JB Cycling: Vätternrundan 7.03 med Stockholm Allied Power

Med kanske 8 mil kvar vi är ca 10 i rotationen. När jag är på väg upp i rotationen så ropar vi namnet följt av "sist" för att kommande i bytet mellan leden direkt skall vara beredd och smyga in i det snabbare ledet med så lite kraftspill som möjligt. Jag ropar sist när jag vänt längst bak i rotationen och är på väg fram. Han ropar tillbaka "jag går ner" Jag ropar sist till nästa istället. "jag går ner" från honom också. Jag ropar sist till tredje killen som också han svarar "nej det går inte jag måste gå ner". Jag ropar sist till 4 killen. Vad tror ni svaret blev? Jag går ner. Nu blev det nästan lite komiskt. Snacka om 10 små n....pojkar. Då förstod jag att det skulle bli tufft med sub 7 målet. Det har gått ganska hårt ett bra tag när vi har jagat ifatt "underskottet" på tidsplanen. 42.7 är den magiska siffran för snitthastighet som helst skall visas i rutan på min Garmin när vi är klara. Nu står den där på 42.7 det kan gå med 7-8 mil kvar efter varit nere på ca 41.5 efter den tuffa delen mellan Jönköping till strax efter Bankeryd. Men det har kostat på manskapet i SAP laget. Det här är hur det blev.

Vi startar 12.08 i perfekt cykelväder har vi tur är det lite svag sidvind ner till Jönköping sedan medvind enligt prognosen på västsidan. Det var t.o.m så att när vi nådde nordsidan vid 18 tiden på eftermiddagen så visade prognosen på lite nordliga vindar och chans till medvind även sista timmen. Nästan lite för bra för att vara sant. Och ni vet. If it looks too good.. Ja det blev bara en önskeprognos som tyvärr inte slog in. Det blev lite kantmotvind ner till Jönköping men vi körde på bra med 2 motorer första 10 milen och hade ca 42.4 ner vi rullade in mot Jönköping. Positiv känsla i laget och de flesta var med och snurrade på ett fint sätt i kedjan. Jag kände direkt efter 10 min att jag hade en toppendag och hade gärna kört lite fortare än med ett pulssnitt om 128 till Jönköping 74% av max, men farten var ändå ok och vi får inte bränna för stor del av manskapet för tidigt och jag tänkte att jag hinner nog bli lite skönt trött senare under rundan. Det vara bara en sak som stressade mig första 10 milen. Jag blev snabbt väldigt kissnödig och när det går så pass lugnt i puls och det tar lång tid mellan rotationerna och ansträngningen blir låg så svettas jag inte ut vätskan och jag hatar att cykla kissnödig. Så vågade inte dricka mer än en halv flaska de första 10 milen innan jag kände att jag kommer klara mig till depåsstoppet på ett någorlunda hanterbart sätt. Innan stoppet i Fagerhult hann jag med en "spurt" få i mig nästan 1,5 flaska plus lite gel och några vingummi och en halv bar i alla fall. Noga timat stopp till 2 minuter och snyggt uppstyrt med individuella lagningspåsar udda nummer till vänster jämna till höger. Ordning och reda ala extraordinär som med hela SAP Sub 7 projektet. Det största kudos till Roger, Robert och de andra kaptenerna. Exceptionellt uppstyrt in i minsta detalj under hela våren på vägen fram till och under hela loppet. Jag springer snabbt till en buske och kissar. Gudagott. Har för mycket grejer i langningspåsen och velar några sekunder över vad jag ska trycka ner i fickorna. Tar fram en dubbelmacka med ost och skinka och börjar tugga på. Klämmer ner en Redbull och en banan, en liten flaska med 5 gel i och byter drickaflaskorna till 2 st 1 liters för de tuffare sista knappa 4 timmarna. Ut på vägen igen, ett par sekunders försening innan vi är iväg men nu känns det toppen och mackan snart nere i magen. Kom igen nu gubbar lets get to work nu ska vi köra fort i medvinden hem.

Vi ökade farten bra. Sakta men säkert tickade decimalerna upp först till 42 sedan 42.1 42.2 osv. Vi gjorde flera mil runt 45-46 fart där men det kostade lite mer än förväntat. Vinden var inte alls så bra som vi hoppats, mer sida än med även och blev det aldrig den där lätta flygande känslan i farter över 50 som man får i bra kedja med gynnsam vind. En oroväckande trend började visa sig "Cafet" blev större och större och flera gånger var vi nere på 6-8 pers innan vi fick slå av lite för att inte bränna ut oss som var kvar samt för att få in fler igen i kedjan. Många kämpade heroiskt och gick upp och ner mellan rotationen och Cafet många gånger för att bidra så mycket de bara kunde och orkade. Tyvärr fick fler och fler släppa även i Cafet / svansen men vi ska komma ihåg att det här laget med den mycket tuffa sub 7 ambitionen till absolut största delen inte består av elit eller tävlingscyklister utan glada pendlare / elitmotionärer. Förvisso väldigt duktiga cyklister men ändå.

För egen del kändes det toppen, inte ens när vi var nere på 5-6 man några gånger kände jag någon kritisk ansträngningsnivå. Roligt som tusan att kunna bidra starkt och jag kunde fortsätta min svit från tidigare Vätternrundor med snabbgäng om att aldrig stå över en enda förning. Däremot förstås mindre roligt att se chansen till Sub 7 nu dramatiskt försämras i samma takt allt fler trötta cyklister gick bak. När vi kom till Karlsborg efter 20 mil blev det lite dramatiskt. Vi hade fått höra att det kunde bli broöppning på heltimme och vi skulle anlända med bara någon minut tillgodo om vi höll planerad fart. Vi kommer in med hög fart kanske två minuter i. Men med bara meter kvar börjar rödljusen blinka rött. Jag är bland de första och vi hinner inte tänka innan vi är igenom bommarna som sakta börjar röra sig. Jag gör ett mentalt korstecken för de längst bak i svansen och hoppas att de inte skall behövas fiskas upp ur kanalen.

Nu kämpar alla och vi vet att det är på håret vi måste hålla samma fart 42,7 hela vägen hem. Jag peppar och manar på vi har det inom räckhåll gubbar. Men innerst inne ser jag på gruppen att nej det här kommer nog bli övermäktigt och inte blev det någon medvind de sista 5 milen heller. Då har vi redan gått ned på ett led då en rotation med bara 5 inte ger någon besparing. Jag vet inte vad det är men sista timmen på alla mina 5 tidigare Vätternrundor har gått toppenbra, men aldrig så bra som igår. Jag tog längre och längre förningar. Insåg att SUB 7 är utom räckhåll då vi med 5 mil kvar har tappt till 42.3 snitt men kroppen vill ändå och orkar cykla hårt. Det var en fantastisk känsla att kunna gå länge följt av kort och snabb återhämtning och sen nya förningar med de som fortfarande var med på linje bakom. Här en bild från Happyride mot slutet vid Medevi 2 mil kvar när jag anför laget mot Motala

Jag Matti och Sebastian var mest framme och gjorde dragjobbet sista timmen och vi kunde tillsammans med kanske knappt halva laget avsluta snyggt och komma in på 7.03. Det gick inte hela vägen i år, men det var nära nära. Vi hade behövt några till med en riktig toppendag så hade det gått men jag är hur nöjd som helst. Jag har aldrig varit i närheten av att cykla så här fort med så lätt känsla. Trots de sista 6 milen hördkörning i spets blev pulssnittet låga 134 under hela loppet 77% av max och ingen känsla i närheten av rött någon gång. Jag har gjort Sub 7 två gånger tidigare och för mig hade varit roligast att få hjälpa in de andra under drömgränsen. Men vi fick ut det vi hade tillsammans igår. 3 minuter på 7 timmar det är mindre än 1% fartökning som hade räckt men ibland kan 1% vara ganska mycket..

Nöjda krigare i mål. Robert med blodig arm och ett stort jack i underarmen. Han ramlade i en uppförsbacke och dunkade i ett vägräcke. Upp på cykeln igen och jaga ikapp och in på 7.03 för att sen få åka och sy 4 stygn. Lite hårt ändå:-)

Nu snabb ompackning av cykelgrejerna hemma för avfärd mot Båstad imorgon och Masters SM. Partempo i H 40 med urstarka Niclas Näslund på tisdag sedan individuellt tempo på onsdag följt av linjelopp på torsdag. Det lär inte bli några 134 i snittpuls på de tävlingarna är jag rädd för..