onsdag 18 april 2018

SMACK Arlanda Test Track RR - Begränsad

Jag var för dålig. Begränsad. Begränsad av både dålig teknik och mentala blockeringar efter mina 3 svåra olyckor med cykeln 2015-2016. I Smackserien igår kväll på Arlanda Test Track motorbana kördes ett kort GP på 30 minuter. Varvet är normalt 2,3 km och körs motsols. Igår var det kortat till 1,5 km och kördes medsols istället. Det var nog inga större skillnader rent tekniskt eller svårighetsmässigt mot "förr". Det tävlades i tre klasser under kvällen A B och C klass. Jag körde A klass i ett fält med många av regionens starka cyklister och vi startade inte förr än kl 19.30 så även om vi bara skulle tävla en halvtimme så började det skymma lite och jag plockade av mig sportglasögonen för att få lite bättre sikt. Det blev snabbt svalare också men ändå en riktigt fin kväll för cykling på den fina motorbanan. Det är väldigt roligt att cykla där, fin asfalt och de flesta svängar går att köra fort i på den kurviga banan. I alla fall om man vet hur man ska göra och eller inte är mentalt begränsad.

När starten gick så försökte jag bara hålla mig mitt i fältet, göra som de andra med mål att komma in i loppet. Jag visste att min fysiska form är god och att jag sannolikt inte skulle ha några större problem att hänga med i den höga farten. Loppet gick också allt fortare och slutade med 42,5 kmh snitt så med en hel del kurvor med lägre fart så gick det undan värre på de snabbare partierna. Men fysiskt kändes det bra större delen av vägen igår, dock tyvärr inte lika bra i huvudet hela tiden. Jag hade en övervägande positiv inställning och tycker att jag klarade de flesta delar av banan bra men ett par av svängarna blev jag aldrig vän men och tappade ideligen mark i dubbelkurvan efter målrakan samt i högerkruvan nerför in mot spurtrakan. Resultatet blev att jag nästan varje varv fick trampa hårt för att brygga ifatt den luckan 2 ggr per varv. Jag orkade göra det utan att bli för trött men jag kände mig sämre och sämre i huvudet, tappade mental fighting spirit in mot de sista varven. Vi var ett dryga 30 tal som körde i A klass och klockan skulle ringa för sista varvet efter 30 minuter. Förstod då att jag måste vara topp 10 under det varvet och ha kontakt  med täten efter sista högersvängen. Jag kom framåt på spurtrakan vid klockringning och tog några platser, närmade mig rätt position i fältet men kom för långt ut till höger i dubbelkurvan och gick lite i gruset där med lite släpp. Tappade mark där och lite geist, med följden att jag inte lyckades ta mig tillräckligt långt fram samtidigt som min klubbkamrat Torbjörn de Jager hade gått till spets med halva sista varvet kvar och körde allt han kunde. Med både styrka och teknisk skicklighet hade han bestämt sig för att försöka avgöra med ett långryck. Jag märker att nu går tåget och jag har för långt fram tappar dessutom min dåliga ovana trogen lite till i sista högersvängen, men ger i alla fall inte upp utan kör en bra långspurt på målrakan och går om en handfull cyklister för att sluta på 13 plats. Torbjörn håller imponerande starkt täten mot alla undgdomar (han fyller 53 i år) till hundra meter kvar då han tvingas inse slaget förlorat mot starka Mattias Lejon Ängby samt meriterade elitcyklisten Jacob Wikh Ryska Posten. Vår klubbkamrat i CRT spurtgiganten 98 kg Stefan Ljungberg går också om Tobbe på mållinjen och slutar snyggt trea. Grymt kört i stark konkurrens Tobbe & Stefan!

Lite blandade känslor efteråt, en del av mig är glad att jag försökte, inte gav upp och även om det låter konstigt tyckte en del av min hjärnhalva att det stundtals var riktigt kul att cykla där på motorbanan. Våga luta cykeln ordentligt i en del av de roliga kurvorna och i spurten nådde jag över 60 kmh själv i eget spår och även tvåårshögsta i puls med 173 slag (100% av max, minst:-) med snabb återhämtning. Fysiskt kände jag mig också i mycket bra slag.

En annan del av mig ser mest risker, blir spänd och vill bara undvika att krascha. Den delen av mig funderade någon gång under loppet på att stanna, skita i det, kanske fejka en punktering eller nåt, ajdå vilken otur jag fick punktering, det som kändes så bra.. Psyket kan spela stora spratt. Det är väl inte så konstigt i och för sig efter de skador jag varit med om och jag (och många i min närhet) tycker väl att det är sunt att pioritera säkerhetstänk framför en placering i ett cykellopp.

När man spänner sig och ser risker så blir man förstås mycket sämre på att cykla. Vågar inte lita vare sig på sig själv, material eller underlag. Jag är för dålig helt enkelt på att hantera den här typen av cykling på ett bra sätt nu. Jag har ju kunnat cykla fort på den här banan, har ju till och med KOM på långa varvet från 2014. Men nu behöver jag trycka på reset, lära om på nytt om jag ska kunna tävla på den här typen av banor. Vill jag det? Nej inte tävla på knixiga GP banor i alla fall. Den typen av cykling med start stopp rull och sen max igångdrag ideligen har aldrig varit min bag. Det jag däremot vill är att träna lite mer teknik så jag blir mer komfortabel i lurigare svängar och backar. Den cykling som jag trots allt älskar så mycket och fortfarande är fast i och njuter så mycket av är på platten, på fina natursköna vägar. The freedom of the open road. Det är ju där jag vill vara. Gärna i hög fart solo eller på längre linjelopp där uthållighet och åkstyrka spelar roll.

Men vi tar nya tag. You live and you learn! Igår var det nr 13 både på hjälmen och i resultatlistan.


http://www.smack.se/2018/04/15/omgang-4-arlanda-testtrack-kort-gp-kors-tisdag-17-4-kl-1830/
Sista varvet var naturligt det snabbaste

måndag 16 april 2018

Överdos Pasta Pizza Glass Öl & Vin i dagarna tre - Receptet för en formtopp?

Ja jag undrar om jag knäckt koden? Hittat receptet till den heliga graal? Hur man skapar en formtopp? Vi hade en suverän långhelg i Rom hela familjen och firade att Kajsa fyllt 50. Alla fantastiska sevärdheter med tre timmars guidade turer i Vatikanstaten respektive Colloseum & Forum Romanum i bästa väder. På fredagkvällen var det Saras life high moment med Lana Del Rey. Vi andra njöt nästan lika mycket som Sara. Lana är ett superproffs med grymma låtar och otroligt stark röst hela vägen även live. I Rom blir det naturligt också mycket matfokus och trots 1.5 mil promenad per dag nådde jag nog ett bra kaloriöverskott av duktiga mängder Pasta Pizza Glass Öl & Vin.


Ok my love❤️ So now you also turned 50 but we’re doing alright so far dont you think? And these three girls above we did more than ok❤️❤️❤️


När vi kom hem igår på seneftermiddagen tänkte jag rulla ut lite mat och dryck framför den spännande upplösningen på Amstel Gold Race (på tal om öl:-). Satte mig på Wattbiken och kände trots en allmän trötthet efter flyg och galet mycket promenerande att det fanns grym styrka i cykelbenen och även runt 250 w så gick pulsen knappt över 120. La om planen och tänkte att jag måste passa på att testa något hårdare ansträngning och trampade 30 jämna minuter med 305 w snitt 4.1 w/kg för att se vad pulsen slutade på. Aldrig tidigare har den belastningen känts så lätt, inspirerad också av den fina avslutningen av dansken Valgren på Amstel. Vilken stjärna han blivit i år. Snittpulsen blev 144 och slutpuls 148 (86%) så en toppenkänsla som glädjande blev ännu bättre idag på hempendlingen. Jag tog av skärmarna på min nya härliga Trek Boone 7 disc och den redan lätta snabba CX:en kändes som den snabbaste racern. 

Bara flög hem i lite lätt motvind med 34 snitt utan att bli så trött. Är mycket sällan över 30 snitt på den annars ganska långsamma sträckan från stan över Haga Norra Järva och Silverdal hem till Sollentuna / Landsnora. Men det var som benen bara ville gå på igen igen och igen med blixtsnabb återhämtning och stark känsla. På de senaste 6-7 åren med mycket cykelträning har jag bara upplevt en liknande känsla vid max en handfull gånger. Det är så underbart när det sker. Som en riktig Runners High med adrenalin och vällust som sprutar ur benen istället för mjölksyra. Så vad är koden till formtopp då?

Ja som jag skrev i rubriken obscena mängder italienska onyttiga delikatesser. Det är inte svårare än så åk till Rom och frossa som de gamla kejsarna Augustus Caesar & Nero:-) Tittar jag lite mer "på riktigt" och med fågelperspektiv (om än inte 2000 årigt) är förklaringen kanske den här? Många års kontinuerlig träning med stark allmänhälsa utan sjukdomar och med bra kost / nutrition i kombination med en låg till måttlig stress nivå mentalt och en starkt positiv livstillvaro i en (för det mesta, jag lever ju ändå med 4 tjejer:-) harmonisk familj. För en peak form just idag så säger Strava Fitness Curve att jag nu är på plussiffror efter Mallorca lägret men bara med +1. Så inte formtoppad enligt Stravas algoritm men  "alla vägar bär ju till Rom" som man säger och enligt min egen väg tror jag det nu blivit runt peak power med kombinationen mycket aerobisk basträning i vinter följt av ett 14 dagar på raken periodiserat HIIT block enligt det VO 2 max Booster program jag skrivit om tidigare här. Blev klar med det 5 dagar innan Mallorca lägret där varierad naturlig cykling dryga 80 mil på en vecka tog vid. Några dagars vila sedan ett stenhårt Smacktempo lopp i onsdags och sen ny helvila tre dagar (har bara vilat tre heldagar i samband med sjukhusvistelser de senaste tre åren) plus kolhydratladdning i Italien. Där är mitt recept för formtopp. 

Vi får se om det sitter i till imorgon då är det nämligen tävlingsdags igen med kort halvtimmes GP på den roliga motorbanan Arlanda Test Track 2.3 km "gokart" bana. Vi blir nog en handfull CRT cyklister som kör i A klass i konkurrens med många av regionens bästa elitcyklister. Blir jäkligt kul att köra med mina nya lagkompisar för första gången i race. Målen blir säkert högt ställda imorgon för teamet och med Ljungberg, De Jager, Kuhl, Drakenward och undertecknad på startlinjen tror jag det finns goda möjligheter till bra lopp för flera av oss trots att 4 av oss är klart över 50. Jag har lite förvånande fortfarande KOM på varvet sedan elitrace 2014 då jag kom 6:a och cyklade mot bl.a Jonas Ahlstrand som vann spurten lätt den gången. Vi får väl se om det står sig över morgondagen? Upploppet är bra långt och jag har brunnit upp på slutet några gånger efter att spurtat max lite för tidigt. Blir spännande att se hur vi kan disponera taktiken och lagets krafter imorgon. Allt går och går det inte så går det ändå - Kom ihåg det!


torsdag 12 april 2018

Tävlingspremiär Smacktempo Herresta - Nåt nytt?

Kommer ni ihåg en av Robert Gustavssons roligaste karaktärer brandchefen Greger från Nilecity? Klart ni gör:-) när han är inne i porrbutiken och frågar om de fått in "nåt nytt"? Och får svaret "nej inte sen lunch Greger"..
Den onelinern brukade vi i " klungan" mitt gamla cykelgäng använda efter några afterbike öl på en sunkig bar med en något bedagad parkeringsplats som utsikt belägen i Alcudia. Bredvid baren ligger nämligen en välsorterad cykelaffär som brukade ge oss ordentligt köpsug på must have cykelprylar och kläder på efter en lång cykeltur följt av ett par öl i solen 
"Vår" cykelaffär den utmärkta och servicekompetenta Sport Bequi som ligger bara några hundra meter från Ving som jag bodde på med CRT förra veckan.



På tal om nåt nytt? Igår var det ganska mycket nytt. Det var årspremiär för mig i Smackserien med det traditionsenliga Herresta tempo 22.6 km norr om Stockholm runt Arlandatrakten. En hel del nya grejer förutom att det var första gången i år på tempocykel så var det första gången med Quarq D Zero vevparti med wattmätning. Bytt till en SRAM 55 klinga fram för tillgång till lite tyngre artelleri och växlar också. Ny hjälm en Bontrager modern tempohjälm och första gången i Cykloteket Racing Team tröja på en tävling. Ja eller träningstävling ska vi korrekt beskriva den roliga onsdagsserien som SMACK med Håkan Johnsson i spetsen s förtjänstfullt anordnar sedan många år. Vad vore vi tävlingssugna utan alla dessa ideella eldsjälar? Tack för att ni finns.

Nykittad Trek Speed Concept

Det var en fin klar kväll igår men KALLT temperaturen sjönk snabbt och 12 minuter över 7 när jag skulle starta visade min Garmin bara 1.5 grader bbrrrr. Hade som tur var dunjacka med mig på uppvärmningen så frös inte när jag gav mig iväg och ni vet hur det är snabbt upp i hög fart och ansträngning med full koncentration så kylan glöms bort tills loppet är klart. Då känns den desto mer när jag är utpumpad och genomsvettig. Tar bara någon minut så börjar min kropp snart komma i självsvängning av skakningar. Fy fan vad jag ogillar att frysa. Det är verkligen det värsta med att cykla i Sverige.

Banan är ganska kuperad se profilen 

Jag har en ide om att försöka gå på wattmätaren för jämn pacing men har liksom ingen aning om nivå att sikta på? Den likadana Quarq mätaren jag har på Madonen och använde på Mallorca förra veckan visar så erbarmligt låga siffror att jag vägrar lita på den. Ett annat problem var att jag hade svårt att se displayen bra i begynnande skymning. De små 8 fönstren jag har på min Garmin syntes inte toppen geom visiret på hjälmen som inte heller var helt hundra i den vinkeln. Inte lätt för en ålderssynt silverpil på 51 år. . Så det fick mest gå på känsla. Lika bra det för vägen var långa stunder av dålig kvalite skrovligt och en hel del potthål så det gällde att fokusera på vägen istället för på mätaren.

Lyckades mot min vana trogen ändå att hitta en rätt så lagom och jämn belastning där jag inte gick på rött på utvägen utan kunde komma in i ett ganska fint flow och bra mental känsla. Även om det förstås var  lite ovant med tempoställning och cykel. Farten och benen kändes också bra. Jag cyklade om många på vägen ut vilket också stärker. Mätaren visade 44.3 i fart vid vändning och 328 w snitt. Tog det väl försiktigt vid vändningen och kastade nog bort några sekunder. Men better safe than sorry speciellt som vi åker till Rom idag med familjen och firar Kajsa som fyllt 50. 

Laddade tjejer tidigt i morse på parkeringsbussen till terminalen.

Då vill man inte vurpa bort sig kvällen innan. Sitter på planet nu och skriver det här.

Tyngre hem i motvinden framförallt kändes det väldigt långsamt i de tunga backarna med dålig asfalt. Kunde ändå hålla ihop det bra och såg till min glädje att även om farten tappade rejält hem ner till dryga 40 så kunde jag hålla watten t om öka något på hemvägen och kunde bra slut gå i mål på Strava segmentet på 31.00 med 331 w / 340 npw en sekund sämre än mitt pb på banan från 2014 är jag nöjd med. 

Speciellt som det var så kallt och troligen inte så snabba förhållanden. På Smacktempot som är lite längre än segmentet fick jag 31.27 och det räckte till en 3 plats av 40 tal deltagare. Väldigt nöjd med det. 2 starka elitkillar före mig i listan Staffan Arvidsson Uppsala klar etta 1.03 för mig och Jimmy Carlsson Bålsta 2: a 15 sek före. Daniel Pinto CK Uni 4 35 sek efter mig och flera cyklister med elitlicens efter mig så relativt känns det som ett bra lopp. Dessutom väldigt bra disponerat. För en gångs skull fick jag inte de nära döden upplevelserna eller snälla skjut mig som en för hård öppning kan ge.


Resultat Smack Herresta

Mycket "nåt nytt" nu. Det har varit en kul vecka med vårt Cellexir projekt också. I veckan sände en av landets populärare hälsopoddar 4 Health ett långt temaavsnitt och samtal med Dr Marcus Gitterle baserat på hans bok Growing Young vars "synergy matrix" jag följt sedan januari 2015 och som sedan födde iden som blev Cellexir. Lyssna på podden i länken nedan. Är du intresserad av din hälsa tror jag du kommer uppskatta den.

4 Health Podcast Anna Sparre - De 9 åldringsmekanismerna och vad du kan göra åt dem

Vi har också en ny hemsida https://cellexir.se
Där finns också filmen jag spelat in nedan om bakgrunden till Cellexir. 


Nu är vi snart framme i Rom, ska bli väldigt kul, tror det var 10-12 år jag var i Rom senast. God mat och italienska viner, strosa runt se Vatikanstaten, Colloseum och andra sevärdheter och imorgon ska vi på konsert allihop och se vår mellandotter Saras stora idol Lana Del Rey. Kan nog bli en höjdare tycker själv Lana är en riktigt bra och cool tjej.

Edit, nu gått runt en dag ätit gott och sett några klassiska landmärkenFontana Di Trevi och Spanska Trappan. Nu snart dags för middag. Ciao!





lördag 7 april 2018

Kontraster mellan liv och död Capdepera & dopingprov på Arlanda

Kom hem igår sen em från en härlig cykelvecka på Mallorca. Sitter nu och tiitar på Masters finalen och håller tummarna för Stenson. Årets  idrottssöndag idag med Paris Roubaix och Masters. Följde de sista 9 milen på Paris Roubaix från Wattbikens sadel och kände mig stark och inspirerad av den fina cykling Sagan och grabbarna bjöd på. Cyklade dryga två timmar på jämn 136 puls  (knappa 80%) och tappade bara 5-7 watts effekt under tiden så helt klart bra aerobisk form nu efter mallisveckan (med en välbehövlig vilodag igår på vägen hem). På vägen hem ja, vad tror ni hände då? Blev ganska förvånad när jag efter lång väntan på bagaget och ännu lite längre på cyklarna snabbt skyndade mig ut till en väntande Kajsa som kommit för att hämta mig. Istället för snabbt genom utgången mötta jag en trevlig kille som presenterade sig från RF anti doping och följ med här välkommen in på dopingtest. Måste medge att jag blev ganska paff och min ögonblickskänsla var ok jättetrevligt men jag har inte tid idag min fru har väntat länge, jag var dessutom inte hemma på hennes 50 års dag tidigare i veckan och inte superläge att "tappa" en timme till nu på ett dopingprov. Jag insåg dock ganska fort att vilka eventuella orsaker / ursäkter till att skynda vidare ut till min kära fru skulle imponera föga på den trevliga dopingkontrollanten och det var bara att följa med in i ett rum dä de t om hade en välutbildad gullig dopinghund som enligt utsago skulle kunna sniffa rätt på alla möjliga och omöjjliga dopingpreparat. De plockade in alla oss 5 i CRT som kom med Palma planet. Halva teamet var kvar i Palma och kom hem idag men då var tydligen inte dopingpatrullen kvar. Nåja efter några minuters frustration av den stundande förseningen kunde jag ändå ganska snabbt se det positiva och fördelen med att bli testad. Det är första gången i mitt cykelliv (blev testad som tonåring på Västerviks Atletklubb på 80 talet) jag blir testad och jag gissar att inte så många andra Masters cyklister blivit det heller. Välkomnar det och testet på delar av CRT åkarna visar ju väl att det inte är fritt fram att fuska utan att systemet med tester faktiskt finns och pratiseras. Synd bara att jag aldrig sett till dem på tävlingar. Nu delade jag bara ett problem med de andra killarna i dopingrummet. Vi hade alla varit och kissat i väntan på bagaget och nu skulle 90 mm ut innan vi kunde lämna rummet. Oh no! Många glas vatten blev det och en hel del kisstress på mig och mina klubbkamrater blandat med skratt. Efter ca 10 glas vatten och kanske 45 minuter lyckadades efter viss möda klämma ut 120 mm och var sen klar efter ihällande och förslutning i två specialflaskor ni kanske sett i Ikaros eller den svenska dokumentär som visade att dessa gick att manipulera med. Nu kändes de dock väldigt solida och de exceptionellt trevliga antidopingmedarbetarna försäkrade att vi var i trygga händer.

Its never too late.. Efter 10 glas vatten så..

Efter en timme var jag ute hos min kära fru och vi kunde skratta åt hela grejen. Underbart att komma hem till allla tjejerna igen. Idag kunde jag dock inte undgå att fundera varför dopingkontrollanterna slog till mot oss igår? Varje dopingprov är bra dyrt ca 5000 kr. Varför är de "aldrig" på tävlingar? Varför kommer de på Arlanda på väg hem från ett träningsläger? De fanns fler cyklister på planet, varför testade de bara oss? Utan någon vetskap känns det bara intuitivt som någon ringt dem och "tipsat" om att testa oss? Ett gäng gubbcyklister? Varför? Är det misstanke mot oss? Mot mig t om kanske? Jag är ganska publik med min blogg och varit transparent med resultat och prestanda. Sticker det i ögonen på några / någon? Om så, bra att jag och 4 av mina lagkamrater blev testade nu då tänker jag så case closed.

Nu åter till cykelveckan på Mallorca. Totalt sett en toppenvecka med ca 80 mil cyklade på 7 dagar. Bra väder, inte en regndroppe. 

CRT landsväg team Mallorca 2018Personligen bra känsla de flesta dagar. Ett par lite svagare dagar, tyvärr de dagar vi gjorde Sa Calobra och långtur runt Puig Mayor. Sammantaget lite klenare än jag trott / hoppats på uppför men starkare på platten och framförallt återhämtningen var grym. Inte speciellt sliten någon dag och sammantaget toppenträning med ett toppengäng. MEN jag trivs inte utför känner jag efter mina olyckor och jag har bestämt mig för att aldrig mer tävla i bergig miljö. Jag njuter inte längre av farten utför, jag spånner mig, ser risker och faror och då ska jag inte utsätta mig för det tänker jag. På de fina vägarna på platten eller böljande med bra sikt däremot cyklar jag gärna riktigt fort och wow vad fort det kan gå ibland på Mallorca. I alla fall med de här killarna i CRT. Vi hade ett antal segment där vi kunde skoja på kvällarna att nu får Terspstra, Kwiatkowski och grabbarna passa sig i toppen på Strava 


leaderbord.


Sista dagens cykling åkte vi norrut från Alcudia till Arta och vidare till Capdepera. VÄLDIGT vackert ute på en udde där champ Torbjörn De Jager de senaste tre årens svenske mästare i H 50 visade att gammal är äldst och satte ett snyggt KOM i den knappa 2 mintuters stigningen ut till fyren. 

Sen åkte vi ner till byn och åt lunch. Vi får där höra att det dagen innan varit en hemsk dödsolycka där. Se artikel nedan. Cyklingens baksida och man får en isande känsla igen och varje gång man är så nära. Det kunde lika gärna varit vår grupp den drogpåverkade tjejen i en Porsche Cayenne brakade rätt in i istället för de 9 tyska cyklisterna. Där en av dem nu har en familj hemma som får hem sin älskade i en liksäck. Så fruktansvärt att det inte går att sätta ord på.


https://majorcadailybulletin.com/news/local/2018/04/05/51441/german-cyclist-dies-after-driver-tests-positive-for-drugs.html

Kontraster underbart och livsbejakande på Capdepera dagen efter döden tog en cyklist någon kilometer bort.


Efter en galet överprisad bocadillo cyklade vi sedan hemåt mot Alcudia i medvind. Oj vad det gick. Sista två milen i 50 och på slutet ett lagtempo in sista milen mot Canpicaforte som gjorde visst avtryck på Strava listan. Damn addictive att cykla fort i grupp!


Nej kom igen nu Stenson det här ser inget vidare ut med 9 hål kvar. You go girl!


söndag 1 april 2018

Ängeln på axeln sitter kvar och CRT logiska vinnare av Flandern Runt

Dom är egentligen slut Mina 9 liv men igår fick jag ett till (som tur var). Jag var nära att köra ihjäl mig UPPFÖR klättringen på den fina vägen Coll de Sa Batalla på första dagens prolog på årets Mallorca cykling, bara några kilometer från min olycksplats lite längre upp i bergen från 2016 då jag senast var här. Vad hände? Det är ju inte så vanligt med cykelolyckor i uppförsbackar. Vi var tre som cyklade en sen eftermiddagsprolog och kom inte ut förr än strax efter kl 4 då det mesta strulat under dagen med försenade flyg, försenat bagage samt trilskande cyklar som inte ville monteras ihop för Björn o Niclas. Till slut var jag och Björn Drakenward och Niclas Näslund i alla fall på väg för en runda på 7-8 mil bort mot Selva Caimari sedan Sa Batella upp till macken för att vika höger efter klättringen och köra fina Femenia ner mot Pollenca och Alcudia. Det blåste absurt mycket med styv kuling i byarna och mina 50 mm Bontrager Aelous på ny Madonen fick kämpa bra stundtals för att hålla linjen. På plussidan sol och ganska behaglig cykeltemp runt 15 grader. Kände mig klen efter flygningen, det verkade inte Niclas "Slaktarn" Näslund göra, något han sällan (läs aldrig) gör för övrigt.. Han körde hårt i förningarna stundtals och vi närmade oss Sa Batalla. Jag bestämde mig för att inte gå stenhårt i backen då det kändes som en dålig ide att köra slut på sig efter flyget och en lång resdag. Vi började ändå i stabilt tempo både Björn och Niclas var pigga. Jag fick en flashback från 2013 i backen när jag var med i Vuelta Mallorca ett motionslopp på 10 mil föregångare till Mallorca 312 som även samlat några proffs och fd proffs som Erik Zabel. Loppet vanns av Rudiger Selig stark pro i Bora Hansgrohe nu. Jag kom 14:e bara 5 min efter Rudi och cyklade de 10 milen med 2400 höjdmeter med 34.2 fart och före xprolegenden Zabel och Toni Tauler med silver i OS 2008 i Madison. Då körde vi samma stigning ända upp över Puig Mayor och sedan även Soller då jag tvingades släppa de allra första. På vägen uppför Sa Batella åkte en ledarbil först med högtalare och hade upprop i ledarklungan på de namnkunniga när vi hade någon kilometer kvar och var ett 20 tal kvar. Ett härligt minne Vuelta Mallorca 2013.

Det är en vacker och dramatisk miljö. En brant ravin ner till höger om oss och fin asfaltsväg. I en av de första skarpa trånga serptentinerna får vi möte med en buss Niclas slår av sedan stannar han helt in mot högerkanten och den lilla låga mur på kanske en halvmeter som skiljer oss från ravinen. Jag hinner inte stoppa fullt utan rullar fram på vänster sida om Niklas med mitt framhjul som där trasslar in sig i hans bakhjul eller pedal. Det smäller om en eker och jag hinner tänka HELVETE nu går hjulet innan jag tappar balansen ut mot höger och vad tror ni är där? En ravin och ett stup på 10 meter, "skyddat" av en halv meter hög mur. Jag ramlar ut med huvudet och lite av överkroppen över kanten kanten ser döden i vitögat och lyckas precis hitta balansen och snabbat tillbaka igen i ett slags chockliknande tillstånd. Kollar cykeln, mirakulöst verkar alla ekrar hela. Pustar ut så kör vi igen. Helt absurt hur fort det kan gå. Från ingenstans bara uppstår en nära döden situation. Otroligt hur de kan ha en halvmeterhög mur innan ett 10-30 meters stup rakt ut precis efter en tvär kurva. Jag hade svårt att njuta fullt ut av cyklingen en bra stund efter det här och tackade återigen min ängel på axeln som jag skrev om igår. Thank you my lord!

På vägen hem sen efter utförslöpan nedför Femenia på väg mot Pollenca får vi sån grym fart i den starka medvinden att det går över 50 mest hela tiden. Vad som blev kvällens garv och ännu mer dagens nu efter att Niki Terpstra mycket snyggt solosegrade i Flandern Runt var ett Stravasegment på 4.2 km som v körde med 51.4 snitt i den starka vinden utan att förta oss alltför mycket. Det roliga var när vi laddade upp Strava filen och ser att vi ligger 2,3 o 4 genom tiderna av 16 861 och på 5 plats ligger just Niki Terpstra. Vi är alltså lite bättre än Niki och hade således med Strava logik tagit hela pallen idag i Flandern Runt. Jag har bara en fråga? Varför är det så lätt:-)? Vi hade iofs en kille före på listan men det ser man tydligt att han åkt bil eller motorcykel med nära 100 kmh på platten

Tränar du på bra nu Niki är du snart ifatt och grattis till Flandern segern!


Idag har vi haft toppenväder, så här såg det ut från mitt rum i morse. 

Ett lätt distanspass i sakta mak på schemat dryga 10 mil övervägande i zon 1 blev det i vår stora grupp. Vi lyckades tyvärr undvika fina vägar (underlagsmässigt) mestadels men fin miljö som tusan och efter ett par timmar i lite väl sakta tempo var det skönt att höja farten lite i några uppförslut och sista milen in mot lunch i Pollenca på torget så stack jag och Näslund iväg i ett bra partempo. Riktig kul cykling, följt av trevlig lunch i solen på Pollenca torg. Här med nämnda Slaktare Näslund

Sen lite after bike med Flandern Runt och en stund i solstolen. Bra dag och tänka sig ingen nära döden upplevelse idag alls. Fortsätt så!