torsdag 16 augusti 2018

RR Smack Tempo Odensala - Ett steg närmare svaret



Smack Tempo Odensala 15/8 foto: Peter Ahlerup

Vem är det egentligen jag tävlar mot? Är det andra cyklister? Är det mig själv? Är det någon överhuvudtaget? Ja ibland frågar jag mig. Vad är det som driver? Jag tror mycket kommer ner till att söka svaret på frågan jag ställde mig själv när jag började tävla i cykel 2012. Hur bra kan jag bli på cykel? Jag har glädjande vid snart 52 års ålder inte fått svaret än och igår nådde jag en ny personlig toppnivå, med besked dessutom. Ungefär hur skön känsla som helst, inte minst när man tagit ut sig helt och får en sån belöning tillbaka.

Åter till frågan vem tävlar jag mot? Ja är det linjelopp så är det helt klart mot medtävlarna. Spelet och de taktiska dragen i ett linjelopp är oändligt fascinerande och tilltalar mig starkt. I tempolopp som igår är det däremot nästan helt en match och utmaning mot mig själv och endast mig själv. Klart det är roligt att få en bra placering i en tävling eller mästerskap men i ett tempolopp kan jag ju inte på något sätt påverka de andras tider och därför ser jag det som en match eller tävling mot mina egna mål, och det kan vara nog så stimulerande.

Efter ett mycket bra lopp på Ingarö tempo i torsdags med persrekord i fart och kraft anade jag att förutsättningarna för ett starkt lopp på Odensala Smacktempo 3 mil var bra och hade därför satt upp ett klart mål för mig själv. Att slå min tidigare bästa tid på den tuffa kuperade 3 milsbanan (29.5). Odensala banan och Smacktempot har varit lite speciellt för mig för jag har kört det varje år samma onsdag i augusti sedan 2013 med en närmast kuslig jämnhet och bara ca 25 sekunders skillnad mellan bästa och sämsta tid. Bästa tid var 40.45 vilket jag gjorde 2016, märkligt nog bara 3,5 månad efter jag bröt 11 ben och punkterade en lunga mot en bergvägg på Mallorca. Hur den recoveryn gick till så snabbt begriper jag nog inte än. Förra året kändes det som ett nytt personbästa var inom räckhåll men då fick jag retligt punktering efter 2 mil. Åkte några dagar senasre dit igen men klarade då inte att matcha tidigare bästa. Banan och tiden har varit ett benchmark för mig och i tankarna fanns ett sub 40 lopp som en önskedröm.

Igår var förutsättningarna toppen, lagom varmt och mycket svag vind. Hela 74 cyklister på plats vid Odensala Kyrka för att kämpa sig runt den tuffa och kuperade banan som har en snabb första del och tillika avslut men de 12 kilometer i mitten efter avtagsvägen höger upp 6 km till vändning vid Halmsjön / Arlanda och tillbaka är verkligen slitiga med ständiga upp och nedförsbackar där det även nedför tillbaka alltid brukar vara svårt för mig att få upp farten. Så även igår. Jag startade kl 19.12 och hade min klubbkompis i CRT Niclas Näslund 30 sekunder efter mig. Både potentiellt bra och dåligt då Niclas sannolikt ganska snabbt skulle komma ifatt mig om jag inte sprängde mig helt på vägen ut så en risk där att som så ofta ta i för hårt på vägen ut i någon slags instinkt att hålla honom efter mig så länge som möjligt. Men också en bra möjlighet att om rätt disponerat kunna hålla ryggen på honom en bit hem och försöka nita fast mig med 25 meters lucka. Niclas var helt överlägsen på VSM tempo alla klasser inkluderat och körde de tre milen med 47 kmh fart i tuff vind. En en riktig outlierprestation.

Jag satte av medvetet hårt första 20 sekunder men sedan var planen att snabbt dra ner mot en målkraft på ca 340 w. Det gick inte alls som planerat. Benen superpigga och det kändes lätt i andningen. Jag hade vilat nästan helt i tre dagar, så mycket cykelglädje i ben och kropp och även om jag intellektuellt förstod att jag måste slå av på de för mig tokhöga 360 w som snittet var efter 10 minuter så fanns där inombords den farligt ganska naiva rösten som sa "this time its different" idag håller det nog hela vägen trots en öppning 20 w för högt? Det gjorde det förstås inte den här gången heller. Jag började tappa kraft lite kontinuerligt men som tur var inget platt fall utan bara en gradvis sänkning. Upp mot vändning hade jag lite drygt 44 fart och jag hade fortfarande Niclas efter mig. Han hade tagit in men kanske bara drygt 10 sekunder upp till vändningen vid Sjöås Handel ovanför Halmsjön. Men nu började det bli tufft för mig. Vägen tillbaka ner 6 km mot Odensala vägen är lurig. 

Banprofil


Man tror det ska gå nerför mest hela tiden men den är ofta bra tung så också igår för mig och strax innan vänstersvängen och 9 km kvar till målet vid Odensala kyrka cyklade Niclas om mig. Ok försök att nagla fast dig nu 25 meter bakom tänkte jag. Kämpa! 


Jag lyckades att hålla mig på det avståndet i ca 4-5 km och snittfarten var på väg uppåt igen efter att varit nere strax under 44 ett tag. Kanske kunde jag bita mig med hela vägen hem? Men med 3-4 km kvar växte luckan till 40 meter 60 meter och upp mot 100 men höll ihop det bra ändå och såg nu på klockan med en kilometer kvar att det kanske fanns chans till min "dröm"  SUB 40. Pulsen sedan länge på 95% av max jag snittade på 92% av max igår 159 med 164 som topp (har 173 som max ) den klart högsta i ett lopp på flera år tror jag. Men med en sista push i uppförsbacken och sen ned mot målet snabbt och helt slut in ca 15 sekunder efter Niclas och ser tiden några sekunder under 40 minuter. Wow en fantastisk skön känsla.

Tiden på Strava segmentet blev 39.54 och 44.5 kmh ett personligt rekord med 51 sekunder. Efter så många år och lopp med så lite skillnad på samma bana en närmast anmärkningsvärd stor förbättring. Otroligt skön payback på all nedlagd träning de senaste 7 åren och svaret på frågan hur bra kan jag bli får vänta ett tag till. Igår räckte det till en fin 4 plats. I ett stort 74 manna fält med en massa starka cyklister vann Staffan Arvidsson (silvermedaljör efter Tobias Ludvigsson på tempo SM i somras) på helgrymma 38.13. http://www.smack.se/2018/08/12/omgang-17-odensala-tempo-30-km-kors-den-15-8-kl-1900/



Något jag gör verkar fungera ganska bra. Är det vindieten i sommar:-)? Är det effektivare träning? Nej jag tror inte träningen har varit bättre eller effektivare än åren innan. Sedan två år kör jag bara på känsla helt utan fast program. Jag har tränat bra i år men inte extraordinärt eller mer, snarare kanske något mindre även om juni juli inför NM var riktigt bra. Men jag har fått vara frisk och i bra balans och harmoni med livet. Kan det vara så att mitt Project Benjamin Button som jag kört nu sedan januari 2015 börjat kicka in med långsiktiga resultat? Det här inlägget skrev jag för två år sedan http://jblifecycling.blogspot.com/2016/08/project-benjamin-button-20-manader_10.html nu har jag tagit ingredienserna i vad som blivit Cellexir i drygt 3.5 år och det verkar ju vara en komponent av flera som gör mig gott. Länk till podden Hälsosnack där jag var gäst i fredagens avsnitt  En stor del av utveckling mot högre nivå, exceptionellt snabb rcovery efter mina svåra skador tror jag också kan tillskrivas ett mindset av positiv inställning enligt tesen "allt går och går det inte så går det ändå" att försöka se möjligheter istället för begränsning att försöka se förmåga istället för oförmåga. Man blir vad man tänker och igår blev det precis så. Jag tänkte cykla banan under 40 minuter och lyckades med några sekunders marginal. Ja ska ärligt erkänna att det funnits många stunder de senaste tre fyra åren då jag trott att personlig peak är passerad. Inte minst 2015-16 i samband med mina tre svåra olyckor. Logiken säger ju också det att + 50 inte känns optimalt som löfte talang eller påläggskalv. Men livet är som tur är inte alltid logiskt och med ett schysst järnrör kan man slå världen med häpnad som Socker Conny sa:-). Lite vilja och beslutsamhet är inte heller fel.. Dagar som igår är livet extra roligt och belönande. Citius Altius Fortius. Is never too late!







fredag 10 augusti 2018

Level Up & gäst i podden Hälsosnack

Visst är det en svårslagen känsla när man når förbättring. En ny nivå man inte tidigare besökt. Oavsett våra skillnader på absoluta nivåer, mål eller ambitioner så tror jag de allra flesta av oss känner på samma sköna sätt när når tillfredsställelsen av det där har jag aldrig gjort så där bra eller klarat av förut. WOW! Level Up. Oavsett om det är i yrkeslivet, sport eller andra fritidssysselsättningar, och ju mer man kämpat för resultatet och målet desto skönare känsla förstås. Igår fick jag en sån härlig endorfindusch och payback på alla nedlagda timmar när jag cyklade på ny peaknivå ute på Ingarö i Ingarörtempot 17 km i ytterligare en av de finaste sommarkvällar vi nu blivit bortskämda med hela sommaren, just keep em coming..

Jag visste jag var i bra form men hade kört ett hårt pass med tempocykeln även dagen innan med ett nära maxuttag runt Fysingen 19 km. Men kände redan  på uppvärmingen att idag finns det något extra i kroppen. Har bytt till likadan sadel som jag har på linjehojen en Bontrager Hilo Pro (det är en temposadel) som bara är SÅ skön för mig och jag kände direkt hur klockren den blev åven på tempocykeln.

 

Hade inte tänkt cykla hela banan som uppvärming men hittade ett så skönt flow att jag gjorde det ändå och hann precis lagom tillbaka för att starta loppet, rejält varm svettig och uppvärmd. Jag körde uppvärmningvarvet 8,5 km ut vändning och hem igen med 39.8 fart och pulssnitt 133 vilket är ca 75% av maxpuls med en otroligt lätt och bra känsla. När jag tittade på min Quarq wattmätares siffror i de många små böljande uppförsluten på banan kunde jag knappt tro siffrorna. Det kändes som 40 watt mindre än displayen visade. Ingarörtempot är en chosefri enkel träningstävling som igår hade samlat ett 20 tal cyklister som var sugna på lite mjölksyra istället för rosévin i den fina sommarkvällen. När jag skriver det nu förstår jag inte hur man skulle kunna bli det? Men jag tänker att det kanske finns tid för båda två:-) och rosévinet smakar ju bra mycket bättre om man jobbat lite för det, eller hur?

Från CRT gjorde Daniel Godman och Torbjörn De Jager mig sällskap och vi startade i rad jag 30 sekunder efter Danne och sen Tobbe efter. Ett uppförslut först och pang iväg. Oj vad det gick på. Tittade och såg över 700 w i backen. Nej för tusan skärp dig nu Jonas hushåll med kraften, du hinner garanterat bli trött och du vet vad vi sagt om stenhårda öppningar. Men kunde liksom inte hålla igen så mycket, benen bara spann med hög kadens (103 i snitt på loppet) och farten blev snabbt lika hög som känslan var grym. Märkte jag tog in kontinuerligt på Danne och i backen upp till vändningen var jag ikapp med en fart strax över 45 snitt och hela 362 w snitt på de 11.05 det tog bort till vändningen. 

Det är nog minst 30 watt mer än vad jag haft på något tempolopp med den här mätaren, makalös känsla. Jag var trött men inte "ont trött". Lite mindre kraft på hemvägen men slutade segmentet på 22.15 skönt trött och nöjd med 44.9 snitt och 349 w över de 17 km. 

Gårdagens Stravalista


Sammantaget en sån grym känsla. Både fart och effekt på ny toppnivå. Hur kul som helst. När jag åkte hem så kunde jag inte undgå att ångra mig lite att jag inte ställde upp i helgens tempolopp på den natursköna fina banan runt Ås utanför Oslo. Men glädjen över den fina formen var betydligt större än ev missat toppresultat på NM och linjeloppet hade kanske inte gått lika bra om jag kört ett stenhårt tempo dagen innan? Det blev som det blev helt enkelt. Inget att grubbla över.

Med Danne Godman o Henrik Westling efter loppet.

Imorse var jag tidigt uppe för en företagsgolf med teeoff redan 07.12 på Sollentuna GK. Hade kvar lite av framgångskänslan från kvällen innan och tänkte Golf? Hur svårt kan det va? Och började med 3 över par efter 8 hål vilket är på mitt alldeles för låga hcp om 7 (spelar bara 2-4 rundor om året sedan 5-6 år). Men sedan kom ovanan och verkligheten ikapp och det var långt ifrån någon Level Up sista 10 hålen om man säger så. Practice makes good gäller i golf som i cykling som i allt annat här i livet. Men en skön dag på golfbanan med trevligt sällskap.

Idag har det också släppts en podd där jag är med som gäst. Det är Hälsosnack med Lottta & Victoria. Kul om du vill lyssna. Vi talar om min resa från ganska otränad 43 åring till motsatsenn som 51 åring idag. Hur sökandet efter svaret "Hur bra kan jag bli på cykling?" Och boken Growing Young ledde till starten av ett helt nytt företag.Vi talar om mina 9 liv, överlevande av blixtnedslag och de svåra olyckor jag varit med om. I podden ges också ett mycket bra prova på erbjudande med koden : Hälsosnack om 2 för 1 för den som vill testa Cellexir  Trevlig helg!

Länk till Hälsosnack podd https://www.acast.com/hlsosnackmedlottaochvictoria/102-jonas-bohr-traning-prestation-och-anti-ageing



måndag 6 augusti 2018

RR NM Linjelopp H 50 - En Dansk en Norsk och Jag - Men Bellman då?

Oj vilket hårt lopp det blev igår på finaste vägar runt natursköna Ås 3 mil söder om Oslo. En nästan lika tuff som vacker bana med ca 400 höjdmeter på varvets 37 km som vi körde 3 gånger för totalt 11.5 mil. Jag hade valt att satsa fullt på det här loppet och stått över tempoloppet dagen innan. Jag visste att formen var god och hade höga ambitioner igår och ville verkligen ta en medalj. Men medaljer är inget man bara hämtar i linjelopp, speciellt inte i stenhård konkurrens i ett 53 manna startfält med en massa av de starkaste norrmän danskar och svenskar. H 50 och H 45 klasserna var de största igår och riktiga getingbon. Det här var mitt 4 NM och de tidigare 2012 8:a, 2015 brons i H 45 och 2017 7:a H 50 har jag tävlat för Sverige i landslagströjan. Igår körde jag i CRT tröjan som klubbåkare och tävlade nu ensam mot "alla" andra. Det finns både plus och minus med det men sammantaget kändes det rätt bra att helt kunna fokusera på att göra sitt eget lopp. Förberedelserna innan under hela juli har varit bra och såg nyss ett mail från Strava att jag cyklat 168 mil under juli med en mängd personliga rekord så jag visste att det fanns bra chans till toppform efter en lugn "tapering" vecka nu innan loppet.

Toppenväder hela helgen i Ås och när starten gick 13.15 var det runt 25 grader varmt och skönt, kanske lite väl varmt men en ganska kraftig västlig vind skulle nog kunna svalka lite men samtidigt på köpet ta rejält med kraft på banans öppna kantvindsparti norrgående på andra hälften. Sammantaget bara fördel för mig tänkte jag, ju tuffare desto bättre. Det gick iväg i ganska god fart men med stor klunga åker man lätt med och utmaningen var snarare att kunna ta sig framåt i klungan på de ganska smala vägarna. Efter en knapp mil hade jag kommit fram till täten där ambitionen var att stanna topp 5-10 för att kunna reagera snabbt på attacker om de kändes farliga. Egna attacker hade jag tänkt vänta någon eller några mil till på. Ett tuffare parti med lite längre stigningar efter ca 12 km det går rätt hårt, stöts och attackeras en del men inget fäster riktigt. Det lugnar ner sig lite och efter några km till attackerar en dansk. Får en känsla att han kan vara bra och attackerar ifatt bakifrån ca 10 hjul. Ingen annan svarar direkt och vi har en lite lucka. Vi kör på hårt kanske en minut. Jag frågar honom. "Är du stark" ? Han svarar nej och nu blir det motvind / kantvind en mil vi bryter attacken. Varför attackerar du då tänkte jag, men sa inte. Istället sa jag. "Jo du är stark" nu kör vi på ett tag och ser vad som händer. Dansken verkade bli lite perplex över min "order" kanske inte vågade vika ner sig och fann sig snabbt nedborrad  bakom mitt hjul och beredd att ta över en förning. Kände att jag hade ett ruggigt klipp i benen där och effektmätaten gick på ovanligt högs siffror. Men efter knappa 5 minuter fick dansken nog efter några halvlama förningar och bara släppte mitt hjul för att snabbt falla ner i klungan som jagat på bra efter och inte var mer än ca 150 m bakom.

I det läget pekar mycket på att det hade varit bäst att avbryta attacken. Jag är ensam, det är nästan 10 mil kvar och det tuffaste kantvindspartiet på banan framför mig. Men jag hade en grym känsla och cykelglädje där att jag inte kunde förmå mig att slå av. Det fanns ju också en chans att någon eller några av rätt kaliber kunde försöka brygga ifatt samt en mikroskopisk chans att de inte kunde komma överens i klungan om farthållningen. Var jag på väg mot självmord nu? Kasta bort en toppendag med att slänga bort mina krafter på första varvet? Ja i linjelopp är det så många parametrar i "schackspelet" och oändligt med variabler. Det är inte bara dina egna beslut utan ofta lika mycket dina medtävlares som gör skillnaden på succe eller fiasko. Men jag spelade helt klart rysk roulette nu med mina chanser till topplacering. Jag lät känslan styra mer än förnuftet. Gör det ibland med sämre utfall men ibland också med bättre. Och livet blir liksom lite roligare att leva så. Det var så härligt att bara trycka på och se luckan växa upp mot ca 45 sekunder. Bestämde mig dock omgående på att inte dra på mig mjölksyra och köra mig stum. Pulsen var hög upp mot 155 vilket för mig normalt är maxnivå runt en timmes körning men det kändes fortfarande lätt i både ben och andning. Go känsla att cykla solo bakom ledarbilen genom langningszonen och upp mot varvning. 

5-7 km ut på andra varvet ser jag klungan närma sig igen. Jag har nu kört nära tre mil själv över 40 fart på tuff bana. Inser att det här går inte, klungan går hårt och jag är uppäten inom några minuter. Slår av lite på tempot tar en banan och en gel för att vara fräsch inför del två av loppet som snart ska börja. Klungan är nu bara runt 150 meter bakom men mellan mig och klungan ligger nu tre cyklister som precis attackerat från klungan. Hoppet tänds igen i mig. Är det här rätt gubbar kanske vi kan få till en perfekt 4 manna utbrytning? Känner snabbt igen urstarke Gabriel Nyström CK Sundet som jag körde utbrytning ihop med på Masters VM Danmark 2015 och nu gärna gör igen. Han kommer tillsammans med en Dansk och Norsk (men Bellman syns inte till:-). Härligt gubbar lets ride! Vi bombar på. Klungan är nära men vi ger dem inte några fribiljetter och snabbt har vi drygat ut. Wow det här kan vara ett perfekt läge tänker jag. Det har kostat mig rätt mycket men känner mig så pass åkstark att jag där och då ser det som återhämtning att åka i utbrytning i en 4 manna grupp. SÅ rolig cykelåkning att gå på i mindre grupp snabbt utför på böljande fina vägar i den underbara naturen och solen.

Klungan slet dock hårt strax bakom. Det fanns ingen i vår 4 manna grupp med nationströja på sig så många hungriga vargar strax där bakom. Hungrigast av dem alla var svenske tempogiganten och överlägsna segraren på tempot dagen innan Östersunds Roger Claesson iförd Sveriges tröja. Blev förvånad men samtidigt hoppfull när jag såg Roger mellan oss och klungan. Förvånad för att det inte kan ha varit någon lek att gå ifatt oss själv i den tuffare vind som var där. Hoppfull för att om Roger kommer med lär de andra 4 svenskarna i landslaget sluta jaga. Hoppas han nu bara orkar ifatt. Tänkte nästan be de andra slå av lite och släppa in honom lite enklare i gruppen men Roger krigade heroiskt in de sista 100 meter själv och kunde ansluta. Han beskrev det efter loppet som en av de tuffaste ansträngningar han haft på en cykelsadel.
Kom igen nu gubbar nu behöver vi öka avståndet till klungan. När Roger hämtat sig en kort stund fick vi till fint samarbete. Inte minst var Gabriel ruggigt stark hela vägen och tog långa förningar. Dansken var också stark Norsken var lite mer svårbedömd om han höll igen lite eller ev började bli lite krokig och Bellman syntes fortfarande inte till..

Själv började jag känna mig lite urblåst en bit in på 3 och sista varvet. Pulsen hade kommit ner rejält nu sedan gruppen kommit ifatt benen var inte direkt dåliga heller men en förnimmelse av slitenhet kunde jag känna. Vindpinad. Inte bra, det ska ju vara mitt lopp. Åt och drack bra för att hitta mer energi. Tempot gick ner lite sista varvet vilket var skönt för oss allihop tror jag men nu hade vargarna bakom, de som inte hade någon därframme fått vittring igen. Halvvägs ute på sista varvet skiljer nog bara knappt en halvminut. Jag sneglar bakåt flera gånger Gabriel manar på fokus framåt nu och kör istället ropar han. Helt rätt nu ska vi ta hem det här tillsammans. Vore ju synnerligen nesligt om jag skulle åka 9-10 mil i utbrytning varav 3 solo för att sitta i klungan igen strax innan en spurt. Nej får inte hända. Vi ökade ut avståndet igen och med en knapp mil kvar förstod jag att det här håller. Jag har chansen till guldet. Mobilisera dina sista krafter nu. Hade hämtat mig lite och kände mig lite starkare igen. Sista 3 km går övervägande uppåt förbi några rondeller se ner under en bro och upp mot en högersväng där bara en lång bred spurtraka på ca 250 meter är kvar. Jag har talat med min CRT kollega och rumskamrat Stefan Kuhl om att det gäller att vara i spets eller sämst 2-3 in i kurvan då upploppet inte är så långt dessutom i medvind. I den första motan går det ganska lugnt men jag förstår att snart kommer nog Roger eller någon attackera. Roger är inte spurtaren i utbrytningen hur Dansken och Norsken är vet jag inte i det läget och Bellman behöver vi fortfarande inte frukta.. Gabriel har en stark spurt vet jag men min sammanvägda plan är ändå att försöka avgöra på spurtrakan och vara först in i kurvan med hög fart.
Pang, Roger attackerar. Tror dansken är efter direkt jag är också på hugget och Roger avbryter attacken ganska snabbt. Lite avvaktande bara 800 m kvar nu. Jag hamnar först och spårar kör dock inte hårt men gradvis ökar farten något. Ner genom tunneln och upp och där kommer kurvan. Jag inleder nästa spurten där 30 meter innan kurvan för att vara säker på att komma in först. Tar den med vidd och i hög fart. Nu då explodera. Snälla ben och hjärna lyd order! Nu har du din chans till guld. Jag trycker allt vad min kropp har får bra tryck i 150 meter och har en ledning. Mindre än 100 kvar HÅLL I. Men där i höger ögonvrån ser jag till min förskräckelse dansken komma otäckt fort. Jag tvingas inse slaget kapitulerat. Jag brinner upp. Kraften räcker inte. Det var längre kvar än kraften räckte. Tappar mycket fart sista 25 meter så även norsken retligt passerar precis innan linjen. Som tur är kommer vare sig Bellman Gabriel eller Roger förbi så tar i alla fall bronset.

SÅ besviken direkt efter linjen. Jag ville ju så gärna ha det här. Mycket blandade känslor först. Jag är så besviken samtidigt väldigt nöjd med min prestation. Jag spände verkligen bågen. Kanske på ett dumdristigt sätt men det var mitt val igår. Och när jag och Stefan analyserat det i lugn och ro på den långa vägen hem så är det egentligen bara sista kilometern jag skulle vilja göra annorlunda. Skulle inte spårat sista biten även om inte kraften var då hög sparar det watt att ligga bakom och jag tror en optimal plats för mig i kurvan hade varit tätt på hjul 2 eller 3 plats. Eventuellt hade kraften räckt då. Det var längre till mål än jag bedömt. Men dansken och norrmannen var riktigt vassa. Läser sedan i en norsk Tidningsartikel att Einar Lode är något av en cykellegend i Norge och varit klar etta i MTB en massa år vunnit 100 lopp av 300 och slagit bla Kristoff i spurt. I artikeln säger han att hans styrka är spurten och att kunna göra den hur trött han än är vilket han visade bra igår även om dansken var ett klart nummer större. Skulle jag nu förlora kändes de här två som värdiga övermän.

Resultat



När jag tittat på datan så är det mycket hård körning under delen jag kör solo gör jag tävlingens 3 snabbaste varv alla klasser inkluderat ner till H 30. 

Spurten


Strava data

Garmin data


Jag och Stefan summerar en fantastisk trevlig och framgångsrik helg. Vi åker hem i bilen med tre medaljer på tre lopp, ganska makalöst. Stefan följde upp sitt otroligt starka tempolopp med en ännu vassare avslutning genom att ta guld i H 55. Makalöst imponerande. Han avgjorde en 4 manna utbrytning med en klar spurtseger. Jag hoppar av glädje och när han kom vi skrattar och kramades och sa båda två i klang "Gör om gör rätt". Jag hade skojat med Stefan och att han inför linjeloppet för göra om göra rätt inga mer silver nu och så sätter han den. Helt fantastiskt.
Mäster Kuhl med lagkompis Sverige H 55 Thommy Flognfeldt.



Vår tredje klubbkompis i CRT Richard Lööw som körde H 45 liksom Stefan i blågult gjorde ett starkt lopp och spände även han bågen högt med en 2 manna utbrytning i 6 mil som tyvärr blev uppäten någon mil från mål. Richard slutade rätt besviken på 8 plats. Det är cykel. Ibland går det ibland inte. Det är också det som är tjusningen med linjelopp. Kampen mot guldet går vidare. Att det ska vara så svårt? Det här var min 5 mästerskapsmedalj 2 silver 3 brons men guldet låter vänta på sig. Men det är precis som Peter Le Marc skrev "Vägen vägen låter oss längta" och Karin Boyes mästerliga I rörelse på samma tema:




Powered by Cellexir

lördag 4 augusti 2018

Imorgon NM Linjelopp

Eller Fellestart som de säger här i Ås några mil söder om Oslo. Jag och framförallt min roommate och klubbkamrat i CRT Stefan Kuhl har haft en grym dag här i solen. Jag som supporter till Stefan när han oerhört imponerande tog silver i H 55 endast 5 s från guldet med en riktig kanontid. Hade det på känn efter hans grymma körning i tisdags som jag skrev om sist. Lite nesligt förstås så nära guld men samtidigt bara 3 s från brons så tighta marginaler. "5 s till guld hur tänkte du där Stefan sa jag. Varför ville du inte vinna"? Skämt åsido för jäkla kul att se Stefan så stark idag. Banan vädret och miljön idag var to die for. Ångrade mig hårt där några timmar när man blev som mest sugen att jag valde att stå över tempot. Men planen var att komma toppad till morgondagens linje. Hoppas få ut allt då istället och vädret ser bra ut om än lite mer blåsigt imorgon också. 

Jag Stefan, dagens guldmedaljör i H 50 Roger Claesson och Eric Egelstig cyklade linjebanan på 37 km (3 varv imorgon start kl 13.15 53 startande i H 50) ett lugnt varv på eftermiddagen. Vilken magisk cykelpropagande. Otroligt vacker miljö, väldigt fina böljande vägar hela tiden lite upp eller ned och mjuka fina svängar. Bland det roligaste jag cyklat samtidigt som den lär bli väldigt utslagsgivande med några rejält tyngre partier. Hsr mycket svårt att se en större klunga kunna hålla ihop imorgon. Känns klart bra och tror på framgång imorgon. 

Roger & Stefan rätt nöjda med guld & silver

Stefan innan loppet

Här snackar vi stenhård norrman. Ende deltagare i 3 mils tempoloppet i +80 klassen som cyklade loppet snabbare än någon i 75 års klassen. Its never too late!


Det enda störningsmomentet är nålning av tävlingströjan som är ett komplett elände att få till bra utan en massa vindinsläpp och samtidigt komma in i. Snälla någon fiffig uppfinnare lös problemet. Kännns som 1982 att hålla på med säkerhetsnålar. Efter tre försök gav jag upp eller snarare fick rejält underkänt av Stefan. Flytta på dig jag hade 5:a i syslöjd sa Stefan och tog över. Men t om en man av så många talanger som Stefan fick göra om ett par gånger innan han blev helt nöjd som den perfektionist han är. Nålat för guld sa han till slut! The devil is in the details!


onsdag 1 augusti 2018

160 års erfarenhet gav utdelning på FRA TT


Det är ändå rätt häftigt. Mina klubbkompisar i CRT Stefan Kuhl till höger på bilden är 56 i Torbjörn De Jager i mitten 53 och jag själv fyller 52. Drygt 160 års gemensam erfarenhet och mognad som tillsammans med en hel del träning gav ett fint gensvar igår inför helgens stundande NM utanför Oslo. Igår cyklade vi fort ute på Ekerö i extremvärmen. Stefan och Tobbe på tempocyklar och jag på linjecykel. Vi cyklade några varv runt det klassiska FRA varvet drygt 4 km ute på Ekerö. En mycket ofta körd sträcka av Stockholmscyklister med 3200 reggade tider på Strava. Vår klubbkompis Stefan "Hulken" Ljungberg höll KOM med tiden 4.59 vilket ger 50 kmh i snittfart. Starkt taget själv med tempocykel förra året. Igår ville Stefan Kuhl testa tempoformen inför NM med några hårda varv varav ett på max. Tobbe hängde på 50 meter bakom Stefan för att göra "egna tider" och jag var mest där för att träffa grabbarna och träna några spurter samt några kortare intervaller. Perfekt då att försöka ligga på Stefans hjul för att få tävlingslik intensitet och sedan om ork finns kunna spurta på slutet av sträckan.

Första intervallen planerade Stefan att köra med ca 340 w kraft. Det gick fort direkt och vi skippade i stort sett uppvärmningen helt förutom den kilometer bort till drottningsholms GK som starten är ifrån. Fick bita i ganska hårt för att hålla hjulet på kantvindsparti efter golkklubben. Gick lite lättare i medvinden bort mot spurtrakan där det sedan byttes till sida mot på slutet igen. Men följde planen och sprintade hårt sista 200 meter. Första varvet går på 5.14 med 47.6 i snittfart. Imponerad av Stefans styrka jag ser att han är fräsch trots den hårda farten och han höll effekten som planerat med lite mer kvar att ge. Likaså Tobbe har följt oss bakom solo och håller samma tid och fart runt varvet. Vi tar ett lugnt rull varv runt och Stefan ladddar för en maxinsats kommande varv. Högt tryck direkt och nu får jag bita i rejält för att att inte fladdra av bort mot högerkurvan efter Drottningsholms GK. Stefan håller ett väldigt tryck och jag välkomnar det lite lättare parti att ligga på hjul som kommer efter svängen. Roligt roligt och farten över 50. Lite långsammare upp över knixarna innan den den snabba FRA rakan kommer. Det är nu sida mot men Stefan kör ursinnigt. Jag har också fått adrenalin och känner att jag har kraft för en rejäl slutspurt. Går ut och förbi Stefan och laddar på vad jag har sista 300 meter i en långspurt. Ganska utpumpad efter långspurten och möter där Mats Pilen Pihlström som kommit på mountainbike. Jag kan knappt prata med honom där i början då jag är så andfådd. Stefan kommer heroiskt in bara ett par sekunder efter med Tobbe ytterligare bara 3-4 sekunder efter.

Vi tar ett lugnt varv igen nu med Pilen som sällskap, efter det dags för sista varvet fort men kontrollerat ungefär som första varvet. Nu ligger Tobbe 50-100 meter före och Stefan tar in lite men avståndet håller sig och när jag gör slutspurten så kommer jag ändå inte så mycket närmare Tobbe som verkligen hittat formen igen efter en tids egen upplevd svacka. Sista varvet går på 5.13 47.6 kmh i fart.

Vi stannar tackar för grymt jobb och stark cykling och laddar upp våra Garmin mot Strava. Min strava visar nytt KOM 4.58 50.2 kmh snittfart över varvets 4.1 kmh. Det är ju helt och hållet Stefans förtjänst som cyklade så furiöst men tyvärr snöpligt missar Ljungbergs KOM med ynka 1 sekund på tiden 5.00. Tobbe kör nästan lika och har 5.04. Det är ändå rätt häftigt. Tre gubbar tillsammans 160 år kör den här sträckan på topptider av alla 3198 som har reggade tider på Strava. Stefan och Tobbe gör det dessutom helt solo på tempocykel och jag är rätt nöjd att kunna ligga på hjul med linjehoj ett rundvarv i 50 fart och sedan kunna spurta med 1100 w topp och 800- 900 w effekt i 15-20 sekunder. 

CRT 4 av de 5 första och 5/10 nu på FRA. Up for grabs fellow cyclists:-)


Vi garvar tar en bild och skickar till Ljungberg för att reta honom lite inför de alltid lika "jobbiga" mail Strava skickar med texten "You have lost Your KOM" 

Lite senare kommer hans svar <3



Vi har en härlig sparringkänsla tillsammans, stöttande, peppande kontinuerligt utbyte av erfarenheter och tips i CRT teamet som ger en känsla av möjlig utveckling mot högre kapacitet. Fri från begränsningar. Mycket humor och glädje. Kan du kan jag i en positiv spiral. Det borde ju inte gå men gör det ändå på något sätt. Långt över 50 års åldern för flera av oss i Masterslaget. Jag tror aldrig jag sett Stefan och Tobbe så starka som igår. Det är som en liten miniversion av "talent hotbed" vi har skapat för utveckling mot högre höjder tillsammans. Jag har skrivit om det förut. Vad skapar framgång? Läs gärna det här inlägget som jag skrev för 5 år sedan inspirerad av den utmärkta boken "The Talent Code" och de svenska pingis och tenniskillarna på 80-90 talet. http://jblifecycling.blogspot.com/2013/07/the-talent-code-och-bragden.html Greatness is´nt born it´s grown..

Nu är det färdigtränat inför NM på söndag i Norge. Denna vecka kör jag några korta lite intensivare pass resten vila . Igår hårdkörning i 15-20 minuter och idag 5 mil varav 2 hårda med ett varv runt Fysingen med racern. Kändes inte helt hundra i början, kanske satt gårdagsövningen i lite mer än jag trott, men det blev lite bättre mot slutet även om jag hade väldigt svårt att komma upp i puls. Effekt 322 och fart 41.6 bra på varvet speciellt i relation till så låg puls 141 bara drygt 80% av max men hade inte mycket mer att ge idag i extremvärmen och ganska stark vind.



Men med några dagar vila på det här tror och hoppas jag på peak form på söndag. What could possibly go wrong?





onsdag 25 juli 2018

Varmt och snabbt hem från Smidö med nytt 2 h pb

Vilade igår på landet ingen cykling efter 16 mil i förrgår. Desto mer bad morgon lunch middag och sen kväll nere på bryggan. Livet på en pinne helt enkelt.

Vera vinner sprinten till vattnet

Hem idag direkt efter lunch, lite rester kvar från Kajsas grymma torsk med tomatrisotto sen ut och trotsa den 32 gradiga värmen. 


Ganska pigga ben efter vilodagen så bestämde mig för att börja med ett varv 22 km på Bro Smacktempo och lägga det kring 85% av max. Det blåste en ganska stark sydostlig vind vilket är den sämsta för min väg hem till Landsnora över Sigtuna. Men tänkte jag börjar med ett rundvarv på banan och sen får känslan efter det avgöra om det blir fortsatt hårt lugnt eller miitemellan resterande 6 mil hem. Varvet gick bra dryga första hälften med bra kraft fart och känsla men motvinden in mot Bro kändes nästan som en vägg i långa uppförsbacken med 5 km kvar. Tappade snabbt mycket fart men fokuserade på att hålla kraften jämnt runt 320 w vilket gick bra utan "väggen" känsla. Farten blev 40.6 på varvet så klart nöjd med det. 

Stannade till vid Pizzerian vid Skällsta Bro och drack två stora flaskor vatten och pustade ut några minuter. Gösta (en Smidö bekant) kom förbi med sin coola lila Dodge med nätta 500 hk. Han frågade i all välmening hur det stod till och undrade om jag var riktigt klok som cyklade i värmen? Berättigad fråga, men jodå sa jag ingen fara det blir ju bra fartvind och nu har jag bara 6 mil kvar..

Iväg mot Erikssund och Sigtuna. Fin medvind första dryga milen men sen betydligt tuffare med övervägande mot och sida mot norrifrån hem från Sigtuna. Snittwatten gick ganska snabbt ner i och med lägre ansträngning i medvinden första milen. Men när den var nere på 299 w vid Erikssund och jag hade återhämtat mig bra kom jag på en utmaning mot mig själv. Kan jag hålla 300 w snitt hela vägen hem? Efter en dryg timme kom jag in i andra andningen och farten var fortfarande över 40 snitt trots sämre vind och watten hade kommit upp till 301. Kom igen igen nu sista 25 km också. 

Bra flow hela vägen och höll pulsen på dryga  140 runt 80-85% utan att tappa någon kraft. Ökade sista biten från Fresta Kyrka med go känsla hela vägen upp över Fresta backen hem till Sollentuna Vattentorn. 8 mil med 39.6 snitt 302 w/ 313 i 2 timmar är nog mitt bästa tror jag. I alla fall med säsongens nya quarqmätare (olika wattmätare visar väldigt olika är min erfarenhet). Inte minst farten och känslan att ha lite reserv kvar är jag grymt nöjd med i den värmen och lite sämre vind.

Nu är det mesta av hårdträningen gjord inför nästa söndags NM lopp utanför Oslo. Förberedelserna kunde inte varit bättre. Nu ett par vilodogar med kortsemester i Värmland. Sen några lättare men lite halvhårda pass nästa vecka så hoppas och tror jag på toppform till VNM. Nu lite halstrad tonfisk tacos. Ha en fortsatt härlig sommar!



måndag 23 juli 2018

Den där känslan

16 mil solo idag närmast obscent bra cykelväder. Lätta ben och hela vägen på zon 1-2 utom en hård 22 km intervall runt tempobanan Bro Smack mot slutet. Love it!


Såg den här reklambilden från klassiska norska DBS 70 talet nån gång gissar jag. Vad ska man säga? Som mästerverket Dylan skrev redan 1964  The Times They Are A Changin och tur är väl det ibland:-)





söndag 22 juli 2018

Lagtempo med CRT

Att cykla fort är roligt. Att cykla fort i grupp är ännu roligare. Att cykla fort med grymma teammates i CRT är roligast. Igår hade vi ett härligt träningspass ute på Ekerö. Vi var en bra fyrklöver som tränade med tempocyklarna och det gick undan värre stundtals. Torbjörn De Jager, Niclas Näslund, Stefan Ljungberg och undertecknad körde ett hårt 22 km 4 manna lagtempo ut till färjan mot Adelsö. Vi kom fram till att vi inte ville /orkade köra hårt både fram och tillbaka utan skulle nöja oss med en färdriktning. Det blåste inte mycket vi bedömde det som mest sidvind så vi kom fram till att köra hårt ut och rulla lugnt hem. Vi skulle gjort tvärtom för det var klart mer sida mot ut och bättre vind hem. Men nu var vi på väg så det fick bli som det blev. Farten blev snabbt hög och adrenalinet slår till. Otroligt härlig känsla att gå på hårt i en förning för att sedan kunna få fin återhämtning på hjul från dessa grymma killar. Ett bra 4 manna lagtempo blir som en naturlig intervallträning med den stora skillnaden att det är så oerhört mycket roligare än att göra det på en Monark, Wattbike eller själv ute på vägen. Jag blev lite het några gånger när det blir min tur och går på för hårt för tidigt efter växlingen. Inget skönt för de som är bakom eller precis har tagit en lång förning. Stefan skriker till i en backe när jag tar över efter en av hans förningar. "För helvete slå av" när han får gå från 500 w till 700 w. Förlåt Stefan. Lättaste misstaget att göra i lagtempo är att dels dra några sekunder för länge så det blir ett helsike att komma in på sista hjul. Det i kombination med att nästa kille som då är fräsch går på för hårt. Det gäller att skapa så lite friktion och så små kraftspikar som möjligt i lagtempo vilket inte alltid är så lätt. Det går fort som tusan man måste vara fullt koncentrerad på positioneringen på vägen till cyklarna framför, trafiken osv. Men det är otroligt kul och vilken emotionell belöning och fartkänsla det kan ge. Vi körde sammantaget riktigt bra med tanke på lite sämre vind och den fuktiga värmen och kom fram till färjelägret med 46.6 kmh snitt. Ganska svettigt under tempohjälmen..

Stilstudie från igår

Stefan hade gjort en trevlig pepp lapp till oss och placerat i nummerlappsfickan i tempodräkten. Lagspelare.


Någon minuts vila och snack och sedan hem igen. Alla var överens om att bara rulla hem så det gjorde vi. Till en start, en kort sådan, redan efter en km eller så så kände jag att det går ju lättare hem så jag ökade farten och hittade in i en takt där det gick fort men som inte skulle spränga mig och där låg jag i spets hela vägen tillbaka dryga 2 mil. Niclas mötte en gammal bekant på vägen och stannade till men Tobbe och Stefan var med bakom hela vägen och fick en ganska fin resa i styvt 45 fart hem 4 KOM fick vi med också. Kul. Hade varit kul också att se vad vi kunnat gjort om vi gått på alla 4 hem. Men go känsla.



Efter passet bjöd Stefan hela gänget på macka och kaffe hemma i Bromma. Vi fick träffa Stina,  Thea 6 och lillhulken" Oskar 5 månader. Ett charmtroll som bara log och skrattade mest hela tiden. Han var inte riktigt lika charmig på nätterna upplyste Stina..Min yngsta dotter är nu 12 och jag har nästan helt glömt bort / förträngt hur tufft det kan vara de första åren med barn som sover dåligt på nätterna. Men det går över även om det kan låta som en klen tröst när man är i det. 


Thea Hulken och lillhulken lika som bär och 2 x före storlekskurvan vad månde bliva. Giant Hulk?

När jag skulle åka hem snackade vi lite position på sadel och tempocykel. Även om det gick toppen igår har jag haft svårt att få ut samma kraft på tempocykeln som med linjehojen. Vi talade om att kanske sadeln skulle kunna flyttas lite mer bakåt. Jag har den så långt bak det går men det är ändå knappt på gränsen till de 5 cm som är minimi gräns bak från centrum vevparti om man skall kunna ha undantagsregel 80 cm fram till yttersta delen av styret (krångliga och väldigt dumma regler för tempocykling). Stefan hade modifierat sin Trek Speedconcept och med vinkelslip sågat av en del av sadelklämman för att kunna flytta sadeln ytterligare en cm bakåt på railsen. Vi beslöt oss för att göra samma på min så Stefan gjorde en snabbt kirurgiskt precisionssäkert ingrepp på min sadelklämma och nu är sadeln 1 cm längre bak. Jag ska även byta till samma sadel jag har på linjecyekln Bontrager Hilo Pro som är en temposadel som jag gillar skarpt. Ska försöka ställa in samma mått och vinklar jag har på sadel som på racern där jag verkligen trivs och får ut lite mer kraft. The devil is in the details..


Så här blev det. Det är övre delen av sadeklämman som är avkapad 1 cm.


Och den här grymma sadeln blir det på tempocykeln också.

Linjecykeln har idag precis cyklats ut till landet på Smidö. Skönt cykelväder idag och "bara" 25 grader, nästan lite kyligt imorse:-) man vänjer sig fort vid den härliga värmen. Skarvade ytterligare en liten extra sväng på vanliga omvägen över Arlandastad Sigtuna och la till Sälna Skånela och Bålsta för en dryg mil extra. 75 km i mestadels behaglig zon 2. Men då det kändes starkt och gick i 35 fart i lågpuls trots mest västlig motvind bestämde jag mig för att köra hårt en 20 minuters intervall. Tog den i det starka motvindspartiet mellan Arlanda över Sigtuna på väg mot Eriksund. Såg på wattmätaren att den var över 400 w i alla uppförslut och förstod att det kunde nog bli en ganska bra tjuga. Körde inte in i väggen med pulsen som var mellan 145 - 150 runt 85% av max men hade inte mer att få ut och var rejält trött när jag stannade till och pustade ut en liten stund efter 20:an. Väldigt kul att få belöningen när jag laddat upp Garmin. 359 w i 20 min peak är rejält persrekord på Quarqmätaren. 344 var förra för bara knappa 2 veckor sedan. Väldigt kul och stimulerande att träning ger resultat och nya personliga toppnivåer efter 51. Its never too late!

Ett skönt bad på bryggan i 26 gradigt vatten och nu en dubbel högtidstund framför  TDF & finaldag på British Open. Tiger Woods är bara ett slag från ledning nu 4-5 hål in. Det vore ju hur stort som helst om han kunde komma tillbaka med en majorseger till efter alla skador och personliga tragedier. Det trodde jag aldrig skulle ske. Jag fortsätter sommaren på inslagen öl & vindiet. Drt verkar ju fungera hyggligt bra. Skål på er!