Froomes powerdata stage 19 - Not normal? Amanda Coker definitely not normal & ny högre nivå vid 51

Vi var många som fascinerat tittade på när Froome attackerade på grusvägen uppför Colle delle Finestre och sen körde solo smått ofattbara 8 mil hem och kontinuerligt tog sekund för sekund på jagande Dumoulin och de andra topp 5 cyklisterna när Yates klappat igenom helt. Vi var nog många som kastades mellan förnuft och känsla när vi såg skådespelet. Känslan sa det här är ta mig tusan bland de häftigaste och starkaste cykelprestationer vi sett. Från en man som varit uträknad i två och en halv vecka. Från en man som sprattlade till och vann uppför Zoncolan men sen dagen efter distanserad igen och till synes chanslös över 3 minuter efter Yates och nära tre efter Dumoulin och så vänder han på allt solo i 8 mil. Galet, fantastiskt och cykelhistoria. MEN förnuftet säger. Är de här rimligt? Eller som Lance sa när han tyckte andra fuskare kom lite för nära. Not normal? Kan man hålla undan solo och dryga ut mot de jagande bakom i över två timmar och 8 mil? De var iofs inte så stor grupp men Dumoulin hade tydligen sagt att han gjort ett av sitt livs bästa prestationer och blev ändå ordentligt frånåkt och tappade segern. Trovärdigheten för cykelsporten i allmänhet och för Froome i synnerhet (efter Vueltan och den pågående astma dopingfallet) är ju minst sagt naggat i kanten. Det kan därför vara extra intressant att titta på datan från Velon som trackade Froome och 144 andra cyklister under girot med officiell data på "allt". Vad säger siffrorna? Ser de anmärkningsvärt "not normal" ut? Nej jag tycker faktiskt inte det. De är inte i närheten av vad cyklisterna gjorde "på Lance tid" då det talades om att 6.7 w/kg var the magic number som krävdes i klättringarna för att kunna vinna touren. När Froome attackerar och går solo uppför gruset på Finestre med 9.3% lutning i 3 km gör han det i 11

minuter med 397 watt snitt. 
Han brukar väga knappa 70 kg så säg 68 för att ge lite extra w/kg som buffert. De ger då 5.83 w/kg under attacken. En grym siffra speciellt när de cyklat nära tre veckor ofta stenhårt 5-6 timmar om dagen och rimligen är rejält nedkörda. MEN det är väldigt långt upp till de siffror Lance, Hamilton, Ulrich, Pantani och grabbarna hade när de med stängd mun krossade backarna på tider och med kraft som dagens proffs inte är i närheten av trots stor materialutveckling träningslära nutrition mm. Det faktum tycker jag pekar tydligt på att det i alla fall är väsentligt mycket mindre doping idag i proffsklungan. Även om jag absolut tror den existerar. Primärt tror jag mikrodoping används, ja inte bara tror det är vad den stora dopingkommissionen CIRC kom fram till i sin analys för några år sedan. Mikrodoping som små små doser av EPO och eller testosteron förbättrar återhämtning och prestation radikalt. Hur vanligt det är? Ja enligt dopingkmmissionen och den stora undersökningen är det vanligt förekommande Doping culture in cycling still exists. Och varför skulle det inte vara det? Om det ligger pengar på bordet har delar av mänskligheten alltid och kommer alltid att ta genvägar de kan hitta. Det är inte konstigare än så.

Att Froome sen kunde hålla undan är också en effekt av att han blivit så snabb utför. Han tog lika mycket efter Finestre utför som uppför. Men han fortsatte sedan att sakta men säkert dryga ut. På nästa etapp nr 20 som också blir stenhård. Yates tappar en halvtimme till. Thibaut Pinot kollapsar helt och får uppsöka sjukhus efteråt helt dränerad och får bryta girot med en etapp kvar och vad alla trodde en säkrad tredjeplats. Froome kör den på 5 timmar 49 min 37.3 kmh med 280 w / 325 npw.



Här är artikeln från Velon
https://www.velon.cc/en/news/2018/05/chris-froome-wins-giro-d-italia-stage-19-and-takes-race-lead

Verkligen fantastiskt dagen efter han skrivit cykelhistoria och med tre veckors "lidande" med sig i bagaget. Men är det "not normal" nivå? Nej jag tycker inte det. Något som dansken Michael Rasmussuen också verkar tycka i dagsfärsk artikel från Cyclingnews : http://www.cyclingnews.com/news/rasmussen-chris-froomes-giro-ditalia-didnt-raise-a-red-flag/ Om Froome sedan skulle tillåtas att starta i Girot med oklar situation och ev dopingdom hängande över sig det är en annan historia.

Är precis som de flesta andra oehört imponerad över de här cyklisterna och prestationerna. Men hallå! De är ju för tusan proffs. Världens bästa artister. Vilken aktör som är världsledande oavsett sport eller annan profession blir man inte blown away av? För egen del blir jag ännu mer imponerad av andra sportprestationer. Troligen för att jag relativt sett är ÄNNU längre och eoner från dessa extrema prestationer. Som att Kenenisa Bekele sprungit 10000 m på 26.17 med 2,38 per km ett tempo de flesta även duktiga löpare inte ens kan följa 200 m. Som att Simone Biles tar 4 OS guld i gymnastik i Rio. Som att Stenson gör 63 sista rundan och kanske tidernas bästa golfrunda när han vinner the Open 2016. Människan är en fantastisk varelse och kan åstadkomma helt ofattbara prestationer. Talar vi cykling så för mig framstår Amanda Coker som den mest extrema, galna ja t om sjuk om jag ska vara ärlig. Ni vet tjejen som får Forrest Gumps fiction löpning kors och tvärs över USA att framstå som en söndagpromenad i parken. Och en sväng i parken var precis vad hon tog. Hon cyklade övervägande ett parkvarv på 11 km. I 400 dagar. 38 mil snitt om dagen. Stanna upp en stund och reflektera över det. Du kanske själv har cyklat Vätternrundan någon gång? Lägg på 8 mil till när du ändå är igång. Känn in känslan och tänk nu att du bara har 399 dagar till av samma belastning. Svårt att ta in eller hur? Amanda cyklade 16000 mil 33 kmh snitt med drygt 100 i puls. Någon enstaka gång klippte hon på med 45 fart några varv. Frågor på det? Troligen en av världens snabbaste damcyklister. Titeln för den uthålligaste lär väl i alla fall ingen annan tjej eller kille göra anspråk på. Här framstår ju Froome och alla andra tourcyklister som sprinters. Hennes historia är också väldigt talande för att det inte verkar finnas några gränser för vad en människa är kapabel till. Det är inte bara att hon klarade det i sig som är otroligt utan att hon även verkar adapterat kroppen till att bli starkare och starkare av denna helt extrema volym 10-12 timmar om dagen i 400 dagar. Modern träningslära kanske har något att fundera över i ljuset av hennes "experiment". Inte många som cyklar i 33 snitt med 105 puls. Att det sedan torde krävas en rejäl bokstavsdiagnos eller "skada" för att ge sig på denna galenskap är en annan historia.

Is she real? Ja det kan man verkligen fråga sig.
https://www.google.se/amp/s/www.bicycling.com/rides/amp20038645/is-amanda-coker-for-real/


För egen del hade jag igår den fantastiskt härliga upplevelsen att nå en ny högsta nivå. Så belönande på alla plan att som 51 åring fortsatt kunna utvecklas. På söndag ska jag tävla i ett av säsongens huvudmål. Jag ska köra Falkenloppet i Nunäshamn 13 mil linjelopp i Elitklass mot Sveriges bästa cyklister. När man fyllt 50 får man inte tävla i Elitklass men jag har glädjande fått dispens av förbundskapten Lucas Persson. Så nu blir det upp till bevis mot svenska mästare som Richard Larsén och alla andra toppcyklister. Jag tävlade 2013 9:a och 2014 7:a i samma lopp i elitklass så jag vet att banan passar mig ganska bra och nu är det några mil längre vilket också känns som en fördel. Har inga offentliga resultatambitioner men hoppas förstås på att inte bli avhängd i första taget.

Jag har varit lite lätt frustrerad nu senaste veckan då jag för första gången sedan jag började cykla för en 7-8 år sedan varit ordentligt förkyld några dagar i två omgångar. Jag som trott mig vara helt immun mot det och skrutit om att jag aldrig blir sju. Där fick man bita i det sura förkylningsviruset big time och åkte dit typsikt nog efter årets första golfunda förra onsdagen och på fredagen blommade det ut till full mancold. Ja ni män vet ju hur illa det är:-) mycket C vitamin, vitlök d vitamin Cellexir mm och bestämde mig att nej imorgon är du bra. Cyklade sedan 13 mil på lördagen och 13 mil på söndagen, rosslig men helt ok. Ny företagsgolf i måndags på Ullna och sen sämre igen på kvällen. Då kändes det inget vidare med bara några dagar kvar till Falkenloppet. Men bra nog för lätt pendling tisdag och onsdag och mycket vila. Som ett formtest och träning inför loppet cyklade jag igår några varv runt Fysingen på Smcktempobanan 19 km. Ett varv jag ofta tränar på. Jag planerade först två varv med Madonen ett uppvärmningsvarv runt 75% puls sedan ett hårdare följt av ett med Tempocykeln min sköna röda Trek Speed Concept.

My loved ones parkerade på Vikskolan och redo att jobba


Det blåste en ganska stark sydlig eftermiddagsbris med mycket medvind ut mot Rosersberg sedan tuff mot sida mot hem. Det kändes oförskämt lätt och jag fick nästan hålla emot för att slå av då jag bestämt att ligga runt 130 puls när kroppen ville cykla snabbare. Men det gick ändå fort ut i medvinden klart över 40 fart med lätta pigga ben och det fortsatte även i den tuffare vinden Madonen och kroppen klöv motvinden lysande. Kom in på fin fina 39.6 i snittfart med "bara" 131 i pulssnitt 76% av max med toppenkänsla. En fart jag aldrig varit i närheten av med racer på rundbana relativt den ansträningsgraden. 
Fortsatte direkt med ett varv till med målsättning att gå hårt men inte på "göra ont puls" med ett pulssnitt kring 150 ca 87% av max. Det gick vansinnigt fort bort mot Roserberg snitt på 49 efter några km och 45 in mot högersvängen och motvinden. Tappade förstås en hel del fart i den starka vinden men ändå långt mindre än förväntat. En vecka innan Masters VM 2015 när jag var i toppform cyklade jag denna runda mycket fortare än någon gång tidigare vare sig förr eller senare och nådde då 42.3 i snittfart. Hade en speciell känsla då som jag skrivit om att jag hoppas få uppleva någong gång mer i livet. Igår fick jag det, smått euforiskt på slutet med en spurt kom jag in på 42.5 i snittfart med målpuls 150 i snitt. Otroligt skönt formkvitto. Varför gick det så bra nu med lite förkylning kvar i kroppen? Kanske lite extra vila gjorde jobbet och framförallt det en mycket lång period innan utan avbrott och bra varierad träning tillsammans med ett huvud som mår bra. Att kunna nå en ny högre nivå personbästa vid 51 efter de tre extremt svåra skador jag råkade ut för 2015 och 16 känns hur härligt som helst och på ett sätt visar det väl ganska bra att ålder bara är en siffra. Its never too late!


Eller är det kanske bara Madonen som är så vansinnigt snabb? Så att det stämmer att man verkligen kan köpa sig fart:-) Efter jag pustat ut tog jag ett varv med tempocykeln också. Kände direkt att någon hög fart ville inte benen vara med på längre så jag bestämde mig för att köra lika fort med 39.6 snitt för att se vilken kraftskillnad relativt Madonen som behövdes. Med Madonen visade Quarq D Zero wattmätaren 267 w/ 273 np puls 132. Med Trek Speed Concept tempocykeln (med disc hjul) blev siffrorna samma fart 39.6 kmh 241 w /247 np puls 133. Klart segare nu tredje varvet och vinden kändes rejält men intressant att se att det var 26 w skillnad mellan cyklarna och kroppspositionen. Jag vet ju sedan tidigare tester att jag har relativt låg skillnad i fart mellan linje och tempocykel ca 2 kmh men hade nog trott på lite större wattskillnad ändå. Om man nu kan lita på mätarna? Samma Quarq D zero vevparti på båda. Men är det något jag blivit varse om är det hur mycket det skiljer mellan olika mätare och system. T ex så visar både min Monark och den Wattbike jag lånat som båda är kända för sin exakthet väsentligt högre siffror än min Quarq på Madonen. Men skit samma det viktiga är att den relativt sig själv är stabil så jämförlser om utveckling kan göras. På söndag då jä....