tisdag 25 juli 2017

Färdigtränat inför NM & MAF test ATH

117 mil på 14 dagar, ooohh så skönt att komma hem efter 10 blåsiga mil till igår och det sista passet i ett två veckor långt tyngre block inför Masters NM linjelopp kommande söndag i Randers Danmark. Nu är det helvila ett par dagar följt av ett kortare ganska intensivt pass torsdag sen vila igen till söndag. Receptet till kanonform på söndag? Det känns som hyggliga odds för det faktiskt. Inte minst om jag väger in hur känslan har varit nu hela juni och juli. Även om jag är nedtränad nu då alla de 117 milen utom 14 gjorts solo med en snittfart >35 så känns nivån som ett steg till upp i trappan. Något som också visade sig på gårdagens MAF test.

Jag har sedan 2012 kört samma test några gånger per säsong för att kolla aerobisk form med ett s.k MAF test (Maximum Aerobic Function). Jag har en teststräcka en mil norrut på Almungevägen från Markim avfarten och sen samma väg tillbaka. 2 mil och jag försöker pegga pulsen så nära 140 slag som möjligt (80% av max) och mäter sedan fart och kraft. Mitt bästa resultat är 39 kmh och drygt 300 w från 2015. Igår hade jag inga stora förhoppningar på hög fart då det blåste GRANDE på Almungevägen, stark mot ut och skön belöning hemåt men man tjänar ju aldrig lika mycket på medvind som man förlorar på mot. Kände ändå ut att jag hade förvånsvärt bra driv och när jag tittade på Ibikewattmätaren visade den 315 w efter en knapp mil. Farten var 35,2 kmh vid vändningen vilket jag var nöjd med i den grymma vinden. Nu kommer belöningen, nu flyger vi hem tänkte jag. De första motluten efter vändningen kände jag inte mycket av vinden, men sen, oj vad det gick fort sista 7 km. Snittade 45 kmh hela milen hem och kom in på 39,5 kmh i snittfart 140,6 i puls och 317 w / 326 npw suveränt nöjd med det. All time high sista dagen i ett två veckor tungt träningsblock. 


Det hade jag verkligen inte väntat mig. Vindjusterat mätte Ibike upp det till motsvarande 40,4 i fart så enligt vindmätaren förlorade jag dessutom lite på vinden ut respektive hem. Extra kul också jämn kraft ut och hem utan någon pulshöjning hem. Otroligt tillfredsställande att det går att utvecklas och förbättras fortfarande. Jag tävlade i elitklass 2013 och 14 med bra resultat och flera topp 10 i de lopp jag körde. Trodde nog att de siffror och den fart jag presterade då skulle förbli mina bästa men nu är jag på nivå och tom över 50.5 år ung:-) Tror det är några saker som sticker ut som anledningar till det.

1. Jag började cykla väldigt sent runt 43 års åldern har hållit på drygt 7 år nu och många menar att det tar fler år än så att optimera sin teknik för rundtramp, sittställning osv. Här kan jag kanske fortfarande vinna lite kontra vad åldern tar ifrån mig vad gäller max syreupptag och annat kroppsligt förfall.
2. Jag har tränat dedikerat de här 7 åren, de flesta år >500 timmar och är extremt sällan eller aldrig sjuk.
3. Jag har en mental inställning om att allt går. Jag tror fortfarande att jag kan bli bättre och ser få begränsningar. 
4. Jag har följt råden i Dr Gitterles bok Growing Young nu i 2,5 år och tagit de naturliga tillskott som synergiskt verkar tillsammans för optimal cellvård. Att jag känt så tydliga effekter av det är bakgrunden att vi startat Cellexir tillsammans. Tror också det hjälpt mig att mycket snabbare komma tillbaka efter flera allvarliga skador. Mindre än tre månader efter jag bröt 11 ben och punkterade lungan in i en bergvägg på Mallorca 2016 så körde jag både linjelopp och tempolopp på VSM och kom (lite besviken:-)10 i båda disciplinerna. Läkarna och sjukgymnaster bara skakade på huvudet när jag två månader efter olyckan berättade att jag anmält mig, men det gick. Även om jag idag ett drygt år senare inte riktigt fattar hur?

I övrigt en hyggligt balanserad livssituation och kosthållning med övervägande färsk mat. Är som många av er vet långt ifrån någon asket och dricker helst vin, öl eller champagne till maten. Håller man sig till ett eller två glas vin per dag så upplever jag bara goda effekter av det. Det kan också hända att jag tar en bra kubansk cigarr. Som igår då jag efter all cykling i två veckor och som avrundning på en härlig utemiddag med tjejerna kände mig extra värd att rivstarta återhämtningen och uppbyggnaden med en Romeo & Julieta och en Armagnac från mitt födelseår 1966. Good stuff!


Efter MAF testet igår fortsatte jag sedan på Markimvägen för ett varv på Markimvarvet, grym motvind till Lunda och ännu konstigare ända bort till nästa högersväng tillbaka, nu då måste det väl ändå bli härlig medvind? Nej inte nu heller, jag fattade ingenting. Hur kan det blåsa mot efter flera riktningsbyten i rad? När jag närmade mig Lindholmen blev det äntligen bra vind och cyklingen blev både roligare och snabbare igen. Höll helt ok tryck men ändå på relativ låg puls hela vägen från Lindholmen till Täby Kyrkby och Sollentuna avfarten. Vilket helt oväntat belönades med ett KOM.



Det höll dock på att gå väldigt illa strax innan jag kom till Vallentuna. Rätt vad det är så svänger en tant vänster med sin bil utan att blinka när jag kommer i ca 40 kmh mötande. Panikbromasar med sladd och lyckas precis undvika både hennes bil och syna asfalten men blev förstås skärrad. It´s a thin line.. Antigen såg hon mig inte alls eller trodde jag cyklade betydligt långsammare, hon bara svängde rakt framför. Skakade av mig det bra som tur var. Jag har sagt det förut, det är Karma och jag får tillbaka goda krafter och medgång  nu efter allt elände 15-16. Höjde farten upp mot Täby Kyrkby och Sollentuna. Hemma igen med 36,5 snitt på 10 mil med 133 puls (77% av max). Kan jag med några dagars vila hämta några % till fart och kraft kan det bli riktigt bra.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar