Smack Dalbyvarvet linje 52 km

Lite märkligt imorse på cykelpendlingen till stan. Kall nordan ca 10 grader och allt kändes som vanligt. Var de härliga sommardagarna och värmen vi nyss upplevt bara en hägring? En illussion? Har de verkligen hänt? Lite märklig var också gårdagkvällen. Allt var egentligen perfekt. Den finaste sommarkväll i härlig värme (jo jag minns det bestämt som underbart varmt och skönt). En vacker naturskön bana på "landet" en dryg mil utanför Uppsala. En bra form och positiv känsla efter ett bra tempolopp dagen innan. Ändå var det som huvudet inte var med igår. Hade ingen som helst fighting spirit de första varven och höll mig längst bak i den ganska stora klungan. Var lite seg efter ett kort men hårt folktempo 16 km dagen innan på Ingarö följt av dålig sömn och det gick fort de första varven med 43 snitt men kände ändå att kroppen svarade betydligt bättre än huvudet. Bestämde mig för att se det som bra träning i alla fall och troligen låta bli att försöka kriga vid en tight spurt om / när den skulle komma. Var så långt bak att jag inte såg när "fel" gäng gick iväg i utbrytning om det kan ha varit på varv 2 av 4 kanske? En hel drös av de allra starkaste cyklisterna i utbrytningen kanske 8 totalt. Vi från CRT hade Torbjörn De Jager med i gruppen så det passade mig ganska bra att ligga kvar där bak och förhoppningsvis kunde Tobbe vara med och fightas om tätplaceringarna så småningom.

Jag gick framåt i klungan strax innan sista varvning där min H 50 och CRT kollega Björn Drakenward förtjänstfullt legat länge i front och varit med och täckt bryggningsförsök o annat. Strax efter varvning ser jag Tobbe på vägen strax framför. Han hade släppt av från utbrytningen och jag hade samtidigt kommit in lite bättre flow både i ben och huvud så jag började köra hårdare och mycket i fronten sista varvet. Flera andra gjorde lika så vi började hämta in en del av försprånget. Sista varvet gick i 44.8 fart men starkingarna där framme hade fortfarande ett par hundra meter och jag förstod att de kommer hålla in. Tobbe la sig i front och spårade i ganska hög fart en från den stundande målbackespurten uppför på ca 200 meter. Tobbe slog av och jag kom väl 5-6 någonstans in på lilla vägen med ett hundratal meter kvar innan sista uppförsbacken som jag av historisk erfarenhet vet har LÅNGA meter i ganska brant lutning den sista biten till linjen. Tempot slog av markant precis innan ingången när jag skulle börja spurta hårt och det blev trångt. Kom ut längst till vänster och hittade fri lejd och gav det jag hade uppför backen. Alex Hultmark Valhall hade fått lite lucka i spets. Jag kom förbi ett par andra och närmade mig Alex men mållinjen hann före. 2 i klungspurten och 8 totalt var ändå ganska mycket bättre än jag hade gissat efter halva loppet då jag nästan började ifrågasätta mig själv om jag verkligen ska hålla på med det här? Sedan var sista varvets cykling riktigt rolig igen. Märkligt vilka spratt hjärnan kan spela en.

 Resultat Smack Dalbyvarvet

Peak 15 sekunder i uppförsspurten



 Ett kul och snabbt sista varv

Hela loppet i fart / puls watt etc

Så här pass olika fördelade sig kraften under loppet snittfart 43.5  men väldigt mycket tid hela 45% mellan 0-187 watt.

Watt / kg under loppet