Ni vet den där jobbiga känslan, man är trött och flåsig, benen känns som sirap och man undrar vad man håller på med och vill helst vara någon annanstans. Igår var INTE en sådan dag. WTF! Vad händer i min kropp? Det är som om något lossnat. Det känns som mindre motstånd på något sätt. En starkare känsla. Igår gjorde jag uppföljningstest efter det Vo2 max block http://www.training4cyclists.com/how-to-increase-your-vo2-max-in-14-days-vo2-max-test/på 14 dagar som jag avslutade i söndags och bytte ut sista passet mot 8x8 på Bosön "minivelodrom" istället. Skön och välbehövlig helvila måndag tisdag sedan en bra uppvärmning igår kväll på Wattbiken följt av 5 min allout. Jag gjorde 415 w på förtestet för 2.5 vecka sedan vilket var ett ordentligt pers så förstås helnöjd med det. Sedan gick hela blocket sånär som på ett enda pass väldigt bra så jag hade en viss förhoppning om att kunna öka några få watt en bra dag. Dock inte markant, efter de senaste 5-6 årens hårda träning och nu 51 fyllda trodde jag tidens för nya högre nivåer i utvecklingstrappan nästan var förbi och att jag var väldigt nära min maxpotential. Det var glädjande nog fel skulle det 5 minuter senare visa sig när jag på gränsen till totalkollaps och 99% av pulsmax sista minuten till slut kunde nå kaklet för fina 440 w. 6% höjning från persnivå, galet och så otroligt nöjd med det. Öppnade tokhårt och det kändes så bra första två minuterna att jag undrade vad som var på väg att hända. Dryga tre gick också fantastiskt bra och hade 450 snitt där men sen sista 90 sek var det tvärstopp och jag fick gräva djupare än kanske någonsin för att inte klappa igenom helt sista minuten. Lyckades hålla lite drygt 400 ända in mot slutet. Men oj vad det kostade. Fick lite ont i bröstet efter och för första gången tror jag en känsla av ansträngningsastma / hosta. Skulle behövt något ur Froomes eller Sundbys medicinskåp där tror jag..
Blev en natt med dålig sömn efter den tömningen och kände en mårklig blandning av eufori och krypande svårt att slappna av i kroppen. När man lägger och lagt så mycket möda på att försöka förbättra sig i matchen med sig själv att då få lyckas så här kraftigt känns alldeles extra härligt. Yes det gick. Jag kan fortfarande bli bättre och inte med lite heller.
Jag brukar vara ganska bra på att inte se begränsningar och barriärer, att tro. Som jag brukar säga allt går och går det inte så går det ändå. Det gjorde det sannerligen igår. Är det inspirationen, mötet och lektionen med andningsövningar hos Master Tho som redan gett resultat? Är det intervallblocket? Är det ett mindre begränsande tanke och inställning? Troligen en kombo av allt. Citius Altius Fortius.
Var också på La Chemise igår och hämtade det ställ Stockholm Allied Powers ska cykla runt Vättern på höga 6 nånting. Kändes grymt fint och snabbt och M satt som skräddarsytt.
Lite långre fram på dagen idag följde jag upp gårdagen med ett sista pre Mallorca pass med en lugn distanstimme. Efter den tog jag ett MAF test 30 min med jämn puls. Det blev 140 i snitt och 81% av max. 289 w snitt lite vikande kraft efter 15 min men ändå en höjning med ca 20 w vs någon månad sedan så klart nöjd med det.
Toppade sedan upp en bra träningssejour i Vinterstudion med 5 k rodd ganska hårt på 18.56. Madonen står nedpackad i cykelväskan.
Nu kommit ut på Smidö landet och firar påsk. För mig ett lite snabbare firande då jag åker tillbaka imorgon kväll för avfärd Mallorca tidigt lördag morgon för en veckas cykelläger med CRT. Det blir SÅ härligt. Men först något ännu härligare. Kajsa min fru fyller 50 i dagarna så nu champagne med storfamiljen. Skål på dig Kajsa min älskade och TACK för att allt du gett pch ger mig. Och skål på er alla andra också Glad Påsk!
Bröllopsmiddag 3 maj 1997
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar