söndag 26 maj 2019

Vilodag efter 60 mils vecka

Satsar på en golfrunda på Brohof idag (om det slutar regna) efter nära 60 mil denna vecka kännerjag att det blir skönt med en vilodag.

Blev ganska mycket cykel denna vecka. Pendling till stan + några skarvningar med ett par hårda varv i maxtempo Fysingen Runt onsdag och torsdag och i fredags tog jag ledigt helt från kontoret och cyklade en långtur som lite improviserat faktiskt blev det längsta jag gjort någon gång med 19 mil solo. Det var ganska skönt väder på förmiddagen, lite sol och syd ostlig ganska stark vind så i medvinden norröver när jag kom till Almunge som så ofta förr tog jag ett impulsivt beslut och istället att för som nästan alltid svänga höger mot Knutby / Edsbro eller vända tillbaka så svängde jag vänster mot Hallstavik istället. Det hade det gått ganska fort i medvinden med låg ansträning och jag hade ca 37 fart dit med så låg puls som 120 snitt. Tänkte att jag tar ett riktigt lång pass som jag kanske alltför sällan får till. Brukar oftast hamna på ca 3,5 timme som maxlängd på mina rundor och ville testa hur uthålligheten låg till. Bestämde mig för att hålla zon 2-3 med intensitet kring max 75% och försökte förtränga att motvinden som väntar de sista 9 milen hem från Hallstavik. Har cyklat till Hallstavik ett par gånger med stora Vätterngrupper och då susar det ju på bra men ensam har jag bara gjort det än gång tidigare men det gick bra i lagom tempo och när jag kom fram dit efter 4 mil stannade jag vid macken och fyllde på vatten och tjatade lite med en trevlig gubbe på 70 som var impad över mina fina cykel och berättade att han hade en Crescent racer från 70 talet som han skulle lacka om till svart. En raritet sa han:-) Kul gubbe och sen sa jag hej och cyklade mot Edsbro. Nu var det slut på det roliga och nu var det tuff vind hela vägen hem. Fick höja pulsen lite upp mot 130 för att inte tappa alltför mycket fart och det rullade ändå på ganska bra över Edsbro. Nästa stopp Rimbo om ytterligare ett par mil. Strax innan Rimbo och nu med ca 14 mil cyklade kände jag att vinden och tiden började ta ut sin rätt lite och jag stannade till på ett Thaihak och köpte 2 läsk. Först en Mountain Dew ett riktigt gift som orsakar tandföruttnelse av epidemiska nivåer i många stater i USA där extremt stora andelar är helt beroende av denna läsk med extra höga nivåer av koffein. Såg en dokumentär om det här en gång. Fruktansvärt. Men för mig passade den bra som en räddaree i Rimbo och gav mig lite bensin för de sista 5 milen hem.

Efter några sega mil i stark motvind fick jag skön lättnad på slutet mellan Vallentuna och Väsby med mer sidvind och nästan en känsla av medvind så kunde få upp farten igen tillsammans med lite hemlängtan. Summerade 19 mil med 34.9 fart och snittpuls 126 (73% av max) 236 w solo en blåsig dag vilket jag är klart nöjd med. Det är en jäkla skillnad som de flesta av er säkert känt att cykla i grupp eller solo. Som jämförelse kan du se på Garmin bilderna nedan där jag faktiskt behövde klart mindre kraft på Vätternrundan förra året som ändå gick på 7.03 då jag inte stod över en förning och med mycket dragjobb de sista 4 milen då vi körde på ett led med bara 2-4 man som turades om i spets.


 
https://drive.google.com/uc?export=view&id=1E_ggLren4SocsrP2c6cYx7uuXs0_HiPHhttps://drive.google.com/uc?export=view&id=1yYDQ-Pfc_uwovoOwlfWOVRUWbkhnRGQjhttps://drive.google.com/uc?export=view&id=1RDyGKLPKFVLFxfNIditAoPlc-Yk9uDwI

 
En så här lång runda tog helt klart på mig efteråt och även om jag aldrig gick stenhårt i kraft eller intensitet så tar vinden och längden hårt när man inte är van att hålla på så länge. Det ger också ett perspektiv på hur tränade Grand Tours cyklisterna som kör 5-6 timmar såna här pass varenda dag i 3 veckor. Helt otroligt vilken belastning de utsätter sig för och visar samtidigt vad människokroppen är kapabel till. Närmast helt utan begränsning. Om tour cyklisterna är extrema vad är då Amanda Coker då?  Amerikanskan som cyklade 38 mil om dagen i 18 månader för något år sedan med 16 000 mil. No limits för human performance. Så är det bara. Men man behöver tillvänjning och den saknar jag helt klart lite av för längre strapatser.
 
 
Efter en dålig nattsömn bestämde jag mig ändå för att hänga med ett starkt gäng på en distanstur redan dagen efter söder om stan. Fredrik & Christer från Rocket. Dan Lidman Östra Aros samt mina klubbkompisar i Cellexir Cycling Stefan Ljungberg och Niclas Näslund. Helt fel gäng för en lugn recovery ride. Grabbarna gav inte mycket för zon 1-2 och jag låg på rulle hela 4 timmars rundan under regntunga skyar som glädjande inte öppnade sig. När man väl kommer söderut ner mot Södertälje och Nynäshamn finns mycket fin cykling men från stan är det ett gytter och mycket krångel tycker jag att ta sig dit. Nej norrort får solklart min röst vad gäller bästa cykeltrakter. Vi fick i alla fall 13 bra mil som vi slutade med en fika i Bromma. Ja inte Stefan då som skarvade ytterligare 10 mil solo för 23 mil. When the going gets tough the tough gets going..
 
Inget optimal laguppställning för en lugn recovery ride. Lidman och Niclas är två riktiga ADHD cyklister:-) som Ljungberg uttryckte det. De kan liksom inte hålla igen.

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1r1YYXxX5blX5TGp2szFeIsIFGj5td21b

lördag 18 maj 2019

Motordriven

Plötsligt händer det. Den där känslan som kan infinna sig när träning och det jobb man gjort tidigare betalar sig under ett pass. En svårslagen känsla. Som att vara motordriven, starka ben låg puls och ansträngning trots bra fart. Det blir mer och mer elcyklar på pendlingsvägen till stan och ibland när jag cyklar om dom så tänker jag mig benen och min kropp som en ännu starkare motor än vad de har sina cyklar. Igår var en sån dag. Fick en fantastisk återbetalning från det hårda jobb jag gjorde med tre tempopass på max måndag - onsdag inkl två race. Ganska lätt pendling på torsdagenoch sen igår på vägen hem så kändes det bara SÅ bra. Härligt väder också med sol och lite varmare. Det blåste iofs en hel del men inte den där iskalla vinden längre som tur var så jag tog en extrasväng som så ofta förr med ett varv runt Fysingen en 19 km bana mellan Väsby och Arlandatrakten på en rolig varvbana samma bana vi kör Smacktempo på. 52 gånger säger min Strava att jag cyklat den, troligen några gånger till också så jag börjar kunna varvet ganska bra. Ingen hårdkörning igår bara njuta av härligt väder, bra musik i öronen och cykling när den är som kanske allra skönast i snabbt tempo en dag i bra form med lätt stark känsla i zon 3 och ca 75% av pulsmax. Fick kanske årets skönaste feeling där på varvet och en runners high flush av lycla.  Kom att tänka på elcyklarna igen. Who needs a motor? Im natural motordriven.

https://drive.google.com/uc?export=view&id=1h2iQMfLeaIPUGG0Rd27s8cJ3FaVXb3ob



torsdag 16 maj 2019

Kört några tempolopp

Long time no seen! Länge sen jag skrev något på bloggen. Mycket med företagen nu och Cellexir projektet växer så det knakar vilket förstås är superkul och spännande. Hunnit med en del cykling också sen sist både bra och mindre bra. Vi börjar med det mindre lyckade Smacktempot i Skokloster förra veckan. 1 timme i stillastående bilkö på Rotebroleden och kom fram 4 minuter innan min start var kanske inte optimal uppladdning i den kyliga kvällen men det hade nog gått sådär även med en ostressad ditfärd och uppvärmning. Efter hela vårens formtopp som bara ville fortsätta kom till slut en kraftig förkylning för första gången på många år och i samband med den än klar svacka och väsentligt lägre prestationsnivå. Skoklosterracet var vidrigt, banan är nog tung och kuperad som den är men när en stressad kropp full med mjölksyra efter en tokhård start tvingas inse att en redan mycket lägre effekt än planerat nu snabbt blir ännu lägre i motvinden hem var det ingen rolig historia. Kom till slut ganska demoraliserad och slut som artist i mål som 7 man eller rättare sagt 6:e för grymma Lisa Nordén var också några sekunder före i mål. Watt och fart de sämsta jag haft någon gång på den tuffa Skokloster banan.

Ja ja från det debaclet kan det bara bli bättre försökte jag intala mig men kunde heller inte låta bli att undra lite var kraften tagit vägen? Men efter en formtopp följd av sjukdom så kan vägen ner vara rätt brant så det borde väl kunna bli lite bättre ganska snart kom jag överens med mig själv om. På helgen lördag söndag sedan var vi i Jönköping och kollade när mellandottern Sara 16 spelade ungdoms SM i volleyboll och hennes Sollentuna tog glädjande silver efter mycket bra spel, kul att se hur duktiga de blivit de senaste åren.

Mer stenhård cykling sedan 3 dagar i rad måndag - onsdag. På måndagen Fysingen Runt träning det fortaste jag orkade på tempocykeln. Watten fortfarande lite klena 318 och farten 43 en ganska blåsig dag men ändå ett fall framåt. Hade sedan inte koll på att det redan dagen efter var s.k folktempo (16 k individuellt tempo med linjehoj) i serien Stockhom Landsvägscup ute på Ingarö. När jag fick reda på det tänkte jag lika bra att passa på att få lite mer HIIT träning under tävlingslik form och förra året körde jag det loppet bra och kom 3: i A klass. Det gjorde jag inte i år. Det slutade med en 9 plats. Placeringsmässigt förstås en besvikelse men jag måste nog säga att standarden har höjts ganska kraftigt senaste åren i Stockholmsserierna Landsvägscup och Smack och det finns en jäkla massa snabba cyklister, de flesta ganska mycket yngre också.. I loppet mot mig själv gjorde jag ändå ett ganska starkt lopp i den iskyliga kvällen där min Garmin sa medeltemp 6 och lägst 4 under loppet:-( Det gick saktare än under förra året då farten var över 42 nu fick jag 40.7 på den ganska backaiga banan med riktigt bra kraft förvisso men det räckte inte längre i den hårda konkurrensen där Hannes Bergström Frisk svensk mästare på kortbana och 3 i tempo SM förra året vann 8 sek för Leo Kaftanski. Var ca 1.30 efter och kände mig lite värdelös när Leo som startade 1 minut efter mig gasade förbi bara en bit efter vändningen men höll ihop det hem utan att tappa kraft, vilken faktiskt inte var så lång från personliga toppnivåer även om det inte gick tillräckligt fort.

Ombytt på kontoret till Cellexir Verge tighta tempodräkt inför folktempo, kände mig ganska snabb där på kontoret men vad hjälpte det..



Men det kändes ändå som ett stort steg åt rätt håll och redan på nästa dags inpendling så kände jag mig så pass pigg att jag tog sikte på kvällens tempolopp utanför Uppsala i Smackserien, nu när jag ändå hade det högintesiva tempot uppe kunde jag passa på med lite overreach och 3 raka dagen med maxinsats på en halvtimme tempocykling. Igår var dessutom vädret äntligen varmare och sol var det också. Banan norr om Uppsala i Lövstalöt var ganska trevlig, lite kurvig och småböljande men relativt platt. Vinden var lite lurig med medvind sida ut och mot sida kant hem men det borde kunna vara en ganska snabb bana. Dock väldigt "hoppig" skrovlig och rätt dålig asfalt utan flyt med mycket smågropar hela tiden. Kände förstås av dagarna innan men det var ändå som något lossnat lite bättre. På milen ut till vändning pacade jag bra utan alltför hög puls och gladdes åt att watten 25 högre än förra veckan i Skokloster och höll knappa 350 w ut. Men gick det tillräckligt fort? Nej det gjorde det inte, vände med nära 45 men bara strax efter vändning nere på 44 snitt. Kunde hålla i det bra med jämn kraft hela vägen vilket kändes bra. Kunde dock inte få ut det där sista i puls och maxfart och blev omkörd även igår av en kille en minut bakom. En jäkla snabb H 30 kille som vann NM i tempo förra året Andreas Ringvall. Kunde i alla fall hänga 25-50 meter bakom honom sista kilometern utan att tappa mer och kom in med 43.5 fart. Det saknas en minut till de snabba killarna och lite drygt  2 till den snabbaste Staffan Arvidsson (temposilver SM) som inte oväntat vann igår. Tror jag slutade 8. Men var nöjd med 344 watt i snitt och en klar förhoppning om lite till att hämta när jag får vila lite efter dessa tre mycket hårda insatser på rad.

Garmin Smack TT Lövstalöt



Kan konstatera att de senaste loppen visar några saker tydligt. Jag kommer längre ner i resultatlistan än tidigare. Gammal och slut? Ja troligen :-( men tror mer på att kvaliten och bredden höjts väsentligt de senaste åren. Folk tränar mer och bättre helt enkelt. Kan också konstatera att cykelintresset är mycket stort i Storstockholm. Över 100 startande på folktempo och stora startfält varje vecka i serierna på tisdagar och onsdagar. Det kan inte upprepas nog många gånger vilket toppenjobb alla inblandade i organisationerna och loppen med Smack och lvg cup gör. STORT TACK!

Personligen känner jag ändå att jag är nära de nivåer jag haft som bäst tidigare och tror jag kan komma dit igen och även toppa (var ju där tidigare i år). Sedan är 20-30 min max tempo min troligen sämsta relativa cykelgren. Jag har hygglig relativstyrka på 0-5 minuter kapacitet och väldigt bra åkstyrka +2 h det gör sig bättre i långa hårda linjelopp eller typ snabbcykling runt Vättern och lite sämre på korta tempolopp. Tänker dock inte ge upp tempodisciplinen helt än. Det måste gå att komma lite närmare de unga snabba killarna en toppendag även för en gammal silverpil som mig. Kör hårt!


söndag 5 maj 2019

Första segern för nya Cellexir Cycling

Vad roligt! Idag tog vår nya klubb Cellexir Cycling sin första seger. Fredrik Wikström vinner snyggt H 40 i SweCup Masters i Örestads linjelopp efter en lång utbrytning som gick hem . SÅ roligt och stort grattis Fredrik. Vi har inte hunnit tävla så frekvent än men de som gjort Richard Lööw och Stefan Ljungberg lyckades ta pallplats på sina tävlingar och redan nu kom första segern:-) Way to go boys. Inspirerande Cellexir Power! Och tack till våra partners Jarla Cykel & Trek 


Stefan Ljungberg 3:a på Arlanda Test Track i onsdags Stockholms Landsvägscup A klass


Richard Lööw 2:a i H 40 Kinnekulleloppet förra helgen

Själv tog jag pallplats i baren igår vilket känns en del idag så det blir vilodag idag. Vi kom hem vid 3 tiden inatt efter ett tufft och roligt festschema igår med två st 50 års fester. Borde kanske avstått de två sista GT men en rolig kväll var det. Efter en seg förkylning som inte gett sig helt på en vecka körde jag ändå ett bra pass på tempocykeln igår i kylan med ett hårt varv runt Fysingen som gick helt ok. Nu är det dags att snäppa upp träningen ett steg inför kommande utmaningar om en månad med Stockholm 3 dagars som inleds innan med Nationaldagsloppet (ingår inte i 3 dagars) Har fått dispens att köra i elitklass nu och Nationaldagslinjet i skogarna norr om stan på mina hemmavägar samt Falkenloppet i Nynäshamn blir nu ett par av säsongens huvudmål.