torsdag 11 oktober 2018

Brittsommar my A..

Den så haussade Brittsommaren med utlovade 18 grader och sol, hallå var är du? I helgen så sa prognosen sol och 18 grader från tisdag och framåt. Av det bidde det inte ens en tumme, det bidde ingenting här i Stockholm, möjligen lite mildare än en vanlig gråkall oktoberdag.  Ca 10 grader i em på hemcyklingen men ett kompakt molntäcke. Jag fick trampa på med Madonen för att hålla värmen då jag gått på snacket om brittsommar och körde kort kort idag. Följde upp med 40 min Wattbike på lågpuls med bra känsla i Vinterstudion och tittade klart på en Netflixfilm om Adolf Eichman. 


Brittsommar my ass.  Naeäh jag är skeptisk. Tror jag åker till Alicante imorgon istället för några dagars golf i glada vänners lag. Svinga lugnt!

tisdag 9 oktober 2018

Säsongsstart Wattbike i Vinterstudion

Mitt ryggskott jag fick på sista repetionen knäböj i söndags har snabbt förbättrats skönt nog. Tufft i söndags natt och måndag fm men lite mer rörelse och besök hos Thomas min grymma kiropraktor både igår och idag så känns det klart bättre. Kört mycket med infraröd massagelampa hemma också, suverän maskin det där och bästa julklapp på många år. Kunde pendla till stan idag också så det bör inte bli några problem med golf strax norr om Alicante i helgen, skönt att det gick att häva så snabbt.

Efter hempendlingen ikväll fick jag en impuls att köra ett lite kortare Wattbikepass och tjuvstarta säsongen i Vinterstudion, den riktiga säsongstarten får bli efter golfresan. Körde 2 x 20 min först ett lugnt uppvärmningspass och sedan en tjuga på jämn kraft drygt knappa 85% intensitet. Kändes ganska lätt hela vägen och var kul att se att balansen var bra och även lite högre PES score Pedal Effectiveness Score än jag haft förut. Här kan du läsa mer om Wattbikes modell för att mäta trampeffektivitet. https://wattbike.com/gb/blog/master-your-pedalling-technique-to-improve-your-cycling sedan råder det delade meningar för vad som egentligen är bra tramteknik och många pros har låga nummer i PES så man kan nog ta det lite med en nypa salt. Men jag gillar att försöka dra lite mer runt och upp också i tramptaget och inte bara trycka nedåt som många förespråkar. Det är nog väldigt individuellt det där hur man är sitt effektivaste jag.

Lite högre av allt. PES, Kadens, Watt & Puls


söndag 7 oktober 2018

Ett bra sista tempopass igår ett mindre lyckat set knäböj idag

Aj det där var ingen höjdare. Sträckte mig i nedre ryggslutet ikväll på sista lyftet i det enda set knäböj jag hann med. Skulle vara lite duktig och träna lite styrketräning och lätt yoga efter jag varit på Svartinge golfrange och slagit ett par hinkar (ska till Alicante på golfresa fredag). Innan styrketräningen hade jag tvättat bilarna och var ändå ganska nöjd med dagen. Ett och annat bra slag på rangen och det finaste höstväder man kan tänka sig med lite fix hemma på dagen. Kajsa har lagt presenning över soffor och jag har assisterat (så det är i vår familj, här håll den, lyft den, nej vad gör du håll där sa jag..). Sen tog vi en lång promenad i solen med två av tjejerna. Alice vår 19 åring ser vi allt mindre av. Blandade känslor det här när tjejerna blir stora. Det är både superkul samtidigt som nej jag vill ha mina små tjejer kvar.

Hoppas inte sträckningen tar för hårt eller sitter i länge nu. Känns något bättre nu. Fick snabb infraröd massagelampa av Kajsa efter sträckningen ett par diklofenak, en öl i bubbelpoolen och nu smärtlindrar jag med en vodka lime och hoppas att att medicinen tar till imorgon. En sträckning eller oprovocerad skada har jag inte upplevt på många år. Hoppas verkligen det blir en engångsgrej och att jag kan cykla till jobbet åtminstone i övermorgon. Helst också ett besök på rangen innan avfärd fredag. Ser verkligen fram mot att spela golf några dagar. Har ansökt och fått en 100% handicaphöjning från 7-14 efter många inaktiva år. Så nu hoppas jag bli farlig på bettingen..

Igår däremot var det ingen skada eller missöde. Vädret var inte lika fint som idag men helt klart good enough för lite cykling. Hade inte luftat tempocykeln sedan finalen i Sverigecupen för en månad sedan och blev lite sugen på att köra årets sista pass med tempocykeln. Tog bilen till Vikskolan Väsby för en tur upp till Almunge och tillbaka. Det blir 8 mil och tänkte att jag försöker lägga ansatsen med jämn kraft och kanske knappa 300 w så länge det känns bra. Och bra kändes det. Vi håller på att ta fram en produkt för konditionsidrottare i CELLEXIR och jag har fått hem ett bulkprov på mixen som jag testade med stor tumme upp igår. Dock inte för smaken som var helt utan tillsatta smakämnen / sweeteners. Det smakade en bit ifrån gott men wow vilket tryck mentalt och fysiskt. Upp till Almunge var det lite sida medvind och sydvästlig vind. Det gick ganska fort och nådde Almunge efter 4 mil med 42.5 snitt 290 w och "bara" 141 i snittpuls (81%) med lätt känsla. Pausade 2 min tog en gel, ett kort på cykeln och kyrktornet.

Ensam på Vikskolans parkering igår där annars många cyklister brukar samlas

och cyklade sen hem. Lite tuffare vind hem och farten gick ner och pulsen ökade lite kontinuerligt men jag höll kraften exakt på 290 w hela vägen och med en liten ökning sista km så blev det 291 w i 1.54 41.5 kmh snitt över 79 km med snittpuls 145 (84% av max). 


Toppennöjd med den avslutningen på en lika fin säsong.

Kom igen nu ryggen, och golfsvingen nu kör vi!




tisdag 2 oktober 2018

Säsongsavslutning CK Uni lagtempo 62 km & ny klubb nästa år

Då var det klart, färidgcyklat vad gäller race för i år. Det känns bra. Inte less på det, inte heller sugen att tävla mer. Det känns precis lagom att göra bokslut med cykelåret 2018. I alla fall vad gäller race. Det gjorde jag i söndags utanför Uppsala med ett mycket roligt lopp CK Unis lagtempo 4 manna med linjecykel (tiden tas på 3 man), tre varv a dryga 2 mil på en bana som var utsatt för ganska kraftig syd västlig vind som gav kantvind större delen av det rekatangulära varvet som du kan se på bilden här .



Inte lätt att få så mycket vindskydd mellan förningarna bakom mina starka lagkamrater i CRT Niclas Näslund Torbjörn De Jager och Daniel Godman. Men vi körde bra och hittade ganska fort in i en rytm och fart vi kunde hålla i stort sett hela racet. Pulsen hög nästan direkt och förblev så men bra ben hela vägen (blir oftast så för mig när jag tränat mindre ett tag, bra ben och mycket hög puls) och kunde gå på bra i förningarna med rimligt snabb återhämtning i vår lilla "kantvindsvinge". Efter en lång raka norrut i starten med kraftig kantvind svängde vi höger österut och fick fin medvind kanske runt 1,5 km innan vi skulle svänga söderut igen för ett nytt långt kantvindsparti. Niclas som låg först då kanske trivdes så bra i medvinden i sin bubbla eller vad det var som gjorde att han helt enkelt missade de stora gröna pilarna höger ditritade i vägbanan och körde rakt fram istället. Jag såg pilarna, skrek och svängde men både Tobbe och Danne åkte med Niclas rakt fram och alla ropade VÄND! Ingen optimal start i den stenhårda konkurrensen med ett 25 tal lag och flera starka lag med många elitåkare både från Stockholm CK, ett förstärkt Bålsta, ett lag från Uppsala med bl.a årets svenske SM 2 :a på tempo Staffan Arvidsson samt starka lag från Aros, Sumo & Uni mm.

Grabbarna lyckades som tur var ganska snabbt vända om och svänga vänster in på banan igen där jag låg och väntade och undrade lite för mig själv "hur tänkte ni där"? Iväg tillsammans igen och vi skakade av oss fadäsen fort och bra. Vi tappade nog max 30 sekunder så onödigt förstås men inget som påverkade oss speciellt mycket under loppet. Tobbe hade fått tungt i benen med lång belastning över FTP ganska tidigt så han fick stå över förningarna och som han sa efteråt istället sköta svansen för hur skulle det gå annars:-)? Han sa till mig när vi kom bort mot varvning första varvet att det här går inte längre jag får nog kliva av. Försök häng på en stund till så kanske det lossnar lite längre fram sa jag. Och nästa gång när jag växlade en bit in på andra varvet var han glädjande med där bak och hanterade vår svans med ackuratess:-)

Vi körde på bra och höll ett jämt tempo med 43.3 snitt de första två varven. Niclas vårt lok och tempogigant tog sina långa starka förningar lika stabilt som alltid. You Monster! Jag hade också en bra dag liksom Daniel som gjorde ett riktigt starkt lopp. Tobbe som krigat vidare heroiskt utan att låta ben som inte vill få bestämma kom upp några gånger på sista varvet och hjälpte till. Det höjde moralen och balanserade upp det regn som nu började tillta ordentligt. Kämpa nu grabbar bara 5 k kvar. Det sista tunga motvindspartiet innan vi svänger upp på stora vägen igen för slutspurten några km så öppnar sig himlen helt och det formligen vräker ner. Men nu kan inget stoppa oss nu är vi snart i mål både för loppet och för säsongen. En sista push uppför backen och sen max in över linjen tillsammans med killarna. Är helt slut där och toppar med 169 slag i slutfinishen vilket är 98% av maxpuls. Underbar känsla.Yes där satt den. Jag är i mål med året. Så mycket träning. En hel del träningsrace och tävlingar. Så många maxuttag från kropp och hjärna. Nu var jag i mål. Så kändes det. Jag stannade ensam i vägkanten och lät min andhämtning och kropp lugna sig. Regnet bara vräkte ner nu men jag bara njöt av att det var klart. Kände en väldigt stor tillfredställelse att allt gått så bra hela året och regnet kom nästan lite passande sista kvarten. Knappt blivit blöt en enda gång i år så det var ju på tiden..Jag har cyklat 9939 km i år enligt Strava samt en del ologgade mil plus en massa Wattbike och Monark inomhus i vinterstudion. Många bra resultat och mängder av nya personliga rekord. Kanske det bästa av allt? Inte en vurpa, ingen incident eller inblandning  i olycka, knappt en punktering (1 vad jag kan minnas). "I have to admit its getting better. Its getting better all the time" som Paul McCartney & Lennon skrev till klassiska Sgt Pepper skivan 67 året efter jag föddes. Jag har nu lyssnat ganska många gånger på Paul McCartneys nya skiva Egypt Station. Otroligt han är 76 år och gör nu en av sina bästa skivor. Fantastiskt imponerande Sir Paul snacka om att åldras med stil. Its never too late!

Vi kommer 3:a klart slagna av Stockholm CK som gör ett makalöst lagtempo med Kaftanski, Moncorge, Moren & Ansari. Bålstas elitklillar är tvåa och tar oss med en knapp minut men sedan kommer vi 4 gubbar 3 st H 50 och en H 45 nästa år. Vi kör de 62 km med 43.3 snitt. Min egen data nedan.


Några bilder från loppet överst målgången i spöregnet.

Resultat


Söndagens fartfantomer från Stockholm CK



Samling innan start och molnen börjat torna upp sig men ännu torrt



Danne & Tobbe trötta blöta men glada efter



Nya tider nya utmaningar och mål väntar. Nästa år kommer vi i CRT Masters landsvägslag att åka i en ny klubb under nytt namn och i egen regi. Det blir spännande och kul. Mycket är på väg att ta form, en del återstår. Jag kommer säkert återkomma i ärendet:-) Jag tackar Cykloteket och alla sponsorer Trek Kia Postnord & Ving för ett toppenår. Nu är det lite lugnt på cykelfronten ett tag. Lite lugn pendling innan säsongen i Vinterstudion börjar så smått. Kör hårt! Kör lugnt! Eller kör mittemellan, vad du än föredrar just nu. MEN KÖR!

lördag 29 september 2018

En sista push 

i morgon på CK Unis roliga lagtempo utanför Uppsala sedan är racen över för säsongen. Ska bli riktigt kul imorgon och känns perfekt som avslut följt av en lugnare period vad gäller mjölksyra och maxpuls. Men i morgon lär det bli en hel del av den varan. Vi startar sist av dryga 20 lag. Vi lyckades vinna premiären förra året i ett grymt kul och lika tufft lopp. 4 manna lagtempo på linjecykel tiden tas på tredje man. Förra årer körde vi de 64 km med 43.8 kmh i snittfart. Då förstärkta med maskinen Leo Kaftanski SCK. Ingen lek som benchmark den farten. CRT mönstrar med masters lag Torbjörn De Jager Niclas Näslund Daniel Godman och jag. Många bra elitlag med men vi gubbar ska försöka bjuda upp till hårt motstånd. Kommer bli en jobbig (och rolig?) historia. 

Nu åker vi gubbar!


måndag 24 september 2018

Idag för tre år sedan bröt jag höften - Fartrekord från landet och Peter Siepen kör på 25 år senare som inget hade hänt..

I dag för tre år sedan bröt jag höften här i cykeltunneln under motorvägen där E18 går på E4 norrgående bredvid Järva Krog.

Exakt tre år mellan bilderna en ren snabb glad Madone idag en lerig,förvånad o chockad Merckx då


Till höger på bilden ser man ingången till tunneln söderifrån


Jag cyklade vägen idag som så många gånger förr på vägen in till stan från Sollentuna. Men med lite mer andakt än normalt dagen till ära då jag närmade mig tunneln. Idag var det riktigt krispigt och kallt men väldigt fint i solen. Jag tar av det naturliga skäl alltid lika försiktigt i denna tunnel sedan olyckan då jag överaskades av ett hav av lera och en oundviklig vurpa med förödande konsekvenser och brott på höftbenet kroppens tjockaste ben av på tjockaste stället. AJ kan jag lova. Idag var det betydligt trevligare. Jag stannade till, kontemplerade lite i solen över de tre åren som gått och hur ofantligt tcksam jag är för att sedan januari 2017 (då jag fick operera bort all metall som orsakat stor värk) nu få vara helt återställd.

Bilden är tagen 6 veckor efter olyckan och brottet i mitten tvärs över höftbenet håller på att växa ihop precis där den 9 cm långa titanskruven blir något tunnare.


Ja t om om lite bättre form än när det hände. I lördags cyklade jag vanliga sträckan hem från landet efter några timmars allmänt arbete där ute på fina Smidö. Vi klippte sly och småbuskar i tre timmar så det var sen skönt att få sätta sig på sadeln ett par timmar för aktivitet man är lite mer van vid. Nu hade jag inte cyklat alls på tre dagar då jag fått en förkylning av tjejerna hemma som varit drabbade allihop. Jag brukar inte smittas av dem men nu gjorde jag det big time, funkar inte Cellexiret längre:-)?

Men i lördags var det fart på grejerna även om det var lite rossel kvar i halsen. Det var ju nära på extrem vind kanske 13-14 m/s stark syd västlig vind vilket skulle innebära en hel del medvind men också mycket kant och motvind i den omvänt U formade vägen hem från landet som blivit min cykelväg nu sedan många år. Rakaste vägen över Stäket är det bara 37 km dörr till dörr men dels så är Stäket vägen nu närmast oframkomlig på cykel i o m det stora vägarbete som råder, och med enfilig väg och massor av långtradare vill man inte cykla där kan jag lova. Dessutom så blir ju Smidö - Bro- Eriksund -Sigtuna- Arlandastad - Sollentuna / Landsnora med 66 km bra så mycket bättre träning också.

Jag hade glömt pulsbandet och blev bra förvånad då jag märkte redan efter 15-20 min att farten var hög + 40 och watten över 300 utan att det kändes jobbigt någonstans, pulsen kanske runt 135 slag zon 3-4. Fortsatte så i lite sida med bort mot Eriskund där det blev mer direkt medvind och wow vilken fart till gamla Uppsalavägen och bara fortsatte med gott flyt först till Sigtuna och därifrån hela vägen upp till den tuffa backen med en spurt till Arlandastad där jag stannade och pustade ut en minut. Jag hade KOM på sträckan och bättrat det några gånger och nu tog Madonen linjecykeln tillbaka det från tempocykeln som haft det någon månad. I lördags blev det 15 sekunder till och hela 47.1 i fart med kraftig hjälp av den starka vinden men också med fina 335 w.




Vid Arlandastad var det roliga slut och mest tuff kant / motvind sista 2 milen hem. Kunde dock hålla både fart och kraft förvånansvärt bra och kunde summera dryga 6 mil med nytt prydligt fartrekord på sträckan med 41.5 kmh 304 w / 321 npw i 1,5 timme mest kring låg zon 4 kändes ju minst sagt toppen.

Lika toppen var det efter en god öl i bubbelpoolen med Kajsa för att svida om till festklädsel och stor 50 års fest hos vänner.
Off to the party my love <3


Oj vad de hade fixat. 110 gäster hemma, drinkar champagne och snittar överallt med DJ Peter Siepen, skön prick 55 år extrem excentriker men med skön humor och löjligt bra form han är i. Kommer ihåg jag träffade på honom lite ute i nöjesvimlet för 25 år sedan. Han kör på som inget hade hänt, snacka om konserverad form och look. I like! Kul kväll!



måndag 17 september 2018

Anundsloppet RR - "Ingen mer utbrytning för dig"

Vi hade ett starkt lag om 5 CRT cyklister i gårdagens klassiska säsongsavslutning på det 77:e Anundsloppet i Västerås. Efter framgången förra helgen i Nynäshamn där vi hade 6 topp 8 i H 40 så siktade vi naturligt högt även igår. Startfältet var nog snäppet tuffare igår med många starka åkare landet runt i Seniorklass (blandade åldrar) igår på ett kort linjelopp med 15 varv på det 3.8 km långa (eller korta..) trekantsvarvet runt fornstenarna vid Anundshög. Ca 50 startande i Seniorklass som körde samstart med juniorklass. Trångt och snabbt direkt på det korta varvet. De första varven gick lite småhetsigt i 42 fart. Det brukar vara väldigt svårt att komma iväg i en hållbar utbrytning på det här varvet. Det blir lite som en hybrid mellan linje och GP lopp på varvet. Lätt värre att åka med klungan på delar av varvet och sen full gas i den tuffa backen upp mot mållinjen, av och på på och av. Inte den cykelform jag gillar bäst, inte heller gillar jag trängsel och dålig sikt i hög fart, låg ganska långt bak i klungan de första 3-4 varven och fokuserade mest på säkerheten runt mig. En kraftig inbromsning framför mig precis innan svängen upp mot målbacken gav lite adrenalinpåslag men annars som tur var inga incidenter, lite potthål som kan vara svåra att se i trängseln, några madrasserade avsmalnande väghinder som dök upp lite plötsligt första varven innan man hade lärt sig var de var. Annars fin cykling i ett soligt men för dagen ganska kyligt Västerås.

Vår taktik var attacker från de som kände sig starka och inte släppa iväg någon utbrytning utan deltagande från oss och sen hade vi ju våra spurtess Ljungberg, De Jager & Godman om det skulle hålla ihop till slutet. Björn Drakenward och jag kompletterade med lite mer allround egenskaper. Jag kände redan på uppvärmningen att idag är benen starka och fick bra självförtroende och tänkte idag ska jag köra hårt. Efter några varv hade dock min positiva känsla mattats lite i positioneringsträngseln i den stora klungan. Jag fick lite mer negativa tankar. Hur ska jag ta mig fram här? Ännu värre kunna komma ifrån? Det går ju ändå i 42 kmh. Cykling i linjelopp är så oerhört mentalt. Din egen värdering av situationen, dina och inte minst andras styrkor och svagheter. Ditt självförtroende eller avsaknad av det. En känsla jag ofta upplevt i linjelopp när jag tenderat att sladda lite långt bak i klungan och jag får för mig att är jag ändå inte lite trött? Nej det här går nog inte? Jag tappar lite lust till hela situationen på något sätt. I ett sånt läge har det nästan alltid hjälpt om jag stålsätter mig, tar i, cyklar framåt närmare täten av klungan för bättre kontroll och känsla av "I´m in the game". Man tänker att det skulle kunna vara jobbigare men det blir så mycket lättare, framförallt mentalt, för att inte tala om så mycket roligare. Och det är ju ändå för att det ska vara roligt jag håller på med det här, icke att förglömma.

Min klubbkamrat Torbjörn De Jager kommer iväg med en grupp en bit in i loppet. De får lite lucka men inte mer än ett 20 tal sekunder. Jag ligger fortfarande lite långt bak pendlar mellan mitten och bakre fjärdedelen i den stora klungan. Efter några varv äts utbrytargruppen in och jag tar mig lite längre fram då jag inser att nu lär det attackeras ganska direkt i försök att skapa nya utbrytarkonstellationer. Erik Johansson Uddevalla och en Hymer (Linköping) Martin Härn får en lucka runt 200 hundra meter. Jag ligger mitt i fältet och bestämmer mig för att ta sats lite bakifrån och försöka attackera ifatt och brygga ifatt till duon i front. Trycker på bort i lite kantvind med ett ryck på 20 sekunder nära max för att få lucka solo. Tittar mig över axeln, det lyckades, jag är nu mellan duon i fronten och den stora klungan. Har jag tur nu är det ingen i klungan som sätter efter direkt och tar med sig hela gruppen. Jag bombar på hårt för att brygga ifatt killarna i täten och når dem efter någon kilometers hård jakt på den snabba utförspartiet innan svängen upp mot målbacken. Har hög puls där efter hårdkörningen men kan nu ta igen mig lite på deras hjul en knapp minut innan jag känner mig fräsch igen och snabbt kan börja bidra, gå runt och hålla farten. Klungan är fortsatt bara dryga 20 talet sekunder efter.

Känner nu stor lust igen, vad hände? Helt plötsligt är jag där, i allra högsta grad, in contension. In the game. För bara en kvart sedan hoppades jag nästan på punktering. Så jag kunde kliva av. Märkligt hur hjärnan kan spela spratt ibland. Jag känner mig väldigt stark nu och vet att är det något jag relativt sett är bra på så är det att åka lagtempo snabbt. Hoppas bara att vår gemensamma kraft räcker. Känner tydligt efter något varv att det går fortare när jag är i spets. Jag gör mina förningar hårt runt 450 w med snabb återhämtning. Det ger självförtroende i matchen oss emellan, men räcker vår gemensamma fart? Vi håller fortsatt 42 snitt på varven och under hela loppet, men klungan är inte så långt efter knappa 30 sekunder. Jag drar hårt uppför målbacken några varv i rad. Martin från Hymer står över några förningar jag märker att han börjar bli sliten. Lite mer osäker på Uddevalla Eriks status. 2 varv kvar vi håller ca 30 sekunders lucka. Manar på killarna att fortsätta trycka på tillsammans nu så klarar vi det här. När vi går in mot varvning sista gången känns det bra. Vi har fortsatt samma lucka kring 30 sekunder. Känner att jag har en växel till om det behövs och tror nu det här skall hålla. Jag funderar några gånger på att attackera solo nu för att försöka avgöra innan spurt. Men av anledning okänd så avstår jag. Blev kanske lite för "bekväm" och fick för stort självförtroende och tänkte att jag kan nog avgöra i spurten istället. Jag ligger först i spåret ner mot sista kurvan. Tänker att jag ska avvakta efter kurvan i kanske 150 meter för att sedan dra igång den tuffs uppförsspurten i motvind. Men ut ur kurvan märker jag att jag har några meters lucka och instinktivt ändrar jag plan och går på max i ett försök att överraska, distansera och avgöra tidigare. Går för full där 10-15 sekunder, Martin har släppt men jag märker den obehagliga känslan att Erik har kommit in på mitt hjul bakom. Ett minst sagt subobtimalt läge med 200 meter uppför och motvind kvar. Vad ska jag göra? Fortsätta och hoppas jag håller och han tröttnar? Inte troligt i spets i motvinden. Slå av helt och försöka få om honom för att sedan börja om? Väljer det senare. Slår av farten helt. Det är fortfarande en 150 meter kvar. Erik går om mig han växlar fart igen och drar igång för fullt. Jag missar tempoväxlingen lite och har inte det som krävs för att ta mig först över linjen. Jag tvingas inse slaget förlorat och får cykla över linjen som i stunden besviken tvåa. Väldigt missnöjd först över jag kunde schabbla bort mitt avslut så tokigt. Det är väldigt små marginaler och snabba beslut som skall tas. Igår blev det helt fel. Jag skulle hållit mig kall längre och blev för het när en liten lucka uppstod efter kurvan. Den målbacken är alldeles för lång att ta i spets i motvind hela vägen. Men än mer irriterade jag mig på att jag inte attackerade solo några gånger de två sista varven när jag dessutom kände jag hade kraft för 5-6 minuters riktigt hård solokörning. Jag borde verkligen utmanat dem där och då och försökt avgöra solo.

Men jag glädjer mig desto mer åt att jag från ett tveksamt läge och oskön känsla fram till halva loppet kunde vända det till en stor framgång och en riktigt bra 2:a placering och ett väldigt bra genomfört lopp, förutom avslutet då. Men vi lever och lär. Nu tar jag med mig erfarenheten och vem vet nästa gång kanske jag får till det fullt ut? Eller näst nästa? Målet är inget vägen dit är allt. Jag tar med mig att jag tog mig dit jag ville vara i tuff konkurrens igår.

Dryga 30 sekunder bakom kommer klungspurten. Som så många gånger förr Stefan Ljungberg och Torbjörn De Jager klar 1&2:a. Det är kanske bara vår egen Daniel Godman som just nu kan utmana dem i Seniorklungan i en spurt. Daniel låg helt rätt i kurvan på 2-3 hjul och var superladdad och pigg. Tyvärr händer något med cyklisten i spets som får ett kast och nära fäller Daniel som får panikbromsa svänga utanför vägen och tvingas klicka ur pedalen och så var den spurten borta. Han är glad att han inte klotade omkull men förstås irriterad att inte få ge Stefan & Tobbe en match.

Vi blir 2,4 och 5 i laget inte så pjåkigt. Efteråt när vi samlas, först lite grattande och high fives, sen kommer galghumorn snabbt. "Vi skulle kört ifatt dig när du ändå inte kan vinna". Varför gjorde du inte som Niclas när han var i utbrytning förra veckan han vann ju? Man får bara en chans "Ingen mer utbrytning för dig". I love it! Precis som det ska va högt i tak med mycket glädje, humor och ironi.

Nu är tävlingssäsongen slut. Har inte tävlat lika mycket i år som några av de föregående men är supernöjd sammantaget med bra insatser i nästan alla de lopp jag gjort tillsammans med en fysisk form och kraft som aldrig varit bättre. Bäst av allt inga incidenter eller olyckor på snart 2.5 år. Anundsloppet är förknippat med mycket starka minnen för mig. Har inte tävlat här sedan 2015 och kul att vara tillbaka. Både 13 och 14 tävlade jag i elitklass här och gjorde bra lopp och för tre år sedan lyckades jag vinna Anundsloppet i mitt sista lopp som H 40 (med rätt ålder, körde ju ett förra veckan). 4 dagar efter den segern när allt var på topp cykelpendlade jag till stan och ramlade i en lerig tunnel vid Järva Krog och bröt höftbenet. Kroppens tjockaste ben, på tjockaste stället, rakt av. Från toppen till botten och den djupaste avgrund på 4 dagar. 6 månader efter det nästa stjärnsmäll in i en bergvägg på ett regnigt Mallorca 11 brutna ben och punkterad lunga. Jag är så oerhört tacksam att ha det här bakom mig och vara fullt återställd. Ja inte bara fullt återställd. T om lite bättre. Mot alla odds. Allting går och går det inte så går det ändå. Glöm aldrig det. 

Cyklingen har gett mig så mycket. En helt ny insikt till vad både jag och andra människor är kapabla till. Jag började ju cykla som 43 åring och redan efter något år fick jag en stark inre drivkraft till att ta reda på svaret på frågan. Hur bra kan jag bli? Den resan har tagit mig långt. Jag söker fortfarande svaret och det är jag mycket glad och tacksam för. På resan har jag lärt mig mycket om hur människokroppen fungerar både fysiskt och psykiskt. Jag har lärt mig om vad som skapar framgång oavsett ämne. Det korta svaret är "deep practice" och mycket sådan i kombination med sund livsstil i rätt miljö. Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet som farbror Barbro sa i Nilecity. Intresset att söka marginal gains och en toppenhälsa har även burit fram till starten av CELLEXIR som nu är inne i en mycket expansiv fas med etablering i flera länder och kraftig ökad försäljning och många nöjda kunder. Hur spännande och kul som helst. 

Cykelutmaningar är inte helt slut för säsongen. Söndag den 30 ska vi köra ett kul träningsrace CK Uni:s lagtempo 4 manna på linjecykel som är 64 km och tid tas på tredje man. Förra året var premiär och loppet samlade många lag. Lär bli ännu flera i år. Då körde jag och uberstarka Leo Kaftanski i SCK tillsammans med Stefan Kuhl och Stefan Ljungberg i ett väldigt lyckat och kul lopp. Vi har f.n banrekordet med 43.7 kmh i snittfart. Det lär utmanas av flera starka lag. Blir spännande att se hur det går i år. Vi ställer upp med ett rent CRT masters lag i år. Anmälda är Niclas Näslund, jag Stefan Kuhl och Torbjörn De Jager. En H55 två H 50 och så junioren Niclas som blir H 50 först nästa år. Vi lovar gubbarna ska försöka ge de unga en match. Its never too late!




På väg mot varving några av de sista varven

Här är en länk till resultatlista samt många fina foton av fotograf Lennart Hyse

Anundsloppet foto resultat

fredag 14 september 2018

Glöm inte bort att vila ibland - Tre dagars vila gav sug till Anundsloppet på söndag

Hade inte tänkt köra Anundsloppet på söndag i Västerås, kände mig ganska nöjd efter förra helgens tävlingar med bra tempo och linjelopp i lördags och söndags och så går bansträckningen på Anundsloppet en massa rundvarv för totalt 6 mil på det lilla 3 km varvet vid Anundshög istället för det längre milvarvet vilket jag skulle föredra. Men nu är jag ändå anmäld och ser faktiskt fram stort mot söndagens lopp som sker i Seniorklassen med flera av mina starka klubbmarater i CRT. Blir kul att tävla i nya fina dressen igen 

Nöjda med premiärtur i nya dräkten med Stefan Kuhl förra lördagen efter att vi kört Odensala tempobana med 1 s skillnad inbördes och vinst i H 50 samt H 55 SweCup.

Efter söndagens SweCup linjelopp i Nynäshamn där CRT tog placering 1,3,4,5,6 & 8 i H 40.

Vi ska även ha ett teammöte efter loppet hela laget för summering och planering framåt och då kan man ju lika gärna cykla lite förmiddagen när man ändå är där tänker jag. Cykla är annars något jag höll upp med hela tre dagar efter helgen. Låter ju kanske lite fånigt men tre vilodagar från cykling och träning vet jag inte när jag hade sist. Ganska skönt med en liten minisemester så här på slutet av säsongen och igår när jag skulle pendla till jobbet igen var det toppenväder och sol som i kombination med pigg och sugen kropp styrde mig till en detour på både dit och hemvägen från stan för totalt 11 mil igår. Några av er kanske likt mig läste Buster på 70 talet och kommer ihåg när Benny Guldfots skor styrde honom i en riktning han inte kunde påverka på fotbollsplan som sedan skapade mål ur tomma intet ifrån. Ungefär så var det för mig igår styret bara tog mig nerför Frestabacken norrut istället för på väg mot stan och jag kunde inte göra något för att stoppa det:-)

Först en magisk morgoncykling ut norr på vackra Skålhamraleden och sen samma väg tillbaka igen. Vägen är för många cyklister en norrortsfavorit i vackraste böljande miljö mellan Sollentuna och Väsby Vallentuna i ett landskap som är så långt ifrån storstad som du kan tänka dig. Några bondgårdar, blandat med något enstaka hus sedan stora vida vyer och skoglandskap med en väg som hela tiden svänger eller går upp och ned. Svårslaget vacker cykling. Inne i stan sedan efter knappa 5 mil med en själslig och solig boost ala grande med ben som gärna ville gasa på lite då och då även om det mest var skön zon 2 cykling.

Skålhamra tidigare i år

Mer vackra Skålhamra från igår

Happy Camper 


När jag skulle cykla hem kände jag bort mot Norrtull att ben och själ ville ha lite mer cykel idag efter den "långa"  tre dagars semestern. Satte som så ofta sikte att fortsätta norrut efter Edsviken Sollentuna förbi hemmet för ett varv Fysingen Runt. Lugnt tempo dit för att sedan trycka på i ett varv nära tävlingsintensitet på men ändå med några % kvar så det inte blir ett lidande. Det blåste ganska kraftigt och solen var på väg ner och gav ingen värme längre. De 12 grader som min Garmin visade kändes svalare. Varför blev det höst nu helt plötsligt? Fick sen snabbt upp värmen på min Madone i takt med ökad fart norrut mot Rosersberg. Bra fart och härlig känsla hela varvet utan att tappa tryck för en av mina bästa "efforts" med racer av alla gånger jag kört varvet trots lite sämre yttre förutsättningar.



Med det fina gensvaret av kroppen så minskade ju förstås inte lusten att tävla på söndag. Inte så dumt med någon dags extra vila ibland. Glöm inte bort att vila huvudet och kroppen ibland från cykling eller annan träning du ofta gör. Trevlig helg!

måndag 10 september 2018

Kul cykelhelg - Vinst i Swe Cup tempo och bra CRT lopp  i "fel" klass på Nynäs linje

Säsongen sista tävlingshelg för min del blev väldigt kul och lyckad. I lördags var det SMACK tempo i Odensala och säsongsfinalen i Swe Cup. Jag passade på att göra min debut i serien i årets sista lopp och lyckades bärga segern i H 50 20 sekunder före cupvinnaren Stefan Lindskog Prime Cycling och 28 sekunder före Jonas Thoren Jönköping. Men oj vad jag fick slita ont i lördags. Vädret var toppenskönt med sommarvärme men blåsigt med mycket kantvind. Kände tidigt på uppvärmningen att idag finns det inte riktigt där i kroppen. Har gått så bra så länge nu och kan förstås inte begära att jag ska sätta pers var och varannan gång jag sätter mig på sadeln men hade ändå stora förhoppningar inför racet om ett topplopp.Var helt på det klara med att hålla kraften på max 340 w ut till den tuffa vändningen uppe vid Halmsjön Arlanda efter 15 km. För att sedan på vägen hem förhoppningsvis kunna öka lite upp mot ett målsnitt om knappa 350 w. Senaste racet på samma bana med snäll vind körde jag strax under 40 min med 340 w så om alla stjärnor var på plats kanske det kunde gå att öka lite till. På onsdagen hade jag också klarat 350 w (4.8 w/kg) under Fysingen Runt i 25 minuter  med en sadel som lossnat och halkade allt längre och längre ned så jag trodde helt klart det kunde gå. Men som sagt redan på uppvärmningen så anade jag att idag skulle det bli kämpigt.

Klarade att hålla måleffekten ut men hade hoppats jag skulle få hålla igen lite. Nu var det långt ifrån så. Det var slitigt i kantvind och farten var klart långsmmare än sist. Det kommer att bli LÅNGT och TUNGT hem idag tänkte jag när jag mötte Cupledaren Stefan Lindskog efter hans vändning. Stefan hade startat 2 min före och jag var redan vid vändning lite vimmelkantig i huvudet men bedömde att vi nog åkt ganska jämnt ut. Men hur ska jag ta mig hem utan att helt gå in i väggen? Inte blev det bättre att sadeln för andra tävlingen i rad nu hoppade ner i ett gupp flera cm. Nästan så jag övervägde att byta där eller hoppades den skulle hoppa ner lite till så jag blev "tvungen" att bryta och kunde slippa plågan. Men sadeln åkte inte längre ner och efter att accepterat att några + 340 w idag blir det inte tal om idag  kunde jag i alla fall hitta en någorlunda ok rytm och fart utan att kollapsa helt hem. Vinden hem var också lite mer sida än ren mot som jag förväntat mig så tappade inte så mycket mer fart hem. Men det var mer på vilja än med fungerade kropp. Rejält besviken först över en tid som var minuten sämre än förra gången och med och nu 326 w snitt. Men det var inte bara jag som hade tyckt banan och vinden var tuff. De flesta hade det kämpigt och det visade sig sen att min tid räckte till seger. Väldigt kul och otroligt skön payback på insatsen som var allt annat än lätt vare sig mentalt eller fysiskt i lördags. Nu måste jag få fast sadelstolpen ordentligt fattar inte hur den helt plötsligt efter ett par år helt utan problem börjar åka nedåt. Kanske får prova med någon sorts grafitpasta eller? Vad vet jag om sånt?

Prispallen SMACK tempot H 50 Swe Cup avslutning med Stefan Lindskog Prime Cycling t v och Jonas Thorén Jönköping CK t h



Med Stefan Kuhl i nya race suit dräkten. Stefan vann mycket övertygande H 55 klassen med hela 1.48 men jag retade honom lite efteråt att han var nästan en hel sekund efter mig. Men bra för att vara H 55 Stefan:-).

Vi har fixat nydesign på CRT dräkterna från Pearl Izumi. Reklam och designbyrån BVD har gjort en enligt mitt tycke urläcker design i svart och vitt för våra dräkter och bilar. Tack BVD!

Igår nya tag med avslutningen för linjecupen som CK Valhall arrangerade i Nynäshamn på klassiska Falkenloppsbanan. Det blev ett speciellt lopp där vi i CRT mönstrade ett stort lag i för mig "fel "klass H 40 för att försöka hjälpa Richard Lööw ta hem totalsegern i linjecupen. Hur det gick? Läs gärna på vår fb sida där jag skrev en RR igår kväll.

https://www.facebook.com/CykloteketRacingTeam/

Richard Lööw Torbjörn De Jager JB Stefan Ljungberg & Daniel Godman 5 av 7 i CRT laget igår. Niclas Näslund och Per Kumlin saknas på bilden.

Igår em efter tävlingen gjorde jag lite cykelvård för mina tre Trek babies. Näst efter alla mina tjejer hemma kommer de här rätt högt på min lista..

Trek Boone 7 Disc Trek Madone H1 Trek Speedconcept Project One JB


fredag 7 september 2018

Imorgon SweCup final Smacktempot i Odensala

I helgen är det final i SweCup masters serie med SMACK Tempot i Odensala och linjelopp i Nynäshamn på söndag. Tempoloppet på tuffa 3 milsbanan vi körde i veckoserien cykelklubbsn SMACK arrangerar för några veckor sedan. Bättre sent än aldrig tänkte jag och kommer köra mina första lopp i SweCup serien nu sista helgen. Jag ställer imorgon upp i tempo H 50 som samlar många av landets bästa. Värmde upp idag (efter att skruvat fast sadeln som ramlade ner på onsdagsracet)  med att ta min Trek Speedconcept till stan och kontoret på Kungsgatan. 

Trek Citybike Speedconcept en lysande "instegspendlare" Dischjul & aerostyre är i princip oumbärligt på Sveavägen o Kungsgatan, eller?

Körde en hård intervall på vägen hem och följde upp med 10 min Wattbike som finslipningsväckning för blodflödet framför dagens Vueltaavslutning. Kändes mycket bra. Tror på ett bra lopp imorgon. Hoppas bara jag kan hålla styr på mig första kvarten. På något sätt lyckas jag nästan alltid överskatta min kapacitet och det brukar kosta mycket lidande på hemvägen och säkert en del sekunder också ofta.

Sen på söndag år det linjelopp i Nynäshamn på Falkenloppsbanan. Där kör vi ett stort CRT lag i H 40 allihop med 8 man. Tankem var att försöka hjälpa Richard Lööw ta hem totalcupen som han leder i H 40. Men nu är han i stort sett redan mästare då utmanaren Roger Boström mycket olyckligt vurpade och skadade sig illa med många brutna ben förra helgens lopp. Väldigt tråkigt och vet ju en del om hur det känns. Hoppas på snart tillfrisknande för Roger. Nu får vi försöka göra en bra laginsats tillsammans ändå på söndag. Målet måste bli att ta de flesta av topplaceringarna. Med Lööw, Ljungberg, De Jager, Näslund, Kuhl, Wikström o jag så ser det rätt lovande ut, åtminstone på pappret, men det ska ju cyklas också..

Trevlig helg!



torsdag 6 september 2018

RR Smacktempo Fysingen Runt - Pb med sadel på halv stång

På uppvärmingen reagerade jag ganska omgående på två saker. 1 det känns som jag sitter väldigt lågt. 2 det känns för jäkla bra i ben och kropp, idag kommer det gå bra. Jag körde hela banan ett varv som uppvärmning och efter en stund hade jag väl vant mig vid att sadeln kändes så låg och tänkt att det kanske är så jag brukar ha den? En stark lätt känsla i kropp och ben tog över tvivlen och uppvärmingsvarvet gick över 40 fart runt 75% av pulsmax. Nu åker vi tänkte jag och glömde bort / hann inte kolla sadelhöjden innan start.

Finalen i årets Smackserie hade samlat 53 cyklister som i bästa sensommarväder i september skulle cykla det 19 km fina varvet runt sjön Fysingen mellan Väsby och Arlanda. Jag tränar ofta på varvet och Strava säger 43 efforts sedan 2014 varav 21 bara i år så verkligen mammas gata för mig. Jag har kört loppet flera år i rad med jämna resultat 2015 med tiden 25.28 2016 blev det 25.25 och 2017 på 25.48 så mycket jämna tider de föregående åren. Noterat det nästan på alla Smacktempobanor att mina tider har ofta varit när på sekunderna lika år från år sedan 2013 men i år glädjande lite snabbare på flera av dem. Its never too late!

Jag är i toppform. Igår var målet att slå min bästa tid. Satte av snabbt förbi Löwenströmska sjukhuset och ned det snabba partiet mot Rosersberg innan några lite tuffare backa tar vid. Har Henrik Westling (som verkligen utvecklats mycket) 30 sekunder framför mig och trots en som så ofta lite väl hård start första 5-10 minuter med över 360 w så verkar jag inte ta in speciellt många sekunder på Henrik. Men får självförtroende när jag ser kraftmätaren visa så höga nummer och nu blir det snart lite svag medvind hemåt söderut tänker jag. Drygt halvägs känner jag att sadeln flyttar sig lite mer neråt, NEJ inte nu när jag har så bra lopp på gång. Försöker sitta så mjukt och tyngdlöst som möjligt och hoppas att den skall hålla sig där resten av loppet. Börjar nu få sota för den hårda öppningen och får inte upp det där riktigt fina trycket hemåt på den natursköna lantliga vägen vid Skånela bort mot Almungevägen. Men långt ifrån någon genomklappning och jag har nog närmat mig Henrik några sekunder till trots att min snitteffekt sjunker något på hemvägen. Är nu vansinnigt trött och ber till gudarna att sadeln inte skall falla ner helt eller mer nu. Snälla mållinje var är du? Ja är det någon som vet det så är det väl jag som cyklat den här sista biten på Almungevägen ned mot Vikskolan 100 tals gånger. Uppförsbacken går bra förbi motorbanan men i väghindret vid infarten till Vikskolan så hoppar sadeln ner ytterligare. Jag känner samtidigt vilken tur! Nu är det bara 300 meter kvar och kan växelvis stående och sittande på halv stång ta mig över mållinjen utan att tappa så mycket fart. När jag senare stannar och tittar på sadeln sitter den ca 6 cm för långt ner och en av skruvarna är nästan uppgängad. Beats me hur det har gått till. Aldrig varit med om det tidigare.

I mål ordentligt utpumpad med tiden 25.17. Väldigt nöjd med PB på banan och farten var 44.9 kmh nytt pb också i kraft med 348 w 355 npw. Min kadens har gått upp kraftigt i år. Igår med snitt 102. Inte minst nöjd med tanke på sadelproblemen och superkul att kunna sätta pers. Jag hade ett mål innan att i den bästa av världar komma under 25 minuter. Så bra det kändes igår så kanske kanske det hade gått med en lite försiktigare öppning och med sadeln på rätt höjd. Men det får bli nästa år.. Resultatet åter igen för 4 gången i rad tror jag en 4 plats. Sa någon Sven Nylander? Kände mig dock inte som förlorare. Hur skulle jag kunna göra det när jag återigen den senaste tiden nyss satt pb Tvärtom som en mycket nöjd snart 52 årig silverpil i sina bästa år med bara tre snabba "juniorer" i 30 års åldern före och till segraren som så ofta i år Jimmy Carlsson Bålsta skiljde det "bara" 27 sekunder vilket jag är klart nöjd med, en mindre marginal än de senaste loppen. 


Efter loppet säsongsavslutning med trevlig och god fika med mackor på Vikskolan. Prisutdelningar i totalcupen för linje och tempo. Missat årets linjelopp men kört många av tempoloppen med bra resultat vilket gav seger i H 50 cupen. Vill passa på att ge en STOR eloge också till alla eldsjälar med Håkan Johnsson SMACK i spetsen som arrar den här tävlingsserien år efter år. Otroligt jobb ni lägger ner. Att som Håkan vecka efter vecka hasta till tävlingplasterna för att vara där bland de första fixa med alla anmälningar, nummer lappar och tidtagningschip. Sen alltid ut som förste cyklist på banan för att kunna samla ihop allt efteråt. Hem och jobba med resultaten några timmar på sena kvällen och ut med dem på nätet strax innan midnatt. Vecka efter vecka år efter år. Det är stamina och uthållighet det. RESPEKT!

Resultat Smack Fysingen Runt

En del av årets medaljörer i linje och tempocupen


Hem i mörka men fortfarande ljumna kvällen för ett skönt bad med Kajsa i poolen 28 grader, en sällsynt lyckad  onsdag i september.


Håkan Johnsson delar ut pris till en av världens snabbaste D 50 cyklister Anna Svärdström och synskadade Louise Jannering som visade hur man cyklar tandem. De körde över 41 fart tillsammans. Mycket imponerande Paracykling Anna & Louise!

Igåe en lowrider variant av min sköna Trek Speedconcept med sadeln ökande 3-7 cm längre ner. Men det gick på vilja det med..