söndag 13 januari 2019

50 testcyklister sökes

Vi gör en stor forskningsstudie i samarbete med Aktivitus testcenter och söker 50 cyklister. Vill du vara med eller känner någon som vill?

Cellexir Endurance intresseanmälan

I och med framgångarna med Cellexir One så har vi både resurser och inspiration för att fundera på nästa produkt i vår portfolio.

Under ledning av Mikael Mattsson (PhD i fysiologi vid KI & Stanford) har vi under en period jobbat fram och testat en ny produkt, Cellexir Endurance. Ingredienserna som används har forskningsbevisad positiv effekt på långa arbetssituationer, dvs från ca en timme och uppåt. Vi har även lagt till ingredienser som använts traditionellt av befolkningar på olika platser i världen under många hundra år.


https://www.instagram.com/p/BrLPSczh2nE/?utm_source=ig_share_sheet&igshid=167qvegn44iw9

Innan vi släpper produkten vill vi vara säkra på att den fungerar, och därför rekryterar vi nu 50 testpersoner för en dubbelblindad cross-over studie (dvs försökspersonerna genomför samma test två gånger, ena gången med Cellexir Endurance och andra gången med placebo, och varken försökspersonen eller testledarna vet vilken gång som är med produkten).

Testet kommer att vara 40 minuter time trials på Monark LC2 ergometercykel med wattmätare, dvs "kör så hårt du kan i 40 min".

Mer utförlig information, inklusive detaljer kring standardisering av träning och kost inför och mellan testarna, får du som testdeltagare innan testet börjar.

Testerna kommer att genomföras på Aktivitus testcenter (Frösundaviks allé, Solna) under andra halvan av februari.

Är du intresserad att vara med i detta test så är du välkommen att skicka in din ansökan. Det som krävs är att du:

Är minst 18 år.

Är van cyklist, tränar minst 3 gånger/vecka, och genomför någon/några time trails eller tävlingar per år (men prestationsnivå spelar ingen roll).

Kan komma till norra Stockholm för att genomföra testerna på två olika dagar (med minst en vilodag emellan).

Skicka din ansökan till: endurance@cellexir.se

I mailet vill vi ha följande information:

Namn, ålder, telefonnummer, mailadress

Fysisk nivå, t.ex. FTP, Antal timmar per år, tid på Vätterrundan/Cykelvasan, vinterträning etc.

Information om tillgänglighet, dvs. "kan genomföra tester på förmiddagar", "när som helst på tisdagar och torsdagar", "endast helger", eller liknande.

Testteamet under ledning av Mikael Mattsson och Johan Hasselmark kommer sedan välja ut de personerna som får delta i testet med syfte att få en så stor spridning på de fysiska profilerna som möjligt.

Som tack för din medverkan i testerna kommer du att vara bland de första som får ta del av resultaten, och du kommer även att få ett paket med 10 doser Cellexir Endurance samt ett presentkort från Aktivitus på 500 kr.

Varmt välkommen med din anmälan.


https://cellexir.se/pages/why-cellexir








lördag 12 januari 2019

Hårdkörning på Wattbike

Första insatsen upp mot max på Wattbiken på hela innesäsongen blev det idag. Igår blev det första utepasset längre än pendlingen ca 40 min med 2.45 lugn distans. Är ingen större fan av att hålla på länge på vintern men skönt efteråt. Nej på vintern trivs jag bättre i min varma sköna Vinterstudio. Idag 20 min uppvärmning som kändes så bra att jag bestämde mig spontant för att ta första riktigt hårda tjugan för innesäsongen. Har bara "myst" under ett par månader på intensistet en bra bit från max och smärtnivåer. Tänker att den tiden kommer och en med en ännu starkare aerob bas blir summan bättre när jag lägger på anaeroba inslag med väldigt hård intensitet. Har också haft en stabil ökning även bara med zon 2-4 i kapacitet och vet att just den intensiteten  funkar bra för mig.

Men nu är det snart dags att köra igång ett intervallblock. Börjar nog ett 14 dagars program VO2 max booster om en vecka eller så. Men började idag med en 20:a nära max. Tänkte hålla 320 w men kändes så pass bra så det blev fort 330 som mål utan att gå helt in i väggen. Pulsen höll sig låg första 10 och även sista halvan gick det bra dock nu med stigande puls och slutade med 158 som toppnotering (91%) kändes lite jobbigare däremot än vad snittpulsen 149 (86%) kan ge sken av. Kraften blev 334 w 4.57 w / kg. Toppennöjd med det, speciellt med avsaknad av de stenhårda passen och blir ett bra riktmärke att testa mot efter 14 dagars VO2 träning.

Följde åter upp med en 5 k Concept 2 rodd på det men naturligt efter hård cykling så inte samma all in utan ett distanstempo precis under 20 min. Vansinnigt skön känsla efter det och ett långt bubbelbad med ett stort glas hembryggd Kombucha smaksatt med ingefära. Mycket gott & nyttigt https://kurera.se/darfor-ska-du-dricka-kombucha/

2 nya laddningar snart klara. Kolla hur scobysvampen växer i toppen.


torsdag 10 januari 2019

Ute och inne cykel, rodd & vit månad

No more innekatt. Igår och idag tog jag cykeln till stan för första gången sedan innan jul. Efter ett par veckor helt utan utecykel (har bara hänt i samband med några längre sjukhusvistelser sedan jag började cykla) var det väldigt skönt att komma ut på vägen igen även om väder och underlag hade lite att önska. Bra halt stundtals men idag var det lite lågt stående solterapi rakt i ansiktet hela långa Sveavägen in, mycket skönt. Inte blev det sämre av den här grymma spellistan jag gjorde till en återträff med gamla kompisar från skoltiden och uppväxten i Västervik förra året. Spotify Growing up in the 80:s V vik Enjoy! 71 låtar 5 h 34 minuter av den musik jag älskade i tonåren (och fortfarande gör). Det var bättre förr stämmer långt ifrån alltid men när det gäller musiken då vete fan..

Igår direkt på en halvhård hempendling i kraftig motvind var jag skönt uppvärmd så följde upp hemma i varma sköna Vinterstudion med en 20:a Wattbike på 300 w som kändes bra och ganska lätt. Efter det en 5 k rodd Concept 2 på 19.34 som tog en del mot slutet utan att gå all in men den sammanlagda insatsen under dagen började väl ta ut sin rätt. Rodde förra veckan på 18.35 med lite reserv kvar så kanske 15-20 sekunder att kunna putsa en toppendag. Förra året gjorde jag 18.34 i en maxning vilket under 2018 gav 8 plats på onlinerankingen H 50 LW <75 kg



C2 online rankings .

Vore häftigt att klara sub 18 men varje sekund är väldigt hård att ta. De här Concept 2 maskinerna finns ju nästan på alla gym. Sätt er ner på en och och testa någon sträcka. Roddmaskin brukar ofta beskrivas som den bästa allsidiga enskilda övning du kan träna. Galet bra träning men precis lika galet tungt i hela kroppen när man börjar bli trött och kroppen skriker om nåd full med mjölksyra. Jag testade inomhusrodd på tävling inomhus SM på Lidingö förra våren efter att haft maskinen i 5 veckor och ställde upp i en masters / veteranklass med hcp start beroende på ålder kön och vikt. I inomhusrodd är det en stor fördel att väga mycket och en 100 kilos kille krossar en lättviktare som mig på 74 kg. Konkurrensen var väl inte mördande direkt men vi var 8 som rodde i mastersklass. Jag undrar om jag någonsin tagit ut mig så mycket. Överladdad och full med adrenalin gick jag ut i självmordstempo på 1.35/500 m. Det höll i drygt 600 m nära rekordfart för min ålder / vikt. De sista 300 meterna slog bromsen till BIG TIME. Hela kroppen skrek SLUTA och bad för sitt liv full med mjölksyra. Det är den största smärta och längsta minut jag har upplevt i mitt liv. Trodde aldrig jag skulle nå mållinjen, men till slut var jag där helt utpumpad, och lika förvånad och glad vinnare av loppet med 9 sekunder och tiden 3.17. Kul sport det här, vad hette den sa du:-).



Tiden förra året på 1 km ger 8 plats även på 1 km på online ranking så kanske är det rodd jag borde satsa på? Jag är ju fortfarande nybörjare på inomhusrodd men har nog ett bra startläge efter all cykelträning senaste 7-8 åren som givit bra ben och syreupptag. Skulle man träna ordentligt styrka, teknik osv borde ganska stora förbättringar kunna ske. Men all in all så är cykel mycket roligare så det får nog bli bra komplementsträning i första hand.


Sedan i söndags har jag också börjat min årliga vita månad. Har blivit en skön rutin nu sedan några år och känns passande efter en lång december där det ibland känns som det mesta man gör är i ackompanjemang av något glas i handen. Jag är ingen stordrinkare men jag gillar alkohol, har alltid trivts i dess sällskap och mått betydligt mer bra av det än vice versa. I alla fall i måttliga mängder typ ett par glas vin och en öl under en kväll. De gånger jag dricker mer blir nästa dag lidande och det gillar jag verkligen inte. Mycket alkohol är heller inte så kompatibelt med träning och att försöka bli så bra som jag kan bli i cykling. Men det gäller att se upp. Alkohol är en sjukt lömsk drog och rätt var det är glider folk in i vanedrickande och för stor konsumtion som är svår att bryta. Jag har ju min träning och prestationsmål som motvikt i andra vågskålen och en årlig vit månad så här är också en bra reality check. Perfekt mental känsla nu att under januari bygga upp kropp och psyke inför året som kommer med hälsosam mat, träning och leverne. Kör hårt!

torsdag 3 januari 2019

Mitt cykelår 2018 del 2 & nystartad klubb 2019


Igår skrev jag om ett helt misslyckat Masters SM och två tuffa linjelopp mot ungdomarna i elitklass som gick bra. Idag blir det sammanfattning av resten av cykelåret 2018. Efter en bra vinterträning mestadels hemma i sköna Vinterstudion men även en hel del pendling samt några längre utepass med cx så var jag i ganska bra form när vi åkte till Mallorca med CRT första veckan i april. Det var dock riktigt nära att jag inte fick nyttja den alls och inget annat i jordelivet heller för redan första dagen vi anlände var jag SÅ nära att ramla utför ett stup på 10-15 meter med cykeln. Jag och Niclas Näslund cyklade uppför serpentinerna i fina backen Col de Sa Batalla. Bara några km från olycksplatsen där jag bröt 11 ben och punkterade lungan uppe i bergen på Mallorca 312 2016 när jag var där senast. Det kommer en turistbuss i en av serpentinkurvorna på väg nerför och vi får stanna helt vid högersidan av vägen. Jag fastnar i Niclas bakhjul lite när jag från stillastående ska klicka ur pedalen och tappar balansen ut til höger. Där är en liten mur på en halvmeter sedan fritt fall 10-15 m ner. Jag ramlar ut över kanten med halva kroppen innan jag i sista stund lyckas hitta balans och kan bända mig tillbaka upp på vägen. Välkommen tillbaka till Mallorca liksom.. Sen gick resten av resan och all cykling bra som tur var men jag får medge att det inte var sådär väldigt kul att köra utför efter den här händelsen. Man såg risker och faror överallt. Grymt kul och bra träningsvecka ändå sammantaget med killarna i laget och när vi tog ett KOM från Niki Terpstra så kanske det gav sånt eko hem ända till dopingpolisen för när jag och Näslund och tre till som åkte hem en dag tidigare till Sverige så möttes vi av en ditsänd dopingkontroll som vänligt men bestämt sökte upp oss när vi skulle hämta cyklarna vid specialbagaget och meddelade att nu var det dags för dopingkontroll. En smått surrealistisk upplevelse och jag fick ringa till Kajsa som snällt hade kommit för att hämta mig att det här tar nog en stund till eftersom jag nyss hade varit på toaletten fick jag dricka en 14-15 glas vatten innan jag 40 minuter senare kunde kissa för påfyllning i precis såna flaskor med glaslock som manipulerades av ryssarna i filmen Ikaros om ni sett den. Så här i efterhand var det ju väldigt bra att vi blev dopingtestade. Nu är jag en av ytterst få cyklister i Sverige som blivit det senaste året och kanske slipper någon därute då fundera på om det bara är Champagne & Cellexir i min diet, vad vet jag?
 

CRT Mallorca


Livet på en pinne först stenhård körning upp till klostret i Randa följt av en välförtjänt kall i solen



Med Tobbe i närheten av Puig Mayor


Men Björn Drakenward efter en maxning uppför Sa Calobra



Ursäkta vad hette han sa du Terpstra?



Hemma sedan fortsatte förberedelserna för snabbcykling runt Vättern för 6 gången. Nu var det ett stort gäng främst bestående av elitmotionärer från Stockholmstrakten som samlats i Stockholm Allied Powers och skulle försöka cykla under 7 h. Jag har klarat det två gånger 2014 och 2017 så för mig var det inte prio med just tiden men det ger väldigt bra och kul träning att cykla fort ihop i grupp. Vi hade ett gäng bra träningar och framförallt genrepet med Skandisloppet dryga 16 mil runt Uppsala var magiskt bra i underbart väder och en fantastiskt fin kedja som fungerande närmast friktionsfritt för en tid klart under 4 timmar med 42.7 i snittfart och vi började se sub 7 som möjligt. De sista 4 milen i sol och medvind södergående tillbaka till Uppsala var bland det härligaste jag upplevt vi bara susade fram över 50 närmast helt utan ansträngning. Klungcykling när den är som bäst.
 
Ett mycket glatt Allied Powers gäng firar i solen fter Skandisloppet
 
 
När det sen var dags för Vätternrundan så tycker jag sammantaget att även den gick bra för laget men vi orkade inte riktigt sista 5-7 milen och fick gå ned på ett led och kom till slut in på 7.03 men vi gjorde efter materialet och förutsättningarna allt vad vi kunde. För mig personligen var det ännu en toppendag runt sjön. Jag har hittills under 6 lopp stått över en enda förning i rotation och alltid haft en grym sista timme. Det känns nästan som jag är gjord för att cykla snabbt runt Vättern. Tre dagar senare var jag som jag skrev igår tillbaka på jorden och INTE gjord för att cykla partempo, snyftL

Hemma sedan efter SM fortsatte jag att träna på ganska bra. Jag lyckades med ett personligt drömmål jag haft under många år. Att cykla själv 10 mil med racercykel med start och mål på samma plats med 40 kmh i snittfart på 2.30. Jag startade som så ofta förr på Almungevägen och cyklade 5 mil norrut till Knutby vänder och cyklar tillbaka. Jag var verkligen på gränsen sista milen hem och trodde inte jag skulle klara det men när jag märkte att jag var så nära så grävde jag djupt som sällan förr med 40 prick i snitt. Jag missade dock 2.30 med 5 sekunder så gör om gör rätt:J En grym känsla och efter allt jag varit med om i skadeväg trodde jag nog inte att jag skulle kunna cykla snabbare än någonsin som 51 åring. Its never too late!
 
 
 
 
Sedan fortsatte formen att hålla i sig och även förbättras jag slog nästan alla mina tidigare bästa noteringar på tempobanorna runt Stockholm. I tävlingsväg förutom ett gäng SMACK tempo och andra lokala race var jag däremot lite mer sparsam med tävlandet. Men när formen var så god så tog jag ett sent beslut att ställa upp i NM Masters som gick några mil söder om Oslo. Jag åkte dit med min klubbkompis Stefan Kuhl och vi hade några härliga dagar. Stefan tog ett grymt stark silver på tempo H55 på lördagen och det så fantastiskt kul att få se honom komma in mot mål på en sån toppentid skrika heja och fira. Det satte sedan tonen för morgondagen och söndagens linjelopp för oss båda. Vi skämtade. Gör om gör rätt! Inga mer silver nu är det dubbla guld som gäller imorgon sa vi och skrattade innan vi släckte lampan. Stefan drömde gulddrömmar och han gjorde som vi sa han tog linjeguldet i sitt livs form efter en lång utbrytning på 3-4 man avgjorde han säkert i spurten. Så fantastiskt och när vi kramades efter målgång skrek vi båda GÖR OM GÖR RÄTT! Och skrattade lyckliga.

 Nu var det min tur. Jag hade en sen start och hade byggt upp en stor beslutsamhet att göra allt för att ta med en medalj till hem i bilen och helst guld förstås. En väldigt tuff bana och dito konkurrens med ett 50 tal cyklister och en massa starka svenskar danskar och framförallt norrmän. Jag visste att min form var bra och började attackera redan varv 1 av tre väldigt hårda 3,5 mils varv. Jag kom loss med en dansk men han vek ner sig efter några km. Jag fortsatte en stund solo. Fortsatte en stund till och en till och helt plötsligt hade jag cyklat nästan 3 mil solo runt 45 sekunder för klungan i 40 fart. Kan tyckas lite av ett självmordsdrag men jag gick inte helt stum och hade hoppats att några starka skulle kunna brygga upp till mig och gemensamt kunde vi ta det hem därifrån. Precis det händer och vi blir till slut 5 man som efter ett stenhårt lopp och kämpande kommer in mot upploppet. Jag är trött nu men fast besluten att vara först in i sista kurvan. Går på max lite tidigare än jag först planerat men upploppet är så pass kort så hoppas det kan hålla. Med 75 meter kvar känner jag den hemska känslan att någon är på mitt hjul bakom och jag börjar brinna upp. Slaget är förlorat en urstark dansk går om tappar även en lika stark norrman sista biten och kommer in trea, brons. Hel… jag är så fruktansvärt besviken och ledsen efter mållinjen. Det var ju mitt lopp. Jag hade kämpat så oerhört hårt och hade kanske gjort mitt fysiskt bästa lopp någonsin och så får det inte lyckas fullt ut. Samtidigt efter en liten stund det är så otroligt små marginaler och de andra killarna var verkligen starka. Jag gick lite för tidigt men det hade kanske inte räckt ändå. Norrmannen som tog silver är känd superspurtare som varit landets mountainbike legend i massor med år och slagit världsproffs som Kristoff och Sven Erik Byström i spurter. Stefan gratulerade och tröstade i bilen hem och efter några timmar så kändes det ändå rätt ok med tre medaljer i bilen hem.

En lycklig Stefan i mål efter linjeguldet med Tommy Flognfeldt

 
Incykling med Stefan och Roger Claesson Östersund som vann tempot H 50 och var med i utbrytningen på linjet.



Dansken Norsken och Bellman eller om det var jag..



Många fina träningspass i det underbara sommarrvädret. Här med tempocyklarna efter livets snabbaste tempocykling när jag och Stefan Ljungberg körde söderut från Långhundra rodellen tillbaka till Vikskolan i stark medvind. Skojar du vilken känsla:-)






Slutet på säsongen var jag med på min enda deltävling i Swecup tempo på Odensalas tuffa 3 milsbana. Jag lyckades vinna ett väldigt jobbigt lopp och var förstås väldigt glad för det. I Swecup linje körde jag också bara ett lopp på hösten i säsongsavslutning i Nynäshamn med ännu några varv runt Falkenloppsbanan. Vi ställde upp med nästan hela CRT laget i H 40 denna gång för öka säkerheten för att Richard Lööw skulle ta hem linjecupen vilket han säkert gjorde. Vi fick ett kanonlopp tillsammans i ett starkt startfält där Niclas Näslund vann i 2 manna utbrytning och vi andra kom 3,4,5,6 och 8. 6 man i laget topp 8 kändes ju inte helt fel. Jag kom 6.a efter att varit efter våra superspurtare De Jager Ljungberg o Godman  i avslutet. Sedan avslutades tävlingssäsongen i Västerås med Anundsloppet där ställde vi upp med nästan hela laget i seniorklass i ett väldigt stort startfält. Fick till det toppen där nästan ända in imål men efter en lyckad utbrytning under loppet andra del tillsammans med två andra cyklister så blev jag lite övermodig i spurten och förlorade. Synd jag borde försökt avgöra några varv innan målgång då jag kände övertag men helkul ändå och klubbkompisarna Ljungberg & De Jager tog som så ofta spurten i klungan.

Seger i säsongsavslutning Swecup tempo H 50 före Stefan Lindskog Prime Cycling och Jonas Thorén Jönköping



CRT inför Falkenloppet



En glad Richard Lööw firar totalseger i linjecupen Swecup H 40



Hårdkörning i utbrytning på Andundsloppet



Det slutade med 2 plats



Nu var det bara det roliga lagtempot som CK Uni började med förra året  lagtempo på 4 man tiden tas på tredje man. Jag Näslund Godman & De Jager gjorde ett starkt lopp i mycket tufft väder med stark kantvind och skyfall på slutet cyklade vi de 62 km med 43.3 kmh fart vilket gav 3 plats i tuff elitkonkurrens, något vi var mycket nöjda med och en härlig säsongsavslutning.

En blöt, blåsig, jobbig men väldigtr lyckad säsongsavslutning på CK Uni lagtempo.



Nytt år nya utmaningar. Vad året bjuder på i tävlingsväg har jag inte satt ned foten om än. Vi åker hela laget däremot den 30 mars för en träningsvecka på Mallorca igen. Vi kommer att åka dit i helt nya lagkläder. Vi har startat en helt ny klubb tillsammans hela masters landsvägsgänget i f.d CRToch det kommer bli så roligt:-)

Voila! Let me present Cellexir Cycling!

onsdag 2 januari 2019

Mitt cykelår 2018 del 1



Mitt cykelår 2018 blev bra. Det mesta ja nästan allt gick riktigt bra det var egentligen nästan bara en sak som gick snett. Tyvärr inte vilken sak som helst utan en av de viktigaste ur tävlingssynpunkt nämligen Masters SM. Vi börjar med debaclet på SM direkt. När jag kom till Båstad på måndag kväll direkt 2 dagar efter Vätternrundan så gjorde jag det med stort självförtroende. VR hade gått toppen och jag hade känt mig nästan odödligt stark sista timmen och drog tåget ofta långa stunder själv i front de 3 sista milen när gruppens krafter sinade. Nu räckte det inte till SUB 7, men det var nära med 7.03 men personligen kunde jag inte drömma om en starkare och bättre känsla hela loppet. 
 
Här en bild från Happyride i front på väg de sista 2 milen in mot Motala. De två leden är för länge sedan upplösta till ett långt led av ganska trötta cyklister.



 


Sett till tidigare år så brukar jag också hämta mig fort och känna mig i toppform redan någon dag efter VR så jag var inte så orolig för att partempot redan på tisdag skulle gå dåligt. Jag skulle cykla med landets tempokung i Masters klasserna, Niclas Näslund vi skulle köra i H 40 och jag var helt ärligt ganska inställd på att vi skulle ta guld. Jag visste att Niclas var i sitt livs form och så även jag, trodde jag i alla fall. Ack så fel jag hade. Kände redan på uppvärmningen att något är fel, minst en cylinder fattas i motorn. Niclas drog iväg och jag hade fullt sjå att bara hålla rullen i den styva kuling med mycket starka kastvindar som gjorde partempokörning mycket svår och oförlåtande, nowhere to hide helt enkelt.. Ja ja har jag tur kanske jag kommer in i det efter en stund och i värsta fall får väl Niclas dra mig till det där guldet själv han är så stark att han nog kunnat köra hem det själv bara jag kan hålla hjulet och det ska jag väl ändå klara, eller? Nehe serru det gick inte alls fy fan vad jag led. Efter 5 övermodiga startminuter när dels Niclas körde stenhårt och även jag tog några enstaka förningar, sen var det god natt bigtime. Puls på max och i den vidriga kantvindsstormen ut mot vändning kunde jag inte på när hålla hjulet ens längre. Niclas gled gång på gång iväg 5-10 meter och jag kämpade i panik bakom oförmögen att kommunicera eller skrika slå av. Jag hade årets högsta puls där innan vändning 173 slag jag har max på 172 så då fattar ni. Ingen drömsituation med över halva loppet kvar. Aldrig upplevt något liknande i smärta både fysiskt och psykiskt på en cykelsadel. Hade man mätt min mjölksyra där hade nog apparturen slagit ifrån out of scale. Då kan jag ändå komma upp över 20 mmol i mjölksyra vilket ni som har gjort mätningar är högt. Stackars Niclas i sitt livs form fick cykla på halvfart hem för att ha med mig på släp jag hade lika kunnat cykla själv för vinden gav inte mycket lä någon stans. En sorglig historia från start till mål och när vi kom i mål utanför pallen urvriden som en trasa så var jag så slut ledsen och så extremt besviken att jag bara la mig ned i gräset en lång stund. Vad hände? Hur i helv… kunde det bli så här? Ja i eftertankens kranka blekhet så är väl kanske inte en urladdning på 7 stenhårda timmar med 2 dagars vila en optimal uppladdning. Ej heller att dra iväg med 400 w första 5 minuter. Det blev en extrem overload på rött direkt som jag aldrig hämtade mig ifrån och så var det SM:et nästan över innan det började. För jag fattade ju direkt att med den knocken och misshandeln så skulle nog inte kroppen vara så väldigt mycket bättre redan dagen efter i det individuella tempoloppet. Det gick iofs klart bättre men i hård konkurrens och tight bakom suveränen Roger Claesson som vann komfortabelt igen så räckte det "bara" till 8 plats. Platt fall på första 2 SM dagarna. Niclas däremot han fick sin sköna revansch och krossade allt och alla samtliga klasser inkluderade och körde i över 47 snitt 3 hårda mil i kraftig vind. Wetterhall som hjälpt Niclas med träning sa att det loppet hade kunnat ge medalj i elitklass som körde några timmar efter. Vi kallar honom Slaktaren och det kan jag lova att det smeknamnet gjorde han sig värdig till i sin behandling av mig på partempot:-)
 
På startlinjen för partempo inom 15 minuter kommer jag lida och bara önska att få försvinna bort från smärtan.

 
Ok nya tag på linjeloppet imorgon då tänkte jag. Då ska jag ta min revansch på den stenhårda linjebanan upp på Hallandsåsen upp och ner 7 varv eller vad det var där ska jag sälja mig dyrt. Men stjärnorna stod fel över Båstad den helgen för mig. Vädergudarna också emot och när det började regna 30 min innan start tappade jag all tävlingslust. Efter mina svåra olyckor är jag helt klart obekväm att köra utför i hög fart på regniga vägar och jag har även lovat min familj att inte tävla i högriskväder eller banor och nu var det helt klart på gränsen både med banan och vädret. Jag velade som tusan innan start. Jag skiter i det, nej jag startar, nej jag skiter i det varför ska jag hålla på när det inte känns rätt? Nej sa tävlingsdjävulen du är ju här nu börja i alla fall och kliv av om det blir fel känsla. Ok jag startade till slut i regnet och i den första tokbranta sitgningen runt 12% uppför Tarravägen upp  på Hallandsåsen första varvet blev jag trött men det blev nog alla andra också. Väl däruppe så tilltog regn och blåst rejält, kallt var det också och där försvann min tävlingslust helt. Nej cykel ska vara kul och nu var det allt annat. Jag slog av och rullade resignerat in mot mål och bröt tillsammans med starke Jonas Thoren Jönköping som gjort samma analys. Masters SM ett bottennapp från start till mål. Men det är såna här saker man behöver ibland både för att utvecklas och lära sig saker samt inte minst för att uppskatta framgångar när de kommer. Hur kul vore det om livet vore en fest hela tiden? Ibland måste det ju vara en dans på rosor ocksåJ


Om SM var det dåliga så var resten av säsongen just så en dans på rosor. Inga skador, vurpor eller sjukdomar på hela året med en frisk stark nyfiken kropp och själ som vägrar inse att den är 51 ja nu 52 och vill bli bättre och fortfarande lära sig saker. Jag hade fått dispens av förbundskaptenen Lucas Persson för cykellandslaget att tävla i elitklass trots+ 50 då man annars inte får tävla i elitklass. En något onödig och otidsenlig regel kan tyckas men det är så det är och jag hade planerat som ett av säsongen huvudmål att kunna konkurrera ganska högt upp i fältet på 2 lopp. Falkenloppet i Nynsähamn samt Nationaldagsloppet i norrort Stockholm på mina hemma vägar runt Markim. Större delen av svenska eliten var på plats under dessa tävlingar som ingår i den sk Stockholmshelgen med 4 tävlingar och jag visste att banorna passar mig och ju längre och tuffare lopp desto bättre.

Jag och teammate Stefan Ljungberg framme på parkeringen innan Falkenloppet.


Falkenloppet RR gick först den 3 juni och jag var i väldigt bra form inför loppet. Jag gör ett väldigt bra lopp och är aktiv i försök att skapa något några gånger på andra hälften av loppet men det går ihop mot slutet till en spurt. Är rejält på hugget där men kommer fel gång på gång i trängseln så det slutar med en besvikelse och 21 plats. Men ändå jag är på bättre tredjedelen i resultatlistan i ett snabbt lopp med 43,6 i snittfart över 13 mil och jag kände verkligen att jag kunde konkurrera och bara tre dagar senare var det dags för mitt huvudmål kanske under hela säsongen Nationaldagsloppet 90 av landets bästa cyklister för 15,5 mil och 5 varv runt min "hemmabana" Markimvarvet där jag tränar så ofta och alltid lyckats bra tidigare i de race som ofta körs på banan. Den här gången skulle jag bara lyckas, det fanns inget annat i min sinnevärld. Det blev ett lopp med kast mellan hopp och förtvivlan. Jag körde bra men ganska oekonomiskt och var nära att sumpa bort loppet helt efter hårdkörning på varv 3 o 4 men lyckades vara med i en mindre grupp runt 15 cyklister några minuter bakom en stark utbrytning på bara några killar med Richard Larsen och Leo Kaftanski som snyggt och starkt höll undan hem. Tyvärr slog vår grupp av helt sista varvet så stora gruppen bakom anslöt igen och jag tappade lite sugen där att fightas om tätplatser men gjorde ett halvhjärtat försök och kom in på 13 plats totalt. Nationaldagsloppet RR Inte alls dåligt men inte där jag ville vara.


Med Hulken efter loppet får en tröstpuss av min lagkamrat Stefan Ljungberg som gjorde ett kanonlopp och kom 6.a på Nationaldagsloppet.

Sammantaget ändå en bra start på säsongen och nu skulle det snart bli Vätternrundan SM och många andra tävlingar men det här börjar bli långt så jag tror jag delar upp resten i ett kommande avsnitt.



Kör hårt!