Kollapsade inte helt men tog mig under mycket stora kval i mål med en slutspurt i sista uppförslutet mest i raseri att jag inte kunde hålla trycket bättre.
Jag slog av min Garmin på 43.13 på ca 30.8 km stannade cykeln, la mig i gräset helt slut och lite uppgiven. Det här som höll på att bli så bra.. Varför kunde det inte få hålla lite bättre hem?
Det visade sig dock snart att nära nog alla hade haft samma mardröm hem. Alla utom suveränen Roger Claesson som vinner med två minuter och kör i 45 snitt på den extremhårda kuperade banan i väldigt svår vind.
Efter flera timmar av väntan med tidtagningsstrul och lite oklarheter i sekretariatet så visar det sig att jag kommit tvåa. Silver jag kan knappt fatta det. Så underbart kul efter allt som hänt. Jag var 10 förra året bara knappa 3 månader efter11 brutna ben och en
punkterad lunga. Att jag ens kunde starta då förstår jag knappt. Och att nu få kliva upp på pallen och ta min första SM medalj i tempo känns helt fantastiskt. Allt går och går det inte då går det ändå.
Pallen avslutades med Torbjörn De Jager ca 25 sekunder efter mig. Nu har jag firat med hamburgare några silveröl och ett glas rött. Hade ett sånt galet energiunderskott innan middag ikväll halv 8 med bara 2 bars på hela dagen i magen efter frukost. Nu känns det bättre och kudden väntar. Imorgon lär herrar Claesson & De Jager och andra inte heller göra det lätt på den galet tuffa banan, upp och ned hela tiden med några riktigt långa klättringar. Linjelopp är min bag och hoppas bara benen inte tog alltför mycket stryk (jjo det vet jag ju att de fick) men natten, hamburgaren, ölen och vinet kanske kan reparera dom?
You go girl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar