måndag 26 september 2016

Det är måndag morgon och..

Morgoncyklingen till stan var helt magisk. Så här såg det ut vid Frösunda kl 8 i morse. 

Underbar start på dagen. Efter ett gäng bra möten, bl.a ett med reklam / pr byrå avseende nya projektet och företaget inom tillskottsbranschen jag hintat om här på bloggen. Ser mycket spännande ut och vårt erbjudande håller på att ta form. Vi  siktar på launch innan året är slut. Hann också med att hålla ett lunchseminarium för ett tiotal av våra återförsäljare i mitt "vanliga" jobb i finansbranschen. Bytte om till cykelkläder igen vid 4 tiden för att fånga lite mer av det sista sommarvädret.

Cyklade hem till Sollentuna och tog där vanliga vägen bort till Upplands Väsby via Fresta för ett par varv runt Fysingen. Körde första varvet med 131 puls drygt 75% av max, kändes lätt och bra. 

Ökade till 150 puls i snitt andra varvet, knappa 90% av maxpuls. Oj vad mycket jobbigare det blev nu. Det blåste betydligt mer idag men hade fin och snabb återhämtning och blev inte så sliten efteråt även om sista 5 km i motvinden var bra tuffa.

Så sista 15 km hem i stark motvind från Väsby (en sträcka jag många gånger haft tungt på hem) gick nu helt ok. Summerar 95 km varav ca 50 i högt tempo. Följde upp med att hämta Vera på Volleyboll träning och åkte sen till Edsberg för att hämta ett par nya Bont skor jag beställt. Men utlämningsstället hann snöpligt stänga vid 19. En minut innan vi kom fram med en superlång kö pga vägarbete i Edsberg. Så får hämta dem en annan dag. Det var väl dagens enda plump, känns som jag kan leva med den.

Avslutade en lysande jobb och träningsdag med en dito fiskgryta tillsammans med tjejerna och tog efter det en "spatimme" ute i den mörka fina kvällen. Rehabsimning i 28 gradig pool och sen ett långt bubbelbad i 39 grader. It's a tough job but somebodys gotta ...



lördag 24 september 2016

Mordförsök av rosa raggarbil i Bro

Det skulle blivit en sorti som heter duga. På dagen ett år efter jag bröt höften så höll jag på att bli Ihjälkörd av en rosa raggarbil från Bro (ja är inte säker att han kommer därifrån, kan ju vara från Bålsta också:-) men det hände på vägen från Kungsängen vid brandstationen strax innan Bro vid niotiden i morse.

Helt otroligt. Jag var på väg till landet på Smidö för några timmars "allmänt arbete" tog korta vägen över Stäket från Landsnora vidare till Kungsängen sen Bro och Smidö. Det blir 33 km och vädret är kanon, svag vind, soligt och knappt en bil på vägen. Har fått upp farten bra från Kungsängen och har nu en knapp mil kvar till Smidö med bra tryck i pedalerna. Kropp och själ i fin harmoni då det plötsligt händer. På en lång raksträcka kommer en mötande bil. Bilen är chockrosa av någon halv eller helsunkig modell. En riktig Bro raggare hinner jag tänka (eller ev från Bålsta:-) innan han i hög fart kör tvärs över sin vägbana och går helt över i mitt körfält och tar sikte rätt på mig i hög fart och tutandes.

Han passerar med en hårsmån och jag är nära att få kasta mig ut i diket. Chockad och full med adrenalin jag blir helt tokig. Alltså vad tusan är det frågan om? Visst har jag varit med om många galningar och cykelhatande bilister som tutat, spolat ner mig med spolarvätska, hötter med näven, gör fingret och kör om på tok för nära. Sånt händer då och då och är tyvärr vardag för en cyklist i norrort. 

Men den här raggaren från Bro (eller om  han var från Bålsta?) han tog hataktioner mot cyklister till en helt ny nivå. Att byta körfält helt och med full gas sikta på mig som redan ligger längst till höger på den breda fina vägen. Ett regelrätt mordförsök. Hur står det till med begåvningsreserven i Bro (eller Bålsta?)

SCK samarbetar med Psykiatrifonden och kampanjen "Alla känner någon" som handlar om psykisk ohälsa som tyvärr finns i stora tal runtomkring oss. Cyklade ut i de fina armvärmarna i morse. Psykisk ohälsa var det ja. En viss raggare från Bro 
(eller Bålsta?) borde snarast söka hjälp hos Psykiatrifonden.

Skönt och tur att det gick bra. Hade ju varit en lite snöplig sorti att ända sina dagar i fronten på en rosa raggarbil från Bro (eller Bålsta?) nu när jag klarat mig igenom så mycket andra "close calls".  Idag är det alltså ett år sedan jag bröt höften i en lerig cykeltunnel under påfarten från E18 till E4 vid Järva Krog. Vilket år, herregud vilken resa med det och sen den ännu värre stjärnsmällen i bergen på Mallorca i våras. 

Leran och min olyckstunnel. Efter 1 år har jag nu fått besked från Trafikverket och Kammarkollegiet att de bär ansvar för olyckan och att jag har rätt till skadestånd. Har begärt mycket pengar men efter samtal med jurist på Kammarkollegiet i veckan tolkar jag det som små chanser att få nåt annat än småpengar. Man skulle bott i USA istället. Där hade man kunnat stämma x miljoner USD för leran som oförklarligt fanns i tunneln denna fina höstdag för ett år sedan.

Har återhämtat mig bra efter alla svåra krascher men höften blir det ingen ordning på. Har nervvärk och haltar fortfarande och springa är inte att tänka på. Som tur är fungerar cyklingen mycket bättre annars hade jag blivit tokig. De satte in rejäla metallplattor och skruvar i höften. Eventuellt är det dessa som skapar tryck eller nervsmärtor när jag går. På årskontrollen häromveckan beslutade vi att operera bort skruvarna och plattorna med förhoppning att problemen försvinner när det läkt ihop igen. Benet har läkt ihop sen länge och plattorna och skruvarna behövs inte. Men det är ett rätt stort ingrepp som jag bävar för. Skruven upp i lårbenshalsen är 9 cm och kommer lämna ett hyggligt hålrum i benet som ska läka ihop. Känns som jag haft tillräckligt med rehab senaste året men samtidigt vill man ju inte gå runt och halta resten av livet. Fyller 50 i december så det är förhoppningsvis en bra stund kvar. Om man kan hålla sig undan rosa raggarbilar från Bro (eller Bålsta?) förstås.

Sandvik stålet ska bort i vinter


torsdag 22 september 2016

Welcome back Mr Merckx

Jag har cyklat nästan hela 2016 (förutom veckorna jag tagit igen mig på sjukhus:-) på en Crescent Exa som jag fått använda som lånecykel via min klubb Stockholms CK. Crescenten har varit bra och efter byte till smalare 40 cm och styvare styre + dito styrstam och sadel till en ISM Prologue har den fungerat kanon och Dura Ace DI 2 är en dröm att cykla med, men nu ska jag snart lämna tillbaka den. Det största tack Crescent, TEC och SCK för all support med utrustning under året.

Så igår kittade jag upp min "gamla" Merckx EMX 7 med Zipp 808 NSW flyttade över mätare och sensorer och på med en likadan ISM Prologue sadel. Det tog sin tid ska jag villigt erkänna. Jag är dålig på mycket och exceptionellt unhandy, men till slut brukar det lösa sig. Som Stefan en gammal kollega sa när han försökte lära sig datan på jobbet i mitten på 90 talet " Det går inte så fort det här, och så blir det inte så bra heller".. Jag fick i alla fall till alla inställningar till belåtenhet till slut även om jag ett tag var nära att kasta sadelfästet åt hel... Det är EXTREMT pilligt att få till. Men OJ vad fin den blev och bra sugen att testa hur det skulle kännas på favoritcykeln igen idag.

Jag hade tänkt att sälja Merckxen under året men så blev det istället att jag sålde mina Xentis 58 mm hjul och sen hade jag inga andra passande hjul att sälja cykeln med så jag behöll den. Det är jag glad för idag. Ramen och cykeln är så grym. Oerhört rapp och vridstyv tillverkad i toppgrafitkvalite HMS 62 ton samma som Pinarello Dogma. Bara ramsetet kostade > 40 tkr när det kom 2012 och modellen las ner efter något år deå den var för dyr i produktion. 

Welcome back my love!

När jag cyklade till stan i morse var jag klart spänd på hur det skulle kännas. Märkte direkt att jag satt lite lägre och fick en starkare känsla (lite klantigt rookiemisstag med inställningen på Crescenten skiljde en dryg cm i sadelhöjd när jag mätte ikväll). Merckxen har också 1 cm längre från sadelspets till mitten på styre så något aggresivare position genom 13 cm styrstam med -17 grader. Så hyggligt drop på den. Gick klart fortare till stan idag och på hemvägen fick jag feeling och tog en hård 15 km den så vanlig svängen Sollentuna Vattentorn Frestabacken ner Hagbytippen och vänder strax innan Täby Kyrkby och sen tillbaka. Fin fart och kraft och en grym rapp känsla. Börjar komma i bra form nu, perfekt tajmat när säsongen är slut:-)

Blev så peppad att när jag satt på jobbet idag kom jag på att jag nu har ett hål i hjulparken till cykeln med Reynolds 32 superlätta tub grafithjul på 1070 gram och ZIPP 808 NSW Clincher så det saknas ett par "i mitten". Så kan vi inte ha det, så jag beställde ett par Vision Metron 55 Clincher som jag hittade till hyggligt pris på nätet. Ett perfekt allroundhjul bra till det mesta och klockren färgmatchning också till Merckxen.


Tack för i år Crescent. Blev ju tyvärr några vurpor, men de var inte ditt fel och du klarade dem betydligt bättre än mig. Inte en skråma. En stenhård cykel men hoppas du slipper ramla mer och lycka till!

söndag 18 september 2016

Årets 10 mil solotempo

Brukar försöka få in en runda på 10 mil solotempo någon gång per säsong. I år har inte varit lätt att få till det mellan alla skador men idag gjorde jag det i fint höstväder och nästan vindstilla. Lite kallt första milen norrut från Vikskolan i Upplands Väsby och bara 11 grader. Men bort mot vändning i Knutby via Almunge tittade solen fram så det blev en fin hemcykling denna fantastiska höstdag.

Mitt "rekord" på sträckan är 2.23 och 41.8 fart från förra året. Idag var målsättningen mer modest av naturliga skäl. Inte bra heller i magen än. Någon bakterie som spökar på tredje veckan nu med långa toabesök nästan varje natt. Men hade inte ont i magen på dagen och fick behålla en bra frukost. Preppade mig full med diverse performance enhancers som koffein tablett, L Cittrulin, en Beet It rödbetsshot innan för att få upp den mentala och fysiska kraften och satte iväg efter 5 k uppvärmning med sikte på styvt 40 fart.

Trots de fina förutsättningarna så kändes det aldrig lätt eller riktigt snabbt i kroppen. Så jag slog snabbt bort tanken på de riktigt snabba farterna och försökte hitta ett mer njutbart tempo som tillsammans med lite bra musik i lurarna innanför tempohjälmen skapade en hyggligt trivsam liten bubbla.

Vändning efter Knutby. Ingen Helge Fossmo (sitter inne fortfarande?) eller Kristi Brud som kanske kunnat ge mig lite gudomlig kraft på hemvägen i syne. Fick trampa hem utan Guds kraft men lyckades trots det hålla ihop det lite bättre än väntat för 2.28 och 40.5 fart. 

Ca 5 min från peaknivå men ändå ett helbra besked om att kroppen börjar läka ihop bättre och bättre. Nu är det bara axeln, magen, höften och ..sen är jag snart fabriksny igen:-)

Nöjd efter ett bra långpass

torsdag 15 september 2016

Le Peloton debut - Årets högsta puls kl 06.30

169 i puls klockan halv sju på morgonen? Jag är ganska säker på att det aldrig hänt i mitt liv förut. Ja någon gång ska vara den första gissar jag? Men så har jag heller aldrig cyklat med Le Peloton (norrort) förut och det fick jag smaka på idag. En samling galningar som kan cykla fort och gärna gör det med andra likasinnade okristligt tidigt på torsdag morgnar.

06.05 det har precis blivit ljust - We are just about to start suffering


Turen på knappa 4 mil går från Enebyberg torg kl 06.10 bort mot Djursholms GK sedan Sollentuna Fresta Gudbyvägen Skålhamra och Hagby. Fin runda, och det går på med full fart mest hela tiden. Vi var väl knappa 15 idag och snittfarten blev 40,4 kmh. Första 10 minuterna fick jag verkligen slita hårt bara för att hänga med i svansen på klungan. Sedan lossnade det lite och det var bra roligt att swischa fram på rätt så tomma vägar i arla morgonstund. Ett "spurtpris" innan Frestabacken ner som Per Strömblad gav mig ett perfekt uppdrag för, tack för det. Sedan ett till i Hagby på slutet. Jag hade tagit en hård förning strax innan och Per som tog den sista och de flesta andra blåste förbi mig hårt där. Ett härligt träningspass avslutades med en god kaffe och en vaniljbulle på fiket vid torget. Grym start på dagen. Det här får vi göra om, eller kanske inte? Det är rätt tidigt.. men kul var det.


måndag 12 september 2016

Velothon - På sladd mellan krascher

Den sista hände med bara någon dryg mil kvar till mål i trakterna kring Farsta tror jag. Det smäller till framför, jag hinner registrera de hemska ångestskriken från killar som inser att om någon mikroskeund så ramlar de av cykeln och saker kommer att bli trasiga. I värsta fall deras kroppar. I bästa fall lite cykeldelar. Ljudet! Det otäcka HÖGA sprakande ljudet av grafithjul och andra delar på de grisdyra cyklarna som bryts i flisor. Jag hinner få en bild i min hjärna att "oh nej nu går det åt helvete igen" Tvärbromsar. Högen med cyklister och cyklar på marken är bara någon meter framför mig. Får sladd men hinner mirakulöst få ner farten utan att gå omkull och kan styra mig emellan två cyklister med minsta möjliga marginal. Puh jag klarade mig. Blev helt skakig efter det. Jag har liksom ingen "bra" sida att ramla på just nu. Hade jag gått omkull där igen efter detta mardrömsår då tror jag faktiskt det hade varit färdigcyklat för mig på lopp, kanske för gott. Mycket tveksamt om jag velat eller orkat fortsätta efter ännu en krasch igår. För att inte tala om vad fru, familj och vänner hade tyckt. Jag klarade mig men mitt racemood försvann helt efter ytterligare en allvarlig incident (många fler hade hänt innan under loppet) men nu fick det vara nog. Jag såg bara faror överallt nu. Cyklisterna omkring mig. I varenda sväng trots att intellektet visste att det var torrt och bra grepp blev jag rädd och osäker mest hela vägen på slutet så jag slog av på takten och cyklade försiktigt försiktigt in mot city och kom i mål i Rålamshovsparken och Norr Mälarstrand 2 min efter Blizz Merida Pro Pierre Moncorge som var snabbast.

Det var en mycket stor samlad klunga med kanske 100-200 cyklister i tätgruppen hela loppet. Trots att det gick fort med 41 snitt i 15,5 mil efter Masterstarten släppt oss. Några utbrytningar men aldrig någon som fick riktigt stor lucka och väldigt många åkstarka i den stora klungan gjorde att klungans kraft blev stor.

En riktig hödjardag egentligen ca 3000 deltagare och ren propaganda för cykling på en fin bana ner mot Nynäshamn och tillbaka på avlysta vägar. Klanderfritt och imponerande arrangemang. Bara ett problem. I alla fall för mig. Alla dessa incidenter och krascher. Jag såg nog en 5-6 olika krascher och incidenter. Förutom den ovan beskrivna mot slutet var det mycket nära att sluta illa en gång till för mig då jag kom i hög fart nära spets kanske runt 8 position i klungan. Vi var på hemväg ett par mil från Nynäshamn. En lång svag utförslöpa och det går fort. Det står en flaggvakt bredvid en väg 90 grader in till höger, jag och de flesta andra i täten tror jag får känslan att vi ska fortsätta rakt fram, då flaggvakten är otydlig. De två första killarna kör rakt fram sen svänger helt plötsligt ett par av killarna framför mig tvärt till höger i hög fart. De närmast framför tvärbromsar av osäkerhet, jag också får lite sladd men lyckas precis undvika att köra in i de framför och att inte ramla. Får ned farten och styr sakta upp över en bred trottoarkant och upp på gräset fortfarande inte säker på var vi skulle, men det var till höger så ut på banan igen med hjärtat i halsgropen, ouchh säger jag bara. Jäklar vad nära det var. Alldeles skakig en lång stund efter det.

Annars gick det bra:-) Skämt åsido förutom dessa incidenter så gick loppet ganska bra för mig. Men det blev förstås med en fadd eftersmak. Klart tveksam om jag kommer delta i något Velothon igen. Blir HÖG risk med så mycket folk där många kanske inte heller är vana att tävla på cykel eller köra i stora klungor. Det var många andra krascher förutom de närmast mig.

Själva cyklingen gick egentligen långt bättre än jag trodde vara möjligt på natten till loppet då den magbakterie jag skrivit om förra veckan åter blev värre. Hade en helkass natt med täta toalettbesök hela natten med värk och en helvild mage och fick inte behålla något av Kajsas färska pasta med kyckling och champinjoner som jag laddat upp i stor mängd på lördagkvällen. 

Fick i alla fall i mig en hygglig frukost och när jag kom upp i sadeln försvann magvärken men befarade att jag skulle bli urlakad tidigt under loppet av energibrist. Förvånande kändes det helt ok under större delen av loppet och formen är nog rätt fin nu för trots magen och energidränage så åkte jag utan större problem och hade "bara" 135 i snittpuls under loppet. Provade ett utbrytningsförsök i motvinden någon mil innan Nynäs i hopp om att några åkstarka skulle brygga. Kristian från SCK gjorde det efter ca 1 minut men vi var lite tunna på två man så vi la snabbt ned. 

Gick på hårt egentligen bara en 10 minuters period som slutade med hårdkörning uppför Kessiakoff Climb. Jag var i en frontgrupp där tillsammans med 5-6 andra och hade inte tänkt köra för priset och gjorde inte heller det fullt ut men nära så och blev rejält trött uppe efter backen. Den där natten satte nog lite spår ändå. Hade ca 4-5 tid under dagen där tror jag men hela 11 sekunder efter samme Pierre Moncorge som var först i mål också. Han körde på 1,17 uppför backen tror jag, det är snabbt. David Schwieler vår otroliga "allfixare" och manager i SCK såg honom också stanna och kissa i Nynäshamn för att sen åka upp igen ta hem specialpriserna och köra ifån hela klabbet på slutet. Respekt! Jag försökte mig på det tricket förra året. Klarade att kissa även om det var svårt att få ut något i stressen när hundratals swischade förbi mig vid vägkanten. Klarade sen också att vinna Kessikoff Climb några mil senare. Missade sen en utbrytning som höll men tog hem stora klungspurten klart och var 5:a i en fin comeback efter kisstoppet i Nynäs. Du som ska cykla nästa år där har du ett framgångstips. Stanna och kissa i Nynäshamn..

Hade tänkt avsluta säsongen med Anundsloppet i Västerås till helgen. En tävling jag gillat och kört bra i 3 år i rad och lyckades vinna H 40 finalen i Swecup förra året. 4 dagar senare bröt jag höften. 

Men jag skiter i det nu. Har blivit lite nojig nu och jag har två utlandsresor med cykel i höst och vill inte riskera det minsta nu efter det här året och Velothon satte ytterligare skräck i mig. Såg också att det är en kort varvbana på 3 km istället för långvarver på 1 mil så det får va. Läk ihop fortsätt träna och sen nya tag med nytt huvud. Jag kan cykla jag är inte rädd..

Glad över att vara i mål 100 meter bakom mig drog 4-5 man i backen in i kravallstaketet i högersvängen in till Söder Mälarstrand under kvarten vi stod där efter målgång.
STORT startfält












lördag 10 september 2016

Velothon i morgon

Beslutade mig efter det lyckade lagtempot i tisdags att cykla Velothon imorgon. Bara marginellt ont i revben nu och kroppen känns bättre än på mycket länge så jag tror på en bra dag imorgon. 15,5 mil kan bli tufft då det var MYCKET länge sen jag cyklade så långt. Men det får gå på inspiration.

Vilken osannolik indiansommar idag helt magisk. Vältrat och sått lite gräs bredvid poolbygget sen ett underbart bad
för att efter det åka in till stan en timme och titta på Velothon GP. Gick fort och såg jobbigt ut men jag blev jäkligt cykelsugen så det är nog ett gott tecken inför imorgon. Ludvig Bengtsson Tre Berg tog en favoritseger men han fick slita. Av Stockholmsåkarna imponerade speciellt Jacob Wikh Ryska Posten och Staffan Arvidsson SCK som var långt framme mest hela tiden, vann spurtpris och var med en tätgrupp om 6 in i mål.


Sen hem till några underbara eftermiddagstimmar vid poolen 


och dito kvällsmiddag ute i 20 grader den 10 september kl 20. Livet på en pinne! Det kanske blir så med Gobal Warming att Sverige kommer bli en sweetspot att bo i om 10-20 år med sommarvärme april - oktober? Fast det är klart kan bli lite svettigt för de i södra Europa då. Ja det är det ju redan nu. Mer dåligt förstås med GW än bra även om det blir skönare i just Sverige.



Imorgon åker vi i SCK i samarbete med Psykiatrifonden och kampanjen "Alla känner någon" som handlar om psykisk ohälsa som finns i alltför stor grad runtomkring oss. Bioracer har gjort armvärmare och hjälmcover för ändamålet. Snyggt va:-)?