Mitt cykelår 2018 del 2 & nystartad klubb 2019

Igår skrev jag om ett helt misslyckat Masters SM och två tuffa linjelopp mot ungdomarna i elitklass som gick bra. Idag blir det sammanfattning av resten av cykelåret 2018. Efter en bra vinterträning mestadels hemma i sköna Vinterstudion men även en hel del pendling samt några längre utepass med cx så var jag i ganska bra form när vi åkte till Mallorca med CRT första veckan i april. Det var dock riktigt nära att jag inte fick nyttja den alls och inget annat i jordelivet heller för redan första dagen vi anlände var jag SÅ nära att ramla utför ett stup på 10-15 meter med cykeln. Jag och Niclas Näslund cyklade uppför serpentinerna i fina backen Col de Sa Batalla. Bara några km från olycksplatsen där jag bröt 11 ben och punkterade lungan uppe i bergen på Mallorca 312 2016 när jag var där senast. Det kommer en turistbuss i en av serpentinkurvorna på väg nerför och vi får stanna helt vid högersidan av vägen. Jag fastnar i Niclas bakhjul lite när jag från stillastående ska klicka ur pedalen och tappar balansen ut til höger. Där är en liten mur på en halvmeter sedan fritt fall 10-15 m ner. Jag ramlar ut över kanten med halva kroppen innan jag i sista stund lyckas hitta balans och kan bända mig tillbaka upp på vägen. Välkommen tillbaka till Mallorca liksom.. Sen gick resten av resan och all cykling bra som tur var men jag får medge att det inte var sådär väldigt kul att köra utför efter den här händelsen. Man såg risker och faror överallt. Grymt kul och bra träningsvecka ändå sammantaget med killarna i laget och när vi tog ett KOM från Niki Terpstra så kanske det gav sånt eko hem ända till dopingpolisen för när jag och Näslund och tre till som åkte hem en dag tidigare till Sverige så möttes vi av en ditsänd dopingkontroll som vänligt men bestämt sökte upp oss när vi skulle hämta cyklarna vid specialbagaget och meddelade att nu var det dags för dopingkontroll. En smått surrealistisk upplevelse och jag fick ringa till Kajsa som snällt hade kommit för att hämta mig att det här tar nog en stund till eftersom jag nyss hade varit på toaletten fick jag dricka en 14-15 glas vatten innan jag 40 minuter senare kunde kissa för påfyllning i precis såna flaskor med glaslock som manipulerades av ryssarna i filmen Ikaros om ni sett den. Så här i efterhand var det ju väldigt bra att vi blev dopingtestade. Nu är jag en av ytterst få cyklister i Sverige som blivit det senaste året och kanske slipper någon därute då fundera på om det bara är Champagne & Cellexir i min diet, vad vet jag?

 

CRT Mallorca


Livet på en pinne först stenhård körning upp till klostret i Randa följt av en välförtjänt kall i solen



Med Tobbe i närheten av Puig Mayor


Men Björn Drakenward efter en maxning uppför Sa Calobra



Ursäkta vad hette han sa du Terpstra?

Hemma sedan fortsatte förberedelserna för snabbcykling runt Vättern för 6 gången. Nu var det ett stort gäng främst bestående av elitmotionärer från Stockholmstrakten som samlats i Stockholm Allied Powers och skulle försöka cykla under 7 h. Jag har klarat det två gånger 2014 och 2017 så för mig var det inte prio med just tiden men det ger väldigt bra och kul träning att cykla fort ihop i grupp. Vi hade ett gäng bra träningar och framförallt genrepet med Skandisloppet dryga 16 mil runt Uppsala var magiskt bra i underbart väder och en fantastiskt fin kedja som fungerande närmast friktionsfritt för en tid klart under 4 timmar med 42.7 i snittfart och vi började se sub 7 som möjligt. De sista 4 milen i sol och medvind södergående tillbaka till Uppsala var bland det härligaste jag upplevt vi bara susade fram över 50 närmast helt utan ansträngning. Klungcykling när den är som bäst.

 

Ett mycket glatt Allied Powers gäng firar i solen fter Skandisloppet

 

 

När det sen var dags för Vätternrundan så tycker jag sammantaget att även den gick bra för laget men vi orkade inte riktigt sista 5-7 milen och fick gå ned på ett led och kom till slut in på 7.03 men vi gjorde efter materialet och förutsättningarna allt vad vi kunde. För mig personligen var det ännu en toppendag runt sjön. Jag har hittills under 6 lopp stått över en enda förning i rotation och alltid haft en grym sista timme. Det känns nästan som jag är gjord för att cykla snabbt runt Vättern. Tre dagar senare var jag som jag skrev igår tillbaka på jorden och INTE gjord för att cykla partempo, snyftL

Hemma sedan efter SM fortsatte jag att träna på ganska bra. Jag lyckades med ett personligt drömmål jag haft under många år. Att cykla själv 10 mil med racercykel med start och mål på samma plats med 40 kmh i snittfart på 2.30. Jag startade som så ofta förr på Almungevägen och cyklade 5 mil norrut till Knutby vänder och cyklar tillbaka. Jag var verkligen på gränsen sista milen hem och trodde inte jag skulle klara det men när jag märkte att jag var så nära så grävde jag djupt som sällan förr med 40 prick i snitt. Jag missade dock 2.30 med 5 sekunder så gör om gör rätt:J En grym känsla och efter allt jag varit med om i skadeväg trodde jag nog inte att jag skulle kunna cykla snabbare än någonsin som 51 åring. Its never too late!

 

 

 

 

Sedan fortsatte formen att hålla i sig och även förbättras jag slog nästan alla mina tidigare bästa noteringar på tempobanorna runt Stockholm. I tävlingsväg förutom ett gäng SMACK tempo och andra lokala race var jag däremot lite mer sparsam med tävlandet. Men när formen var så god så tog jag ett sent beslut att ställa upp i NM Masters som gick några mil söder om Oslo. Jag åkte dit med min klubbkompis Stefan Kuhl och vi hade några härliga dagar. Stefan tog ett grymt stark silver på tempo H55 på lördagen och det så fantastiskt kul att få se honom komma in mot mål på en sån toppentid skrika heja och fira. Det satte sedan tonen för morgondagen och söndagens linjelopp för oss båda. Vi skämtade. Gör om gör rätt! Inga mer silver nu är det dubbla guld som gäller imorgon sa vi och skrattade innan vi släckte lampan. Stefan drömde gulddrömmar och han gjorde som vi sa han tog linjeguldet i sitt livs form efter en lång utbrytning på 3-4 man avgjorde han säkert i spurten. Så fantastiskt och när vi kramades efter målgång skrek vi båda GÖR OM GÖR RÄTT! Och skrattade lyckliga.

 Nu var det min tur. Jag hade en sen start och hade byggt upp en stor beslutsamhet att göra allt för att ta med en medalj till hem i bilen och helst guld förstås. En väldigt tuff bana och dito konkurrens med ett 50 tal cyklister och en massa starka svenskar danskar och framförallt norrmän. Jag visste att min form var bra och började attackera redan varv 1 av tre väldigt hårda 3,5 mils varv. Jag kom loss med en dansk men han vek ner sig efter några km. Jag fortsatte en stund solo. Fortsatte en stund till och en till och helt plötsligt hade jag cyklat nästan 3 mil solo runt 45 sekunder för klungan i 40 fart. Kan tyckas lite av ett självmordsdrag men jag gick inte helt stum och hade hoppats att några starka skulle kunna brygga upp till mig och gemensamt kunde vi ta det hem därifrån. Precis det händer och vi blir till slut 5 man som efter ett stenhårt lopp och kämpande kommer in mot upploppet. Jag är trött nu men fast besluten att vara först in i sista kurvan. Går på max lite tidigare än jag först planerat men upploppet är så pass kort så hoppas det kan hålla. Med 75 meter kvar känner jag den hemska känslan att någon är på mitt hjul bakom och jag börjar brinna upp. Slaget är förlorat en urstark dansk går om tappar även en lika stark norrman sista biten och kommer in trea, brons. Hel… jag är så fruktansvärt besviken och ledsen efter mållinjen. Det var ju mitt lopp. Jag hade kämpat så oerhört hårt och hade kanske gjort mitt fysiskt bästa lopp någonsin och så får det inte lyckas fullt ut. Samtidigt efter en liten stund det är så otroligt små marginaler och de andra killarna var verkligen starka. Jag gick lite för tidigt men det hade kanske inte räckt ändå. Norrmannen som tog silver är känd superspurtare som varit landets mountainbike legend i massor med år och slagit världsproffs som Kristoff och Sven Erik Byström i spurter. Stefan gratulerade och tröstade i bilen hem och efter några timmar så kändes det ändå rätt ok med tre medaljer i bilen hem.

En lycklig Stefan i mål efter linjeguldet med Tommy Flognfeldt

 

Incykling med Stefan och Roger Claesson Östersund som vann tempot H 50 och var med i utbrytningen på linjet.

Dansken Norsken och Bellman eller om det var jag..



Många fina träningspass i det underbara sommarrvädret. Här med tempocyklarna efter livets snabbaste tempocykling när jag och Stefan Ljungberg körde söderut från Långhundra rodellen tillbaka till Vikskolan i stark medvind. Skojar du vilken känsla:-)






Slutet på säsongen var jag med på min enda deltävling i Swecup tempo på Odensalas tuffa 3 milsbana. Jag lyckades vinna ett väldigt jobbigt lopp och var förstås väldigt glad för det. I Swecup linje körde jag också bara ett lopp på hösten i säsongsavslutning i Nynäshamn med ännu några varv runt Falkenloppsbanan. Vi ställde upp med nästan hela CRT laget i H 40 denna gång för öka säkerheten för att Richard Lööw skulle ta hem linjecupen vilket han säkert gjorde. Vi fick ett kanonlopp tillsammans i ett starkt startfält där Niclas Näslund vann i 2 manna utbrytning och vi andra kom 3,4,5,6 och 8. 6 man i laget topp 8 kändes ju inte helt fel. Jag kom 6.a efter att varit efter våra superspurtare De Jager Ljungberg o Godman  i avslutet. Sedan avslutades tävlingssäsongen i Västerås med Anundsloppet där ställde vi upp med nästan hela laget i seniorklass i ett väldigt stort startfält. Fick till det toppen där nästan ända in imål men efter en lyckad utbrytning under loppet andra del tillsammans med två andra cyklister så blev jag lite övermodig i spurten och förlorade. Synd jag borde försökt avgöra några varv innan målgång då jag kände övertag men helkul ändå och klubbkompisarna Ljungberg & De Jager tog som så ofta spurten i klungan.

Seger i säsongsavslutning Swecup tempo H 50 före Stefan Lindskog Prime Cycling och Jonas Thorén Jönköping



CRT inför Falkenloppet



En glad Richard Lööw firar totalseger i linjecupen Swecup H 40



Hårdkörning i utbrytning på Andundsloppet



Det slutade med 2 plats

Nu var det bara det roliga lagtempot som CK Uni började med förra året  lagtempo på 4 man tiden tas på tredje man. Jag Näslund Godman & De Jager gjorde ett starkt lopp i mycket tufft väder med stark kantvind och skyfall på slutet cyklade vi de 62 km med 43.3 kmh fart vilket gav 3 plats i tuff elitkonkurrens, något vi var mycket nöjda med och en härlig säsongsavslutning.

En blöt, blåsig, jobbig men väldigtr lyckad säsongsavslutning på CK Uni lagtempo.

Nytt år nya utmaningar. Vad året bjuder på i tävlingsväg har jag inte satt ned foten om än. Vi åker hela laget däremot den 30 mars för en träningsvecka på Mallorca igen. Vi kommer att åka dit i helt nya lagkläder. Vi har startat en helt ny klubb tillsammans hela masters landsvägsgänget i f.d CRToch det kommer bli så roligt:-)

Voila! Let me present Cellexir Cycling!