VSM H 50 linje - Silverpilen

När jag kom hem igår kväll efter 55 mil bil från Sidensjö / Övik kom Alice min äldsta dotter fram till mig när jag klev ur bilen och sa grattis, kramade om mig sen sa hon "Ok pappa man kanske kan säga att du är bland de bästa gubbarna nu efter två silver men du är ju inte 1a liksom. sopa!:-)

Underbart att komma hem till mina stöttande tjejer igen.. Vilken helg vi haft alla masters cyklister uppe i Övik och Sidensjö. Bedårande vackert och fantastiskt fina SM banor men allra bäst var vädret. Helt sagolikt. Jag tävlar gärna på en parkeringsplats om det skulle vara så i sånt här sommarväder. Magiskt!

Gårdagens linjelopp var väl egentligen huvudmålet för året. Jag har "bara" haft juni planer för årets cykling först STHLM 4 dagars sedan Vätternrundan och VSM för att sedan nollställa, fundera över hur, om och var jag vill tävla i cykel efter de hemska olyckorna 15-16 har det här med cykeltävling eller inte fått bida sin tid för att känna in vad kropp och själ vill.

Juni projektet med 3 stora event är nu klart och det har ju nästan varit löjligt lyckat men först lite mer om loppet igår. Ja du har ju redan av titeln och inledningen förstått att det blev silver igår också. Robban en kollega gratulerade men tyckte att det var onödigt mycket colour coordination med mitt hår och medaljerna i helgen. Får väl färga det i guld nästa år:-)

Gårdagens prispall i H 50 linje

Firade temposilvret från fredagen lite kvällen innan linjet  med en trevlig middag på en solig uteservering med ett gäng SCK are.

Sov sen jäkligt kass. Det var en stor spelning med band och disko vid kajen utanför Elite Hotel till klockan två på natten. Men humöret var bra och jag var inte så stressad över det. Kände däremot på den korta uppvärmningen en förnimmelse av att idag var inte kropp och ben i bra form. Hade också lite mekaniskt strul med växlingarna Sram Etap och det lånade bakhjulet. Växlingarna hackade lite och 53/11 rasslade. Ja ja det får gå hinner inte skruva och kan inte heller riktigt. Det verkade ändå relativt marginellt och rullade fint på den nypudrade och vaxade titankedjan.

Iväg i mycket lugnt tempo vilket var hur skönt som helst för mig för jag kände ändå redan i de första uppförsluten en högst oskön känsla i ben ackompanjerad av hög puls trots mycket måttlig effekt. Oj hur ska det här gå? Jag som hade tänkt köra offensivt idag och försöka vara med mot slutet, ensam eller i en mindre grupp helst utan spurtfantomen Torbjörn De Jager. Men det var bara att acceptera en ny game plan hade absolut inte kroppen för att börja stöta tidigt. Den totala tömningen på tempoloppet dagen innan hade nog tyvärr tagit hårdare än jag hoppats. Det är också lynnigt med formtopp "post Vättern" det var likadant 2014, var extremt bra veckan efter för att sen till SM ytterligare en vecka senare dala brant. Samma känsla nu två veckor efter VR även om tempoloppet gick grymt bra resultatmässigt så motsvarade inte fart och relativprestation riktigt den förhoppning eller nivå jag hade veckan innan. 

Jag försökte tänka positivt efter några mil och det har ofta hänt, ja nästan alltid  att jag blir och känner mig bättre och bättre ju längre loppet går. Problemet här var väl kanske att just loppet inte går så långt det var "bara" 86 km. Förvisso VÄLDIGT utslagsgivande kilometer med ständiga böljande vägar och några rejäla backar med den fruktade Gensjöliden på 3 km med 6% snitt efter 5 mil strax efter vändning på väg hem. Det var nog inte bara jag som gissade att där kommer fältet om 50 H 50/55 cyklister splittras big time. Kanske av det skälet hände inte så mycket fram till dess förutom att tre starka H 55 försvann i stort sett omgående och hade kanske en dryg minut som mest. 

Såg till att ha korn på Roger Claesson, den överlägsna tempomästaren och sannolikt den åkstarkaste i fältet. Visste ju att Rogers chans till guld är att inte ha med sig Tobbe in till spurten och att han tänkte gå hårt i backen och som på beställning gick han till front direkt vid foten av backen. Jag direkt klistrad vid hans bakhjul. Nu du Jonas, moment of truth, nu släpper du inte 10 cm från Rogers bakhjul innan vi är uppe om dryga 7 minuter ok? Se bilden som jag nyss fick av Roger tagen mitt i backen så ser du att jag höll planen:-)

Var nervös där i början på om jag skulle klara Rogers  hårdkörning med 25 kmh i backen, men efter halva kände jag att det går bra om än med möda och puls över 90%. Tittade inte bakåt förr än vi var nästan uppe och såg då att de flesta var avhängda men vi var nog ändå ca 10 kvar och hade nu utbrytarna från H 55 nära.

Uppe på platåerna och de fina utförskörningarna fick jag bättre självförtroende igen. Mina lånade Enve hjul med Specialized Turbo Cotton var grymma och rullade extremt bra utför. Hade också pumpat dem betydligt mindre efter Stefan Ljungberg visat mig på "matematisk fakta" för bredare hjul. Det satt 26 mm bak och 24 mm fram. Fick fram 6 bar rekommenderat bak för min vikt och 5.1 fram. Brukar ha runt 7 men tog nu 6.2 och 5.2 och hej vad det rullade:-). Det här kommer jag att klara, jag kommer inte bli avhängd av någon nu men orkar jag göra skillnad själv innan en spurt? Tobbe åkte fortfarande lätt och fint och såg stark ut. Det var mycket jag, Tobbe och hans CRT kollega tillika min VR kollega Stefan Kuhl (som sen snyggt vann H 55 igår grattis Stefan!) tillsammans med Roger och någon till som låg i spets.

Vi kom ned till vänstersvängen och hade nu två rätt tuffa motvindsmil hem dock inte alls lika mycket vind som på tempot dagen innan. Kände mig lite starkare och gjorde en attack. Tobbe på som en igel och täckte snyggt med de andra på rulle. Orkar jag attackera igen? Balansgång, blir det spurt har jag bra chans där också i den decimerade tätklungan. Roger gjorde en kraftig attack i en av de kraftigare motluten som var kvar. Det tog hårt men kunde gå med, några till fick lämna in och jag tror vi var 7 H 50 kvar nu. Stefan Kuhl och urstarke H 55 tempovinnaren Thomas Nyberg hade strax innan glidit iväg solo då vi körde rätt lusigt vi som var kvar i H 50. Efter Rogers attack blev det ingen mer och det gick sakta sakta in mot spurt. Vi åkte mest och tittade på varandra. En dryg km från mål glider Stefan Johansson Valhall smygande ifrån på högerkanten han får en 30-40 meter och börjar höja farten. Tittar lite på de andra. Ingen reagerar. Jag vågar inte låta honom gå längre om han slår på en långspurt nu och bryggar ikapp med resten efter mig. Blir lite seg men det slår av igen som tur är med tjuv och rackarspel inför sista 500 och den stundande uppförsspurten. Nu ska det avgöras. Ready to go - Take no prisoners - Unleash hell!.

Har Tobbe på vänster sida lite bakom i ögonvrån. Hinner tänka nu måste jag gå precis när Tobbe går all out. Fan också PÅ NU! Trycker max, det kan gå om jag bara får kontakt, då är sista 75 ingen lek och jag kanske kan utmana och ta mig om. Trycker allt jag har. Då växlar kedjan tyvärr över mellan tvä drev, fram och tillbaka två, tre gånger. Jag tappar moment och kraft och inser att "there goes my dream". Tobbe trycker vidare med full kraft och är ett par meter före mig vid mållinhen och jag håller precis Fredrikshofs Staffan Andersson bakom mig, se bilden.

Blir lite tom i tanken och sinnet precis efter loppet åker fram och gratulerar Tobbe. 3 raka VSM H 50 linje guld. Mästarnas mästare! Så oerhört imponerande Tobbe, stort grattis! Känslorna pendlar, är vansinnigt besviken, ville verkligen vinna linjeloppet och är förbannad att jag inte hade full ordning på mekaniken som nu strulade vid värsta tänkbara tillfälle. Det är absolut ingen bortförklaring Tobbe hade nog sannolikt vunnit ändå, det är bara vad som hände och jag är förbannat besviken på mig själv att jag 1 inte gick först i spurten som jag gjorde på Markim nationaldagsloppet några veckor innan och lyckades ta Tobbe. 2 inte ser till att allt är hundra innan start med cykeln. Lite typiskt mig, äh det ordnar sig nog. Den här gången gjorde det inte det.

Notera den "stagade" 50 skylten i bakgrunden.

Samtidigt är jag också väldigt glad att jag är där och tar ett silver för andra dagen i rad. Det är aldrig enkelt att vinna eller ta medalj på linjelopo. Speciellt inte på svenska mästerskapen när man fightas med en lite sliten kropp och kanske form på väg ned efter en topp. Ser idag också på effektsiffrorna att de är klart lägre givet den uoplevda ansträngningen och pulsnivåer vilket stödjer min känsla av  en svagare kropp igår. Så med det är jag sammantaget väldigt nöjd att lämna det vackra Sidensjö landskapet i bästa sommarskrud. Hade en tuff målsättning med medalj i både tempo och linje och åker därifrån med två silver. Klart som tusan jag måste vara helnöjd då? Ändå satt jag där i bilen hem stundtals lite halvt melankolisk och tänkte om inte om hade varit..

Men idag känns det mycket bättre. Summerar Juni satsningen med resultaten STHLM 4 dagars 2-7-2-1 och 2:a totalt. Vätternrundan 6.52 och en magisk upplevelse och så nu två silver i VSM. Kanon rakt igenom hela månaden. Bland det skönaste och mest oväntade är att just de här dagarna och faktiskt bara de här dagarna jag tävlat har det varit otroligt fint väder och årets finaste dagar på respektive plats. Annars har ju Juni varit allt annat än bra vädermässigt. Det måste vara Karma. Jag får tillbaka goda krafter och upplevelser i år efter allt jag hade emot den tuffa perioden våren 15 till våren 16 med tre mycket svåra skador. Det är min tur nu vinden har vänt som Petter sjöng.

Min H 50 och klubbkompis Michael Bergman fotade på tempoloppet i fredags. Ganska snabb får jag säga för att cykla i högt gräs:-)

Inte så tokigt idag heller. Ligger på en solstol vid poolen med tjejerna, första linjeetappen på Touren Vacchi & Adamsson som sällskap via paddan. Life is good!

    https://cellexir.se/ Try it your body will like it!