Velothon Elitrace - Nej inte nu igen

Jag hade verkligen sett fram mot gårdagens Velothon. Dryga 15 mil stenhårt linjelopp i kamp mot 70 av Sveriges bästa elitcyklister. En silverpil som tävlade med dispens från förbundet som enda deltagare över 50. Jag hade ganska högt ställda förväntningar på mig själv och innerst inne skulle jag inte varit nöjd om jag inte hamnade i den översta kvartilen av resultatlistan. Men förstås ett linjelopp är aldrig det andra likt och tusen olika scenarior kan inträffa. Så här gick det.

Varit en del race nu i dåligt väder för mig på slutet och blev lättad när väderprognosen såg helt ok ut med 14 grader växlande monighet. Det hade dock regnat mycket på natten och var fortfarande dyngsurt när elitklungan släpptes iväg från Zinkensdamm för färd söderut ner till Nynäshamn och runt i liten loop runt Nynäshamn och sedan tillbaka. Hamnade lite passivt i bakre tredjedelen av klungan då det tog fart direkt efter masterstarten. Det kändes ändå lätt och ganska bra i benen, men var inte helt på hugget som så ofta i början av race. Det kostade, då en utbrytning om 6 man som kan kallas perfekt om man satt med i den eller det motsatta om man var kvar i klungan. Det var i stort sett en var från de många av de starka lagen med och fick effekten att det efter en snabb första mil helt dog av och gick i 30 fart långa stunder. Det gick så långt att efter 2-3 mil körde kommisarien upp till front med bilen, var förbannad och skrek att nu får ni för fan köra på. Nu är senioklungan som startade 5 minuter efter ifatt och i häcken på er. Kör för h.... annars blåser jag av loppet.

Stockholms CK hade unge Vincent Andersson i utbrytningen (som slutade snyggt 2:a grattis!) så det var inte aktuellt för mig att lägga mig i spets och dra och likadant var det för starka lag som var representerade i utbrytningen från Ryska Posten, Hymer och Team Ormsalva som hade Jonas Ahlstrand med i utbrytningen. Det fanns ändå en hel del starka namn kvar i klungan som inte hade lagkamrater i utbrytningen. Alex Gingsjö, Gustav Larsson och Tre Bergarna Niklas Gustavsson och Marcus Fåglum Karlsson som några av de allra starkaste i svensk cykling. Så det borde väl kunna ta fart snart tänkte jag. Det började gå lite fortare efter några mil för att sedan bli en period av 10-15 minuter med en väldig massa attacker och hög fart. Nu var jag med i spets med en förhoppning om att ev kunna komma iväg med en andra grupp. Det var rolig cykelåkning men visade sig ganska snabbt att klungan inte skulle släppa iväg en grupp till och sen stannade det av igen. Då gick Gingsjö och Gustav Larsson fram och körde ganska hårt i motvinden in mot Nynäshamn. Låg en lång stund precis bakom dem och kunde inte undgå att tänka på "här ligger jag bakom en OS silvermedaljör och en svensk mästare i både linje och tempo och surfar". Gustav Larsson veteran men ändå 14 år yngre än mig och när han tog silver i Peking OS var jag där på plats. Inte för att kolla cykel men friidrott. Det här var ett par år innan jag ens börjat cykla och hade inte suttit på en sadel sedan gymnasiet. Om någon då hade sagt att om 9 år kommer ni tävla i samma lopp. Ja tjena.. Lite häftig känsla!

Backade ner lite efter en mil och genom Nynäshamn gick det på rätt bra samtidigt som jag åt en bar och kom i lite andnöd i samband med den svårtuggade geggan. Fick ner skiten till slut och sen var det mest medvind hemåt mot Stockholm. Vi fick kontinuerligt tidsavstånd mot utbrutningen som oftast höll sig runt 2 minuter och som lägst 1.30. Skulle det börjas köras ännu hårdare nu kanske fanns en chans att vi skulle kunna hämta in dom? Valhall som inte hade någon i utbrytningen var framme med hela laget men farten räckte inte riktigt till för att komma närmare. Nu började istället en serie av attacker från alla möjliga från höger och vänster. Kul cykelåkning då och stundtals väldigt hård fart. Gick på rött ett par gånger, upp för den andra Kessiakoffs Climb var det stenhårt för att inte riskera missa om något skulle kunna komma iväg men det blev inget som riktigt fick fäste.

Förstod efter 11-12 mil att det här kommer nog sanolikt sluta med en spurt om 6 plats. De var 5 kvar nu efter att Ahlstrand backat tillbaka till klungan efter han tagit spurtpriset innan Nynäshamn. Som så många gånger förr började det kännas bättre och bättre i kropen ju längre loppet gick och jag vet att efter timme 3 brukar jag sällan vika ner mig. Jag får sikta på att spurta om 6 platsen tänkte jag när jag rullade i ca 60 kmh ner i backe efter 19 km med dryga 2 mil kvar att cykla. PANG sa det då och min slang i bakhjulet exploderade i en hög smäll. Helvete det här händer inte hinner jag tänka innan jag livrädd försöker få stopp på ekipaget innan jag kraschar i backen på det tomma ZIPP 808 hjulet. Hade för dagen valt att köra på högprofil hjul 82 mm. Läskigt värre men som tur var ingen kurva där utan jag hinner få stopp på cykeln ser den nu något decimerade klungan med ca 40 man kvar segla bort. Ställer mig bredvid cykeln, svär en hel del och tycker att punkaguden varit lite väl skoningslös mot mig nu den senaste tiden. 3 punkor på de 5 senaste tävlingarna och innan det NOLL punkteringar på typ 6 år med tävlingar och säkert mer än 60 lopp. Mycket märkligt, det är inte samma däck (igår nästan helt nya Specilized Turbo Cotton) det hänt med, det är inte heller samma hjul. Gemensamma nämnaren är kanske att det varit blött på de flesta punkor nu, högre risk då men ändå..Hade tur i oturen Martin Söderlund som körde en servicebil var nära och kunde stanna och hjälper mig på med ett annat bakhjul. Han erbjöd pacing för att ev kunna ansluta igen. Ok vi gör ett försök sa jag även om jag insåg att minutrarna hade gått iväg några stycken och att det sannolikt var mission impossible. På en fin rak väg hade det möjligtvis funnits en chans men att ligga kloss bakom en van med tonad bakruta och noll sikt framåt över väggupp och genom rondeller insåg jag snabbt att det var ingen risk reward som vare sig jag eller min familj hade gillat. Så fick efter 5 stenhårda minuter ge upp tanken på att kunna snluta och cyklade nu ganska förbannad de sista dryga 2 milen solo in mot mål. Det var någonstans där i Trångsund fotograf Patrick Bengtsson tog den här schyssta actionbilden.

Foto Patrick Bengtsson / https://www.facebook.com/bzonbzonphoto/?fref=ts

Här en bild tagen av Marc Tersman Toll när vi kommer i hårnålsserpentinen utför innan Sorunda.

Jag resignerade sedan lite och slog av tempot lite sista milen in till mål. Kom in till slut på plats 49 dryga 5 minuter efter klungan. Så vansinnigt besviken och jäkligt snopet. Hade verkligen sett fram mot att få mäta mig med kidsen den sista tuffa kilometern uppför Hornsgatan och den korta spurtrakan in på Ringvägen och målet utanför Zinken. Försökte glädja mig åt det viktigaste jag gick inte omkull. Strax efter min målgång kom seniorklungan i en spurt där gamle klubbkompis i CK 08 Andre gick omkull när han körde över tidtagningsgummimattorna som var rätt guppiga. Det gick värre för honom med troligen både brutna revben och nyckelben. Skit det här med många skador och olyckor som omger cyklingen. Min klubbkompis i SCK Jonas Brögger bröt också nyckelbenet när han och Robert Barkensjö också SCK tvingades väja för någon klant som gjorde en hastig manöver åt fel håll i seniorklungan.

Jag hade svårt att svälja förtretet efteråt. Måste försöka ta med mig att jag åkte bra fram tills punkteringen och hade nog haft hygglig chans till en fin placering. Ja ja som så många gånger förr, bryt ihop och kom igen. Det kändes ju lite trevligare på kvällen efter tröst av alla tjejerna en grym Biff Rydberg med ett fantastiskt kvalitetsvin Saronsberg Shiraz som skänkte bra tröst. Kampen går vidare!