söndag 15 juli 2018

Mitt dopingprov & Contador för bra för att vara sann?

Häromdagen postade Alberto Contador ett par bilder på Instagram med vad som krävdes för att vinna Tour De France och resultaten för 2 st 20 minuters maxtest som han gjorde inför ett av de TDF han vann, oklart om det gäller 2007 eller 2009. Resultaten är minst sagt förbluffande. Eller som Lance brukade uttrycka det när han tyckte att någon av de andra fulldopade konkurrenterna kom lite för nära i kapacitet "Not normal". Frågan jag ställer mig. Varför postar Contador det här nu? För mig ger de extremt höga siffrorna direkt frågan. Är det möjligt att producera den här kraften utan rejält potent doping? Jag tror inte det och kan inte förstå vad hans motiv till att lyfta fram det här nu är? Kolla här vad  grym jag var back in the days liksom.. Eller?

Vad visar sifforna då? Jo att han producerade 458 watt i 20 minuter med en vikt av 61,6 kg vilket ger "nätta" 7,43 w/kg. I 20 minuter! Lite lätt förenklat omräknat till uppskattad FTP (functional treshold power) blir det 7 w/kg. Hur mycket är det? Oöverträffat skulle jag säga. Troligen även när man räknar in Lance, Hamilton och de andra fulldopade runt 10-15 år tidigare när dopingen var som allra mest legit i proffsklungan. I Tyler Hamlitons utmärkta bok The Secret Race skriver han om 6.7 w / kg i FTP som det magiska talet för att vinna TDF. När han, Lance och de andra var som bäst preppad med EPO, Testo och annat och cyklade uppför Mount Ventoux, Alpe d Huez och de andra bergen på rekordtider ofta med stängd mun. Att nå 6.7 w/ kg har av experter bedömts helt omöjligt att göra utan doping.

Och nu kommer Contador här och postar 7 w/ kg frågor på det? Ja ganska många. Contador blev ju fälld för doping, men om jag minns rätt så var det något picogram Clenbuterol som fanns spår av, enligt hans förklaring kanske från någon kontaminerad köttbit. Hur som, sannolikt inget man får någon märkbar prestationsförbättring av och framförallt inga 7 w/kg. Nej om inte Contador är av en alldeles speciell unik art, helt olik homosapiens vad gäller fysiska adaptionsförmågor så är den rimligaste förklaringen till 7 w/kg en perfekt optimerad och till sin spets tränad kropp under många år PLUS tillförsel av substansiellt prestationshöjande medel av typ EPO och steroider / testosteron. Siffrorna ligger helt enkelt för långt "off the charts" se nedan på kravspec för de bästa proffscyklisterna som är i spannet mellan 5.7-6,4 w/kg. Not normal som Lance sa.. Återigen fattar bara inte hans motiv att posta bilderna? 



http://road.cc/content/tech-news/244996-alberto-contador-reveals-power-data-his-tour-de-france-winning-days

Ja det här med doping är ju väldigt kontroversiellt. Jag blev själv dopingtestad i våras på Arlanda i början av april när vi kom hem från ett träningsläger med CRT på Mallorca så var plötsligt en delegation från Svensk Antidoping där. Någon la en hand på min axel när jag precis fått min cykelväska och skulle gå ut till en väntande Kajsa som kommit för att hämta mig. Istället för det in i ett tullrum tillsammans med 4 lagkamrater och försöka kissa. Inte det lättaste när man precis varit på toaletten i väntan på väskorna. Men efter 14 vattenglas och ca 45 minuter så gick det till slut. Kissa i 2 flaskor high tech värre samma modell av flaskor ni sett i filmen Ikaros (som ryssarna fuskade med och bytte ut). En smått surrealistisk och högst oväntad upplevelse. Vad gjorde dopingpatrullen på Arlanda? Varför valde de ut just oss? Det fanns många andra cyklister med på planet men det var tydligt att det bara var vår lilla grupp de var ute efter. Dagen efter kom resterande 8 i laget men då var det ingen dopingpatrull där. Lite synd tyckte de som kom då. Det hade ju varit snyggt att kunna "bevisa" att hela teamet kör rent.

När vi frågade hur det går till med provsvar fick vi reda på att inget händer såvida inte det är ett positivt svar (alltså doping) då får man besked inom 4-6 veckor annars hör man inget. Så nu 3 månader senare antar jag att våra provsvar var negativa. Det känns ju rätt bra att vara en av de få som kan "bevisa" sig ren och nytestad. Inte för att jag tror det förekommer så mycket doping i veteranklasser i Sverige, men vad vet man? Internationellt är det ett jätteproblem med doping i mastersklasserna. När den stora dopingkommissionen CIRC presenterade sin stora utredning om doping i cyklingen 2015 blev slutsatserna att "Doping in amateur cycling is endemic" och att experterna tror att det existerar doping, främst mikrodoping i proffsklungan till mycket hög grad även då för bara några år sedan: https://www.bbc.com/sport/cycling/31788505  och här från the Guardian "Middle age business men are winning amateur cycle races on EPO" https://www.theguardian.com/sport/2015/mar/09/doping-cycling-uci-commission-epo-worldtour

Med tanke på det här kanske det inte är så konstigt att jag blev testad. Ska jag vara riktigt ärlig så tror jag nästan det är någon som tipsat dopingkontroll att testa mig / oss. Fick höra att de agerar på tips och de var inte på Arlanda av en slump just då. Det kändes väldigt tydligt. Ja vi får se det som en komplimang gissar jag. Vi var några stycken som körde hårt några sträckor på Mallis och tog bl.a något KOM av Niki Terpstra. Niki kanske kände sig förolämpad av gubbarna och anmälde oss:-) 

Skämt åsido, det är ju väldigt bra att tester faktist finns, även om jag hellre hade sett dem på några tävlingar och testa prispall + slumpvis utvalda någon enstaka gång. Har aldrig hänt under de år jag tävlat i cykel mellan 2012 till nu. På Masters VM i Danmark hade de en kontroll men ytterst få blev utvalda. Min vän och CRT kollega med trippla linjeguld i linje sm H 50 på VSM 2015-17 Torbjörn De Jager är ofta i Portugal och cyklar och har lärt känna en hel del "locals" där och han vittnar om att dopingkulturen där är annan än i Sverige. Häromdagen skrev han följande i ett mess angående dopingdiskussionen. Killen han berättar om nedan cyklade hsn med i bergen på hög effekt en gång. Torbjörn frustade och stånkade. Killen var helt oberörd. Skrämmande, men jag är inte förvånad.



För några år sedan hade jag ett klart mål. Efter att varit med på Masters VM 2015 i H 45 och där känt att jag kunde konkurrera bra var målet högt satt mot medaljer till kommande klasser H 50 och så småningom H 55. Sedan kom svåra skador emellan 2015-16 och även om jag nu är fullt återställd och i minst lika bra fysisk form och prestanda som innan skadorna så har jag inte alls samma ambition och driv mot att tävla internationellt längre. En förklaring är nog ett säkrare tänk kring risk / reward och en ovilja att tävla i berg mer efter olyckorna. Men en starkt bidragande orsak är också att jag inte vill tävla mot Epo och Testosterondopade 50 och 55 åringar. Dessvärre pekar mycket på att det förekommer frekvent. Prestanda skillnaden blir helt enkelt för stor. Det gäller i proffsklungan dopad mot odopad men minst lika mycket på mastersnivå. Om man lite förenklat kan anta ca 5-15% ökad fysisk kapacitet med ett effektivt dopingmissbruk så räcker det för att förstå att en optimalt tränad odopad är chanslös mot en dito dopad alla dagar i veckan.

Så vad kan man göra? Jag känner mer och mer att det får bli "tävlingen" mot mig själv som får bli min drivkraft och utmaning framöver. Att försöka nå mina egna mål och utvecklas enligt dem snarare än att försöka vinna specifika tävlingar. Att bli mitt bästa jag på naturlig väg. Må bättre. Prestera bättre. Längre. Med bra kost, naturliga tillskott som mitt eget Cellexir samt förstås mycket och varierad träning. Därmed inte sagt att jag vill eller kommer sluta tävla. Jag älskar att tävla på cykel, men förutsättningarna ska vara de rätta framöver för att passa mig. Både vad gäller risk /reward lust och känsla. 


Vad gäller elitidrott så är jag numer helt pragmatisk. Är det sporter där styrka, snabbhet, kondition och uthållighet spelar roll och det finns pengar på bordet och kommersiella intressen. Då räknar jag med en andel som fuskar. Det finns alltid många som vill ta eller frestas till genvägar och fusk när framgång, pengar och ära står på spel. Så har det alltid varit och lär förbli. Vi får försöka förhålla oss till det och njuta av underhållningen så gott det går ändå. 

Hur vanligt förekommande i elitidrotten är det då? Ja därom tvista de lärde. En "respected cycling pro" i CIRC undersökningen ovan uppskattar fuskarna´i proffsklungan till 90% en annan till 20%. Skulle någon av dessa vara i närheten av sanningen är det ju bara för bedrövligt. Jag lyssnade på Arne Ljungqvist - Wiki 87 när han gjorde Sommardebut i P1 (It´s never too late:-) häromdagen under ett cyckelpass. Han talade om sin långa kamp mot doping. Om hur han blev bortröstad som förbundsordförande i friidrott av Ricky Bruch och andra som tyckte hans jakt mot steroiddoping blev alltför besvärlig. Idag är alla de svenska kastarna från 70 och 80 talet döda sedan länge. De skulle nog lyssnat lite bättre på Arne. Han talade om Ben Johnson affären i Seoul 88 när han som ansvarig fick hålla en turbulent presskonferens. Han talade om sin 45 åriga kamp mot doping och som Arne menar ändå nu att jakten mot fusket helt klart går åt rätt håll. Det är väsentligt mindre dopingmissbruk idag i takt med en effektivare övervakning, testmetoder mm.Det visar ju även resultaten i t ex friidrott där samtliga kastgrenar har världsrekord från 70-80 talet. Hur många som fuskar i % är förstås omöjligt att uppskatta men har för mig att Arne nämnde en siffra runt 10% som möjlig. Illa nog om det stämmer.









tisdag 10 juli 2018

The Incredible Hulk - Stefan Ljungberg

En stor anledning till att jag skriver på den här bloggen är den feedbacken jag ofta får om inspiration. Folk som läser och känner sig lite mer sugna på att själva ta ett steg uppåt mot nya personliga mål. Vad de än må vara. Det skänker stor glädje att kunna bidra till inspiration. Människor ser och känner "kan du kan jag". För det är precis så det är. Allt går och går det inte så går det ändå som jag brukar säga. Idag tänkte jag skriva om en kille som inspirerar mig stort. Min kompis och lagkamrat i Cykloteket Racing Team Stefan Ljungberg. Eller som vi lagkamrater kallar honom - Hulken. Efter det han presterade igår på U6 första etapp passar den fulla filmtiteln ännu bättre. The Incredible Hulk.

Stefan är en stor kille. Nu ordentligt cykeldeffad väger han in på ca 95 kg. Igår inleddes etapploppet U6 i Tidaholm det går över 6 etapper på lika många dagar och startade med en kort backprolog igår på 3.1 km som avslutas med en gruvlig backe på 6-700 meter med lutning runt 6% snitt med ett väldigt brant parti runt 15% som max. Som ni förstår en ganska stor nackdel med nära 100 pannor uppför den backen. Cykloteket RT ställer upp med ett 4 manna lag i seniorklass i detta tuffa etapplopp. Målen är högt satta för teamet som förutom Stefan innehåller Fredrik Wikström Richard Lööw (som leder Sverigecupen stort i H 40) och Niclas Näslund. De går för seger som lag och beroende på hur etapperna utvecklar sig läggar upp taktiken med ett klart syfte. Att sätta en CRT cyklist högst upp på pallen varje etapp och framförallt sammanlagt och som lag. Förhandstippad igår på den korta prologen var nog av väldigt många inklusive jag själv Niclas "slaktarn" Näslund mannen utan smärttröskel som krossade alla mastersåkare på VSM för ett par veckor sedan med att åka tempoloppet 3 mil i stark vind out & back med en snittfart om 47.1 kmh. Insane. Han slaktade även mig rejält där på partempot, ingen rolig historia kan jag lova.. Året innan hade Stefan Ljungberg blivit slaktad som parkamrat. Undrar vem som får det utomjordiskt smärtfyllda "nöjet" att som en trasa försöka haka på hans hjul nästa år:-). Niclas form håller i sig han åkte mycket starkt och kom 2.a igår på prologen. Grymt Niclas. Slagen bara av? Du gissade det Stefan Ljungberg. Stefan körde de 3.16 km på 4.50 och var 5 sekunder före Niclas och hela 11 före  3:an

an.

Som ni ser på banprofilen så förstår ni att det krävs lite kraft för 95 kg att ta sig snabbast upp för den där backen. Sista 2.15 1,3 km med 3.6% snittlut fram till mållinjen håller Stefan 645 watt i snitt. Ja du läste rätt 645 watt i 2.15 och kör den sträckan 6 sekunder från KOM och lika snabbt som Alexander Wetterhall tid när han kom 2:a i elitklass förra året. På de 4.50 han är ute är snittwatten 528 npw 566 watt och maxwatt 1392. The Incredible Hulk. 

3 snabbast igår uppför endast med norska elitåkare framför. 9 snabbaste tid genom tiderna i sida motvind på en bana som attraherar många elitåkare från Norge t ex. Helt ok för en bankanställd nybliven 2 barns far på 43 år..



För att sätta lite perspektiv kring hur mycket det här är för dig som kanske inte är så bevandrad i wattens värld så kan nämnas att mannen med världens största cykelben velodromvärldsmästaren tysken Robert Förstemann blev viralkändis när han "rostade" bröd med hjälp av en Monarkcykel och producerade då en effekt av ca 700 watt i två minuter. Kolla in hans ben och kraft här: https://www.youtube.com/watch?v=S4O5voOCqAQ 

    Alltså ungefär vad Stefan gjorde de sista 2 minuterna igår efter att "värmt upp" nära 3 minuter mellan 4-500 w. På Tour De France häromdagen var det en close upp på nya spurtfantomen Fernando Gaviria som vann första etappen, fler lär komma. Lite av hans data presenterades och som toppwatt i spurt angavs 1400 w. Nu väger Gaviria "bara" 71 kg på sina 180 cm men när Stefan trycker till 1392 w i uppförsbacken utan att ens spurta förstår ni att det finns lite urkraft där. Som toppsiffra har han gjort 2000 watt som den spurtfantom han är. En siffra som kanske bara en handfull av de största och starkaste bancyklisterna i världen kommer upp till. The Incredible Hulk.

Det galna är att Stefan nästan är nybörjare i cykel jag kommer ihåg för ca 4 år sedan när han glad som alltid kom fram och morsade på mig och berättade att han börjat cykla, läser min blogg och var sugen på att utvecklas. Min första tanke var shit vilken stor (och trevlig:-) kille. Men jag fick snabbt se att det fanns något alldeles extra där i de 100 kg muskler som nu bestämt sig för att ta reda på "hur bra kan jag bli på cykel"? Samma fråga jag själv ställde mig runt 2011-12. Innan desss hade han "testat" basket som hårt satsande i många år och tog 2 SM guld med Plannja. Respekt. Efter det kom han på iden att Supermotard Bike Racing är det nya svarta och lyckades trots sitt stora vikthandikapp snabbt köra sig in i toppen och blev kontraktsförare för Husqvarna. Frågor på det? Sedan dess har Stefan inte lämnat något åt slumpen vad gäller cykling. Han är vetgirig, noggrann, analytisk och målmedveten. Han vänder på alla stenar för att söka sin perfektion och nå sin egen toppnivå. En egenskap han delar med många i Cykloteket RT. Det är verkligen en ynnest att ha såna lagkamrater som jag har i CRT. Det är inte bara individuella prestationer i toppklass. Än mer en stor vilja hos alla att hjälpa varandra till utveckling och välmående med tips och sparring för att lyfta varandra. Man skulle kunna tro att det här är en samling egon som bara tänker på att vinna själva, eftersom det så ofta är vad som händer. Men det är precis tvärtom, det är laget före jaget. Många gånger en större prestation att kunna bidra med kunskap och input tips och ideer än att själv utföra prestationen. Men Stefan har en egenskap som nästan imponerar ännu mer på mig än alla hans fysiska out of this world kvaliteer. Hans sätt att tackla motgångar. Aldrig en sur min. Gick det inte som han hoppats eller trott. Grattis till de som lyckades. Hem analysera och kommer tillbaka med ännu större motivation, kunskap och driv. Ett exempel på VNM i Danmark förra året. Stefan var i utbrytning och åkte urstarkt. Fick då tyvärr punktering på de i regn galet punkteringsbenägna danska vägarna. Mirakulöst hade han fått ett nytt hjul på plats och var nu starkt på väg tillbaka och såg chansen till en medalj. På sista varvet får han punktering igen. Ridå. I bilen hem sen lika positiv som alltid och gladdes åt lagkamraternas Torbjörn De Jager och Stefan Kuhls silver istället för att deppa över sin egen missade medalj när han hade sitt livs dag. Han gladdes åt sin egen kraftdata som var på ny personlig topp mer än vad han grämde sig för punkteringarna. Nästa gång.. Thats the spirit. Där är vi många inklusive jag själv som har något att inspireras av. När jag själv råkade ut för svåra olyckor för några år sedan kommer Stefan på besök, stöttar och sparrar till motivation och vägen tillbaka. En stor man på många sätt <3.

Nu blir det mycket spännande att följa den fortsatta utvecklingen för teamet på U6. Något säger mig att det är fler pallplatser på ingång inom kort. Kör hårt grabbar!

U6 passade tyvärr inte in i familjeplanerna för mig i år. Men mycket cykel hinner jag med här ute på Smidö och Stefans och killarnas framfart inspirerar. Idag får det bli backintervaller i Kalmarsandsbacken kombinerat med spurtträning. Kan du kan jag kompis!

Edit 18.04 Seger på etapp 2 också klungspurt efter att hela CRT laget kört in soloutbrytning Peter Carlsson Bure sista 4 milen. Stefan vinner spurte och har båda tröjorna. Niclas kör i poängtröjan imorgon. Härligt grabbar!









måndag 9 juli 2018

Eat Sleep Bike Repeat

Semestervecka med storfamiljen ute på härliga Smidö. Igår en magisk dag, inte ett moln på himmeln, många bad på bryggan mellan en heroisk häckklippning på 4 timmar som min svåger Henke gjorde och jag assisterade med att släpa ner allt sly ner till en kommande storbrasa vid sjön. På eftermiddagen en toppenfin cykling från Smidö in till Bro följt av två varv på den fina Smacktempobanan Skällsta Bro på 22.4 km. Cyklade med linjehojen min älskade Madone och kände tidigt på vägen in till Bro att idag finns det något extra bra i benen trots att jag cyklade hårt ut 7 till landet 7 mil dagen innan. Bestämde mig för att njuta ordentligt första varvet och få en skön uppvärmning och inte gå över 125 i puls för att förhoppningsvis kunna göra ett snabbt varv på nr 2. Solen värmde precis lagom det var knappa 25 grader. Det var bara något för mycket bris som störde en annars optimal setup för cykling. Sidvind bort mot Bålsta och sen medvind först uppför den tuffa backen upp över E 18 och sen den fina sträckan bort mot Håbo Tibble korset för att sedan svänga ut på 263 mot Bro och målet och få en ganska tung motvind de sista 9 km.


Det är ett fint ganska snabbt varv men har två rejäla uppförbackar och dito nedför. På uppvärmingsvarvet tittade jag både en och två gånger på wattmätaren i backarna och undrade nästan om siffrorna verkligen stämde. Det kändes så lätt, ansträngningslöst med lätta ben, låg puls och en helt fantastisk cykelglädje. Varvet gick med 37,2 fart med 124 i snittpuls (72% av max) min Quarq wattmätare visade 260 watt snitt. 

Det är fart och kraft relativt ansträngning på ny personlig toppnivå. En rätt härlig känsla för en kille som fyller 52 i år. Jag visste inte vid det tillfället datan från första varvet men hade känslan att det var bra och var nu sugen på att köra hårt ett varv med målsättning att göra klart över 40 snitt med linjecykeln. Fortsatte direkt på varv 2 med högre tryck men var noga att inte dra på mig mjölksyra och hög puls tidigt. Har nu lärt mig några gånger på träning att jag får lika hög ja troligen högre effekt / fart med en totalt lägre snittpuls som kan vara ökande hela racet istället att för snabbt ta upp den mot +90-95% och sedan ligga där och lida mer eller mindre hela vägen. Framförallt blir vägen till målet bra så mycket roligare. Jag hade inte nollställt vare sig fart eller wattmätare så körde helt på känsla och puls. Jag ser 3 sekunders snittwatt på mätaren och noterar att siffran ofta visar högre än vanligt så jag får en positiv känsla och kan gå på med vad som känns som ganska jämn kraft hela vägen. Kör hårt men kontrollerat i första långa uppförsbacken och kan ökan farten ut mot Håbo Tibble Korset. 5 km tiderna trillar in och nu är de första 3 klart över 40 snitt. Nu är det "bara" motvindssträckan kvar och en lång gruvlig backe att ta sig uppför, men känslan är positiv och jag är inte på rött. Håller ihop det bra och lyckas trampa upp nästa 5:a över 40 även den trots motvinden. Sista kilometern är bra tung och nu får jag tacka en bra disposition att den blir uthärdlig. Fortsätter över "linjen" vid Skällsta och rullar nöjt vidare i lugnare takt mot landet en mil ut till Smidö. 

När jag laddat upp Strava / Garmin kommer belöningen. Varvet gick med 41.9 snitt och med ny högsta nivå på Quarq wattmätaren med 342 watt 32.11 över de 22.4 km snittpuls "bara" 147 vilket är 85% av max. 

https://www.strava.com/activities/1689378278

Sett till pulsen borde jag kunna ha en växel till men tror inte det fanns så mycket mer att hämta igår. Det gäller ju att benen inte får bli för sura för snabbt då trampar man bara runt på maxpuls men utan kraft. En toppendag helt enkelt och en nåd att stilla bedja om cyklist. Det är så oerhört skönt de gångerna "det lossnar". När man känner:Yes i can! Det går att utveckla sig mot nya högre nivåer trots att traditionen säger att peak nivå borde varit passerad för länge sen.

Fick den här fina t shirten av Kajsa häromdagen. Hon tyckte den väl på något sätt symboliserade mig ganska bra:-). Eat Sleep Bike Repeat - Tack älskling!

En trevlig middag med laxburgare ett par glas cava kaffe avec och solnedgång på bryggan. Barnen var med grannen Lennart ut och fiskade gös. Vera hade en stor på kroken men den slant loss precisa innan håven kunde fånga upp den. Sedan en tuff utmaning, årets getingbo att ta ned. Tror det är tredje året på rad stora getingbon har bildats antingen i en bod eller som nu på altanen. Igår kväll gjorde vi upp en masterplan för att överlista dem. Kajsa och jag tog på oss "skyddsdräkt" satte upp sopsäck med häftstift under boet i hörnet på taket. Planen var sedan att Kajsa med en stekspade skulle lossa boet från taket / väggen det skulle ramla ner i påsen som jag snatt drog bort från de häftstift den satt i, förslut snabbt och case closed. Det gick inte helt hundra, jag hade missat att täcka en del av ansiktet och direkt när Kajsa skred till verket med stekspaden flög en mindre svärm ut och en stack mig på kinden. Okej getingar skyll er själva nu är det krig och någon minut senare i försök två var boet nere i påsen och hundratals getingar was no more.

Geting combat outfit
Idag är det lite molnigt på förmiddagen men sol på väg framåt eftermiddagen. Vi ska snart åka till Tant Brun i Sigtuna för årets traditionella fika / lunch. Jag cyklar förstås dit. Idag blir det lugnt och skönt. Kanske följt av en pilsner sen på em framför dagens lagtempo TDF. Eat Sleep Bike Repeat!

tisdag 3 juli 2018

Min vackraste Sthlm Norrortsrunda - "Härligtslingan"

I lördags var vi ute på en runda på knappa 10 mil. Vi var några stycken som visade våra finaste vägar i norrort för gammal polare från Västervik som börjat cykla och var uppe och hälsade på. Mats vår gamle V viks kompis förundrades över hur vi kunde ha det så lantligt med så mycket vackra små landsvägar så här centralt och nära stan i Sollentuna - Väsby - Arlanda - Vallentuna. När man cyklar här så mycket blir man lätt hemmablind och tar alla de fantastiska vägarna som norrort bjuder till cykling på lite för givet. Man glömmer ibland att känna in, titta och njuta av moder natur. Det finns nästan oändligt med kombinationer i skogarna och på ängarna mellan platserna ovan. Men den runda vi gjorde i lördags är svårslagen sceniskt och cykelmässigt med mycket lite trafik och vackra ganska böljande, kuperade vägar där det ofta händer något. 

Igår beslöt jag mig för att optimera rundan så nära miljömässig och scenisk fulländning jag kan hitta, så jag ändrade avslutet hem och tog med kronjuvelen, drottningen av Stockholmscykling enligt mig - Skålhamravägen, går med start söderut från vägen mellan Vallentuna till Väsby strax efter flygfältet på en fantastisk rolig och böljande väg genom håll käften vacker natur förbi några gårdar ochTäby GK för att 9 km senare komma ut ovan motorvägen strax innan Hagbytippen. Mitt på Skålhamraleden stannade jag och tog det här kortet med en synnerligen passande namn på vägskylten- Härlingeslingan - 

Det här är min "Härligtslinga" den finaste cyklingen jag vet i Stockholm Norrort. Häng med!

Vi börjar ut från hemmet i Landsnora till Sollentuna vattentorn bort förbi Väsjöbacken och sen ner för den branta "Frestaväggen". Ett vägarbete har pågått där i nära ett år vilket varit lite stökigt men igår var glädjande nog ny asfalt lagd överallt och för första gången på mycket länge kan den cyklas utan grus, väggupp eller rödlysen. Skönt då jag nästan alltid tar den här vägen ut. Vi kör upp till rondellen och svänger vänster ner mot Gudby och Fresta. En härlig fartsträcka om vinden är rätt. Idag var den kraftigt mot med ganska starka nordliga vindar men desto skönare att ha medvind hemåt. Jag kör nästan alltid ut norr och sen hem söder och vanligaste vinden är mot hem.

Efter en mils cykling svänger vi in en liten genväg in höger förbi Fresta kyrka för att efter ca 1 km komma ut på vägen mellan Väsby och Vallentuna. Vänster där mot Väsby och sen nästan direkt höger in på 1 km cykelbana till Vikskolan. Den klassiska mötesplatsen för så mycket Norrortscykling med bl.a start och mål för Roslagsvåren / hösten, Fredrikshofs stora motionslopp. Ut höger och norrut på Almungevägen upp genom den vackra mäktiga allen och sen böljande fin cykling dryga 5 km innan vi tar vänster mot Skånelaholm med sjön Fysingen till vänster. Mycket sällsynt med bilar här liksom på merparten av rundans vackra vägar. Vi cyklar nu i motsatt riktning som tempoloppet Smack kör med Fysingen Runt. Men viker av från det varvet och svänger höger norrut mot Arlanda istället. Förbi motorbanan Arlanda Test Track där också många cykellopp körs. Vidare föbi Arlanda med sjön där wakebordparken med "linbana" finns. När vi cyklade där i lördags sa min granne Lasse G är det någon som någonsin sett någon köra på sjön och använda den avancerade "liften". Har ett svagt minne av att jag såg ett gäng där en gång för många år sedan, men är osäker sa jag. Ett bygge som måste kostat en slant per använd timme..

Vi svänger vänster efter sjön och in på fina tempobanan som används på Odensala och Sjöås Smacktempo. En härligt vacker väg nu 5-7 km först en del lite halvtuffa passager uppför följt av en fin svepande snabb utför men istället för att ta vänster ner mot Odensala tar vi höger och sen nära direkt höger igen mot Lunda. Nu är vi hastigt och lustigt inne på nästa Smacktempobana och hemvägen på Herresta tempobana och har nått en av rundans två nordligaste punkter och det blev fin medvind och härlig snabb cykling böljande upp och ned 5-7 km förbi International GK och fram till 273 an Almungevägen. Där tar vi höger och får upp en fin fart i vinden trots låg intensisitet men redan efter 2 km på den lite större Almungevägen svänger vi vänster vid för cyklister klassiska Lunda Livs in på det lika klassiska Markimvarvet ett suveränt fint varv vi ofta tävlar och tränar på. 31 km i vackraste skogs och ängsmark mellan Väsby Arlanda och Vallentuna. 5 km österut förbi Skepptuna GK sedan höger vid rundans andra nordligaste punkt. Nu blir det medvind hem. Skönt, betydligt skönare än på Nationaldagslinjet med en stor del av landets elitcyklister för några veckor sedan. Det hade då gått stenhårt på varv 3 av 5 och jag var på "gnällen" precis där efter svängen (om man nu kan kallla det med 99.5% av maxpuls) att behöva lämna in i ett fint läge med bara 15-20 cyklister kvar av 90. 

Igår gick det betydligt lugnare med snittpuls 120 och max 132. Skönt att ta det lugnt efter hårdkörningen med tempocykeln dagen innan. Jag stannade efter högersvängen. Åt en macka och ett kortoch njöt av lyxen att vara här. Ensam i harmoni. The freedom of the open road. Tack!

Sedan iväg söderut, hemåt i medvind. Ny asfalt på de sämre avsnitten av Markimvarvet gör slingan ännu bättre. De på tävling ibland tuffa uppförsluten avlöser varandra en stund innan belöningen kommer med en fantastiskt fin fartsträcka bort mot målet för varvet innan Lindholmen. Men nu går jag inte i mål i en spurt vid ladans slut som jag gjort så många gånger utan svänger höger sedan vänster bort sydväst mot Markim och Väsby. En sträcka jag också cyklat hundratals gånger. Kör igenom några bondgårdar där det alltid luktar gödsel. Det blir inte mer landet än så här trots närheten till stan. Lång vacker utsikt över det vajande gräset på ängarna. Det här är en av de vägar jag först fastnade för och häpnade över som nybörjare på cykling 2011. Mer "hemma" blir det inte. Det är också nära finalen på Roslagsvår / höst. Som jag flera gånger kämpat om och lyckats komma först hem till Vikskolan på flera gånger, härliga minnen. Men på den här drömrundan svänger vi vänster till Sälnavägem strax innan Almungevägen. Också den en av mina första cykelvägskärlekar. En helt underbar liten sträcka på 4-5 km toppenfin asfalt lite kurvig och sällsynt med ett möte där. 

Framme mitt på  Väsby - Vallentunavägen igen och en vänstersväng ett par kilometer på i stort sett den enda del av denna runda som är trafikerad. Ändå gillar jag att cykla på den och gör det ofta i båda riktningar. Nu är det bara le grande finale kvar. Drottningen Skålhamra, nypa sig i armen vackert och en kakafoni av höger vänster upp och ned. Svårt att hålla hög fart på den här vägen hela tiden men oj så rolig att cykla. Svischar först upp och sen förbi Täby GK och de sista kilometrarna innan vi kommer ut strax innan Hagbytippen. Upp till rondellen där och sen ner i härlig fart innan den beryktade Frestaväggen kommer. En backe jag troligen cyklat mer än någon annan de senaste 7 åren. Strava säger 346 gånger så det vore väl tusan om jag inte skulle kunna tagit det KOM jag har där någon av alla gångerna:-)


Nu är det bara en snabb final tillbaka till Sollentuna Vattentorn och förbi Väsjöbacken kvar. Alltid lika skönt att komma dit. Ibland om andan faller på en slutspurt i det svaga uppförslutet innan rundans nästan enda rödlyse. Men igår blev det ingen spurt lugnt och skönt var melodin hela rundan.

Vänster på Dandrydsvägen ochrulla ner till Shellmacken Edsberg, höger där och femhundrameter kvar till Edsviken Kärleksstigen Landsnora. Hemma. Ja det blir inte bättre än så här. Det här är min vackraste runda i Stockholm norrort. 97.4 km. Det är inte den snabbaste rundan men det är den vackraste. Oerhört lite trafik på nästan hela varvet och att sån här cykling finns inpå knuten till vår huvudstad är nästan svårt att förstå. Balsam för själen.

https://www.strava.com/activities/1677851074


Prova det här varvet och känn in magin själva. Vilket är er vackraste runda?


måndag 2 juli 2018

Mitt livs snabbaste 26 km

Det blåste ganska starka nordliga vindar idag i Stockholmstrakten ca 7 - 8 m/s. Soligt och fint och tempocykling på agendan med min CRT kompis Stefan "Hulken" Ljungberg. Vanlig cyklistkropp på 97 stenhårda kg:-)

Lite varannandagskänsla nu i kroppen med den envisa rethostan jag skrev om sist. Igår klart sämre igen och tog en vilodag sånär som 5 km rodd och lite styrka / yoga. Men idag lite piggare igen och sugen på cykling. Vi började med ett uppvärmningsvarv runt Fysingen som jag så ofta cyklar. Vi tog det lugnt i motvinden bort mot Rosersberg men ökade farten när vi svängde in höger från banans nordligaste för den fina medvinden hem. Från ett snitt på 33 ökade vi till 41.6 snitt på de 19 km när vi var klara så det gck undan värre på hemvägen med ett kul KOM med 1 sekund på vägen bort mot Almungevägen.


Grundplanen var ett köra ett hårt solovarv sen men ingen av oss var riktigt sugen på det så istället kom vi fram till att köra lugnt norrut på Almungevägen i motvinden och sen trycka på söderut hemåt i bra medvind istället. Stefan kände sig lite seg i benen men jag "lurade" honom ända upp till rondellen vid Långhundra 26 km från Väsby och Vikskolan. Jag sa till Stefan det här kommer bli de roligaste och snabbaste 26 km i år hem, nu kör vi!

Sagt och gjort vi satte av hemåt med vinden och hej vad det gick. Så fantastiskt kul att cykla fort på en tempocykel när "allt är rätt". Förstod att Stefan inte hade riktigt samma toppfeeling i benen längre då det tog en stund innan han kom fram för en förning men han tog ett par förningar innan han slog av efter en knapp mil när vi körde om en traktor strax efter Lunda Livs. Jag hade en fantastiskt fartkänsla och var bara tvungen att fortsätta hela vägen hem. How fast can you go tänkte jag? Kan jag klara 50 snitt hela vägen hem? Hade labbat lite på parkeringen och dragit tillbaka mitt styre och cockpit en dryg cm. Det kändes toppen med en lite kompaktare känsla. Höll farten riktigt bra hela vägen och kilometerna rasade på i en aldrig tidigare takt. Med 6 km kvar kom tiden för senaste 5 km upp och den visade 5.29. Wow tänkte jag, började bli ganska trött där och hjärnan var inte kapabel att exakt räkna ut farten (som var 54.7) men jag förstod att det var klart över 50 kmh. Hela vägen hem nu tryck på det sista också. Pulsen nu över 160 och över 90% men fortfarande en euforisk fartkänsla som överbyggde tröttheten och nu bara Allespurten kvar som gick i 54 fart som final. Körde hårt ner förbi Vikskolan och slog av strax innan rödlyset. Pustade nöjd ut och vände sakta tillbaka mot skolan och där kom Stefan som trots att han rullade ganska lugnt sista 1.5 milen in med över 46.3 kmh snitt på de 26 km. 

När jag skulle läsa av min Strava fil tänkte jag att det kanske kan ha vara ända upp mot 50 i snitt? Fick se 51.9 kmh och tid 30.43 över de 25.9 km. KOM med 3 minuter, wow vilken grym känsla. På en av de mest cyklade vägarna i norrort. Överlägset den snabbaste halvtimme jag någonsin gjort på en cykel. Ingen klunga, bara en elmotor i ramen:-) kändes nästan så ett tag..Cykling när den är som allra roligast. 51 år 51.9 kmh kan bli bra om några år det här :-)

Edit