"Seger" på Roslagsvåren

Om det går att "vinna" ett motionslopp? Så gjorde jag det idag på Roslagsvåren långa banan 135 k med en 8-900 deltagare. Har man nummerlapp på ryggen och chip på hjälmen så blir det ju tävling av det. Hur kul som helst, och inte minst sättet  jag gjorde det på med en 14 km lång soloutbrytning på slutet som gick hem, mäktig känsla att cykla sista milen ensam bakom en motorcykel med tillräcklig kraft kvar och YES det här tar jag känslan.

Arrangörerna ville hålla ner antalet samtidigt på vägen och undvika alltför stora klungor, de släppte iväg klungor om ca 40-50 st med ett par minuters mellanrum. I den första "snabbgruppen" blev vi redan efter ett par tuffa startmil i mot / kantvind en decimerad styrka på 9 man i vilken vi hade 3 CK 08 åkare, jag, Otto Wiberg och David Scrivner, så ett bra utgångsläge. Vi 9 körde nästan hela loppet ihop, oftast i ett ganska bra samarbete med rullande kedja och snittfart runt knappa 40. Det var mycket sida mot första halvan och lättare hem sista halvan. När vi svängde in mot Markim och Upplands Väsby och ett par mil kvar fick vi sida medvind och ett perfekt läge att hitta på något. Kände mig piggare och piggare under loppets gång efter en lite seg start. Tror jag hade överdoserat kolhydratintaget  inför loppet (var på två långa kalas igår, hemmagjorda pizzor, hamburgare & öl och tårtor "en masse") Var proppmätt de första 8 milen, men hade nog glädje av dom sista 5 då jag var hur pigg som helst. Vid 15 km kvar stötte jag och hade hoppats på att få med ett par till, men det blev lucka direkt. Såg att en av de två Valhallkillarna var på väg ikapp och beslöt mig för att vänta in honom och försöka få igång ett bra partempo hem. Vi hade några km med rätt bra fart men jag kände att han började krokna lite och provade att trycka till lite extra och kom iväg själv med ca en mil kvar.

Kunde hålla hög fart hem och snittade 45 de sista 14 km med en snitteffekt om fina 343 watt. Pulsen upp på höga nivåer snitt 158 under utbrytningen men ändå med hygglig kontroll. När jag svängde in på Almungevägen för de sista 5 km till Vikskolan kände jag att det här håller. Fantastiskt skön känsla att ligga solo bakom motorcykeln in i det suveräna varma vädret med lite "Bernt Johansson Montreal 76" känsla (för övrigt som 9 åring ett av mina tidigaste och starkaste idrottsminnen). Slog av lite sista km och njöt av den, den jagande gruppen bakom var bara ett par hundra meter efter till slut och glädjande tog Otto 2 platsen och var först över linjen där. Så en höjdardag för CK 08.

Sen är det klart att det här ju primärt en motionstävling utan större tävlingshets för de flesta men vi som körde där långt fram ville nog först över linjen de flesta av oss. Sammanlagd data från Ibike 135 k 3.22 h, snittfart 40.0, watt 260, kadens 85, puls 145.

Det här var första gången jag var först över linjen i ett cykellopp. Hoppas att få uppleva det på fler "riktiga" tävlingar också framöver. Som sagt kul sport det här cykling. Eller som några kollegor till mig sa för en tid sedan. "Det här med cykling kan väl inte va nåt, verkar ju vara en sjuk lätt sport att bli bra i". Får bli lite fira ikväll, följer nog upp den fina Samuel Adams jag nu tagit som sällskap till att skriva inlägget med några goda glas vin till segermiddagen och hockeyfinalen. Skål på er!