torsdag 17 augusti 2017

Smack Odensala Tempo - På väg mot något bra..

Igårkväll var det 30 km tempo på den tuffa kuperade Odensala banan. Vädret var bästa tänkbara och efter en regnig eftermiddag hade det klarnat upp och ännu bättre det var nåstan helt vindstilla (när hände det sist?). Massor med cyklister 72 st till start.

Hade en fin känsla i kropp och huvud. Kände mig pigg och stark då tisdagens planerade träning även den oå Odensalabanan fick ett abrupt slut efter bara 2 km cykling, mer om det längre ned. 

Målet var helt klart personligt rekord på banan som är 40.45 från förra året i augusti. Har kört det här tempoloppet 4 raka år med kuslig jämnhet och det skiljer bara 20 sekunder mellan bästa och sämsta resultat. 

Det är svårt att bli bättre när man tagit sin personliga nivå i närheten av det möjliga på ren väg och +50 men nu trodde jag på bra chans att kapa mer än bara några sekunder. Mina resultat och fysiska form pekade däråt en bra dag med fina förutsättningar och det var det verkligen igår kväll.

Jag satte av med målet att hålla kontroll på ansträngning och puls, något jag så ofta misslyckas med (typ idag är jag nog 15% starkare än någonsin och kan gå stenhårt hela vägen, nehe inte idag heller:-(.Men igår tyckte jag det gick bra fick ganska hög puls men med vilodag innan inget ovanligt och benen kändes starka med snabb återhämtning. Jag körde om flera tidigare startande upp mot den mycket tuffa partiet uppför strax innan vändning i närheten av Arlanda vid starten av Sjöås tempobana. Vände någon sekund över 20 minuter och nu hade jag en på pappret lättare hemväg med mer nerför och snabbare bana. Dessutom kändes den lilla vind som var på uppvärmning lite fördelaktigare hem. Idag jäklar ska jag under 40 minuter tänkte jag. Bilden från Strava visar min tid ut vs Hannes Bergström Frisk som var snabbast i stor stil igår med 38.29 och en fart >46 kmh. Frågor på det? Hannes vann tidigare i sommar kortbane SM i linje och kom 6 på tempo SM så ett ganska vasst benchmark om man säger så för en gammal silverräv att mäta sig mot. http://www.smack.se/2017/08/13/omgang-17-odensala-tempo-30-km-kors-den-168-kl-1900/


Den största delen av den minut jag var efter Hannes till vändning hade jag tappat upp mot Sjöås sista 5 km innan vändning och trodde jag skulle kunna ha en hygglig nedfart och hemgång. Var förstås trött nu men hade pacat det tuffare partiet bra och fortsatt bra tryck och cyklade om flera till efter vändning vilket alltid ger lite extra skjuts (man måste ju se så snabb ut som möjligt då:-). Det var tyvärr en hel fel smågrus på vägen ett parti där några km innan svängen ut på hemvägen. Jag hade en lite nojig punkteringsrädlsa. Dels för att jag punkterade två gånger förra helgen på Hjälmartempot. Dels för att jag punkterade på hyrcykel i Marbella i fredags samt slutligen för att jag punkterade igen direkt efter 2 km i tisdags då jag skulle träna Odensala banan. Lyckades då dessutom klämma reservslangen och spränga den med kolsyrepatronen så total failure och ingen cykling i tisdags. Jag är bara SÅ klantig ibland, eller ganska ofta när det gäller sånt. Som Hasse Aldredsson sa "han är dum i huvet men han springer fort, spring och ställ dig i hörnet Nisse".

Utöver den här plötsliga punkteringsfesten hade jag alldeles för lågt tryck i framhjulet så jag åkte och svajade lite kändes det som. Nu är det bara en mil kvar och jag är snart nere i svängen och har bara den sista milen kvar. Nu håller du ihop det under 40 annars jäv.... Pang sa det då, utför i 50 kmh smäller slangen i bakdäcket. Först livrädd men lyckas snabbt stanna säkert på det tomma discchjulet (kanttråd). Sen kom frustrationen. Nej det här händer inte. Inte nu igen 2 tävlingen i rad 6 punkteringen på 4 pass. Nu på dischjulet för första gången. Vart tog min Karma vägen? Det här var ju mitt år allt går ju så bra.. Nåja det hände ju ingen olycka och det kanske bara är en högre makts sätt att hålla mig på mattan och inte tro nåt.. Mina döttrar tycker redan jag har hybris som det är..

Märkligt jag har tävlat relativt frekvent i cykel sedan 2012 och aldrig haft punktering på tävling och kanske snitt 2 punkor på ca 1500 mil per år. Vi pratade om det här i bussen med CRT killarna på väg till NM i Randers för några veckor sedan. Den tävlingen var ju helt absurd med över halva startfälten som punkterade, men jag klarade mig. Och sen nu pang, pang, pang, pang, pang och pang. Snacka om ketchupeffekt. Det är så det är ofta i mitt liv. Saker sker inte med måtta. Vare sig det är bra eller dåliga men någon "middle of the road man" är jag sannerligen inte.

Tråkigt igår, var verkligen grymt sugen på att fullfölja och är övertygad om att jag slagit mina gamla tider stort. What can you do about it? Gräv ner huvudet djupare i tempoställning och på det igen kanske? Misslyckanden är ju bästa tändvätskan.

Så det gjorde jag idag på årets kanske finaste sommardag åkte jag ut till Odensala Kyrka för tredje dagen i rad. Nu ska du få banjävel tänkte jag. Två extraslangar med mig, kolsyrepatron och handpump. Bring it on!

Tyvärr ofördelaktigare eftermiddagsbris så jag förstod att det inte skull gå lika fort, speciellt som ett par hårda mil på max brukar ta hårt på mig dagen efter. Men ett bra träningspass ska det bli. Värmde upp på korta Odensala banan 17  med 40.8 snitt på lågpuls 132 (76% av max) och för ett ögonblick tänkte jag att kanske ändå?

Körde igång i sida med ut och det gick rätt fort lite fortare än igår och blev personligt rekord men nu i klart mer och bättre vind första 8 km 

men sedan sjönk farten allför fort upp mot Sjöås och jag kände att personligt rekord blåser bort här tillsammans med klart segare ben. 10 sekunder sämre till vändning än igår men nu kommer det vara rätt kraftig mot hem så koncentrerade mig på att hålla ett så bra trycka jag orkade mentalt och fysiskt utan att spränga mig. Kom hem till kyrkan i den underbara solen på 41.46. Den stora vinsten - punkatrenden bruten.

Prestationsmässigt inte vad jag kanske lite naivt hoppats på  Det räcker inte alltid hela vägen bara med vilja. Men med ett schysst järnrör kan man slå världen med skepnad som Socker Conny sa.

onsdag 16 augusti 2017

Sometimes its the smallest things that matter the most - Mitokondriernas betydelse för vår hälsa och prestation

"Optimization  of mitochondrial function is one of the most exciting areas in wellness today"

Missa inte att läsa Dr Marcus Gitterles nya blogpost på Cellexirbloggen om mitokondriernas enorma betydelse för vår hälsa, välmående och prestation. Vi lanserar även idag ett fint erbjudande om 50% rabatt (utan bindningstid) vid teckning av abbonemang på Cellexir. Vi blir fler och fler som vittnar om och känner skillnad i energinivå, mental skärpa, fysisk och psykisk prestation. Passa på att testa för 248 kr du också? Använd koden cellexir50 i shopen. 

lördag 12 augusti 2017

Ronda climb revisited with revenge

Tjejerna ville gå på marknad idag på förmiddagen i Puerto Banus. Som uppgjort för en mental härdsmälta om jag följde med 4 shoppingsugna tjejer i värmen så jag fick dispens att hyra cykel en dag till istället. Familjepolitik när den är som bäst:-) Hittade ett hyrställe som hette YEP Bike i San Pedro bara några km nerför där vi bor i Monte Halcones.

Tyvärr hade de inga racercyklar inne sa han, men kollegan hittade ett riktigt ras till cykel inne på lagret. En ordentligt begagnad gammal Merida aluminium.  En storlek för stor med helrisiga hjul och slitna däck och en Shimano 105 grupp som sett sina bästa dagar för flera år sedan. MEN jämfört med några timmars lidande på en het marknad så var den som en dröm och ingen var lyckligare än jag att betala 14 euro i hyra för den "drömcykeln".

Tyvärr höll drömmen på att gå upp i rök bara efter två kilometer. Jag hade lärt mig av misstaget i förrgår och väntade på att starta till drygt kl 10 istället för kl 8. Vinden verkar vända från mot uppför berget tidigt på morgonen till mestadels medvind och östlig vind upp från havet. Vinden ökar i styrka under dagen men det blåste väsentligt mindre idag än igår. Såg då på Strava att Tobias Ludvigsson cyklat upp stigningen mot Rondavägen 19 km på drygt 46 minuter och tog 3 tid all over på Strava. Jag hade 1.00.01 i förrgår och tänkte att jag kör den klättringen med det jag har idag och rullar sen ner till poolen och havet och någon välförtjänt lunchcerveza och möter upp tjejerna. Men det höll som jag skrev lite längre upp på att ta slut innan jag ens börjat. Efter 2 km rull nedför strax innan jag skulle vända om och börja klättringen får jag punktering på framhjulet. A men hallå? Ge mig inte det nu, förbannade skitcykel. Och inga lagningsgrejer hade de att låna ut på hyrstället heller. Men jag hade sån otrolig tur i oturen att YEP butiken bara låg 500 meter från där jag fick punkteringen så jag kunde försiktigt rulla dit med vikten på bakhjulet och de hade som tur var ett annat lika dåligt framhjul att byta till. Jag var dock stornöjd så länge det var luft i däcken nu allt för att slippa marknaden :-)

Det tog bara 5 minuter så var jag i starten av klättringen. Växlarna rasslade, men det tillsammans med det superbreda 44 styret helt utan drop kändes som en högvinst i nuläget, måtte nu bara cykeln hålla ihop 2 mil upp i berget och sen hem. En punktering till och jag får försöka lifta ner.

Började ganska hårt och kände direkt att idag kommer det gå klart fortare då vinden var klart fördelaktigare än häromdagen och benen kändes bra också. Klättringen på det långa Strava segmentet är 18.9 km med snittlut 4.9%, ganska brant stundtals men också lite längre snällare partier där man kan hålla bra fart om man får momentum.  Körde mycket på stora klingan och gick nog mer än hälften på den under hela klättringen. Dels för att drt var compact 50/34 samt dels att nedre halvan av kasetten på lilla klingan rasslade så jäkligt att det blev för psykande att höra. Pulsen tämligen omgående upp över 150 slag och närmade sig 90%. Körde om några cyklister, en hängde med några hundra meter men släppte snart, stärkande för moralen. Hade 19 kmh i snittfart i förrgår och nu runt 21 efter halva klättringen. Kul det här kommer gå klart fortare trots den tunga risiga cykeln.

Fortsatte med en bra känsla, jobbigt men inte obehagligt jobbigt utan mer som det kan kännas en bra dag med skönt flow. Blev isande kall en halv minut då det kom ett bekant vinande ljud från däcken. Nej inte punka nu igen när det går så bra. Men det var ingen punka något måste fastnat på ett däck en stund eller om det var något asfaltsparti som var extra knögligt och det försvann igen. Hittade ett jämnt bra tempo sista 5 km och kunde trött men helnöjd stanna vid fiket på "toppen". Ja till Ronda är det ytterligare drygt 2 mil men huvuddelen av dem är nedför och jag skulle nöja mig med ett kort hårt pass idag.

Slog av min Garmin och såg att segmentet gått på 54.15 en putsning med nära 6 min mot i förrgår. 21 kmh snitt solo hela vägen. 53 plats allover och 5 i min agegroup på Strava i en "prestigeklättring" på spanska solkusten med en risig ca 10 kg tung och för stor stålhäst är jag galet nöjd med. Ok 8 minuter efter Ludvigsson men ändå, han är ju Sveriges enda pro ca halva min ålder och lär ju inte cykla på en gammal aluhäck heller. Gissar också han tar något glas Rioja & Cerveza mindre när han är här  och tränar:-)
Nöjd på toppen att Meridan höll ihop hela vägen.

Vi har haft en fantastisk fin vecka här i bästa väder, soligt och väldigt varmt med massor av bad god mat och några fina utflykter. Ronda och den lilla fina bergsbyn Istan är två höjdare. 

Byns äldre farbröder i Istan sitter trivsamt och softar. Gissar att de lever längre där än på många andra ställen. Lägre stressnivå är nog svårt att finna.

Tjejerna trivdes i Istan

Nu snart en skön sista middag följt av en dag på stranden imorgon innan ett sent plan hem imorgon kväll.

Hasta La Vista!

torsdag 10 augusti 2017

Ronda t o r 95 km och 1730 höjdmeter i motvind

Ligger i solstolen på balkongen Monte Halcones ett par km upp från San Pedro stranden och tittar ut över havet och Gibraltarklippan. Vi har fått låna en kanonfin lägenhet här av en kompis en vecka och njuter stort. Runt 35 grader de första dagarna och en skön kontrast mot spöregnet i söndags i Örebro när jag körde Hjälmartempot till punkteringarna kom. Tänkte mig lite cykelrevansch idag efter 3 vilodagar fyllda med sol, cervezas och alldeles för mycket mat. 

Välfyllda depåer med andra ord om än något kilo ting kanske för att kunna cykla riktigt fort den LÅNGA fantastiskt vacka klättringen på vägen rakt utanför vår lägenhet som leder upp i bergen ända till Ronda. De första 22 km är rakt upp med snitt runt 5% sedan lite böljande men övervägande nedför till vackra Ronda som ligger 45 km härifrån. Vi körde dit med bil igår, fikade och strosade runt i medeltidsstaden Ronda. Fascinerande  läckra stup på flera hundra meter rakt ner som omger staden.

Stannade till vid det "berömda dajmkrysset" 

uppe på toppen på vägen hem innan den långa utförslöpam hem. Kajsa och tjejerna undrade hur jag är funtad i huvudet som tänkte cykla vägen dagen efter? Ja säg det..

Och dagen efter det var idag så jag gick upp rätt tidigt för att slippa värsta värmen och  kom ut med min hyrcykel en Focus Cayo med Shimano 105 vid kl 8. Fin ram men dåliga tunga hjul och en vikt runt 9 kg var ju inte den perfekta kombon tillsammans med min något övergödda kropp. Jag får ta det på vilja tänkte jag och rullade först ner ett par km mot havet innan jag vände om och började tugga i klättringen. 24 km hade jag nu upp till en rastplats där vi stannat till och lagt en drickaflaska dagen innan. 

På cykeln satt det compact klingor 50/34 och bak 11-28. Började ett tag i starten på stora klingan typ 50-24 och tänkte att det går nog att köra merparten på stora idag, det kändes bra i benen. Tyvärr fick jag snabbt tänka om. Den förväntade medvinden (det har blåst från havet upp mot bergen de tidigare dagarna. Men nu stod flaggorna tvärtom och det blev VÄLDIGT tungcyklat i motvinden större delen av den långa klättringen över 2 mil. Tusan också jag som hade tänkt att sätta en bra Strava tid i långa klättringen och hade aldrig kört här innan. Kom dock över nesan ganska fort gick på bra runt 85-90% och fick ändå en väldigt fin klättring upp i den vackraste av omgivningar. Inte många bilar heller och en superfin väg. Underbar cykling med kropp och själ i harmoni.

Stannade till efter 24 km på toppen av stigningen, pustade ut en stund och letade upp flaskan jag gömt dagen innan och tog ett par kort.

Lite svettig efter 2.5 mil uppför
Focus Cayo i vila efter en dryg timmes hårdkörning.
Inte den tid eller fart jag hade hoppats på men nöjd givet förutsättningarna. 

Fortsatte sedan lite nedåt mot Ronda och nu hade vinden vänt och börjat vara med istället. Så dags då:-( vände direkt framme i Ronda och sen tillbaka uppåt igen en dryg mil upp till dajmkrysset. Bra tungt och kraftig mot nu igen uppför. Nådde till slut mitt pausstopp på samma ställe med 25 km kvar och endast en härlig nedförskörning 1000 höjdmeter kvar ner hem. Fyllde upp flaskan med resterande utposterad dricka och tog det mesta välbehövligt på stört innan den fina utförslöpan hem. Var nu så kraftig motvind ner så jag fick trampa på hårt även nedför för att inte tappa all fart. Tänkte nästan ett tag att jag kör ner och sen upp igen. Men insåg att efter 1730 tunga motvindshöjdmeter och nära 10 blåsiga mil att den iden inte var helt klockren. Flaggorna en bit hemifrån stod nu precis rätt ut tvärtom mot i morse. Ja ja vad är en bal på slottet..

Ett väldigt bra träningspass blev det i alla fall och det får vara bra med det. Nu åter till solstolen mer mat, cervezas och Rioja och en Romeo & Julieta efter middagen på balkongen. Its a good life!






söndag 6 augusti 2017

Hjälmartempot 55 snabba blöta km sen tog det stopp

Surt i dubbel bemärkelse blev det idag. Oj vad det började regna när jag fick hjälp av gamle skridskostjärnan och arrangören Johan Röjler ( ja gamle och gamle han är 36, men ni fattar:-) strax innan kl 8 i morse vid Tybblelundshallen i Örebro. Jag hade gått upp kl 5 ute på Smidö i morse och kört de 17 milen till Örebro. Vädret var allt annat än bra, regn nästan hela vägen dit men prognosen visade ändå att det kunde bli uppehåll om vi hade tur. Det hade vi inte. 

En kvart innan start började det vräka ner. Så mycket att Peter Karlsson stark Valhall cyklist och med i vårt VR Sub 7 lag som också kört långt för att vara med idag drog sig ur 5 minuter innan start pga tidigare skador i regn. Ja ni kan ju gissa hur jag tänkte då? Men i solotempo på i stort sett platta vägar runt Hjälmaren bedömde jag ändå risken för halkolyckor som minimal och jag var så cykelsugen att jag startade loppet som planerat. Var redan helt genomsur innan vi kom iväg så att regnet vräkte ner störde inte alltför mycket. 

Hjälmartempot är 138 km högervarv runt sjön och reglerna är att man inte får drafta bakom utan måste vara minst 3 sek bakom framförvarande cyklist alt. köra om på max en minut. Min plan var att gå ut kontrollerat i medvinden mot Arboga de första 4-5 milen runt 80% för att sedan kunna öka trycket lite på andra halvan i lite svårare vind. Trots misärvädret kändes det ruggigt bra i kroppen och huvudet. Starke och store Johan Hellström som har banrekordet på 3.28 vilket ger 40 i snitt öppnade starkt och tryckte på ut ur Örebro första milen. Helt perfekt rygg att ligga 30 meter bakom och känna mig för tänkte jag. Vi hade 41.5 i snitt efter en mil och det kändes lätt och kontrollerat bakom, men jag hade ingen brådska att köra om utan tänkte att håller vi runt 42 fart bort till Arboga får Johan gärna spåra. Tyvärr började han slå mot sin sadel och jag förstod att något var fel. Hans sadel hade lossnat lite och vek sig nedåt. Johan vinkade förbi mig, tyckte synd om honom men fortsatte ut på den gamla lite större vägen mot Arboga. Johan fick tyvärr bryta strax efter.  Det kändes väldigt bra i tempopositionen idag. Tre dagars hårdkörning i rad på tempocykeln i veckan med ett mastodontpass på 13 mil genrep i torsdags och fina 41.1 snitt. Följt av två dagars helvila på landet och nu kändes det som att jag hade ytterligare en växel. En suverän känsla. 

Nådde Arboga efter  4 mil med 42.9 snitt med bra puls och kraftkontroll. Hade 143 i snittpuls 82% av max efter den långa Arbogabacken och fick en tidsangivelse där av Röjler & Co att jag ledde med hela 8 minuter. Tappade en hel del fart i backen men en lång lätt utför svepande utförskörning där jag ändå tog det ganska lugnt fick upp farten igen och nu planerade jag att höja intensiteten ett snäpp de sista två timmarna. 

Tufffare vind hemåt, men inte så stark som befarat idag och kände att det här ska bli banrekord och helst över 41 snitt. Jag hör ett lite vinande ljud, lyssnar ett par varv och tänker att det är nog en eltejpsbit jag satt för diskhjulets ventilhål som lossnat i regnet och fastnat mot bromsen. Stannar till snabbt och checkar, nej de sitter där de ska. Känner på bakhjulet, fortfarande hårt, bra ingen punka. Upp igen, det tar 15 sekunder så inser jag. Det är framhjulet som punkterat. SÅ surt.

Stannar,  av med hjulet och det går ganska snabbt att få ut slangen, känner efter på insidan och drar två varv med fingrarna för att se om jag känner någon flisa på insidan. Det gör det inte, men glömmer att kolla utsidan på däcket. Börjar frysa blixtsnabbt i spöregnet och 10 grader. Är lätt klädd, det funkar på 82% intensitet men inte stillastående genomsvettig och blöt som en hund i hällregnet. Får fram extraslangen och känner instinktivt oro. Kommer jag få bort ventilhatten på den korta extraslangen? Har bara en slang med mig som passar både diskhjulet och 808 högprofil fram med ventilförlängare, men då måste man ju få av ventilen. Det får jag inte, skakar ännu mer och är helt kraftlös i fingrarna sätter tänderna i ventilen, går inte heller utan att det hade gått ännu värre med sönderbitna tänder. Resignerar i kylan, fan också. Det som skulle blivså bra idag. Får vänta på följebil, det tar 5 minuter. De får inte heller bort den först. Saknas verktyg, Johan hittar en sax och till slut får han bort den och vi kan montera dit förlängaren. Maybe there is chance? Hinner jag tänka innnan vi bränner min kolsyrepatron i stressen, spöregnet och kylan. 

De andra cyklar förbi jag får låna en handpump och har nu fått på en regnjacka till låns och kan sluta skaka något. Till slut är jag på vägen igen. Det tog nog en kvart, jag ligger nu sist, men skit i det nu blir det en bra utmaning att försöka köra ikapp och förbi de andra igen. Får upp lite värme igen och ser att det ljusnar något i horisonten. Det kanske slutar regna snart hinner jag tänka när det börjar vina igen om framhjulet. Ridå. Ny punktering och så var dagens cykling slut. 

Inte helt nöjd efter punkteringarna hejaklack i bar överkrop och filt istället.
Roligt och snabbt så länge det varade

Vansinnigt tråkigt. Jag hade verkligen sett fram mot de sista två timmarna och göra ett starkt lopp idag. Men det är cykel. You never know what you gonna get. Som tur var fick jag plats med cykeln i Johans bil och fick vara passagerare och hejaklack till de andra. En rätt trevlig färd trots allt i en varm bil, tack gode gud för det. Stort tack för ett fint arrangemang. Jag kommer gärna tillbaka. Då ska jag ha fler slangar med mig och förhoppningsvis en lika bra form som idag. Då ni...

Prispallen med segraren Thomas Kåregren

Packade ihop cykeln i lillbilen, bra med cab ibland, även vid regn om man är cyklist. Bara att fälla ned taket och ställa in cykeln i baksätet. Zipp discen passar ju rätt bra:-)

Imorgon bitti kl 07.25 åker jag med tjejerna till Marbella en vecka. Lär bli lite varmare än idag.. Tar inte med cykel men hyr en på torsdag och tänkte då cykla den LÅNGA ca 2 mil klättringen runt 6% eller så från havet upp till Ronda. Kört den åt andra hållet och nedför i våras men nu lär det bli blött av svett istället gör regn som idag. 33 grader i skuggan idag. Hasta La Vista!




torsdag 3 augusti 2017

Kanske årets hårdaste pass 127 km solotempo & Smackpremiär

Dra åt hel.... vad medtagen jag blev av dagens långcykling 127 km solotempo och genrep inför Hjälmartempot på söndag. Kanske var det värmen? Äntligen lite sommarvärme runt 23 grader. Kanske var det det hårda tempot? Kanske var det för att det var 4 stenhårda passet på 5 dagar med högfartscykling varav två race, NM i söndags och Smackpremiär för min del igår på Karby tempo knappa 2 mil. Mest troligt förstås en kombination av alla de här delarna gjorde att jag fick gräva väldigt djupt hem i motvinden från Edsbro. Sammantaget änfå ett grymt bra genrep och 41.1 snitt rejält nedtränad lovar ju gott med några dagars vila nu inför söndagens lopp. 


Banrekordet är 3.28 på 138 km tror jag och precis under 40 i fart. Låter inte omöjligt men har ingen aning om banan är snabb eller tuff och sen då är ju vinden en nyckelfaktor också. Hur som helst det ska bli kul. Det var det inte hela tiden idag kan jag lova om än säkert karaktärsdanande.

Var helt vimmelkantig när jag kom hem i eftermiddags. Som tur var hade Kajsa bokat tidig middag på rullande sushi restaurang Zan i Kista. Helgrym mat där som åker förbi på löpande band och man bara plockar och plockar.. Det tillsammans med några Kirin och jag börjar så sakteliga se ljuset igen.


Nu hemma igen proppmätt och synnerligen belåten med dagen och det mesta. Inte blev det sämre av någon timmes kontemplation i musikrummet med ett glas rött till. Har nu lärt Alice, min äldsta dotter lite basics om en av världens största sångare och låtskrivare genom tiderna Jackson Browne. Alice har bra musiköra och förstod snabbt magin i den sedan dess kanske oöverträffade Late For The Sky från 1974. Blev frälst på Jackson Browne på gymnasietiden och det är alttid lika fantastiskt att återvända till. Fick lite feeling nu och kör Dylan vinyler efter min namne JB.. Underbart med vinylskivor ändå.


Körde ju som jag nämde också Smacktempot i Karby igår. Mitt första Smacklopp i träningsserien för året så det var ju hög tid. Blåsigt värre sida med ut och mot hem. Som så många gånger förr kör jag lite för hårt ut. Suveränen och gårdagens segrare Niclas Näslund startade 30 sek innan. Var ju inte direkt det bästa för att hålla igen ut. Niclas seglade iväg längre och längre bort. Hur är det möjligt hann jag tänka innan jag mötte honom alldeles för tidigt efter vändpunktem. Hängde ändå i bra på vägen hem och kom in trea för dagen 47 sek efter omöjlige Niclas och 11 från Peter Eggertsen på 2:a plats. Glädjande pers med några sekunder på banan, med hårdkörning 5 mil dagen innan så kändes det ju toppen.

Strava Karby tempo leaderboard i år.


Imorgon ut till landet och softa i två dagar och vila. Bryta ner och bygga upp det är så vi jobbar:-). Det gäller att sträva framåt. För precis som Dylan nu sjunger i mästerverket Times They Are A- changin.
Lika sant 1964 när låten kom som idag. "For you better start swimming or you sink link a stone for the times they are a changing"






tisdag 1 augusti 2017

KOM Bonanza

Det händer ju inte varje dag i Stockholm norrort om man säger så
 
6 KOM på några av de mest cyklade vägarna. Tempoträning idag 70 minuter och 48 km på ganska hög intensitet sammantaget och några av medvindssegmenten på max. Vansinnigt kul att cykla tempocykel med flow i kroppen och fina yttre förutsättningar.

Mixtrade med tempocykeln och höjden på barsen förra veckan. Höjde dem tre fyra centimeter och provcyklade i torsdags innan NM. Kändes inte 100 så jag bytte tillbaka idag. Kändes klart bättre känns som jag ändå kommer ner lite bättre totalt sätt och sitter mer avslappnat.

Med högre bars
Nu på lägsta inställningen igen

Kändes väldigt bra idag. På söndagmorgon ska jag cykla Hjälmartempot 138 km start och mål i Örebro. Ser med skräckblandadförtjusning fram mot det. Hinner med ett par träningar till och ett ca lika långt genrep imorgon eller torsdag. 

Nu bortbjudna på middag. Trevlig sommarkväll på er!


Peak KOM supplement! Try it you will like it:-)  https://cellexir.se/pages/forskning