måndag 19 juni 2017

Vätternrundan 6.52 - En solskenshistoria

Någonstans runt Brahe hus och Vida Vättern på de otroligt vackra vägarna nere vid Vätterns strand säger Krister Bergström till mig när vi ligger bredvid varandra i rotationen. "Det finns dagar som är finare än andra att cykla". I lördags var en sådan dag. Jag hade precis tänkt tanken själv där när vi susade fram i solen och njöt av omgivningen i 44 kmh snittfart de första 7 milen. Wow vad vackert! Vilken inramning vi fick på Vätternrundan. Det bästa cykelväder som kan tänkas. Drygt 20 grader sol och nära vindstilla långa stunder runt sjön. Så som man alltid vill ha det men tyvärr så sällan får i Sverige, desto härligare när det hände, och det gjorde det i lördags. Bigtime!

Vår grupp i STHLM Sub 7 bestående av 33 någorlunda mogna män, en under 30, majoriteten mellan 35-50, fyra över 50 och en 61 år ung var väl förberedda och hade tränat en hel del ihop. Vi visste hur vi skulle göra det. Nu var bara utförandet kvar. Att cykla i nära 43 kmh helst någon minut under 7 timmar. Känslan var bra inför loppet och ännu bättre vid samlingen innan start i det underbara vädret. Jag la ut en post på facebook efter samlingen med en statusuppdatering om lysande förutsättningar. Stack ut hakan ironiskt och skrev. "Jag har bara en fråga? Varför är det så lätt?" Sen var det dags för start och nu hade jag ju satt lite press på mig själv..

Vi startade i första snabbgrupp 12.00 tillsammans med Bianchi / Team Mustasch ca 40 man stora grupp. De hade större delen av Tre Bergs i Sverige överlägsna elitlag med + ett antal elitmotionärer som tillsamman stödde kampen mot prostatacancer. Tre Berg killarna kan förstås cykla vansinnigt fort och bra mycket snabbare än vad vi eller andra motionärer kan men vi hade fått uppgiften att de hade fokus på att få så många med sig hela varvet runt sjön och siktade  på en tid runt 7.15. Det gjorde läget potentiellt lite problematisk för oss. Vi måste ev. köra om dem för att kunna klara vårt Sub 7 mål. Inte helt smidig logistik på den övningen och eftersom Bianchi är lead sponsor till VR så var det naturligt att de ville och skulle vara först i fållan ut.

Vår kapten Erik Vrang hade ansvaret för att påkalla en omkörning, men det behövdes inte för Bianchi Mustasch gänget satte upp en fart runt 44 kmh ganska omgående och det passade oss perfekt. Vi hade dock begränsad hjälp av deras stora klunga då det blåste en del från väst och sidan första 5 milen. Betydligt mer än vi hade trott och kantvinden gjorde det rätt tufft under några mil. Men när vi svängde in mot mer skyddad terräng och vägarna ner mot Vättern vid Brahehus kunde jag bra uppvärmd börja njuta av den underbara cyklingen, snabbt och säkert i en stabil rotation. Oj vad det gick i backarna ner mot Huskvarna och Jönköping såg på Garmin / Strava efter att jag toppat 82 kmh där. Tyvärr drabbades vi av tre punkteringar i laget. Carl A redan efter 12 km då hans latexslang bara smällde på positionen framför mig, jäklar vilken otur, förra året punkade han efter 4 km nu kom han 3 ggr så långt om man ska se det positivt.. Carl var dock inte alltför nedslagen han hade insett att form och träning ändå inte hade räckt hela vägen men det är klart lite längre än 12 km hade han ju tänkt sig att vara med. Han lagade punkteringen och cyklade vidare ensam och stundtals med några andra förbipasserande grupper till Gränna innan han stannade och tog en taxi tillbaka. Ja så kan en Vätternsatsning också sluta. Carl var inte nedslagen för det utan tyckte han hade haft en givande pratstund med taxichauffören som var en trevlig assyrier om världspolitik och andra stora frågor medans vi andra trampade runt sjön och tänkte mest på rotationen och positioneringen på vägen. Hur trött är jag? Vad har jag för puls? Blir jag för kissnödig om jag dricker mer nu? Ska jag försöka leta redan på en gel eller bar till ur ryggfickan? Ja ni hör ju vilka världsproblem vi funderade över runt sjön. 

Robin punkterade i hög fart utför i backarna vid Huskvarna. Martin punkterade också i Jönköpingstrakten, aj aj en av de starkaste i laget borta. Jag lider med er grabbar. Sammantaget ändå väldigt gott mod i laget nere vid Jönköping och den ganska långa transporten igenom staden. Nära nära en incident där med sladd och tvärnit för några stycken men alla klarade sig på hjulen bort mot Bankeryd där Mustascherna skulle ta sitt första snabba depåstopp enligt plan. Vi hade ett i Fagerhult tre mil från Bankeryd. Vid Jönköping hade vi snitt 44 fart och vi hade fått en kanonstart på loppet. Lite småstökigt och stillastående när vi passerade dem genom deras depå men ganska snabbt fick vi upp farten i det tuffa partiet bort mot Fagerhult.

Vårt stopp på klockade 2 minuter gick bra men fick i sista stund läggas en km tidigare än planerat så vi höll på att köra rakt förbi det. Jag hade laddat upp med en massa gott i min utplacerade påse men blev stressad av tidspressen. Jag skulle ju hinna kissa också. Bytte flaskorna med energidryck fumlade i några bars och gel i ryggfickorna och hann lätt skakig ta några stora klunkar iskall lättöl ur kylväskan i min langningspåse. Strategiskt genidrag om du frågar mig? Suveränt att få ett avbrott och skölja munnen med något annat än socker. Saltgurkan köttbullar och banan hann jag däremot inte med att vare sig äta eller ta med, men en Redbull och en ost o skinkmacka fick jag i sista sekunden nerknölat i ryggfickorna. Om det var svårt att knöla ner mackan kan jag lova dig att det var 10 resor värre att få i sig mackan i 45-50 kmh snurrandes i kedjan någon timme senare. Jag hade nog att göra i tio minuter innan det var klart. Som tur var gick det bra och den gjorde nog en hel del nytta sista timmen.

Efter en dryg minut i depå dundrar Bianchi förbi och nu var vi efter dem igen men ett bra jaktbyte längre fram på vägen och visste att de skulle göra ett stopp till i Karlsborg efter 20 mil. De 4 milen från Jönköping till Fagerhult är ett långsamt parti och efter vårt depåstopp var vi nere på 43.3 i snitt. Jag var lite nervös där för hur trenden skulle bli därifrån om vi kunde vända tillbaka till högre fart eller fortsätta tappa? Det kräver 42,6 i snitt för att klara Sub 7 med ett 2 minuters stopp så nu får vi inte tappa mycket mer.

Härligt nog får vi upp ett fin fint driv och tryck i kedjan. Vi kör sedan nästföljande 65 k till Karlsborg i jakten på de snabba Mustascherna med hela 45 kmh snitt. Jag ser dem några gånger på de längre rakorna och ropar till killarna att nu är vi snart ikapp, kämpa! Men tempot började ta hårt på våra styrkor, rotationen var nu ordentligt decimerad och nere på under 15 man och värre skulle det bli, vi blev ner mot 10 stycken och började tappa lite mot dem igen relativt. Vi hann inte upp dem innan deras depåstopp men passerade förbi deras depå likt en formelbil passerar en annan. Inte för däcksbyte dock, utan för byte av flaskor och påfyllnad av gels och bars. Jag har varit på ett gäng F1 lopp och även inne i depå och sett när de byter däck på 5 sekunder. Våra och Mustaschernas stopp var inte fullt så snabba men känslan var densamma. No time to waste upp och iväg igen. De var nog ute ca 30 sekunder efter oss och vi höll dem bakom i 4 mil till som vi körde allt vi hade, men det började bli på rött för många av oss och nu var vi nere på 8 i rotation och en hel del 12 ur laget från start från start var inte heller med i svansen längre. 

Jag var aldrig nere i vår svans och stod inte över någon förning under hela loppet och kände mig stark men det hade nog inte gått vare sig för mig eller andra i det tempot många meter till. Nu var Sub 7 målet i stort sett säkrat eftersom vi hade 43.8 med bara 6 mil kvar och vi behövde "bara" cykla i med knappt 40 snitt sista 6 som dessutom skulle göras en del i medvind. Så det kändes kanon. Tills Bianchi Mustascherna påkallade omkörning. Jag låg i spets och tog ned tempot för att deras omkörning skulle gå smidigare. Min första reaktion var stor besvikelse när de körde om oss. Det kändes som att bli lite snuvad på en del av vår egen prestation och nu åka "buss" bakom dem de sista 6 milen. Men efter någon mil hade jag förlikat mig med tanken och fördelen av att kunna komma någon minut tidigare till Motala än vad vi annars hade gjort. Plus framförallt kanske kunna njuta ett par lättöl och fira i parken utan att vara completely wasted.

Nu höll det på att inte bli några lättöl alls och jag istället var nära att bli completely wasted på ett annat betydligt otrevligare sätt. När vi kom ut på den större vägen på norrsidan på väg tillbaka mot Motala med 4 mil kvar så hade vi börjat köra om en del tidig morgon, inte fullt så snabbt cyklande. Utöver det hade de ställt ut stora koner med långa flaggor i ganska långt in på vänstersidan. Jag låg in mot vänster och killarna i Bianchi framför mig (det var ganska trångt) väjer lite höger och plötsligt säger det bara pang. Jag smäller min vänster lillfinger knoge rakt in den hårda flaggan på konen. Det small till bra och gjorde ont. Hade det tagit en till två cm längre in på handen hade styret, cykeln, jag och garanterat en hel drös bakom mig blivit mer eller mindre completely wasted. Close call och jag tackar min lyckliga stjärna att vinden har vänt för mig nu. Det mesta jag gör går förbannat bra nu 2017 och jag har karman med mig istället för tvärtom 2015-2016. Men bra spak blev jag och det blev stort säkerhetsfokus nu den sista timmen hem.

Började få ont i nacken och var törstig, ville nu mest till den hägrande lättölen och få bort sockersmaken i munnen. Fick upp min Redbull i ryggfickan och tog den som bränsle för sista 2 som ändå gick på helt ok och med allt bättre humör nu när vi närmade oss Motala. Vi svängde ner de bekanta svängarna ner mot målbågen och jag ser att det blir 6.52 och en snittfart på 43,3 kmh. En enorm glädje började sprida sig inombords. Yes we did it! And we dit it real good!

Ett härligt kramkalas med hela vårt gäng som var kvar, till slut 21 stycken trötta stolta och mycket lyckliga cyklister. Hade förstås varit roligare om fler eller helst alla varit med hela vägen hem. Men det är spelets regler en slags survival of the fittest, fast förhoppningsvis inte med livet som insats (även om det har känts så ibland sista åren).

Lyckorusiga klubbkamrater i SCK in på 6.52 Daniel Godman Jimmy Hallberg Sebastian Grip jag + co captain Peter Karlsson Valhall


Vi blir tillsammans med Bianchi Mustasch näst snabbaste lag runt Vättern i år. Serneke Allebike SUB 7 kom in på 6.50. Grattis och mycket starkt kört! Serneke Allebike var ett större team med ca 55 pers och många av västkustens starkaste cyklister och 25 av dem höll in i mål för 6.50. De startade 4 min efter oss och om jag förstått rätt gjorde andra halvan ca 2 min snabbare.

Vi fick ut maximalt av vårt lag igår. Det ska mycket till om ett gäng "gubbar" ska klara av att slå den här tiden. Det var andra gången jag klarade 7 timmar nu nära 8 minuter fortare än 2014 då jag med 8 SEKUNDERS marginal klarade 7 timmar men snöpligt vår kapten (även då) Erik Vrang missade med 3 sekunder beroende på att han var som kapten först ut från Motala. Nu fick han äntligen på sin10 runda sin efterlängtade Sub 7. Dessutom med stor marginal. Är det någon jag unnar det så är det Erik, alltid lika stark och stabil som en fura, både som ledare och cyklist.


Jag vill också passa på att tack Peter Hugod som hjälpt mig så mycket med allt från exceptionell bikefit, diverse hitech tester och nu så nära en mekanisk doping man kan komma utan att ta till eldrift. Genom att koka och vaxa kedjor och sedan pensla på sin egenblandade "racepowder" bestående av teflon och molybdendisulfat. Lent som en barnrumpa har fått ett nytt benchmark. Peter har hjälpt ett dussin av oss i laget att optimera drivlinan för minimal effektförlust och utöver kedjorna monterat keramiska trissor från SLF (tack Kalle Eriksson som har agenturen). Många av oss som kom in på 6.52 cyklade med Peters kittning. The devil is in the details..

Calle Mölleborn penslar på racepowder innan start. Ca 7 timmar senare sitter han helt slut men lycklig i parken med en pastasallad och lättöl (bilden under bredvid mig)
De kornblå SLF trissorna och den vaxade racepowder smorda kedjan spann som en dröm runt hela Vättern


Det här var min 5 Vätternrunda och den klart roligaste. Kommer jag cykla igen? Ja vem vet? Men hela det här projektet har varit väldigt kul och ett härligt mål att träna tillsammans mot. Vi sa det många i laget efter loppet att resan hit, träningarna, planeringen, taktiken varit en stor del av nöjet. Det går heller inte komma ifrån hur vansinnigt roligt det är att cykla fort tillsammans i grupp med bara ett mål, maximal fart till lägsta friktion och motstånd. Att vi sedan fick en sån fantastisk dag tillsammans i solen och t om lyckades överträffa våra högst ställda förväntningar känns nästan overkligt lyckligt.

Idag på http://www.resultatjakt.se/events/vatternrundan_2017/ ser jag nu att vi var 21 man med in i mål här nedan ser du namnen men det här gjorde vi tillsammans hela laget. Inkluderat de 12 som tyvärr av olika skäl inte kunde komma med hela vägen in på samma tid. Guys! Its been an honour to ride with you all!


141 i snittpuls 82% av max 286 i Sufferscore en tuff dag på jobbet..


Ja så här gick det alltså till när en samling medelåldersmän cyklade 30 mil med 43.3 snitt i lördags. Allt går och går det inte så går det ändå:-) Jag var 42-43 när jag började cykla. Krister Bergström fd mästerseglare med FEM VM guld i 505 mellan 87-02 var en av lagets starkare i lördags. Krister är 61 och blir ta mig tusan bara bättre och bättre för varje år. Its never too late!

Om du orkat läsa ända hit så vill jag slutligen passa på att slå ett slag för vårt fina midsommarerbjudande med testa på rabatt 50% på Cellexir 1 månad 60 tabletter a 248 kr. Söker man efter våra sammansatta naturliga näringsämnen för dina cellers välmående till samma doser på annat håll är redan vårt ordinarie pris på 445 kr (vid abbonemang) helt ledande prismässigt. Vi har glädjande fått mycket positiv feedback om goda effekter redan efter några veckor eller en månads användande och vi är övertygade om att vår produkt verkligen ger relevanta effekter över tiden. Något som inte minst mitt eget bruk under de senaste 2 åren tyder på. Det var ju därför vi startade Cellexir. För att vi känner tydliga effekter, mer energi och styrka, skarpare tanke, bättre återhämtning och allmänt välmående. Vi tror på det och lever som vi lär. Jag är 50 1/2 år och har aldrig varit starkare eller i bättre form. Nedan kan du läsa mer och beställa för att prova på. Kampanjkoden : "midsommar" gäller i webshopen fram till och med midsommarhelgen. Jag kanske inte kan utlova att du kommer cykla Vättern på 6.52 nästa år, men tror stenhårt på en starkare piggare, mer välmående version av dig själv. Make your cells happy!

Cellexir Webshop

http://jblifecycling.blogspot.se/2017/06/prova-pa-cellexir-med-50-rabatt.html

Introduction to Cellexir by Dr Marcus Gitterle







2 kommentarer:

  1. Härlig läsning som vanligt Jonas! Tack för i år och för se fina orden:)

    SvaraRadera
  2. Tack Erik! Well deserved.

    SvaraRadera