fredag 13 september 2019

KOM Bonanza Väsby - Vallentuna på blåsig tempoträning

Jag har börjat ett "Project 47" med mål att bli riktigt snabb på tempocykeln. Stenar ska vändas på vad gäller sittställning, utrustning samt träning. Till min hjälp har jag Peter Hugod som är en duktig bikefitter även jobbar med STAC Virtual Windtunnel se principbeskrivning nedan


Förra helgen var Peter hemma hos mig i Vinterstudion och gjorde en scanning av positionen. Har inte fått någon analyserad data än men det blir väldigt spännande. I helgen ska vi göra en ny session. Sedan sist har jag gjort en stor förändring på barsen / styret och den har jag testat lite i veckan på pendlingen samt några träningspass. Igår blåste det hårt med kraftiga kastvindar så varvet runt Fysingen 19 km med övervägande kraftig kantvind blev på gränsen till läskig med Zipp 808 fram dischjul och tempoposition. Körde det hårt men ganska kontrollerat på 315 watt och farten blev 43,1. Svårt att tolka in så mycket på det i den kraftiga vinden men kändes ganska bra. När jag skulle åka hem sen från Väsby bort mot Fresta så kände jag att österut var vinden med ordentligt så fick feeling och fortsatte i full fart förbi Frestaavfarten hem och satte istället sikte på Vallentuna Kyrka en knapp mil bort. Hade för mig att jag blivit av med något KOM där och nu i medvind på tempocykeln så fanns ju plötsligt a proposal i couldnt resist:-). Ojvad det gick i farter mellan 50-60 när vinden var rakt med och sen kunde slå emot kantvind på några ställen med betydligt tyngre men övervägande kanonförutsättningar.

Resultatet blev ett litet KOM Bonanza med KOM på större delen av vägen på den 9 km långa sträckan med 50 i snittfart. Roligast var att 10 minuterskraften på 366 w är den högsta jag haft på den tiden så formen verkar inte vikande än vilket känns bra inför mig egen utmaning nästa lördag på Cellexir Endurance 80 K challenge 8 mil solotempo mellan Vikskolan Väsby till Almunge och tillbaka. Ni missar väl inte det? https://jblifecycling.blogspot.com/2019/09/kom-och-cykla-cellexir-endurance-80-k.html

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1U9YW2AEKUdM61nwjpABBqFf2nhm9PWt0

https://drive.google.com/uc?export=view&id=14OV-EJgGug7wMv75ryit2kYesbjaiq4Xhttps://drive.google.com/uc?export=view&id=1An0eo5DCfDrWV0h-D6YhiDCGhtGm-dJu
KOM med 53 sek på segmentet. KOM igen nu youngsters ni kan intte låta en 52 åring få ha det. Ut och ta det!
https://drive.google.com/uc?export=view&id=19aCcP8OnN8DFlawo4RF_BLRDhZy1N_av

måndag 9 september 2019

Project 47 och Fysingen Runt SUB 25

Yes där satt den! Så otroligt skönt att nå en målsättning man haft och kämpat för väldigt länge. Att kunna utvecklas och bli snabbare snart 53 år är inget man kan räkna med eller knappt ens kanske se som möjligt när man som jag ändå har tränat cykel på en seriös nivå i snart 10 år och enligt de flestas tes om fysiska lagar rimligen borde peakat för länge sedan. De säger att man blir långsammare efter 50? Men om humlan inte kan flyga och gör det ändå så varför skulle jag inte kunna göra det? Igår gjorde jag det i alla fall stundtals och cyklade snabbare än jag någon av de 72 tidigare gånger jag med Strava cyklat Fysingen Runt ett varv på 19 km.

Målet har varit SUB 25 mínuter vilket kräver 45.4 kmh. En sån härlig tillfredsställelse efteråt i gräset när jag låg där helt utpumpad efter ännu en slutspurt. Men den här gången skulle jag bara klara det. Ända in kaklet. Efter flera år på tider upp mot 26 minuter har jag senaste månaden nått en ny nivå och de tre senaste varven på kort tid nått 25.01 25.03 och 25.03 igen i onsdags. Jag var så nära nästan på sekunden tre gånger i rad och alla de tre gångerna var vinden som den oftast är syd västlig så bra medvind ut och lika tung medvind hem sista 5 k. Tre gånger i rad med några minuter kvar var jag helt säker på att idag så kommer det gå. Det kan aldrig ta så lång tid den bit som är kvar. Jag ska ju "bara" ner genom allén uppför backen förbi crossbanan ner förbi Vikskolan sen är ju målet där. Jo tjena den där sista kilometern är så galet lång och tung speciellt i motvind och tre gånger i rad har klockan gått precis över min drömgräns 25. Försmädligt irriterande men också en grym tändvätska. Jag är där, jag cyklar tempo snabbare än någonsin och jag ska ta mig tusan in under 25 innan säsongen är slut.

Hade bra confidence för ett rekordförsök igår efter en sejour med Peter Hugod hemma i Vinterstudion med TT bikefit, några små korrigeringar och virtuell vindtunnelstest på lördagen mer om den längre ner. Hade vilat annars på lördagen och vädret var ok om än lite ökande vind mitt på dagen när jag körde och vinden kom nu från öst med kant mot ut norr mot Rosersberg sen mer sida kant bort mot Almungevägen för medvind sista 6-7 men sammantaget gissar jag att sydvästlig vind är bättre för varvet som det ser ut med topografin mm. Troligen inte optimalt igår men jag hade bra kraft och bra känsla och positionen på cykeln är på väg åt rätt håll för snabbare fart känner jag. Började lite överpeppad av Cellexir Endurance alltför hårt med 380 w de första 3-4 minuterna men hittade sedan in runt dryga 340 som jag kunde hålla hela vägen. Med en slutspurt och 4 gången gillt nu jäv... stannade klockan på 24.55. Helt underbar känsla där när jag hämtat mig något efter jag föll ihop i gräset helt slut efter en puls på 98 % sista biten. Yes i fuc... did it. Precis lika skönt som en seger i ett cykellopp ja nästan ännu skönare faktiskt. Det har varit ett sånt tydligt personligt benchmark för mig just det här målet och att nu klara det efter så här många gånger skänker en sån extrem tillfredsställelse och gör all möda värt. Allt går och går det inte så går det ändå.

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1muYiG2ISuKNkwZlSg41ZOlNIZD5tvOcChttps://drive.google.com/uc?export=view&id=1kVHrhcSmxLtYvtZDm2QWiyujPJPXmz4u
(tiden på 24.42 är partempo)

För någon månad sedan bestämde jag mig för att försöka ta min TT cykling till en högre nivå och det har verkligen gått bra så här långt. Först NM brons på Åland i H 50 sedan VSM silver i Jönköping men tror jag är på väg att kunna höja kapaciteten lite till nu och i alla fall ser jag ett tydligt mål som gjorde att nu startar mitt "Project 47". Jag vill kunna cykla en TT bana eller out & back ett par mil med en snittfart på 47 kmh. Gör jag det är jag i absolut internationell toppklass i min ålder och skulle kunna kriga om medaljer i H 55 om två år på amatör VM. Igår cyklade jag med 45.5 kmh och fick en lysande start i mitt Project 47 för att höja nivån till 47 krävs väldigt mycket på många plan. Det kan tyckas lite att höja farten med 1,5 kmh det är ju bara lite drygt 3% i den farten MEN det kommer kräva STORA förbättringar på många plan. I de farterna ökar luftmotståndet exponentiellt och jag måste bli både starkare i ren kraft / watt. jag måste också lära mig att använda kraften mycket mer optimalt på en tempobana. Cykla hårdare över krön, få mer fart i början av nedförsbackar, kanske hålla igen lite i mitten av uppförsbackar, helt enkelt bli bättre på pacing som är en konst i sig. Men framförallt finns det mycket att hämta i aerodynamiska förbättringar med sittställningen i tempopositionen slutligen så finns det alltid lite potentiell marginal gains att hämta i utrustningen. Hjul, däck, tempodräkt, hjälm, keramiska lager trissor behandlad kedja mm. För att kunna höja farten så mycket som till 47 krävs troligen förbättring inom de flesta områden för mig. Ganska stora sådana också. Men där jag kan förbättra mig mest tror jag är i den kanske enskilt viktigaste nämligen i sittställningen. Aerodynamics is everything i de här farterna och skulle jag kunna utvecklas där ordentligt tror jag inte det är omöjligt.

Till min hjälp i Project 47 har jag Peter Hugod en mästerlig bikefitter och synnerligen tekniskt och detaljintresserad inom alla dessa plan vill han hjälpa mig i min jakt på the holy grail of speed. Peter var hemma hos mig igår med en häftig tekniskt 3 d scanning med STAC Virtual Windtunnel och gjorde vad som kan ses på filmen här




Vi testade 2 x2 positioner 2 med lite lägre cockpit och 2 med högre spacer för att stänga gapet mer mellan överkropp och armar. När jag körde mitt rekordlopp runt Fysingen igår hade jag den högsta spacern på min Trek Speed Concept och hade skjutit sadeln max bak för lite mindre totalvikt på framhjulet och mer kraft inbillar jag mig. Följt efter med styret längst bak så armbågarna nuddar knän i pedalvarvet. Jag vill bli så kompakt som möjligt och försöka stänga gapet mellan huvud armar och överkropp utan att tappa kraft och samtidigt kunna se något. En utmaning som heter duga. Men känner att jag redan kommit en bit på väg. Nu har jag beställt ett kortare styre (det jag har sticker fram för långt). Sen skall det bi väldigt spännande att se vad vindtunnelsprogrammet säger om positionen. Är du nyfiken på ett sånt här test eller bikefit så kontakta Peter Hugod eller hör av er till mig.

En liten kort film från Vinterstudion igår










fredag 6 september 2019

Kom och cykla Cellexir Endurance 80 K TT Challenge 21 september

Alla triatleter och cyklister nu är det dags att mäta krafterna mot varandra och kolla in höstformen. Triatleterna kör ofta på drygt dubbla distansen men cyklisterna oftast bara på ca 1/3. Låt oss mötas på mitten i en TT Challenge på 80 K i ett hårt träningspass och uthållighetsprov på 8 mil ensam mot elementen, vägen vindarna och våra egna demoner när tröttheten kommer krypande.

Vi kör den klassiska Almunge vägen från Vik Skolan i Upplands Väsby 4 mil norr upp till Almunge. Rundar där refugen och svänger tillbaka runt de 4 milen hem till Vikskolan. Segmentet är redan uppe på Strava och provcyklat av undertecknat med ett KOM up for grabs. På damsidan finns bara en tid registrerad i databasen på snabba 2.10 så det finns gott om plats för många fler tjejer på listan. Vi kör med valfri cykel tempo eller linje och kollar sedan själva tiderna på Strava. Vi startar med en minuts mellanrum enligt en självseedningsmodell. Skicka en not till mig på mail jonas@cellexir.se eller mess på fb och tala du om vilken typ av cykel du tänker använda och en prognos på medelfart du uppskattar som måltid en bra dag, angiven med jämn kilometer t. ex 37 kmh. Snabbast prognos startar sist så vi kommer tillbaka så nära varandra som möjligt. Ingen drafting och vi kör med triregler 12 meters lucka som måste släppas efter man är omcyklad och på vägen fram mot omkörning får max 25 sekunder gå inom 25 m avståndet innan man cyklar om.




Första start sker kl 12.00 med turordning på plats. Innan vi kör kl 11.30 kommer nya Cellexir Endurance en performance formula för uthållighetsidrott att introduceras av Dr Mikael Mattson Stanford University / Karolinska samt mig. Cellexir Endurance kommer lanseras i oktober och vi kommer lotta ut paket av både Endurance samt Cellexir One till er som kommer. fb event https://www.facebook.com/events/2462847090619087/

Dela gärna vidare till dina cykelbekanta.
Varmt välkommen!













torsdag 5 september 2019

Gäckande sekunder för SUB 25 runt Fysingen

19 km varvet runt Fysingen (Upplands Väsby Rosersberg Almungevägen tillbaka till Vikskolan Väsby har blivit mitt benchmark på tempoträning både med TT cykel och racer senaste åren. En bra ganska omväxlande bana oftast med begränsad trafik.


Enligt Strava har jag kört segmentet 70 gånger säkert några till och 25 gånger bara i år så jag kan varvet ganska bra vid det här laget. Det snabbaste jag kört det med racer är 42.5 kmh och med Tempo 24.42 fast det räknas inte för det var partempo med Niclas Näslund. Solotempo har jag haft svårt att komma ner mot 25 minuter men bättrade mig rejält för några veckor sedan med fina 25.01 och 45.3 fart den 12 augusti. Redan veckan efter den 19 stärkt av silvret på tempo VSM den 17 testade jag igen med nästan på sekunden samma resultat 25.03. Det blev då ett klart och tydligt mål jag vill under 25 innan säsongen är slut.

Igår var det dags igen, kanske väl tight efter VM i Polen och med förkylning fortfarande i kroppen men kände mig ändå rätt bra i benen efter hempendlingen igår så jag bytte cykel och styrde min Speed Concept bort vanliga vägen över Fresta. Började fort och det kändes bra, nästan alltid medvind bort mot Rosersberg strulade i rondellen vid motorvägspåfarten innan macken och fick sakta in lite väl mycket vilket gjorde mig lite extra het uppför backen sen hög fart in i nästa rondell och där höll det på att bli en riktig katastrof trampade i hög fart genom rondellen och lutar lite för mycket så vänster trampa slår i och jag får ett kast. Lyckas precis styra undan den stora trottoarkanten i sista stund i 45 kmh men det var verkligen med hjärtat i halsgropen. Note to self! Inte trampa i hög fart genom kurva, puh. Hann bara precis lugna mig, inte hämta andan för pulsen var HÖG nu (hade ingen mätare men höll maxfart) då smäller det till igen och min nya Elite aeroflaska flyger ur stället precis efter svängen vid Kyrkan innan man kör över E 4:an. Vad tusan hände? Måste kört på en stor sten, överla med mig själv om jag skulle hämta den dyra flaskan inkl ställ jag precis köpt? Nej för bra tid på g jag åker hit sen istället och hoppas den ligger kvar. Svänger in på Skånelavägen och bort mot Almungevägen på den böljande lite kurviga vägen. Nu är det slut på medvind och kant motvind tar vid men när jag når Almungevägen med ca 6-7 km kvar har fortfarande 46.5 snitt. Idag då nu SKA jag under 25. Motvinden är hård nu. Jag håller ändå hygglig fart och snittkraften tappar inte, fortfarande över 340 w. Men bra jäkla sliten börjar jag bli, positivt tänkande nu vet hur tuff sista biten är. Når allén och det går nu lite nerför innan den hemska sista kilometern först upp sen lite ned och sen sista 500 meter när man tror man är klar efter Vikskolan när det ADRIG tar slut. Men idag har jag gott om tid kvar nu måste det gå. Försöker spurta men kan inte, sekunderna bara springer iväg och det känns som jag står still i rak motvind sista 200 meter. Ser klockan gå över 25 minuter men vart tog segmentet slut? Utpumpad ramlar jag i gräset efteråt helt färdig. Slår av Garmin och trycker save. Strava laddas upp 25.03 igen. Det var väl ändå själva fan att det kan bli så på sekunden 3 gånger i rad.
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1qPCDJ_0RpuS5iE9zgY6pPFTEA54LsEwChttps://drive.google.com/uc?export=view&id=1Zmnr5AOcrltazQuONDqnqh-C5EyGXLqs
Ja ja när andan är hämtad är jag ändå ganska nöjd. Kraftbästa för varvet med fina 344 w. Kampen går vidare nästa gång då...Samlar ihop min trasa till kropp och cyklar ca milen tillbaka till Kyrkan (naturligtvis längst bort på varvet) för att leta efter flaskan. Den ligger som tur där i vägkanten och jag cyklar sakta hem. För lite att dricka dock och kände en lätt obehaglig förnimmelse sista 3 km som det kan kännas innan jag får frossa efter ett cykelpass. Det brukar hända några gånger per år och det bara kommer ca 30 minuter efter passet hemma innan man hunnit bada eller duscha. Kroppen bara börjar skaka i hemsk frossa och det tar ofta mer eller mindre hela kvällen och natten att få ordning på helt med näring dricka och varma kläder. 

Nu ska jag fortsätta att jobba med tempopositionen och få lite bra input i ämnet. Återkommer nog inom kort med rapport om det. SUB 25 I´ll be back!

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1iXGzQuwE7WXKTHQckaAlN5A5iogAXqDu



tisdag 3 september 2019

VM H 50 linje Poznan - Gladiator eller cyklist?

Jag hade ju räknat med att det skulle vara högre risk för krascher och olyckor än under ett vanligt lopp. 270 startande i H 50 som var största klass, en pannkaksplatt bana på 15 mil och starka cyklister som åkt från hela världen och vill kriga om fina placeringar. Men jag hade inte väntat mig att hamna likt mitt i ett Gladiatorspel, med känsla av när smäller det nästa gång? Kan jag klara mig hela vägen till mål så är det mer eller mindre ett mirakel.

Flera bra grejer inför start. Har varit i toppform den senaste tiden och 15 mil linje i 30 grader borde passa mig som handsken. Jag har köat 1,5 timme så jag har hamnat allra längst fram i första led inför start. Mitt nya Sverige ställ från Verge är snyggt och av samma modell som våra teamkläder = grymt bra. En dålig grej inför start, jag blev genomförkyld på torsdag kväll efter ett långt snabbt 13 mila solopass. Hade avslutat en penicillinkur dagen innan och var troligen nedsatt i immunförsvaret och det långa hårda passet på torsdagen gjorde sannolikt väsentligt mer skada än nytta. Jag var helkass på fredag absolut inte cykelbar på lördagen när vi kom fram så nöjde mig med 10 min "incykling". Kändes bättre på söndag morgon men en bra bit från topp och klart osäker på hur ansträngning och värmen skulle klaras men det tog i alla fall bort en hård egen prestationspress så jag kände det får bli som det blir. Tänkte positivt. Funkar det så funkar det eller tvärtom.

20 minuter till start
https://drive.google.com/uc?export=view&id=173jYS9lwQNRq5R7LkDiFMyxqXFXBDtUV

Starten går och vi 270 (fattar ni hur sjukt stort ett sånt fält med adrenalinstinna gubbar från hela världen är på vägen?) trampar snabbt upp i höga farter + 50. Det finns få ledig centimeter på den ganska breda vägen första snabba milen ut ur Poznan. Full fokus på att titta långt fram samt hålla linjen koncentrerat på säkerhet. Efter en mil har vi kört i 46 snitt, det går lätt och fort i den massiva kolossen til klunga och inget har hänt än, skönt det har mest varit rakt fram. Jag har inte lyckats behålla min position långt fram dock det är säkert 150 pers före mig nu och jag befinner mig en bra bit från sweet spot om det nu finns någon sådan annan än längst fram i den här gigantiska kött och kolfibermassan som dånar fram över de polska platta vägarna.

In på lite mindre väg efter ca 15 k och där smäller det ganska omgående. En kille strax vänster framför mig ramlar rakt ut vänster in mot en husvägg i hög fart med en jäkla smäll. Ouchh i magen fy fan det där lät ont. Fokus och koncentration kom igen nu det känns ändå rätt ok i kroppen och Jonas du har tränat rätt mycket för det här Det är VM, glöm inte bort det. Time to deliver. Det smäller till igen nu precis framför mig ramlar ett ekipage. Ljudet av kolfiber som krasar sönder i asfalt tillsammans med ett förvridet skrik är bland de värsta man kan höra. This is it! Im fucked! Nu smäller det hinner min hjärna registrera tillsammans med ett mentalt korstecken innan jag kör rätt över hans framhjul. Jag har inte chans att göra något annat än att hålla fast i styret försöka vara följsam. Wow jag klarade det jag är fortfarande på hjulen. Lika delar skräck och adrenalin, men jag klarade mig med ett riktigt "Sagan move". In i ett några km parti med den sämsta asfalts väg som världen skådat sedan Eldkvarn brann (asfalt kom till Sverige ungefär då i slutet av 1800 talet). Det hoppar och studsar värdigt Paris Roubaix. Ta bort mig härifrån hinner jag tänka innan en av mina extra drickaflaskor studsar ur ryggfickan. Perfekt precis vad jag behövde! Jag var inte den enda som tappade flaskor på den vägen så tillbuden till nya krascher var ständigt närvarande.

Jag hade ändå tre flaskor kvar och det kanske skulle räcka i hettan ändå även om det nu skulle bli tight. Vi kommer in i något tufft kantvindsparti, får jobba hårt med hög puls, ja hur är det med dagsformen egentligen? Bit ihop nu och fram med dig lite i fältet och så smäller det igen, en stor krasch flera på vägen, det ser illa ut ett par gubbar ligger kvar med stora smärtor och söndertrasade kläder. Hinner gira vid sidan fint men kan inte undgå att undra när det blir min tur att syna asfalten?

Nytt kantvindsparti det går hårt men nu tar jag mig fram lite t om istället men det är fortfarande en VÄLDIGT stor grupp. Strax innan vi kört 10 mil eller så smäller det i ytterligare en stor vurpa med många iblandade strax framför mig. Nya förvridna skrik, krossade ben, krossat kolfiber och kanske än värre krossade drömmar. Jag hinner precis styra ut i vägrenen, grus, lera gräs och kan styra upp mig igen. Har nästan blivit cynisk nu eller är det tävlingsdjävulen som vaknat i mig nu. Bra ytterligare några färre på vägen nu kanske jag kan komma fram bättre tänker jag och sprintar fram för att täcka luckan efter kraschen. Känner mig ändå ganska stark nu mitt i eländet. Vet ju också att sista tredjedelen av lopp alltid är min bästa. De första 10 milen är de värsta jag upplevt på en cykel. Ett gladiatorspel och last man standing mer än en cykeltävling. men nu finns det helt plötsligt lite plats på vägen efter en urgallring av både trötthet, kantvind och de 7-8 krascher jag själv såg (var säkert några till)

Det blir lite luckor här och där glesare på vägen. Jag täpper en, en till och ytterligare en och känner hur det är allt tunnare både bakåt och framåt. Rätt vad det är är jag tillsammans med en grupp på 7 st, lucka bakåt och där är vår ledarbil precis framför. Fantastiskt jag är i sweet spot, nu. I en utbrytning som ser stark ut med bara knappa 4 mil kvar. Kom igen nu gubbar NU KÖR VI! Jag älskar den här typen av cykelåkning lagtempoliknande hårda förningar in bakom och sen på igen. Det här kan gå hela vägen. Det är en irländare, en kanadensare, en amerikan, en polack och en från Ukraina. Frågar jänkaren och kanadensaren om de vet om vi är först? Kanadensaren säger att nej vi har en teammate en knapp minut framför solo. Ok tänker jag ändå toppenläge och vi kommer troligen kunna köra in honom. Nu tävlar jag om medaljer och om vi skulle hålla in vet jag att i den här typen av cykelåkning blir jag nästa aldrig ifrånåkt, my favourite game. Jag känner mig stark i förningarna men efter en dryg mil i gruppen så märker jag att vi börjar bli få som kör. Alarmerande ska vi hålla måste fler hjälpa till. Försöker mana på gruppen. Come on all together now! Men det är lite tafatt från de flesta håll och ytterligare en stund senare så inser jag att nej de kommer bakifrån igen, fan också det här var ju ett medaljläge.

Ladda om med de nya förutsättningarna ca 15 km kvar. Jag håller mig nu högt för att inte missa några attacker. Men det blir allt mer svårgreppat då vi kommit ifatt många H 45 (start 7 min före) och även från andra tidigare grupper. Med en mil kvar är inte den röda ledarbilen kvar, jäklar jag måste missat några som smitit iväg, eller är kanadensaren fortfarande först och har fått bra följe lite längre fram? Misströstar lite men tänker i alla fall försöka avsluta snyggt. Håller mig ganska långt fram, men då tempot går ner lite efter att någras attacker hämtats in så väller det fram folk både från vår grupp och andra grupper. Ligger kanske runt 25 plats i stor grupp in mot sista 2 km det gå fortare men nu är hela vägbanan full igen. Jag har bra kraft till spurt men det finns ingen plats att göra den på och nu är jag långt ifrån att kunna eller vilja  mobilisera några vassa armbågar efter allt som hänt idag. Har jag klarat mig hit så ska jag tusan inte ramla på upploppet idag när jag ändå inte slåss om medaljerna. Jag ger upp halvt sista 500 meter och håller bara min linje och position, det går inte att spurta. Kommer in 41 i mål 1,5 minut efter segraren som blir en schweizare en sekund för kanadensaren (vet inte om de var tillsammans länge på slutet). De var sen 1 minut före nästa och sen kom den stora klungan strax bakom. Det är 49 tävlande som kommer inom ca 1,5 minut sen börjar det bli många minuter och stora hopp längre ner i resultatlistan. Ett maxtak på 100 startande hade ju varit toppen men det är förstås ekonomiska aspekter som måste gå ihop i arrangemanget också.

Resultat
http://www.granfondoguide.com/RaceDashboard/UCIGranFondoWorldSeries/1/5000/2019-uci-gran-fondo-world-championships-results

Aldrig varit med om så blandade känslor efter målgång. Överlycklig att vara i mål, hel i ett stycke, samtidigt oerhört besviken på slutet och placeringen. Det är så små marginaler. Jag hade ett riktigt toppenläge där med några mil kvar och började verkligen tro på bra chans till medalj. Sedan rycktes allt undan igen sista milen i en kombination av något felbeslut och marginaler på fel sida. Jag skulle försökt något själv istället men räknade med att det inte skulle gå då jag trott sista 5 k skulle gå alldeles för fort. Det var uppenbarligen en 7-8 som lyckades komma iväg där. Men jag var urlakad också, påverkad av både körning i utbrytning, förkylningen, 30 gradig värme och 15 mil i 42.5 fart och inte minst en enorm mental anspänning i och med alla vurpor och koncentrationen på alla incidenter. Sånt tar också på krafterna.

In på området och träffar andra svenskar. En par underbara Öl och en wrap i solen så känns det genast bättre. Träffar ett gäng svenskar som kört H 35-H 50 inga topp 10 placeringar och samstämmiga vittnesmål om ruggigt många krascher och tillbud även i de andra klasserna. Min resekamrat och teammate i cellexir Cycling Stefan "Hulken" Ljungberg är där. Jag hade trott stenhårt på honom i H 40 och han gör ett kanonlopp och är med i spets länge länge och så händer det som inte får hända med 4 mil kvar. Hans DI 2 batteri tar slut och han får köra på 52/11 tyngsta växeln sista timmen med ett antal svängar och knirklar in på olika vägar. Nog för att han är Hulken och stark som Bamse men prova det, ingen lek ens för en Hulk. Han kommer in i klungan på 42 plats. Batteriet hade troligen legat mot på något sätt i cykelväskan på planet och laddat ur. Får inte hända men nu hände det och vi glömde att säkerhetsladda. Bryta ihop och komma igen javisst what else could we do? Men på ett VM igen med de här förutsättningarna? Nej jag kommer inte starta i ett sånt här stort startfält någon mer gång om det inte är en backe ganska tidigt som kan skilja ut lite i klungan. Risk Reward i söndags är rent ut sagt åt helvete. Med uttagningsregler som är övervägande kommersiella (det räcker att vara topp 25% i ett kvallopp för att kvala) så blir det alldeles för många på startlinjen. För höra att min kompis i H 50 starke Michael Bergman som jag såg länge i loppet längre fram än mig och såg lätt och pigg ut. Han har dragits in i en av krascherna efter halva loppet och så var hans dag förstörd . Han tillhörde också en av dem som efter loppet sa "ALDRIG MER". Gladiator eller cyklist? Ja i söndags var det nästan svårt att skilja på rollerna. Michael Bergman tillhörde definitivt Gladiatorerna då han reser sig upp efter vurpan vid 8 mil och kör de sista 7 in i mål med ett brutet nyckelben och två brutna revben. HFTU liksom..

Nu så här någon dag efteråt.  Känner jag: Så nära men ändå så långt borta. Det är så oerhört små marginaler ibland i linjelopp ut alla perspektiv. Jag hade både tur och otur under loppet, tur förstås att jag inte gick omkull, otur att inte utbrytningen höll mot slutet. Det här var ett stort mål och jag hade siktat högre. Känner samtidigt att min nivå håller högt i den här konkurrensen en dag när marginalerna är på min sida fullt ut. Someday.. 

Annars har vi haft några riktigt bra dagar i Poznan vi flög ner på lördagen och hem idag tisdag (de tider som erbjöds). Men funkade supersmidigt med Ryan Air och hur snabbt som helst av och på plan med cyklar och grejer. Flygtid 1.10  10 minuter innan vi satt i taxin för att 20 min senare checka in på ett bra hotell till riktigt bra pris. Poznan och Polen mycket trevligt. Fin stad ca 500 k invånare med ett stort fint kullerstenstorg torg och gamla stan fullt med restauranger med både god och billig mat & dryck. Vi passade på att cykla 11 mil till igår när vi ända var där och inte hade så mycket annat att göra. Nu var det 17 grader istället för 30 och regnet hängde i luften men en bra träningstur fick vi. Kolla in bilden nedan, helt underbara proportioner när Hulken provar min Madone strl M 54. Ser ut som en leksakscykel, men kommer han inte lite lägre nu i bättre aeroposition? Fan rätt schysst alltså!
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1DYLrqGHPzZy28uTLWuBL3hDegSCje1Rl

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1e9MUu4QffSeJ7JdiSCFChc3TD3GoEihc

Morgon inför racet

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1mMYZeLL1d9xfmcpTfxtyXnnLOBGvOIar








fredag 30 augusti 2019

Bra 13 mils genrep inför VM i Poznan på söndag

Efter femettan på 9 milscyklingen Sala Silverman i lördags fick jag några dagar rejäl svacka och tog helt ledigt från träning i 3 dagar. Vet inte om infektionen i bröstet och penicillinkuren jag tog på något sätt påverkade (slutade med den igår). Blev också halvförkyld i söndags så var allt annat än träningssugen där några dagar. I onsdags kändes det glädjande bättre och skarvade en 6 milsrunda efter pendlingen med ett ganska snabbt varv runt Fysingen på Madonen. Sen igår ville jag köra ett lite längre genrep inför det 15 mil långa linjeloppet i H 50 VM Poznan på söndag. Siktade på en ganska tuff genomkörare på jämn effekt men inte gå så högt i puls så man blir sliten, zon 2-3 mestadels men med jämn effekt.

Körde den klassiska Roslagstempobanan med Madonen 13 mil solodistans från Vikskolan Upplands Väsby till Almunge, Knutby, Edsbro, Rimbo, Vallentuna och tillbaka till till Väsby och Vikskolan. Sida medvind upp till Almunge, kantvind till Edsbro, sen övervägande mot hem men bättre på slutet med lite medvind från Vallentuna till Väsby. Kände ganska omgående att jag inte hade det för att gå upp på hög puls och alltför hög intensitet igår. Men det blev väldigt bra "bang for the buck" ändå med bra vridmoment i min (får jag säga det utan att det tas som skryt?) ganska väloljade dieselmotor. Hade styvt 270 w efter ett par timmar i snitt och under 130 i puls ca 73% av max. Efter en banan och macka i Rimbo köpte jag en Thailändsk förlaga till Redbull (har hört att de fick idén till Redbull från den Thailändska lilla flaskan med energidryck smakar nästan lika också) på den lilla lokala Thaisyltan bredvid macken som jag brukar stanna på ibland och fylla på vatten när jag cyklar förbi. Fick bra energi sen tillsammans med Cellexir Endurance att hålla kraften hela vägen hem på samma nivå även om pulsen gick upp 10 slag sista timmen. Bra ben hela vägen och fina 38.8 i snittfart 130 km 3 h 21 min är ju ett bra besked om att åkstyrkan finns där. Ifrånkörd i en klunga tror jag inte att jag blir men sen är det så himla mycket som måste stämma falla rätt om slutresultat ska bli riktigt bra.


63.5% zon 2 resten zon 3 plus en liten slutspurt sista minuten i zon 4
https://drive.google.com/uc?export=view&id=113GynPFIy5YFvgyV_hUQjzN13JmFaErc


Kul grej också häromdagen när jag lyssnade på Jonas Coltings podd https://play.acast.com/s/coltingsnaknasanning/44121bb9-7884-4d90-9ef3-485bfd00fd01 senaste avsnitt. Jonas är ju ambassadör till oss på Cellexir https://cellexir.se/pages/ambassadorer och kom snyggt 2:a i SM H 45 medeldistans utan triatlon träningsfokus. Vi träffades på Sala Silverman och hann snacka lite. I podden efter 57 minuter kreddar han min cykling från helgen så jag nästan rodnar. Men det är väldigt kul att få ett sånt erkännande från Jonas som verkligen vet vad han talar om. Inte minst när man tränat så hårt och målmedvetet  i nära 10 år nu och kunna visa att det faktiskt går att trots snart 53 år fortfarande bli bättre och utvecklas. Fart och resultat kommer ju liksom inte helt av sig självt..

Vad som inte var lika kul var på kvällen senare igår då jag blev supertäppt från ingenstans, genomförkyld typ, jäkla värdelös natt blev det med kass sömn och rinnande näsa. Känns nästan som något allergiskt, frågan är vad? Har tagit antihistamin nu och hoppas det lättar till imorgon. Jag och Stefan Ljungberg åker till Poznan imorgon bitti med Ryan Air  (cross my fingers) men fanns ingen annan vettig förbindelse.

Nu kör vi!


måndag 26 augusti 2019

Amatör VM i cykel Poznan linjelopp H 50 söndag

Ja på söndag väntar årets mest spännande utmaning. VM H 50 linjelopp 15 mil i Poznan Polen. Ett startfält med ca 300 av de bästa gubbarna i världen. En utmaning som heter duga. Jag har glädjande fått ett wild card av förbundet till en startplats och det kommer bli jäkligt kul och lika spännande att dra på sig mitt nya fina Sverige ställ från Verge och se hur lång det räcker. Jag är i lysande form, ja om vi bortser från en infektion och svullnad i vänster bröst, troligen från en bakterie från pulsband som letat sig in. Äter penicillin sen i torsdags och svullnade har gått ner men inte helt. Ska på återbesök på vårdcentralen imorgon. Har känt känt mig väldigt svag igår och idag också efter den stenhårda insatsen i lördags så ingen träning de här dagarna.

Har också tävlat mycket sparsamt i linje i år, också en grej på minussidan tillsammans med problemet ett sånt här jättefält till start medför. Det blir lite av ett lotteri eller den som har vassast armbågar att ta sig fram nära spets de första milen. Det kan vara helt avgörande att vara där första 30 min om en större stark grupp går iväg. Det kommer troligen bli en väldig strid om platserna och mycket stor risk för krascher och tillbud första timmen. Men det är vad det är och jag åker dit helt utan krav eller specifika målsättningar med vetskap om hur lotteribetonat det kan vara första delen. Jag hoppas och tror däremot att om jag är med på rätt ställe efter halva loppet då har jag goda möjligheter om att kunna konkurrera om fina placeringar. har varit med på ett VM 2015 i Danmark som äldst i H 45 gruppen. Då gjorde jag ett starkt lopp och kom 22.a men hamnade inte tillräckligt långt fram första halvtimmen och missade en stor stark grupp som höll. Jag kom 2:a av de som inte var med i den bland 250 så jag kände att jag kan konkurrera och jag tror inte jag är sämre nu, snarare tvärtom. http://jblifecycling.blogspot.com/2015/09/vm-h-45-linje-taget-gick-tidigt.html Dessutom tävlar jag ju nu i en klass högre H 50. Men i linjelopp kan så oerhört mycket hända så man får ta det lite som det kommer. Ett spännande äventyr blir det i alla fall.

Jag åker med min klubbkamrat Stefan Ljungberg som tävlar i H 40 där även Daniel Godman Cellexir är med. De båda har också fått Wild Card av förbundet. Banan är mycket platt så den lär passa dessa båda superspurtare men tror den kommer passa mig också bra. Hoppas loppet blir stenhårt, ju hårdare desto bättre chans för mig, bara jag kan ta mig tillräckligt lång fram.

För snart 4 år sedan efter mitt deltagande i VM 2015 och tyvärr efter en svår olycka med bruten höft september 15 skrev jag det här inlägget : http://jblifecycling.blogspot.com/2015/12/drommen-om-regnbagen.html Drömmen om regnbågen. Nu vaknade drömmen till liv igen. Alla stjärnor måste stå rätt och precis allt måste klaffa om jag ska ha en chans att komma nära den men om inte jag tror på att drömmen kan bli sann. Vem ska då göra det?

https://drive.google.com/uc?export=view&id=18QWlQBTM-1p2ms1GDJ0PurM8KxdfiTv2