Igår var det debut i tuffast tänkbara tävlingssammanhang. 195 km med i stort sett hela svenska eliten samt ett gäng utländska lag på startlinjen. Banan en teknisk mardröm för en "medelålders nybörjare" som mig. Varvlopp över 15 varv x 13 km. Varvet hade ett 15 tal 90 graders böjar och var långt ifrån snabb eller lättcyklat. Vår "directeur sportif" Oskar Ekman som körde loppet förra året och nu förtjänstfullt körde vår följebil tipsade oss 5 i vårt lag innan att. "Grabbar, se nu till att ställ er långt fram i starten och vad ni än gör kämpa allt för att hålla er långt fram första varven då det kommer gå tokfort för att sen kanske lugna ner sig lite. Ok sa vi det låter bra, det kör vi på. Efter det värmde vi upp lite och åkte och ställde oss längst bak i starten. Hur det kunde bli så fel vet jag inte men vi kom helt enkelt inte dit i tid. Nåja det skulle väl inte vara omöjligt att ta sig fram lite efter starten en bit in på första varvet? Tjena, det bara small till så var det en långt utdraget sträck efter de många kurvorna i början. Gick direkt upp nära maxpuls och kraft och fick slita som ett djur bara för att täppa luckorna efter svängarna då jag inte riktigt vågade eller hittade rätt flyt i dom. Kämpade i bakre tredjedeln av klungan som blevmer och mer utdragen av dragspelseffekten i alla kurvor. Efter halva varvet blev det en ruggig kantvind när vi höll + 50 vilket inte heller hjälpte till för att komma in i loppet.
Fick i alla fall bra kontakt igen i nerförslöpan mot Pollaxbacken och var med hyggligt upp för denna, sen ett tekniskt parti igen innan den långa målrakan, vid första varvningen där tappade jag 10 meter, för trött helt enkelt och förstod att this is it. Det var det loppet. Fruktansvärt surt och motivationssänkande att bli avställd efter 13 km men det är bara att konstatera. Det här var en helt annan liga än vad jag åkt i tidigare och mycket annat var väl egentligen inte att vänta även om jag lite naivt hade hoppats att hänga med betydligt längre. Jag kunde ju varit pappa till de flesta i startfältet och har sannolikt cyklat kortare tid än någon på startlinjen. Men har man tävlingsskalle vill man ju ändå "prestera".
Luften gick förstås ur bokstavligt talat, det var många som tappade klungan på första varven och vi blev efter ett tag runt 8 st som med rätt risigt samarbete började jobba igen. Det var förstås dödsdömt och snart försvann några st och vi blev 4 kvar. Thomas W min klubbkamrat hade vurpat på första varvet (grus) och hade själv (rätt så skrubbad på höft, ben o armbåge) kört ikapp vår grupp. Han hade adrenalinpåslag och ville tillbaka men det fanns ju inte en chans mot en klunga som kör 44 kmh.
Fick ta det som ett träningspass istället och bestämde mig för att köra runt 10 mil och sen kliva av. Oavsett om jag velat så hade jag inte hunnit fullfölja då ledarna hade hunnit varva oss innan de 15 varven var avklarade. Jag gick av efter 8 varv och 10 mil. Sista varvet hade även snabbkopplingen till mitt framhjul lossnat så det var rätt läskigt, knäppte fast den i farten en 3-4 ggr men det bara gick upp så det vara bara att kliva av. Hade ju ändå tänkt att göra det. Tittade sedan på resten av loppet tillsammans med mina lagkamrater som tyvärr alla delade samma öde och bröt. Thomas W slet på tills de kom ifatt med nåt varv kvar. Starkt kört, gissar att han hade lite jobbigt inatt med asfaltseksemen.
Vad kunde jag gjort annorlunda? Några tydliga missar känner jag direkt. 1 starten skulle naturligtvis varit där tidigare och tagit en bättre plats. 2 uppvärmning jag har alltid svårt att gå på max från noll och behöver lång tid innan motorn är varm. Samma i alla lopp som jag kört, supertrött i start för att bli starkare o starkare ju längre loppet går. Här gick det för fort och jag kom aldrig in i det. 3 tekniken i kurvorna, lite för feg där och tappar hela tiden vilket ger maxpådrag i vindutsatt läge för att brygga ifatt, inte direkt energieffektivt. Hade jag lyckats hålla mig lite inbäddad i klunga kanske jag hade kunnat vara med betydligt längre även om jag inte ser en rimlig chans att hålla in i mål med det här gänget. 4 att köra 19 mil 2 dagar innan i hög fart kanske inte var helt optimalt heller för formtoppning, men jag kände mig helt ok i ben och kropp så tror inte det var dealbreaker.
Alexander Gingsjö vinner på 44.2 ii snittfart, helt ofattbart vilken klass de här killarna håller. Första varvet gick i nära 44 kmh, min Ibike wattmätare visade 339 w snitt 375 w normalised under de första 14 km och med 575 w som maxeffekt under 1 min, undra på att man blev trött..Stornöjd med det i alla fall. Resterande cykeltid blev på medelpulsmen vi höll 40 fart alla 10 milen så det blev i alla fall ett riktigt bra träningspass.
Ska jag köra såna här tekniska banor mer på tävling gäller det att träna kurvor och teknik, max påslag, intervaller etc. Klar begränsningsfaktor för tillfället. Tror linjelopp med något lugnare start passar min fysik betydligt bättre. Men sammantaget en härlig erfarenhet och superkul att åka med dom snabba killarna en liten stund och inte minst att se dom sista varven. Som Per Elofsson en gång så träffsäkert sa. "Det är bara att bryta ihop och komma igen". Jag har ju tiden för mig. Bara kört ett tiotal tävlingar och tränat cykel ordentligt i 2.5 år. Räknar med att toppa om 3 år året jag fyller 50. Vore superkul att kunna vara med på ett Masters VM då om kropp och motivation håller. Kör hårt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar