fredag 29 september 2017

Det är jag som borde spotta på din bil inte du som skall spola på mig - Testosteron & lagtempo

En del av er har säkert sett senaste avsnittet av vetenskapens Värld som gick i måndags. Det handlade om bilism vs cyklism i Stockholm samt vardagsmotion och testosteron. Intressanta ämnen.

Jag har aldrig givit mig in i debatten om cyklisternas situation i storstadstrafiken trots att jag dagligen är den del av den med cykelpendling till stan de flesta dagar och en hel del tränande främst i Stockholm norrort. Är förstås lika drabbad som många andra av det otäcka klimatet mellan många bilister och cyklister. Försöker alltid undvika konfrontation även om det förstås händer både nu och då att man frustrerat slår ut med handen när man blir omkörd med 25 cm lucka mellan backspegel och mitt styre på en bred väg eller förnedrande blir nedspolad med spolarvätska. Men det är så många andra som gör sitt bästa för att sköta den debatten både från bilisternas och cyklisternas sida. Så jag har valt att låta bli. Tills nu. Men när jag såg inslaget med forskningstudien från GIH där de analyserat effekter av nuvarande trafiksituation med bilister och cyklister på väg in till stan och de konstaterar att över 100 000 bilister skulle kunna byta till cykel och ha mindre än 30 min in till jobbet. Det skulle ske en direkt dödsfallsminskning på 60-70 personer per år som en dirket hälsovinst av bytet. För att inte tala om minskade sjukvårdskostnader till enorma belopp och den stora miljövinst med minskat utsläpp som skulle ske.

I Köpenhamn har de en ratio av ca 40 % cyklister vs bilister. I Stockholm är den 8% skulle alla de 100 000 som har mindre än 30 min till jobbet med cykel byta så har vi 14% cykelpendlare. Det är fortfarande ingenting. Jag fattar ingenting? Jag begriper vekligen ingenting om hur jag då kan vara så hatad av så många bilister när vi är så få? Jag borde väl vara bilistens bästa vän? Tänk om jag inte smidig som en katt (nåja:-) höll mig på ytterkanten av vägen. Sällan eller aldrig i vägen för bilen som nu kommer en plats längre fram i sin bilkö. Tänk om jag OCKSÅ skulle sitta i bilen ta en plats till i kön och förgifta vår gemensamma luft och natur än mer. En lättstött irriterad pösmunk. Den tankebanan slår sällan den begåvningsreserv som tutar, skrämmer och spolar spolarvätska på oss cyklister. Alltså ni borde ju älska mig. Jag gör ju att ni får mer plats på vägen och kommer lite mindre långsamt till ert jobb. Vad är det som är så svårt att förstå? Do the math..

Det är jag som borde spotta på din bil för att du förstör min luft och skapar högre sjukvårdskostnader och skatter. För att du blir fet och får diabetes. Det är inte du som skall spola på mig. Det borde vara 40% cykelpendlare i Stockholm likt Köpenhamn inte 8%. Tror och hoppas politiker och samhällsdeabattörer tar tag i den här frågan ordentligt och spår en gyllene framtid för elcyklar.

https://www.svtplay.se/video/15285233/vetenskapens-varld/vetenskapens-varld-sasong-27-magasin-vardagsmotion?start=auto

Sista halvtimmen om testosteron var också intressant och stödjer den tes jag själv haft länge att sjukvården nog borde fundera på att supplementera äldre eller människor med symptom på för låga testosteron nivåer. Stora vinster för välfärd och välmående och ett mer kvalitativt liv sannolikt enligt forskarna. Jag skrev ett inlägg för en tid sedan om en vän som tar testosteron med närmast otroliga resultat hur det ser ut i Sverige idag att det blivit en vardaglig doping konsumtion på gym runtom i landet. Min vän är ingen cyklist eller tävlande i någon sport utan representerar nog ganska väl den mycket stora grupp av gymmotionärer som tar till doping får att snabbare nå sina mål eller för kicken att känna sig yngre, starkare, och enligt egen utsago må bättre. http://jblifecycling.blogspot.se/2017/09/10-kg-muskler-pa-5-manader-en-historia.html

Mitt inlägg drog till sig en hel del uppmärksamhet. Går det verkligen till så här? Ja det gör det. En journalist från Sveriges Radio ringde mig och ville göra en dokumentär på temat och intervjua min vän. Så nu är en dokumentär planerad. Återkommer när den är inspelad.

Har cykelpendlat varje dag denna vecka och ska snart cykla hem. Vi ska bara fira av en kollega med ett glas champagne först:-) Glädjande inga missöden på vägen med bilister denna vecka och formen känns fortsatt toppen. På söndag blir det säsongens sista kraftuttag och en av de roligaste utmaningarna på hela året. Jag ska köra en träningstävling som CK UNI gör i Uppsala. Ett lagtempo med linjecykel på 6 mil med 4 manna lag. Tiden tas på tredje man i mål. I mitt tycke den absolut roligaste cykelform som finns. Gå på i stenhård förning på en minut eller så. Knappt orka ta sig in på rulle i 45 kmh och "vila" i ett par tre minuter sen påt igen, igen och igen under 6 mil. Kommer bli en episk tömning. Vi har ett starkt lag med en SCK / CRT mix. Från SCK jag och Leo Kaftanski H 30 som börjat tävla i år och nästan vunnit varanda lopp han kört inkl linje SM i tempo kom han "bara" 2:a slagen med några få sekunder. Redan en av landets allra starkaste masterscyklister. Från CRT Stefan Ljungberg H 40, Hulken kallad av sina kompisar i CRT. En av landets starkaste spurtare och även åkstark som få och med 480 w och 20 minuter uppför Soria på Gran Canaria skäms ju inte heller för sig när man väger 95 kg rippad. Vi avslutar med "gammal är äldst" Stefan Kuhl H 55 en fantastiskt stark cyklist som dominerat sin klass stort i många år. SM vinnare linje i år och NM 2:a. Stefan blåste om mig på cykelbanan efter Järva Krog upp mot Haga slottet häromdagen. Han hade sån fart och såg inte att det var jag. Satte full fart efter för att hinna byta några ord. Kom ganska trött till slut ifatt långt upp i backen och mötte Stefans ganska oberörda leende och som alltid glada humör. Galet sprätt han har i benen. Its never too late!

Ser verkligen fram mot söndagens lopp och hoppas det kommer några ungdomar med elitlag att matcha mot. Anmäl ett lag ni med vetja. CK UNI lagtempo fb event

Trevlig helg!


onsdag 27 september 2017

Vilken prestanda krävdes för att hänga med och eller göra skillnad i VM loppet herrar

Häromdagen skrev jag ett inlägg om att jag tyckte sändningen från Cykel VM var helt undermålig ur ett informationsperspektiv. Den var helt i avsaknad av fart och kraftdata som så ofta med cykelsändningar. Nu har Cycling Tips gjort jobbet och sammanställt en mycket intressant artikel om vad som krävdes för att hänga med i loppets olika delar. https://cyclingtips.com/2017/09/numbers-took-competitive-mens-worlds-road-race/



Tänk vad bra det blir när vi får den här datan live i sändningarna om något år. Den här typen av kompletterande information är framtiden för TV sänd cykel det är jag helt övertygad om. Det som sticker ut är som väntat framförallt sista två varven och sista gången i Salmon Hill när Alaphilippe i sitt försök att gå loss och även gör så (no wonder why:-) med 6% lutning en fart på 31.9 kmh i 2.49 uppför backen. 505 w 8.15 w/kg efter 26 mils cykelåkning. This guy is good!

Annars är det inte astronomiska siffror. Jag kan konstarera att en ganska bra tränad oldboy och silverpil som jag själv troligen skulle kunna åka med i utbrytningen de första 19 milen en bra dag och än mer troligt i klungan. Men det är de sista 5-6 milen som skiljer agnarna från vetet och framför allt de två sista varven.

måndag 25 september 2017

Reflektioner från Cykel VM - Rum för förbättring i Cykel TV sändningar

Vad tror ni de sändningsansvariga på NRK sa till varandra igår eftermiddag när tekniken kollapsade helt och hela världen missade tre av de fyra sista kilometerna i herrarnas linjelopp? "Nej de gick väl akkurat icke helt morsomt kjempegreit i finalen det må vi medge, men vi hade en skicklit goy tur runt Bergen innan det". 

Vilken mardröm för de stackars norrmännen att fallera helt under upplösningen med Alaphilippe i liten ledning in mot finalen. När bilden kom tillbaka sista kilometern kom de in samlat och Sagan positionerade sig perfekt i sista kurvan på Kristoffs hjul. Kristoff gick från spets lite för tidigt. Close call, hade varit kul för norrmännen med guld på hemmaplan men Sagan är ju bara KUNG. Han var tydligen på 80 plats in på sista klättringen i "Laxebacken" och enligt egen utsaga hade han helt givit upp hoppet om att vara med i finalen med 5 km kvar. Allt måste gått rätt för honom under de kilometerna vi inte fick se. Se förresten? Var det någon som ens visste om Sagan var med i loppet sista tre timmarna? Såg eller hörde inget om honom innan han dök upp där på tredje hjul i sista kurvan. Han hade säkert lite tur där också med hur de splittrade smågrupperna körde och att det gick ihop, men som golflegenden Arnold Palmer en gång sa "Its a funny thing the more i practice the luckier i get".


Loppet igår, förutom sändningskollapsen blev en riktig turismpropaganda för det annars så regniga Bergen och Norge. Det har inte varit så bra väder där på 400 år skrev någon:-). Otroligt vacker stad och kul varvbana med hundratusentals åskådare överallt. I ett så långt lopp som 26,5 mil blir det nästan alltid riktig hårdkörning först mot slutet och de sista varven och det kan vara svårt för åskådare och kommentatorer att hitta spänning eller meningsfull information de många timmarna av stiltje, trots de fantastiskt vackra bilderna. Tycker Emma Johansson sköter sin roll ändå med bravur. Engagerad, lustfylld och blandar på ett lite charmigt sätt okunskap med extremt mycket egna upplevda och förvärvade kunskaper från alla år som proffscyklist. Inte så lätt heller att steppa upp och matcha Vacchi & Adamsson som vi alla intresserade jämför med.

Sändningen och produktionen däremot lämnnar i min tycke väldigt mycket att önska. Nu tänker jag inte på teknikstrulet, den mänskliga faktorn finns alltid där och något tekniskt kan fallera. Det jag tänker på att hela sändningen är så totalt i avsaknad av kompletterande information och data kring loppet, cyklisterna, fart, kraft, position i klungan osv. Igår visades inte ens snittfart vid varvpasseringarna. Det här gäller inte bara igår på VM utan de flesta cykelsändningar. De är 25 år efter i tiden. Tänk om det hade varit NBA , NHL eller NFL? Då hade vi vetat exakt vilken fart och kraft Julian Alaphilippe hade under sin attack i Laxebacken sista varvet när han fick lucka. Då hade vi vetat att Sagan var på 80 plats när han gick in i backen sista varvet. Då hade vi fått se hur lång tid Laxebacken tog varje varv i vilken fart den cyklades och med vilken kraft av olika cyklister. Vi hade fått se vilken effekt, puls och fart killarna längst fram hade näst sista och sista varvet och bättre förstått vad som krävdes för att vara med i finalen. Vi hade fått se Kristoffs, Sagans och Matthews spurtdata osv.

Det är 2017 nu och det är tittarna som är konsumenter och bestämmer. Det är vi som betalar deras löner. All data finns ju där. Alla cyklister har gps sändare på cyklarna. Bara att införa standard så att all teamdata vad gäller puls och kraft som nu bara är hos cyklisten och teambilarna också delas till sändningsledningen. Snack om taktiska hemligheter och vi vill inte avslöja våra åkares data är ju bara löjligt. Då kanske ni inte vill ha våra och sponsorernas pengar heller eller?

Nej cykling är mycket "a numbers game" och det finns otroligt mycket utvecklingspotential där inte bara för de stackars norrmännen på NRK utan för alla tv sända cykeltävlingar som skulle göra det mycket intressantare att titta på. Eller är jag bara "ute och cyklar"? Som vanligt:-)

lördag 23 september 2017

Roslagstempot 13 tuffa blöta mil men oj vilken femetta.

Vi var 9-10 tappra idag som samlats vid Vikskolan strax innan 9 för att ta oss an premiärupplagan av Roslagstempot. Prognosen hade flera dagar visat på fint väder med god chans till sol. Forget about it sa väderguden och la ett kompakt lock över hela loppet med dyngsura vägar och extremt hög densitet och fuktighet i luften. Det var som om det regnade fast det inte gjorde det. Vi konstaterade att idag kommer det gå trögt på blöta vägar och än värre med så mycket motstånd i luften. Men det blåste ju väldigt lite och mycket syre i luften och inte var det kallt heller så om man inte fokuserar för mycket på snittfart fanns nog förutsättningar för en fin runda upp till Almunge - Edsbro - Rimbo - Vallentuna tillbaka till Väsby. Svag sida mot till Edsbro och sida med hem. 

Jag blev seedad att starta sist och hade urstarke Adam Stenman en minut före. Ytterligare några minuter före också Dan Lidman så flera tuffa byten att jaga ikapp. Hade tänkt mig en taktik att hålla pulsen runt 80% första halvan och sen öka lite om dagen var där. Satte lite koffeinspeedad och överladdad iväg hårt och såg pulsen skena upp mot 150 och runt 88% av maxpuls väldigt fort. Rent självmord och borde vara alldeles för högt om man ska hålla i runt 3.15 vilket är tiden för 40 snitt. I och med de blöta och tröga vägarna hade jag nog avskrivit den ambitionen redan från start men jag följer känslan i kroppen tänkte jag så får det bli som det blir. 

Trots den stenhårda öppningen kändes det lätt och starkt både i ben och andning. Blev ännu mer peppad av bra musik i öronen. Tvekade om jag skulle köra med musik men det hjälpte verkligen till idag. Fick en grym inspiration redan tidigt när temat från The Last Mohican - Promentory kom tidigt i jakten på Adam. Ni vet den där otroligt maffiga scenen när Daniel Day Lewis jagar på bergskammen mot slutet av filmen. https://open.spotify.com/track/4PPFs2pLAmpDzT58XCquHC?si=lg0qsYA0

Och helt plötsligt var han där Adam bara 100 meter framför och det hade bara gått en dryg mil. Tvekade lite först att gå om direkt så tidigt. Får inte spränga mig i starten, men litade på känslan och efter 20 sekunders överläggande med mig själv tryckte jag på hårt och gick om och hoppades att Adam inte skulle "fastna" 20 meter bakom och jag nu skulle bli hare åt Adam resten av loppet för att sen bli ifrånåkt sista milen. 

Vände mig inte om på ett tag men när jag gjorde det hade Adam släppt och jag blev stärkt av det. Jobbade på upp mot Almunge kom förbi någon till och hade dryga 39 i fart upp till Almunge efter 4 mil i lite lätt sida mot. Kändes fortfarande  toppenbra trots 10 slag högre puls än normalt. Lite märklig häftig känsla det var som om något "lossnat" i kroppen. Ett friare starkare blodflöde som pumpade ut med full kraft i benen. Ingen mjölksyra och låg lätt utan problem i tempoställning.

Peppande värre att köra om tidigare startande också och tog några till på vägen mot Edsbro efter halva sträckan. Nu skulle det bli medvind hem, men satte en halv bar i halsen, fick lite andnöd och sura uppstötningar och en sämre period i början på väg mot Rimbo. 

Kom igång fint igen gick om ett par till och tog Dan Lidman 5 km innan Rimbo. Nu var jag först på banan. Snittfarten hade ökat lite kanske var 40 möjligt ändå? Pulsen fortfarande hög men det kändes som att det kunde hålla nu med bara 4 mil kvar. Dessutom i medvind från gamla Norrtäljevägen och hem.

Lite struligt vid T korset i Rimbo med trafiken och var tvungen att stanna ett par sekunder men igång igen i hög fart för att strax fastna igen l låg fart bakom en stor skåpbil som i sin tur hade en äldre motionscyklist framför sig. Fick lite ofrivillig vila där 30 sekunder men byggde sen upp en härlig fart efter tuffa biten upp till Roslagsstoppet.

Nu kände jag att det här håller och jag ska in under 3.15 och över 40 i snitt. Ökade lite till de så välbekanta sista 2,5 milen bort mot Angarns Kyrka Vallentuna och Väsby. Den sträckan kör jag på något konstigt sätt alltid bra och sista knappa timmen likaså idag. Det enda som stressade mig var rädsla att få en punktering till i blötan och förstöra allt nu när det var så nära hem. Men det höll som tur var. Punkagude tycker nog jag haft nog i höst.

En fantastisk skön känsla att efter en hård sista push från Vallentuna till Väsby slå av med 3.12 på klockan. Segmentet Roslagstempot körde jag på 3.11.11 och 40.6 i snitt. Det är bara tre minuter efter vår tid som jag och Kristian Ek plus Adam Stenman satte tillsammans i väsentligt bättre väder för några veckor sedan.

Det var tufft idag. Adam bonkade helt efter Edbsbro han hade 290 watt dit men sen tog det slut idag han fick stanna och stretcha både i Edsbro och Rimbo sa han och ringde sin fru och tyckte lite synd om sig själv. Inte lätt att vara en trött blöt cyklist:-)

Dan Lidman höll ihop det bra och kom in 2:a på 3.19.59, 8.48 efter mig. Har tyvärr ingen effektmätning på tempocykeln men gissar att det här var en av mina starkaste cyklingar någonsin. Fantastisk känsla o ben och kropp idag och så underbart skönt när man är klar.

Dagens resultat

En folköl ett ägg efteråt gudagott. Hade preppat en kylväska med lite blandade godsaker:-)
Sufferscore Extreme

Det här kommer bli en klassiker det är jag helt säker på. Riktigt kul träningstävlingsform. Stort tack till Claes Wikdahl som initierade. Nästa år blir det 50 + åkare. Kör hårt!

fredag 22 september 2017

Imorgon Roslagstempot 13 mil solo

13 mil solotempo imorgon. Informellt träningsrace med Strava sträckan Roslagstempot som mätning. Valfri cykel. Ingen drafting du själv mot demonerna och elementen. Sträckan är ganska lättkörd och bekant för de flesta norrortscyklister. Väsby - Almunge- Edsbro-Rimbo-Vallentuna-Väsby

Jag och Kristian Ek körde sträckan som partmepo den 27 augusti med Adam Stenman på rulle med racer. Adam tackade för draghjäpen och stal KOM:et med 1 sekund. 3.08.07 och 41,3 kmh i snitt. Den som tar det solo imorgon gör ett väldigt bra lopp..

´
Roslagstempot fb

Strava segmentet https://www.strava.com/activities/1155084454/segments/28454826440

Tror vi är ett femtontal anmälda i nuläget. Kom du också, start 9 från Vikskolan. Vädret ser just nu mycket lovande ut med svag vind och lagom varmt. Men det kan nog bli ett episkt lidande mot slutet för de flesta av oss. Jag sticker ut hakan och säger under 3.15 och + 40 fart. Hoppas vi ses!

onsdag 20 september 2017

Sverige? Det kanske inte är så dumt ändå?

Imorse satt jag med min äldsta dotter Alice 18 och åt frukost. Solen sken utanför köksfönstret för en gångs skull på senaste tiden. Kallt och krispigt men fantastisk vackert. Vi tittade på nyheterna. Det var en ny hemsk jordbävning i Mexico med många döda. Det var orkanen Maria som är på väg in över Puerto Rico idag sannolikt med katastrofala konsekvenser. Det blir nästan svårt att ta in alla naturkatastrofer. Alice sa: Pappa fattar du hur bra vi har det i Sverige och hur säkert det är? När det viktigaste som hänt och dominerar nyheterna i flera månader är Kevin fallet som hände för snart 20 år sedan? Tänk dig motsvarande rapportering i Mexico med över 3000 mord per år? Tror du de fokuserar på ett 20 år gammalt barnmord?

Ja du har helt rätt, men vi har ju alltid vädret att klaga på sa jag. Ja i alla fall du sa Alice.. Hon har en poäng där, min kära, vackra och mycket kloka dotter. 
 
Alice här på Barcelonas beach

Jag gick ner i träningsrummet och yogade en halvtimme plus lite lätt styrketräning. Tog en kopp kaffe med lite MCT olja i (bra biohack kommer skriva om några fler senare). Satte på mig varma cykelkläder och cyklade mot stan bort över Strandvägen vid Edsviken. Det kanske inte är så dumt det här ändå med Sverige tänkte jag när solen strålade rakt i mitt ansikte. Fylldes av vällust av den friska morgonluften och inför den fantastiska vyn över en solig Edsviken.
 


Jag kände mig vansinnigt stark i kropp och ben efter Yogan och frukosten, kaffet och en näringsrik smoothie (ett annat biohack). Precis rätt klädd med benvärmare, SCK Bioracer flossade Tempest bibs och jacka och tunna handskar med långa fingrar. Just about perfect. Kunde inte låta bli att trycka på lite extra i den seglånga backen bort mot Silverdal ackompanjerad av Mumford & Sons i lurarna. Cyklade försiktigt runt hörnet i tunneln (som alltid nu) under E18 där jag bröt höften för snart två år sedan. Men det var torrt och fint i tunneln och ingen lera som denna olycksaliga dag den 24 september 2015.


Framme vid Sveavägen / Vanadisvägen får jag som alltid rött ljus (ett mysterium i sig, spelar ingen roll hur jag gör, smiter ut mellan bilar eller väntar, det är ALLTD rött ljus där. Men idag är det bara skönt. Klickar ur stannar och njuter av solen i ansiktet. Det kommer en dagisklass med fröknar fram till övergångsstället. De har grönt ljus en liten stund till, men formerar sig och inväntar nästa gröna gubbe. De har ett rep som alla håller i och går i tvåpar. Ungarna är runt 3-5 år och hur söta som helst när de står där i solen och väntar spänt på nästa gröna gubbe. En liten blond lintott till tjej står längst fram och tittar lite förläget på mig. Jag ler mot henne. Hon vinkar till mig, jag vinkar tillbaka vi börjar båda skratta i samförstånd. Det kanske inte är så dumt här i Sverige ändå? 
 

måndag 18 september 2017

Roslagshösten RR - Det sägs att man får bra omdöme av erfarenhet men erfarenhet får man av dåligt omdöme

Så sa Seth Rydell igår i slutet av Johan Falk. Seth Rydell vilken kung han är. En av de hårdaste badass man sett. Älskar hans karaktär och skådespeleri som Jens Hulten gör i rollen.


Citatet i rubriken kanske på ett sätt stämmer in ganska bra på avslutet av mitt lopp igår på Roslagshösten.

Blev ett fint lopp igår 135 km i skönt höstväder, ganska soligt och inte så stark vind, inget man direkt är bortskämd med senaste tiden. Vi var väl ett 40 tal som ställde oss i den första startgruppen och cyklade iväg kl 09.30 från Vikskolan de så välbekanta vägarna bort mot Markim upp mot Rimbo, följt av ett snabbt parti sen kringel krångel någon dryg mil på knixiga vägar med oljegrus (högst oskön sträcka det där) och sen gamla fina Norrtäljevägen, Brottby, Vallentuna, Lindholmen och sen tillbaka över Markim till Vikskolan för en betydligt trevligare avslutning. Det gick oftast mellan 38-40 och ingen riktig hårdkörning, en del försök första 5-6 milen men inget fick fäste. Jag hade bestämt mig för att köra riktigt hårt sista timmen med mål att komma loss. Men var också noga med att inte släppa iväg något så jag höll mig nära spets hela tiden och det blev en hel del bryggningar för att täppa luckor mellan mil 3-9 innan jag själv skulle börja attackera. Ute på gamla Norrtäljevägen med ca 1 timme kvar började jag köra hårdare i spets och startade en lång serie av attacker. Benen hade vaknat och jag kände en snabb återhämtning och vågade gå på, igen igen och igen. Det var många åkstarka med och jag hade förstås hoppats på att få med mig en eller två någon gång men fronten av klungan som nu fortfarande var säkert runt 20 man var på hugget och de täckte mig som grupp gång på gång. Jag gick hårt uppför Vallentunabacken fick lite lucka och fick sällskap ev en stark kille i vitt vet inte vem det var men han var oftast med och körde hårt i spets. Nu kör vi sa jag till honom och vi hade en lucka ner mot rondellen på vägen från Vallentuna till Lindholmen. Men de kom ifatt bakom igen i rondell. Drog på med flera nya attacker lindhomensvägen bort till Markim, killen i vitt var på hugget och vi försökte ihop men blev hela tiden täckta. Rolig offensiv åkning och hade snabb återhämtning, men det verkade stört omöjligt att få något att fästa. De kom hela tiden ifatt som grupp och själv kände jag inte att jag hade ett solotempo i kroppen sista 15 km direkt på det tokryck som behövs för att få lucka.

Fortsatte ändå ett par tre gånger till bort mot Almungevägen att försöka men la sedan ner tron på att komma loss in mot målet som nu bara var 5 km bort. Det var mest jag som attackerade sista 3 milen men sista 5 km la mig på andra hjul och försökte bygga upp tryck i kroppen till en planerad monsterattack i sista uppförsknäppan efter allén och 500 meter innan målet. Fler kom fram och jag var 5-6 in i backen. Laddade på allt jag hade i 30 sekunder fick en bra lucka över krönet och hade nog en 40-50 meter lucka. Jag var helt slut efter maxrycket men nu tar jag det här tänkte jag. Höll luckan någorlunda i nerförsbacken mot refugen som följs av en tvär 180 graders vändning direkt följt av en högerböj in på det korta upploppet. Bromsade dock väl mycket inför 180 gradaren. Dels i tro att jag hade avgjort dels som en funktion av citatet i rubriken. Jag har nu en försiktagare risk reward inställning efter de svåra olyckor jag varit med om och inte vill ta någon som helst onödig risk att gå omkull i den för spurt minst sagt olämpliga finalen. Först vändningen och kurvorna och sen det korta upploppet som följs av en hög asfaltskant bara 25 meter efter mål (där jag höll på att krascha in efter Roslagsvåren tidigare i år efter spurtvinst mot Roger Claesson). Min fru och många av mina ej cyklande vänner skulle kalla det bättre omdöme:-) Tävlingsdjävulen i mig tycker förstås jag är mesigast i stan, but you cant please them all..

Hade efter spurten i våras bestämt mig i förväg att inte spurta max, men ville förstås gärna vara först
över linjen. Tog kurvan väl försiktig och såg i ögonvrån att en av killarna från SUMO Cyckling Daniel Wennerberg satsa desto hårdare och kom ur kurvan med momentum och var nu snabbt på väg ikapp mig med bara 100 meter kvar. Snabb överläggning med mig själv, jag kanske kan ta hans hjul ändå och spurta mot honom? Nej just det det skulle jag ju inte. Han hade desuutom mycket högre fart och jag orkade inte växla tempo en gång till och var också bra trött efter 30 sekunders maxning uppför backen precis innan. Jag slog av och rullade i mål som 2:a. Lite irriterande att klanta bort det så på slutet, borde varit en given seger. Ja nu var det ju ett motionslopp och ingen tävling men de flesta av oss där framme är förstås gärna först över mållinjen. Gratulerade Daniel efteråt och han berättade att han rekat och tränat på kurvan på morgonen innan start. Han hade då ramlat men avskräcktes inte av det och tog den så tufft det gick med vinst som resultat, starkt vågat. Daniel är ju lite yngre än vad jag är och kanske håller på att skaffa sig ett bra omdöme genom att praktisera motsatsen:-), precis som jag gjort tidigare. Skämt åsido grattis och grymt kört igår Daniel!

En bild från målgången

Ändå sammantaget ett väldigt bra träningspass speciellt sista timmen då jag verkligen körde väldigt aktivt och gjorde säkert + 10 hårda attackförsök med runt 20 sekunder på max varje gång så även om inte totaleffekten eller insatsen med 136 snittpuls (78% av max) var speciellt hård med 230 w över 3 h 26 min så var normaliserad kraft s.k npw 283 w vilket faktiskt var lite mer än på samma sträcka i Velothon elitklass förra helgen. Så ett motionslopp kan vara väl så hårt. Nedan är bilder över effektdata hela loppet, hårdaste 20 min, sista timmen och 30 sekunders rycket uppför knäppan med 752 w max 1077 snittfart 49,1 lutning 1,9%. 



Nya tag på lördag med Roslagstempot 13 mil solotempo. Kul om du också vill vara med. Det kommer bli en höjdare. Går lika bra med linje som tempocykel. Du sälv i kamp solo mot elementen och dig själv. Det kommer bli karaktärsdanande. Facebook inbjudan Roslagstempot

lördag 16 september 2017

10 mil solotempo och Borg som uppvärmning inför Roslagshösten - "Nobody beats Vitas Gerulatis 17 times in a row"

Hade tänkt köra Anundsloppet elitklass i Västerås imorgon men när jag fick höra att det går typ 30 varv på den lilla trekilometersslingan vid Anundshög (istället för det längre milvarvet bredvid) blev jag inte lika sugen. Spiken i kistan för mitt deltagande var att hela varvet fått nylagt oljegrus i veckan, smart planning..

Ändrade planer och kör istället Roslagshösten 135 km imorgon. Brukar bli riktigt bra träningspass och även om det är ett motionslopp så brukar alltid många starka vara med och högt tempo. Varit först över linjen några gånger. Back to back våren o hösten 2013 och först i våras också. En back to back imorgon igen vore kul.

Tog en ganska rejäl uppvärmning idag med 10 mil solotempo. Schysst väder och jag bestämde mig för att ta bilen till Vikskolan för en tur upp mot Almunge Knutby och tillbaka.


Valde en behaglig ansträngningsnivå om runt 80% av maxpuls. Den nivå jag trivs bäst på och kan köra många timmar utan svacka och njuta både av cyklingen naturen och ganska hög fart.

Det kändes klart bra i tempoställning hela vägen idag. Ingen tendens till svacka och prickade 40 snitt på 140 puls och precis på de 80% av max som tänkt. Kanske en väl hård uppvärmning inför 135 hårda k imorgon men har haft en förnimmelse av bra ben efter långa halvhårda pass förut och hoppas på likaså imorgon.  Ren cykelglädje och skön känsla att inte för tid, fart eller på max idag utan att slå av lite när pulsen började gå upp och känna sig fräsch hela tiden.

Sedan gick vi hela familjen på Borg filmen VIP salong på M.O.S. Jäkla bra grej SF gjort med de salongerna. Stora sköna stolar och man kan ta med en öl eller ett glas vin. Skål Kajsa!


Imponerad av filmens autencitet känsla. Borg är ju nästan löjligt lik. Ännu mer imponerande är hans rörelsemönster och looken och slagen på tennisbanan. Fattar inte hur de fått till det så bra. Islänningen Sverrir som spelar Borg spelade ju inte ens tennis innan. Snacka om adaptiv och fast learner. Minnena från tonåren kom och det blev spännande igen där i tiebreak i 4 set fast jag visste hur det skulle gå men det visste ju inte döttrarna som också tyckte om den. De andra var också porträttlika speciellt Bergelin och Mariana. Mc Enroe också bra spelad av Shia Le Boef. inte samma färg på håret som på bilden här från franska öppna Paris 2013 när vi träffades på en tillställning. Två vithåriga män i vita kläder:-)


Spelade själv tennis Borg style på samma tillställning. Fila tröjan och trärack Dunlop Maxply (sånt som Mc Enroe hade i början)


Slutligen måste dela med mig av ett av idrottsvärldens bästa quotes genom tiderna. Vitas Gerulatis också med i filmen och porträtteras som det party animal han var. Gick tyvärr illa för gamle sköne Vitas med drogerna och han dog 1994. Men i Masters 1980 slog han efter 16 raka förluster Jimmy Connors för första gången och utbrister följande på presskonferensen.

"And let that be a lesson to you all. NOBODY beats Vitas Gerulatis 17 times in a row"

Priceless!





torsdag 14 september 2017

Fart och watt för att åka med i Velothon Elitklunga


Vet att det finns många sifferintresserade cyklister så jag tänkte passa på att dela med mig lite av data från söndagens Velothon. Alla ni som inte kunde bry er mindre om watt och sånt tjafs. You better stop reading now. Loppet var drygt 150 km de första dryga två milen var riktigt långsamma runt 36 fart så datan för dem lämnar vi och tyvärr kan jag inte bjuda på de sista dryga två milen heller eftersom jag punkterade till stort förtret efter 13 mil. Kvar blir då dryga 10 mil däremellan och de såg ut så här.

Översta gröna grafen visar rullande 1 minuters watt och man kan se att det var ganska många hårda 1 minutare runt och över 400 w en period på utvägen mot Nynäshamn då både jag och många andra försökte komma iväg i en andra grupp efter de 6 som redan gått iväg i utbrytningen som skulle hålla hela vägen. Likaså en period på hemvägen runt Kessiakoffs Climb gick det väldigt hårt en stund på runt 10-20 minuter.


Distans 104.6 km Tid 2.30.58 Snittfart 41,6 max 69,2 kmh snittpuls 139,3 (80% av max) 166 max (96%) kadens snitt 92,9 max 136. Watt 235,7 snitt 294 npw 1095 w max 5 s. 1030 w 10 s. 785 w 20 s. 669 w 30 s. 509 w 1 min.396 w 2 min 333 w 5 min. 309 w 10 min. 292 w 338 npw 20 min. Vikt 71 kg.

Tittar jag bara på Ibike datafilen isolerat så skulle jag inte bedöma det som ett stenhårt pass. Förutom möjligtvis peak 10 sek till 1 minut. Men tävling i stor klunga ger naturligt inte samma kraftbelastning i snitt som ett hårt solopass. Jag har gjort >300 w i sommar solopass med 39 fart i 13 mil och ett på över 4 timmar 16 mil med >38 fart. Så baserat på det kan kraftbehovet för att åka med i Velothon Elitklunga 236 w 3,32 w/kg / 294 npw 4,14 w / kg ses som " en walk in the park"? Nej absolut inte, i alla fall inte under de ganska långa stunder av attackkörning med stötar och bryggningar, hög fart och många på och av. Därav så stor skillnad mellan snittwatt och normaliserade watt npw. Npw motsvarar den effekt som hade motsvarat jämn effekt hela tiden. Ju mer av och på och ojämn kraft desto mer skillnad mellan de två. Jämn fart på t ex ett tempolopp och plattväg blir watt och npw i stort sett de samma.

Bilden nedan visar peak 10 min som var på hemvägen någonstans runt 10 mil då det var hårdkörning ett tag med fart 46.6 kmh watt 309 npw 371 96 kadens 136 max pulssnitt 149 max 162.


Peak 1 min som verkligen var stentuff jag låg bland de första när vi gick in i Kessiakoff Climb och det blev körning värre. Gick hårt upp i spets i början av stigningen för att ev få en lucka. Det fick jag men kände att om jag fullföljer den iofs korta men branta backen på max kommer jag brinna upp på krönet och en 5-6 st cyklade om mig innan krönet. Minuten gick med snittfart 47,2 kmh på snittlutning 1.7% och max 10,4% snittkadens 110 max 129, snittwatt 509 max 1095 w. Loppets i särklass tuffaste del för mig.


Sammantaget hade jag inga större problem att följa med och även vara aktiv i de körningar som blev med attacker och bryggningar för att inte missa något som ev kunde gå iväg. Men hade kanske inte den där 100% toppenkänslan heller och det fanns stunder då jag fick bita i hårdare än bekvämt för att hålla position. Snittpulsen under loppet är lite högre än väntat givet den belastningen men tävlingen i sig ger lite påslag tillsammans med mycket koffein:-).

Om du funderat på vad som behövs för att hänga med en svensk elitklunga så kan det här ge en hint även om alla lopp förstås skiljer sig åt. Riktigt surt med punkteringen förstås att inte få fullfölja och se vad det räckt till mot slutet på tuffa Hornsgatan lite uppför hela vägen. Men det är som det är och det blir som det blir. Maybe next time? 

Verkar som min förbränning tagit fart ordentligt nu senaste tiden. Har inte lagt om kost eller dragit ner på mat eller dryck men i morse vägde jag in på i stort sett all time low som vuxen med 70.4 kg på 178 cm och enligt vågen en fettprocent om bara 5.3% tror den verkliga är någon % högre men aldrig varit så här deffad utan att tappat muskler. Har legat på ca 74 kg de flesta åren jag cyklat men i år tappat något kilo fett till. Det är kanske därför jag alltid fryser så mycket innan och efter lopp i det här skitklimatet vi har. Idag på cykling till jobbet med extrasväng på en fin 5 milare för totalt 8 mil. Det stod 15 grader på mätaren men det kändes som 8 i början innan man blivit varm. Aldrig känt så kalla 15 grader. Sommaren varför kom du aldrig?


 
Peak shape supplement! Läs Dr Gitterles blog om gener arv och miljö.

tisdag 12 september 2017

Velothon Elitrace - Nej inte nu igen

Jag hade verkligen sett fram mot gårdagens Velothon. Dryga 15 mil stenhårt linjelopp i kamp mot 70 av Sveriges bästa elitcyklister. En silverpil som tävlade med dispens från förbundet som enda deltagare över 50. Jag hade ganska högt ställda förväntningar på mig själv och innerst inne skulle jag inte varit nöjd om jag inte hamnade i den översta kvartilen av resultatlistan. Men förstås ett linjelopp är aldrig det andra likt och tusen olika scenarior kan inträffa. Så här gick det.

Varit en del race nu i dåligt väder för mig på slutet och blev lättad när väderprognosen såg helt ok ut med 14 grader växlande monighet. Det hade dock regnat mycket på natten och var fortfarande dyngsurt när elitklungan släpptes iväg från Zinkensdamm för färd söderut ner till Nynäshamn och runt i liten loop runt Nynäshamn och sedan tillbaka. Hamnade lite passivt i bakre tredjedelen av klungan då det tog fart direkt efter masterstarten. Det kändes ändå lätt och ganska bra i benen, men var inte helt på hugget som så ofta i början av race. Det kostade, då en utbrytning om 6 man som kan kallas perfekt om man satt med i den eller det motsatta om man var kvar i klungan. Det var i stort sett en var från de många av de starka lagen med och fick effekten att det efter en snabb första mil helt dog av och gick i 30 fart långa stunder. Det gick så långt att efter 2-3 mil körde kommisarien upp till front med bilen, var förbannad och skrek att nu får ni för fan köra på. Nu är senioklungan som startade 5 minuter efter ifatt och i häcken på er. Kör för h.... annars blåser jag av loppet.

Stockholms CK hade unge Vincent Andersson i utbrytningen (som slutade snyggt 2:a grattis!) så det var inte aktuellt för mig att lägga mig i spets och dra och likadant var det för starka lag som var representerade i utbrytningen från Ryska Posten, Hymer och Team Ormsalva som hade Jonas Ahlstrand med i utbrytningen. Det fanns ändå en hel del starka namn kvar i klungan som inte hade lagkamrater i utbrytningen. Alex Gingsjö, Gustav Larsson och Tre Bergarna Niklas Gustavsson och Marcus Fåglum Karlsson som några av de allra starkaste i svensk cykling. Så det borde väl kunna ta fart snart tänkte jag. Det började gå lite fortare efter några mil för att sedan bli en period av 10-15 minuter med en väldig massa attacker och hög fart. Nu var jag med i spets med en förhoppning om att ev kunna komma iväg med en andra grupp. Det var rolig cykelåkning men visade sig ganska snabbt att klungan inte skulle släppa iväg en grupp till och sen stannade det av igen. Då gick Gingsjö och Gustav Larsson fram och körde ganska hårt i motvinden in mot Nynäshamn. Låg en lång stund precis bakom dem och kunde inte undgå att tänka på "här ligger jag bakom en OS silvermedaljör och en svensk mästare i både linje och tempo och surfar". Gustav Larsson veteran men ändå 14 år yngre än mig och när han tog silver i Peking OS var jag där på plats. Inte för att kolla cykel men friidrott. Det här var ett par år innan jag ens börjat cykla och hade inte suttit på en sadel sedan gymnasiet. Om någon då hade sagt att om 9 år kommer ni tävla i samma lopp. Ja tjena.. Lite häftig känsla!

Backade ner lite efter en mil och genom Nynäshamn gick det på rätt bra samtidigt som jag åt en bar och kom i lite andnöd i samband med den svårtuggade geggan. Fick ner skiten till slut och sen var det mest medvind hemåt mot Stockholm. Vi fick kontinuerligt tidsavstånd mot utbrutningen som oftast höll sig runt 2 minuter och som lägst 1.30. Skulle det börjas köras ännu hårdare nu kanske fanns en chans att vi skulle kunna hämta in dom? Valhall som inte hade någon i utbrytningen var framme med hela laget men farten räckte inte riktigt till för att komma närmare. Nu började istället en serie av attacker från alla möjliga från höger och vänster. Kul cykelåkning då och stundtals väldigt hård fart. Gick på rött ett par gånger, upp för den andra Kessiakoffs Climb var det stenhårt för att inte riskera missa om något skulle kunna komma iväg men det blev inget som riktigt fick fäste.

Förstod efter 11-12 mil att det här kommer nog sanolikt sluta med en spurt om 6 plats. De var 5 kvar nu efter att Ahlstrand backat tillbaka till klungan efter han tagit spurtpriset innan Nynäshamn. Som så många gånger förr började det kännas bättre och bättre i kropen ju längre loppet gick och jag vet att efter timme 3 brukar jag sällan vika ner mig. Jag får sikta på att spurta om 6 platsen tänkte jag när jag rullade i ca 60 kmh ner i backe efter 19 km med dryga 2 mil kvar att cykla. PANG sa det då och min slang i bakhjulet exploderade i en hög smäll. Helvete det här händer inte hinner jag tänka innan jag livrädd försöker få stopp på ekipaget innan jag kraschar i backen på det tomma ZIPP 808 hjulet. Hade för dagen valt att köra på högprofil hjul 82 mm. Läskigt värre men som tur var ingen kurva där utan jag hinner få stopp på cykeln ser den nu något decimerade klungan med ca 40 man kvar segla bort. Ställer mig bredvid cykeln, svär en hel del och tycker att punkaguden varit lite väl skoningslös mot mig nu den senaste tiden. 3 punkor på de 5 senaste tävlingarna och innan det NOLL punkteringar på typ 6 år med tävlingar och säkert mer än 60 lopp. Mycket märkligt, det är inte samma däck (igår nästan helt nya Specilized Turbo Cotton) det hänt med, det är inte heller samma hjul. Gemensamma nämnaren är kanske att det varit blött på de flesta punkor nu, högre risk då men ändå..Hade tur i oturen Martin Söderlund som körde en servicebil var nära och kunde stanna och hjälper mig på med ett annat bakhjul. Han erbjöd pacing för att ev kunna ansluta igen. Ok vi gör ett försök sa jag även om jag insåg att minutrarna hade gått iväg några stycken och att det sannolikt var mission impossible. På en fin rak väg hade det möjligtvis funnits en chans men att ligga kloss bakom en van med tonad bakruta och noll sikt framåt över väggupp och genom rondeller insåg jag snabbt att det var ingen risk reward som vare sig jag eller min familj hade gillat. Så fick efter 5 stenhårda minuter ge upp tanken på att kunna snluta och cyklade nu ganska förbannad de sista dryga 2 milen solo in mot mål. Det var någonstans där i Trångsund fotograf Patrick Bengtsson tog den här schyssta actionbilden.


Här en bild tagen av Marc Tersman Toll när vi kommer i hårnålsserpentinen utför innan Sorunda.


Jag resignerade sedan lite och slog av tempot lite sista milen in till mål. Kom in till slut på plats 49 dryga 5 minuter efter klungan. Så vansinnigt besviken och jäkligt snopet. Hade verkligen sett fram mot att få mäta mig med kidsen den sista tuffa kilometern uppför Hornsgatan och den korta spurtrakan in på Ringvägen och målet utanför Zinken. Försökte glädja mig åt det viktigaste jag gick inte omkull. Strax efter min målgång kom seniorklungan i en spurt där gamle klubbkompis i CK 08 Andre gick omkull när han körde över tidtagningsgummimattorna som var rätt guppiga. Det gick värre för honom med troligen både brutna revben och nyckelben. Skit det här med många skador och olyckor som omger cyklingen. Min klubbkompis i SCK Jonas Brögger bröt också nyckelbenet när han och Robert Barkensjö också SCK tvingades väja för någon klant som gjorde en hastig manöver åt fel håll i seniorklungan.


Jag hade svårt att svälja förtretet efteråt. Måste försöka ta med mig att jag åkte bra fram tills punkteringen och hade nog haft hygglig chans till en fin placering. Ja ja som så många gånger förr, bryt ihop och kom igen. Det kändes ju lite trevligare på kvällen efter tröst av alla tjejerna en grym Biff Rydberg med ett fantastiskt kvalitetsvin Saronsberg Shiraz som skänkte bra tröst. Kampen går vidare!


fredag 8 september 2017

10 kg muskler på 5 månader - En historia om testosteron och doping inom gymkultur och masterscykling

I onsdags på väg i bilen till säsongens sista Smacktempo runt Fysingen så talade jag i telefon med en bekant om en aktie vi båda äger. Han är i 40 års åldern, skojar jag lite med honom så är han en schablon från finansvärlden eller Wolf of Wall Street light:-) Som många av de här killarna också är han i "gymsvängen" och tränar hårt och regelbundet för att uppnå sitt kroppsideal. Trots den här på ytan kanske något mindre smickrande beskrivningen av honom så är han "a good guy" stor humor och med hjärtat på rätta stället.

Han frågar mig om jag är ensam i bilen? Ja svarar jag och sen berättar han fullt öppet om sitt senaste halvår då han under 5 månader tagit doping i form av testosteron sprutor. Det är en förbluffande historia. Han gick från ganska deffad 74 kg och vältränad sedan flera år till 84 kg och stenhård på 5 månader. Med ännu mindre kroppsfett, nu runt 7% efter sin dopingkur med testosteron sprutor under 5 månader. Han la alltså på sig lite drygt 10 kr muskler på 5 månader. Hans dopinglangare som "sakkunnig" i branschen sa att han fått 10 års stenhård tränings resultat på 5 månader. Närmast en osannolik utveckling. Bänkpress från 100 till 125 kg. Knäböj från 120 till 165 kg. Han beskrev det som helt galet. Han kunde träna stenhårt, igen och igen. Åt massor och återhämtade sig på nolltid med toppenergi. Som att vara 18 år igen, humör på topp och kåt som en kanin sa han och skrattade. Han beskrev alla effekter som positiva och kände inga biverkningar förutom att hela garderoben blev för liten.

Sedan hade han slutat sin kur och jag frågade honom om han inte fick bakslag efter i o m att den naturliga testosteron produktion stoppas / minskas kraftigt i samband med tillfört testosteron? Nej kände inte mycket sa han, lite trött några dagar men sedan var det som innan ungefär svarade han. Nu hade han efter en månad utan bestämt sig för att börja igen och hans plan var nu att göra det långsiktigt men med relativt låga doser. Han menade på att förutom att den egna produktion stannar så ser han hans gelikar i gymvärlden få nackdelar med testodoping så länge den sker med doser som inte utvecklar bitchtits, behåring eller akne på axlar osv eller håravfall. Allt blir bättre säger han..Och jag kan lova er att han inte på något sätt är extrem. Det är så här det ser ut på väldigt många gym runt Sverige idag.

Jag lyssnade fascinerat och frågar hur vanligt det är i gymsvängen? Det är mer regel än undantag, "alla" gör det säger han. Det finns förstås ingen riktig siffra men det har talats om 70 000 svenskar som tränar på gym som använder dopingpreparat. VÄLDIGT MÅNGA. När vi talas vid frågar jag hur mycket han skulle gissa förändringen blivit utan testo med samma träning och kost senaste halvåret? Max 1-2 kilo säger han. Det går inte att lägga på sig så mycket muskler på så kort tid, helt omöjligt. Én tanke dyker upp i mitt huvud. Jag minns de gamla Sportspegelreportagen från förr när reportrarna med beundran gjorde besök hos svenska NHL proffs som med mer regel än undantag alla hade lagt på sig 10 kg muskler första året de kom till NHL. Guess how? Jag kommer att tänka på en berömd svensk fotbollsspelare som på kort tid som utlandsproffs la på sig väldigt mycket muskelmassa..


Jag kommer att tänka på hur vissa cyklister under sluten av långa Grand Tours plötsligt höjer sig flera nivåer vs konkurrenterna. Eftersom testosteron är ett naturligt hormon så är det svårt att spåra med dopingprov, läs artikeln här.
http://www.idrottsforskning.se/testosterondopning-svart-att-spara-trots-battre-tester-3/

Hans berättelse och resultat är så förbluffande att det förstås ytterligare stärker min redan starka tro på att en väldigt stor del av världseliten i i stort sett alla sporter som kräver uthållighet eller styrka är eller har dopat sig. Skillnaden är helt enkelt extremt stor i prestation med eller utan  te x testosteron eller andra anabola steroider. EPO och annan bloddoping för konditionssporter. Pengarna, ära och berömmelse för stora och för lockande för att låta bli och risken att åka dit är på tok för låg. En gynnsam risk / reward för doping helt enkelt.

Jag frågade honom om han visste sin testo nivå innan han började dopa sig. Det gjorde han förstås och den var redan ganska hög 22 nmol/ liter (7-26 anses som referensintervall). Så det pekar verkligen på att det är betydligt mer än marginal gains som står på spel för en dopare / fuskare som tar till testo från normala nivåer. Jag gjorde själv en väldigt utförlig blodkontroll i februari via Werlabs och mätte upp alla möjliga markörer. Mitt eget testovärde var då 20 nmol/l vilket också är högt för en 50 åring. Sannolikt ett resultat av en någorlunda sund livsstil med varierad kost och tillskott samt bra träning. Livsmedel som sägs öka testosteron produktion är t e x avocado, ägg, rött kött, ingefära, ost och smör.Tillskott som kan öka teststeron zink och magnesium.

När jag hör han berätta sin historia så blir självklart en av funderingarna. Vad skule hända om jag tog till doping hur mycket bättre skulle jag bli? Troligen ganska mycket? Det var precis den här frågeställningen som den amerikanske filmaren och amatörcyklisten Bryan Fogel tog reda på när han gjorde den så nu omtalade Netflix dokumentären Icarus https://www.netflix.com/se/title/80168079 se den om du inte gjort det än. Den är grymt spännande och utvecklas till värsta spionthrillern på högsta politiska stormaktsnivå med liv och död på spel. Själva prestationsförändringen på Mr Fogel hamnar sedan i skymundan allt efter som dramat utspelas med avslöjandet av systematisk rysk statsunderstödd doping  men det skymtar förbi en uppgift att han höjde sin FTP från 250 w till 350 w med testosteron och EPO ungefär lika med från motionsklass till bra svensk elitklass. En absurt stor höjning på kort tid.


Nu är nog Mr Fogel tyvärr långt ifrån ensam om att dopa sig inom amatörcykling. Han gjorde det ju med ett tydligt syfte också för att sätta ljus på problematiken. Men när situationen inom amatör / mastercykling beskrivs som endemisk då är det illa. I den oberoende dopingkommissionen CIRC:s rapport för två år sedan beskrivs dopingen som mycket utbredd fortfarande, ex mikrodoping enligt samt inte minst inom masterklasserna. Läs artikel från The Guardian om det här:
Middel aged businessmen are winning cyclingraces on EPO

Inte jätteinspirerande att försöka konkurrera i världstopp i masterscykling när man läser det här och hör andra storys..

Nu ska man ju akta sig för att generalisera men som som tur är tror jag det fortarande är mycket ovanligt med doping i svensk elit och masterscykel. Eftersom jag fortfarande kan hävda mig någorlunda:-) Vi har inte alls den kulturen i idrottssverige även om man inte skall bli alltför naiv. Det har nog funnits bra många mer dopinghändelser både bland elit och amatörer än vad kanske både du och jag skulle gissa. Men i gymkulturen är det helt klart vardag idag och everyday business. För egen del drar jag en stenhård linje för de som tävlar. Jag skulle ha väldigt svårt att överse med en medtävlande som dopat sig. Unfair advantage helt enkelt. Vad hobbymotionärer däremot väljer att stoppa i sina kroppar det bryr jag mig lite mindre dömande om även om jag tycker utvecklingen på många sätt är beklämmande.

Jag tror inte man kan bli bäst utan doping men jag tror man kan bli "good enough" med en sund livsstil bra kost och träning och ett någorlunda stressfritt liv. Jag har som en del av er vet grävt ganska djuot i verktygslådan för att maximera min potential på ett rent sätt. Och även om jag inte kan  bli allra bäst mot fuskare kan jag må bäst och det är väl ändå när allt kommer omkring det allra viktigaste. 

På tal om att må bra. Läs här slutligen min partner i Cellexir Dr Marcus Gitterle som i dagens färska blogginlägg skriver om vår livsstils betydelse vs våra gener för livslängd och välmående och att vi dramatisk kan påverka utfallet.

https://cellexir.se/blogs/news/longevity-why-nature-vs-environment-is-the-wrong-question


torsdag 7 september 2017

Smacktempo Fysingen Runt & kraftfull doping

Bra mör i benen nu. Ville ha en lite tuffare körare på ett par timmar inför Velothons 16 mil på söndag i tuffaste elitkonkurrens. Så jag cyklade 8 hårda mil i morse runt 80% puls men kändes mycket värre och bra jobbigt då benen var ordentligt påverkade av en total maxning igår kväll på säsongen sista Smacktempo 19 km runt Fysingen igår kväll. Nu är det välbehövlig helvila ett par dagar till start tidig söndag morgon. Klart osäker nu efter en lång period av mycket bra form om den är på vikande eller inte? Dagens pass pekar på det, flera kmh lägre fart än tidgare, idag 36,3 kmh och ca 40 w lägre effekt, men jag hoppas att det bara är ett par dagars vila som behövs för att åter känna styrka i benen. Det verkar som jag fortsatt har mycket svårt att prestera dagen efter ett tempolopp på max. Varit så några gånger tidigare och ännu tydligare idag, kanske inte så konstigt? Då det nu bara var 12 timmar emellan passen. Men en riktigt bra genomkörare blev det och med en typ av pass jag brukar svara bra på och inte har cyklat på några veckor.

Gårdagens lopp då? Jo helt ok men ingen riktig fullträff, hade hoppats på lite högre fart. Jag har också cyklat banan ca 20 sekunder snabbare både 2015 och 2016 även om det kan vara svårt att jämföra tider olika år så hade jag förhoppningen om att slå pers igår igår men det gick inte. Ganska bra förutsättningar och inte så mycket vind däremot ganska kallt. Det kan ev vara så att banan inte igår var lika "snabb" som tidigare då avståndet till kanonerna i toppen inte var extremlångt. Jag tycker ändå jag fick ut det jag hade med en någorlunda hygglig disposition och snittade hela 160 i puls 93% av maxpuls som snitt under de 25.48 det tog så snacka om allout.


Placeringsmässigt mitt kanske allra sämsta tempolopp under åren i Smackserien med en 7 plats men det var ett riktigt starkt startfält igår och till 4 platsen skiljde bara 4 sekunder. Tättrion är meriterade herrar Alexander Gingsjö, svensk mästare i både tempo 2014 och linje 2015 var snabbast med tiden 24.31. Årets svenske mästare på kortbane SM Hannes Bergström Frisk 2:a med 25.06 och 3:an Jacob Wikh vinnare av årets landsvägscup i Stockholm och grandslam 5 sm guld på bana 2016 cyklade in på 25.30. Så med tanke på deras tider och meriter kan jag inte en gammal silverpil vara alltför missnöjd även om jag hade hoppats på lite snabbare tid.
Resultat Smack Fysingen runt

På vägen ut dit igår kväll så talade jag med en bekant som öppet och detaljerat berättade om sin dopinganvändning inom styrketräning senaste halvåret. Otroliga, nästan svårbegripligt stora effekter han berättade om. Jag visste förstås att det kan ge kraftigt förbättrade resultat och det finns förstås en anledning att >30 000 (enligt uppgift i media) säkert bra många fler än så dopar sig på svenska gym. Det han berättade om igår skapat "enbart" med testosteron manligt könshormon gjorde mig helt förbluffad och med det i minne fick jag ännu svårare att helt kunna tro på cyklisterna i Vueltan igår med förstagångsvinnaren och okände Schweizaren Denifel som dansade uppför det superbranta berget med upp till 28% maxlutning som om det var en Stockholmsbacke och Nibali som först utan att vara en riktigt stark tempocyklist kommer 2:a på tempoetappen dagen innan för att sen köra ifrån Froome med nästan en minut igår. Likaså Contador de senaste dagarna har stått för anmärkningsvärda insatser. These guys are good! To good to be true?

I nästa inlägg ska jag berätta mer om de resultat och effekter han upplevt av tillföra testosteron i 5 månader sedan sluta och nu börjat igen. Stay tuned!

tisdag 5 september 2017

Dispens för elitklass på Velothon & Anundsloppet

För att kunna bli bättre och utvecklas inbillar jag mig att det bra att köra med och mot de bästa. Såhär i säsongsavslutningen med bara ett par tävlingar kvar och i bra form blev jag sugen på att ta reda på vad jag räcker till mot ungdomarna i elitklass. Så jag tänkte att jag skulle klassa om mig från Veteran till Élitklass och köra linjelopp Velothon på söndag och Anundsoppet i Västerås nästa söndag. Reglerna är att man kan göra en omklassning per säsong så jag anmälde mig till Velothon (som i år har tävlingsklasser) förra veckan, men när jag i igår skulle registrera om mig till elitlicens fick jag beskedet av SCF att man inte får göra det om man fyllt 50 (No Country for Old Men:-) och att det endast kan ske genom dispens samt att man tävlat i denna förut. Det har jag lyckligtvis gjort under 2013-2015 och jag lyckades blidka SCF med motiv om varför jag vill göra mig besväret i Elitklass samt med den här https://www.strava.com/activities/1076748597 att jag har där att göra.

Det gick bra så nu har jag fått dispens och är anmäld till loppen. Nu är det upp till bevis. Det blir förstås stentufft, men en bra dag och om stjärnorna står rätt kan de båda loppens profil passa mig bra, ju längre och hårdare lopp desto bättre. Jag har tidigare tävlat ok mot många av de cyklister som är med. Visserligen ett par år äldre nu men prestationsmässigt på toppnivå nu sedan jag började cykla så målet på söndagens Velothon blir högre än att bara hänga med klungan så länge som möjligt. Låt det nu inte bara regna igen för då emigrerar jag snart..



Peak shape supplement. Make Your Cells Happy:-) Testa du också! Nu med 50% rabatt första månad. Här kan du läsa mer och beställa. https://cellexir.se/blogs/news

Swecup final Nyköping linjelopp - Förnuft och känsla

Ju närmare vi kom Nyköping med bilen igår jag och Sebastian Grip ju mer tilltog regnet. VARFÖR? Varför ska det behöva vara så här? Det som skulle bli så kul. Formen på topp och jag var helsugen på att prestera på topp och köra riktigt hårt. Nu åkte vi obönhörligen rakt mot ett lopp med "högriskväder" för klungkörning. Dåligt sikt genom glasögon och visir, kass eller t om ingen bromsverkan på grafithjulen och ett varv på småvägar jag aldrig cyklat. Dessutom skulle de 9 milen nu cyklas i 10 grader och kraftigt regn mest hela tiden. Precis som på NM. Fy fan vad less jag blev. På kylan. På regnet. På Sverige.

Efter lite övervägningar om risk / reward med mig själv och information om ev problem på varvet som enligt  H 40 åkarna var ganska ofarligt. De hade gått imål strax innan och endast fått regn mot slutet. En blixthal träbro, akta er för de målade mittlinjerna men annars inga problem. Okej låter väl hanterbart. Jag hamnar återigen i ett dilemma. Efter mina mycket svåra skador och olyckor 2015 och 2016 har jag lovat mig själv och inte minst min familj att inte tävla i högrisksituationer mer. Utförskörningar i berg och regn och så vidare. Var sätter jag gränsen? Inte lätt det här, men gränsen tänker jag får sättas av hjärnan och kroppen och vilka signaler den ger mig. Min lagkompis Gualberto väljer att stå över trots att han kört till Nyköping. Han är inte sugen på att köra i regnet. Funderar en kort stund på att göra samma men tanken på att sitta och vänta i ett omklädningsrum eller ute i regnet tre timmar på Sebastian innan vi kan åka hem igen är ännu mindre lockande så jag tar på mig en extra tröja och åker bort till startlinjen och försöker gaska upp mig. Jag vill ju fortfarande väldigt gärna tävla för att försöka vinna det här loppet.

Vi är ett 50 tal och har gemensamt lopp med H 30 som Sebastian kör i. Många starka med. Färska VM silvermedaljören på tempo Peter Carlsson Bure CK bl.a men spurtgiganten Torbjörn De Jager saknas så om det blir en spurt mot slutet borde mina chanser vara goda. Ligger mitt i fältet under Masterstarten. Halkar ner lite efter den när det går på lite hårdare men inget allvarligt. Nästan ingen bromsverkan alls på hjulen så det gäller att planera positionen i klungan. Ner mot träbron, här gäller det att inte bromsa för då kan det släppa direkt på den hala bron, men det är precis det som klungan gör och det hinner ila till i höfterna och magen på mig, spänner mig men rullar över utan problem. Men det är ett problem. Jag trivs inte, är inte komfortabel på den smala böljande vägen där jag med dålig sikt inte har en aning om vad som händer efter nästa böj eller krön. Cykling ska vara kul. Det är det inte för mig nu. Mitt förnuft och känsla säger åt mig att risk / reward är mindre bra nu ska du verkligen göra det här? Tävlingsdjävulens demoniska kraft i mig har inte vaknat än så här tidigt i loppet och jag tappar sugen och låter förnuft och känsla styra tanken. Bestämmer mig för att bryta redan efter ett varv av de fyra som ska köras. Med ca 5 km kvar av först varvet svänger vi ut på den större vägen och tillbaka mot mål. Nu känns det bättre. Jag har tagit beslutet och vägen är bred och rakt fram. Jag tänker att nu kan jag lika gärna passa på att köra hårt lite och "skoja" lite med de andra. Jag attackerar hårt från långt bak i klungan. Hinner få en hygglig lucka men klungan vaknar fort och börjat jaga ifatt mig. De når ifatt, jag hämtar andan en kort stund och sen kör jag i spets igen. Nu med en ren självmordstaktik i den högsta fart jag orkar runt 45 kmh utan att stöta och med hela klungan på släptång i en monsterförning på 5 minuter. De andra som inte hörde när jag sa til Sebastian att jag bryter måste ha trott att jag tappat förståndet helt med att köra mig slut utan mening i slutet av varv ett. Kunde inte undgå att tycka det var lite komiskt att agera hare och nu blev cykligen faktiskt rolig igen.

Vi närmade oss svängen in på det andra varvet och jag hade ju bestämt mig för att cykla rakt fram. Sebastian frågade sedan efter loppet om jag hade haft en riktig lucka om jag verkligen hade klivit av där då? Jag vet inte sa jag tävlingsdjävulen hade kanske vaknat till ordentligt då? Men nu hade jag bestämt mig. Förnuft och känsla får råda, jag kör rakt fram. Flaggvakterna vinkade ordentligt in till höger och de måste blivit lite förvånade när jag dundrade rakt fram förbi och mot målet. Jag vinkade innan till de andra och jag att jag hoppar av så jag inte lurat med någon rakt fram å fel väg. Det hade ju varit lite tråkigt. Blandade känslor, jäkligt besviken över att det blev som det blev. Samtidigt nöjd att jag "vågade" fatta beslutet att kliva av när det inte kändes bra mentalt.

Jag stänger av klockan och rullar bort mot målområdet. Gör en snabb överslagsberäkning och konstaterar att det blir en rätt lång tråkig väntan. Jag fryser inte och är ju rejält uppvärmd, kommer på jag kan lika gärna kan passa på och träna lite solotempo på stora vägen fram och tillbaka någon mil. Så jag kör bort till på farten på E4 på tröskelfart, vänder där och sen en knapp mil tillbaka på vägen i mötande riktning mot klungan som så småningom skall komma mot slutet av sitt andra varv. Det spöregnar men kroppen känns bra och jag vevar på i lite kantvind i 40 fart. Möter sedan en klart mindre klunga. Det visar sig sedan att min bedöming om en sämre risk / reward varit rätt för strax efter jag lämnat fältet en bit ut på varv två sker en större krasch. 5-6 st går omkull. Bl.a Stefan Stengård en av hemmafavoriterna som när han kommer upp igen hinner cykla två meter innan hans fina, inte helt billiga och tyvärr oförsäkrade Lightweight framhjul viker sig dubbelt och så var den dyra dagen slut för Stefan. Crippa Nilsson stark H 50 i vår klubb SCK går också omkull och slår sig i axeln, är besviken efter och hade en toppendag med pigga ben men får bryta. Jag kanske tog rätt beslut ändå?

När jag mött klungan vänder jag strax efter och har dem nu som jaktbyte ca 400 meter framför mig. Ser det som ett bra riktmärke om jag orkar och hinner täppa igen luckan innan de går in på varv tre 3-4 km längre bort. Jag äter sakta men säkert in luckan och hundra meter innan svängen är jag ifatt dem men håller mig lite bakom. Vill inte visa mig och störa klungan. Fortsätter för andra gången bort mot den långa målrakan och kör åter över mållinjen med chipet. Fortsätter igen bort mot E4 och vänder sen tillbaka til startområdet och fick nästan 3 mil bra tröskelträning utöver de 23 km jag körde första varvet. Skönt att få ut något vettigt denna besvikelse till dag.

Tog en dusch snackade lite med Crippa och tre av CK Sundet killarna som också hade otur och hamnat i kraschen. När sedan målgång närmade sig såg det ut att bli en stor klungspurt. Men Birjer Birgersson Valhall i H 30 hade smygit iväg några km innan och fått en hygglig lucka som ingen tog ansvar för att täcka. Han höll hela vägen i mål och vann med ca 50 meter. Grymt kört Birjer. Klungspurten tog glädjande min resekamrat och klubbkompis Sebastian Grip från spets, riktigt starkt och kul Sebastian. Nu ikväll kom det dessutom besked att Michael Bergman också klubbkompis i SCK var först i H 50. Han var inte på pallen igår och stod som DNF men det blev en miss av sekreteriatet. KUL OCH stort grattis Michael! När jag såg de komma mot mål vaknade tävlingsdjävulen i mig och jag förbannade mig själv för att varit så "mjuk". Förnuft och känsla blä blä. Oj vad jag hade velat vara där just då i spurten. Som sagt jäkligt blandade känslor igår. Stor stor besvikelse men samtidigt lyssnade jag på kroppen och lät förnuft och känsla styra och är på ett sätt lite nöjd med det. Jag har blivit en solskenscyklist:-).

Färska svenska VM medaljörer hyllades välförtjänt på prisutdelningen efteråt. Otroliga prestationer i stenhård konkurrens från hela världen. Anna Svärdström Guld linje H 50 och silver i tempo. Krister Bergström Guld linje H 60 och Peter Carlsson silver tempo H 50. Sverige har grymma veterancyklister.




fredag 1 september 2017

RR Hakunge bergstempo - 81.7 kmh Johnny Cash & en röd raggarbil

 
Bara några minuter efter starten och den första klättringen från Österåkers Kyrka kör jag förbi infarten till fängelset, den klassiska Österåkeranstalten. Jag är redan nära maxpuls efter en stenhård öppning, men kommer ändå att tänka på att därinne på fängelset kom Johnny Cash som en tidens allra största artister för att spela live för fångarna i oktober 1972. Inspelningen som lär vara en av Cash minst kända finns på skiva som jag fick i present en gång. Fantastisk historia och en smått osannolik händelse. Lyssna på den legendariska fängelsesågen San Quentin för kvällen omdöpt till Österåker. "Österåker you been living hell to me". Magiskt!

Ja något living hell to me blev som tur var inte Österåker och Hakunge bergstempo igår. Även om det var nära precis efter infarten till anstalten när en av traktens begåvningsreserver och förare av en röd raggarbil ligger bakom mig bra länge och tutar oavbrutet. Jag tror först det är ett utryckningsfordon och håller så långt jag kan ut till höger men han bara fortsätter att tuta innan han till slut kör om. Ja vad säger man? Han skulle tagit in till höger mot anstalten istället..

Tvärtom living hell igår faktiskt, förstås fysiskt på gränsen till det någon gång mot slutet men känslan var topp igår och huvudet fullt med positiva tankar. Tryckte på stenhårt ner för den gruvligt branta Hakungebacken och toppade livshögsta solo med 81 kmh utför. Vågade inte titta på mätaren men wow vilken adrenalinkick. Fortsatte med bra tryck till vändning vid lilla byn strax innan Gamla Norrtäljevägen och såg snittet snabbt gå ner från 42 till 41,3 efter en kraftig inbromsning, vändning och motlut uppför igen. Det är 3 rejäla backar och 150 höjdmeter under det korta loppet. Tuffast på hemvägen som går mer uppför med Stockholms tuffaste backe Hakunge, en vägg på 10% i 300 meter som följs av en seg platå med lite motlut på en knapp km sedan en snabb utför ner till målet vid Österåker Kyrka igen.

När jag gick in i backen tappade jag lite kraft och tryckte nog på lite för hårt. Körde branten snabbast av alla men tappade relativt de andra på segmotan på platån, se bilden från Strava nedan med skillnad på mig Torbjörn Jansson och Adam Stenman.


Efter platån kunde jag ändå få upp farten bra i sista nedförsbacken hem, cyklade om några till mot slutet och kunde nöjd och väldigt trött gå i mål på 18.29 med 40.2 i snittfart. Är verkligen helnöjd med det. Ett av mina allra bästa lopp effektmässigt på en stentuff bana. Var krasslig i helgen och körde något oklokt ett stenhårt 13 mils partempo med totalkollaps i kroppen i söndags efter det. Men lätt pendlingscykling tre dagar och ett par behandlingar hos Thomas min kiropraktor gjorde stor skillnad. Han tryckte igång min höftböjare igår em igen. Den trilskas ofta med att släppa kontakt. Blir verkligen en stor skillnad i kraftkänsla när jag känner att den är "på".

57 cyklister till start i finaste sensommarkväll. ÄNTLIGEN varmt och skönt och bara svaga vindar. Första gången det tävlades på den här bansträckningen som verkligen var en kanonbana, extremt utslagsgivande och tuff, men kändes ändå säker trots de höga farterna utför. Torbjörn Jansson UNI CK urstark i backar och tempo, lätt väger in 10 kg mindre än mig på 64 kg och kom 7:a på Haute Route nyligen gör enligt egen utsago sitt kanske bästa lopp prestations och effektmässigt i karriären och vinner 8 sekunder före mig. Triatleten Adam Stenman som var med och körde starkt 13 mil i söndags gjorde ett nytt bra lopp och är trea 22 sekunder efter mig. Kan inte vara annat än supernöjd med kvällen och loppet.

Resultat Smack Hakunge bergstempo
http://www.smack.se/2017/08/27/omgang-19-hakunge-bergstempo-12-km-kors-den-308-kl-1830/

Happy camper efter loppet. Tänk vad en tempodräkt och tempohjälm kan göra:-)

Garmindata hög puls 92.5% av max som snitt och hög kadens 99. På både tempo och linjecykel har min kadens gått upp väldigt mycket sista året på kortare maxlopp.

Suveränt avslut med alla tjejerna i sena kvällen det hade börjat regna men det blev bara ännu mysigare med 28 resp 39 grader i pool och bubbelpool. Underbart!
Jag köpte ett par simglasögon igår och ska försöka lära mig crawla. En utmaning som heter duga för en medelåldersman som aldrig kunnat eller ens försökt och med ett vattenläge som en plog. Men hur var det nu igen? Allt går och går det inte så går det ändå:-)