det visa sig. Snabbast tid i stor stil hade inte oväntat Alexander Gingsjö. Sveriges kanske starkaste tempocyklist de senaste 3-4 åren med sm guld både i tempo och linje. Men jag blev mycket glädjande 3 i A klassen och bara en knapp sekund från 2 platsen. Det är jag förstås väldigt nöjd med i ett fält med en massa starka elitcyklister. Tobbe visade också att vi +50 killar som var med och försvarade CRT:s färger håller måttet bra även i denna konkurrens med en fin 5 plats. Måste också nämna en fantastisk prestation av junioren Edvin Lovidius Södertälje. Vet inte men tror han är 16-17 år. Han körde i B klassen igår och hade 2 tid av alla (så egentligen blev jag 4:a) med grymma 22.19 endast slagen av Gingsjö. Kan bli något alldeles extra om han fortsätter den killen. Ett stort tack också till arrangören Valhall igår för ett toppenarrangemang och till Stockholm Cykelförbund med Mr Sthlm Cykel eldsjäl numero uno Oskar Ekman som är med överallt, arrar, kommenterar, administrerar och jobbar för cykelns utveckling. Kudos!

Way to go Tobbe! Både på banan dit och hem därifrån tillsammans:-)





Nu är det snart dags för tävling igen. Redan ikväll är det roliga Dalbyvarbet utanför Uppsala ett roligt linjelopp i SMACKSERIEN på 3 x 17 km. Vi blir ett bra gäng från CRT ikväll med 4-5 cyklister. Ser fram mot ännu en rolig och varm cykelkväll i kvällssolen:-)

Kör hårt!

lördag 12 maj 2018

Yes där satt den 40 snitt 10 solomil med Madonen:-)

Ursäkta skrytet men jag är faktiskt lite skitnöjd med det här. Att cykla 10 solomil out & back i 40 fart på 2.30. (Eller 99.99 km på 2.30.05 så gör om gör rätt, eller:-). Målet var 2.30 och jag missade med 5 sekunder. Men det höll på att bli betydligt mer för sista 4 milen "hem" till Vikskolan i Väsby var VÄLDIGT tunga i tilltagande motvind och jag fick gräva djupt djupt sista 15 km (se pulsbilden nedan) och lyckades få upp farten nära 40 igen efter ett par hemskt svåra mil. Strava säger HISTORIC effort med 305 i sufferscore och jag säger "fan rätt schysst alltså"

86% av max i snittpuls

I flera år har jag närt en dröm. Att cykla i 40 solo 10 mil med racer och idag 51 år ung gjorde jag det. Its never too late! Drömmen började efter att jag hört en legendarisk story om när Erik Zabel. Den gamle (gamle och gamle han är 4 år yngre än mig:-) superspurtaren med 6 raka gröna poängtröjor från Tour De France 1996-2001 och 12 etappsegrar. Zabel slutade tävla professionellt 2008 några år innan jag som 43 åring började cykla. Men 2013 träffades vi faktiskt i samma lopp på Vuelta Mallorca och jag lyckades t om komma före honom i resultatlistan http://jblifecycling.blogspot.se/2013/04/jonas-bohr-vs-erik-zabel-1-0.html?m=1. Historien om Zabels egna snabba träningsrunda hände också på Mallorca och det sägs att efter ett långt solopass hade någon kollat hans cykeldator. Den stod på 200 km och 5 timmar prick. 40 snitt i 20 mil solo.Huge. Det verkar även för ett superproffs som Zabel väckt reaktioner. Har hört Vacchi och Adamsson referera till historien ett par gånger och sen jag hörde den första gången så har jag haft i bakhuvudet att en dag kanske det kan gå om inte 20 mil så kanske hälften 10. Och det gjorde det idag så jäkla skönt när man når ett långsiktigt mål och all träning ger återbäring med en ränta som är långt ifrån den nollränta vi är mer vana vid nu. Förra året gjorde jag 13 mil på Roslagstempobanan med 39 snitt som tidigare fartrekord och med riktigt bra form nu och med min nya ubersnabba Trek Madone så kände jag att kanske kanske kan det gå?

Härliga förutsättningar idag till en början i alla fall. Dryga 20 grader och en ljum lätt medvind bort från Vkskolan Väsby de 4 milen till Almunge. Det gick fort 42.7 snitt till Almunge. Högersväng vanliga vägen österut mot Edsbro och vändning hos Kristi brud i Knutby (bor hon kvar tro?) efter halva sträckan 5 mil. Hade sida mot milen mot Knutby men ändå fina 42.2 dit. Stannade till kissade tog en bar och sen hemåt och såg fram mot medvind till Almunge. Men av den blev intet. Tvärtom kändes tillbaka milen till Almungevägen lite värre vindmässigt och jag tappade till 41.8. Men nu "bara" 4 mil hem så kanske det kan hålla hem? Men jäklar vad det blev tufft nu och vinden hade ökat en del och även vridit sig lite till rak motvind. Kämpade på med över 90% av puls höll kraften runt 290 w men tappade fart snabbt i vinden. Vid Långhundrarondellen med 25 km kvar nere på 41 snitt och började inse att det här går inte om inga mirakelkrafter kommer. Fortsatte tappa fart snabbt till Lunda Livs och nu 40.2 efter uppförbacken. Men med ca 13km kvar tog jag en gel och fick kraft att tömma mig rejält sista milen som gick i ca 39 fart. Förstod att det kommer handla om sekunder på slutet och jag slet allt jag kunde i sista uppförsbacken följt av en liten utförslöpa. När Garmin slog om till 100 km slog jag av (sen visade den 99.99) och ser 2.30.05 nesligt men ändå så jäkla skönt och framför allt att jag äntligen var klar. Otroligt nöjd med dagen. Körde samma sträcka med tempocykeln en fin dag med svag vind förra sommaren på 2.23 med 42.1 fart. Men idag var nog tuffare vind. 

Allt går och går det inte så går det åndå!


torsdag 10 maj 2018

JB testar - Hur mycket snabbare Tempocykel vs linjecykel?

I den populära konsumenttestserien JB testar har vi nu kommit fram till årets första test och frågan på allas läppar. Vad är väl ett kommande regeringsval i höst? Har Sverige någon chans att gå vidare från gruppen i fotbolls VM?  Eller huruvida Trump verkligen blir BFF med Kim Jong Un eller inte? Nej frågan de allra flesta ställer sig är förstås. Hur mycket snabbare är egentligen en tempocykel än en linjecykel? 

I vetenskapens tjänst bestämde jag mig för att under så kontrollerade former som möjligt ta reda på det igår. Till min hjälp ett stycke värstngs linjecykel och dito tempocykel. Trek Madone H1 och Trek Speed Concept Project One. Båda två state of the art inom sin respektive genre. För att isolera skillnaderna så mycket som möjligt till enbart kroppsposition och till ramen på cyklarna använde jag samma hjulpar till båda testerna Zipp 808 NSW kanttråd. I övrigt utrustning vanlig linjehjälm Bontrager Velocis och Bontrager skor XXX utan skoskydd kläder CRT linjetröja och byxor ingen tempodräkt.

Efter testet i solen på Vikskolan i Upplands Väsby.

Bana för testet den klassiska Smacktempobanan Fysingen Runt 19 km mellan Väsby och Arlanda. Ett varv jag ofta tränar på. Det var tuff vind igår. Fin medvind i starten och bort mot Rosersberg men sedan mycket mot och kantvind. Jag har samma typ av wattmätare på båda cyklarna Quarq D Zero. En liten passus dock. Jag har upplevt lnjecykeln visa väldigt lågt så har justerat upp den s.k slopen med 1% vilket tydligen ska motsvara runt 3% watt. Bestämde mig därför att låta en puls på lite drygt 80% snitt under båda varven få göra ansträngningen så jämlik som möjligt. Är i bra aerob form nu och kan hålla ca samma kraft där runt 80% i flera timmar så två knappa 30 minuters test med paus emellan borde kunna leverera väldigt jämlik effekt och insats.

Började med Madonen linjecykeln. Det gick väldigt fort i medvinden bort mot Rosersberg och hade över 45 snitt ett bra tag tappade till 44 efter svängen mot Arlanda test track och där började den tuffa motvinden. Höll en jämn effekt på knappa 300 wenligt mätaren och kontrollerade att pulssnittet höll sig runt 140. Motvinden var gruvlig bort mot Almungevägen och snittet föll fort. Kunde 40 fart hålla in i mål? Nej tappade lite till på Almungevägen och kom in på 39.7 i fart 141 puls och 292 watt 4 w/kg.

Jag cyklade hela vägen med antingen händerna i bocken i en låg position med böjda armar eller i en aeroposition med händerna på bromshandtagen och underarmarna lågt. Madonen H 1 är också i sig mycket låg och jag vet att min linjeposition är mycket låg vs många andra cyklister. Men hur står den sig mot ett tempomonster som Speed Concept cykeln och när man kan ligga i tempopostion med underarmarna ihop hela vägen? När vi i CRT hade tempoclinc med Alexander Wetterhall i söndags frågade jag hur mycket han hade i fartskillnad mellan linje och tempocykel och vilken skillnad som han bedömde som rimlig med hyggliga respektive positioner. Svaret var ca 5 kmh. Minns när jag hade Bäckstedt som tränare 2016 att även han tyckte att man skulle kunna cykla runt 5 kmh snabbare med tempocykel. Jag visste att jag hade klart mindre skillnad av den enkla anledning att jag inte klarar av att cykla i 45 fart med tempocykeln i allmänhet och i synnerhet inte runt 80% pulssnitt.Sannolikt beror det på en individuellt sett för mig relativt överlägsen linjeposition vs tempoposition.men nu hade Alexander givit oss lite bra tips i söndags så kanske kunde jag få upp farten något redan? Även om anpassning och rörlighet behöver förbättras radikalt för att ta ett ordentligt steg framåt. Men en liten förhoppning fanns ändå där när jag bytte cykel och hjul och rullade iväg för ett nytt varv i vetenskapens tjänst.

Lite snabbare bort mot Rosersberg och Kyrkan vid högersvängen mot Arlanda men såg redan där att det inte kommer bli några stora skillnader. Var ca 1:5 kmh snabbare dit och motvinden kändes lika tuff på vägen tillbaka trots den bästa utrustning pengar kan köpa under stjärten. Kom med lite stukat självförtroende till målet med siffrona 41,3 fart samma 141 puls och nu 285 w. 

Simulerar jag bort justeringen på linjecykelns wattmätare så är det nog nära identiska siffror inte bara i puls utan även i faktisk kraft. Faktan är klar och tydlig. Jag cyklar "bara" 1.6 kmh snabbare med tempocykeln än linjecykeln allt annat lika. Hade nog trott på 2.5-3 kmh skillnad i alla fall. Dagen innan cyklade jag samma varv runt Fysingen med tempocykeln efter jobbpendling med siffrorna 292 w fart 42,6 och pulssnitt 139 så 1.3 kmh snabbare i förrgår med 7 w mer kraft till ett par pulsslag lägre men det är inom dagsformsmarginaler.

Ska jag se det positivt är jag väldigt nöjd med linjefarten och den suveräna känslan jag har på Madonen. Skulle dock vara kul att få upp farten lite på tempocykeln. Gjorde ett liknande test juni 2015 i hygglig form då med. Skillnaden var då lite större 2.3 kmh samma fart på tempocykeln som igår men nära 1 kmh långsammare med min förra linjecykel så Madonen är helt klart väldigt snabb..Nu gäller det att träna på med positionerna som Wetterhall visade. Upp med ryggslutet fram och ihop med underarmar och rulla in axlarna ner med huvudet och kika under lugg några meter fram på vägen. Trampa. Hur svårt kan det va?

Tempoposition från i söndags när jag försöker verkställa Wetterhalls justeringar med armar rygg och huvud. 


Hur mycket skiljer det i fart för er mellan olika cyklar?







tisdag 8 maj 2018

Tempoclinic med Wetterhall - Spurtträning med CRT & Vättern SUB 7 träning

Väldigt varierad och härlig cykling i helgen. En stor tjusning med landsvägscykel är alla olika moment, specialiteter och färdigheter man kan träna på för att försöka spetsa sina vapen och minska sina svagheter. I helgen tränade jag tre helt olika cykelpass, kul och bra pass med väldigt stimulerande miljö och träningskamrater.

I fredags kväll var vi en fyrklöver i CRT som körde spurtträning på klassiska FRA rakan på Ekerö. Bästa tänkbara sparring med Stefan Ljungberg Torbjörn De Jager och Daniel Godman.

Alla tre bland de absolut starkaste spurtarna. (Edit 22.00 Var ute på Arlanda Testtrack ikväll och kollade när ett stort A klass fullt med starka cyklister och många i elitklas. Blir nästan alltid spurt på Arlanda banan så också idag. Ljungberg går i spets tidigt tidigt på det LÅNGA upploppet. Han håller länge men med 50 meter kvar är det slut och andra går om och vem dyker upp där och vinner med ett halvt hjul före Jacob Wikh Ryska Posten. Jo Daniel Godman! Fantastiskt starkt och imoonerande.Stort grattis Daniel såg det i fredags när vi spurttränade att i de där urstarka benen finns det krut så det räcker)

CRT Arlanda TT team Vi körde 8 varv runt FRA TT 4.1 km med sakta rull och sedan ett uppdrag och maxspurt på FRA rakan 4 gånger en lite kortare spurt runt 10 sekunder och 4 gånger en längre runt 20 sekunder. Vi turades om att dra upp till dryga 50 kmh och sen gick 3 man vänster och 4 höger för att sprinta solo på varsin sida. Ibland gick 2 killen i ledet efter också så det blev totalt ca 5 hårda spurter per man. Tycker det gick väldigt bra. Jag har inte tränat spurt någon gång i år och att göra det i det här gänget utan att bli totalförnedrad kräver sin attribut. Jag klarar av att komma upp i hög fart och hålla den solo under ca 20 sekunder. Har inte samma kick som de andra tre och tappar lite mot dem i explosionen men hängde ändå med rätt hyfsat. Den snabbaste sprinten gick de 300 meterna för mig på 19 sekunder 822 w snitt med 65,7 i snittfart för mig 69,8 i peak vilket nog är det snabbaste jag cyklat solo ex nedförsbackar. Mäktig fartkänsla.



Hade väldigt bra återhämtning i fredags och tackade därför ja när Torbjörn föreslog att vi skulle attackera ett KOM Lovö Express på vägen bredvid Drottningsholms golfklubb som avslutning. Torbjörn hade haft det förut men starka Mattias Lejon hade tagit det nyligen och "så kan vi inte ha det" tyckte Tobbe:-). Ljungberg hade fått nog av spurterna och åkte hem. Godman var också mör men tog en för laget och sa: Jag drar upp er i backen så får ni ta över därifrån.. Segmentet är 800 meter och har snittlut 0.4% upp en lite småseg uppför till klubbhuset sen lite utför sista 300 meter. Jag sa att jag går tvåa så kan Tobbe tömma det sista sedan i spurten så får vi se vad det räcker till. Godman drog upp en härlig fart i uppförsbacken vi ligger klistrade på hjul. Vid krönet går jag förbi och ger järnet. Kommer upp i fart över 60 och närmar mig en bil framför sprintar som en galning sista biten för att försöka komma ifatt, föraren måste ha blivit lite konfunderad om han tittade bakåt och tänkt"vilka idioter det finns" liksom. Jag känner att Tobbe är bakom och väntar mig att han ska gå om de sista 100 m men han gör inte det och berättade att när han gick ut på sidan i +60 så gick han tillbaka igen..
Vi pustar ut det var en knapp minut som heter duga som avslutning. När vi rullat klart trycker jag stopp och vi laddar upp Garmin filen. Mission accomplished. Ordningen återställd CRT i topp säger Tobbe och vi skrattar och tackar varandra för ett grymt pass.


Tidigt lördag morgon var det dags för något helt annat än spurtträning nu skulle jag cykla med SAP Stockholm Allied Powers SUB 7 grupp för första gången. Vi skulle cykla två varv från Västerhaninge gamla Nynäsvägen till Nynäshman och tillbaka för totalt dryga 11 mil. Vi var ca 20 pers och målet var at få in en bra rytm i lite lugnare fart första varvet sedan skulle KOM tas på sträckan varv 2. KOM var på knappa 42 så inte bara att klicka fast pedalerna om man säger så. Förutsättningarna var underbara. En solig morgon och ca 15 grader redan på morgonen i en underbar nedcabbad tur med nya bilen dit. Lite kantvind var väl det enda som inte var optimalt. Kantvind kan vara nog så störande för en "belgisk"  kedja men det gick riktigt bra första varvet. Vi höll drygt 41 fart med reserver kvar hos de flesta tror jag. Tekniken i växlingarna fungerade bra och vi höll oss relativt tight och kompakt. En lovande start helt enkelt. Den här typen av cykling är min absoluta edge det brukar kännas som jag kan hålla på nästan hur länge som helst och önskar ofta "öka öka" tyst för mig själv. Varv 1 med 41.2 och låga 124 bm 72% av max i snittpuls. Kort ihopsamling och sen iväg igen för en KOM attack. Farten högre i början men kanske lite tuffare vind stundtals gjorde att vi inte var så långt före i fart som jag hoppats / trott med dryga 15 km kvar. Nu tänkte jag inte bara öka öka utan manade på och ropade till gubbarna nu ÖKAR vi sista milen. Vi höll fin fart hem men det började ta ut sin rätt i kedjan som allt oftare blev hålfylld och platserna i "Cafeet" började allt snabbare sälja slut de också. Jag kryssade några gånger mellan leden för att täppa lucka snabbt komma fram och dra igen. Kroppen var galet sugen på ännu snabbare cykling nu och det gjorde nog inte kedjans rytm bättre eller skonsammare att vara i. Men nu var halva gänget redan i Cafeet och det blev mer eller mindre fria kriget sista milen och jag tog allt längre och hårdare förningar. Hade så mycket uppbyggd energi och det var grymt skönt att få ut det sista milen som gick bra fort och nådde ända upp till 160 i puls sista biten då vi bara var några få kvar i spets. Vi klarade KOM med 42.4 i snitt och vi fick ett riktigt bra träningspass ihop med bra disciplinerad kedja och på slutet lite fartlek. Vansinnigt rolig cykling i det underbara vädret.


t

På söndag morgon var det dags för en helt annan cykelträning och disciplin, nämligen tempo. Niclas Näslund CRT:s tempogigant har sedan i höstas anlitat Alexander Wetterhall x pro och en av landets allra bästa cyklister de senaste 10 åren med seger i Cykelvasan och svensk mästare i tempo 2009 o 2016. Nu hjälper han även Niclas som coach för att bli specialdrillad i tempocyklingens och träningslärans konst. Något som redan givit grymma resultat då Niclas nu har tagit ytterligare ett stort kliv upp i trappan och kanske snart på en helt egen nivå på tempocykling i Mastersklasser i landet. Nu hade Niclas arrat att Wetterhall skulle ha en tempoclinic med oss på söndag fm vid Odensala Kyrka. Lite cykling på trainer för koll på positioner och inställingar följt av lite vägcykling på Odensalas tempobana där vi brukar köra Smacklopp för översyn och praktiska råd. Det blev en mycket lyckad och lärorik session. Alexander är inte bara en särdeles grym cyklist han är även mycket pedagogisk kapabel och dessutom dito lika trevlig så vi 6 i CRT som samlats fick allesammans ut mycket matnyttigt.  Personligen så efter att tittat någon minut på trainer så sa Alexander att han ville höja sadeln en halv cm. Flytta in padsen där armarna vilar för en lite "trängre" position som ger mindre luftinsläpp. Sedan att jag skulle försöka höja nederdelen av ryggen lite och rulla fram och inåt med axlarna ner med huvudet och kika "under lugg". Jag gjorde förändringarna och såg direkt på film att det såg bättre ut nu är det "bara" att omsätta på väg och träna på positionerna så borde farten kunna öka något. Jag frågade Alexande vad han tyckte en rimlig skillnad i fart mellan linjehoj och tempocykel är? Ca 5 km h var svaret. Jag är inte i närheten av det. Kanske max hälften. Tror det bereor på att jag dels är relativt snabb på linjecykeln, är låg där och behöver uppenbarligen mindre kraft för samma fart som många andra. Något som flera av killarna i SAP sa på träningsrundan i lördags när jag sa att jag tyckte jag hade låga watt i jämförelse med dem. Inte så konstigt du ligger ju 20-30 cm lägre på cykeln än alla andra i kedjan var flera som kommenterade. Inte mycket vindskydd där och ingen bra lagkamrat m a o att ligga bakom:-). Men oavsett fart på linjecykeln tycker jag att jag borde kunna öka farten en del på tempocykeln. På bilderna nedan ser ni tydligt att huvudet kommer lägre efter förändringarna. Nu gäller det att lära sig bli bekväm i de här postionerna.
Bild 1 innan förändring bild 2-3 efter med ett högre ryggslut lägre huvud och tightare underarmar

Drakenward Wikström Näslund Wetterhall Kuhl De Jager


Vi fortsatte sedan att cykla några mil på vägen och vi sa att vi rullar första milen lite lätt sen kollar Alexander två och två och ger feedback / tips på vägen. Niclas var först i spåret och den mannen vet inte riktigt vad lugnt och lätt är så han rullade snabbt iväg i 45 -50 det var sida medvind bort men jag fick trycka ifatt under hög ansträngning och in på hjul och låg bakom Niclas och undrade vad han var gjord av? När han slog av efter ca 7 km utan att veta att jag låg bakom (jag hade då över 300 w snitt på hjul) fortsatte jag och gick om och försökte hålla farten själv ett par km. Ingen lek men första milen gick med 46.9 kmh. Kul cykling. Sedan fick vi bl. a bra tips om hur man bäst disponerar fart i backar upp och ned. Sammantaget en toppendag som avslutades med thaibuffe "hemma" i Sollentuna Centrum. Det största tack för det Alexander och Niclas!

torsdag 3 maj 2018

Smacktempo Skokloster - Snabb dit i bilen i alla fall & bröllopsdag idag

Väldigt besviken och trött kom jag till slut i mål på det tuffa 22.5 km Skokloster tempot igår kväll i Smackserien. Knappt en meter rakt fram ständigt upp och ned och antingen fart mellan 50-60 eller tungt tungt uppför mellan 20-30 och några gånger stod jag helt still (kändes det som) på hemvägen.

Bergodalbana till banprofil


Kände mig slut och blev mycket trött. Trodde jag fick ut det jag hade men ser sedan efter att pulsen som max nådde 160 och snittet var 154 vilket är 89% av max. Brukar kunna skrämma upp pulsen klart mer på de här loppen. Hade inget tryck igår. Trodde på ett toppenlopp efter jag i måndags cyklat 10 mil på racer solo med 38.6 snitt på "bara" 77% av maxpuls det klart bästa jag gjort någon gång och sedan vilat på tisdagen. De två tidigare tempolopp jag gjort i år på liknande sträckor har jag gjort med 330 resp 328 watt på den nya Quarqmätaren. Siktade nu på att paca 340 w ut till vändning och sedan förhoppningsvis kunna öka lite på vägen hem men det gick inte alls. Fick slita tungt tungt ut och höll dryga 330 w ut men kände instinktivt att någon ökning idag hem finns inte tvärtom när även vinden kom lite mot och all fart försvann hem i de gruvliga uppförsbackarna fick jag verkligen gräva djupt för att inte totalkollapsa. Tappade väldigt mycket uppför hem och kom till slut in på 32.23 med 41.9 i snittfart och 319 w snitt. Resultat Smack Skokloster tempo det gav en delad 6 plats av 55. Direkt missnöjd med att inte få ut mer fart och kraft. Det var nog inte så snabba förhållanden igår bästa tid Jimmy Carlsson i Elitklass från Bålsta körde på 31.32 och 51 sekunder snabbare än mig. För några veckor sedan var jag 3:a och 15 sekunder från Jimmy på Herresta tempot. Hade då högre effekt också. Det fattas mig helt klart något i tempo nu. Tittade igenom gammal statistik och ser att jag körde Skokloster tempot på 31.02 hela 1.21 snabbare 2013. Då hade jag snabbaste tid två Smacktempolopp i rad och tog också ett DM tecken i herrelit i tempo. Kan vara svårt att jämföra olika årgångar med varandra då väder och vind kan göra stor skillnad. Men helt klart var jag klart bättre på tempo 2013 än nu de senaste åren både i absoluta tal i fart och i relativa termer vs andra cyklister. Jag hade då bara cyklat i ett par år år och sett på bilder att sittställning på den triathlon cykel från Cube jag hade då gav en del övrig att önska ur aeroposition. Men snabbare gick det helt klart. På ett sätt kanske inte så konstigt jag var 46 då och 51 nu men samtidigt cyklar jag snabbare på linjecykeln nu än då och har även ökat i kraft på testcykel etc. Ja det irriterar mig. Inte minst att jag har så lite skillnad på 2-4 timmars fart mot max 30 minuter. Jag kan cykla många timmar fort runt 80% av maxpuls men sen har jag inte mycket mer att lägga på för en maxinsats på 20-30 minuter blir mest bara lidande utan större farthöjning. Mycket irriterande. Måste försöka se det motsatt att glädjas åt uthållighetsförmågan istället. Synd bara att man får nytta av den så lite på tävlingar. Väldigt få långa linjelopp. På Vätternrundan däremot är det en förmåga som kommer väl till pass och som jag haft stor nytta av de två gånger jag cyklat SUB 7. Häromdagen kom jag på en spännande möjlig personlig utmaning att köra Siljan runt solo 16 mil och se hur snabbt det kan gå? Någon som vet om det finns någon noterad solotid där?

Om det saknades fart i Skokloster igår så gjorde det verkligen inte det på vägen dit. Hämtade en ny bil igår eftermiddag bara ett par timmar innan tempoloppet och körde premiärturen till Skokloster med den här lilla pärlan. Wow vad kul den var att köra och med ett fint cykelställ för 2 cyklar så kändes den som gjord för mig, och det stämmer som Oscar Wilde sa "Det enda sättet att bli kvitt en frestelse är att ge efter för den":-)


En annan kul grej idag som mer än väl kompenserar upp svagare cykling. För 21 år sedan den 3 maj gifte jag och Kajsa oss i Bromma Kyrka. Det ska vi ut och fira på restaurang i stan ikväll. När jag var barn och tonåring satsade jag mycket på bordtennis. På den tiden gick ju seten till 21. Nu har vi klarat av första set Kajsa. Inte är alla bollar lätta men vi kämpar och vinner dem till slut. Tack för att du är min dubbelpartner och vill spela med mig. Vi kör väl ett par set till i livets pingis eller vad tycker du min älskade? <3


21 år och tre underbara döttrar senare