lördag 29 juni 2019

RR VSM Linje H 50 Båstad

Sällan om aldrig känt mig så konfident och laddad inför ett race. Min klubbkompis och resekamrat Stefan Kuhl (H55 som vi samkörde loppet med) hade haft en mycket trevlig torsdag med resa ner till ett Båstad i finaste sommarskrud. Vi hade cyklat in banan ett varv, det kändes mycket bra i kroppen uppför den fruktade Tarravägen 2,4 km stigning med en extrem brant del på 900 meter med snitt 11% och max 18% upp på Hallandsåsen. Den skulle vi köra 5 ggr i ett 15 km varv på fredagen. Jag konstaterade snabbt att det var ett mycket gott råd jag lyssnat till från mina klubbkompisar att sätta på en 11-32 klinga bak för det brantaste partiet. Nu kunde man sitta ner och köra ganska hög kadens även där och det skulle kunna vara guld värt de sista varven. Vi tränade på den luriga, svåra ja kanske lite på gränsen för amatörcyklister 90 graders svängen precis efter en brant nerförskörning ner från åsen i slutet av varvet innan man kommer in i Båstad igen. Stefan som är fena på utförsåkning visade bromspunkterna och linjevalet. Det kändes bra att testat den några gånger även om vi inte åkte tävlingsfart.

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1c80PQeAUfVmRIv6Z7Fa7eGoQ8JAdW2M7
 

Allt är rätt på racedagen. Jag sov sällsynt bra (Stefan inget snarkande tyst som en mussla - I love you man:-). God tid för lång frukost och en promenad i solen. Vi startade inte förr än kl 12.10. Vi kommer till banan en halvtimme innan H 40/45 går i mål. Vi hör av speakern att vår Richard Lööw är med i den 3 manna grupp som ska göra upp om medaljerna. Härligt! Richard har satsat så stenhårt på det här loppet hela säsongen på alla plan och nu såg det ut att ge resultat. Det blir spurt och han är stark där. Han lyckas leverera precis den 5-1 som målet var med en galet stark spurt och tar hem sitt  och vår nya klubb Cellexir Cycling första SM guld. Så fantastiskt roligt. Jag skriker rakt ut YES!Vilken kung du är Richard! Utöver Richard fantastiska seger kör Fredrik Wikström urstarkt kommer 6:a och är i soloutbrytning 2 långa varv.

Härlig stämning nu ska vi resterande CCC crew Näslund Kuhl Bohr också leverera. Målet är solklart 3 medaljer. Näslund och jag i H 50 och Kuhl i H 55. Starten går med Masterstart uppför hela backen första varvet. Det innebär återhållsam fart och alla ska vara med innan det ca 50 man stora fältet släpps fritt. Det är ändå svettigt uppför första gången i värmen. Den backen går inte att cykla upp utan ansträngning oavsett fart så brant är det. Men det känns toppen i kroppen och jag lägger mig i mitten av klungan och tänker att jag ska bara åka snålt till vi kommer in i backen andra gången då lär de starka sätta fart tämligen omgående och då gäller det att vara med. I H 50 / 55 klungan finns ett helt gäng mycket starka backåkare som förra året körde upp för backen snabbast av alla klasser och det skulle säkert inte gå långsammare i år. Fantastisk miljö däruppe på åsen när vi cyklar över fälten med den finaste utsikt i strålande sol, lite blåsigt men det mesta på topp och det går mycket lugnt där uppe på Åsen första varvet. I den branta utförslöpan på vägen ned som vi tränat på dagen innan hamnar jag ganska långt bak i den stora klungan och det bromsas betydligt mer än vad jag trott framför så det blir en lucka ut ur kurvan som jag inte hade tänkte mig. Blir lite stressad och känner att jag måste ifatt och vara med i täten när vi går in i backen andra varvet om ett par kilometer. Det tar en knapp minut på hög kraft för att gå ikapp men jag känner att idag är jag riktigt stark och återhämtar mig fort när jag anslutit till främre hälften. Vi kör in i backen andra varvet och jag är ungefär där jag vill vara runt 10 plats. Förra årets segrare Jonas Tell sätter direkt en stenhård fart. Ner med huvudet kämpa hitta ett jämt tryck. Wattmätaren på tokhöga siffror vad är han gjor av den där Tell? Tänker jag. Jag följer nära vi är en 5-7 stycken men känner och förstår att det kommer vara tomt bakom nu efter några minuter med stenhård belastning. Pulsen upp på dryga 90% men jag har riktigt bra ben och känner att den här farten klarar jag några gånger till men hoppas att de som är med ska visa sig lite mänskliga om några varv. Jag kör uppför branten på 3.46 med höga 439 watt effekt 6 w/ kg. Det är tillsammans med H 30 ett varv den snabbaste klättringen igår av alla klasser. 
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1WDMF-OAO-Wr-Y4zcrc803RleBczpwb7O

Det är de väntade namnen Niclas Näslund är glädjande där förrra årets pall med Tell, Gartman & Schäffer.  Gabriel Nyström CK Sundet.Från H 55 är Thomas Nyberg och Roger Claesson också som väntat med. Tyvärr ser jag inte Stefan Kuhl men till min stora glädje är han helt plötsligt där med i gruppen när vi nått hela vägen upp och har lyckats sega sig ikapp på det flackare partiet efter att släppt 50-75 meter i branten. Wow vad grymt. Nu är vi 3 Cellexir i en mindre grupp och har en fördel mot de andra om vi kan spela korten bra och köra smart ihop.

Vi får igång ett ganska bra samarbete. Jag fattar direkt att det är klart. Det finns inte en chans för de andra att komma ifatt den här gruppen. Känner mig nästa löjligt bra uppe på åsen blixtsnabb återhämtning och en känsla att jag kan cykla hur fort som helst i grupp, stärkt av Vätternrundan på 6.37 med 45 snitt. Idag är det min dag och jag kommer sälja mig mycket dyrt. Vi kommer ner i U svängen vid Västra Karup där jag kommer i spets vid langningszonen står Fredrik och Anna Wikström och hejar och när vi kommer hela Cellexir gänget känns det toppen och langning får planerat vänta tills nästa varv. Upp igen med stark känsla och sen ett härligt fart parti förbi Båstad Golfklubb. Sen börjar nedförslöpan mot Båstad och jag tänker att den här gången får jag inte hamna efter ner mot kurvan och ur så det inte blir en ny bryggning trampar på lite extra och får lite hög fart strax innan svängen där vi tränat dagen innan. Jag bromsar hårt men det tar dåligt jag trycker ännu hårdare men farten vill liksom inte komma ner lika mycket som de andra får ner sin fart. Helvete vad håller på att hända? Gravitation är stark i lutningen farten för hög och min bromsverkan är för dålig. Jag passerar någon men nu kommer svängen. Stefan Kuhl är nu precis framför tyvärr på vänster sida om mig, hade jag varit till vänster hade jag kunnat köra rakt fram i svängen och vända om tillbaka när jag fått ner farten tillräckligt men nu kör jag ofrånkomligt på honom bakifrån när han svänger och jag kan inte ta kurvan i den farten. Jag kraschar Stefan ramlar mirakulöst inte men blir stoppad in till trottoaren med en balansakt av troligen sällan skådat slag (jag låg upp och ned i luften då och hade lite svårt att se..). hans kedja ramlar av. Han får inte på den i tillräcklig tid för att kunna ta sig tillbaka till gruppen och vips hade jag inte bara förstört min egen dag utan även större delen av hans. Oerhört tråkigt och deprimerande ledsamt. Stefan fortsatte sedan snyggt solo men missade tyvärr spurten om bronset och slutade 4:a. Själv krashade jag omkull hårt skrapade upp höft, och armåge illa med ett stort jack i armbågen som blödde ymnigt. Huvud och hjälm i gatan men som tur var löst utan påverkan. Cykeln klarade sig mirakulöst med bara vänster bromshandtag som var kraftigt snedställt. Men jag var snabbt uppe på cykeln igen och mitt i all frustration och ångest kände jag mig ändå tacksam över att inget verkade vara brutet. Vi skall åka på familjesemester med roadtrip ett par veckor San Francisco - San Diego på måndag. Kan ju säga att det potentiella telefonsamtalet till Kajsa från ett närliggande sjukhus med brutna ben och säga att min semester är inställd hade varit en bra bit från stimulerande att ringa:-(

Funderade på om det skulle gå att fortsätta ändå. Kände mig fortfarande topp i benen och nu med all adrenalin kanske jag och Stefan skulle kunna ansluta igen. De var bara en knapp minut framför? Men när blodet flöt ymnigt nerför armen ner på hanskar och styre och handtaget såg ut som det gjorde tillsammans med värk i armen så insåg jag att slaget är förlorat jag cyklade med Stefan en kilometer mot målområdet men stannade där vid målet med en av de värsta känslorna av besvikenhet, förstörtning och klantighet jag upplevt på mycket länge. Det här var ju min dag. Jag var så oerhört sugen på att få ut allt jag hade idag och jag har nog aldrig känt mig bättre. Så sumpar jag inte bara mitt eget lopp utan även för Stefan. Förbannade klantarschle. Nu är Stefan den noblaste och godaste vän man kan tänka sig och gav bara tröstande ord efteråt helt utan perspektivet som många kanske hade känt att han själv blev påverkad av min oförmåga att få ned farten tillräckligt. Och vad gäller ev missade medaljer så bekom det inte Stefan så mycket. Han har också ett helt gäng guld från tidigare mästerskap från både H 40 / 50 / 55 tidigare år så ett brons mer eller mindre gör ingen större skillnad tyckte han. Men ändå hur kunde det bli så här? Ja jag har inte alla svaren men troligen en kombo av att när vi tränat där dagen innan i lite lägre fart så bromsade jag senare och nu lite hetare i högre fart så överskattade jag min lite för dåliga bromsverkan på min cykel. Kör inte så ofta på de tubhjulen 50 mm när jag tränar och har originalbeläggen i kork kvar så det finns helt klart lite att önska i ökad bromskraft i kombon med de hjulen. Men i eftertankens kranka blekhet skulle jag förstås kört mycket saktare mot slutet av nerförsbacken vi var ju en stabil grupp och det var långt kvar av loppet fanns ingen anledning att gå på där för mig, att jag kom efter där på första varvet spelade nog också en roll för summan av omständligheter som ledde till det katastrofala utfallet.

Jaha det bidde inget guld eller medalj, det bidde ingenting. Tyvärr inte heller för Niclas Näslund som likt Stefan också slutade 4:aa han drog sin vana trogen hårt sista varvet men sista 100 meter smet samma trio som tog medaljerna förra året om, nu med Matti Schäffer först som vinnare. Åhh att ha få varit med om det sista varvet. Det hade jag givit mycket för. H 55 vinner urstarke  snyggt Roger Claesson snyggt efter att ha gjort en soloattack på åsen med några km kvar. Han är någrameter före H 50 killarna imål. Its never too late!

Jag blev professionellt omplåstrad av en gullig sjuksyrra vid målplatsen. Hon tyckte det kantboll på att sy ett par stygn i armbågen men jag hade inte större lust att åka till någon akut och vänta några timmar till efter loppet. Framförallt för Stefans skull då vi ville hem. Och jag har ju några värre ärr än det där om man säger så på kroppen så hon tejpade ihop det någorlunda. Det såg ganska oskönt ut med nytt blod som började droppa då och då under den annars efter omständligheterna trevliga resean hem. Lite oroad för såret men när Kajsa tvätttat rent och lagt på ny tejp och bandage så kändes det bättre sent igår kväll. 2 glas rött hjälpte också till:-)
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1zN_Iw5TF03EwLogDlQ8c6Co8zXmC4eci
En hel del tilltufsat där kläder, psyke och kropp
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1eoYIQI1Rxm5f6edDoMDD06ucl4I0nl1L
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1K_Pb4rA76ICnpVC3Kai-L8rV2FtOBFY9
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1_-M_RQiu7EwsrH0spUtipFmYPOibSbfn

Lite mörbultad idag men jag känner att läkeprocessen är i full gång och det är ju mitt mastergame. Så ser nu fram mot en toppensemester med alla mina tjejer längs Highway nr 1 med stopp i SFC Monterrey Santa Barbara Santa Monica LA San Diego mm. Kommer bli rekordlång vila från cykel nu drygt 2 veckor men gissar att suget kommer vara desto större när vi kommer tillbaka.

Det här blev verkligen inte som jag tänkt mig. Efter en lång period nu ända sedan förra kraschen våren 16 har det gått som på räls. Men som min mamma sa idag det är som något alltid måste hända dig om det gått bra en längre tid? Ja kanske är det så, det saknas sannerligen inte dramatiska händelser i mitt liv. Vi talade mycket om det på vägen hem igår Stefan och jag om att våga. Våga satsa vare sig det är på sport eller i affärsliv. Jag har gjort det ett antal gånger utan skyddsbarriärer i båda sektorerna. Ibland har det gått fantastiskt ibland mindre bra men jag gör det och thats who i am. Jag verkar ha fler än nio liv tur jag inte är en katt då vore det slut för länge sen.. http://jblifecycling.blogspot.com/2015/10/mina-9-liv-och-dess-markliga-cykler.html

Stefan ändå glad åt  hemfärd i bästa cabvädeer😃
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1dk8GD3L2LxMS3IRP8tN_gPeOwjkGChp5
 
Nu gäller det att lära av det här. Efter olyckorna 15-16 blev jag rädd och spänd utför, nu sista året har det känts betydligt bättre. Nu efter den här smällen gäller det att lära sig av erfarenheterna. Stefan och jag talade om det på vägen hem och han är mästare på gamet snabb men framförallt säker utförskörning han ska lära mig det nu i privatskola:-) You live and you learn! Kör hårt men försiktigt. Asfalten är hård men det är vi med:-)



1 kommentar:

  1. Äsch vad trist, men med ditt pannben så kommer du garanterat tillbaka. Nästa gång är det din tur 👍

    SvaraRadera