Otäck olycka följd av bra träning och fartrekord 10 mil MAF

Vilken härlig tillfredställelse det är när man får ett svar av kroppen på ett hårt träningspass som är bättre än man vågat hoppats på. Det fick jag idag då jag cyklade 10 mil soloracer på Madonen med målsättning att ligga med jämn kraft runt MAF puls 75-80% av max hela vägen. Inte stenhårt men förhoppningsvis kunna få en hygglig fart. Bytte hjul på Madonen efter en tid på Zipp 808 NSW var jag sugen att köra på tubhjulen Bontrager Aelous 5 som också blir lite mindre vindkänsliga. Inte för att det blåste så mycket men det var nog ca 4 m/s med mot sida mot ut från Vikskolan Väsby upp till Almunge sedan 1 mil mot Edsbro där jag vände på vägen vid den här skylten efter 5 mil.

Jag hade då cyklat med 36.5 kmh snitt dit och pulsen var låg snitt 132. Min Quarq wattmätare hade varit peggad hela vägen på 302 watt och känslan var toppen i kroppen. Tog en banan och drack lite och sen hem igen med skön lounge / clubmusik i lurarna. Suveränt att få vinden övervägande med nu hemåt och hej vad det gick nu hem klart över 40 snitt på hemvägen 5 mil. Wattmätaren blickstill på 303 w snitt 307 np så extremt jämn kraft. Pulsdriften blev väldigt mycket mindre än jag vågat hoppas på och jag lättade lite på trycket några gånger när jag nådde 140 eller 141 för att hålla insatsen helt MAF baserad - Maximum Aerobic Function. Lätt känsla hela vägen hem och det kändes som jag hade kunnat hålla den här farten LÄNGE. Nästan som jag haft en motor i den suveräna och snabba aerodynamsikaTrek Madone ramen. När jag var framme vid skolan och slog av hade jag cyklat 10 mil med med 38.6 snitt med 135 puls 77% av max. Watt mätaren visade 303 w ( har ändrat inställningen lite på min Quarq så den visar kanske lite högt nu) men det skönaste med rundan var att under 2 timmar 35 minuter på exakt samma kraft fick jag bara ca 10 pulsslag i drift från start till mål och farten är den överlägset snabbaste jag cyklat solo med så långt med så måttlig relativansträngning. Helt grym känsla när man har bra med reserver kvar och ändå kan hålla bra fart.

Strava
Jag har predikat den här formen av träning under många år. Att ofta träna runt 75-80% av max utan att gå högre stärker din aeroba form och även din allmänhälsa och immunförsvar mycket bra. Anaeroba inslag på träning stressar systemet mycket och inkräktar även på aeroba kvaliteerna. Beronde på dina önskemål och kravspec för det du vill uppnå så tror jag många cyklister skulle bli bättre, må bättre och prestera bättre med mer aerob basträning på det här viset. Idag är det någon form av konsensus att man tränar antingen distans superlugnt zon 1-2 60% av max typ eller hårda anaeroba intervaller i zon 4-5. Nästan alltid läser man låt bli mellanmjölksträningen. I beg to differ som Ove Sundberg sa. Är du proffs och har tiden att träna 3 st 5 timmars pass distans i veckan plus ett par intervallpass så är det väl en sak. Då är det rimligt att anta att proffsen och deras tränare vet vad de håller på med och de skulle helt enkelt köra sönder sig om de tränade i zon 3 mellan alla tävlingar. Men kolla också hur deras tävlingar ser ut? De tävlar oerhört mycket och då är insatsen ofta runt Maximum Aerobic Function under ett långt lopp så de får mycket av den varan där.

Flertalet av oss motionärer har sällan tid eller ens lust att träna mycket mer än 10 timmar i veckan, mig själv inkluderad. Jag upplever att jag får most bang for the buck då att låta bli zon 1-2 passen annat än undantagsvis och köra några 2- 3 timmars pass enligt MAF principen. Det kryddat med hårda intervallpass då och då med fartlek eller tävlingar har i alla fall fungerat väldigt bra för mig. Märker en stor relativ styrka mot många andra cyklister efter just ett par timmar i högre fart. Cyklister som kanske är bättre än mig på sträckor upp till 1 - 1.5 timme.

Tre raka dagar med bra cykling nu igår ett tempoträningspass med ett hårt varv runt Fysingen. Kändes inte lika bra som idag men helt ok. Däremot i lördags så var det ett roligt träningsrace 2 varv runt den klassiska Markim banan i skogarna runt Väsby och Vallentuna. Varvet är lite kuperat på lite småknixiga vägar men väldigt roligt att cykla och kan vara ganska utslagsgivande. Tyvärr lite sämre asfalt i år med en del tjälskador. Det är här Nationaldagsloppet går den 6 juni om jag förstått med hela 5 varv för 15.5 mil. Blir kanske säsongens huvudmål för mig. Loppet kommer nog samla många elitcyklister som tar det som genrep inför det hårda SM linjet i Båstad. I lördags hade massor av starka tävlingscyklister samlats kanske dryga 40 talet vid Markims bygdegård där vi startar. Helt ok väder (för att vara i år) dock ingen värme, men man får vara glad för det lilla som flickan sa..

En minut innan vi börjar rulla
 i sakta mak uppför backen vid bygdegården inför starten av varv 1. Jag har knappt styrfart och för tung växel i. Jag nollställer min Garmin mätare och ligger längst ut till vänster precis vid mittlinjen på vägen det är trångt bland alla cyklister. Plötsligt dyker den bara upp framför ansiktet på mig. En bil i väldigt hög fart rusar över krönet rakt på väg mot mig. Hinner instinktivt väja kanske en halvmeter till höger och bilen missar mig med minsta möjliga marginal men KRASCH den smäller rakt in i cyklisten precis bakom mig. Det blir en jävla smäll. Fronten på bilen intryckt, backspegeln flyger jag tänker intuitivt det här gick nog riktigt riktigt illa. Som tur var är cyklisten snabbt upp han har haft änglavakt cykeln och inte kroppen fick merparten av kollissionen. Han slängdes till höger med knät ner i backen och klarade sig mirakulöst med relativt lindriga skador. Nu börjar en riktigt otrevlig situation. Bilisten har panikat och tutade och istället för att bromsa uppfattade vi alla det som han snarare gasade över krönet in i oss. Han fick som tur var stopp på bilen efter kraschen. Alla är panikslagna och en hel del av cyklisterna är helt skogstokiga på chauffören en kille i 35 års åldern. De sliter ut honom ur bilen. Det är lynchstämning av panik och rädsla. Det är nära att han blir misshandlad. Som tur är kan vi skrika och få bort de mest hetlevrade cyklisterna från honom innan något händer. En av cyklisterna är polis och agerar mycket rådigt och tar chauffören som förstås är helt pankislagen åt sidan och lugnar honom och tar uppgifter osv. Killen har en bebis i baksätet i bilen. Jag tänker vilken jäkla tur att han inte hade en 5-10 årigt barn i bilen. Kunde gett trauma för livet. Hela situationen är så extrem och vi blir nog alla helt knäsvaga av det som hänt. Ytterligare än en gång har min ängel på axeln räddat mig. Jag kan knappt tänka klart. Det här börjar ta ut sin tribut nu alla händelser jag varit med om och köra träningstävling på cykel nu? Hur sugen är jag på det? Vi sansar oss några minuter och sen kör vi i alla fall. Vi i Cykloteket Racing Team har nästan hela laget på plats med 6 stycken och efter några minuter i klungan så känner jag ändå att benen är rätt pigga så jag sticker iväg i ett ryck efter bara några kilometer och sätter efter Rille och en kille till som stack direkt och fått en fin lucka. Efter en minut solo bryggar Gustav Dejert och ytterligare en upp till mig. Perfekt nu kan vi samarbeta och gör så ganska fint avståndet växer ner till klungan och vi närmar oss sakta men säker de två i fronten. Efter drygt halva varvet är vi ifatt dem och nu kan vi köra 5. Kanske kan det hålla om vi samarbetar fint. Viljan finns men det blir mycket mot sista biten hem tillbaka mot Lindholmen och med ett par km kvar är de ifatt oss. Ja bra körning och bra träning blev det. Inför spurten blev det trångt och jag blev stängd och hade verkligen ingen lust att kriga för att komma runt så slog av lite och kom kanske runt 10.

På andra varvet blev det lite oklart när vi skulle åka och ett gäng på kanske 15 st var före upp i backen och kom iväg själva direkt. Lika bra det att vi blev två grupper istället ur säkerhetssynpunkt då en klunga på 40 på de vägarna inte är optimalt ur säkerhetssynpunkt. Tog det lugnare nu men andra halvan gick jag upp och körde mycket i spets tillsamman med bl.a Niclas Näslund i vårt lag han är som ett lokomotiv kan köra hur länge som helst i spets och fort också. Jag attackerade igen strax innan vägen ner mot Lindholmen. Torbjörn De Jager och Karl Pamp bryggade ifatt och vi fick en lucka och försökta jaga på men motvinden där igen gjorde oss till ett lätt byte. Var lite längre fram in mot spurten nu. Dejert drog på uppför backe och Torbjörn efter honom för att dra upp oss andra i CRT till spurten (Tobbe är ju en landets bästa spurtare ja tom överlägsen i Masters H 50 ) men CRT har de fullvuxna Ljungberg och Godman också som helvassa avslutare i H 40. Jag blev lite för het och gick ut från Tobbe i spets ganska tidigt med några hundra meter kvar. Kände snabbt att det blev för tidigt och Godman kom upp och förbi på högersidan och var först över linjen i andra klungan och Ljungberg förbi på vänster så vi slutade fint topp 3 där vilket var kul. Tycker vi körde bra hela laget i lördags och väldigt kul med så många olika bra kvaliteer i laget. Ser fram mot att köra linjelopp ihop med de här grabbarna.

I lördags var det centimetrar från att sluta i tragedi kanske för en handfull av oss. Helt ofattbart små marginaler där ute. Där rök ännu ett av mina "kattliv" det är tur man inte är katt med bara 9 liv. Då hade det vait game over redan för ett par år sen. http://jblifecycling.blogspot.se/2015/10/mina-9-liv-och-dess-markliga-cykler.html?m=1

Takeaway. Håll er ALLTID på rätt sida vägen. Tävlar eller tränar ni som vi gjorde och var många så betyder inte det att mötande bilister förväntar sig en klunga med 40 cyklister efter ett dolt krön Han hade för hög fart och han låg lite mycket i mitten av vägen men sånt kan hända och det måste vi cyklister räkna med. Vi kan inte tro att vägen är vår. Ride hard & safe!

Trevlig valborg & första maj!