Själva loppet var en blandad historia upplevelsemässigt. Jag hade höga förväntningar på min prestation igår då lördagens all time best cykling med Madonen i fart / prestanda prognostiserade en riktigt bra form. Folktempo innebär individuellt tempolopp fast med linjecykel utan några tempstyren, pinnar eller ens tempohjälm. Värmde upp med att köra banan en gång med min klubbkamrat i CRT Torbjörn De Jager. Det kändes lite trögt och fick inte den där pow wow känslan men försökte tänka positivt att det här kommer bli bra när jag väl kommer igång och gasar på.
Banan är riktigt fin totalt 16 km 8 km ut hela tiden böljande övervägande nerför ut sen en liten backe upp vid vändning och tillbaka hem samma väg nu förstås med lite uppförslut sammantaget. Det var lätt motvind ut och lite medvind hem vilket borgade för ungefär lika snabba farter i båda riktningarna.
Bantopografi lite upp ned hela tiden
Hade som mål att försöka hålla ca 340 w ut och i bästa fall kunna hålla eller t om öka något hem om dagen var där. Började min vana trogen lite för hårt se bilden med 357 quarq watt första 5 minuter och 450 w första minuten. Det är tyvärr väldigt svårt för mig att hitta rätt öppningsfart. Det är som om jag hela tiden överskattar min förmåga. Idag kanske? This time its different? Idag orkar jag nog 360 w hela vägen, eller? Nehe inte idag heller:-( Att det ska vara så svårt? Jag är alltid för optimistisk, nu blev det som många gånger förr riktigt tufft både fysiskt och psykiskt att orka kriga hela vägen hem med en kropp och hjärna som bönar om nåd och vila.
Jag höll ändå bra ut till vändning och hade höga 43,3 snitt efter backen upp och 180 graders vändningen. Nu lite medvind hem. Kanske kan jag hålla 43 snitt i mål? Körde om startnumret före strax efter vändning och fick en mental skjuts av det, men nu började det göra ont, syra i benen, dåliga tankar, långt hem och den lilla medvinden stod sig slätt mot de ideliga uppförsluten som jag tyckte kom oftare och oftare. Det mesta utspelade sig säkert i mitt huvud men hemvägen var en pina. Hade korn på Henrik Mård som startat en minut före mig han låg nu bara 5-10 sekunder framför men jag tog inget längre jag tappade lite kraft mot slutet och ganska mycket fart. Nu var snittet nere på 42.1 och det enda stället det var utförslöpa på var mentalt i mitt huvud.
Hittade lite sista viljekraft på något konstigt sätt och kunde hålla den farten in sista kilometern och slog bra trött av klockan 10 meter efter mållinjen. 22.38 42.1 i fart.
När jag pustat ut lite var jag först lite besviken att det kände som jag tappat så mycket hem men kunde ändå se på kraftmätaren att det nästan var jämn kraft från vändningen och hem. Hade nog innerst inne både trott och hoppats på lite högre fart / kraft då jag i lördags cyklade 10 mil med 40 snitt solo så känndes "bara" 2 km mer lite klent när man ger absolut allt i 22 minuter. Men det är så det är. Jag har en väldigt bra "85%" kraft som jag kan hålla länge länge men får inte ut så hemskt mycket mer fart när jag ger allt om så bara i 20 minuter. I alla fall inte i relation till vad det kostar både fysiskt och mentalt. I kraft ser jag ändå att det för min del är hela 45 w skillnad att bara höja farten från 40-42 på min linjecykel. Det är ju ruggigt mycket. Kraftbehovet ökar i kvadrat i de farterna.
Hur långt skulle det här räcka i ett stort startfält med ca 100 cyklister? Längre än vad jag hade trott strax efter mållinjen skulle det visa sig. Snabbast tid i stor stil hade inte oväntat Alexander Gingsjö. Sveriges kanske starkaste tempocyklist de senaste 3-4 åren med sm guld både i tempo och linje. Men jag blev mycket glädjande 3 i A klassen och bara en knapp sekund från 2 platsen. Det är jag förstås väldigt nöjd med i ett fält med en massa starka elitcyklister. Tobbe visade också att vi +50 killar som var med och försvarade CRT:s färger håller måttet bra även i denna konkurrens med en fin 5 plats. Måste också nämna en fantastisk prestation av junioren Edvin Lovidius Södertälje. Vet inte men tror han är 16-17 år. Han körde i B klassen igår och hade 2 tid av alla (så egentligen blev jag 4:a) med grymma 22.19 endast slagen av Gingsjö. Kan bli något alldeles extra om han fortsätter den killen. Ett stort tack också till arrangören Valhall igår för ett toppenarrangemang och till Stockholm Cykelförbund med Mr Sthlm Cykel eldsjäl numero uno Oskar Ekman som är med överallt, arrar, kommenterar, administrerar och jobbar för cykelns utveckling. Kudos!
Way to go Tobbe! Både på banan dit och hem därifrån tillsammans:-)
Nu är det snart dags för tävling igen. Redan ikväll är det roliga Dalbyvarbet utanför Uppsala ett roligt linjelopp i SMACKSERIEN på 3 x 17 km. Vi blir ett bra gäng från CRT ikväll med 4-5 cyklister. Ser fram mot ännu en rolig och varm cykelkväll i kvällssolen:-)
Kör hårt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar