Idag öppnade det sig en möjlighet i agendan att köra årets sista pass med TT cykeln och första på länge för övrigt. Vädret var för årstiden milt med knappa 10 grader däremot blött med regn och rätt jobbig vind som såg ut att vara kant med upp norr och sida mot på vägen hem.
Jag har nyligen kommit på idén att försöka slå världsrekord på 200 km solocykling i min age group + 50 (fyller 54 om några veckor) nästa år som jag skrev om i förra inlägget. https://ultracycling.com/distance/ Då gäller det att hitta en så optimal bana som möjligt. Så platt som möjligt med så fin asfalt och vindskyddad som möjligt och vid vändningar helst rondeller. Inte helt plättlätt att få till. Men hade ett bra första uppslag att testa. Gamla E4 norr om Uppsala går att köra hela vägen upp till Gävle 10 mil och sen vända hem. Eller också 5 mil till Tierp och köra 2 varv och på så sätt även ha chansen att ta 100 k samt 100 miles rekordet. Öppen väg med bred vägren och lite trafik och ganska platt med "bara" 150 höjdmeter Tierp tur och retur.
Idag testade jag 10 milaren och körde upp från Sollentuna på förmiddagen och var klart spänd på att se hur det skulle kännas på vägen. Det var blött på vägen och regnet hängde i luften när jag kom till Uppsala men knappa 10 grader kändes ju toppen den 18 november. Vinden inte lika toppen det var sida medvind upp norr och det gick stundtals fort men långa perioder kändes det bra tungt med sidvind och jag började ifrågasätta vägvalet alltmer. Grovkornig asfalt på vägrenen under större delen av vägen och i blötan så kändes den inte speciellt snabb. Positivt dock var kraften. Har verkligen inte tränat mycket sedan i mitten av september men formen kändes klart bättre än jag vågat hoppas på. Pulsen en 7-8 slag högre än vanligt men det blir den när man är mindre tränad, i alla fall för mig. Däremot bra ben och hade 301 w första 20 min och landade sen på utvägen 5 mil på 290 snitt och respektabla 45.4 fart.
Vände i första rondellen på väg in mot Tierp efter ganska prick 50 k (google maps stämde väldigt bra med startpunkten). Nu var det tuffare hem med mot och sida mot och även regn som började falla lite lätt. Skitig, blöt o grusig som tusan men ben fortsatt på bra humör och jag kunde hålla 290 w första milen hem, och sen en mil till och en till utan att puls drog iväg eller kropp höll på att kollapsa. Skön musik i lurarna och sammantaget en rätt go känsla i det nu ganska ogästvänliga cykelvädret. Men som tur var frös aldrig trots jag var blöt.
Tappade förstås fart hemåt i motvinden men givet förutsättningarna riktigt nöjd ändå och kom in på 2. h 2 h 21 min a 42,5 kmh och fina 288 w snitt (3.95 w / kg) puls 148/158 medel max är 87% av maxpuls i snitt. Gick i stort sett som en klocka hela vägen på helt jämn kraft efter en lite för hög start första 10 min. Sett till kraften så cyklade jag ca 1,5 kmh fortare i somras på samma watt. Men tror vädret vinden och den blöta vägen och 8-9 grader gör det mesta av den skillnaden. Är däremot inte helt hundra på den vägen den känns lite väl grov på långa sträckor och när man kommer igenom en sträcka med bättre asfalt genom någon samhälle kändes det klart snabbar. Denna väg är också väldigt vindutsatt.
https://strava.app.link/FFit95Wbwbb
Nöjdselfie och skönt trött efter
Drömmen för rekordförsöket vore en finkornig "blank" asfalt en så platt väg som möjligt skyddad av skog några mil lång och med rondell i båda ändar. Någon som har en idé om var man hittar det?
Hyggligt grisig cykel efter rundan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar