måndag 31 juli 2017

NM linje Randers - En kamp mot hjärnspöken, punkteringar och mjölksyra

Igår morse började det regna igen i Randers Danmark. Många av de som hade cyklat tempoloppet dagen innan också i regn hade fått uppleva hur lätt småflisor av den flintasten som finns blandat i danskarnas asfalt sätter sig fast i däcken på blöta vägar och efter en stund biter sig igenom däcken för punktering, (DANSKJÄVLAR som Ernst Hugo uttryckte sig:-). Nu såg linjeloppet ut att också gå i samma väder, sannolikt med en massa nya punkteringar. Vi skulle starta H 50 kl 13.05 för dryga 11 stenhårda mil 9 varv på en 12 km bana med tre rejäla stigningar, en hel del svängar och ständigt upp och ned. Det skulle bli stentufft även utan regn. Prognosen såg bra ut på YR men redan vid 9 tiden började det regna och vid 11 vräkte det ned och åskade. Många av cyklisterna i tidigare startande klasser kom blöta som hundar tillbaka efter att fått bryta i en lång rad återkommande punkteringshistorier.

Jag började känna alltmer olust inför hela situationen. Jag hade lovat både mig själv och Kajsa att inte tävla mer eller ta risker i skitväder efter den svåra Mallorca kraschen förra året. Jag känner mig lätt obekväm i kurvor på blöta vägar, speciellt i en klunga när man har dålig bromsverkan på grafithjulen och dålig sikt genom hjälmvisiret. Ska jag skita i det och dra mig ur? Jag tänkte tanken flera gånger, fördelar, nackdelar av ett sånt beslut. Vi hade ett möte med de övriga killarna i landslaget. De ville köra för mig som kapten med målsättning att jag skulle upp på pallen. Min form är på topp och det ville jag förstås också, men jag måste kunna ställa upp utan obehagskänslor. Det ska ju vara kul att cykla. Jag har landslagströja på mig och har åkt hit för att tävla, vad händer om jag drar mig ur nu? Alla tidigare som punkterat skänkte på något lite sjukt sätt en lättnad. Ja ja jag börjar väl köra och hoppas på en snabb punktering så är jag av med problemet. Ja ni förstår hur sjukt man kan resonera. Min roommate och tillika en av favoriterna i H 50 Torbjörn De Jager märkte att jag var tveksam till hela situationen timmen innan start då regnet bara fortsatte vräka ned. Han sa "det känns skit nu men brukar kännas mycket bättre i uppförsbackarna när man är varm och igång". Tack sa jag du har helt rätt, nu får jag ta mig samman så kör vi.


Väntade in i det längsta att gå ut till bara 15 min innan start och som genom ett mirakel började det spricka upp precis då, slutade regna och t om en gnutta sol kom fram mellan molnen. Jag kanske kan vända det här till något bra? Kom igen nu så kör vi. Det var fortfarande förstås dyngsurt på vägarna och fintaflisorna hade fortsatt att skörda extremt mycket punkteringsoffer i klasserna innan. Upp emot halva startfälten hade punkterat verkade det som. H 50 var den största klassen med ett 55 manna mycket starkt startfält. Massor med urstarka danskar. VM 2,3,6 och 7:e placerade danskar från Masters VM Danmark 2015 var med liksom förstås Torbjörn som kom 5 den gången. Utöver det en hel drös starka norrmän och mycket svenskar också. Vi var 5 stycken i landslaget plus en massa starka klubbåkare. Iväg och vi blev dyngsura på 5 minuter från de genomblöta vägarna. Tyckte ändå det kändes rätt bra i kroppen även om jag var lite försiktig och hamnade lite långt bak första varvet. Inga egentliga problem på banan det gick hårt i de tre uppförsbackarna redan från första varvet och jag tänkte att det här blir en extremt utslagsgivande banan och sannolikt ingen klungspurt. Skönt för den är lätt utför och kommer gå galet fort. Om det var redan på andra varvet så såg jag första händerna i luften som markerade punktering nära mig. Både Kenneth Apell i landslaget och Roger Claesson en av de åkstarkaste i klungan punkterade nästan på samma ställe. Stackars Roger storfavorit på tempoloppet hade då punkterat både på uppvärmning samt under loppet mot slutet i stor ledning och fick nu bryta lineloppet tidigt också. Surt värre för dem och flera andra som snart skulle gå samma öde tillmötes. Jag var lite passiv första två varven men gick sedan upp mot spets på varv 3 och sedan höll jag mig bland de främsta resten av loppet.

Det var riktigt jobbigt många gånger i backarna och i den starka kantvinden på vissa ställen. Några gånger tänkte jag "hoppas jag får punktering snart så jag blir av med eländet". Klungan började nu bli klart decimerade av både punkteringar och hårdkörning. Efter drygt halva loppet var det bara jag Torbjörn och Leif Sjöblom kvar tror jag, plus ev någon svensk till. Vi var nu kanske 20-25 kvar. Jag var mycket i spets kanske lite dumt men jag gillar att vara långt fram i klungan. Jag attackerade ett antal gånger men blev oftast snabbt täckt, några gånger blev det en liten lucka tillsammans med någon annan men det var väldigt många åkstarka med som hela tiden sydde ihop klungan.

Varje varv var det en lång 2 km utförslöpa på bred fin väg där man kunde vila upp sig inför nästa stigning. Mina nya Specialized Turbo Cotton däck med latexslang verkade inte bara klara punkteringar såhär långt utan rullade som en dröm utför och jag behövde inte trampa många tag utför i farter +60 långa stunder. Det hade torkat upp nu på stora delar av banan och då är punkteringsrisken väsentligt mindre. Maybe there is a chance? Men hur ska jag kunna komma loss? Verkar stört omöjligt och jag kanske inte hade den där toppendagen fysiskt som jag trott på? Var ganska sliten med tre varv kvar och hade haft puls över 160 >90% nu i många av stigningarna. Jag och Tobbe var oftast med i spets och försökte skapa något men det gick inte. Danskar attackerade, norrmän attackerade men de 10-12 starkaste i fältet var så bra att inget utrymme skapades för hållbar utbrytning. Fick känslan av det här slutar nog ändå med en spurt. Har jag det som krävs fysiskt och psykiskt efter allt som hänt under dagen med alla funderingar och nu den fysiska tröttheten på det?

Passerar målet vid sista varvning i spets och tänker nästa gång gäller det. Hinner inte tänka så mycket mer innan himlen öppnar sig och det blir ett sånt gigantiskt skyfall som bara sköljer över oss och jag ser knappt något genom visiret och får fälla upp det. Nej inte nu sista varvet, och en trolig spurt och sista kurva i högfart på dyngsur väg. Not my favourite game. Vi fortsatte att kämpa sista varvet, några attacker men inget fäste. Torbjörn spårade upp sista tunga backen i hårdfart med mig efter vi var båda intresserade av att hålla hög fart för att decimera klungan mot spurten. Efter backen var det en kilometer utför sedan en höger kurva in för sista kilometern som gick lätt utför hela vägen med en svag böj och en lång ca 300 meter bred spurtraka där det blåste ganska kraftig kant / motvind. 

Torbjörn gick upp mot spets innan kurvan jag var på 6-7 hjul men några bakom kom med hög fart på båda sidor och jag blev lite obstruerad in i svängen och tappade både fart samt placering. FAN nu går tåget. Ser att Tobbe tagit kurvan toppen och har fått lucka och nu bara bombar han han är säkert hundra meter före mig nu. Jag får panik. Ställer mig upp direkt och ger allt jag har kommer snabbt förbi alla andra och bara trycker allt jag har. Nu är Tobbe 50 meter före och jag har säkert 30 meter ner till resten bakom. Jag är ensam i den stentuffa vinden det är sannolikt för långt fram till guldet. Speciellt som jag känner att nu är krafterna på upphällningen jag har gett allt jag har nu i ca 40 sekunder. Betonar här att jag inte kör "mot" Tobbe och mitt lag. Han kör inte i blågult utan representerar sin klubb CRT för dagen. 
Börjar brinna upp det är 150 meter kvar. Tobbe tappar förstås också fart jag har inte så långt upp till honom men ännu värre de kommer i grupp bakom snabbt nu. NEJ det här går inte jag tvingas se mig besegrad bara 30 -40 meter från mål kommer de om. Först en sen en till och ytterligare en. De har sån fart att Tobbes givna seger bara 10 meter innan mål nlir ett silver med bara ett par decimeters marginal blir han passerad nästan på mållinjen av en norrman. Jag är helt slut och några till passerar mig precis sista 3 meterna och jag slutar 7:a. Bromsar rullar bort stannar. är helt tom och tyst. Det gick inte. Nära nära, men  och trots att jag körde i 60 kmh snitt och 65 i toppfart själv under hela minuten det tog från kurvan. Har aldrig producerat sån effekt förut så räckte det inte. Nu såhär efteråt när jag analyserat det gör jag två stora fel i spurten. 1 jag får inte komma in 10 med låg fart. Skulle tagit för mig mer i slutet av nedförsbacken innan kurvan. Blev alldeles för passiv där. 2 När Tobbe går på instinkt och ger allt redan 500 meter före han tänkt direkt efter kurvan med nära 1 km kvar fick jag panik. Jag ville vinna och hade trott jag kunde avancera fram sista kilometern men han kom loss med så mycket att jag instinktivt kände "jag måste också". Hade målet varit 40 meter innan hade vi tagit guld och silver (ja Tobbe hade tagit guld om målet varit 1 meter innan). Jag skulle struntat i att gå för guld och gått efter de andra och låtit Tobbe köra själv, gått med på 3-4 hjul i den starka vinden och sen gått ut och maxat sista 200 meter. Men om inte om hade funnits så hade vi alla varit mästare..

Jag var väldigt besviken efteråt, ville verkligen mer och hade trott jag skulle kunna åka ifrån de flesta på förhand, men det kunde jag inte. Med facit i hand och när jag smält det mer inser jag att det var ett av de hårdaste lopp jag kört och att konkurrensen var lika knivskarp som flintastenarna var vassa på vägen. Jag är också väldigt nöjd med att jag verkligen spände bågen både under loppet och i spurten och kunde komma igen mentalt efter de många tvivlen. När vi åkte hem på kvällen hade vi 2 silver med i bilen Förutom Tobbe hade Stefan Kuhl snyggt tagit silver i H 55. Jag och Stefan Ljungberg blev utan medalj men hade båda gjort starka lopp. Stackars Stefan som hade gjort ett otroligt jobb i 8 mil utbrytning med stor ledning tillsammans med två andra var loss med ett par minuter och såg ut att gå mot guld i H 40 då han har en världsklasspurt. Då får han punktering. Ridå. Men han fick punkteringen i uppförsbacken där det är langningszon och Stefan Kuhl står där och hinner hjälpa honom och få fram ett nytt hjul och få på det lagom till den av alla punkteringar starkt decimerade klungan på 8 man kommer ett par minuter efter och vips är han med igen och siktar in sig på bronset. De går ut på sista varvet och då punkterar han igen. Den här gången ridå för dagen. Surt surt, men Stefan har helt rätt mindset och tog med sig sitt starkaste lopp någonsin vad gäller prestanda. Det är det det handlar om. Bryt ihop lär och gå vidare.Vi pratade mycket om det här med framgång och motgång på vägen hem över en trevlig middagsbuffe på Stena Line. Mina resekompisar är alla tre exceptionella cyklister och idrottsmän, dessutom väldigt ödmjuka och insiktsfulla sådana. Vi var rörande överens om att en stor del av tjusningen med idrott på den här nivån är faktiskt de tillfällen när det inte går som man tänkt sig. Det är det som ger tändvätskan, lärdomar och insikter att ta sig framåt. Visst är det oerhört roligt att vinna, eller lyckas med sina målsättningar vad än de må vara och ytterst det man kämpar för men precis som Karin Boye skriver i dikten I rörelse.







lördag 29 juli 2017

Imorgon NM linje Randers Danmark



Nej jag ska inte sova i den men däremot drömma medaljdrömmar om när jag cyklar i den imorgon eftermiddag, helst solo först i mål. Läggdags nu efter en lång resa till Randers Danmark och ett incyklingsvarv av banans dryga 11 km i skymningen. För helvede! Va är ert lys! skrek en arg dansk i bil när jag bytte vägbana i mörkret tillbaka vid motellet. Inte bara Stockholmsbilister som kan bli ryta i mot cyklister:-)

Varvet är tufft 3 lite längre stigningar varje varv. Vacker miljö smala vägar och några knixiga svängar. Åkte hit med CRT killarna Stefarna Kuhl & Ljungberg samt Torbjörn De Jager i deras fina Cykloteket buss och sen färja GBG - Fredrikshavn gick smidigt hela resan.

Hämtad hemma i morse i sol sen blev det regn nästan hela vägen.
Ljungberg hade en svensk flagga med sig hoppas vi får med några medaljer i bilen hem som sällskap till flaggan.
Stefan Ljungberg a man of many talents. Han är inte bara en av Sveriges bästa spurtare och har dubbla SM guld i basket samt varit kontraktsförare i Supermotard Racingbike. Han kan också äta 22 minichokladkakor på 25 minuter innan en stor middag på färjan:-) Behövs lite energi i de 95 kg stenhårda kroppen.


Cykeln redo, eller sådär om jag ska vara ärlig.

Märkte tyvärr sent igår kväll när jag satte på Vision hjulen jag ska tävla med att 3-4 drev på kasettens lättaste växlar inte vill växla över utan rasslar och jag får ofta trycka en gång till på mitt Sram Etap och då hoppar den ner två steg istället. Uppåt går smärtfritt liksom de 4 tyngsta växlarna. Galet irriterande hur jag än skruvat på ställskruvar och tryckt på reglaget för att flytta ut bakväxeln så blir det ingen ordning på det. På incyklingen nu så känner jag att det kanske kan gå och lirka i passande växlar men jäkligt irriterande speciellt om det händer på igångdrag eller attacker eller hemska tanke i en spurt som jag var mest rädd för innan. Den är dock väldigt snabb utför så där lär bara de tyngre växlarna som fungerar vara aktuella. Hoppas hinna träffa på någon imorgon bitti / fm som kan Sram Red Etap bra. Det fungerade innan och fungerade på Zipp hjulet men helt olötsligt vill inte delar av kassetten växla. Alltid är det något. Det är ju förbannat irriterande och klantigt av mig att sätta mig i den här situationen. Men hoppas och tror det löser sig. Om inte kunde det ju varit värre. Det är ju bara en cykeltävling. Se på Laika! Henne skickade de ut i rymden..

Imorgon kör vi! Sweet dreams!

Edit 11.00 söndag. Start om två timmar det har spöregnat och åskat någon timme nu:-( prognosen säger dock uppklarnande och inte regn mellan 13-16 när vårt lopp går. Hoppas verkligen det torkar, inte pigg på att köra i regn. Fick glädjande tillslut också ordning på växlingsproblematiken. Stefan Kuhl hade en ny kassett med sig som Ljungberg satte på åt mig, sen fungerade det. Kanske lite skit som byggts upp mellan trissorna? Han skrattade åt min tekniska inkompetens när jag sa "byta kasett själv skojar du? Har jag aldrig haft i åtanke att ens ge mig på. Det skulle sluta i kaos..

Kaos ska dock inte loppet sluta i idag. You go now girl!



torsdag 27 juli 2017

Rödvinsdieten levererar - 42.4 kmh 2 mil test med racer

Wow vad kul. För två år sedan en vecka innan Masters VM i Danmark cyklade jag ett test Fysingen runt knappa 2 mil med 42.3 i snittfart solo med linjecykel. En fart jag aldrig varit riktigt nära vare sig förr eller senare. Har haft det där passet och den känslan i bakhuvudet sen dess och tänkt vad härligt det skulle vara att få uppleva det igen. Trodde nog inte det skulle hända. Inte minst efter en bruten höft några veckor senare på hösten som gjorde att jag gick och haltade som Zeb Macahan i 1.5 år innan jag fick operera bort 250 gram titan nu i januari. Inte blev förutsättningarna så mycket bättre av 11 brutna ben och en punkterad lunga ett drygt halvår senare på Mallorca. Men idag gjorde jag det. Cyklade fortare än någonsin tidigare med en linjecykel out & back 1 mil i vardera riktningen på Almungevägen samma sträcka som jag brukar köra mina tester. 

Det blåste väldigt mycket, hård sidvind i båda riktningar, långt ifrån bra förutsättningar, men kroppen var helpigg, precis som jag hoppats och trott efter två vilodagar efter de hårda träningsveckorna innan med 117 mil på 14 dagar. Practice + Rest = Progress och idag fungerade den formeln och de senaste veckornas strategi alldeles utmärkt. Ser verkligen fram mot NM och linjeloppet på söndag i Randers Danmark. 

Gick nära max idag med 156 i snittpuls vilket är 91% av maxpuls. Efter de två milen med linjecykeln skulle jag köra samma sträcka med tempocykeln för att testa de nya inställningar som jag skrev om igår. Så jag tömde mig inte helt, även om det var nära i den stentuffa hårda vinden. Vindmätaren visade dessutom nettoförlust på 1 kmh. När jag såg att jag var på väg att matcha 42.3 spurtade jag sista km och var uppe på 42.5 men sen kom lite uppför och byvind mot sista 200 m så jag slutade på 42.4 snitt men förstås hur nöjd som helst med det. Höga 98 i kadens brukar ligga runt 80-85 på träning men så här i maxfart går den upp mot 100 nuförtiden både på tempo och linjecykel.

Körde min älskade Merckx EMX 7 med Zipp 808 NSW både fram och bak och hade dessutom både tempodräkt pch tempohjälm för att ha samma setup på båda testen. Så vad gäller optimal kittning på cykel och övrig utrustning finns nog inte inte mer fart att att hämta. Ska det gå snabbare med linjecykel är det kroppen som ska göra jobbet. 

Ambitionen var också att testa hur mycket fartskillnad det var mellan cyklarna och kroppen i tempoställning vs linje så Ingen "fusk" tempoställning på racern. Hånderna i bock eller hoods men förstås övrigt så aero och snabbt som möjligt.



Tillbaka till Vikskolan för att byta cykel. Inte helt peppad på ett varv till just då och insåg ganska fort att jag inte hade vare sig fysisk eller psykisk kraft till liknande kraftuttag men ville testa den nya högre barinställningen och cyklade sträckan i ca samma fart som med racercykel. Lite långsammare faktiskt 42.1 fart men till 10 pulsslag lägre och 146 i snitt. Blåste alldeles för mycket för att kännas helt bra på tempocykeln. Jag kan inte riktigt bedöma om de ändringar jag gjorde kommer hjälpa mig eller inte. Måste prova lite mer hur det känns, blev inte helt övertygad första gången. 


Rödvinsdieten under semestern (ja ganska ofta annars också:-) verkar fungera. Det kan ju ha lite med träning och övrrig livsstil att göra också..

Efter allt jag varit med om att nu kunna cykla fortare än någonsin gör mig nästan lite stolt och förstås väldigt glad och visar väl på sitt sätt att som jag brukar skriva "Allt går och går det inte så går det ändå".

Peak speed supplement. Try it you will like it! https://cellexir.se/


tisdag 25 juli 2017

Färdigtränat inför NM & MAF test ATH

117 mil på 14 dagar, ooohh så skönt att komma hem efter 10 blåsiga mil till igår och det sista passet i ett två veckor långt tyngre block inför Masters NM linjelopp kommande söndag i Randers Danmark. Nu är det helvila ett par dagar följt av ett kortare ganska intensivt pass torsdag sen vila igen till söndag. Receptet till kanonform på söndag? Det känns som hyggliga odds för det faktiskt. Inte minst om jag väger in hur känslan har varit nu hela juni och juli. Även om jag är nedtränad nu då alla de 117 milen utom 14 gjorts solo med en snittfart >35 så känns nivån som ett steg till upp i trappan. Något som också visade sig på gårdagens MAF test.

Jag har sedan 2012 kört samma test några gånger per säsong för att kolla aerobisk form med ett s.k MAF test (Maximum Aerobic Function). Jag har en teststräcka en mil norrut på Almungevägen från Markim avfarten och sen samma väg tillbaka. 2 mil och jag försöker pegga pulsen så nära 140 slag som möjligt (80% av max) och mäter sedan fart och kraft. Mitt bästa resultat är 39 kmh och drygt 300 w från 2015. Igår hade jag inga stora förhoppningar på hög fart då det blåste GRANDE på Almungevägen, stark mot ut och skön belöning hemåt men man tjänar ju aldrig lika mycket på medvind som man förlorar på mot. Kände ändå ut att jag hade förvånsvärt bra driv och när jag tittade på Ibikewattmätaren visade den 315 w efter en knapp mil. Farten var 35,2 kmh vid vändningen vilket jag var nöjd med i den grymma vinden. Nu kommer belöningen, nu flyger vi hem tänkte jag. De första motluten efter vändningen kände jag inte mycket av vinden, men sen, oj vad det gick fort sista 7 km. Snittade 45 kmh hela milen hem och kom in på 39,5 kmh i snittfart 140,6 i puls och 317 w / 326 npw suveränt nöjd med det. All time high sista dagen i ett två veckor tungt träningsblock. 


Det hade jag verkligen inte väntat mig. Vindjusterat mätte Ibike upp det till motsvarande 40,4 i fart så enligt vindmätaren förlorade jag dessutom lite på vinden ut respektive hem. Extra kul också jämn kraft ut och hem utan någon pulshöjning hem. Otroligt tillfredsställande att det går att utvecklas och förbättras fortfarande. Jag tävlade i elitklass 2013 och 14 med bra resultat och flera topp 10 i de lopp jag körde. Trodde nog att de siffror och den fart jag presterade då skulle förbli mina bästa men nu är jag på nivå och tom över 50.5 år ung:-) Tror det är några saker som sticker ut som anledningar till det.

1. Jag började cykla väldigt sent runt 43 års åldern har hållit på drygt 7 år nu och många menar att det tar fler år än så att optimera sin teknik för rundtramp, sittställning osv. Här kan jag kanske fortfarande vinna lite kontra vad åldern tar ifrån mig vad gäller max syreupptag och annat kroppsligt förfall.
2. Jag har tränat dedikerat de här 7 åren, de flesta år >500 timmar och är extremt sällan eller aldrig sjuk.
3. Jag har en mental inställning om att allt går. Jag tror fortfarande att jag kan bli bättre och ser få begränsningar. 
4. Jag har följt råden i Dr Gitterles bok Growing Young nu i 2,5 år och tagit de naturliga tillskott som synergiskt verkar tillsammans för optimal cellvård. Att jag känt så tydliga effekter av det är bakgrunden att vi startat Cellexir tillsammans. Tror också det hjälpt mig att mycket snabbare komma tillbaka efter flera allvarliga skador. Mindre än tre månader efter jag bröt 11 ben och punkterade lungan in i en bergvägg på Mallorca 2016 så körde jag både linjelopp och tempolopp på VSM och kom (lite besviken:-)10 i båda disciplinerna. Läkarna och sjukgymnaster bara skakade på huvudet när jag två månader efter olyckan berättade att jag anmält mig, men det gick. Även om jag idag ett drygt år senare inte riktigt fattar hur?

I övrigt en hyggligt balanserad livssituation och kosthållning med övervägande färsk mat. Är som många av er vet långt ifrån någon asket och dricker helst vin, öl eller champagne till maten. Håller man sig till ett eller två glas vin per dag så upplever jag bara goda effekter av det. Det kan också hända att jag tar en bra kubansk cigarr. Som igår då jag efter all cykling i två veckor och som avrundning på en härlig utemiddag med tjejerna kände mig extra värd att rivstarta återhämtningen och uppbyggnaden med en Romeo & Julieta och en Armagnac från mitt födelseår 1966. Good stuff!


Efter MAF testet igår fortsatte jag sedan på Markimvägen för ett varv på Markimvarvet, grym motvind till Lunda och ännu konstigare ända bort till nästa högersväng tillbaka, nu då måste det väl ändå bli härlig medvind? Nej inte nu heller, jag fattade ingenting. Hur kan det blåsa mot efter flera riktningsbyten i rad? När jag närmade mig Lindholmen blev det äntligen bra vind och cyklingen blev både roligare och snabbare igen. Höll helt ok tryck men ändå på relativ låg puls hela vägen från Lindholmen till Täby Kyrkby och Sollentuna avfarten. Vilket helt oväntat belönades med ett KOM.



Det höll dock på att gå väldigt illa strax innan jag kom till Vallentuna. Rätt vad det är så svänger en tant vänster med sin bil utan att blinka när jag kommer i ca 40 kmh mötande. Panikbromasar med sladd och lyckas precis undvika både hennes bil och syna asfalten men blev förstås skärrad. It´s a thin line.. Antigen såg hon mig inte alls eller trodde jag cyklade betydligt långsammare, hon bara svängde rakt framför. Skakade av mig det bra som tur var. Jag har sagt det förut, det är Karma och jag får tillbaka goda krafter och medgång  nu efter allt elände 15-16. Höjde farten upp mot Täby Kyrkby och Sollentuna. Hemma igen med 36,5 snitt på 10 mil med 133 puls (77% av max). Kan jag med några dagars vila hämta några % till fart och kraft kan det bli riktigt bra.




The quest for speed - Nya däck nya inställningar på tempocykeln och anmäld till Hjälmartempot

När jag cyklade VSM cyklade jag linjeloppet på ett lånat ENVE hjulset och på dem satt det Specialized Turbo Cotton däck. Hjulen rullade så galet bra under linjeloppet och kände att jag rullade ifrån större tyngre killar utför. Det finns ju också test som rankar det som världen snabbaste däck. Har kört länge på Conti GP 4000 och är klart nöjd med det, men blev sugen på att ha de här till NM. Så jag handlade två 24 mm på Cykloteket hemma i Häggvik. Ville ha latexslang i för ytterligare marginal gains, ja marginal och marginal? Latexslang kan göra upp till 5 watt per hjul http://www.cyclingweekly.com/news/product-news/latex-inner-tubes-worth-hassle-282066 och då är det i min värld ganska mycket "marginal gains" på den här nivån. De hade inga latexslangar på Cykloteket däremot hade jag själv två stycken hemma men med 60 mm ventil som knappast skulle funka på mina Vision 55, men tänka sig med minsta möjliga marginal lyckades jag klämma ut ventilen exakt tillräckligt så det lilla munstycket på den smidigaLezyne pumpen precis kunde nypa om. Men det var så tight att jag var tvungen att ha Kajsas hjälp att pumpa när jag tryckte ut ventilen på däcket med båda händerna. Vågar inte provköra dem nu innan NM om det skulle bli punka, då är det kört. Hur de känns får bli en överraskning till loppet på söndag.

Tight tight med ventilen

Imorgon däremot ska jag testa nya inställningar på tempocykeln. Tror det vore bra om jag kunde minska "gapet" in mot kroppen som blir väldigt mottagligt för vinden. Se bilden nedan från VSM. Har nu höjt styret och barsen 3-4 cm och hoppas  kunna stänga gapet lite mer och komma ner med ryggen i mer rät vinkel. 


Här på bikefit med Peter Hugod i våras ser det lite bättre ut men man ska ju klara av det på vägen också..


Har även vinklat upp barsen lite som ytterligare stänger luftinflödet. Ska testa det imorgon på en 2 mils hårdkörning strax under max och gör samma sträcka även på racer som jämförelse. Det blir ett lagom sista pass inför NM på Söndag efter två sköna vilodagar nu.

Ny högre position
Den gamla

Den 6 augusti har jag nu också anmält mig till en väldigt spännande utmaning Hjälmartempot ett sololopp på valfri cykel 138 km runt Hjälmaren start och mål i Örebro. Banrekord 3.28 blir något att kriga mot. Gillar du långcykling solo eller är Triatlet och vill ha ett riktigt generalrep inför Kalmar anmäl dig vet ja. Info nedan.

https://docs.google.com/forms/d/1cDxf1F2j_bC3nebHAIJt9I_7Wl7-wzWb5RxOJlm3YOY/viewform?chromeless=1&edit_requested=true




söndag 23 juli 2017

Att toppa form till tävling

Inte det lättaste och inget recept finns nog som fungerar för alla. För egen del har det varit mycket trial and error, att försöka lära sig av erfarenheter, bra och dåliga i kombination med input i ämnet från experter. Jag tror nu i alla fall jag har kommit fram till en rätt enkel modell som fungerar bra för mig. Oftast i alla fall, får väl gardera mig, för det här med hur kroppen svarar det kan man aldrig vara riktigt säker på eller helt förstå. Det är väl också lite tjusningen med den här typen av försök till prestationsoptimerimg. Life is like a box of chocolate. You never know what you gonna get.

Principen är enkel enligt formeln Training + Rest = Progress. Hur toppningsprocessen skiljer sig mot mee ordinär kontinuerlig träning är att bryta ner kroppen lite mer under träningsfasen, pressa den lite hårdare med volym den inte äv van vid. För att sen under vilofasen, tapering ge den ordentligt med tid att bygga upp sig, läka till en starkare nivå än innan.

Experterna förordar förenklat följande: 4-5 veckor med tung träningsbelastning, klart mer än vad du i genomsnitt tränar. För mig i cykel på hemmaplan innebär det ca 50 milaveckor i varierande tempo med inslag av alla zoner i intensitet.  Normalt tränar jag i snitt över året ca 30 mil / vecka. Efter det en tvåveckorsperiod med mycket vila och träning ca varannan eller var tredje dag, men bara korta pass runt timmen, dock med inslag av hög intensitet i zon 4-5. Efter två "tapering" veckor är du i ditt livs form och passar in dagen för din tävling. Svårare än så är det inte. Inte i teorin i alla fall:-). Men kroppen är en känslig maskin och finliret kan lätt misslyckas med lite oflyt. Kag följde den här principen inför Masters VM 2015 också i Danmark. Det gick väldigt bra men den allra bästa peaken och kraften hade jag en vecka innan VM och efter 1 vecka tapering. Då cyklade jag med kraft jag aldrig varit i närheten av vare sig innan eller efter under ett tvåmils teat på racer. Därför kopierar jag nu den modellen och kör bara 1 vecka tapering. 

Är alltså inne i en toppningsperiod nu och hoppas på en formtopp nästa söndag då jag ska cykla NM Masters H 50 linjelopp i Danmark Randers. Allt med cyklingen har ju nästan gått löjligt bra i år och formen har varit på peaknivå nu i juni och juli. Det blev dels därför samt av tidsskäl efter uttagning i landslaget och sent inplanerat NM ett lite modfierat toppningsprogram. Ett koncentrerat program på 3 veckor istället för det dubbla. Två volymveckor och en taperingvecka. De två volymveckorna är gjorda nu med 107 mil.

Tar ett pass till imorgon sen helvila två dagar följt av ett småhårt 1 timmes pass på torsdag sen ny vila två dagar ev lite kort incykling lördag i Danmark innan loppet på söndag. Då är det BAM och unleash hell som gäller..

Jag var uttagen att köra tempoloppet på lördagen i landslagströja också. Hade varit jättekul men jag tackade nej efter att två gånger i juni både på Sthlm 4 dagars och på VSM haft väsentligt sämre ben på linjelopp efter en "tempotömning" dagen innan. Börjar känna min kropp ganska bra och det tar "för hårt" med ett maxuttag dagen innan årets viktigaste lopp så denna gång vill jag ge mig själv bästa förutsättningar.

Är lite nedkörd nu efter 107 mil på 13 dagar varv en hel del snabba mil. Det känns ändå förvånansvärt bra. Igår dryga 8 mil racer med 38.2 fart på 139 pulssnitt 80% av max och drygt 300 w i två timmar med reserver kvar. Idag dryga 8 mil till med tempocykeln mestadels lugnt men en riktigt hård 16 km intervall i stort sett på max korta Odensala tempobanan.


Bra tungt ut i rätt stark sida mot men fort hem med över 47 snitt de 8 km hem. Underbar känsla att cykla tempocykel fort i medvind och känna sig stark. 


Sammanfattningsvis tror jag inte man behöver göra det så mycket svårare än att ae till att få 2-5 volymveckor (beroende på tid och förutsättningar) följt av en eller två lugnare taperingveckor med korta ganska hårda pass med mycket vila emellan. Vad du tränar på volymveckorna tror jag spelar mindre rioll bara det är bra varierat i alla pulszoner.

Lycka till!

Peak form supplement:-) https://cellexir.se/collections/all

torsdag 20 juli 2017

Semesterbubblan

Jag vaknar upp vid halvnio tiden. Tittar på morgonnyheterna en kvart sen en lång frukost i solen på altanen innan jag så smått börjar förbereda mig på dagens cykelpass. Idag blev det ett "hem och vattna blommor pass" igen med sedvanlig detour över Sigtuna. 67 km i vardera riktning. Suveränt cykelväder idag och ÄNTLIGEN ett pass i svag vind. 

Efter 24 mil på två dagar med lite hårda inslag var planen lugn recovery idag så jag höll mig helt i lågpulsland både hem och tillbaka. Brukar ha svårt att klara det hela vägen men idag gjorde jag det och det var jäkligt skönt att bara cruisa fram med 115 puls i snitt ca 65% av max och ändå med hygglig fart. 13 mil och 4 timmars cykling för själen senare var jag tillbaka på Smidö. Ett bad på bryggan i solen. En tunnbrödrulle med korv o mos och en iskall Staropramen till TDF etappen där Barguil blev odödlig på hemmaplan med etappvinst och säkrande av bergatröjan.

Middag och kubbspel (vi vann förstås igen:-) solnedgång med te på bryggan. Bubblan är en trivsam plats just nu..

onsdag 19 juli 2017

10 mil blandat, fika i Sigtuna och Roglic vilken kille

Har precis kollat klart TDF och sett en enormt imponerande Primoz Roglic inte bara köra ifrån alla uppför Galibier utan även solo hålla avståndet 2 mil utför till mål. Än mer imoonerande är att Roglic 28 började sent med cykel och var backhoppare innan med ett JVM guld i lag innan han gjorde den här hemska kraschen.

Sen tänkte han jag måste börja med någon säkrare sport. Jag tar cykel, det verkar vara ofarligt:-). Reste sig efter kraschen började cykla och krossade alla idag i världens hårdaste sport i världens hårdaste lopp i en av de hårdaste etapperna. Frågor på det? Vilken kung!

Själv hann jag med 10 mil till idag och en familjsfika med alla barn på Tant Brun i Sigtuna. 

Innan det lite hårdkörning med ett hårt varv i Skokloster på Smack linjebanan 17 km plus tre hårda backintervaller. Kändes en hel del i benen när jag skulle cykla hem från Sigtuna. Satt inte helt fel med den här till Touren på TV

Lite nedtränad nu enligt plan. Imorgon lågintensivt, alternativt vila.

tisdag 18 juli 2017

13 mil för att vattna blommor

Ja vad gör man inte för familjelyckan? Om du ska cykla idag kan du väl åka hem och vattna blommorna sa Kajsa? Ok sa jag och cyklade knappa 7 mil hem från Smidö över Sigtuna och vattnade blommorna. Absurt mycket blommor att vattna ute och inne, nästan jobbigare än att cykla hem i den starka vinden:-). Ramlade gjorde jag också mellan Rosersberg och Väsby. Som tur var i nästan stillastående men några skrapsår på armbåge och högerhöft (den jag bröt hösten 15) men det gick bra. Väldigt mycket vägarbete där och bygge av ny cykelbana. Det var ett stökingt parti där med oasfalterad grusväg och hög asfaltskant upp till nya banan. Cyklade sakta på sidan och precis på kanten på väg upp på asfalten grävde framhjulet ner sig djupt i gruset och jag stöp direkt ut höger på asfalten. Lite skärrande men skönt nog med minor injuries. Efter 20 stora vattenkannor tog jag ett kokt ägg lite youghurt, russin och en dubbel espresso  sen cyklade jag tillbaka. Vinden hade ökat ännu mer. MYCKET mot första 4 och fin medvind sista 2.5 milen, körde på rätt bra hela vägen. Lite hårdare tillbaka än ut med drygt 35 fart totalt på måttlig ansträngning och puls.

Ett bad på bryggan och en härlig lunchtallrik med sill, lax, potatis korv pch köttbullar som tjejerna gjort som belöning för mitt bevattningsjobb
följt av spännande upplösning TDF också där i hård vind (ännu hårdare). Inte mycket att klaga på alltså. Speciellt inte nu på altanen i solen med lite bubbel. Svägerska och svåger fyller år. Tur att det finns så mycket att fira i livet hela tiden:-) Skål!

söndag 16 juli 2017

Arv & Miljö - Epigenetics - Du blir vad du tänker

Jag har börjat skriva dikter. "Sommaren är slut - Snart kommer hösten - Det är stabilt" Vad tror ni? Har vi nåt här? Nej jag bara skojade, kom att tänka på en serie radiosketcher back in the days där Mårten Andersson härmade Dr Alban på ett väldigt roligt sätt, om än måhända lite över gränsen till personlig förföljelse. Dikten ovan ringde "Alban" med till Bonniers förlag när han ville ge ut en diktsamling. Underbar lyrik i bästa Tranströmer klass enligt mig:-) Här en höjdare till när han ringer serietidningsförlaget och vill börja sälja jultidningar. "Får man visitkort? Dr Alban Chefsjultidningsförsäljare, D Flex Jultidningsförsäljare (D Flex Dj, Albans polare och profil från förr i Stockholms nöjesliv) Dr Alban vill sälja jultidningar Albans språkliga legacy är stort. Jag använder fortfarande uttrycket "A men hallå" och "Det är stabilt" frekvent. Mer om Alban lite längre ned med en lite seriösare koppling.

Det här inlägget handlar om inspiration. Inspiration till att du faktiskt kan förändra hela din biokemi och bli vad du tänker. Läs länken nedan och lyssna på podden så klarnar bilden. Jag har till min stora glädje fått mycket positiv feedback kring bloggen om inspiration. Inspiration till träning och utveckling av sig själv. Inspiration till att det går att komma tillbaka från tuffa tider. Inspiration till insikten att allt går och går det inte så går det ändå. Det är verkligen kul att få sån feedback och det blir som en stor positiv spiral för mig själv också. För egna tankegångar och strävan framåt mot nya mål och utmaningar.

Häromdagen såg Vera 11, min yngsta dotter och jag lite på Allsång på Skansen på TV. De hyllade Björn Skifs som fyller 70 i år. Både Vera och jag fascinerades av hans ungdomliga utseende. Arja Saijonma var också med och sjöng. Arja är 73 i år och ser precis som Björn minst 15 år yngre ut. I det ögonblicket kom jag på det. Varför de ser så unga ut? Tidigare har vi hemma framför TV:n kommenterat samma sak kring Tomas Ledin och Niklas Strömstedt. De ser ju knappt ut att åldras något? Vad beror det på? Tur i genlotteriet för just en massa sångare? Nej självklart inte. Det är förstås för de tränat sina ansiktsmuskler i så många år. genom all sång. De har genom sin livsstil ändrat sitt utseende och dramatiskt försenat ansiktets åldrande. Andra exempel på samma fenomen är just Dr Alban ovan som också ser väsentligt yngre ut än vad han är, Sylvia Wrethammar och Lill Lindfors 77 är ytterligare exempel på att allt är träningsbart. Även utseende. Måste börja sjunga lite mer i duschen nu tror jag:-) Älskar ju musik så mycket men är helkass på att sjunga tycker alla mina tjejer och jag måste nog tyvärr ge dem rätt. Men ni vet, practice makes good måste ju gälla även här, eller? Nej pappa! Tyst, du är ett lost case säger mina tjejer:-). Oavsett sång eller inte så tänker jag i alla fall att med all träning och nyttigheter jag stoppar i mig så är det väl rimligt att tro att min kropp kan hålla sig i bra skick minst 50 år till eller så.

Jag blir mer och mer övertygad om att tanken kraft är enorm för ditt välmående. Inte bara för det psykiska utan kanske minst lika mycket för din fysiska hälsa. Du blir vad du tänker. Jag skrev om det här med arv & miljö på Cellexir bloggen. Möjligheten att påverka dina gener med s.k Epigenetics (hur livsstilen kan förändra, aktivera bra eller dåliga gener). Läs gärna det och missa inte att lyssna på podden och en intervju med Dr Bruce Lipton en legend och pionjär inom Epigenetics forskning. Det är insikter som är minst sagt mindblowing. Du blir vad du tänker. Tänk på det!

https://cellexir.se/blogs/news/dina-gener-arv-miljo-its-how-you-play-your-piano


Nu har jag cyklat ut till landet på Smidö.med sedvanliga omvägen över Sigtuna och Eriksund för 67 VÄLDIGT blåsiga km. Fin medvind till Arlanda och sen värstingsmot med regn som bonus sista 2 milen från Eriksund. Gick ändå rätt fort och kändes bra. Belöning nu framför tv:n med TDF och en recovery pilsner. En veckas hårdkörning till väntar som finslipning tll Nordiska mästerskapen   linjelopp söndag 30 juli. Fått ihop 57 mil på 5 pass den här veckan. Tre stenhårda pass och sen igår ett härligt lugnare distanspass på kanonfina småvägar jag sällan och t om aldrig i något fall kört förut. 14 mil i trevligt sällskap, bra väder och en fika på Drömkåken mellan Rimbo och Edsbro. Även det för första gångem. Toppklass på varm kyckling & baconmacka, miljö, sällskap och en fin runda i solen.

fredag 14 juli 2017

10 mil rekordtempo - 2.22 h 42.1 kmh

Idag cyklade jag min personliga tempoutmaning 10 mil snabbast möjligt. Kört den tidigare 2013 på 2.24 och 2015 på 2.23 med 41.8 i snittfart. Målet var nu som +50 att bättra det. Ett TUFFT mål men formen har varit kanon sista tiden och trodde det skulle finnas en liten chans om benen var med på noterna. Vädret var i alla fall med på noterna. Soligt ca 20 grader och för en gångs skull lite mer modest vind runt 3 m/s. Tog bilen till Vik skolan Väsby och min "tempobana" 5 mil upp mot Almunge och sen vidare mot Edsbro / Knutby för vändning efter 5 och sen samma väg hem igen. Sidvind upp och medvind mellan Almunge - Knutby sen mot 1.5 mil innan ny sidvind sista 3.5 hem. You go now girl!

Kom iväg i bra fart men var lite rädd att öppna för hårt som så ofta, sista timmen är svår nog ändå och vill helst inte ha både fysisk och mental härdsmälta förr än möjligtvis precis mot slutet. Låg runt 90% i ansträngning första halvan och hade fin fart 43,5 vid Almunge innan ett medvindsparti mot Knutby tog vid. Kunde inte öka mycket där men fick med mig ett KOM mellan Almunge - Knutby solo, kul!

Vände efter 5 mil fortfarande 43,5 snitt bra marginal till mitt "rekord" på 41,8 men nu svårare vind hem med 5 stentuffa mil. Stannade till kissade, drack lite och tog en banan och sen in i bubblan igen. Hade en Camelbakpåse med en liter Vitargo på magen mellan linnet och tröjan, bra lösning som en av killarna i Vätternlaget introducerade på en av träningarna i våras. Första gången jag provade men det gick bra och kändes lite bättre än att ha ryggsäck.

Tappade en hel del fart mot Almunge och var nu nere på 42,7 snitt. Hade börjat få ont och skav i ljumskvecken av den låga positionen. Ingen lek nu sista 3,5 milen. Dessutom hade vänster reglage till framväxeln på DI 2 lossnat på pinnen längst ut och satt löst. Nu använder jag ju inte framväxeln (inte i Stockholmsterräng i alla fall) men psykande, och jag fick hålla i den försiktigt med vänsterhanden så det inte skulle lossna helt. When the going gets tough - The tough hides in the closet:-) Nej just det. The tough gets going var det ja. KÄMPA!

Jäkligt tufft ner till Långhundra rondellen som nåddes med 42,5 snitt. Insåg där att jag kommer klara målet och slå personbästa om jag inte totalkollapsar sista 2 milen. Fick en bra period där av den insikten och kunde trotsa det allt värre skavet i ljumskarna en stund. Efter Lunda Livs och 9 mil hade jag fortfarande 42,5 snitt men efter det var det nästan som som en slägga uppförsbacken och motvinden på fältet efter det. Vinden ökade och blev mer mot och både kropp och huvud började ta slut i värmen, och nu var ljumskvärken allt annat än lindrig. Tappade en hel del sista milen och slog mer eller mindre helt slut av min Garmin precis innan avtagsvägen till Markim på 2.22 h och 42.1 kmh snitt. Så vansinnigt skönt. Lika vidrig som sista milen var, lika underbart var det att stanna 5 minuter vid vägkanten med snabb återhämtning och helnöjd konstatera +50 och snabbare än någon gång tidigare. Det där var fan rätt schysst alltså som grabbarna i Cafe Bärs skulle sagt.

95 i kadens och 150 i puls
Snabb cykel idag

Cyklade sakta sakta ner sista biten till Vikskolan. Tog en apelsin och nektarin och drack vatten jag haft med mig i bilen, gudagott efter 2,5 timme Vitargo. Åkte sen bort till Cykelhuset I Väsby där Roger mycket schysst kunde fixa till mitt reglage, det var en expanderskruv som hade lossnat till reglaget. Stort tack för det Roger, jag må ha hygglig fart i sadeln understundom men någon cykelmekare blir jag då aldrig..

2013 - 41,6 - 2015 - 41,8 och nu 2017 - 42,1 kmh 100 km på 2.22. Det blir nog tufft att bättra och lär inte försöka förr än tidigast ev. nästa år. Men ni vet hur det är, man ska aldrig säga aldrig- Allt går och går det inte så går det ändå.

Growing Young natural supplement - Try it you will like it:-)
https://cellexir.se/




onsdag 12 juli 2017

15 backintervaller Zabel & jag

Hade ordentlig träningsvärk i vader och ben efter måndagens mastodontpass med 13 mil solo på max. Kan inte minnas någon gång jag haft liknande träningsvärk av cykel de senaste 3-4 åren, inte ens efter Vätternrundan. Troligen en kombination av 4 vilodagar innan samt årets hårdaste pass. Skön helvila igår, idag kändes det bättre och bestämde mig för att köra ett gäng backintervaller bort mot Vallentunabacken och Österåker med den tuffaste backen i regionen, väggen Hakungebacken en backe på 700 m där de första 300 m snittar 10%.

I övrigt lugnt tramp till och mellan backarna. Började ut över vackra Skålhamravägen, riktigt skönt cykelväder, halvklart och knappa 20 grader, som alltid lite för blåsigt, men det tar man liksom för givet nu för tiden.

Började med 5 vändor i Vallentunabacken rondell till rondell. Ganska hårt i lite stegrande tempo de 4 första på ca 1.45 upp. Den sista på maxfart och jäklar vad den tog hårt. Det svarade glädjande bra med 653 w peak 1 minut (9 w | kg) och 38 fart på 4.6% lutning. 


Rullade sakta och hämtade andan bort mot den fruktade Hakungebacken. Planerade 5 varv upp för backen och den fina nerförskörningen till Österåkers Kyrka. Vänder strax efter den och sen tillbaka upp till Österåker anstalt och stenkross och nerför Hakungebacken igen. Varvet blir då knappa 8 km med drygt 100 höjdmeter per varv. Ca 4 mil backintervaller till alltså. You go girl!

1.07 och 38 km senare kunde jag nöjt stanna nere i hakungebacken efter 73.4 kmh i toppfart sista gången ner.


äta en banan, dricka lite och ta en suddig selfie. Den tuffa branten på 10% ser ju närmast patetisk löjlig ut på kort där bakom men känns lite mer efter 5 hårda gånger kan jag lova. 



15 tuffa backintervaller och 1250 höjdmeter signed sealed delivered. Alla på stora klingan, självklart:-) lugn hemcykling i motvinden, summerade 11 mil och ett riktigt bra träningspass.


Följde upp med poolbad med Vera, yoga och lite styrketräning till sällskap av TDF på paddan.


Vacchi berättade en legend om Erik Zabel den gamle mästerspurtaren 12 etappsegrar och 6 raka gröna poängtröjor TDF 96-01 (gamle och gamle född 70 och 4 år yngre än mig). Zabel var tydligen den cyklist som tränade mest på sin tid och Vacchi berättade om en legendarisk träningsrunda solo på Mallorca 20 mil på 5 timmar och 40 i snittfart. Jag hade hört talas om den tidigare. Impressive stuff. Jag har träffat Zabel en gång 2013 och då cyklat med och mot honom. Lyckades t.o.m komma före i ett hårt 10 mila lopp Vuelta Mallorca 2013 http://jblifecycling.blogspot.se/2013/04/jonas-bohr-vs-erik-zabel-1-0.html?m=1

Jag var lite muntrare än Erik efteråt:-)


Några 20 mil med 40 snitt solo blir nog i tuffaste laget, men jag är ju fortfarande relativ nybörjare som började vid 43 års ålder och har ju närmat mig de farterna nu i år på långpass solo. Nästa år..

EZ åt nog gissningsvis likt de flesta andra toppcyklister de här åren inte bara gröt till frukost. 

Min "doping" består av god färsk mat och frekvent med gott vin till och så Cellexir förstås.

Clean natural supplement for happy cells:-)










måndag 10 juli 2017

Peak shape peak speed @50

Planen var lika enkel som givet smärtsam. Cykla så fort du kan i nära 13 mil. Ensam med Merckx:en mot vinden, mjölksyran, demoner från en alltmer tröttnande kropp och huvud sista timmarna.

Förutsättningarna på plussidan. En helt utvilad cykelsugen kropp efter fyra dagars helvila (när hände det sist?) Och en roadtrip med tjejerna till Helsingör / Köpenhamn / Malmö / Öland. På plussidan också en proppfylld kropp av energi från alldeles för mycket gott att äta och dricka på resan (pretty far from calorierestriction :-) Fint soligt väder också med runt 20 grader.

På minussidan. Vinden, ständigt denna vind. Varför kan det aldrig få vara vindstilla? Ganska kraftig bris medvind ut norrut som det oftast blåser här med sydvästlig riktning. Kommer gå fort på utvägen och sen börjar det tuffa hela vägen hem från Edsbro drygt 6 mil i kraftig mot.

Cyklade lugnt de ca 1.5 milen till starten av min runda strax efter Vikskolan Upplands Väsby. Körde som så många gånger förr rundan vi brukar Vätternträna på. Väsby - Almunge - Edsbro - Rimbo - Vallentuna - Väsby. En fin runda på knappa 13 mil. Jag cyklade den med 38.1 snitt tidigare i år och målet var nu att försöka bättra det någon decimal. Inte lätt, varje fartökning i de farterna kräver mycket kraft då som ni vet luftmotståndet ökar i kvadrat i höga farter. Ju mer vind desto värre också.Den är ju liksom bara med åt ett håll och mot åt de andra tre hållen.

Gav mig i alla fall iväg med en positiv känsla och tänkte att det kommer ju bli kul de första 6-7 milen. Hemvägen tänker vi inte på än, och hej vad det gick hade 44 snitt efter 2.5 mil i Långhundrarondellen. I Almunge efter 4 mil fina 43.7 och vände nu österut mot Edsbro. Gick fortsatt bra men mer kantvind nu. 5:orna gick stabilt under 7.30 i drygt 40 fart. Misstänkte att jjag öppnat lite hårt första timmen och blev lite avskräckt av de höga wattsiffrorna samtidigt som det gav en grym känsla. Skulle det kunna hålla hela vägen hem till en drömgräns 40 snitt långtur solo out & back? Nej en sak i taget, först Edsbro som nåddes efter knappa 7 mil och 42.5 snitt. Gott så, riktigt fin fart och kraft första två timmarna men nu är det payback time hem i kraftig motvind i stort sett hela vägen.

Dunkade på så mycket jag kunde de ca två milen mot Rimbo, men oj vad det började ta i värmen, och motvinden kändes allt mer skoningslös. Kämpa in till Rimbo nu. Hade planerat ett pitstop där för att fylla vattenflaskorna och äta upp en medhavd macka. Snittet nere på 41.1 i Rimbo, nej några 40 blåser nog bort här tänkte jag men god marginal fortfarande till personbästa så kämpa på.

Fortsatte trenden med tappad kraft efter timme 1 men kunde hålla ihop både huvud och kropp någorlunda. Men vinden tog hårt bort mot Brollsta som nåddes efter 10 mil med prick 40 snitt. Kämpa på nu sista knappa 3 milen. Gick över förväntan till Angarns Kyrka men därifrån och upp mot långa Vallentunabacken rasade snittet ner till 39. 

Så nu bara Vallentuna - Väsby en dryg mil och en väg jag cyklat hundratals gånger. Kraftig kantvind sista milen men ändå så bättre än ren mot som det varit länge innan. Hade 39.0 nästan hela vägen och kämpade för att hålla det ända bort till Fresta avfarten som var mållinjen för min egen lilla tävling mot mig själv. Mätaren slog retfullt ner till 38.9 i sista lite tyngre knäppan uppför och trots en slutspurt ville den inte ta sig upp på 39.0 igen.

Var inte speciellt besviken över det, däremot vansinnigt trött och helt slutkörd 127.6 km senare på 3.17 med 38.9 snitt solo på racer i tuff vind. Är för jäkla nöjd med det. Det klart snabbaste jag cyklat så här långt ensam.


86% av maxpuls i snitt. Ingen lek idag.
Snabb älskling idag

Ett sånt här lyckat kraftprov ger mig lika mycket tillbaka som en seger på en tävling, om inte mer nästan. Att få utmana och lyckas slå sig själv, förbättra sig lite till. Nå en ny högre nivå och personbästa 50.5 år ung efter allt som hänt känns inget annat än fantastiskt och ger en enorm tillfredställelse och payback på all nedlagd tid, träning och satsning med allt vad det innebär. Nästan en kmh snabbare än tidigare bästa och hade det blåst mindre hade kanske 40 drömgränsen rykt.

Its never too late - Allt går och går det inte så går det åndå. Kör hårt!

Peak life supplement:-)







tisdag 4 juli 2017

Landslagsuppdrag och solo 86 km med ben jag gärna hade haft i lördags

Två dagars välbehövlig vila efter Masters SM så var kroppen idag cykelsugen igen. Trots 11 grader, mulet och kalla vindar (ständigt denna vind :-( så fick jag drygt 2 fin fina timmar och 86 km.  På pricken samma distans som på VSM linjeloppet i lördags, men oj vilken skillnad i kroppen. De benen skulle jag haft i lördags, då hade det blivit åka av på ett helt annat sätt. 

Idag kunde jag hålla runt 38 fart med 80% av maxpuls trots risigt väder. Härlig lätt känsla hela vägen och riktigt bra ben idag. Vilken skillnad i både känsla, kraft och effekt mot i linjeloppet. Varför blev det så kan man ju fråga sig? Är det inte lite klantigt att vara i toppslag 3 dagar efter SM? Jo det kan man absolut tycka, men huvudanledningen till en kropp inte på topp i lördags är jag övertygad om stavas full tömning av kroppen på tempoloppet dagen innan. Det här med form och timing av toppkraft är lynnigt men nu har jag två gånger i rad under juni efter stenhårda tempolopp upplevt väsentligt sämre ben på tävling dagen efter. Först på STHLM 4 dagars och nu VSM. Stenhårda om än relativt korta tempolopp verkar ta hårt på mina ben dagen efter och det är benstyrkan som är min relativstyrka i cykling. Tur ändå att det gick så pass bra ändå i lördags. Det är väl heller inte så konstigt att det sitter i ordentligt dagen efter, men nu har jag verkligen en så stor skillnad två gånger att det är som jag är två helt olika cyklister.

Igår fick jag också ett trevligt mail från förbundet med besked om landslagsuttagning till VNM i Randers Danmark sista helgen i juli. Väldigt roligt. Uttagen i linje och reserv med trolig plats även i tempo. Av skäl ovan dock så känner jag nog för att satsa fullt och enbart på linjeloppet då loppen även där går dagarna efter varandra. Vill kunna göra skillnad om jag ska vara med och chansen för det känns betydligt större utan tempokörning.

Siffror på dagens pass
Topp 1 timme mitt i Gamla Norrtäljevägen out & back
Topp 20 min
Topp 5 min

Make Your Cells Happy:-)