söndag 16 december 2018

52 

Sitter i musikrummet och njuter ett iskallt glas Kombucha som Kajsa bryggt, smaksatt med ingefära. Kombucha är det nya svarta. Inom några månader kommer varenda hipster på SOFO (söder om folkungatan) brygga sin egen Kombucha. Mark my words. Supernyttiga tarmbakterier och en cool bryggprocess med scoby svamp som växer mycket snabbt organiskt. 

Snart 2 nya Kombuchabryggningar klara

Njuter minst lika mycket av att finstereon äntligen är lagad efter en drygt 3 månaders lång lång väntetid på verkstan för att få ordning på förstärkaren från norska Electrocompaniet som hade en transistor som gått sönder. Till slut ä den hel igen och vilket härligt ljud. Kör Bob Dylans klassiska Blonde On Blonde ett av världens bästa album genom tiderna från 66 mitt födelseår. På tal om födelseår så fyllde jag 52 igår. Ett varv till runt solen, ett särdeles bra sånt. Tacksamt ödmjukt för allt gott jag har runt mig i livet. Fick en massa fina presenter bl.a den här fina fotoboken med foton från Bob Dylans transitionsår då han gick från akustiskt till elektiskt 1964-1965. Historiska bilder snyggt förpackade.


Vi hade släkt och vänner 30 pers på middag hemma igår. Kajsa övertrumfade som alltid de extremt höga kulinariska förväntningarna, igår en lax med schechuanpeppar, fänkål, salladslök chili och pakchoi stekt i i vitlök ingefära med hoisin sås. 10 poäng följt av dito poängs efterrätter av olika slag. Tacksamt ödmjuk som sagt..

Festligheterna har som ofta i december avlöst varandra. Julbord onsdag och torsdag så en bra bit från kaloriunderskott denna vecka. Ändå hunnit träna några gånger emellan allt gott att ät och dricka och igår på födelsedagen ville jag checka av hur en 52 åring stod sig i relation till den 51 åring han varit nu innan i ett år. 2 km rodd med ganska hårt tempo på 7.19 men ändå inte över 150 puls i slutet så det kändes bra. Tog sedan en hård 20 på Wattbiken på dryga 300 w och även den kändes klart bra. MEN långt ifrån så bra som det kändes idag. För idag hade jag nämligen laddat för att se nya Springsteen on Broadway filmen i Vinterstudion som släpptes idag på Netflix. En intim enmansshow akustiskt med gitarr piano och munspel i 2.5 timme inför 900 personer där Bruce på ett oerhört fint och gripande sätt varvar sina mästerverk med långa historier om sitt liv hans uppväxt och vad som format honom. Magiskt bra från den störste artist jag vet. Och vilken historieberättare han är.. Minutrarna bara tickade på under lätt känsla på Wattbiken. Tänkte köra en timme men det blev 80 minuter lugnt först som gick med sällsynt lätt känsla och decent watt trots låg puls och helt utan mattning. Så bestämde mig att avsluta med en hård 20 idag också på 300 w. Har helt väntat med ansträngningar över 90% hela första delen av lågsäsongen nu. Dels för att jag inte haft lust men också för jag vill bygga upp en bra aerob form utan inslag av slitiga maxintervaller. Deras tid kommer senare. Idag var det en härligt lätt känsla på 300w även med 120 min a 220 w innan. Pulsen låg första 10 knappt över 140 och toppade som högst 148 mot slutet med snitt 142 vilket "bara" är 82% av max. Länge sedan jag cyklade 4.13 w/kg med så lätt känsla och låg ansträngningsgrad.


 Inte helt fel andra dagen som 52 åring. Men fattas bara annat. När man ser Bruce Springsteen on Broadway framföra en sån fantastisk show under 2.5 timme och karln fyller 70 nästa år då fattar man att det finns bra många år kvar för den som vill och inte slutar drömma. Resan har bara börjat!

2.5 timmes högtidsstund idag i Vinterstudion med bästa sällskap Bruce & a Wattbike. What more could a man ask for?


tisdag 4 december 2018

Plötsligt händer det

 En underbar morgon. Det var milt och regnade inte. Förstås blött på vägen men skönt i luften och kroppen kändes pigg och glad bort mot Silverdal på vägen in mot stan och precis när jag försiktigt som alltid kört igenom olyckstunneln där jag bröt höften för tre år sedan under E 18 där den går på E4 norrgående vid Järva Krog. Där plötsligt händer det. Solen bryter igenom och lyser mig rakt i ansiktet när jag ska gå ner med cykeln på cykelbanan från busstoppet på E 4:an. Stannar och tar ett kort för att liksom bevisa. Jo det hände faktiskt. En kort stund förvisso men ack så skön.


Lyssnar på suveräna Mumford & Sons nya skiva, amen är de bra eller? Älskar Marcus Mumfords röst, ton och låtar. Har köpt biljetter till deras Sverigekonsert senare nästa vår, blir en högtidsstund. Svårslagen morgon som satte tonen hela dagen för en utmärkt dag. På hemvägen hade det naturligtvis börjat regna igen så allt var som vanligt, men vad gjorde väl det. Fortfarande milt ute och ben och huvud var det inget fel på heller. Hemma ikväll har jag satt på dubbdäck på min grymma Trek Boone 7 Disc. Har haft en jäkla tur i år och drabbats av bara en eller kanske två punkteringar och inga andra tekniska missöden heller. Och det är verkligen tur för jag är så sällsynt kass på allt mek, tummen mitt i handen skulle vara ett alldeles för smickrande omdöme. Och inte hade jag lyckats vila mig i form vad gäller flinkhet att snabbt få av och på däcken nu heller. Man blir ju sällan så mycket bättre på att göra grejer av att just inte göra dem. Oavsett om det gäller att byta däck, cykla eller andra saker i livet. Practice makes good. Ja ja till slut satt dubbdäcken där på plats i alla fall. Ok Kung Bore bring your best shot!



söndag 2 december 2018

Hårdkörning på Bosön "Velodromen"

Ett lysande träningspass i arla morgonstund med start redan kl 7 ute på Lidingö och innecykling på Bosöns 200 m löparbana. Vi var 9 cyklister som valde att cykla runt runt 8 x 8 min hårda intervaller med 2 min vila istället för sovmorgon. Tror ingen av oss ångrade sig efteråt. Det blev ett grymt bra pass. Tänk er det passet på en trainer eller Wattbike? Hade krävts en del pannben för att mäkta med på ett bra sätt. På "minivelodromen" är det däremot väldigt kul. Vi kan cykla varven upp mot 42-44 innan det blir farliga lutningar i kurvorna med ökad risk för att en pedal tar i på innern. Det blir en härlig fartkänsla och framförallt är det väldigt kul att cykla på sin racer med andra likasinnade och duktiga cyklister. Man får ha bra koncentration för att cykla säkert med positionen och med växlingarna i dragjobbet. Varven i spets kräver hög effekt och sen när man går upp på bana 2 för växling ska man komma ner igen och in på sista hjulet så smärtfritt som möjligt. Börjar man bli trött eller dragit lite hårt ett varv eller två kan det bita i rätt bra när man ska in på hjul igen innan det går lite lättare några varv igen i suget bakom. Vi var 5 som körde i en lite snabbare grupp. Jag Torbjörn De Jager, Krister Bergström, Pär Carling och Ricky Klingvall. Vi körde riktigt bra ihop och ingen av oss gick därifrån utan att ha tagit i ordentligt kan jag lova. Trodde att gårdagens hårdkörning på Wattbiken med 80 min och en avslutande hård tjuga nära max skulle drabba mig hårdare än det gjorde. Hade en bra känsla och kunde gå på med en lite ökande kraftkurva i intervallerna. Landade på 291w/298 npw snitt för de 8 intervallerna med snittpuls 146 (84%) max 159 Några föll ifrån då och då på intervall 5-8 och på sista hamnade jag själv de första 5-6 varven i hög fart och runt 350 w men oj det började ta ordentligt hårt där och när grabbarna närmade sig bakom var det tacksamt att snurra de sista 5 minuterna ihop igen. En toppenstart på dagen.

Trött och nöjd efter med två riktiga stormästare. Min klubbkamrat Torbjörn De Jager med mängder av Masters SM guld  och jag flankerar Krister Bergström världsmästare i Masters H 60 linje 2017 i Frankrike och brukar göra rent hus på de flesta Mastertävlingar. Som om inte det räckte är han 5 faldig världsmästare i segling i klassen 505 mellan 87-02. Världsmästare i två helt olika sporter. GALET. Snart 62 år och siktar på Vättern under 7 timmar igen. Its never too late!

Pär Carling stark idag verkar inte ha slarvat med träningen.


lördag 1 december 2018

Första hårdkörningen i Vinterstudion och imorgon racer inomhus på Bosön

Bra pass idag i Vinterstudion framför skidorna i dito sändning. En timme låg puls Wattbike 227 w a 127 puls kändes så pass bra att jag bestämde mig för säsongens första tuffare pass och en spontan tjuga, med målet att hålla > 300 w. Det var bra länge sedan sist jag cyklade mig rejält trött och hade nästan glömt bort den där lite brännande känslan i benen när mjölksyra börjar nalkas. Ingen helt suverän känsla, men det gick ganska ok utan att göra för ont vare sig i huvud eller kropp. Sista 5 gick pulsen upp på dryga 90% av max i en jämn belastning hela vägen utom en slutspurt sista 45 sekunder. Det blev 308 w 4.22 w/kg med snitt 151 puls 87% av max så ganska ansträngande men sammantaget bättre svar och prestanda än jag vågat hoppats på. Följde upp med ett par km rodd direkt efter. 



Imorgon bitti redan klockan 7 blir det nu hastigt och lustigt ett pass på inomhuslöparbana 200 m på Bosön. Chansen dök upp nyss och lika bra att passa på. Kul att cykla racer inomhus på Stockholms lilla minivelodrom där det faktiskt gå riktigt bra att cykla i farter upp till dryga 40 innan lutning och krafter blir för stora för banan. Men för att hålla + 43 på den ganska tröga löparbanan krävs rejält med kraft >350 w skulle jag gissa så ingen begränsning av träningseffekt pga banan. Vi brukar köra 8 x 8 med ett par minuters vila emellan. Lär bli pulshöjning imorgon också..

fredag 30 november 2018

Rough Ride

Rough Ride a la grande var det i morse till jobbet. När jag lämnade Landsnora regnade det lite men det var några plusgrader och jag har inte cyklat ute på 4-5 dagar så det var rätt skönt att komma ut. Ett litet tag i alla fall innan regnet som direkt tilltog gjorde mig dyngsur på 5 minuter och motvinden från hell, ja i alla fall från söder piskade mig i ansiktet. Rough Ride helt klart men kändes ändå lite kul för jag hann inte bli för nedkyld innan jag kunde komma in på kontoret för en het varm dusch. Nu väntar snart lite skönt blöta kläder och hemcykling i beckmörker. MEN i medvind! Som balsam för själen den sista november. Vad mer kan man önska sig?

Har annars fortsatt med lite behaglig låg till medelpulsträning denna vecka tillsammans med styrketräning och roddmaskin och aeroba formen och styrka ökar stabilt nu känns det som efter någon månads svacka. Igår en klart högre nivå på en hel timme än vad jag höll förra veckan på halva tiden. På väg åt rätt håll, men väntar nog någon vecka till innan det blir intervalldags. "Let your body decide where you want to go high or low fast or slow" Trevlig helg!


söndag 25 november 2018

MAF test 50 w bort och det fattas en del på roddmaskinen också, men annars är det bra, ja förutom rethostan då:-)

Wattbiken ljuger inte. Det fattas en hel del till bra form. Men den 25 november kan man kanske leva med det? Det är en väldigt relativ känsla det där med hur lätt eller tungt ett visst motstånd kan uppfattas. Tyckte jag kände mig ganska ok idag på ett 30 min MAF test (jämn puls 80% av max) men Ipaden och dess siffror på Wattbikeappen sa något annat. Testet slutade med 238 w snitt 3.26 w/kg med en fallande kraftkurva från 265 w ner mot 230 på slutet för att kunna hålla bibehållen puls på 80%. Ca 50-60 w från toppform på samma test. Practice makes good, vice versa är också sant visar testet. Jag har tränat medvetet sparsamt nu i 6-7 veckor dels för att periodisera och genom en lite längre period helt utan större pulspåslag förhoppningsvis bygga upp lite sug framåt, men även en taktik att övervägande bara köra låg till medelpuls nu ett tag till för att bygga aerob bas bättre innan block av högintensiva intervaller läggs till. Tror det är en stor fördel att ha en bra aerob bas på plats innan hårdkörning. Immunförsvar och allt annat blir bättre då och man kommer tåla hårt slitande intervaller väsentligt bättre. Kanske pga sämre aerob status nu senaste månader jag haft en jobbig rethosta nu under många veckor som inte vill släppaa. Den har satt ner funtionen och träningsviljan också. 

Kul nu är säsongens Vinterstudio igång hemma i min egen dito. Kul att se Kalla och Ebba åka någorlunda tight med Johaug idag.


Följde upp med 2 ganska hårda km Concept 2 på 7.22.


Fattas naturligt även där en bra bit till en Sub 7 utmaning men det kommer under nästa år. Jag ställde ju upp i Masterklass på inomhus SM rodd i våras på Lidingö efter att ha haft roddmaskin i 5 veckor. Rodde då 1 km på 3.17 (en mycket nära döden upplevelse sista minuten ) men den totala tömningen gav till stor förvåning och lika stor glädje seger i en hcp klass med tillägg / avdrag betoende på vikt / ålder. Det är lite kul med Concept 2 maskinerna eftersom de är så exakta och man kan jämföra sina tider globalt på en onlineranking. 3.17 på 1 km i H50 lightweight <75 kg räcker ända till topp 10 2018 i världen. Kanske är det rodd som är min grej istället? Men synd att det gör så vansinnigt ont överallt i kroppen när man går max. Det får nästan en hård intervall på cykel framstå like a walk in the parrk. Men för jäkla bra allroundträning för hela kroppen och grymt komplement till cyklingen.

https://log.concept2.com/rankings/2018/rower/1000?rower=rower&age=50-59&weight=L&status=verified


Jag var också med i Coltings pod i veckans avsnitt. Kul och har fått en hel del positiv feedback om inspiration vilket är ännu roligare. Här kan du lyssna om du vill:

https://itunes.apple.com/se/podcast/coltings-nakna-sanning/id981913433?mt=2&i=1000424359614



torsdag 22 november 2018

Gäst hos Coltings Nakna Sanning

Jag gästar Jonas Coltings pod. Vi talar bl.a om att börja sent med en idrott, erfarenheter av olika träningsupplägg, att prestera upp i ålder och om möjligheten att bli bättre som 50+ i en tuff sport som cykel. Att komma tillbaka från svåra skador. Hur livsstil påverkar kropp och gener och min resa som ledde fram till CELLEXIR Kul om du vill lyssna!

https://www.acast.com/coltingsnaknasanning/191.jonasbohr

https://itunes.apple.com/se/podcast/coltings-nakna-sanning/id981913433?mt=2&i=1000424359614


Nu i samband med Colting pod ett prova på erbjudande om 2 månader för 1 med koden :colting vid utcheck i kassan. En perfekt julklapp till någon du bryr dig om och till dig själv😃👍


tisdag 20 november 2018

Cykelpendling - Finlunch på Grand & Gäst hos Coltings pod

Kul dag trots en allt mörkare november. Frisk incykling till stan 17 km, lite kallt kring nollan men torrt och bra cykelväder. Någon timme på kontoret innan jag tog emot Jonas Colting och Niklas som kom på besök i Stockholm och till vårt kontor för att spela in ett podavsnitt med mig som gäst i fredagens Coltings nakna sanning. Men först träffade de Ann Fernholm som bl.a skrivit boken Ett sötare blod och medan de gjorde sin inspelning till kommande veckas pod kunde jag kila iväg till Grand för en lunchföredrag om det ekonomiska läget i tillväxtmarknaderna (finns väl lite övrigt att önska både där och i världen i övrigt om man förenklar bilden något kring börsens förutsättningar). Desto trevligare var lunchen. En grym hummersoppa och kräftstjärtssmörgås följd av en ännu bättre smörstekt torskrygg med rotfrukter, pimentos de padrone, knaperstekt bacon mm som fulländades med ett riktigt bra fransk Chardonnay till. Toppklass rakt igenom som alltid på Grand.

Mätt och belåten vandrade jag tillbaka till kontoret på Kungsgatan för att spela in podden med Colting. Den kommer på fredag och hoppas den blir intressant och inspirerande att lyssna till. Tycker vi hade ett trevligt samtal kring att börja sent med idrott och försöka nå högre nivåer. Olika träningsfilosofier och erfarenheter av dessa. Att komma tillbaka från svåra skador. Livsstilens inverkan på prestation och välmående. Min egen resa som ledde till starten och utvecklingen av CELLEXIR mm.


Toppklass på Grand


Nu ska jag snart cykla hem i vintermörkret. Tror det kommer kännas lite lättare än vanligt, trots de sura börserna..Som min kollega Robban nyss sa. "Det är så himla bra nu för när jag cyklar till jobbet nu på morgonen från Täby så är det mörkt, och när jag cyklar hem så är det också mörkt. Det är så grymt bra för då glömmer man liksom bort de tråkiga sträckorna på vägen för man ser dem inte". Robban kan se livet från den ljusa sidan även när det är mörkt kan jag lova och med ens kommer det kännas roligare att gå och byta om till cykelkläder snart. I love it!

söndag 18 november 2018

Ute på vägen igen - 8 blåsiga mil & podgäst x 2

Skönt att komma ut på en lite längre cykeltur ute igen. Det var bra länge sen sist, tror inte jag har cyklat mer än till jobbet på 7-8 veckor. Naturligt i samband med säsongsslut och lågsäsong betydligt mindre träning senaste 2 månaderna och med tanke på det kändes det över förväntan i både ben och kropp under rundan som gick i jämt zon 3 tempo i dryga 8 blåsiga mil. Framförallt en go känsla att var ute på vägen igen. Kunna ställa sig upp händerna i bocken och känna cykelns rörelser som en förlängning av kroppen. Underbart. Det var ganska bistert 4-5 grader gråmulet och en kall frisk nordlig vind. Skönt att ha den mot på utvägen ända bort till Lunda Livs för att få medvind hem. Brukar oftast blåsa i andra riktningen. Körde solo med min fina CX Trek Boon 7 Disc. Stannade och tog en banan (annars bara vatten i flaskorna) när all motvind var avklarad och den roligare medvindscyklingen bort mot Lindholmen och Markim på mina vanliga vägar skulle ta vid. 

Skön skjuts hemåt stundtals de sträckor vinden hamnade rätt, men vinden, kylan och ovanan att cykla ute tog förstås en hel del på farten och man känner sig lite urblåst men sammantaget toppenskönt, inte minst efteråt.


På tisdag händer det en rolig grej då ska jag träffa Jonas Colting och hans sidekick Niklas och jag ska vara gäst i deras populära pod Den Nakna Sanningen här det senaste avsnitt som handlar om en av hans hjärtefrågor matkultur och hur galet det blivit i stora delar av världen med en skenande diabetesepidemi Diabetesgalan Avsnittet jag ska medverka i kommer nog handla om hur det är att börja sent med en tuff konditionssport som cykel och försöka nå förbättring långt upp i ålder samt att komma tillbaka från svåra skador och säkert en del kring CELLEXIR projektet. I fredags släpptes även ett nytt avsnitt av Maratonpodden med Mustafa Mohammed som gäst. I det avsnittet är jag med sista kvarten i en bonusintervju och talar om min resa. Lyssna gärna här på programmet: https://podcasts.nu/avsnitt/maratonpodden/128-mustafa-mohamed




torsdag 15 november 2018

Från Sao Paulo till Vinterstudion & bänkpress med Clint Eastwood

Sitter på ett morgontåg till GBG för mässjobb ett par dagar. Mycket resande nu senaste dagarna. Vi hade en kul långhelg i Sao Paulo med F1 på fina Interlagosbanan och hospitality i Porsche Paddock Club fredag-söndag. Riktigt kul och mäktigt att se fartmonstren dundra förbi. Synd med Marcus Ericsson som misslyckades direkt i starten efter 6 plats och klart bästa kvalet någonsin. Otroligt vilken fartskillnad både visuellt och i verkligheten det är mellan F1 bilarna och Porsche Carrera Cup bilarna (som i sig är monster på över 500 hk) och klart snabbare än te x STCC bilar. Ändå kör F1 bilarna de snabbaste varven på 1.07 med banrekordet Lewis Hamilton satte i kvalet och Porsche på 1.37 nära 50% mer tid. Ännu tydligare blev det när hela banan fylldes med Ferraris av alla de sorter. Flera hundra på banan samtidigt när vad som såg ut som Brasiliens samlade Ferrariägare fick köra banan. Då tyckte man de värstingsbilarna såg ut att stå still i jämförelse med Porscharna. Snacka om tripp trapp trull. men oj vad mycket vackra Ferraribilar.


NicoHulkenberg kraschade sin Renault på träningenJohansom sponsrade en bil med sin nystartade kepsfirma John Hatter med tryck citat från klassiska filmerInte helt lätt att kliva in genom säkerhetsburen
Nej men skål då

Sao Paulo var också en annorlunda upplevelse. Första gången jag var i 20 miljonerstaden  en av de allra största i världen och verkligen absurt stor. Fattigt fattigt och många riktigt rough areas, favelor man inte bör vistas i men samtidigt i många andra delar en urban moderna storstad fylld av häftiga restauranger, barer och nattliv. Grymt klimat också det ligger på 800 m höjd så det blir sällan för varmt och inget större behov av AC jämfört med Rio som bara är 40 mil bort. En av killarna som var med under helgen och numer bor i Sao Paulo efter att ha bott 15 år i Rio beskrev också kulturskillnaden städerna emellan som monumental. Lite förenklat Rioborna är lata drönare som hellre softar på Copacabana och Sao Paulo innevånaren är arbetsam med ambitioner. Det förvånade mig som hade hört att Sao Paolo inte var något vidare av några bekanta som varit där. Men jag gillade staden sammantaget. Men det verkar inte vara något vidare för cykelträning..
Den lilla hotellpoolen på 18 våningen kändes lite under medellängd på de många hundra höghusen i Sao Paulo skyline.


Efter en lång flygresa var jag hemma tisdag em. Lite sliten förstås efter 3 dagars konstant påfyllning av den inte mest hälsosamma drycken och alldeles för mycket mat, men kunde sova bra i den lyxiga flygstolen på fina SWISS planet. Tittade på Meryl Streep x 2 på hemvägen först Mamma Mia del 2 där hon iofs är död men med lite på slutet. Sedan på klassiska under broarna i Madison County mot Clint Eastwood som gjort den också. Gripande story som jag inte sett tidigare och jäklar vilka skådisar dom är. Har ett roligt minne med Clintan. Mitten på 90 talet tränade jag ofta på World Class Gym på Luntmakargatan i Stockholm. En gång när jag körde bänkpress kom det fram en stor man och frågade på amerikanska "Can I go inbetween Your sets"? Go ahead punk make my day- sa jag inte.. Yeah for sure svarade jag till Clintan som var på besök och promotade en ny film och så körde vi några set bänk ihop och passade varandra. Han var grymt tight och stark i kroppen och bollade med 90 kilo på stången då i 65 års åldern. Vilken kung han är still standing nu 88 år.

Hemma efter lite uppackning tog jag en lugnt pass med lite rodd och Wattbike i Vinterstudion redan på tisdag kväll. Skönt att svettas ur lite champagne måste jag säga. Även av den varan kan det bli för mycket.. Tittade på en Netflix dokumentär om Michael Jacksons planerade sista storshow This Is It. Såg ut att bli en mycket imponerande show och bara för sorgligt att den inte blev av, poor soul. Igår kväll såg jag klart den och tog 30 ganska snabba minuter på Wattbiken med första lite halvhårda passet på länge. Form är ju som ni vet färskvara och det finns nog bättre sätt att skaffa den än att flyga över halva jorden och dricka champagne men va fan det finns ju fler saker i livet än cykel, inte minst när det är lågsäsong.

söndag 11 november 2018

Sao Paulo F1 Grand Prix

Kul dag på klassiska Interlagos banan igår på kvalet inför dagens F1 lopp. Marcus Eriksson gör sitt klart bästa kval och startar idag 6. Fantastiskt kört av Eriksson med "bara" de omöjliga bilarna framför från Mercedes Ferrari och Redbull.

Det körs också Porsche Carrera Cup där vi i vårt resesällskap har med en bil som tävlar. Magnus kom 16 igårdagens race. Körde stabilt men som gäst får han vikthcp med 35 kg så hart när omöjligt att kunna konkurrera riktigt högt upp. Häftigt att höra honom berätta om alla detaljer kring racingen och vilka preciosionsvertyg de kör. Carrera Cup bilarna har mer än 500 hk och är helt strippade på inredning / vikt. Ändå ser de ut som traktorer på banan i relation till F1 bilarna när de blåser runt kurvan och uppför backen utanför Porsche Paddock Club där vi hänger hela helgen och blir bortskämda med en aldrig sinande ström av mat och dryck. Hamilton satte banrekord i Q3 och körde varvet på drygt 1.07 De snabbaste Porschevarven går på 1.37 så rejäl skillnad på snabbt mot snabbast. 

Inte lätt att klämma in sig genom säkerhetsburen. Magnus berättade att de med ABS bromsarna behöver trycka upp bromsarna i 100 bar i varje kurva. Fick prova det och mina cykelben fick ta i ordentligt för att nå +100 bar. Gav ett helt annat perspektiv och förståelse för hur tufft det kan vara att köra racing.

Johan soonsor till Magnus lägger ut kepsar inför lansering av sitt John Hatter projekt. Kepsar med roliga och colla filmcitats tryck.

Kvaltiderna way to go Marcus!

Hulkenberg kraschade sin Renault på fredagens träning.

Nu ska vi åka ut till Interlagos banan och dagens Porsche race samt le grande finale. Go Marcus Go!

tisdag 6 november 2018

MAF test Wattbike - Dr Mattsson & Interlagos here i come!

Pendlade hem från stan i milt men mörkt och blött väder ikväll. Bra med energi stärkt av intag och sluttest av några olika smakalternativ för vår kommande storsatsning i Cellexir med en produkt speciellt framtagen för konditionsidrottare i samarbete med Dr Mikael Mattsson till vardags forskare inom idrottsfysiologi och sports medicine på Stanford University och en ledande aktör inom området både i Sverige och i världen. Blir väldigt spännande att presentera förhoppningsvis Q1 nästa år. Längst ned kan du läsa mer om Mikael och hans forskning.

Precis när jag kom hem en bil med släp det var en trevlig kille och cyklist från Sala som skulle hämta Monarken han köpt av mig när det blivit vaktbyte i Vinterstudion till en Wattbike. Tack kära Monark för alla tuffa duster vi haft tillsammans och hoppas din nya ägare blir lika nöjd som jag varit. För att fira det körde jag ett MAF test på Wattbiken sen för att göra någon form av mental reset inför inomhussäsongen och hitta ett startläge efter en 6-7 veckor av mer sparsam träning. 

MAF testet lätt modifierat kör jag 30 min efter uppvärmning dryga 10 min och peggar pulsen så nära 140 jag kan hela vägen (80%) av pulsmaxoch läser sen av medelkraft och hur kraftkurvan ser ut. I bra form blir driften och krafttappet mycket lite under 30 min. Idag sjönk kraften dock kontinuerligt från 300 w första 5 min ned mot 240 på slutet för att hamna på snitt 260 w under 30 min med prick 140 snittpuls. Tycker ändå det kändes rätt ok trots tappet sista kvarten. Inte tungt bara pulsen som ville upp lite så jag fick slå av lite kontinuerligt.

Fallande kraftkurva


Kul grejer på g i veckan hastigt och lustigt har jag blivit inbokad på en flight till Sao Paolo torsdag- måndag för att kolla på F1 och Brasiliens GP på klassiska Interlagos. Såg en hel del F1 lopp åren 07-11 innan jag började cykla då en bank vi jobbade med då sponsrade  Williams stallet. Härliga upplevelser med depåbesök flera möten och middagar med förarna och Sir Jackie Stewart som var stallets ambassadör. 27 segrar på 99 lopp och 3 VM titlar larger than life legend. Om ni inte sett  filmen Superswede om Ronnie Peterson se den, otroligt bra där bl.a Jackie berättar om racingen på 70 talet Ronnies liv och öde till autentiska foton och filmklipp. Jackie berättade oerhört fängslande en gång på en middag om de närmast ofattbara frekventa dödsfallen under sin karriär då två av tre dog som körde mitten 60 till mitten 70 talet. Han sa lakoniskt "when i was racing, racing was dangerous sex was not now its the opposite.." 

Men nu var det många år sen jag var på F1 så det blir superkul. Kul också att besöka Brasilien för första gången även om jag hört att Sao Paolo är en "skitstad". Får väl se hur vi uppfattar Sao Paolo gissar att vi mest håller till i någon av de röda boxarna på bilden nedan hela lördag o söndag.


Nedan intervju med Dr Mikael Mattsson

Cellexir är stolta att kunna presentera Dr Mikael Mattsson som Senior Advisor i Cellexir. Varmt välkommen Mikael! Vill du berätta lite om dig själv och din bakgrund?

Jag började min forskarbana 2005 och har en doktorsgrad i medicinsk vetenskap med inriktning mot idrottsfysiologi. Sedan 1997 har jag varit tränare för ett väldigt brett spektra idrottare, från cyklister och längdskidåkare till handbollsspelare och balettdansare. Nu delar jag min tid mellan Stockholm och Californien med uppdrag på Karolinska Institutet, RISE (Research Institutes of Sweden), Stanford University, samt Silicon Valley Exercise Analytics. Jag spelade fotboll och bandy i ungdomsåren (fotboll upp till pojkallsvenskan), men mestadels har jag varit aktiv inom konditionsidrotter, som löpning, längdskidor, och skridsko. Jag försöker hålla mig någorlunda aktiv, och tävlar fortfarande i Adventure Racing.

Vad arbetar du med för inriktning och forskning nu och vad hoppas du den kan leda till?

Jag befinner mig i gränslandet mellan forskning och praktik, mellan fysiologi, genetik och teknologi. Den övergripande inriktningen är att försöka optimera och individanpassa, oavsett om det handlar om fysisk aktivitet för patientgrupper, elitidrottare som kämpar mot VM-medaljer, eller för motionärer som vill få ut så mycket som möjligt av de timmar de lägger på sin träning. Förhoppningen är att det ska gå att räkna fram vad som är optimal träningsbelastning för varje individ vid varje specifikt tillfälle.

Vad ser du skulle kunna komma ut från ett samarbete med Cellexir? Nya produkter på ritbordet t ex?

De första ca 7 åren av min forskning var inriktade på ultrauthållighetsidrott, och med fokus på att förklara hur det ens var möjligt att klara av flerdygnsrace i de hastigheter som eliten håller. Då försökte vi täcka in så många forskningsområden som möjligt, och givetvis var saker som energibalans, energiintag, näringssammansättningar, och proteinprofiler av intresse. Det är intressant att notera att de flesta preparaten på marknaden antingen är inriktade på energi, eller är vitamintillskott som eventuellt funkar för äldre men direkt motverkar träningssvaret. Av erfarenhet vet vi att många av de som tävlar i konditions- och uthållighetsidrott har testat fram olika blandningar av tillskott som de känner passar för dem, och jag skulle säga att det finns ett tomrum att fylla med en produkt som är inriktad mot prestation inom längre distanser av konditionsidrott. Jag hoppas kunna medverka till att Cellexir kan lägga ihop de substanser som det finns vetenskapligt stöd för i en enda produkt.

C.Mikael Mattsson, PhD

CEO Silicon Valley Exercise Analytics

Department of Physiology and Pharmacology, 

Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden

& Department of Cardiovascular Medicine

Stanford University, CA, US





 

 

måndag 5 november 2018

Wattbike Concept 2 rodd & UFC dokumentär

Det blev mitt sällskap i vinterstudion under 90 minuter igår eftermiddag. Hade som befarat träningsvärk GRANDE i låren efter första löpturen på 4 år igår trots den modesta sträckan om 3 km. När vi kom hem från landet igår tänkte jag ändå att lite lugn rodd och wattbikecykel kanske kunde göra det lite bättre så värmde upp med 5 försiktiga km på Concept 2 maskinen och följde upp med 40 min lugn Wattbike när jag tittade på en Netflix dokumentär om UFC fighting THE HURT BUSINESS.


Är väldigt kluven till den här typen av kampsport. Ja egentligen är jag inte kluven, tycker den borde förbjudas. Människor som får sina 15 minutes of fame för att sen få betala med 15 years of shame och mental förnedring i kanske dramatiskt förkortade liv som upprepat våld mot huvudet och hjärnskadorna ger dem. Det är inte människovärdigt. Samtidigt är det hela extremt komplex. Människan har det i sig, vill se blod och förödelse. Det ligger i så många av oss genetiskt därav det aldrig sinande intresset och de stora pengarna i sporter som boxning & MMA. Det blir en modern variant av Gladiator spel med skillnaden att "slavarna" nu blir rikligt belönade istället för fängslade mellan matcherna. Men slutnotan tar nog tyvärr ofta sin tribut desto värre med många punch drunks old fighters. Men som sagt komplext område. De allra flesta utövare jag hört i intervjuer har påfallande ofta en problemfylld bakgrund med våld kriminalitet och en otrygg uppväxt. På glid mot förödelse och då kan kampsporter som MMA ändå hur farliga de än är utgöra en fantastisk bra riktningsförändring i livet. Se på vår egen storstjärna Alexander Mauler Gustavsson som bytte kriminalitet och droger mot storstjärnestatus och förebild för tusentals unga. Hoppas bara hans huvud och hjärna inte tar lika mycket stryk som hans öron tagit innan hans karriär är över. Inte för att cykel är ofarligt det har jag ju själv smärtsamt fått uppleva flera gånger men olyckor kan ju hända. I sporter som MMA och boxning ger ju själva grundidén, att slå motståndaren i huvudet skador för livet. Ja det är livet gissar jag. Inte lätt att förhålla sig till alltid.

lördag 3 november 2018

Första löpning på 4 år - Ny VO 2 Max 45 

Är ute på Smidö i helgen med storfamiljen och  firar morfar som fyller 88 imorgon. Respektingivande ålder grand old Sam. Innan firandet tog vid senare idag tog vi först en promenad runt uddarna i fint höstväder. Följde sen upp firekt med första lilla löprundan sedan hösten 2014. Bara cykelträning sedan dess och efter jag bröt höften hösten 15 var ju inte löpning att tänka på under flera år men efter jag fick operera bort allt metallskrot från höften januari 17 är jag fullt återställd och kan springa igen. Det har bara inte blivit av pga all cykling, förr än idag. Visste att jag var tvungen att hålla rundan kort kort då jag vet att låren kommer ta stryk grande av den ovana löpningen. Det kändes ändå superhärligt att kunna springa igen och efter ca en kilometer kunde jag öka lite och sträcka ut steget lite mer, härlig känsla men redan efter dryga 2 km kände jag en förnimmelse i en neförsbacke. Det började hugga i låren. Kortade av rundan från planerade 4 km och struntade i sista kuperade slingan runt Bryggudden och ökade istället lite till sista km hem för totalt 3 km på dryga 14 min. Kändes väsentligt bättre än förväntat men bra mår i låren nu. Underbar känsla att springa igen och fick klart sug lite med det här som grund och kompletteringsträning. 

Helt galet egentligen hur grenspecifikt tränad man blir. Jag kan cykla Vätternrundan på knappa 7 timmar och vara fräsch i benen efteråt men nu efter 14 MINUTER löpning kan jag knappt gå.. min Garmin fenix 5 som jag haft i ett halvår nu fick också invigas med sitt första löppass. Den började pipa och visa om nya rekord (tacksamt på första passet att slå rekord:-) samt en ny detekterad Vo2 Max om 45. Ett hyggligt drop från de ca 65 som cykelpassen brukar visa. Testade 64 på GIH för några år sedan med riktig mätutrustning, syrgasmask mm och låg nog ca där i slutet av september när cykelsäsongen tog slut men nu var det snabbt ner till 45. Gissar at Garmin har någon algoritm som tittar på puls och fart plus ev kraft på cykling och nu med löpalgoritmen så blev det så mycket lägre. Grenspecifikt tränad var det ja. Room for improvement..


En dusch och sen dags för att fira Sam med champagne och presenter. Häftigt ändå med 88 år och trots att han är lite trött i steget och kropp så är huvudet fullt med och aldrig så glad som når alla 5 barn barnen döttrar och svärsöner kommer ut till hans och vårt älskade Smidö<3


måndag 29 oktober 2018

Blixthalka & många elcyklar

Idag när jag skulle pendla till jobbet var det runt nollan och missbedömde helt hur halt det kinde vara. Det var torrt i Landsnora / Sollentuna, de första 200 meterna vill säga för ganska så omgående yrde snön runt mig. Slutade som tur var efter 10 min bort mot Silverdal. Har inte fått på dubbdäck än och upplevde inte att det var direkt blixthalka vilket jag på kontoret fick höra att de hade tex i Bromma och på flera andra ställen så jag hade kanske lite tur att jag inte stupade i första halkan eller riktigt förstod hur halt det var.

Lägger märke till att elcyklarna bara fortsätter att öka runt omkring mig annars. Kul att allt fler cyklar till jobbet även om det vore ännu bättre för både miljön och hälsan att trampa helt själv. Men toppen ändå. Min vinter / pendlarcykel Trek Boon 7 Disc är så vansinnigt skön så det känns som den har en dold elmotor ibland. Var helt rätt klädd idag och fick en härlig cykelglädje hem idag trots kyla och kall vind. Provade ladduttaget till bilen i flaskstället när jag kom hem ikväll. Passade ganska bra men osäker om den tog nån laddning? Benen får nog göra jobbet framåt också.

Trek Boone 7 Disc Laddhybrid Edition?


torsdag 25 oktober 2018

Keep on dreamin! Andrea Tafi 52 drömmer om Paris Roubaix nästa år - Vad drömmer du om?

I maj 1966 föddes Andrea Tafi, samma månad som Bob Dylan (still playing)släpper ett av världshistoriens bästa album Blond on Blonde. I december samma år placeras den första julbocken i Gävle, oj om den visste hur hett den skulle få det om öronen de kommande 50 åren.. Några dagar senare i december 66 föds jag själv. Nu snart 52 år senare annonserar den gamle italienska mästercyklisten Andrea Tafi att han vill göra comeback i Paris Roubaix. 20 år efter han vann monumentet 1999. Galenskap? Javisst. Har han helt tappat det? Troligen.. men jag älskar det. Älskar en människa som ser drömmen om att komma tillbaka till Lénfere du Nord - Hell of the North och tävla med de bästa återigen som möjlig nästan 15 år efter han avslutade sin proffskarriär 2005.


https://www.velonews.com/2018/10/news/andrea-tafi-mulls-roubaix-return-at-52_480346

http://www.cyclingnews.com/news/tafi-hoping-to-return-to-paris-roubaix-at-52/

Från artikeln ovan i Cycling News

Tafi is now 52 and races intensely in Masters events in Tuscany, and is looking for a special and unique way to turn back the clock and celebrate the 20th anniversary of his Paris-Roubaix victory. He retired in 2005, with that year's Paris-Roubaix the final race of his career that included 30 victories, including the Tour of Flanders, Il Lombardia and Paris-Roubaix. 
"I know it's a crazy idea but I want to race again with just one goal: ride Paris-Roubaix, 20 years after I won it. It could be an impossible dream to make true but I want to try…" Tafi told La Gazzetta dello Sport of his plans.
"I'm just as motivated as I was 20 years ago. I certainly don't want to become some kind of circus trick. I still ride about 18,000km a year and my weight is down to 79kg. My Italian national champion’s jersey from 1998 still fits me…
"I rode Paris-Roubaix thirteen times during my career. I won once, was second and third. I always managed to finish. I think I've got a PhD in what is a special race. I know cycling has changed a lot in 20 years and I know that riding Paris-Roubaix wouldn't be a walk in the park but I like a challenge. It'd be unique."
Det vore ju galet häftigt om det blir av och han på något sätt skulle kunna lyckas ta sig in i loppet. Hur länge kan han hänga med? Är det som han säger att han tränat bra alla år och håller formen så bra tror jag inte det är omöjligt för Tafi att ta sig hela vägen till Velodromen i Roubaix. Och håller det inte för omöjligt att han kommer ha en del unga proffs efter sig i resultatlistan. Är övertygad om att det är fullt fysiologiskt möjligt att prestera nära toppnivå som 52 åring. Jag själv samma årgång som Tafi, visserligen på en klart lägre nivå men på personlig ATH nivå i år och tävlade på dispens mot landets främsta cyklister i elitklass några lopp i år utan att göra bort mig. Även om det kanske mest troliga är att han blir hårt avåkt när det börjar hetta till, och det brukar det ju kunna göra ganska omgående i Paris Roubaix med snittffarter runt 44 kmh så det vill nog till att Tafi har en bra dag och ätit en bra frukost:-)
Oavsett hur utgången blir i den här historien så tycker jag sån här galenskap är precis vad vi behöver för att inspireras och drömma. Som Jim Careys underbara replik när han han frågar sin drömtjej i Dum Dummare "So what are my chances? Not good - You mean not good like one in a hundred? - More like one in a million - So there is a chance YES!

En dröm om att det omöjliga går att utmana. Kan Tafi drömma kan jag. Kan jag drömma kan du. Och ser vi våra drömmar som möjliga att gå i uppfyllelse så händer det då då att någon av dem faktiskt gör det. Tafi kanske inte når hela vägen fram med sin dröm om Paris Roubaix jag kanske inte når hela vägen fram med mina drömmar och du med dina. Men vi som drömmer om förmåga och försöker se kapacitet istället för att pränta in jante och begränsningar i sinnet och likt närkingen säga "det går aldrin". Vi som vågar drömma och vågar utmana oss själva och andra. Vågar utmana konventioner och normer och som Tafi här också ett helt etablissemang. Vi kommer garanterat åka på en snyting då och då. Vi kommer bli skrattade åt av Jante och hans följare. Men vi reser oss, borstar av oss och påt igen igen och igen. Tills vi en dag står där och säger. Det gick jag gjorde det. Allt går och går det inte så går det ändå. Citius Altius Fortius - Keep on dreamin!

söndag 21 oktober 2018

Lågsäsong

Lågsäsong med cykling och lågsäsong ett tag nu även på bloggen. Men händer en hel del på andra fronter. Hade en härlig långhelg i Denia 8 mil norr om Alicante i en trevlig grupp om 18 affärsbekanta och 2 golftränare. Suveränt kul att spela golf igen och med tränarnas hjälp lyckades jag få så hygglig ordning på sving o klubbor att jag lyckades vinna 3 dagars tävlingen med 31,35 o 34 poäng. Väsentligt understödd av en hcp revision och höjning från 7 till 14 men ändå.. klart bättre än förväntat och framförallt väldigt kul. 

Nu du bolljä....

Seger GT med mirakeltränare Uffe Pettersson

Efter en halvtimme Wattbike i torsdags morse som var lite småseg fortsatte sedan sköna offseason aktiviter på kvällen då en affärsbekant bjöd på vinprovning på Stallmästargården. Blindprovning av fyra röda kvalitetsviner. Snacka om svårt. Jag älskar vin men att på doft och smak gissa land druva, region, vinhus och årgång är off my standards om man säger så. Även så för de flesta andra visade det sig, men en suveränt trevlig och god kväll med Barolo Riserva 2000 och en Bordeaux Margaux Chateau Palmer 1986 som riktiga höjdare.


Full fart och mycket på g i CELLEXIR projektet också. Flera nya produkter på ritbordet och i fredags kom den populära podden Hälsosnack med en fullmatad intervju med vår US partner Dr Marcus Gitterle som berättar om vetenskapen bakom boken - Growing Young och hur du kan hålla dig ung längre.

https://www.acast.com/hlsosnackmedlottaochvictoria/108-dr-marcus-gitterle-vetenskapen-hur-du-haller-d