I backen sänktes inte direkt tempot utan precis tvärtom. Orkade precis gå med i klungan första gången upp på Högkullen Kinnekulle vars 2,6 km med 6% lutning cyklades i 25,4 kmh av mig och då tappade jag ändå placeringar i klungan, med tanke på att nära halva fältet åkte av redan varv 1 och 2 var vi nog rätt många som kippade efter andan på toppen av det dimmiga Kinnekulle där dessutom mitt visir immade igen varje varv (andning på max hjälpte nog till). Rond 1 Kinnekulle vs JB 1-0. Efter en snabb utförslöpa igen så lugnade sig med lite promenadcykling en bit på andra varvet, skönt nu kanske jag kan komma in i loppet igen med nya tag. Men det tog fart direkt in i backen igen på andra varvet och jag kände direkt att det här är på väg att gå åt helvete. Försökte kämpa men i den skoningslösa målbranten på 400 meter med 12% lutning tappade jag lucka 10-15 meter och uppe på toppen försvann den sista fighting spirit jag hade tillsammans med den sista gnuttan kraft kraft som behövs för att kunna jag ikapp den redan kraftigt decimerade klungan utför. Kinnekulle vs JB 2-0, game set & match.
Ett sånt jätteantiklimax, SM över redan efter 40 minuter. Körde sen runt 4 varv till strax framför kvastbilen tillsammans med ett mindre gäng avslagna cyklister. Tänkte först bryta redan varv 3 men tänkte att jag måste ju ändå försöka vara kvar på banan till runt kl 14 och två timmars cykling för då skulle min langninghjälp anlända. Nu behövde jag ju tyvärr inte använda deras hjälp och de blev lite förvånade när jag stannade hos dem efter redan efter knappa 6 varv. De hade precis kommit till langningszonen och var beredda på 3 timmars jobb och så var det över efter 30 sekunder.
Är exceptionellt besviken över min insats, känsla och form igår. Jag hade stora förhoppningar om ett kanonlopp igår då formen varit fantastisk senaste veckorna, innan, på Vätternrundan samt efter. De senaste träningspassen veckan innan SM har jag cyklat rekordsiffror på kraft och fart med medelpuls. Fått mer och mer självförtroende och känt att det finns inte på kartan att jag kommer bli avställd på SM. Jag trodde på fullt allvar (naivt så här i efterhand måhända) att jag skulle kunna placera mig topp 20 och kanske t om chans på topp 10 om allt klaffade. Jag hade vilat tre dagar inför loppet efter en hård träningsperiod men där ändå alla pass gått helbra. Trodde nu på en ny formtopp, dessutom nu ackompanjerad med en massa shots av koncentrerad rödbetsjuice som enligt expertis ska ge ytterligare boost av syreupptagning och prestation. Och så blir det precis tvärtom. Med rött kiss som bonus.. Kanske inte tål rödbetor i den mängden:-)
Not for me?
Kände tyvärr vartåt det barkade redan på lördagskvällen då jag cyklade in 2 varv i regn och rusksväder, det var som all fart och kraft bara var borta. Körde runt varvet rätt sakta men ändå på hög puls och låg kraft, backen ska vi inte tala om var helt slut när jag kom upp för den. Tre dagar innan hade jag kört 11 mil med 30 st tuffa branta backintervaller med lika många 1-2 minutare över och runt 500 w på stora klingan, med återhämtning på nolltid och aldrig puls >155. Under loppet igår var det lilla klingan direkt vid ingången, helklena ben och puls lång över 160 direkt (kritiska nivåer för mig). Klarade att pressa fram drygt 400 w i 6 minuter och 12 sekunder som backen tog första varvet. Men helt slut efter det med kass återhämtning och varv två var det godnatt. Torsdagen innan midsommar cyklade jag ut till landet 67 km i 39,7 fart solo med 375 npw snitt i 100 minuter och 141 puls. Med en känsla av att kunna cykla hur långt som helst i den här farten. På lördagens incykling och igår var det som någon bara tagit bort 25% prestanda ur motorn när jag som mest behövde och ville ha den. Jag kan inte begripa hur och varför. Ok bansträckningen med så mycket backe passar kanske inte mig som väger 75 kg på 178 cm men så dålig trodde jag inte jag var. Kan det varit mentalt? Ville jag för mycket? Tror ändå inte det, det var så tydlig skillnad i kroppen både på lördagen och söndagen att jag har svårt att se mentala orsaker. Var heller inte speciellt nervös inför loppet. Det här var min chans att på ett riktigt SM kunna vara med och tävla. Vet inte om jag får eller orkar skaffa mig någon ny chans på den här nivån. Det tar ju lite kraft att förbereda sig. Det har ju gått oförskämt bra länge nu och det är väl i sig helt i sin ordning och även bra att få ett bakslag. Men ni som idrottar och har tävlingsskalle vet hur mycket det smärtar när man underpresterar när det som mest gäller mot sin ambition.
När jag kom uppför varvning efter kanske 4 varv säger speakern "Här har vi Jonas Bohr CK 08 han är född 1966 jag tror han är fältets äldste cyklist och hade kunnat tävla i veteranklass sen bra många år redan. Men han är med och kör SM här" sa han i all välmening. Ja vad fan gör jag här? Tänkte jag då strax framför kvastbilen, avställd, trött gammal och förnedrad.
Men det kunde ju varit värre, vurpade inte och det är ju bara en cykeltävling. Och som tur är har man inte det här som levebröd. Såg en intervju med Wetterhall dagen innan med vinklingen typ SM guld är min enda vettiga chans kvar nu till ett bra utgångsläge nästa säsong för kontrakt etc. Mellan raderna framgick det tydligt att Firefighters satsningen inte gått enligt plan. Nu kom han tvåa efter ett kanonlopp slagen på upploppet av förra årets mästare Michael Olsson som blev historisk med två raka som inte hänt sen jag föddes 66 Resultat SM linje . Hoppas det hjälper Wetterhall lite i alla fall. Ingen glamour för dom här killarna som försöker make a living out of cycling. Men vad ska man göra? Det är bara att bryta ihop och komma igen som Per Elofsson sa (men inte gjorde:-).
Nu på onsdag tänkte jag köra det roliga Smacklinjet i Skokloster, ska bli spännande att se hur kroppen och huvudet reagerar då.
Tja! Tråkigt att du som du tycker underpresterade. Har läst din blogg (bra blogg) till och från och följt din uppladdning inför SM. Jag är bara en avdankad alpin skidåkare o motionscyklist som mest kör MTB-motionslopp. Så min kunskap om formtoppning är obefintlig.
SvaraRaderaHar dock en undran. Är det vedertaget med ett så pass hårt och relativt långt pass 3 dagar innan önskad topprestation. Det skulle inte få mig att prestera bra. Mentalt skulle jag också velat spara mig så nära.
Har det fungerat tidigare?
Tack Patrik för bra input och frågeställning. Nej jag tror du kan ha en poäng där att det kanske blev ett för hårt och långt pass så tätt inpå. Har absolut ingen vetenskap bakom, går mest på känsla. Men samtidigt det där med formtopp är så extremt lynnigt och svårt att förutse. T ex två dagar efter Vätternrundan hade jag en av de bästa känslorna i år. Jag trodde nog 3 vilodagar skulle vara perfekt så pass van jag är att träna, men kanske inte? Eller också var det något annat kanske har / hade något skit i kroppen? Men nästa gång kör jag nog lite lättare veckan innan. Lycka till med ditt eget idrottande. Bästa hälsningar Jonas
SvaraRaderaEfter ha haft fredrik ericsson som coach och upplevt lite liknande känsla som du så tror jag att du helt enkelt var seg.Inte fel att vila men viktigt att väcka kroppen med rätt hård körning efter vilan.Fredrik körde till exempel 2x10 upp för sälenfjället dagen före sin vasa seger.Lurigt det här.Kul annars att du är med o härjar med eliten inger hopp för oss andra gamlingar :)
SvaraRaderaTack Janne! Ja det är lurigt det där med form som sagt och förberedelser. Jag hade ju faktiskt den planen med väckningspass på lördagkväll då det faktiskt kändes ännu sämre än på loppet under söndagen. Nej så här några dagar efteråt tror jag mest bara det blev en kass helg i kroppen bara utan någon speciellt tydlig anledning till varför. Det kan också vara så att hade jag orkat hänga med första timmen så hade kroppen kommit igång bättre. Är som många i vår ålder trögstartad och brukar ofta behöva upp mot en timme för att komma igång ordentligt och nu kom backen på max långt tidigare än så. Så det kan mycket väl vara skillnaden. Kör hårt!
Radera