Vätternrundan Team Serneke rekordförsök - Massakern till Jönköping

Alltså vad är det här för galet inferno jag har hamnat i? Vi har kört 8 mil av 30 och jag har där 93% av maxpuls uppför backarna och tänker hur ska det här sluta? Vi stormar genom Gränna över kullerstenarna i full fart. Solen skiner, det är VARMT och härligt massor med folk på gatorna som tjoar och hejar. Vi bombar vidare i full fart uppför de tunga backarna. Alex Gingsjö (dubbel svensk mästare och en av de som var med på nuvarande rekord 6.33 2015) sa innan loppet att vi måste gå på hårt i alla backar också för att ha en chans och det tog gruppen tydligen fasta på. Ja de som var kvar alltså.. Av den 40 man stora starka startgruppen i Team Serneke Allebikes rekordförsök var nu  hälften borta redan efter en knapp tredjedel av rundan. 51 kmh snittfart till Gränna, efter en "lugn" start med 42,7 första 5 km går det snabbt upp till 50 kmh och över på följande 5:or. Nr 7 efter 3 mil går med 55.1  och nr 8 går med 56.6 kmh. INSANE. Det går så fort så länge att jag ofta misstar med att försöka växla till tyngre när jag håller lite hög kadens. Just det jag har ju redan 53/11 tyngsta växel i..

Vinden var med oss i riktning ner söderut till Jönköping men den var svag. Ja så ni fattar själva att leden i kedjan då tunnades ut oroväckande fort. Det kräver ett stenhårt kraftpåslag att ta sig upp i snabba ledet hela vägen till front för att falla av i andra ledet och det tog sin tribut i vårt lag alldeles för fort. Jag klantar till det en gång och försöker dricka på vägen upp i snabba ledet och tappar direkt 5-10 meter och det kräver ett jäkla påslag att täppa och är inte bra för rytmen i laget, lesson learned. Jag har inte tänkt släppa än men med 85% av max som snittpuls och några gånger uppe på 93% första 9 milen så är det på gnällen och jag tänker kan jag bara hänga med ned till Jönköping utan att lägga mig bakom rotationen så har jag hur som helst gjort ett hyggligt bidrag till laget. Jag klarar det men när vi når Jönköping (med 50 snitt efter 2.05 som inte helt oväntat gav KOM:-) lägger jag mig i svansen och försöker hämta andan lite genom stan. Det går någorlunda och jag får lite hopp när jag tänker bara någon mil kvar till första depåstopp i Bankeryd och klarar jag mig bara dit får jag en HEL minut vila och återhämtning. Jag vet också att om jag bara klarar mig till ca hälften så brukar jag mattas klart mindre än de flesta andra halvan. Det ger mig lite hopp. En mil i taget. Kom igen bara 19 mil kvar nu.. (eller förresten skjut mig bara nu på fläcken istället..)

Tar mig ändå uppför de tunga Bankerydsbackarna med lite bättre mod. Men det har varit rena massakern och slakten för laget. Vi är bara ca 17 man kvar in till första depåstoppet. Vi har en minut på oss. Stanna vid sin hink där teamet professionellt lagt våra medhavda flaskor och ev annan energi. Som många av er vet var det galet varmt runt 27-28 grader och vätska energi och saltbalans var nycklar för dagen. Större delen av killarna i laget var redan helt vit randiga av allt salt på de svarta dräkterna. Jag var stressad av tiden 1 minut för att byta flaskor få i sig en banan eller nåt och kanske hinna kissa. Fumlade med byxorna med darriga händer och försökte känna om det skulle gå och kissa, men nej inte en chans och var heller inte kissnödig. Iväg igen okej nu kör vi grabbar. Ja tjena..

Jag har planerat 6 flaskor under loppet. 5x 75 cl och 1st liter flaska för att ha 1.75 liter in från andra depåstoppet vid 20 mil. Jag har 80 gram Maurten i alla flaskor så den grundenergin räcker ganska långt. Utöver det ett par bananer någon bulle och några gel är upplägget. Mitt trumfkort är en dos 13 gram Cellexir Endurance varuprov (vår kommande performance enhancer för konditionsidrott) innan loppet en till i första flaskan efter första stopp samt en dos efter 20 mil. Jag dricker snabbt upp första halvan av den nya flaskan efter depåstoppet och redan efter 5 minuter känner jag en påtaglig game on känsla igen. Starkare ben lättare andning och en mentalt ökad vilja att vara i detta episka kraftprov. Min puls går ned något och jag är med och snurrar i den allt kortare rotationen nu nästan hela tiden. Får en härlig känsla vid 15 mil. Nu et är min halva kvar intalar jag mig. Här har jag aldrig fallerat, alltid levererat tidigare snabbcyklingar runt Vättern. Men det är klart dessa har skett med farter runt 42-43. Nu har vi drygt 47 snitt halvvägs efter några långsammare mil på banan ackompanjerad av en lite ökande nordostlig motvind. För att slå rekordet måster vi hålla ca 45 fart hela vägen hem. Efter den starten och inte ens halva laget kvar, värmen och ännu värre än "trög vind" upp hela västsidan börjar jag förstå att det här kan bli övermäktigt men jag ska banne mig vara med hela vägen hem och vi ska göra vad vi kan för att sätta en bra tid.

Milen rullar på och givet förutsättningarna håller vi ändå väldigt hög fart långa stunder, men det kostar och ofta blir rotationen ner mot 8-10 man innan tempot självregleras automatiskt så några till kan komma med igen för att sedan efter en stund vara nere på 8-10 man igen. Så där håller det på. Jag är med i rotationen nästan hela tiden och känner mig ganska bra men det tar stenhårt att gå upp i spets i motvind i en så kort rotation så några gånger får jag gå ner och "vila". Men där får jag som tur är snabb återhämtning så räcker med någon minut några gånger för att sedan gå med igen.

Några till faller av och när vi når andra depåstoppet efter 20 mil är vi nog bara 13-14 st kvar. En av våra grymma teamkillar springer runt med iskalla Coca Cola flaskor och jag tar snabbt emot en och föröker halsa så mycket jag kan med begränsad framgång innan det bubblar över i näsa och mun. (Det är ett väldigt bra stresstest att se hur man reagerar i en depå med 60 sek stopp när man ska byta flaskor, dricka cola hinna äta en bulle eller banan o kanske kissa lite med darriga händer efter dryga 4 timmar cykling på 85% av maxpuls. Kan säga att avslappnad är inte det första ord som kommer upp för mig:-)  Jag vill också passa på att rikta det största tack till Anders Johansson och Oluf Skoogh för ett sånt toppenarr + förstås till Ola Serneke som gör det möjligt, supertack för hela upplägget. Klinisk precision och uppstyrning i depåerna bil som åkte runt med tidsangivelser och support mm. Imponerande.

Vi är ute på vägen och rullar igång igen. 10 mil bara knappa 2,5 timmar kvar. Nej du skojar.., men vi gör det ändå med bra tempo och det är ju en helt grymt hälig känsla att ligga där och snurra med svenska mästare och absoluta toppcyklister. Vi pratar inte så mycket, lite peppande men känslan är att de flesta behöver spara sin energi och koncentrera sig på uppgiften. Jag är hårt fokuserad på position, hålla rätt dvs minimalt avstånd till hjulen framför i rotationerna. Hitta så mycket lä det går. Men det finns stunder jag bara njuter av farten och hela situationen jag befinner mig i. Helt galet egentligen vad gör jag här? En 52 åring som började cykla vid 43 tillsammans med flera svenska mästare och några av Sveriges bästa landsvägscyklister i en mindre grupp av 10-11 med 7 mil kvar till en av de snabbaste tiderna någonsin runt Vättern. Låt det nu hålla hela vägen hem tänker jag i en symbolisk vädjan till gudarna.

Ute på den lite större vägen till Motala med ca 4 mil kvar.Mindre än 1 timme kvar. Jag börjar på ett märkligt sätt känna mig starkare.Vet inte om det är någon konstig prägling av just erfarenheter från Vättern alla tidigare år. Samtliga gånger med snabbgrupper 6 år har jag haft fantastisk känsla i kroppen sista timmen med känslan av att kunna cykla ännu fortare ännu lite längre. Blir upprymd av känslan. Vet inte vad det beror på? Kanske är det längtan till den kalla lättölen i Stadsparken som jag alltid brukar börja känna här? Eller också är det min evighetsgen, genen som gör att man kan hålla på hur länge som helst utan mattning (som min klubbkompis Stefan Kuhl sagt jag har och borde forskas på:-) som har slagits på. Hur som helst det är en underbar känsla och när jag ser min kompis Klas komma med bilen utanför oss och filma vår rotation /se filmen) gör jag tummen upp. Kul att kunna visa honom att jag hänger med och kul att känna support.

Sista 2-3 milen upphör rotationen och det blir spontana förningar av de som har lust och ork. Jag är där mycket i spets och njuter av att växeldra i ganska långa förningar. Sedan en ganska lång stund är rekordmöjligheten borta och jag vet att vi är på väg mot en tid som visserligen bara är några minuter över rekordet men ändå helt klart passerad. 3-4 minuter kör man inte in på 3-5 man sista 45 minuter. Men ändå härligt peppande cykelåkning på de två små looparna strax innan mål. Vi kör om ganska många tidigt startande och det går i de allra flesta fall mycket smidigt. Med 15 km kvar har det börjat rycka lite i höger insida lår. Nej lägg av ska jag få kramp nu? Har jag aldrig fått på en cykelsadel förut. Blir instinktivt lite rädd och bara någon minut senare hugger det till med kramp. Nej du skojar med mig? Det låser sig i låret och jag slutar trampa. Försöker spänna benet och växelvis slappna av. Trampar igen det hugger lite till men till stor lättnad släpper det fort igen och jag känner att nu ska det väl ta mig tusan kunna gå hela vägen hem. Lätt euforisk med en knuten mental näve tar jag en lång förning. Vi är nu 10 kvar i gruppen och den sista 5:an på motorvägen in mot Motala går med hemlängtan i 45 fart. Upp i rondellerna sista km innan mål. Koncentration och försiktig nu i sista svängarna så inget händer där. Vi rullar ner mot målbågen och Stadsparken, svänger vänster och där står det här tas din tid. En lite symbolisk farthöjning sista 50 m och blipp vi är i mål. YES we fu.... did it. 6.35 på min Garmin och sen 2 min autostop blir 6.37 med 45 kmh snittfart. 45 fart i 30 mil prova att titta på hasithetsmätaren nästa gång du når 45 på platt eller nerför och föreställ dig 30 mil i den farten? 

Men vadå ni klarade ju inte rekordet kanske du tänker? Nej vi missade rekordet med 4 minuter. Gör om gör rätt nästa år? Nu kan jag ju iofs bara tala för mig själv men jag tror att de flesta av oss 10 som kom i mål därändå  kände sig som segrare. Det var en oerhört tuff dag i sadeln. Förutsättningarna som åskådare var helt optimal men som cyklist så tar värmen hårt på många och vinden var en klar bit från fördelaktig. Team Serneke drabbades också av några mycket namnkunniga återbud i sista stund av både Tobias Ludvigsson och Alexander Wetterhall. Kanke hade det gått med dem? Kanske ja till och med troligen körde vi lite för fort ner till Jönköping. Hade fler varit med efter första depåstopp och gruppen som helhet varit större och mindre sliten hade kanske kanske rekordet varit inom räckhåll? Men den farten som krävdes på västsidan i lite tilltagande motvind hade nog varit bra tuff ändå. Man kan spekulera hur mycket som helst. Nu blev det som det blev vilket det ju brukar bli:-). Tror vår tid är andra genom tiderna slaget av 8 man 2015. Inte så många 50 + före i listan heller:-) Ett 40 man starkt lag från Norge hade också rekordambitioner Team Kjekkas. De körde på 6.51 14 min efter oss tycker jag sätter vår prestation i rätt kontext. Andra snabba lag Team Mustach Bianchi 6.54 och även Idrottslabbet Linköping på fin fina 6.54 sedan ytterligare ett lag på 6.58 tror jag så ganska många cyklister SUB 7. Gränserna flyttas hela tiden framåt. Det var inte många år sedan SUB 7 sågs som nästan omöjligt för elitmotionärer.

För mig personligen så är det betydligt mer än en seger. Jag tycker det är den bästa insats jag gjort på en cykel. Jag är oerhört glad att jag fick chansen att som ålderman vara med i den här gruppen. Ännu gladare att vara en av 10 som går i mål i första gruppen och gladast är jag, ja  t om stolt att jag kunde bidra så pass mycket hela vägen. Belastningen var extrem jag har 144 i snittpuls vilket är 85% av max i 6.37. Jag är otroligt glad att kunna uppbåda den mentala kraft det krävdes att gå så hårt så länge. Kraftdata är 220 w / 250 np (vikt 71 kg). Snittkraften är något lägre än vad jag hade gissat för att cykla så här fort men belastningen är väldigt ojämn. Tittar jag på Strava kraftzoner så ser jag att en väldigt stor del av loppet hamnar i "Active Recovery" (kändes inte alltid så där lagom recovery kan jag meddela:-) med 2.5 timme mellan 0-187 watt man rullar ju väldigt långa stunder utan att trampa i en grupp, nedför på rulle i lä etc. 1 timme 13 minuter i zon 2 187-255 w. 1 timme i zon 3 255-306 w. Den riktigt hårda belastningen är 45 min i zon 4 306-357 watt 31,5 min i zon 5 357-408 watt och 27 min i zon 6 anaerobic 408-510 w slutligen zon 7 neuromuscular 7 min a >510 w. Ja det tar lite ojämnt om man säger så..

Underbar känsla i mål tillsammans jag blev också intervjudad av Vätternrundan TV precis efter målgång och lättölen ja den var lika underbar som vanligt 2 st snabba lite potatissallad och kyckling innan jag efter en stund linkade svårt haltande upp till bilen med väska och cykel. Kunde knappt gå på kvällen innan hade jag slagit vänster lilltå i en parasollfot så jag trodde den gick av först. Har nog fått en spricka i den. Kändes rejält delar av loppet men jag försökte tänka på devisen "smärta är bara svaghet som lämnar kroppen" och så kändes det snart bättre igen. Man blir vad man tänker kom ihåg det och som jag brukar säga. Allt går och går det inte så går det ändå. Its never too late!

Jag började cykla runt 2010 2012 började jag tävla och ställde då frågan till mig själv: Hur bra kan jag bli på cykel? Sedan dess har jag försökt att ta reda på det. Det har varit en otrolig resa på alla plan i både med och motgångar. Jag har råkat ut för tre väldigt allvarliga olyckor och har egentligen brutit en oförsvarligt stor andel av kroppens ben för att fortsätta. Men viljan att komma tillbaka och prestera på en ny högre nivå har alltid funnits där i bakhuvudet och den kraften har varit starkare än rädslan. Att försöka tro på mig själv tro på förmåga och kapacitet istället för på begränsningar och jante tror jag är några av orsakerna att jag idag som 52 åring fortfarande inte verkar ha hittat svaret på frågan hur bra kan jag bli?

The last standing ten

 

 

The starting 40

 

Lättöl nr 2 i parken

 

Med ca 4 mil kvar

 

Här en video från en kollega som bor vackert nere vid Vida Vättern efter ca 6,5 mil man kan se att vi är bara ca 20 kvar redan där.

 

Namn på de snabbaste VR 2019

https://www.strava.com/activities/2452415042 Strava JB VR 2019

Strava Motala - Jönköping 49,7 kmh

Strava kraftzoner

Träffade min grymme teammate i Cellexir Cycling Stefan Hulken Ljungberg som tog sitt SUB 7 nu med fina 6.54 i en annan snabbgrupp när jag skulle åka till vänner, middag och övernattning i Mjölby efter. En härlig känsla nedcabbat i den ljumma kvällssolen med ett par glas Champagne och en lysande middag som väntade bara 20 minuter bort.