Ett linjelopp på drygt 13 mil med 65 av landets bästa cyklister. Hela Ryska Postens urstarka lag med bl.a svenska mästarna Richard Larsén & Hannes Bergström Frisk plus extremt starka norrmannen Sindre Haugsvaer som ledde Stockholm 3 dagars och Jacob Wikh. Team Ormsalva var där med starkt lag inkl xpro Jonas Ahlstrand och Ludvig Bengtsson. Starkt lag från CK Hymer Linköping och hela Stockholm CK & Valhall. Dubble svenske mästaren Alexander Gingsjö var också med. Från min klubb Cykloteket Racing Team var det jag och Stefan Ljungberg som skulle testa våra förmågor mot landets elitcykliuster. En utmaning i värmen och solen som heter duga för två masters åkare i H 40 resp H 50.
Framme i Nynäshamn efter en skön solig bilfärd med Stefan Ljungberg.
En grande Trek Madone värdig 97 kg Stefan Ljungberg och min mer modesta strl 54 bakom
På vägen dit åker man den sista kilometern på banan med den sega uppförsbacken innan det planar ut de sista 150 meter till mållinjen. Vi talar där om att det är viktigt att ha kraft kvar där efter krönet då vi båda tagit slut någon gång på tidigare upplagor med bränt krut 150 meter från mål. Det samtalet skulle sedan visa sig få betydelse för min placering och strategival. På med nummerlapp och lite kort uppvärmning. Det var så varmt och med 13 mil att cykla så tänkte jag att det räcker nog bra med 10-15 min lättare cykling. Hade en ganska bra känsla i kroppen och värme gillar jag ju och brukar inte lida av så överlag en positiv känsla när starten gick. Jag stod längst fram och kom iväg bra och höll mig sen ungefär i mitten av klungan under första varvet. Åkte koncentrerat och så snålt jag kunde. Det gick jäkligt fort de två första varven och dito mil med 47 snitt. Det kändes ändå väldigt bra i kroppen, inte minst benen kändes toppen. inga problem att åka med i hög fart. Efter ett par mycket snabba varv lugnade det ned sig och en utbrytning om 7-8 fick fäste. Det gick ordentligt mycket långsammare nu en stund och min spontana rädsla var att alla de stora starka lagen hade sina rätta killar med och nu skulle det inte bli någon körning i klungan. Som tur var stämde det inte för efter en stund gick Ryska Posten fram med 5-6 gubbar i front och höjde farten lite för att kontrollera täten. De hade visserligen Richard Larsén i utbrytningen men totalledaren i Stockholm 3 dagars Sindre Haugsvaer var glädjande kvar i stora klungan och man kunde väl gissa att det ändå var honom de skulle köra för så det kändes ganska lovande för mig att bara ligga kvar i klungan och se när Ryska Posten körde på i front.
De lät utbrytarna hålla avståndet kring 45 sekunder några varv och det kändes behagligare och behagligare för mig i klungan. Pulsen gick ned några slag och efter halva loppet var snittpulsen på 139 vilket är 80% av max. Loppet såg nu ut att utveckla sig perfekt min del. Jag brukar alltid bli starkare och starkare relativt sett ju längre loppet går och jag hade fått en väldigt bra resa de 8 första milen när vi nu snart hade kört in utbrytningen. Det enda som störde var alla dessa möten på enmilsvarvet. Det var ganska frekvent med mötande trafk och att då kommma +60 cyklister i farter upp till 60 kmh på en ganska smal landsväg är ingen höjdare ur säkerhetssynpunkt. Som tur var stannade många av de mötande upp och det kändes aldrig helt livsfarligt även om jag tyckr det är märkligt att de inte kan få till en enkelriktning av varvet under tävlingsdagen.
Om det var på varv 9 eller så har en mindre grupp om 4-5 st fått en lucka igen på ca 30 sekunder. Jag ser då en risk att det här kan vara en farlig utbrytning och bestämmer i en impuls att attackera i det tuffare uppförspartiet i början på varvet för att ev kunna brygga ifatt. Hinner ikapp en Hymer kille som tänkt lika och attackerat från klungan strax innan mig. Kör om honom och vi fortsätter tillsammans att växelvis försöka täppa luckan. Nu ligger jag väldigt hårt och inser att det här tempot klarar jag iinte länge till. Gissar att Hymer killen kände lika och när vi inte längre tar på dem utan att det fortsatt är ca 10-15 sekunder fram slår vi av för att åka med klungan igen innan vi är rökta. Hade en skönt snabb återhämtning vilket gav självförtroende ut på de sista tre varven och när Ryska Posten inte hade folk med i täten i den lilla gruppen tänkte jag att det här lär gå ihop igen, och det gjorde det så med två varv kvar var det game on. Nu jäklar nu ska jag vara med och fightas om de fina placeringarna. Det fanns inget annat i skallen. Hade en mycket bra känsla och byggde upp momentum i kroppen inför den sista långa slutspurten. Farten höjdes men jag försökte bara åka så snålt som möjligt och adrenalinet fylldes på. Höll mig i främre tredjedelen av den allt snabbare klungan under sista varvet. Kanske någon placering långt bak i sista högerkurvan med en dryg km kvar till mål men det är brett och borde kunna gå att komma fram nu. Som Stefan och jag talat om så vill jag inte gå i vind eller i eget spår på max för tidigt utan kunna nyttja bra hjul och klungans fart så länge som möjligt för att kunna maxa de sista 200 meter. Avslutet börjar intensifieras och spurten dras igång. Jag är några platser bak och måste fram nu. Jag har massor med uppbyggd kraft som bara vill ut nu. Väljer nu först höger inner men fastnar och får ett avbrott i fart går då vänster. Där finns helt fri lejd. Tänker först att jag drar på allt jag har nu i egen långrökare på vänsterkant uppför backen. Men därifrån kommer också en ganska stark motvind och jag har kvar där i bakhuvudet från Stefans och min diskussion att det gäller att ha kraft kvar på krönet. Tvekar och stannar i klungan och försöker gå på hjul istället men fastnar och tappar fart både en gång och sen ett par gånger till. Spurten blir skit och som grädde på moset slår Sindre Haugsvaer av med hundra meter kvar precis framför mig när jag kommer i hög fart och tappar farten igen i undanmanövern. Rullar frustrerat in på 21 plats och är grymt besviken. Att inte få ut den kraften jag byggt upp. Det är mycket små marginaler i stora cykelspurter och i den här kom jag fel hela tiden. Med facit i hand var jag lite långt bak och försöken framåt fastnade igen igen och igen. Jag skulle ha valt vänstersidan som var fri. Då hade jag i alla fall fått köra mig helt slut. Nu kändes det jäkligt surt när man fysiskt känner sig "in contension".
Resultatlistan Jacob Wikh tar hem spurten och med bonussekunder från spurtpriser vinner han också med det hela tredagars för Ryska Posten som dominerat. Grattis! Min klubbkompis Stefan Ljunberg CRT åkte starkt första timmsrns men fick tyvärr höftkramp och bröt efter 8 varv.
Från spurtsegmentet på varvet syns här sista 43 sekunder där man tydligt ser kraftkurvan avbrytas ideligen i spurten av alla stopp och dåliga spårval i trängseln.
Snabbaste varvet gick med 47.1
Ja ja vad är väl en bal på slottet? Jag hade verkligen sett fram mot det här racet men får försöka ta med mig det positiva. Jag kom på övre tredjedeln i tuffaste tänkbara konurrens. En 51 årig silverpil med som är med på dispens. Loppet gick med 43.6 fart i knappa 133 k och min snittpuls var 81% och jag hade en lätt känsla hela tiden. Det är jag väldigt nöjd med. Jag känner att jag kan vara med och tävla i elitklass och ser med tillförsikt fram mot Nationaldagsloppet 15.5 mil 5 varv runt Markim nu redan på onsdag morgon. Då får jag en ny chans mot liknande motstånd i ett ännu större startfält om hela 90 cyklister. Lite längre ännu lite hårdare hoppas jag. Blir spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar