Platt fall på Djursholms GP - Femtioett och inte många rätt

Värdelös, trött och mycket besviken kände jag mig när jag sist i klungan kom upp för slottsbacken på det andra korta varvet i Sthlm Cup Djursholms GP. Jag tog ett rent impulsbeslut och bara slutade trampa stannade cykeln och klev av strax innan mållinjen. Nej jag skiter i det här. Vi har cyklat i 4 minuter PANG rakt upp på max. Fight om positioner det gick fruktansvärt fort i backen ner efter starten i den 60 man tighta och stora klungan. Solen i ansiktet i kurvan och jag fick den där otrygga känslan som bara kommer på mig ibland efter mina svåra cykelolyckor. En känsla som signalerar ofördelaktig risk / reward till min hjärna. När den drabbar mig försvinner lusten att tävla. Jag kör de två första varven och hamnar förstås längst bak i fältet som dras ut. Jag har alltid haft oerhört svårt att gå från noll till max direkt och i det här korta GP loppet på 40 minuter med hela Ryska Postens elitlag (Sveriges kanske bästa lag) + en massa andra elitcyklister så är det verkligen full gas direkt. Det och en dålig teknik i de visserligen lätta kurvorna på banan men som ackompanjerat av en otrygg känsla jag kan få i högfartskurvor, speciellt i stora klungor. Det tillsammans med två varv från noll till max och två gånger uppför den tuffa slottsbacken i full fart utgjorde en närmast perfekt storm av både fysisk och mental svaghet. En olust så stark att jag på ren impuls slutade trampa. Fuck it. Jag är för dålig. Femtioett och inte många rätt. Trött vek och gammal, dessutom psyksvag. Som salt i såret så hade jag Alice och Vera med mig för att titta och heja. På vägen dit hade jag sagt att jag är i bra form och chans till hygglig placering.  De skrek heja pappa båda varven uppe vid målet och såg något förvånade ut när jag bara stannade strax efter mållinjen efter bara några minuter. Pappa vlket fail. Varför slutade du? Vad håller du på med sa Alice? Ja vad håller jag på med tänkte jag. Jag blev så besviken trött och tappade lusten antar jag? Döttrarna förlät mig snabbt som tur var och sen åkte vi hem och badade i poolen i den härliga sommarkvällen.

Några som fullföljde

På flera sätt är jag glad att jag lyssnar till signalerna jag får av mig själv (för att inte tala om vad Kajsa är:-). Cykling ska vara kul och när jag får den där otrygga känslan är det inte kul och då är jag glad att jag slutar. En av de häftigaste grejerna med landsvägscykling är hur exceptionellt olika kvaliteer som behövs för att konkurrera i olika grenar eller typ av lopp. GP lopp snabba tekniska korta och pang på hela tiden. Tempolopp jämn effekt nära max och linjelopp med ingredienser allt däremellan men där även uthållighet och taktiska färdigheter spelar stor roll. Effektprofilsmässigt är jag ganska allround med relativfördel på uthållighet samt en bra långspurt. Så allra bäst passar mig långa linjelopp eller fartgruppscykling typ Vättern SUB 7 ännu bättre. Har två direkta svagheter vilka båda gemensamt fällde mig snabbt igår. Tekniken och en fysisk ovilja / förmåga att smälla på max direkt. Jag HATAR verkligen känslan och smärtan det ger min ouppvärmda kropp att gå stenhårt direkt. Lärdomen jag nu drar av det är no more GP. Är för dålig helt enkelt i det här sällskapet med hela Stockholms eliten och därtill hela Sveriges bästa lag. Förra tisdagen var det kort tempolopp i samma cup ännu kortare körtid men jämnare effekt och många i startfältet var desamma. Då kom jag 3:a i A klass en knapp sekund från 2 plats och igår var jag helt chanslös och bland de sista upp för backen i det stora startfältet innan jag stannade och gav upp. 

Vann loppet i den underbara sommarkvällen gjorde galet imponerande Sindre Haugsver Ryska Posten som tidigt med 5-6 andra gick loss från klungan trots hög fart. Han lämnade sedan utbrytargruppen och körde de 6-7 sista varven solo lika fort. Tror farten var runt 43-44 hela tiden så en riktig klassprestation med ett 23 gånger uppför slottsbacken. 2 i klungspurten 40 sek efter Pierre Moncorge SCK och 3 Mohammed Nwiser Valhall. På en fin fin 8 plats kom min grymme CRT kollega Torbjörn De Jager 52 år. Enorm respekt Tobbe att cykla så starkt mot alla "ungdomar".

Jag bryter ihop och kommer igen. Vad annars kan man göra? You live and you learn. Det måste ju få komma bakslag ibland. Det har gått över all förväntan under hela våren med träning och en många prestationer på ATH nivå. Har inte tävlat så mycket än i år men har huvudfokus på ett par längre lnjelopp nu först Falkenloppet söndag den 3 juni sedan Nationaldagsloppet med hela 15.5 mil och 5 varv runt Markim som verkligen känns som hemmaplan då jag cyklar det så ofta. 

Idag har jag varit dålig på en annan sak än cykling, nämligen golf. Jag spelade en företagsgolf idag på en mycket fin Drottningholms GK. Toppskick på banan och likaså den underbara sommardagen. Första gången jag höll i en klubba sedan september vilket då var det årets enda golf med spel 3 utlandsdagar. Har fortfarande kvar ett alldeles för lågt hcp 7 från tiden innan cykling tog över all fritid. Kanonstarten flyttades tidigare en halvtimme vilket gjorde att inga övningssvingar eller provputtar hanns med. Ja det blev förstås mycket blandad kompott men glädjande en 6-7 par men tyvärr en hel del "others" också som man säger på golfspråk. Härlig dag i solen ändå. Svår sport det där golf. Lika svår som GP cykling:-)