torsdag 11 oktober 2018

Brittsommar my A..

Den så haussade Brittsommaren med utlovade 18 grader och sol, hallå var är du? I helgen så sa prognosen sol och 18 grader från tisdag och framåt. Av det bidde det inte ens en tumme, det bidde ingenting här i Stockholm, möjligen lite mildare än en vanlig gråkall oktoberdag.  Ca 10 grader i em på hemcyklingen men ett kompakt molntäcke. Jag fick trampa på med Madonen för att hålla värmen då jag gått på snacket om brittsommar och körde kort kort idag. Följde upp med 40 min Wattbike på lågpuls med bra känsla i Vinterstudion och tittade klart på en Netflixfilm om Adolf Eichman. 


Brittsommar my ass.  Naeäh jag är skeptisk. Tror jag åker till Alicante imorgon istället för några dagars golf i glada vänners lag. Svinga lugnt!

tisdag 9 oktober 2018

Säsongsstart Wattbike i Vinterstudion

Mitt ryggskott jag fick på sista repetionen knäböj i söndags har snabbt förbättrats skönt nog. Tufft i söndags natt och måndag fm men lite mer rörelse och besök hos Thomas min grymma kiropraktor både igår och idag så känns det klart bättre. Kört mycket med infraröd massagelampa hemma också, suverän maskin det där och bästa julklapp på många år. Kunde pendla till stan idag också så det bör inte bli några problem med golf strax norr om Alicante i helgen, skönt att det gick att häva så snabbt.

Efter hempendlingen ikväll fick jag en impuls att köra ett lite kortare Wattbikepass och tjuvstarta säsongen i Vinterstudion, den riktiga säsongstarten får bli efter golfresan. Körde 2 x 20 min först ett lugnt uppvärmningspass och sedan en tjuga på jämn kraft drygt knappa 85% intensitet. Kändes ganska lätt hela vägen och var kul att se att balansen var bra och även lite högre PES score Pedal Effectiveness Score än jag haft förut. Här kan du läsa mer om Wattbikes modell för att mäta trampeffektivitet. https://wattbike.com/gb/blog/master-your-pedalling-technique-to-improve-your-cycling sedan råder det delade meningar för vad som egentligen är bra tramteknik och många pros har låga nummer i PES så man kan nog ta det lite med en nypa salt. Men jag gillar att försöka dra lite mer runt och upp också i tramptaget och inte bara trycka nedåt som många förespråkar. Det är nog väldigt individuellt det där hur man är sitt effektivaste jag.

Lite högre av allt. PES, Kadens, Watt & Puls


söndag 7 oktober 2018

Ett bra sista tempopass igår ett mindre lyckat set knäböj idag

Aj det där var ingen höjdare. Sträckte mig i nedre ryggslutet ikväll på sista lyftet i det enda set knäböj jag hann med. Skulle vara lite duktig och träna lite styrketräning och lätt yoga efter jag varit på Svartinge golfrange och slagit ett par hinkar (ska till Alicante på golfresa fredag). Innan styrketräningen hade jag tvättat bilarna och var ändå ganska nöjd med dagen. Ett och annat bra slag på rangen och det finaste höstväder man kan tänka sig med lite fix hemma på dagen. Kajsa har lagt presenning över soffor och jag har assisterat (så det är i vår familj, här håll den, lyft den, nej vad gör du håll där sa jag..). Sen tog vi en lång promenad i solen med två av tjejerna. Alice vår 19 åring ser vi allt mindre av. Blandade känslor det här när tjejerna blir stora. Det är både superkul samtidigt som nej jag vill ha mina små tjejer kvar.

Hoppas inte sträckningen tar för hårt eller sitter i länge nu. Känns något bättre nu. Fick snabb infraröd massagelampa av Kajsa efter sträckningen ett par diklofenak, en öl i bubbelpoolen och nu smärtlindrar jag med en vodka lime och hoppas att att medicinen tar till imorgon. En sträckning eller oprovocerad skada har jag inte upplevt på många år. Hoppas verkligen det blir en engångsgrej och att jag kan cykla till jobbet åtminstone i övermorgon. Helst också ett besök på rangen innan avfärd fredag. Ser verkligen fram mot att spela golf några dagar. Har ansökt och fått en 100% handicaphöjning från 7-14 efter många inaktiva år. Så nu hoppas jag bli farlig på bettingen..

Igår däremot var det ingen skada eller missöde. Vädret var inte lika fint som idag men helt klart good enough för lite cykling. Hade inte luftat tempocykeln sedan finalen i Sverigecupen för en månad sedan och blev lite sugen på att köra årets sista pass med tempocykeln. Tog bilen till Vikskolan Väsby för en tur upp till Almunge och tillbaka. Det blir 8 mil och tänkte att jag försöker lägga ansatsen med jämn kraft och kanske knappa 300 w så länge det känns bra. Och bra kändes det. Vi håller på att ta fram en produkt för konditionsidrottare i CELLEXIR och jag har fått hem ett bulkprov på mixen som jag testade med stor tumme upp igår. Dock inte för smaken som var helt utan tillsatta smakämnen / sweeteners. Det smakade en bit ifrån gott men wow vilket tryck mentalt och fysiskt. Upp till Almunge var det lite sida medvind och sydvästlig vind. Det gick ganska fort och nådde Almunge efter 4 mil med 42.5 snitt 290 w och "bara" 141 i snittpuls (81%) med lätt känsla. Pausade 2 min tog en gel, ett kort på cykeln och kyrktornet.

Ensam på Vikskolans parkering igår där annars många cyklister brukar samlas

och cyklade sen hem. Lite tuffare vind hem och farten gick ner och pulsen ökade lite kontinuerligt men jag höll kraften exakt på 290 w hela vägen och med en liten ökning sista km så blev det 291 w i 1.54 41.5 kmh snitt över 79 km med snittpuls 145 (84% av max). 


Toppennöjd med den avslutningen på en lika fin säsong.

Kom igen nu ryggen, och golfsvingen nu kör vi!




tisdag 2 oktober 2018

Säsongsavslutning CK Uni lagtempo 62 km & ny klubb nästa år

Då var det klart, färidgcyklat vad gäller race för i år. Det känns bra. Inte less på det, inte heller sugen att tävla mer. Det känns precis lagom att göra bokslut med cykelåret 2018. I alla fall vad gäller race. Det gjorde jag i söndags utanför Uppsala med ett mycket roligt lopp CK Unis lagtempo 4 manna med linjecykel (tiden tas på 3 man), tre varv a dryga 2 mil på en bana som var utsatt för ganska kraftig syd västlig vind som gav kantvind större delen av det rekatangulära varvet som du kan se på bilden här .



Inte lätt att få så mycket vindskydd mellan förningarna bakom mina starka lagkamrater i CRT Niclas Näslund Torbjörn De Jager och Daniel Godman. Men vi körde bra och hittade ganska fort in i en rytm och fart vi kunde hålla i stort sett hela racet. Pulsen hög nästan direkt och förblev så men bra ben hela vägen (blir oftast så för mig när jag tränat mindre ett tag, bra ben och mycket hög puls) och kunde gå på bra i förningarna med rimligt snabb återhämtning i vår lilla "kantvindsvinge". Efter en lång raka norrut i starten med kraftig kantvind svängde vi höger österut och fick fin medvind kanske runt 1,5 km innan vi skulle svänga söderut igen för ett nytt långt kantvindsparti. Niclas som låg först då kanske trivdes så bra i medvinden i sin bubbla eller vad det var som gjorde att han helt enkelt missade de stora gröna pilarna höger ditritade i vägbanan och körde rakt fram istället. Jag såg pilarna, skrek och svängde men både Tobbe och Danne åkte med Niclas rakt fram och alla ropade VÄND! Ingen optimal start i den stenhårda konkurrensen med ett 25 tal lag och flera starka lag med många elitåkare både från Stockholm CK, ett förstärkt Bålsta, ett lag från Uppsala med bl.a årets svenske SM 2 :a på tempo Staffan Arvidsson samt starka lag från Aros, Sumo & Uni mm.

Grabbarna lyckades som tur var ganska snabbt vända om och svänga vänster in på banan igen där jag låg och väntade och undrade lite för mig själv "hur tänkte ni där"? Iväg tillsammans igen och vi skakade av oss fadäsen fort och bra. Vi tappade nog max 30 sekunder så onödigt förstås men inget som påverkade oss speciellt mycket under loppet. Tobbe hade fått tungt i benen med lång belastning över FTP ganska tidigt så han fick stå över förningarna och som han sa efteråt istället sköta svansen för hur skulle det gå annars:-)? Han sa till mig när vi kom bort mot varvning första varvet att det här går inte längre jag får nog kliva av. Försök häng på en stund till så kanske det lossnar lite längre fram sa jag. Och nästa gång när jag växlade en bit in på andra varvet var han glädjande med där bak och hanterade vår svans med ackuratess:-)

Vi körde på bra och höll ett jämt tempo med 43.3 snitt de första två varven. Niclas vårt lok och tempogigant tog sina långa starka förningar lika stabilt som alltid. You Monster! Jag hade också en bra dag liksom Daniel som gjorde ett riktigt starkt lopp. Tobbe som krigat vidare heroiskt utan att låta ben som inte vill få bestämma kom upp några gånger på sista varvet och hjälpte till. Det höjde moralen och balanserade upp det regn som nu började tillta ordentligt. Kämpa nu grabbar bara 5 k kvar. Det sista tunga motvindspartiet innan vi svänger upp på stora vägen igen för slutspurten några km så öppnar sig himlen helt och det formligen vräker ner. Men nu kan inget stoppa oss nu är vi snart i mål både för loppet och för säsongen. En sista push uppför backen och sen max in över linjen tillsammans med killarna. Är helt slut där och toppar med 169 slag i slutfinishen vilket är 98% av maxpuls. Underbar känsla.Yes där satt den. Jag är i mål med året. Så mycket träning. En hel del träningsrace och tävlingar. Så många maxuttag från kropp och hjärna. Nu var jag i mål. Så kändes det. Jag stannade ensam i vägkanten och lät min andhämtning och kropp lugna sig. Regnet bara vräkte ner nu men jag bara njöt av att det var klart. Kände en väldigt stor tillfredställelse att allt gått så bra hela året och regnet kom nästan lite passande sista kvarten. Knappt blivit blöt en enda gång i år så det var ju på tiden..Jag har cyklat 9939 km i år enligt Strava samt en del ologgade mil plus en massa Wattbike och Monark inomhus i vinterstudion. Många bra resultat och mängder av nya personliga rekord. Kanske det bästa av allt? Inte en vurpa, ingen incident eller inblandning  i olycka, knappt en punktering (1 vad jag kan minnas). "I have to admit its getting better. Its getting better all the time" som Paul McCartney & Lennon skrev till klassiska Sgt Pepper skivan 67 året efter jag föddes. Jag har nu lyssnat ganska många gånger på Paul McCartneys nya skiva Egypt Station. Otroligt han är 76 år och gör nu en av sina bästa skivor. Fantastiskt imponerande Sir Paul snacka om att åldras med stil. Its never too late!

Vi kommer 3:a klart slagna av Stockholm CK som gör ett makalöst lagtempo med Kaftanski, Moncorge, Moren & Ansari. Bålstas elitklillar är tvåa och tar oss med en knapp minut men sedan kommer vi 4 gubbar 3 st H 50 och en H 45 nästa år. Vi kör de 62 km med 43.3 snitt. Min egen data nedan.


Några bilder från loppet överst målgången i spöregnet.

Resultat


Söndagens fartfantomer från Stockholm CK



Samling innan start och molnen börjat torna upp sig men ännu torrt



Danne & Tobbe trötta blöta men glada efter



Nya tider nya utmaningar och mål väntar. Nästa år kommer vi i CRT Masters landsvägslag att åka i en ny klubb under nytt namn och i egen regi. Det blir spännande och kul. Mycket är på väg att ta form, en del återstår. Jag kommer säkert återkomma i ärendet:-) Jag tackar Cykloteket och alla sponsorer Trek Kia Postnord & Ving för ett toppenår. Nu är det lite lugnt på cykelfronten ett tag. Lite lugn pendling innan säsongen i Vinterstudion börjar så smått. Kör hårt! Kör lugnt! Eller kör mittemellan, vad du än föredrar just nu. MEN KÖR!

lördag 29 september 2018

En sista push 

i morgon på CK Unis roliga lagtempo utanför Uppsala sedan är racen över för säsongen. Ska bli riktigt kul imorgon och känns perfekt som avslut följt av en lugnare period vad gäller mjölksyra och maxpuls. Men i morgon lär det bli en hel del av den varan. Vi startar sist av dryga 20 lag. Vi lyckades vinna premiären förra året i ett grymt kul och lika tufft lopp. 4 manna lagtempo på linjecykel tiden tas på tredje man. Förra årer körde vi de 64 km med 43.8 kmh i snittfart. Då förstärkta med maskinen Leo Kaftanski SCK. Ingen lek som benchmark den farten. CRT mönstrar med masters lag Torbjörn De Jager Niclas Näslund Daniel Godman och jag. Många bra elitlag med men vi gubbar ska försöka bjuda upp till hårt motstånd. Kommer bli en jobbig (och rolig?) historia. 

Nu åker vi gubbar!


måndag 24 september 2018

Idag för tre år sedan bröt jag höften - Fartrekord från landet och Peter Siepen kör på 25 år senare som inget hade hänt..

I dag för tre år sedan bröt jag höften här i cykeltunneln under motorvägen där E18 går på E4 norrgående bredvid Järva Krog.

Exakt tre år mellan bilderna en ren snabb glad Madone idag en lerig,förvånad o chockad Merckx då


Till höger på bilden ser man ingången till tunneln söderifrån


Jag cyklade vägen idag som så många gånger förr på vägen in till stan från Sollentuna. Men med lite mer andakt än normalt dagen till ära då jag närmade mig tunneln. Idag var det riktigt krispigt och kallt men väldigt fint i solen. Jag tar av det naturliga skäl alltid lika försiktigt i denna tunnel sedan olyckan då jag överaskades av ett hav av lera och en oundviklig vurpa med förödande konsekvenser och brott på höftbenet kroppens tjockaste ben av på tjockaste stället. AJ kan jag lova. Idag var det betydligt trevligare. Jag stannade till, kontemplerade lite i solen över de tre åren som gått och hur ofantligt tcksam jag är för att sedan januari 2017 (då jag fick operera bort all metall som orsakat stor värk) nu få vara helt återställd.

Bilden är tagen 6 veckor efter olyckan och brottet i mitten tvärs över höftbenet håller på att växa ihop precis där den 9 cm långa titanskruven blir något tunnare.


Ja t om om lite bättre form än när det hände. I lördags cyklade jag vanliga sträckan hem från landet efter några timmars allmänt arbete där ute på fina Smidö. Vi klippte sly och småbuskar i tre timmar så det var sen skönt att få sätta sig på sadeln ett par timmar för aktivitet man är lite mer van vid. Nu hade jag inte cyklat alls på tre dagar då jag fått en förkylning av tjejerna hemma som varit drabbade allihop. Jag brukar inte smittas av dem men nu gjorde jag det big time, funkar inte Cellexiret längre:-)?

Men i lördags var det fart på grejerna även om det var lite rossel kvar i halsen. Det var ju nära på extrem vind kanske 13-14 m/s stark syd västlig vind vilket skulle innebära en hel del medvind men också mycket kant och motvind i den omvänt U formade vägen hem från landet som blivit min cykelväg nu sedan många år. Rakaste vägen över Stäket är det bara 37 km dörr till dörr men dels så är Stäket vägen nu närmast oframkomlig på cykel i o m det stora vägarbete som råder, och med enfilig väg och massor av långtradare vill man inte cykla där kan jag lova. Dessutom så blir ju Smidö - Bro- Eriksund -Sigtuna- Arlandastad - Sollentuna / Landsnora med 66 km bra så mycket bättre träning också.

Jag hade glömt pulsbandet och blev bra förvånad då jag märkte redan efter 15-20 min att farten var hög + 40 och watten över 300 utan att det kändes jobbigt någonstans, pulsen kanske runt 135 slag zon 3-4. Fortsatte så i lite sida med bort mot Eriskund där det blev mer direkt medvind och wow vilken fart till gamla Uppsalavägen och bara fortsatte med gott flyt först till Sigtuna och därifrån hela vägen upp till den tuffa backen med en spurt till Arlandastad där jag stannade och pustade ut en minut. Jag hade KOM på sträckan och bättrat det några gånger och nu tog Madonen linjecykeln tillbaka det från tempocykeln som haft det någon månad. I lördags blev det 15 sekunder till och hela 47.1 i fart med kraftig hjälp av den starka vinden men också med fina 335 w.




Vid Arlandastad var det roliga slut och mest tuff kant / motvind sista 2 milen hem. Kunde dock hålla både fart och kraft förvånansvärt bra och kunde summera dryga 6 mil med nytt prydligt fartrekord på sträckan med 41.5 kmh 304 w / 321 npw i 1,5 timme mest kring låg zon 4 kändes ju minst sagt toppen.

Lika toppen var det efter en god öl i bubbelpoolen med Kajsa för att svida om till festklädsel och stor 50 års fest hos vänner.
Off to the party my love <3


Oj vad de hade fixat. 110 gäster hemma, drinkar champagne och snittar överallt med DJ Peter Siepen, skön prick 55 år extrem excentriker men med skön humor och löjligt bra form han är i. Kommer ihåg jag träffade på honom lite ute i nöjesvimlet för 25 år sedan. Han kör på som inget hade hänt, snacka om konserverad form och look. I like! Kul kväll!



måndag 17 september 2018

Anundsloppet RR - "Ingen mer utbrytning för dig"

Vi hade ett starkt lag om 5 CRT cyklister i gårdagens klassiska säsongsavslutning på det 77:e Anundsloppet i Västerås. Efter framgången förra helgen i Nynäshamn där vi hade 6 topp 8 i H 40 så siktade vi naturligt högt även igår. Startfältet var nog snäppet tuffare igår med många starka åkare landet runt i Seniorklass (blandade åldrar) igår på ett kort linjelopp med 15 varv på det 3.8 km långa (eller korta..) trekantsvarvet runt fornstenarna vid Anundshög. Ca 50 startande i Seniorklass som körde samstart med juniorklass. Trångt och snabbt direkt på det korta varvet. De första varven gick lite småhetsigt i 42 fart. Det brukar vara väldigt svårt att komma iväg i en hållbar utbrytning på det här varvet. Det blir lite som en hybrid mellan linje och GP lopp på varvet. Lätt värre att åka med klungan på delar av varvet och sen full gas i den tuffa backen upp mot mållinjen, av och på på och av. Inte den cykelform jag gillar bäst, inte heller gillar jag trängsel och dålig sikt i hög fart, låg ganska långt bak i klungan de första 3-4 varven och fokuserade mest på säkerheten runt mig. En kraftig inbromsning framför mig precis innan svängen upp mot målbacken gav lite adrenalinpåslag men annars som tur var inga incidenter, lite potthål som kan vara svåra att se i trängseln, några madrasserade avsmalnande väghinder som dök upp lite plötsligt första varven innan man hade lärt sig var de var. Annars fin cykling i ett soligt men för dagen ganska kyligt Västerås.

Vår taktik var attacker från de som kände sig starka och inte släppa iväg någon utbrytning utan deltagande från oss och sen hade vi ju våra spurtess Ljungberg, De Jager & Godman om det skulle hålla ihop till slutet. Björn Drakenward och jag kompletterade med lite mer allround egenskaper. Jag kände redan på uppvärmningen att idag är benen starka och fick bra självförtroende och tänkte idag ska jag köra hårt. Efter några varv hade dock min positiva känsla mattats lite i positioneringsträngseln i den stora klungan. Jag fick lite mer negativa tankar. Hur ska jag ta mig fram här? Ännu värre kunna komma ifrån? Det går ju ändå i 42 kmh. Cykling i linjelopp är så oerhört mentalt. Din egen värdering av situationen, dina och inte minst andras styrkor och svagheter. Ditt självförtroende eller avsaknad av det. En känsla jag ofta upplevt i linjelopp när jag tenderat att sladda lite långt bak i klungan och jag får för mig att är jag ändå inte lite trött? Nej det här går nog inte? Jag tappar lite lust till hela situationen på något sätt. I ett sånt läge har det nästan alltid hjälpt om jag stålsätter mig, tar i, cyklar framåt närmare täten av klungan för bättre kontroll och känsla av "I´m in the game". Man tänker att det skulle kunna vara jobbigare men det blir så mycket lättare, framförallt mentalt, för att inte tala om så mycket roligare. Och det är ju ändå för att det ska vara roligt jag håller på med det här, icke att förglömma.

Min klubbkamrat Torbjörn De Jager kommer iväg med en grupp en bit in i loppet. De får lite lucka men inte mer än ett 20 tal sekunder. Jag ligger fortfarande lite långt bak pendlar mellan mitten och bakre fjärdedelen i den stora klungan. Efter några varv äts utbrytargruppen in och jag tar mig lite längre fram då jag inser att nu lär det attackeras ganska direkt i försök att skapa nya utbrytarkonstellationer. Erik Johansson Uddevalla och en Hymer (Linköping) Martin Härn får en lucka runt 200 hundra meter. Jag ligger mitt i fältet och bestämmer mig för att ta sats lite bakifrån och försöka attackera ifatt och brygga ifatt till duon i front. Trycker på bort i lite kantvind med ett ryck på 20 sekunder nära max för att få lucka solo. Tittar mig över axeln, det lyckades, jag är nu mellan duon i fronten och den stora klungan. Har jag tur nu är det ingen i klungan som sätter efter direkt och tar med sig hela gruppen. Jag bombar på hårt för att brygga ifatt killarna i täten och når dem efter någon kilometers hård jakt på den snabba utförspartiet innan svängen upp mot målbacken. Har hög puls där efter hårdkörningen men kan nu ta igen mig lite på deras hjul en knapp minut innan jag känner mig fräsch igen och snabbt kan börja bidra, gå runt och hålla farten. Klungan är fortsatt bara dryga 20 talet sekunder efter.

Känner nu stor lust igen, vad hände? Helt plötsligt är jag där, i allra högsta grad, in contension. In the game. För bara en kvart sedan hoppades jag nästan på punktering. Så jag kunde kliva av. Märkligt hur hjärnan kan spela spratt ibland. Jag känner mig väldigt stark nu och vet att är det något jag relativt sett är bra på så är det att åka lagtempo snabbt. Hoppas bara att vår gemensamma kraft räcker. Känner tydligt efter något varv att det går fortare när jag är i spets. Jag gör mina förningar hårt runt 450 w med snabb återhämtning. Det ger självförtroende i matchen oss emellan, men räcker vår gemensamma fart? Vi håller fortsatt 42 snitt på varven och under hela loppet, men klungan är inte så långt efter knappa 30 sekunder. Jag drar hårt uppför målbacken några varv i rad. Martin från Hymer står över några förningar jag märker att han börjar bli sliten. Lite mer osäker på Uddevalla Eriks status. 2 varv kvar vi håller ca 30 sekunders lucka. Manar på killarna att fortsätta trycka på tillsammans nu så klarar vi det här. När vi går in mot varvning sista gången känns det bra. Vi har fortsatt samma lucka kring 30 sekunder. Känner att jag har en växel till om det behövs och tror nu det här skall hålla. Jag funderar några gånger på att attackera solo nu för att försöka avgöra innan spurt. Men av anledning okänd så avstår jag. Blev kanske lite för "bekväm" och fick för stort självförtroende och tänkte att jag kan nog avgöra i spurten istället. Jag ligger först i spåret ner mot sista kurvan. Tänker att jag ska avvakta efter kurvan i kanske 150 meter för att sedan dra igång den tuffs uppförsspurten i motvind. Men ut ur kurvan märker jag att jag har några meters lucka och instinktivt ändrar jag plan och går på max i ett försök att överraska, distansera och avgöra tidigare. Går för full där 10-15 sekunder, Martin har släppt men jag märker den obehagliga känslan att Erik har kommit in på mitt hjul bakom. Ett minst sagt subobtimalt läge med 200 meter uppför och motvind kvar. Vad ska jag göra? Fortsätta och hoppas jag håller och han tröttnar? Inte troligt i spets i motvinden. Slå av helt och försöka få om honom för att sedan börja om? Väljer det senare. Slår av farten helt. Det är fortfarande en 150 meter kvar. Erik går om mig han växlar fart igen och drar igång för fullt. Jag missar tempoväxlingen lite och har inte det som krävs för att ta mig först över linjen. Jag tvingas inse slaget förlorat och får cykla över linjen som i stunden besviken tvåa. Väldigt missnöjd först över jag kunde schabbla bort mitt avslut så tokigt. Det är väldigt små marginaler och snabba beslut som skall tas. Igår blev det helt fel. Jag skulle hållit mig kall längre och blev för het när en liten lucka uppstod efter kurvan. Den målbacken är alldeles för lång att ta i spets i motvind hela vägen. Men än mer irriterade jag mig på att jag inte attackerade solo några gånger de två sista varven när jag dessutom kände jag hade kraft för 5-6 minuters riktigt hård solokörning. Jag borde verkligen utmanat dem där och då och försökt avgöra solo.

Men jag glädjer mig desto mer åt att jag från ett tveksamt läge och oskön känsla fram till halva loppet kunde vända det till en stor framgång och en riktigt bra 2:a placering och ett väldigt bra genomfört lopp, förutom avslutet då. Men vi lever och lär. Nu tar jag med mig erfarenheten och vem vet nästa gång kanske jag får till det fullt ut? Eller näst nästa? Målet är inget vägen dit är allt. Jag tar med mig att jag tog mig dit jag ville vara i tuff konkurrens igår.

Dryga 30 sekunder bakom kommer klungspurten. Som så många gånger förr Stefan Ljungberg och Torbjörn De Jager klar 1&2:a. Det är kanske bara vår egen Daniel Godman som just nu kan utmana dem i Seniorklungan i en spurt. Daniel låg helt rätt i kurvan på 2-3 hjul och var superladdad och pigg. Tyvärr händer något med cyklisten i spets som får ett kast och nära fäller Daniel som får panikbromsa svänga utanför vägen och tvingas klicka ur pedalen och så var den spurten borta. Han är glad att han inte klotade omkull men förstås irriterad att inte få ge Stefan & Tobbe en match.

Vi blir 2,4 och 5 i laget inte så pjåkigt. Efteråt när vi samlas, först lite grattande och high fives, sen kommer galghumorn snabbt. "Vi skulle kört ifatt dig när du ändå inte kan vinna". Varför gjorde du inte som Niclas när han var i utbrytning förra veckan han vann ju? Man får bara en chans "Ingen mer utbrytning för dig". I love it! Precis som det ska va högt i tak med mycket glädje, humor och ironi.

Nu är tävlingssäsongen slut. Har inte tävlat lika mycket i år som några av de föregående men är supernöjd sammantaget med bra insatser i nästan alla de lopp jag gjort tillsammans med en fysisk form och kraft som aldrig varit bättre. Bäst av allt inga incidenter eller olyckor på snart 2.5 år. Anundsloppet är förknippat med mycket starka minnen för mig. Har inte tävlat här sedan 2015 och kul att vara tillbaka. Både 13 och 14 tävlade jag i elitklass här och gjorde bra lopp och för tre år sedan lyckades jag vinna Anundsloppet i mitt sista lopp som H 40 (med rätt ålder, körde ju ett förra veckan). 4 dagar efter den segern när allt var på topp cykelpendlade jag till stan och ramlade i en lerig tunnel vid Järva Krog och bröt höftbenet. Kroppens tjockaste ben, på tjockaste stället, rakt av. Från toppen till botten och den djupaste avgrund på 4 dagar. 6 månader efter det nästa stjärnsmäll in i en bergvägg på ett regnigt Mallorca 11 brutna ben och punkterad lunga. Jag är så oerhört tacksam att ha det här bakom mig och vara fullt återställd. Ja inte bara fullt återställd. T om lite bättre. Mot alla odds. Allting går och går det inte så går det ändå. Glöm aldrig det. 

Cyklingen har gett mig så mycket. En helt ny insikt till vad både jag och andra människor är kapabla till. Jag började ju cykla som 43 åring och redan efter något år fick jag en stark inre drivkraft till att ta reda på svaret på frågan. Hur bra kan jag bli? Den resan har tagit mig långt. Jag söker fortfarande svaret och det är jag mycket glad och tacksam för. På resan har jag lärt mig mycket om hur människokroppen fungerar både fysiskt och psykiskt. Jag har lärt mig om vad som skapar framgång oavsett ämne. Det korta svaret är "deep practice" och mycket sådan i kombination med sund livsstil i rätt miljö. Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet som farbror Barbro sa i Nilecity. Intresset att söka marginal gains och en toppenhälsa har även burit fram till starten av CELLEXIR som nu är inne i en mycket expansiv fas med etablering i flera länder och kraftig ökad försäljning och många nöjda kunder. Hur spännande och kul som helst. 

Cykelutmaningar är inte helt slut för säsongen. Söndag den 30 ska vi köra ett kul träningsrace CK Uni:s lagtempo 4 manna på linjecykel som är 64 km och tid tas på tredje man. Förra året var premiär och loppet samlade många lag. Lär bli ännu flera i år. Då körde jag och uberstarka Leo Kaftanski i SCK tillsammans med Stefan Kuhl och Stefan Ljungberg i ett väldigt lyckat och kul lopp. Vi har f.n banrekordet med 43.7 kmh i snittfart. Det lär utmanas av flera starka lag. Blir spännande att se hur det går i år. Vi ställer upp med ett rent CRT masters lag i år. Anmälda är Niclas Näslund, jag Stefan Kuhl och Torbjörn De Jager. En H55 två H 50 och så junioren Niclas som blir H 50 först nästa år. Vi lovar gubbarna ska försöka ge de unga en match. Its never too late!




På väg mot varving några av de sista varven

Här är en länk till resultatlista samt många fina foton av fotograf Lennart Hyse

Anundsloppet foto resultat