Roslagsvåren RR - En kämpaseger över mig själv

Jag ska vara helt ärlig. Så stark som jag kände mig igår på 165 km VR träning med 42.4 snitt och fin fin lätt stark känsla hela tiden så tänkte jag inför dagens Roslagsvåren 135 km att det finns inte på världskartan att jag blir ifråncyklad av någon idag. Vet inte om det var gårdagens mastodontpass eller fredagens dryga 9 tempomil? Eller kanske allt gott vin vi drack igår eftermiddag och kväll Kajsa och jag när vi fick sommarfeeling. Mest troligt en kombo av alla tre för idag kände jag mig väsentligt mer dödlig och tyngre i benen. Fick köra på hög kadens med för mig jättehöga 93 i snittkadens för att hänga med i den första startgruppen på drygt 20 talet cyklister som släpptes iväg först idag. Mitt Garmin pulsband fungerade inte, tvättade det dagen innan och när jag knäppte på det idag så var det dött. Lika bra det, då slapp jag bli brydd över hög puls i backarna och lite varstans för all del.

Det gick med 42 fart första 2-3 milen och bl.a Emil Ekström urstark H 30 SCK körde ofta hårt. Eric Olofsson 57 år med ruggig dieselkraft också med i vårt VR sub gäng som också var med och körde hårt dagen innan gick loss en stund på en mil eller så. Emil och Robert Barkensjö SCK bryggade ifatt och de körde sen starkt i flera mil solo. Tyckte det var rätt skönt att slippa vara med och sköta farthållningen även om det gick väl sakta där några mil i en oorganiserad klunga. Väldigt kul att se var en tjej i första klungan Valhalls Sara Hedberg. Pratade lite med henne och berömde hur fint hon cyklade och frågade om hon tävlade? Hon skulle göra det i elitklass i år sa hon. Det gör du rätt i tänkte jag det kommer gå bra, sällan sett en så starkt tjej som åkte så fint och lätt även på platten i 50 fart. Och det var inte slut med det. För när det gått ihop med typ 6-7 mil började en period av riktigt hård körning på den lilla kuperade vägen innan man kommer ut på Brollsta. Oj vad jag fick bita i där några gånger. Efter en stund vara vi bara 7 kvar och Sara åkte med lika lätt som tidigare.

När vi kom ut på gamla Norrtäljevägen vid Brollsta GK började det kännas lite bättre och nu är det
"mammas gata" hem med vägar jag cyklar oftare än de flesta. Tar ganska många och långa förningar nu sista 3-4 milen men inte på maxfart. Känner att jag har det inte idag för att försöka gå loss solo vilket hade varit grundplanen där. Åker med hem och ser vad som händer mot slutet tänkte jag. Sitter och sover efter Lindholmen och sladdar efter i kurvan in mot Markim och pang säger det och de 6 går iväg i 55 kmh. Jag tappar 50 m 100 m innan jag fattar att nu går snart snöret om jag inte syr ihop det här omgående. Jagar livet ur mig och når precis ifatt innan nästa kurva in vänster. Till priset av att jag hänger på gärsgården. Om någon attackerar nu är jag rökt. Som tur är gör ingen det. Det är stark motvind också och tempot går ner bort mot Almungevägen. Tar några förningar utan att förta mig och det fortsätter så bort de sista 5 km mot Vikskolan. Ingen attackerar tänker ett tag om jag ska göra en lång attack innan botten av sista backen upp men hinner inte bestämma mig innan vi är halvvägs uppe. Nej det får ev bli en spurt om det blir läge i den svåra sista kurvan.

Roger Claesson Östersund och Sveriges solklara tempokung i H 50 är på besök och har kört starkt en stor del av loppet han och en till kommer in i 180 gradaren innan sista höger och upploppet precis framför mig. Vi har ropat till varandra att ta det nu väldigt försiktigt i den här kurvan. Trots det får båda sladd med lite för hög fart och håller på att gå omkull. De klarar sig som tur är och Roger kommer in först och drar igång jag kommer in som 2:a och ganska perfekt med bra tryck och fart känner jag att jag kan spurta om till vänster för att vara först under målbågen. YES hinner jag tänka en millisekund innan jag förstår att 55 kmh inte är klockrent med en vänstersväng på 90 grader 25 meter efter målbågen. Stor tjock trottarkant rakt fram som jag med halvsladd precis hinner få stopp vid innan. Är nära en spd vurpa där och får ut foten i sista stund. Hade ju varit ett hyggligt antiklimax att gå omkull där..

Jimmy Hallberg också SCK och med i Sub 7 laget kör starkt hela dagen och är trea i mål. Kul att kunna bita ihop med en tyngre dag i kroppen. Kändes först och främst som en stor seger mot mig själv. Det var många gånger under loppet jag tänkte att nej idag går det inte. Men som jag brukar säga Allt går och går det inte så går det ändå. Vi 7 först tillbaka tackar varandra och Fredrikshof för en höjdardag i solen och finaste Roslagsnatur i ett mycket välarrangerat lopp med massor av flaggvakter, följemotorcyklar och fint säkert arrangemang. Snyggt Fredrikshof! 

Och Sara denna grymma tjej var förstås med på samma tid hela vägen hem. Jäkligt kul och mycket
imponerande i 39.6 snitt på en mycket kuperad bana med mycket småvägar där vi dessutom körde riktigt sakta långa stunder (och desto fortare andra stunder). You go girl!

Inte kört Roslagsvår eller höst nu på några år pga skador men tror det här var tredje raka först över linjen 2013 på både vår och höstloppet om jag minns rätt och inte cyklat sedan dess. Däremellan två starter i STHLM Ride också i topp. Har blivit en riktig motionsloppspecialist. Det här är ju inga tävlingar vilket är viktigt att poängtera men när vi väl är på vägen vill många åka fort och komma först såklart.

Följde upp en toppendag med asiatisk brunch med alla mina tjejer på Berns i ett sommarsoligt Stockholm. Underbart och otroligt gott och kaloriunderskottet hade nu bytts till ett överskott.

Nu lite pre hockey VM final laddning i kvällssolen på altan. Its a good life! Go Sverige!