torsdag 19 mars 2020

I karantän på Mallorca

Det är något med Mallorca och mig alltså. Jag älskar ju väldigt mycket av det ön erbjuder, men oj vad kärleken är obesvarad stundtals. Jag har två bröllopsdagar i rad 2015 och 16 legat på sjukhus och intensivvård efter svåra cykelolyckor på loppet Mallorca 312 båda åren. Sen fick jag en fin respit förra året och ett härligt träningsläger men i år slog Mallorca till med en complete Corona lockdown efter 2 dagar av 7. Nu har vi varit i karantän på hotellet mellan Pollenca och Alcudia i tre dagar och imorgon åker jag hem med de flesta andra efter att köpt tidigare flygbiljetter med SAS. Har en Norwegian biljett på lördag också om det skulle skita sig med SAS men det tror jag inte. Vi är incheckade och klara och planet lär vara på g. Många som vill hem nu..

Fick i alla fall två fina cykelpassmed här uppe vid klostret på Randa efter hårdkörning
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1gOyMbIQttBg0-SPfQuW_gPdSPIQBi4s_

Varför i hela världen åkte du hit dumskalle kanske tänker du nu? Det gjorde i alla min fru, och jag måste ge både henne och er rätt det blev ett mindre lyckat beslut. Men när jag åkte tidigt i lördags morse var det ingen avrådan från UD samt än mer extremt få Corona fall på Mallorca (bara ett 10 tal) en bråkdel av de i Stockholm. Jag hade inte räknat med att Mallorca skulle åka med Spaniens inlandspanik och drabbas av kollektiv lockdown och såg fram mot en härlig cykelvecka och paus från Stockholm och Coronafokusen.

Jag hann med en kort men härlig incykling på lördag em till Formentor. Sedan på söndagen en grymt fin dag med sol (har vi inte haft en gnutta av sedan dess under hela karantänen på hotellet:-( Söndagsturen på 16.5 mil inlandscykling med två klättringar upptill klostren på Randa och San Salvador var bara så härlig som Mallorcacykling blir när den är som bäst. Riktigt bra form och pigg hela dagen trots hård körning uppför båda stigningarna och en hel del på platten också. Extra kul var att cykla med två proffs och världsklass triatleter svenska dubbla Ironmanvinnaren Jesper Svensson och norska Noresmanvinnaren 2019 Hans Christian Tungesvik. Hyggligt starka idrottsmän de killarna om man säger så.

Med starke Örebrocyklisten Morgan Pätsi vid Formentor
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1Szb7GPKqkNUDom1EQ2c8BG7NfSlpJWQT

Träffade IFK Salas ordförande och eldsjäl Åke Lantz uppe vid Randa på söndagen. Kul!
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1XgavmIFT7TBR0RFL3RgR1hOI0W0xFr4G
https://drive.google.com/uc?export=view&id=16DWy9mai1918162ssL2kIqLKybDF63PT
Sen var det slut på det roliga en snabbt eskalerande och stenhård karantän trädde ikraft samtidigt som solen försvann för gott denna vecka. Nu har vi fått vara på hotellet i 3 dagar utan att.kunna gå utanför området Det har inte gått någon nöd på oss dock fint stort hotell med riktigt bra mat och det har fungerat bra. Bra träningsmöjligheter också för triatleterna  (det var ett triatlonläger jag var med på) med Next Level Camp som danske mästertränaren Frank Jakobsen med fru och KONA vinnare Kaisa Jakobsen håller i. Frank tränar en handfull av proffs som alla var med så kul att se toppatleter in action här i hotellpoolen och springande på den 1,3 km bana inne på hotellområdet de tränade på. Häromdagen sprang de 2-3 mil hela gänget. Själv sprang jag inte en meter utan var stundtals lika deppig som börserna världen över. Trodde jag var van att förlora pengar men oj vad jag fick nya erfarenheter och nivåer i det gebitet.

Som tur är hade Frank trollat fram 3-4 trainers som ställdes upp vid stora 25 meters poolen och vi hade bra träningssessioner där vilket räddade mig från att sitta i hotellbaren hela dagarna. Fick två riktigt bra pass där på trainer inte vad man tänkt sig när man kom till Mallorca men förbannat skönt att röra på sig och svettas ut frustrationen över allt elände som drabbar världen just nu. Frank hade laktatmätare blodprov med sig och han testade blodprov på mig en dag efter 35 minuter med drygt 300 w snitt hade då 3,3 mmol i laktat vilket är klart under tröskel. Höjde intensitet till ca 320 snitt sista 25 minuter och pulsen då upp mot 91% och laktat vid slut efter 60 min var d 6.5 mmol vilket bör vara över tröskel men det kändes som möjligt att hålla en längre tid, vet inte säkert men jag har en väldigt hög mjölksyratålighet och har testat många gånger ända upp över 20 mmol och max 23 vid maxintervaller och total utmattning. Men helt klart är 6.5 inget man kör i timmar med.
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1sy6tKsJW9HvAfJ6kr_9E_iMl4IPncZbJhttps://drive.google.com/uc?export=view&id=1bVrepHfBurmq70qxSc90sTBTRfoCRea1https://drive.google.com/uc?export=view&id=1MFX22SBXP5BkCVxmmAkmJHqVcRTODK8I
Väldigt lärorikt att snacka träning med Frank som verkligen kan det mesta. Han har också blykoll på aerodynamik och allt som har med snabbcykling att göra så fått med mig lite värdefull input hem för jakten på mer fart och marginal gains. Imorgon åker vi hem och tar nya tag på alla fronter.

Hans Christian Tungesvik och fler Triproffs på trainers man tar vad man haver..
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1Svh9-I0Qnrm9tWaqpY2PbHWOEgMEK-Xz

Morgan tycker trainer är livet på en pinne på Mallorca, ja och så helmulet förstås..
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1rnXbU73fTMm6EcFY2GZw6WHRhmxeU18fhttps://drive.google.com/uc?export=view&id=12EMfwG5Dxaz1HpJ8d6sSIeGmwn3l24wj

Slutligen några ord om eländet i världen. Har inte gjort annat än sett Corona TV på BBC och en del andra kanaler här på rummet. Fruktansvärt för de och dess faniljer som blir allvarligt sjuka och dör men jag får jag inte ihop matematiken. Det är relativt få smittade i världen än? Ca 200 000 människor av 7 miljarder det blir ca 0,00003%. Hur lång tid det kommer ta med denna takt om 10-15 k om dagen om upp mot 70% av befolkningen skall bli smittade? Då får vi sitta i karantän i flera decennier. Klart att med en potentiell exponentiell tillväxttakt kan det explodera mycket fortare men jag tycker apokalypsstämningen och alla förbud är för extrem. Det kommer få så extremt svåra konsekvenser för ekonomi människors jobb och försörjningsmöjligheter som blir långt värre än själva viruset i sig.

Självklart är det viktigt att plana ut smittokurvan som de pratar för att skydda riskgrupper. Men kan det inte göras utan att stänga ner hela livet för så stor del av världens befolkning med de enorma biverkningar det får? Det är mest äldre män (mycket mer än äldre kvinnor) 70 år och uppåt som dör till följd av Corona säger experterna på BBC. De allra flesta har andra diagnoser eller är rökare. Dessa riskgrupper är de som borde isoleras och skyddas med största möjliga insats. Vi andra borde återgå till våra liv våra jobb och sysselsättningar omgående. Vi ska överösas med hygienbudskap som präntar in i oss att undvika närkontakt, sköta handhygien och hur vi ska nysa hosta etc. Men det är helt galet att hela världen skall in i kraftig recession och lågkonjunktur för ett virus som de allra flesta knappt ens känner av ännu mindre behöver söka vård för. Meningslöst om att höra om kändis a eller b som fått Corona på nyheterna  So what om några år har kanske alla haft det.

Det finns i hela världen nu men att höra om att Thailand nu har 35 fall och Nya Zeeland 20 tillför ju inte mycket till nyhetsrapporteringen. Världen och nyhetsmedia kunde sluta med panikrapporteringen och fokusera på att skydda riskgrupper. Vi andra! Ut och cykla, lev era liv som vanligt, gå ut och ät så inte din favoritrestaurang går i konkurs. Men gör det med bättre riskkontroll både om er själva och inte minst för er omgivning i allmänhet och era äldre i synnerhet.


lördag 7 mars 2020

8 mil tempopremiär

Riktigt skönt att kunna ta ut tempocykeln idag för en premiärtur. Bra cykelväder torrt och inte mycket vind ca 3 grader kunde ju gärna fått vara lite mindre skillnad än 30 grader mot underbar Phuket cykling förra veckan. Men man får vara glad för plusgrader i alla fall.

Körde klassiska Vik skolan Väsby Almunge t o r. Glömde mitt pulsband i Thailand tyvärr men bestämde mig för att hålla ca 300 w så länge det kändes ok nånstans i zon 3 och inte tokjobbigt. Glädjande kändes det riktigt bra i hela 1.45 och först sista 15 k gick kraft ner lite. Övervägande zon 3 och lite 4 sista halvtimmen gissar jag men ett toppensvar såhär tidigt på premiärpass. Körde nonstop hela vägen och tempoställning hela tiden utom i uppförsbackarna sista 2-3 milen då det var skönt att ställa sig lite. Fick till 8 bra mil på CX igår också så härlig start på cykelhelgen.



Hade en Camelback innanför cykeljackan med saft och en dos Endurance. Ingen svacka och skön känsla hela vägen. Ser verkligen fram mot vår och mer värme och en hel del tempocykling i år.

Så himla roligt med all grym feedback och alla lyriska recensioner som kommer in på Endurance nu. Igår skrev Tobbe Lindberg den här recensionen på hemsidan efter att han testat Endurance första gången på Zwift Swecup loppet i torsdags då han vann B klassen på helt grymma siffror. Grattis Tobbe superkul!







lördag 29 februari 2020

Cykelparadis runt Phang Nga

Om ett par timmar flyger vi till Bangkok för ett par dagar innan hemfärd till Stockholm igen. Vi har haft en suverän vecka här i ”vårt” Bangtao Beach. Hunnit med en hel del cykel också med 5 fina pass och 50 mil på härliga vägar. Jag älskar verkligen att cykla i Thailand. Visst är det lite varmt, speciellt om man är ute mitt på dagen , men gillar värmen och farten fläktar ju bra på cykel.

Igår slutade jag med ett varv till runt fantastiskt fina Phang Nga bukten (James Bond Island). En sammanlagd runda på 125 k varav loopen runt Phangnga är ca 6 mil. Dessa 6 mil är de finaste jag cyklat. Körde solo igår och det var nästan en sakral känsla med naturen och vyerna. Så oerhört vackert. Böljande upp och ned och storslagen utsikt, och vilken väg, nylagd asfalt som ett salsgolv hela loopen runt helt otroligt knappt en enda bil runt hela varvet heller. Magiskt!

https://drive.google.com/uc?export=view&id=10LL9Nd78GDI8aydaYFTR7wgxcZOeK7Hm
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1vVNZpkJqrQQdV-OXRc8YTfv9cwIIsgpShttps://drive.google.com/uc?export=view&id=1PyfJP-KYTlVm20tx9jPRpPMkr1hp6k5P

Hade bra gensvar igår med tanke på att det var 4 raka dagen med cykel. Bra fart till låg ”kostnad” och njutbart  hela vägen. Lite varmt sista timmen hem runt kl 12 då Garmin visade 36 grader och sen fick jag punktering mot slutet men lägligt precis vid en mack i skuggan så det blev ett ganska skönt vilostopp på 10 min.

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1etKKDd97xjv9H4z1mDLgM8vAU14KCivL

Fick en liten rolig kommentar från Kjell Olsen en stark masterscyklist som bor här i Thailand.

Sawasdee Kap!
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1m0njHSmbGPCuQAfaXyMGHh8O88txSL_ehttps://drive.google.com/uc?export=view&id=1ZgM-rfoRGUkq_uNkpSBLb1prFRtza9wK




https://drive.google.com/uc?export=view&id=1wJzfQdintxsApH4pJrWvenEd66fldXEYhttps://drive.google.com/uc?export=view&id=1a4aV6YC3vYsrwA98gA_y3QbBtUDZLITi

onsdag 26 februari 2020

66 sekunders mjölksyrachock i Naithon Hill


A Swede @naithonbeach
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1rIwxrBeSRtj2LekfttoL3BIS2y74JzeM

Efter den ”nätta” inledningscyklingen på 19 mil häromdagen tog jag en vilodag som igår följdes av en solotur på nära 11 mil med en handfull intervaller av olika längd i bra tempo. Kändes riktigt bra och höll mig på platt terräng. I morse tänkte jag ta mig an de fruktade Naithon Hills backarna längs kusten på väg norr mot flygplatsen och sen tillbaka. Det är vackert vansinnigt brant upp och ned med lutningar upp mot 24% som värst. Ca 1 mil i vardera riktning och norrut körde jag lugnt med en liten tempohöjning i sista backen som tog 2.24 
bara 1 s från mitt tidigare bästa. Har aldrig kört mig in i väggen i denna backe men varit betydligt tröttare än idag då snittpulsen ”bara” blev 141 och 82% av max. Det lovade ju gott för en attack tillbaka upp till toppen från andra hållet. Då är backen mycket brantare kortare förvisso men lutningen på slutet är helt absurd med 20-24% sista biten.
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1_0k-UZise5W9h3vdP6zW3anv0Z92BXwJ


Vände om några hundra meter efter nedförslöpans slut. Ok point of no return this bitch is gonna hurt A LOT.

Mitt pb i backen är bra 1.05 och varit KOM i flera år sen jag tog det i nov 2016. Nu ser jag att det är två tider på 56 resp 57 sekunder men undrar om de stämmer? Ser imte riktigt ut så om man tittar på analyze segment eller på rundorna. Också ganska mucket outlier att köra på 56 och 57 s när 5 tid av 2263 på listan är på 1.12 och det är inte direkt ont om triatleter i världsklass här nere som ligger och tränar flera månader om året. Men verkligen hatten av om det är korrekt

Jag borrade ner huvudet och in i backen med bra fart (skulle nog försökt med än lite mer fart in men det kostar ju också förstås. Trampar på stora klingan men när väggen kommer snabbt ner på lilla och BRYT BRYT BÄND BÄND. Bakhjulet släpper några gånger när jag trycker allt jag har. Helvete hur lång kan en dryg minut vara backjäveln blir ju bara brantare och brantare sista biten är 22-24% hela kroppen skriker GE MIG NÅD full med mjölksyra. Hela vägen in i kaklet nu snart uppe har inte kunnat titta ner på mätaren för att se hur jag låg till och när jag gör det med vad jag tror ca 30 meter kvar visar den redan sluttid på 1.06 segmentet slutade lite tidigare än jag trott. Fan också 1 sekund ifrån hade jag haft koll på mållinjen hade jag nog kunnat tömma mig 2 s till. Men det hade varit på håret för efteråt fick jag en så total mjölksyrachock som satt i 10 minuter då jag bara flämtade i skuggan uppe på toppen. 

Jag har en genetisk disposition att kunna tåla / dra på mig extremt mycket mjölksyra har mätt upp över 20 mmol många gånger på GIH intervaller med böodprov och 23 som högsta. Idag var det nog rätt höga värden och skulle jag gissa.

Efter det åkte jag ner till stranden och sen vidare uppför den likaledes extremt branta backen tillbaka. Den tar längre tid 3-4 minuter men efter den totala tömningen en kvart tidigare slog jag tanken på pers snabbt r hågen eedan vid foten och trampade bara upp så jag inte skulle behöva stanna. Vilket i dig inte är någon lek. När stora halvironman går här är det väldigt många som ger upp mot slutet och knallar sista 100 m.. 

Nu stranden igen. Its a tough life:-)

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1ZJU_F8mw0Hvn4Nnz1X47WYDCX6txRVVi

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1zQtC27qeGM_Yk7aP15X0kxYTiRGRFB1jhttps://drive.google.com/uc?export=view&id=1SY3DAIX5hpno4yn9pB97MMgFGtfcab0F


måndag 24 februari 2020

19 mil och 33 grader i Phuket

Det är verkligen inte ofta jag cyklar så pass långt som 19  mil. Utöver 7 snabbgruppsrundor runt Våttern har det bara hänt ett par gånger på Mallorca med långa heldagar.

Att då göra det i 33 grader, blek och oacklimatiserad både till värmen och solen och även distansotränad var väl egentligen som att be om att få gå in i väggen eller åtminstone drabbas av ett rejält värmeslag.

Vi är med hela familjen sedan tre dagar vid vårt kära Bangtao Beach Laguna Phuket. Har hyrt en schysst Canyon Ultimate racer en vecka och igår körde jag första passet med en groupride som startade från cykelbutiken redan strax innan 7 på morgonen. Ca 20 pers som delade in sig i två olika fartgrupper. En med ca 33-34 fart och en runt 30 fart. En tysk gammal mästertriatlet (gammal och gammal han är som mig..) har en stor coachingverksamhet här och många pro och masterstriatleter bor / tränar här. Just igår var flera av de bästa på race en halvironman utanför Bangkok men det rullade iväg i ganska lagom tempo runt 34-35 när vi kom ut på motorvägens vägren man kör norrut runt 25 km innan man kommer över vägtullen och bron till norra sidan. Även om den sträckan är lite ”crowded” så är den på något sätt rätt härlig att cykla på. Oftast med en bra skjuts och man känner sig inte på något sätt utsatt eller rädd.

Märkte tidigt speciellt en tjej som mest låg i spets med sin racer (blandat annars med tempocyklar). Har man cyklat med många riktigt snabba får man ett öga för att se vilka som verkar ha det där extra även om de ligger i måttlig fart och den här tjejen såg jag hade ett härligt driv.

Efter motorvägscyklingen och över bron till norrsidan  fortsätter vi några mil längs västkusten upp mot ett fik 67 km från start. Det är en fantastiskt vacker sträcka stundtals med stranden och havet till vänster. Tog inga kort igår men 2016 när jag cyklade samma sträcka tog vi det här. 

https://drive.google.com/uc?export=view&id=156D252152H4sWYEZVz_R-QJ-O7E91i_k
Kändes riktigt bra i kroppen på vägen upp och även om det gick i över 35 fart i snitt på vägen upp så var pulsen i zon 1 med 110 i snitt. Tog några längre förningar men i jämn fart och lyckades tygla lusten att höja farten lite. Vi nådde fikat där många cyklister samlas. En muffin en banan cappucino, cola och en flaska vatten kostade i baht betydligt mindre än vad det skulle gjort i sek hemma trots att 100 baht är 31 sek. 

Nöjd och glad i Sverigedress på Thaifika
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1WW5nySrHebQFsK9A8NOSxrjJi7DDAo4U

Efter fikat skulle de flesta köra samma väg hem för totalt 13.5 mil , men en mindre grupp om 5-6 köra en längre sväng runt vackra Phang Nga bukten och totalt 19 mil. Jag kände mig så pigg och var sugen på att se lite mer av de fina vägarna så jag tog ett snabbt impulsbeslut att hänga på dem. 

Hon den ”snabba” var med men hon sa vi kör nice and easy vilket i hennes värld ändå var i ca 35. Det passade mig perfekt och vilken fantastisk loop runt Phang Nga området. Ni som varit på Phuket har säkert många av er åkt båt runt ”James Bond” Island som den brukar kallas efter att de använt klipporna och en specifik spektakulär dito i filmen Mannen med den gyllene pistolen från 70 talet. Otroligt fin cykling på nylagd asfalt av bästa sort, rejält utmanande topografi med några stigningar en utsikt to die for. 

Tjejerna framför ”James Bond” klippan 2016
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1ISbSiCK2YIoicgXnBEWdnZAycw-0k5Eu

Det kändes fortfarande nästan löjligt bra och lätt i kroppen. Hade blandat en dos Endurance i Gatorade som jag hittat i varuhuset här för 25 baht per halvliter flaska. Blev skönt nostalgisk när jag kände smaken av trad Gatorade. Tror knappt jag druckit det sedan 70 talet. Minns tydligt hur den idrottshall knuten till mammas jobb på Slip Naxos i Västervik där hade en sån där saftblandare med Gatorade i cafeterian. Det kostade ett par kr per glas och jag brukade hänga där och sporta spela innebandy pingis badminton och skjuta basket när jag var 10-12 år och ”det nya” heta Gatorade en revolutionerande sportdryck från USA med magiska krafter hade något himmelskt över sig. En härlig reunion och kombon med Endurance var grymt bra och gav mig tillsammans med naturen en både fysisk och psykisk vällust. Det är verkligen spännande och roliga tider nu vi får helt undantagslöst bara hyllningar från alla som testar Endurance. Ja för dess effekter då smaken uppskattas inte lika mycket av alla.. men den är gjord för att vara bra. Inte smaka hallonsaft eller socker. Det kan man blanda i själv.

I uppförsbackarna körde jag lite hårdare ibland men hon tjejen var med på noterna. Jag frågade henne You ride very well, i guess you are a pro triathlete?

Thank you Yes svarade hon I stay here and train for some wintermonths. Any races lately frågade jag? Yes i did Dubai 70.3 recently. How did you go? Good thank you i won and managed sub 4 (3.58 hon vann med 7 min kollade jag senare upp) Wow big congrats!

Det var Immogen Simmonds från Schweiz jag cyklade med hon kom 3 på halvironman VM i Nice förra året. Min intiution från morgonen när vi cyklade ut stämde bra. Den där tjejen ser ut att kunna cykla rätt bra. I Dubai gjorde hon split  2.07 på 9 mil cykel 42.5 i fart.

Immogen Simmonds segerrik tjej
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1MdtODNn5HjCPrT1rzoIefdISjB3yGqEm

Nu stod solen i Zenit och det började bli galet varmt inte minst i uppförsbackarna. Min Garmin visade på 36 grader. Vi stannade och köpte mer dricka, halsade en halvliter cola och fyllde upp vattenflaskorna. Sen iväg igen, tog en förning på någon mil och fick lite feeling där tills de ropade slow down. Just det nice and easy skulle det ju vara. 

Milen och även timmarna gick fortfarande nära nog helt utan ansträngning. Var rädd för att bränna mig på armarna men fick en liten klick solkräm av en av tjejerna och fylla på det som svettats bort.  Men sista 2 milen på motorvägrenen hemåt så började min dricka sina och nu började värmen, milen och timmarna verkligen ta ut sin rätt. Inte direkt helkris eller värmekollaps men hade det bara gått en 20-30 min till utan skugga eller dricka så hade garanterat gått käpprätt. Dryga 5 1/2 timme nära 19 mil med 33.8 fart inte så hög ansträngning 120 snittpuls men värmen och solen tar ju stenhårt



Frossade i dricka o mat när jag kom hem till vår villa. Slängde mig sen i poolen och pustade ut efter ett ganska bra dagsverke och första fantastisk vackert cykelpass på Phuket. Tyckte jag var värd ett par extra Chang på kvällen och kände att jag även trampat ihop till en cigarr efter en härlig middag oå stranden. Life is good!

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1SsaQsQxUA7pGxDEchMstdeII_acOF4hR






onsdag 19 februari 2020

Podavsnitt - DET HÅRDARE CYKELLIVET och imorgon Bangtao Phuket

Gästade Tobias Ekvall och hans sköna podd Hårdare Träning häromdagen, vi snackade träning, cykel o annat. Avsnittet är nu ute och kan lyssnas här eller på andra ställen du hittar poddar:

På tal om hårt så har jag kört några hårda intervaller nu några dagar efter pendlingen. Igår en hård 10:a som landade på 370 w med lite reserv kvar och idag kom jag på den smärtfyllda idén att köra på styvt 400 / 5,6 w/kg och se hur länge det skulle kännas ok. Hade ingen fast målsättning men minst 5 minuter tänkte jag försöka hålla ut. Kändes lätt första 2 och pulsen gick inte upp alls fort, men ganska snabbt vid 3 minuter började mitt huvud mjukna och vid 4 min så tog jag beslutet att inte gå in i väggen utan stanna vid 5 min. Nådde "bara" precis in på 90% av maxpuls med 156 som topp så hade nog kunnat plåga mig en stund till men gott så och jäkligt skönt att sluta innan man är som en trasa. Man får passa sig bara så det inte blir en vana..

Imorgon bär det av med familjen + Alice kille till vårt kära Bangtao Phuket. Två år sedan vi var där nu så vi längtar verkligen. Har hyrt cykel en vecka och hoppas få till en 3-4 bra pass där nere. Ska teama upp med några landslagstriatleter från Norge o Sverige något pass så det blir förhoppningsvis ett par högkvalitativa pass i värmen. Älskar att cykla i värmen på Phuket och formen har aldrig varit bättre i februari och knappt någon annan månad heller för den delen tror jag nästan.

Lite kul i brevlådan idag låg ett nr av Aktiv Träning och baksidan såg ut så här:

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1K4Ha3pcbLwEFyQqkYnUeXlC3BkSxOtSl

Kör hårt!


lördag 15 februari 2020

Från vit månad till magsjuka & PB

Jag och Kajsa brukar sen en 5 år tillbaka ta en helvit månad efter trettonhelgen, så också i år. Skönt att få en cleaning period efter december / nyår som brukar innehålla mycket småpartys här och där. I januari gick träningen toppen och fick ihop nära 150 mil det mesta jag gjort någon gång. Hade bara kört basträning fram till nyår några månader och började under januari lägga in några pass med högre puls. Det kändes riktigt bra och dubbdäcksfartrundor runt Fysingen hade aldrig gått så fort tidigare. I fredags förra veckan var 5 vita veckor till ända och jag tog ett glas vin till middagen. Sen kändes det inte lika bra längre.. bara en timme efter jag gick och la mig vaknade med magen i uppror och sen började ett helvetesdygn av magsjuka och några till dar efter det i sämre skicka innan jag i mitten på veckan kände mig helt bra igen. Ja det var knappast glaset med rödvins fel att jag blev sjuk men det kändes nästan som ett tecken. Ska jag verkligen dricka det där?

Sen avlöste vi varandra här i familjen med magsjukan och alla blev sjuka med en dags mellanrum. Innan de andra tjejerna blev sjuka så hann vi dessutom med kalas med nära 20 gäster för Alice som fyllt 21 och Vera 14 (vart tog mina småtjejer vägen?) vi skulle ju ställt in men då trodde vi att jag blivit matförgiftad på fredagslunchen. Som tur blev ingen av alla andra gäster smittade.

Med lite jobbgrejer innan magsjukan som omöjliggjorde pendling blev det nästan en vecka utan cykel innan jag kände mig ok att börja pendla till stan i tisdags. Den här oplanerade vilan var nog inte så dum ändå för kroppen. Häromdagen körde jag en lågkadens 10 min intervall på Wattbiken runt pb nivå och 368 w och idag fick jag till ett toppen pass i vinterstudion först 5 k rodd med ganska bra känsla. Sedan 30 min på tempocykeln / trainer för att känna lite på positionen, sista 20 min nära 300 w med fin känsla. Sedan direkt 30 min Wattbike framför damernas skidåkning från nya touren. Det gick inte riktigt 100 för Ebba och Frida idag. Johaug idag lika överlägsen som tidigare när man trodde att Ebba skulle kunna utmana, men hon verkade inte nöjd med skidorna det var tydligt. En halvtimme på 250 w sedan bestämde jag mig för att avsluta med en hård intervall antingen 10 eller 20 minuter. Lite beroende på huvud och känsla.

I och med att 10:an häromdagen gick så bra jag har jag börjat snegla på att försöka klara en 20:a med 5 w /kg på Wattbiken det blir 365 w och det har jag aldrig gjort utan max 350 w tidigare. Hade ju redan kört både rodd och 1 timme ganska hård cykel så hade inte mental pepp till att satsa på det men när jag började kändes det lättare än jag vågat hoppats på och efter 4 min var snittet över 370 w utan att jag var toktrött. Kände ändå inte för att tömma mig totalt och bestämde mig för att 10 min får räcka men gärna ett pers där så ökade lite sista 5 och kunde sluta med finfina 378 w 5,18 w / kg vilket är klart högsta någonsin på 10 min. Dessutom utan att vara helt tömd. Helt suveränt kul. Fattar knappt siffrorna och att formen kan vara så grym nu i februari vid 53? Inte kört speciellt många högintensiva inslag på träningar heller än. En 20:a på 365 känns klart inom räckhåll Den där magsjukan gjorde nog susen..
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1Fx95BGzJxggquIzHiS_eSwMIhY6jHyIF
För er som är intresserade av träning vill jag passa på att slå ett slag för Coltings senaste avsnitt där han träffar Phd Mikael Mattsson ledande idrottsforskare. Det talar om en massa intressanta ämnen kring den senaste forskningen kring individualiserad träningsoptimering återhämtning sömn mm. De kommer också in på Cellexir Endurance som Mikael och jag har tagit fram tillsammans och nu Jonas Colting och alltfler andra verkligen har känt på den grymma effekten av. Länk till avsnittet nedan. Lyssna speciellt från 51 min och framåt med först Jonas om Endurance sedan intervjun med Mikael.


Mikael Mattsson hade ett par intressanta föredrag den 5/6 feb om den senaste forskningen kring träning. Mycket folk och intressanta ämnen. Cellexir var på plats och vår ambassadör Jonas Colting ”sprang” förbi under sitt Stockholmsbesök. 

https://drive.google.com/uc?export=view&id=175sh6-BQu-bIM82_aYkGA6bL-Us1Kh4c

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1-gmvl4z2S7QZXkSmNGeBVbNeFIAPO3HE

söndag 2 februari 2020

Mitt decennium med cykling kapitel 13 - Epilog

Tänk om säljaren i cykelaffären där runt 2009 när jag som 43 åring tittade på den vita Nishiki pendlarhybriden och funderade på om jag kanske skulle börja cykla till och från jobbet för att komma lite mer i form var synsk och klärvoajant och sa: "Om du köper den här cykeln kommer du om 10 år ha cyklat 3 varv runt jorden och mellan 1000-1500 mil per år. Du kommer ändra din livsstil och börjat träna 500 h per år. Du kommer snabbt börja tävla i cykel och om 10 år har du vunnit 7 mästerskapsmedaljer i veteran SM & NM. Du kommer också ta DM tecken för Stockholm i herrar Elit i både linje och tempo. Om 10 år kommer du ha cyklat Vätternrundan 6 gånger runt 7 timmar och 2019 vid 52 års ålder gör du det på 6.37 med 45 kmh och bland de 10 snabbaste personerna någonsin. Jag ska också vara ärlig att säga att det blir inte bara kul och framgångar för dig. Ganska långtifrån faktiskt. 2015-2016 får du ett sånt sjukt mardrömsår och kommer bryta höften och en jäkla massa andra ben i tre svåra olyckor, MEN du kommer bli fullt återställd så småningom, och du vet ju allt som inte dödar det härdar:-) Nå ska du köpa cykeln nu eller? Hur mycket kostar den sa du frågade jag?..

Jag köpte förstås cykeln och alla dessa mil och mina varv runt jorden sen dess har jag nu skrivit om i de tidigare kapitlen. Cyklingen har gett mig så otroligt mycket. Den har omdanat delar av min personlighet, min tro på mig själv och förmåga. Fått mig att förstå att så oerhört mycket mer än vad jag förut trott var möjligt faktiskt är det. Det är nästan så att ibland tror jag mig ha knäckt en kod. Att jag kan omforma min kropps biokemi, få den att bli friskare snabbare och starkare med hjälp av inte bara träning och en hyggligt hälsosam livsstil utan även med tankens kraft. Du blir vad du tänker..

Den har givit mig så mycket vällust och välmående, både fysiskt och mentalt. Med olyckorna förstås också extrem smärta och förståelse för hur förgängligt allt kan vara. Men eländet har också skapat ett mycket större värde på allt gott. Den har också givit en stor social gemenskap en massa nya vänner och härliga cykelpass tillsammans. Nerven och spänningen på tävlingar kan vara monumental. Tillfredsställelsen när man gör ett bra lopp är svårslagen. Besvikelsen när motsatsen sker är utmanande men också karaktärsdanande och en viktig del i personlig utveckling, drivkrafter framåt.  Men frågan är om inte själva essensen för mig med cykling är känslan av att vara där ute ensam på vägen - The freedom of the open road. Ja det är något magiskt med den, något som ofta gör mig lycklig, ja t om euforisk ensam därute på vägen och det är något jag nu fått uppleva väldigt ofta under alla dessa tusentals timmar och mil denna 10 års period.

Cyklingen är också den direkta katalysatorn som lett till starten av ett helt nytt företag CELLEXIR (och även Cykelklubb) med missionen att erbjuda sammansatta tillskott som verkligen kan göra skillnad för kroppen vad gäller energi återhämtning och prestation. Och sett till vår stora tillväxt senaste året och dito kundnöjdhet så får jag verkligen tacka cyklingen för den här spännande resan som precis bara börjat.

Ibland får jag frågan: Vad är det som driver dig att lägga så mycket tid på det där med cykel? Är du inte klar snart? Ja jag vet faktiskt inte fullt ut? Kanske är det svaret på frågan jag ställde till mig själv något år efter jag började och blev så biten. Hur bra kan jag bli på cykling? Jag har nu spenderat en hel del tid ca 5000 timmar på att försöka ta reda på svaret. Ibland och då och då känns det som att nej nu kommer jag inte längre. Det kostar för mycket i engagemang och insats. Jag är för trött. Jag är för gammal för att kunna förbättra mig. Jag skiter i det här och tar ett glas vin till istället. Men sen nästa dag så spirar den där glöden igen. Jo ta mig tusan det går kanske? Det måste gå! Så har det fortsatt små små steg framåt ibland några bakåt men sammantaget till nya högre nivåer och förra året var det bästa. Gränsen är inte nådd än. Jag har fortfarande inte svaret på frågan hur bra kan jag bli?

August Strindberg lär ha sagt: "Jag har inte den skarpaste hjärnan - Men elden - Min eld är den största i landet.". Ingen jämförelse i övrigt men med en stark motivation och drivkraft kommer man en bra bit. En stark drivkraft för mig har blivit att utmana konventioner och normer. "Det går aldrig mentaliteten" och allt vad Jante heter. Det har också blivit en stark motivationsfaktor att få så mycket tillbaka från så många som tar del av mina vedermödor och ger feedback om att de själva funnit inspiration och driv från mig att ta sitt eget jag till en lite bättre plats oavsett vilka individuella nivåer vi befinner oss på. Det skänker mig en stor mening och ger en returkraft tillbaka och en positiv spiral.

Ni har vi gått in i ett nytt decennium. Vad det bär med sig har vare sig jag eller troligen så många andra heller så värst mycket aning om. Ja det skulle vara han den klärvoajanta cykelförsäljaren ovan då:-) men jag tror det är bättre att leva i ovisshet om vad som händer imorgon. Det blir lite mer spännande då. Troligen rullar jag vidare ett tag till därute på vägen och kanske möts våra vägar där någon gång. Its never too late!


https://drive.google.com/uc?export=view&id=1AnqAEEEydfuhm4H82PnGnukPZHABEMeK



torsdag 30 januari 2020

Härligt gensvar på 2x 10 min intervaller

Har växlat upp intensiten lite nu efter flera månader med basetraining under perioden oktober till för 2 veckor sedan nästan bara MAF träning zon 2-3 sparsamt med zon 4. Nu är min tanke att det ska bli ett block med mer inslag av zon 4-5 någon månad.

Man får ju vara lite mer försiktig förstås med HIIT och ge mer tid för återhämtning samtidigt som en viss period av overload tror jag bara är bra. Variation och oregelbundenhet är den teori jag tror mest på för kontinuerlig utveckling. Häromdagen ute runt Fysingen ett par varv kände jag att formen var klart på g med de snabbaste varv jag gjort på vintercykel dessutom med lite kraft kvar.

Idag efter hempendlingen tog jag 2x 10 min intervaller på Wattbiken. Har legat runt 330 w senaste månaden på ca 30 min Zwift när jag gått på max så tänkte 10:or på 340 w, en ”vanlig” med 95-100 kadens och en 10:a med låg kadens styrkeintervall.

Första 10;an kändes lättare än väntat så höjde kontinuerligt för att sluta på fina 354 i snitt. Två saker stack ut. Mycket högre s.k PES värde (pedal effiency score) 79 vilket är en 6-7 högre än förra året och 3-4 högre än nån gång tidigare.  Kadens blev 97 på intervallen. Det andra som stack ut bara 142 i snittpuls 83% av max på 10 min och 155 ((91%) som högsta. Grymt bra känsla.
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1Hl7URwx0rda9TAelKU6Trah5Cm04XH7y
Ett par min vila sen en lågkadens intervall. Ner till 63 i kadens. PES scoren går i botten förstås (gör det med så låg kadens då man nästan bara trycker nedåt inget rundtramp) men kraften kunde jag hålla lika hög på 10 min 356 w 2 w mer tom och 4.88 w/kg. Kostade förstås högre puls nu i 2 intervallen och det blev 151 snitt (88%) och 160 högt sista spurtminut (94%).

Suveränt sköna träningsendorfiner efter det här passet och beskedet att kroppen svarar. Klart vintersäsongsbästa. 

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1lvK0hQlbg95dfKcEGvMBY20Vwh0pXJ-y
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1s0eqMbCOjvPX5KDF8oCYR69OK1co3OxNhttps://drive.google.com/uc?export=view&id=198N2vsW3lo932b-y8g9fbno4KSoahci-


onsdag 29 januari 2020

Mitt decennium med cykling - kapitel 11 Bättre med åren 2019

På hösten 2018 så öppnade det sig en möjlighet för mig att med CELLEXIR projektet gå in som partner till hela cykellaget fd CRT. Riktigt kul och stimulerande och med det grymma gäng av lagkamrater, cyklister men framförallt människor samt nu för 2020 våra nyförvärv på damsidan med essen Sara Hedberg & Marlin Brown har jag svårt att tänka mig en bättre plattform för Cellexir att samarbeta med. I starten av 2019 startade vi den nya klubben Cellexir Cycling Club följ oss gärna på fb https://www.facebook.com/cellexircycling/

På våren förra året åkte vi hela gänget till Mallorca igen. Jag hade tränat bra och fick en toppenvecka med mycket och hård cykelträning. Inte det bästa vädret men vi fick cykla oss varma och slapp i alla fall i regn i stort. Stenhård körning i många av de klassiska backarna och jag hade glädjen att vid 52 slå pers i stort sett i samtliga av klättringarna så det kändes ju toppen.

Ljungberg, Lööw, Näslund, De Jager, & Kuhl i de nya klubbkläderna utanför hotellet vid stranden i Palma. Hyggligt gäng det där vad gäller meriter och senare på året bara haglade mästerskapsmedaljerna in från herrarna under klubbens första fantastiska år:-)


Inte lika toppen kändes det när vi en extremt kylig dag skulle cykla upp i bergen och sen ned till Sa Calobra för att ta oss an den ack så vackra men fruktade stigningen på en mil med drygt 7% lutning. Det var 6 grader och jag frös och skakade som en hund, på vägen dit, på vägen upp frös jag inte längre kan jag lova utan tog ut mig precis allt jag hade. Inte de snabbaste förutsättningarna i kylan men jag blev väldigt nöjd med insatsen på 31.39 ändå och framförallt av kraft och relativ performance.


Speciellt skön känsla uppe på Randa lägrets sista dag med en kall öl efter en sista krafttömning med  stor hjälp av Niclas Näslund som draglok och på hans hjul hela vägen till toppen och Randa klostret med ett prydligt pers både i tid och kraft.



Hemma igen gjorde jag en ny ansats att konkurrera med dispens mot svenska eliten i det stenhårda Nationaldagslinjet med ca 90 av Sveriges bästa cyklister. 15 mil på årets varmaste dag det var 31 grader, helt galet tufft. De första milen norrut gick så jäkla fort 48 i snittfart efter 3 mil och ändå hade det gått iväg en utbrytning på 8 man, insane snabb första timme. Stentufft i värmen men brukar klara hetta ganska bra så varefter milen gick så kändes det bättre och bättre men det var nära att allt sket sig efter ca halva sträckan när det kör ihop sig vid en langning det blir tvärstopp och en krasch tvingas köra ut i diket till vänster ner i högt gräs, cykeln hoppar och studsar nej inte nu igen..? Får stopp på cykeln utan större missöde springer upp ur diket med cykeln hoppa upp jaga nåt så vansinnigt för att få kontakt med svansen av den bortflyende klungan. Jag var verkligen på gränsen när jag i sista stund lyckades återansluta. Stenhårt sen stundtals på Markim varvet och utbrytargruppen som nu bara är ca 20 sek före. Jag är med och attackerar där flera gånger och går med andra också flera gånger, känner att det finns chans att komma ifatt täten. Men vi blir tillbakatagna av klungan gång på gång. precis efter en av mina sena attacker går det en kontraattack med 3-5 av de starkare, "fel cyklister". Jag kan inte svara och gå med och tyvärr blir det en lucka och jag blir kvar i klungan och den mindre gruppen går nu ifatt täten med bara 5 k kvar. Så surt när det kändes som inom räckhåll att vara med och kriga om det. Hade jag hållit mig lite kallare och gått på rätt attack bara? Men samtidigt man kan inte säga så heller, man kan ju förstås sällan veta vilken attack som är den rätta och håller. Det är så många variabler som spelar in och en hel del är slumpartade och det är ju också tjusningen med linjelopp i cykel.

Vi i andra klungan kommer retfullt in bara 30 sek efter de 12 i täten. Min klubbkamrat Stefan "Hulken" (ni ser varför på bilden nedan) Ljungberg visar att även en H 40 åkare inte behöver be om ursäkt i elitklass och tar snyggt spurten och 12 plats. jag ligger längst till höger där och trodde mig ha hugg på 3-4 platsen där i spurten men blir trött och omcyklad av några på rad till vänster. Slutar 7 i gruppen och totalt 19. Helt ok i första kvartil som mål var och bra för att vara klart äldst i fältet, men innerst inne var jag lite besviken jag hade hoppats och även trott på något bättre. Små små marginaler och allt måste stämma för att få till en riktig femetta. Jag var i alla fall med och spände bågen och visade ändå ytterligare en gång att jag kan tävla och kriga i ett långt linjelopp med svenska eliten.


Nu var det dags för en av årets höjdpunkter. Vätternrundan, jag hade fått plats som ålderman i ett ambitiöst rekordförsök från Team Serneke som samlat 40 av de starkare cyklisterna i Sverige och några starka Norska. Loppet blev episkt och troligen den prestation och upplevelse jag rankar högst under decenniet och mina första 10 år med cykling. Efter en helt galen start ner till Jönköping med 50 i snittfart och mer än halva laget borta där jag stundtals balanserade farligt nära repet kunde jag vända loppet och avsluta riktigt starkt och komma i mål på 6.37 i en grupp av bara 10 kvarvarande cyklister. Lust Tvekan Smärta Tvivel Tro & Glädje. En magisk upplevelse på alla plan. Här min RR http://jblifecycling.blogspot.com/2019/06/vatternrundan-team-serneke-rekordforsok.html

Kul bonus från Strava med flera KOM på VR:-)

Last men standing i Stadsparken Motala precis efter målgång


Hemma igen märkte jag att jag nått en ny lite snabbare nivå på min snabba Madone. Snabbare än någonsin på träningsrundorna och när jag åkte till Masters SM i slutet av juni gjorde jag det med stort självförtroende. Nu skulle jag ha revansch på den där banan med Tarrabackaen uppå Hallandsåsen där jag bröt i regn förra året. Vädret var nu strålande med sol och värme och min form var på ATH. Det gick stenhårt varv nr 2 uppför galet branta Tarrabacken med 12%-15% stundtals. En grupp om 8 i det gemensamt startande H 50 och H 55 kommer iväg. 3 H 55 och 5 i H 50, favoriterna är där och jag har både Niclas Näslund och Stefan Kuhl med mig. Vi är 3 klubbkamrater i 2 klasser av 8 totalt det ser mycket bra ut. Jag inser att det här kommer hålla det är vi som kommer göra upp om det. I den branta nerförslöpan från åsen följt av en skarp ganska otäck höger sväng in mot Båstad så kommer katastrofen. Jag får inte stopp på cykeln inför svängen, det går för fort, mina undermåliga original korkbromsar tar inte nog mot de hala grafithjulen. Jag åker rakt igenom rakt igenom gruppen när de andra bromsar kraftigt och när Stefan Kuhl svänger finns ingen stans att ta vägen jag kör rakt in i honom, voltar över styret och fäller oss båda. Så genomtrasigt olyckligt. Inte bara förstör jag min egen dag jag förstår dessutom Stefans chans till en mycket sannolik medalj. Han kommer upp och kan fortsätta men har inte en chans att ansluta till den bortflyende gruppen. Själv är jag illa tilltygad med djup köttsår i armen som blöder ymnigt samt uppskrapad både här och där men inget brutet som tur var. Vi skulle på roadtrip till Kalifornien längs Highway 1 bara 2 dagar efter loppet med familjen. Hade ju inte blivitt "the call of my life" till Kajsa om jag behövt ringa från sjukhuset med brutna ben. Så jag gissar allt är relativt. Skadeskjuten och förstås initialt mycket ledsen och besviken kunde jag i alla fall åka iväg med familjen för en härlig semester och glömde eländet ganska fort. Men jag tog lärdom och bytte bromsbelägg direkt. Hur kunde jag vara så klantig? Ja jag kör ganska sällan med de lätta tubhjulen hade nog hört att de originalbromsbeläggen var kassa mot de här hjulen men inte hårdtestat dem ordentligt förr än när det som bäst behövdes. Klantigt och farligt blev det. Lesson learned.

Den fina formen sitter sen kvar på hösten och det blir en hel del tävlingar. Jag tar brons på NM H 50 i tempo på Åland och är sen några meter från att vinna solo i linjeloppet efter en dödsdömd soloattack sista 15 km som håller tills 30 meter kvar. Sista 5 km var helt galet och pendlade mellan hopp och förtvivlan sen mot euforisk segerglädje med säkert 20 mmol mjölksyra och puls på 100% av max. Var säker på att vinna med bara några hundra meter kvar men motvinden var hemsk och när klungan gick upp en långspurt tog de den sista 200 metersluckan på nolltid och visslade om mig med bara några tiotal meter kvar. Vad tusan hände? Jag fattade knappt någonting när jag kom i mål helt utpumpad. En dag..
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1e0IP-qrhfmgk64kbIoybeOdqr_UFiwOa
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1oGG6dn529j_MAZuG6WAdzRCeDPKKH0kp
Masters SM i tempo går sedan i mitten på Augusti på en tuff kuperad bana som nu skall bli permanent några år för tempo SM. Jag har specialtränat tempo lite inför det här och nu får jag till ett bra lopp och tar silvret bakom vår "omöjlige" Niclas Näslund. Vi är 4 från kubben som åker dit Stefan Kuhl tar silver i H 55 Stefan Ljungberg guld H 40 och Niclas o jag som sagt guld och silver i H 50. Helt okej utdelning för nya klubben:-)
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1VI5cb6JOPTcP0uDv7F26xUh6rcLHmQ3chttps://drive.google.com/uc?export=view&id=12Ip0PNCSPkEVj-9bgzMnqS_cpgepptIz
Får en kul inbjudan från IFK Salas eldsjäl Åke Lantz att vara med på Sala Silverman som är SM på medeldistans (halvironman) i Triathlon. De har en stafettklass och Åke har ordnat ett bra lag med en av masters europas starkaste löpare i h 40 Fredrik Uhrbom plus en lokal fd stark simmare i min ålder. Så som stafettlag blir vi nog svårslagna. Jag ska cykla en halv iron man 9 mil eller banan mätte 86 km för att vara exakt. Vi kör loppet på 3.38. Nu är det ju stafett och cyklingen några km kort men en väldigt bra tid på en halv IM är det. Uhrbom avslutade sin halvmara på 1.11 och innan det hade jag cyklat på 1.56 med 44 i snittfart över 86 km 314 w 4,3 / w/ kg 2 timmar tempoställning. Segraren individuellt Robert Kallin slog oss som lag med 20 sekunder efter en makalös insats. Han cyklade med 45,2 i snittfart för att avsluta med en halvmara på 1.18. Ren världsklass på cykeln och sammanlagt. Hörde häromdagen legendaren och av många ansedd som den bästa triatleten genom tiderna på cykeln Björn Andersson i Prestera Mera podden som vad jag förstod var först i världen att göra en halv IM under drömgränsen 2 timmar och 45 kmh. Undrar om någon mer än Robert och Björn gjort det i Sverige? Så att för mig göra 44 kmh och nära det får jag nog tillsammans med Vätternrundan samma år ranka som min topprestation på en cykelsadel.


Med Europas snabbaste masterslöpare Fredrik Uhrbom efter loppet

https://drive.google.com/uc?export=view&id=17CHMAQ4k6NQjyeKXRjBYofaUQ2x5un6a

Segraren och svenska mästaren Robert Kallin bara 24 år men redan rätt snabb, lång också..

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1ETN1aY5uWashQGe86K0uP8ZuRylodBgt
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1n0BUygwUuX-H1J02r5A6Jb4vmXekWaVw

Med det här i bagaget åkte jag och Stefan Ljungberg till Amatör VM i Poznan Polen i september, Hade fått ett wild card av förbundet och kände mig grymt peppad och trodde på bra chanser att kunna konkurrera högt upp i fältet på den pannkaksplatta banan. Hade dock inte räknat med att för första gången på ett par år bli genomförkyld och trodde knappt på start bara dagen innan. Det var dessutom 30 grader varmt och extrema förhållanden. Men på tävlingsdagen hade det gått åt rätt håll. Jag ska absolut inte skylla på förkylningen för att jag inte lyckades få en topplacering. Tror jag slutade runt 40 i det galet stora 280 manna fältet. Aldrig varit med om något så läskigt det bara small och small en 7-8 gånger runt mig de första 10 milen. Förvridna skrik av folk som inser att nu går det åt helvete, grafit som krossas med hemska ljud mot asfalten och ett tag trodde jag aldrig jag skulle komma hel ur det här. En gång cyklade jag bokstavligen över en annan cykel som kraschat precis framför mig. Mirakulöst klarade jag både den balansakten samt de andra pareringarna. På tok för stort startfält och på tok för lättcyklat första 10 milen innan folk blev trötta.

Rätt var det var ändå efter 12 mil lyckas jag ta mig i en perfekt utbrytning med 7 man och börjar tro på en chans till de ädlaste placeringarna. Men det går ihop igen och det är också en massa klasser framför med bara 5 minuters startmellanrum så det blir ett virrvarr på slutet och jag tappar sugen på att ev krascha i en stor klungspurt när man inte ens vet om det är folk i din klass framför eller inte längre. Nej något linjelopp i amatör VM enligt de här premisserna gör jag inte om. I Danmark 2015 när jag var med förra gången var det också trångt i början men inte på när så här. ALLA som tävlade oavsett klass beskrev det som det värsta de varit med om ur risk / reward 250 manna fält per klass och någon som vår H 50 ännu större.

Vi hade i alla fall ett par riktigt trevliga dagar i Poznan jag och Stefan, här på tävlingsdagens morgon laddade till tänderna. Stefan hade ett starkt lopp på g men fick växelhaveri och fick köra sista 5 milen på 53 /11. Iofs är det någon som klarar det så är det han men även Hulken har gränser..

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1g3qflEGaFC3ZJ3p4c-kJHUfgD4rsE4bu

Rolig bild vi bytte cyklar en kort stund dagen efter loppet på en träningstur. Min Madone strl 54 ser något liten ut..
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1Yxo1B5mVOlmOGnhiQL7fG96H8CkUrHA4

Sen mot slutet på hösten så blev jag peppad på att försöka öka farten på tempocykeln, stärkt av framgången på sala Silverman. Jag labbade med sittställning och tränade mycket på hösten och som Winnerbäck sjunger "Den vinner som är trägen den förlorar som ger upp". En dag i september efter åtskilliga försök, ett 30 tal bara förra året gång på gång på Fysingen Runt banan men aldrig under 25. Det verkade omöjligt 25.01 25.03 25.03 igen 3 försök i rad på hösten skiljer 2 sekunder. Sen plötligt händer det. Jag når äntligen mitt mål och kom in på 24.55. Ingen tävling, helt oviktigt, bara med och mot mig själv men ack så härligt av mina skönaste mentala segrar. Yes det gick! Jag kunde cykla snabbare än någonsin tidigare snart 53 år ung. Allting går och går det inte så går det ändå kom ihåg det vänner!

Utpumpad tillfredsställd och lycklig över 24.55


Den snabbare tiden på 24.42 är med partempoträning med Niclas som ni förstår då räknas det inte:-)