söndag 26 februari 2017

Att kunna springa igen

Lycka! Att efter 1.5 år med ständig värk och en inre allt större acceptans av att jag kommer nog aldrig kunna springa mer igen i livet efter det där nedrans höftbrottet. Jag levde ändå med haltandet och värken i en positiv anda. Jag kunde ju cykla utan några större problem och stundtals nästan som innan olyckan.

Men så för 6 veckor sedan fick jag drygt 200 gram titanskruv och platta borttaget från höften och värken bara försvann. Idag har jag joggat 2 km på löpbandet i gymmet på vårt hotell första semesterdagen här vid Laguna Golf Phuket Golf, Bangtao Beach.

Det är svårt att beskriva lyckokänslan när jag kände att det här fungerar ju. Inte ont någonstans (bara vansinnigt löpotränad muskulatur som kommer ge sjuk träningsvärk trots bara 10 min och 2 km men den värken bär jag lätt och gärna imorgon ). Att kunna gå och springa är ju ändå rätt centrala kapaciteter och även om människan är exceptionellt anpassningsbar, så även jag, så är det bara underbart att vara hel igen. Back to full life! 

Veras första morgondopp
Första Beer Chang på sen middag igår kväll satt som en smäck. Sara i egna tankar.
Good to be "back home"



fredag 24 februari 2017

Från Monark till varm asfalt på Phuket

Miljöombyte. Från Vinterstudion och Monark till racer på varma vackra vägar runt Bangtao Phuket. Vi åker ikväll (hög tid har inte varit där sen i slutet på november:-) hela familjen som så ofta förr till vad som nästan börjar kännas som vårt andra hem Bangtao Beach Phuket. En lite kortare resa i år 9 dagar då tjejernas skolgång kräver sitt, men det blir lika härligt som alltid. Cykeln får följa med i år. Blir ingen fokus träningsvecka men några morgonrundor tänkte jag hinna med mellan poolen, stranden och all god thaimat med en och annan Chang eller Singha till. Chang eller Singha? Tuffa semesterval..

Nyss kört ett kortare Monarkpass utan någon större geist med klena ben. Försökte mig på en 20 min på vad jag trodde var måttliga 315 watt men var långt ifrån att orka mig kämpa igenom det så jag bröt efter 6 min och avslutade sedan med en 10:a stående lågkadens innan jag lämnade vinterstudion för ett långt bubbelbad ute i den soligt fina vinterdagen. Gudomligt skönt och suverän ljusterapi med solen som gnistrar över en isblank Edsviken och i det 39 gradiga vattnet. Ibland levererar även kära moder Svea.

 
Cykeln står packad i Vinterstudion


Dags för cykling av den här typen igen. Sawadee Krap!

onsdag 22 februari 2017

Bikramspinning och upptaktsmöte SCK Masters

Och herren sade Herrejävlar (nej det sa han inte, som prästen i reklamfilmen)  VAD VARMT det var i den 50 man fullsatta spinningsalen med SCK cyklister ikväll på Hötorget SATS. Rena bikramspinningen i en timme och vi blev nog några kilo lättare allihop. Jobbigt värre, men kul även om det kanske var lite på gränsen. Bra träningspass och acklimatisering för Bangtao Phuket på fredag:-).

Egentligen märkligt hur sällsynt jag satt mig i en spinningsal med tanke på hur mycket jag cyklat senaste 5 åren med ca 1500 mil om året. Tror det här var mitt livs tredje spinningpass. Danne Godman, desto mer rutinerad i spinningsalen leder klassen på bästa (och mest pulshöjande sätt. En timme med en hel del körare. Hade ingen feedback annat än upplevd ansträngning och det var skönt att slippa fundera på puls och watt idag. Kände mig rätt klen men det var kul ändå.

Danne värmer upp oss (inte för att det behövdes..)

När jag gick ut från den ångbastuliknande spinnigsalen och ut i gymmets mer normaltempererade salar började jag nästan frysa omgående. Blev en sån extrem skillnad på en sjöblötkropp. Fick en förnimmelse av och kom att tänka på hur mycket jag kan frysa på vägen nerfrån toppen mot kiosken efter att ha kämpat livet ur sig 14 km uppför Puig Mayor på Mallorca. 

Efter en skön dusch samlade Crippa och Danne hela Mastersgänget i klubben som tänker tävla i år. Wow vilken uppställning var nog ett 40 tal i H30-H 55 på plats. Det blir ju otroligt kul att få vara en del av den här styrkan, eller soldaterna som Danne kallade oss:-). Gissar att våra klubbtröjor kommer synas en hel del i tävlingsklungan i år. Hoppas även så mot slutet av racen..

Nu kör vi!

H30 SCK 
H40
Och så vi ungdomar i H 50

måndag 20 februari 2017

Höftböjare i funktion igen - Underbar känsla

Sedan ungefär ett år har jag vid varje tillfälle hos min grymma kiropraktor tvingats konstatera att min höftböjarmuskel inte är i funktion. Thomas har fått igång den varje gång med sina magiska händer men glädjen har varit kortvarig oftast någon dag efter så är kontakten bruten igen. Höftböjarmuskeln Psoas Major är central och en av de största musklerna, den går som en lång fläskfile och fäster vid sista revbenenet och går ned till lårbenet, se bilden.

Ett sätt att enkelt kolla om dina höftböjare är aktiva och funktionella är att lägga dig på rygg, höj ett ben i 45 grader och be någon ta ett tag med händerna runt underbenet och trycka ned mot marken så hårt de kan. Klarar du att hålla emot helt med känslan av att du är stark som ett skuvstäd är dina höftböjare i full funktion. Är du svag och inte kan hålla emot är den inaktiv. Väldigt många har störningar i signalen från hjärnan till höfböjaren som stänger av och skapar obalanser och försök till kompensation med andra muskler när du går, cyklar eller springer.

Nu snart 6 veckor efter bortoperationen av höftplattan har jag haft en allt lättare och bättre känsla i benet / höften. Var hos Thomas för tre veckor sedan men då fungerade inte signalen och när jag gick dit strax innan kl 5 idag vågade jag inte tro på full funktion även om det var med lätta ben den knappa kvart det tar att gå från Kungsgatan till klinkiken på Wallingatan.

Upp på britsen och upp med benet , sen tryckte han hårt och jag blev så jäkla glad och förvånad när jag kunde hålla hårt emot med stark känsla. Wow! Det funkar, jag är hel igen. Så underbart efter all denna tid 16 månader med stora problem och värk. 

Mycket yoga senaste veckorna kanske har fått igång signalerna. Huvudorsaken är troligen att höftplattan äntligen är borta. Alltså det här kanske låter löjligt att dravla om men har man som jag hade gjort närmast förlikat sig med att kanske aldrig kunna gå ordentligt igen och så "hux flux" (nåja men nära så) är man fullt återställd igen. Nästan svårt att ta in, men helt underbart.

Paradoxen i den här stora framgången är att cykelträningen på Monarken i Vinterstudion den senaste månaden gått otroligt dålligt. Började ganska snabbt redan en vecka efter operationen med något lätt pass. Kändes kanon och redan 10 dagar efter körde jag halvhårt och kände mig "bara" runt 10% bort mot bra form. För att inte stressa kroppen la jag då in ett block om 4 veckor med enbart MAF träning låg till medelpuls och inga långa pass. 1 timme 3-4 ggr per vecka. Trodde jag skulle svara bra på det, brukar göra det, stärka aerobiska basen och kunna cykla fortare trots låg puls. 

Men det blev inget alls av det blev snarare sämre och om jag var 10% från bra cykelform 10 dagar efter operation var jag snarare 15% bort de senaste veckorna. Mycket märkligt, trots en allt starkare allmänkänsla så hade jag liksom inget i cyklingen, blev flåsig fort och fick titta både en och två gånger på motståndet på Monarken om det verkligen kunde stämma.

La om taktik i helgen och körde några hårdare 20 minuters block. Fortfarande mycket långt kvar men igår kändes det som ett bra steg i rätt riktning. Har varit lite frustrerande att mitt i den stora glädjen över en frisk kropp med stark känsla utan gångsmärtor samtidigt känna sig klenare än när jag började träna cykel 2010. Man undrar vad är det som har hänt? Vart tog kraften vägen?

Berättade för Thomas idag och han tyckte det lät naturligt och sa att din kropp har varit i fight mode med stresspåslag så länge av skadorna och den har levererat egentligen långt över förmåga. Nu håller den på att läka sig fullt frisk igen och har slagit av en stund för full recovery. Låter ju ändå ganska rimligt och jag gick gladare än på länge ut på gatan med lätta fötter.

"Let your body decide where you want to go. High or low. Fast or slow." Inte så dumt skrivet Ola Salo..

Nu ska jag "bara" få ordning på cykligen och så vänsteraxel också med ny operation den 20 mars. Allting blir bra till slut och är det inte bra så är det inte slut.

 


lördag 18 februari 2017

Sevärt föredrag om hälsa, åldrande och kost.

I det här sevärda föredraget från 2012 talar vår partner i Cellexir projektet Dr Marcus Gitterle om livsstilssjukdomar bl .a diabetes 2, som sedan dess och de senate åren bara har accelererat likt en pandemi pga extremt dåliga kost och levnadsvanor i stora delar av världen.

Dr Gitterle talar om åldrande, orsak och verkan. Han talar om våra celler, funktion och energibehov, varför vi åldras och vad vi kan göra åt det. Han talar om SAD Standard American Diet hur den håller på att förgöra en hel generation. Han talar om olika kostdieter och varför en kalori in inte är en kalori ut. Missa inte 45 minuter in i föredraget där han specifikt berättar om våra cellers energibehov och berättar bl.a om hur det kraftfulla PQQ, en av 5 ingredienser i Cellexir som vi snart lanserar dramatiskt förbättrar mitokondriefunktion, minne och kognitiv förmåga, med tydlig märkbarhet bara på några dagar. Dr Gitterle har tagit fram formulan för optimal cellfunktion med naturliga tillskott i Cellexir. Snart i en webshop nära dig. Anmäl dig på www.cellexir.se för förhandinformation. Stay tuned!

Vimeo Dr Marcus Gitterle Advances in Anti Aging

 

söndag 12 februari 2017

Iskall form trots varma bastubad

Osedvanligt dålig cykelform på Monarken nu. Sedan ett par tre veckor. Det är som jag etablerat en ny nivå. En lägre. Fattas liksom en cylinder på något sätt, blir flåsig mycket lättare och snabbare än vanligt. Ca 10-15% och 30-40 w i kraftskillnad många pass i rad nu. Trots att jag bara kört låg till medelpuls nu sedan operationen inte något stenhårt och inga långa pass heller för den delen. Så någon överträningsrisk känns inte heller som rimlig förklaring. Har ju dessutom haft vit månad fram till för en vecka sedan. Men blev inget starkare av det. 

Lite konstigt känns det för allmänmåendet och känslan i kroppen i övrigt har varit bättre än på många år sedan alla skadorna nu när jag kan gå bra igen efter höftoperationen. Har också kommit igång bra med yoga sedan en månad och kör kontinureligt med 30 min program ca 4 dagar i veckan. Fortfarande långt kvar till bra rörlighet men helt klart blivit väsentligt bättre och känner mig lättare i kroppen. Det tillsammans med lite styrketräning har skapat en bra overallkänsla, men vad gäller cyklingen så är det precis tvärtom. Märkligt manick kroppen ibland, men får glädja mig åt att jag kan gå bra igen och slippa all värk. Det är ju inte en helt oviktig detalj.

Och bastubadande som skulle hjälpa performance verkar inte heller ha kicka in än. Men skönt är det i alla fall sitter i stolen på bilden just nu och tar igen mig efter bastun med en tröst Samuel Adams efter ett avbrutet Monarkpass efter 20 sega minuter.


Hoppas det vänder till Thailand om knappa två veckor. 10 dagar med familjen som vanligt i Bangtao Phuket och jag tar med cykeln. Ska bli otroligt skönt. Har ju inte varit där sen i början av december:-)

Igår var annars en kul kväll hemma. Kalas och 25 manna middag för Alice som fyllde 18 och Vera 11 i veckan. Fullt med släkt och vänner och Kajsa briljerade som vanligt med en dignande middags och efterrättsbuffe. 


Tog sen årets första Romeo & Julieta cigarr ute sen i tidiga natten med Klasse. Kanske satt den sig lite i benen i dag. Den satt sig i alla fall lite i huvudet på natten och i morse, men trevligt och gott var det.

Presentöppning

Mina döttrar och mamma på besök från Kalmar



onsdag 8 februari 2017

Filmtips A Sunday In Hell Paris Roubaix 1976


Året är 1976. Det är en fin vårdag i Paris. Cykelmatadorerna ska ge sig iväg på den 26 mil långa färden över de fruktade pave sträckorna på vägen till målet och 1.5 varv på velodromen i Roubaix nära belgiska gränsen.

Samtidigt i Västervik spelar en sporttokig 9 åring pingis vaje dag och drömmer om att bli nästa Stellan Bengtsson eller Kjell "hammaren" Johansson. Han kan det mesta om sport redan och är galen i sportböcker och plöjer alla uppslagsverk som finns men cykel har han ingen större koll på än. Om några månader ska det ändra sig och han får en ny idol när Bernt Johansson vinner linjeloppet i Montreal OS. Men Bernt är fortfarande amatör när proffsens giganter ska göra upp på kullerstenarna. Och det ska dröja ytterligare 35 år innan 9 åringen själv fastnar snabbt och hårt i cykelsporten.

Men åter till april 76. Alla legender är på plats, belgaren och storfavoriten i Brooklynstallet Roger De Vlaeminck, den franska legenden 40 åriga Raymond Poulidor, Italiens hopp Francesco Moser, Bernard Thevenet, Freddy Maertens och den störste genom alla tider Eddy Merckx. De Vlaemink och Merckx har 3 segrar var och förhandstipsen handlar om vem som ska få sin 4 inteckning. Men i Paris - Roubaix åker man inte bara runt och hämtar en inteckning hur som helst inte ens de största belgarna Merckx och De Vlaeminck.

Se den snyggt 70 tals långsamt berättande filmen A Sunday in Hell från helvetet i norr som det brukar kallas. Se hur den stilsäkre Merckx glider ur bilen dagen innan loppet i en för jäk..  skön ljusblå 70 tals kostym. Se hur han pedantiskt mixtrar med sadeln och alla inställningar fram till 5 min innan start. Se hur cyklister ligger blodiga på kullerstenarna och se den spännande upplösningen in mot velodromen.

Det gjorde jag ikväll i vinterstudion när jag tramapde på Monarken framför cykelbion. 1.5 timme kändes lite kortare än vanligt. Allt var nog inte bättre förr men det var fan så mycket coolare..