Inomhus SM / Svearodden - "Jag kan ju ingenting"

”Jag kan ju ingenting” säger jag där på uppvärmningen lätt ångestfylld.

Ovan bilder är från en kul film min dotter Alice gjorde igår innan under och efter min debut som nybörjare på en roddtävling. Kunde inte lägga upp den på bloggen men klippte ur några bildrutor med hennes text.

Surrealistisk upplevelse igår. Jag var med på Svearodden tillika Inomhus SM i rodd i Hersbyhallen på Lidingö. Jag en total nybörjare som tränat rodd i en månad och inte ens vet hur man ska ställa in maskinen vilket motstånd / växel som jag bör ha eller hur jag ska lägga upp strategin för loppet. Jag hade halkat in på ett bananskal på tävlingen och var nu anmäld i Masterklassen som var en öppen klass med ett hcp system med ålder och vikt hcp för att "alla" ska kunna tävla mot varandra och nu virrade jag runt i Hersbyhallen som en yr höna. Hur går det här till? Jag kan ju ingenting om det här? Hade Alice och Vera med mig som supporters och de skrattade åt sin virriga nervösa pappa när jag värmde upp och började fråga folk vilket motstånd man bör ha? Vilken kadens? Som jag gissar, många med mig har satt upp "växelspaken" på de tyngsta motstånden 8-10 och trott att det är väl där det går fortast? Men har förstått nu att de bästa ror med mycket lägre s.k dragfactor och ofta en "växel" runt 4-6. Träffade som tur var rutinerade Olof Södergård som kan gamet och han kunde sedan även coacha mig under loppet. Olof var min testledare på GIH för tre år sedan när jag var med i en stor konditionsstudie under 7 veckor så han är van att skrika på mig så det kändes toppen och var verkligen värdefullt att han kunde coacha mig. Men första tog han SM brons själv i LW <75 kg herrsenior på 2 km med starka 6.32 . Han var helt slut efteråt och jag bävade för hur jag strax skulle må efter mitt lopp?

Olof i kepsen tar brons på 2 km

Det var en timme försenat så nervositeten la sig inte direkt. Såg Sverige ettan Anders Backeus krossa fältet på 2 km med tiden 5.48 en världstid av Anders, en bjässe på 2 m och 105 kg som har näst högsta uppmätta lungvolym i Sverige någonsin på 7.16 liter / minut efter Lassi Karonen på 7.19 en annan roddare. Man kan få mindervärdeskomplex för mindre om man säger så. Och nu var det snart vår tur. Kom överens med Olof att jag kör på 6 an i motstånd. Han berättade att alla roddare sätter upp en spurt och vansinnestempo första 10 sekunderna för att sedan sakta gå upp mot marschfart tills det är några hundra meter kvar och där förhoppningsvis kunna öka i en sista spurt. Vi kom fram till att sikta på marschfart runt eller strax under 1.40 med 3.20 som måltid.

Det är inget stort startfält vi är 8 st varav 2 tjejer. Hcp systemet gör att jag startar 6:a 32 sekunder efter första tjejen sedan har jag två killar som startar 2 resp 10 sekunder efter mig. Starten går och jag sätter av med en jäkla fart. Ner under 1.30 fart några sekunder hamnar på 1.33-1.35 vilket mitt huvud hinner registrera som alldeles för snabbt men jag känner mig urstark där de första 4-500 meterna och tror knappt displayens siffror. Olof skriker släpp upp farten! Jag lyssnar inte. Kan det här hålla ända in hinner jag knappt tänka? Innan jag känner den välbekanta skoningslösa mjölksyran slå till.  Nej det kunde det förstås inte. Den toksnabba första halvan börjar kosta rejält nu sista 400 meter och splittiderna går upp sekund för sekund upp mot 1.44 sista 250 meter. Under här en film från tävlingen. Mitt lopp börjar efter 2 h 56 min. För mycket adrenalin i stridens hetta i kombination med en mycket stark och lätt känsla första halvan tillsammans med orutin gav mitt race en mycket dålig disposition men ingen total genomklappning som tur var sista minuten. Svårt att beskriva den fysiska känslan mot slutet när precis hela kroppen skriker SLUTA och är full av mjölksyra. Jag vet sedan de många tidigare GIH testerna med Olof att jag är väldigt mjölksyratålig och kan komma upp mot 20 mmol i värde mot slutet. Gissar att jag var minst i de trakterna sista 30 sekunderna igår. Är så omtöcknad sista 200 m och fattade först inte att jag vunnit efter målgång. Såg att jag var först i mål men var så tagen och slut att jag först inte förstod /kom ihåg att handikappet redan var medtaget och att det var först i mål som gällde. Jag vann med 9 sekunder och rodde 1 km på 3.17.7. Mats Johansson rodde 0.8 sek snabbare men väger över 100 kg så han drabbas av 10 sek hcp vs mig.

En tid som räcker ända till 7 plats på Concepts globala onlineranking i H 50 lw säsong 17/18.

Så otroligt kul efteråt när man återhämtat sig och förstått att det där gick ju rätt så jäkla bra. Ännu roligare att få dela glädjen med Alice och Vera som var med och hejade. De var nästan lika nervösa som mig innan. Hoppas inte pappa kommer helt sist nu? Byttes till segerglädje guldmedalj och prispall.

Mastersklassen har inte SM status i och med hcp systemet men vad gör väl det en sån här dag. Jag vann min första tävling:-) Kul sport det här vad hette den sa du?

Under den dryga månad sedan jag köpte en Concept 2 och började träna på har jag kanske tränat kanske runt 12 gånger. Stadiga förbättringar nästan för varje pass. Innan Thailandssemestern provade jag att maxa 1 km hemma på 3.25.5. Hade som mål igår att göra ned mot 3.20, men att kapa 7 sekunder trodde jag inte fanns på kartan på så förstås supernöjd. Jag har säkert en väldigt stor fördel av alla timmarna i cykelsadeln för ben och kondition. Sedan har jag tränat mycket styrka senaste månaderna så förstod att jag inte skulle vara helt chanslös en bra dag. https://log.concept2.com/rankings bästa registrerade tid är 3.10 i min klass. Maybe there is a chance? Känslorna efter igår påminde lite om 2012 när jag som nybörjare i cykel tog SM brons på VSM H 40 linjelopp. Vad hände precis? Hur gick det här till? Jäklar vad kul. Hur bra kan jag bli på det här? Lets find out! Allt går och går det inte så går det ändå!