Rekordförsök 6.29 på Vätternrundan med Serneke Allebike Racing Team

30 mil på 6 timmar och 29 minuter. Är det ens möjligt att cykla så fort? Det blir en nätt snittfart av 46.2 kmh bara för att sätta lite siffror och perspektiv på det. Herregud sa kollegorna på jobbet idag, den hastigheten kan man ju inte ens komma upp i på platt mark som maxfart. Ska ni försöka köra 30 mil i den farten - INSANE!

Ja det är en lite galen känsla att ens tänka tanken, än mer så att jag en 52 årig gubbe som började cykla vid 43 nu ska få vara med i det här laget som består av gräddan av den absoluta svenska cykeleliten med namn som Tobias Ludvigsson (som var 12 sekunder från att vinna sista tempoetappen på Girot nyss) hans bror Fredrik, svenska mästare som Alexander Gingsjö, Michael Olsson, Richard Larsen och Alexander Wetterhall bara för att nämna några. Det är en extremt kapabel grupp om knappa 40 cyklister som Team Serneke Allebike har samlat ihop här för att sätta ordentlig press på nuvarande rekord 6.33 som en grupp på 8 starkingar till slut kom imål på (de var betydligt fler som startade) i Bianchi Tre Bergs rekordförsök från 2015. Målet är satt till 6.29 och är förstås oerhört tufft även om man cyklar på yppersta elitnivå. Det går absolut inte att göra på några få. Samarbetet måste fungera länge och klockrent i gruppen om chans skall finnas. Troligen behöver vindarna vara rimligt gynnsamma också, speciellt viktigt att det inte är längre partier av kantvind då det förstör all chans till återhämtning när cyklister inte är i front och bryter vind.

Jag är oerhört glad och peppad att få vara med om det här äventyret och går förstås in i det här med största respekt och ödmjukhet inför uppgiften. Hur det än går med både min egen insats och lagets så blir det här ett äventyr att minnas. Att få cykla i samma team som de här killarna är bara det mycket smickrande. Jag hoppas att jag även skall kunna bidra till gruppens framfart så länge som möjligt, helst hela vägen tillbaka till stadsparken i Motala förstås, och skulle inte det gå så ska jag kämpa till sista watten är ute ur mina ben och kropp, det kan jag lova.

https://sernekeallebikert.com/bakgrund/

Jag har cyklat i en handfull snabbgrupper runt Vättern. som snabbast 2017 på 6.52 vilket är ca 43 i snittfart. 6.30 eller 6.50 kanske inte låter som så stor skillnad men jag kan lova er att varje 10 minuters kapning i den farten är en stor och tydligt upplevd fartskillnad. Några av er har kanske varit med i andra subgrupper med mål mellan 7-9 timmar. Då har ni säkert känt hur stor skillnad en kvart till en halvtimme kan kännas i fart eller ansträngningsnivå. Den skillnaden är ännu mycket större i farter högt över 40. Det är en jäkla skillnad på 7.15 mot Sub 7 och tänk då 6.30 mot 7? Ja det är nästan svårt att ta in när man cyklar själv på en väg kanske lite nerför som idag på hempendlingen och når 46 en kort stund och känner fartkänslan och tänker 30 mil i den här farten? Nej det kan inte vara möjligt? Men humlan kan ju inte heller flyga, men gör det ändå. Allt går och går det inte så går det ändå som jag bruka säga.

Till skillnad från i år så tidigare år när jag cyklat Vättern i snabbgrupper har jag tillhört de starkare i laget. Jag har aldrig stått över en förning på någon Vätternrunda eller ens gruppträning tror jag och har alltid känt att jag skulle kunna cykla en bit fortare om laget haft mer total kraft i sig. Flera år har vi fått gå ned på ett led sista 5 milen och allt färre har stått för dragjobbet. Är det någon del av cykling som jag känt en relativ styrka i under de här åren med tävlingscykel så är det på Vätternrundans sista timme. Jag hoppas att den känslan är kvar på lördag. Nu är det ju som jag skrev en galen skillnad på att hålla 43 mot 46 och kanske fladdrar jag av redan efter någon mil? Men om man inte provar får man ju aldrig veta och jag är SÅ glad för att få chansen att göra det med landets bästa cyklister. Jag har ju också kört ett antal linjelopp i elitklass och vet att hänger jag bara med första timmen brukar jag göra det resten också. Men man kan ju bara göra sitt bästa och hoppas att man har dagen D. Jag är i bra form dock alldeles för få, ja inga faktiskt snabba gruppträningspass i år. Har däremot kört en del bra pass själv, men det är klart jämför jag med många killar i laget både tränar och tävlar jag ju mycket sparsamt. Men det är vad det är och jag får försöka hänga med på inspiration och vilja samt förstås Cellexir - Vår historia

Följ oss gärna på vägen runt sjön i år. Vi startar kl 12.00 på lördag som första snabbgrupp. 4 min efter oss startar Team Kjekkås från Norge som också satsar på rekordet så det kan bli riktigt tight och tufft runt Vättern på lördag. På vårt Mallorcaläger i april bodde det en av Kjekkås killarna på vårt hotell. Såg urstarkt ut och berättade att deras grupp kört Styrkepröven det kortare 19 mils loppet på en tuff bana med 47 snitt. Känn på det. Norrmän är ju absurt snabba på cykel och skidor, är det all astmaspray tror ni:-)


NU KÖR VI!

RR Nationaldagsloppet linje 147 km - Ner i diket och upp igen

Det kändes som att cykla i Thailand igår på Nationaldagsloppet. 28-30 grader på det långa tuffa loppet om 147 km i konkurrens med 90 av landets bästa elitcyklister. Jag brukar trivas i värme och men den tog nog rätt hårt på oss alla som tävlade igår i de stora startfälten i alla klasser. Det var en hel del som inte fullföljde sina lopp och säkert ännu fler som gick tomma på vätska allt för fort. Jag hade med mig 2 enlitersflaskor med Maurten dryck toppat med ett par doser varuprov på nya kommande Cellexir Endurance (en performance enhancer för uthållighetsidrott). Utöver det en halvliter i ryggfickan. Det skulle räcka till langning efter 11.5 mil tänkte jag där vi hade langning från teammate Daniel Godman som snyggt tog hem klungspurten bakom ett gäng utbrytare i Seniorklassen som gick innan. Talade kort med Sara Hedberg innan strax efter hon hade gått i mål som 4 i damelit hon sa att det var galet tufft med värmen och många av tjejerna hade gått tomma på dricka så det förstärkte tesen om att det gäller att dricka väsentligt mer än vanligt.

Med Stefan Hulken Ljungberg vid start

Jag hade en ganska bra känsla innan loppet och såg verkligen fram mot det. Vägar och terräng jag känner som handsken. Det och 15 mil i värme trodde jag också skulle gynna mig mer än skada relativt den stenhårda konkurrensen. Det gick förstås iväg med en faslig fart och min plan var bara att åka med i början men som ofta förr hamnade jag lite passivt i bakre tredjedelen första 2-3 kilometer och ser från min plats långt bak att en grupp om ca 10 kommer iväg redan direkt. Aj aj inte bra och är det "fel" komposition med någon åkare var från de starka lagen finns överhängande risk att det blir passivt i stora klungan och svårt att komma ifatt. Men loppet har precis börjat och det är LÅNGT att köra 15 mil i en utbrytning i den värmen. Det går ändå väldigt fort i klungan de första milen efter ett par mil har vi 47 i snitt och en 5 km går i 50.0 ser jag efter på min Garmin. Det är när vi kommer ut på vägen norr över mot Almunge som det blir en häftig fartkänsla i den stora gruppen. Det känns ok i kroppen och jag tar mig fram mot de främre regionerna i klungan för att vara med på ev attack / bryggninsförsök. Försöker själv någon gång men många är snabbt med på noterna och vi är nog fler som börjar förstå att det blir inte lätt att komma ifrån den här klungan. Efter Almunge svänger vi vänster mot Hallstavikshållet och det blir en period av ganska stark kantvind. Ledaren av klungan då tror det var Erik Bergström Frisk drar lurigt ut längst till vänster på fel sida vägen med ingen stans för bakomvarande att gömma sig. Det måste sett lite galet ut ett långt pärlband av cyklister på ett led hårt kämpande på yttersta delen av fel vägbana. Tur vi hade motorcyklar och ledarbilar framför.. det blev några småsvettiga minuter där i kantvinden innan vi svängde höger mot Knutby på en mindre väg. Då gick det istället väldigt lusigt en längre tid. Jag började frukta att vi inte kommer se utbrytarna förr än  efter målgången. Men efter en stund började det gå lite fortare igen det blev en fin sträcka på mindre väg strax innan vi var tillbaka till Almunge igen för vidarefärd söderut tillbaka till Markimvarvet. Efter dryga 7 mil var det fast langning och där höll det på att ta slut för mig. Jag ligger längst till vänster på vägbanan och plötsligt händer något framför vet inte om det var en flaska eller nåt som rullade / tappades över vägen men de två närmast framför mig går omkull och jag hinner med 1/10 delsmarginal instinktivt svänga rakt ner i ett högt gräsdike innan jag går på dem och vurpar, Jag kommer med fart ner i gräsdiket och känner att de här kan aldrig sluta bra. Det hoppar och studsar, men som tur var stoppas farten ner fort av det höga gräset. Jag får stopp på cykeln (cykla upp var inte att tänka på) kan hoppa av och snabbt upp på vägen igen och ta upp jakten på den bortflyende klungan. Nu är det krisläge får ta i stenhårt för att brygga luckan till klungan men jag kommer ifatt och kan ganska snabbt lugna ner både puls och psyke. Nära ögat.

Alexander Gingsjö och Erik Bergström Frisk (tror jag) lägger sig sedan en lång stund i front och kör på bra och rätt vad det är strax innan Lunda Livs med ca 5 mil kvar så ser vi utbrytarna nu max en knapp minut framför. So there is a chance? In på klassiska Markimvarvet vid Lunda Livs. Ett kantvindsparti och det rycks och stöts jag håller mig långt fram och kroppen och psyke har kommit igång bra. Jag vill tävla och jag vill ifatt utbrytarna men samtidigt tar attack och bryggningscykling hårt och det är sällan bra för snittfarten eller som taktik att jaga en samarbetande utbrytning. Det slår av igen och jag börjar tveka på att vi kan nå dem längre. Lyckas fånga en flaska av Daniel en km innan varvning med ett Markimvarv 31 km kvar. Håller mig långt fram och känner mig motiverad om att i alla fall tävla om de främre platserna i vår stora klunga. När vi når Lunda Livs igen går det på riktigt hårt i täten med ideliga attacker. Jag blir ganska trött några gånger men tänker inte vika ner mig nu och mentalt och fysiskt stärkt av Cellexir Endurance så rätt vad det är ser vi utbrytarna nu max 30 sekunder framför. Wow vi kommer nog att komma ifatt dom tänker jag och chansen att slåss om de riktiga topplaceringarna kanske finns till slut ändå? Nu gäller det att väga risk /reward. Om vi når dem vill jag inte ha kört mig helt slut för att ha gjort det. Samtidigt måste tillräckligt många hålla fart och helst samarbeta för att vi skall kunna nå dem. Det är här det spricker det blir fler attacker och avstannande däremellan istället attackerar jag också ett par gånger i viss förhoppning om att komma iväg i en mindre mellangrupp. Tyvärr blir det en kontraattack på en av mina som får lite fäste istället och ett par tre seglar iväg med 5 km kvar. Jäklar också jag börja inse att vi inte kommer ifatt utbrytarna. Surt men jag skall i alla fall sluta i ett försök att komma så långt fram jag orkar i spurten. Stötar avlöser varandra sista 5:an mot mål men klungan släpper inte iväg något nu. Farten ökas sista km men fler och fler kommer upp bakifrån. Spurten skall dras upp på allvar nu och jag sitter trångt lite på högersidan och känner shit nu går tåget, jag måste ut, får istället tråckla mig ut längst till vänster där vinden kommer ifrån med kantvind där ingen vill vara men jag får i alla fall fri lejd där och kan starta en lite försenad spurt med det jag har. Hinner uppfatta att min nästan omänskligt starka teammate Stefan Hulken Ljungberg har ett stadigt grepp om klungspurten från front mitten. Jag kommer längst ut till vänster och har tagit hyggligt med mark och positioner i början men de sista 50 meterna orkar jag inte hålla trycket och tappar några placeringar tror jag. Hade känslan att jag var 4-5 men när resultatlistan kom var jag 7:a i spurten och 19 totalt. Stefan då snyggt 12:a. Ikväll är det Arlanda Test Track. Jag ska på studentmottagning och kör inte men jag skulle inte bli förvånad om H40 Hulken sätter alla på plats på Arlanda ikväll. Han är i INSANE form och gått ned 10 kilo på kort tid med en spurt som har mycket få övermän.

Några meter kvar Stefan tar snyggt spurten jag är längst ut till höger i bild tröttnar

När jag summerar för mig själv är jag både nöjd och missnöjd. Jag är ju äldst i fältet med 52 år tävlandes på dispens så att bara inte bli avställd i det här gänget borde jag kanske se som en framgång? Men målet var 1: kvartil och det klarade jag, gott så. Även om jag innerst inne ville lite till. Än mer nöjd blir jag när jag tänker på dikeskörningen och hur illa det kunde gått och att jag lyckades ta mig upp och tillbaka igen. Jag är också väldigt nöjd med sista timmen då jag känner att jag kan konkurrera bra. Jag är lite missnöjd med spurten, men man blir bra på det man tränar och jag har inte tränat spurter någonting i år så det är vad det är. Jag skulle också personligen föredra en annan kraftprofil på loppet det går antingen lätt att åka med i klungan på låg effekt eller också är det hårt eller fullt påslag som kan ses på kraftzonskurvan här. Ett jämnare hårdare tempo i en utbrytning skulle passa min profil bättre. Får sikta på att försöka ta mig med i en utbrytning nästa gång..

Resultat Nationaldagsloppet https://stockholmscf.se/wp-content/uploads/2019/06/Resultat-Nationaldagslinjet-2019-06-06.pdf

Stravasiffror

Cellexir Cycling Crew Nationaldagslinjet med Hulken och Godman och varsin rätt schysst Trek Madone efter loppet. Niclas Näslund körde också Senior klass men fick neslig punka redan efter 5 k så var den dagen finito

På söndag är det nya tag på klassiska Falkenloppet 13 mil som jag och Stefan också kör i elitklass. Då jävlar..

Dags för Nationaldagsloppet

På torsdag är det en av årets huvudmål vad gäller cykling för mig. Nationaldagsloppet linje dryga 15 mil på en bana mellan Vallentuna upp till Almunge och Knutby sedan tillbaka för knappa 2 varv på vår klassiska Markimbana 31 km. Formen är god och vägarna är mammas gata i en terräng jag gillar, kuperat men inte toklånga backar (finns ju inga här). Det ska bli supervarmt också upp mot 28 grader. Gillar värme men det är klart kan bli tufft att få i sig tillräckligt med vätska. Förutsättningarna är nära på topp. Ett långt hårt lopp och jag är i bra fysisk form. Det är bara en liten sak.. jag ska tävla mot ungdomarna i elitklass  (på dispens man får inte vara +50 i elitklasss utan).I ett fält bestående av 90 av Sveriges bästa cyklister. Lär bli tufft, men jag har kört mot många av dem förut och är inte orolig för att orka hänga med klungan även om det skulle gå fort. Att placera sig rätt, lägga kraften på rätt ställe och kunna göra ett starkt lopp däremot. Det kan man nästan aldrig ta för givet i ett linjelopp. Det finns så oerhört många variabler att förhålla sig till så det är nästan ingen idé att planera för mycket. Man måste våga gå på intuition och känsla också. En fördel jag och min lagkamrat Stefan Ljungberg har som också är Mastersåkare (H40) men nu klassat om sig till elit är att vi inte har några andra cyklister eller lagmedlemmar annat än oss själva att förhålla oss till. Stefan är i absurt bra form och är på multiyear low 93 kg deffad som en bergsget, ja det är ingen liten kille. Ska bli kul att se vad han kan göra. Vi körde båda loppet även förra året då kom Stefan 6 och jag 13 om jag minns rätt. Vi siktar väl lite högre nu eller hur BIG MAN?

Har också härliga minnen från Nationaldagsloppet från 2017 och hoppas på en repris med "Guds Försyn" http://jblifecycling.blogspot.com/2017/06/nationaldagsloppet-final-sthlm-4-dagars.html

Ur träningsperspektiv är jag bra förberedd. Ja glädjande vid 52 kanske bättre än någon gång tidigare. Senaste veckan har jag noterat rekordsiffror i kraft på Smacktempot Almunge i onsdags med en 3 plats och nu i söndags cyklade jag 8 mil solo med min härliga Trek Madone på 1.58 och en fart av 40.6 i snitt vilket är första gången över 40 på en längre sträcka själv. Gjorde 10 mil förra året out and back på prick 40.0 men i söndags gjorde det betydligt mindre ont med "bara" en snittpuls om 139 (81% av max) och en grymt bra känsla nästan helt utan pulsdrift i 2 timmar på exakt jämn kraft. Uthålligheten och tillräcklig fart och kraft tror jag finns för att göra bra resultat. Det jag däremot saknar helt i år är tävlingstempo och race med ideliga av på av på, attacker och bryggningar. Blir det mycket sånt direkt på start kan det bli tufft. Inte kört något hårt lopp i år och endast en tävling. Men får hoppas på en lite lugnare start och kanske gömma mig i klungan första delen. Lite vila nu fram till racet med bara lätt pendling. Ja sedan en 50 års fest imorgon hos en god vändet kanske inte är optimalt så jag tar nog bilen dit för att inte hamna i fällan..

Strava säger säsongshögsta i form hoppas benen säger det på torsdag också.

Annars har det verkligen varit full fart nu med mycket som händer. CELLEXIR växer så det knakar det är verkligen superkul, inte minst all positiv feedback från nöjda kunder som verkligen upplever skillnad. Förra veckan fick jag också besök av en ny trevlig bekantskap en annan dedikerad masterscyklist från Skövde Stefan Wendt från Skövde. Stefan har startat siten BÄTTRE MED ÅREN och dess fb grupp med nu över 8 000 följare. Inpirerande historier och fakta om att ålderssymptom och välmående i allra högsta grad går att påverka. Ett område som ni vet intresserar mig.. Jag var gäst i Stefans pod och ett avsnitt kommer inom kort. Gär gärna med i hans fb grupp https://www.facebook.com/battremedaren/

Stefan på besök på vårt kontor på Kungsgatan i fredags innan jag cyklade ut till landet 10 mil

På torsdag ska jag försöka visa att benen är Bättre med åren inte bara på träning. Shut up legs!Nu kör vi!

Vilodag efter 60 mils vecka

Satsar på en golfrunda på Brohof idag (om det slutar regna) efter nära 60 mil denna vecka kännerjag att det blir skönt med en vilodag.

Blev ganska mycket cykel denna vecka. Pendling till stan + några skarvningar med ett par hårda varv i maxtempo Fysingen Runt onsdag och torsdag och i fredags tog jag ledigt helt från kontoret och cyklade en långtur som lite improviserat faktiskt blev det längsta jag gjort någon gång med 19 mil solo. Det var ganska skönt väder på förmiddagen, lite sol och syd ostlig ganska stark vind så i medvinden norröver när jag kom till Almunge som så ofta förr tog jag ett impulsivt beslut och istället att för som nästan alltid svänga höger mot Knutby / Edsbro eller vända tillbaka så svängde jag vänster mot Hallstavik istället. Det hade det gått ganska fort i medvinden med låg ansträning och jag hade ca 37 fart dit med så låg puls som 120 snitt. Tänkte att jag tar ett riktigt lång pass som jag kanske alltför sällan får till. Brukar oftast hamna på ca 3,5 timme som maxlängd på mina rundor och ville testa hur uthålligheten låg till. Bestämde mig för att hålla zon 2-3 med intensitet kring max 75% och försökte förtränga att motvinden som väntar de sista 9 milen hem från Hallstavik. Har cyklat till Hallstavik ett par gånger med stora Vätterngrupper och då susar det ju på bra men ensam har jag bara gjort det än gång tidigare men det gick bra i lagom tempo och när jag kom fram dit efter 4 mil stannade jag vid macken och fyllde på vatten och tjatade lite med en trevlig gubbe på 70 som var impad över mina fina cykel och berättade att han hade en Crescent racer från 70 talet som han skulle lacka om till svart. En raritet sa han:-) Kul gubbe och sen sa jag hej och cyklade mot Edsbro. Nu var det slut på det roliga och nu var det tuff vind hela vägen hem. Fick höja pulsen lite upp mot 130 för att inte tappa alltför mycket fart och det rullade ändå på ganska bra över Edsbro. Nästa stopp Rimbo om ytterligare ett par mil. Strax innan Rimbo och nu med ca 14 mil cyklade kände jag att vinden och tiden började ta ut sin rätt lite och jag stannade till på ett Thaihak och köpte 2 läsk. Först en Mountain Dew ett riktigt gift som orsakar tandföruttnelse av epidemiska nivåer i många stater i USA där extremt stora andelar är helt beroende av denna läsk med extra höga nivåer av koffein. Såg en dokumentär om det här en gång. Fruktansvärt. Men för mig passade den bra som en räddaree i Rimbo och gav mig lite bensin för de sista 5 milen hem.

Efter några sega mil i stark motvind fick jag skön lättnad på slutet mellan Vallentuna och Väsby med mer sidvind och nästan en känsla av medvind så kunde få upp farten igen tillsammans med lite hemlängtan. Summerade 19 mil med 34.9 fart och snittpuls 126 (73% av max) 236 w solo en blåsig dag vilket jag är klart nöjd med. Det är en jäkla skillnad som de flesta av er säkert känt att cykla i grupp eller solo. Som jämförelse kan du se på Garmin bilderna nedan där jag faktiskt behövde klart mindre kraft på Vätternrundan förra året som ändå gick på 7.03 då jag inte stod över en förning och med mycket dragjobb de sista 4 milen då vi körde på ett led med bara 2-4 man som turades om i spets.


 

 

En så här lång runda tog helt klart på mig efteråt och även om jag aldrig gick stenhårt i kraft eller intensitet så tar vinden och längden hårt när man inte är van att hålla på så länge. Det ger också ett perspektiv på hur tränade Grand Tours cyklisterna som kör 5-6 timmar såna här pass varenda dag i 3 veckor. Helt otroligt vilken belastning de utsätter sig för och visar samtidigt vad människokroppen är kapabel till. Närmast helt utan begränsning. Om tour cyklisterna är extrema vad är då Amanda Coker då?  Amerikanskan som cyklade 38 mil om dagen i 18 månader för något år sedan med 16 000 mil. No limits för human performance. Så är det bara. Men man behöver tillvänjning och den saknar jag helt klart lite av för längre strapatser.

 

 

Efter en dålig nattsömn bestämde jag mig ändå för att hänga med ett starkt gäng på en distanstur redan dagen efter söder om stan. Fredrik & Christer från Rocket. Dan Lidman Östra Aros samt mina klubbkompisar i Cellexir Cycling Stefan Ljungberg och Niclas Näslund. Helt fel gäng för en lugn recovery ride. Grabbarna gav inte mycket för zon 1-2 och jag låg på rulle hela 4 timmars rundan under regntunga skyar som glädjande inte öppnade sig. När man väl kommer söderut ner mot Södertälje och Nynäshamn finns mycket fin cykling men från stan är det ett gytter och mycket krångel tycker jag att ta sig dit. Nej norrort får solklart min röst vad gäller bästa cykeltrakter. Vi fick i alla fall 13 bra mil som vi slutade med en fika i Bromma. Ja inte Stefan då som skarvade ytterligare 10 mil solo för 23 mil. When the going gets tough the tough gets going..

 

Inget optimal laguppställning för en lugn recovery ride. Lidman och Niclas är två riktiga ADHD cyklister:-) som Ljungberg uttryckte det. De kan liksom inte hålla igen.

Motordriven

Plötsligt händer det. Den där känslan som kan infinna sig när träning och det jobb man gjort tidigare betalar sig under ett pass. En svårslagen känsla. Som att vara motordriven, starka ben låg puls och ansträngning trots bra fart. Det blir mer och mer elcyklar på pendlingsvägen till stan och ibland när jag cyklar om dom så tänker jag mig benen och min kropp som en ännu starkare motor än vad de har sina cyklar. Igår var en sån dag. Fick en fantastisk återbetalning från det hårda jobb jag gjorde med tre tempopass på max måndag - onsdag inkl två race. Ganska lätt pendling på torsdagenoch sen igår på vägen hem så kändes det bara SÅ bra. Härligt väder också med sol och lite varmare. Det blåste iofs en hel del men inte den där iskalla vinden längre som tur var så jag tog en extrasväng som så ofta förr med ett varv runt Fysingen en 19 km bana mellan Väsby och Arlandatrakten på en rolig varvbana samma bana vi kör Smacktempo på. 52 gånger säger min Strava att jag cyklat den, troligen några gånger till också så jag börjar kunna varvet ganska bra. Ingen hårdkörning igår bara njuta av härligt väder, bra musik i öronen och cykling när den är som kanske allra skönast i snabbt tempo en dag i bra form med lätt stark känsla i zon 3 och ca 75% av pulsmax. Fick kanske årets skönaste feeling där på varvet och en runners high flush av lycla.  Kom att tänka på elcyklarna igen. Who needs a motor? Im natural motordriven.

Kört några tempolopp

Long time no seen! Länge sen jag skrev något på bloggen. Mycket med företagen nu och Cellexir projektet växer så det knakar vilket förstås är superkul och spännande. Hunnit med en del cykling också sen sist både bra och mindre bra. Vi börjar med det mindre lyckade Smacktempot i Skokloster förra veckan. 1 timme i stillastående bilkö på Rotebroleden och kom fram 4 minuter innan min start var kanske inte optimal uppladdning i den kyliga kvällen men det hade nog gått sådär även med en ostressad ditfärd och uppvärmning. Efter hela vårens formtopp som bara ville fortsätta kom till slut en kraftig förkylning för första gången på många år och i samband med den än klar svacka och väsentligt lägre prestationsnivå. Skoklosterracet var vidrigt, banan är nog tung och kuperad som den är men när en stressad kropp full med mjölksyra efter en tokhård start tvingas inse att en redan mycket lägre effekt än planerat nu snabbt blir ännu lägre i motvinden hem var det ingen rolig historia. Kom till slut ganska demoraliserad och slut som artist i mål som 7 man eller rättare sagt 6:e för grymma Lisa Nordén var också några sekunder före i mål. Watt och fart de sämsta jag haft någon gång på den tuffa Skokloster banan.

Ja ja från det debaclet kan det bara bli bättre försökte jag intala mig men kunde heller inte låta bli att undra lite var kraften tagit vägen? Men efter en formtopp följd av sjukdom så kan vägen ner vara rätt brant så det borde väl kunna bli lite bättre ganska snart kom jag överens med mig själv om. På helgen lördag söndag sedan var vi i Jönköping och kollade när mellandottern Sara 16 spelade ungdoms SM i volleyboll och hennes Sollentuna tog glädjande silver efter mycket bra spel, kul att se hur duktiga de blivit de senaste åren.

Mer stenhård cykling sedan 3 dagar i rad måndag - onsdag. På måndagen Fysingen Runt träning det fortaste jag orkade på tempocykeln. Watten fortfarande lite klena 318 och farten 43 en ganska blåsig dag men ändå ett fall framåt. Hade sedan inte koll på att det redan dagen efter var s.k folktempo (16 k individuellt tempo med linjehoj) i serien Stockhom Landsvägscup ute på Ingarö. När jag fick reda på det tänkte jag lika bra att passa på att få lite mer HIIT träning under tävlingslik form och förra året körde jag det loppet bra och kom 3: i A klass. Det gjorde jag inte i år. Det slutade med en 9 plats. Placeringsmässigt förstås en besvikelse men jag måste nog säga att standarden har höjts ganska kraftigt senaste åren i Stockholmsserierna Landsvägscup och Smack och det finns en jäkla massa snabba cyklister, de flesta ganska mycket yngre också.. I loppet mot mig själv gjorde jag ändå ett ganska starkt lopp i den iskyliga kvällen där min Garmin sa medeltemp 6 och lägst 4 under loppet:-( Det gick saktare än under förra året då farten var över 42 nu fick jag 40.7 på den ganska backaiga banan med riktigt bra kraft förvisso men det räckte inte längre i den hårda konkurrensen där Hannes Bergström Frisk svensk mästare på kortbana och 3 i tempo SM förra året vann 8 sek för Leo Kaftanski. Var ca 1.30 efter och kände mig lite värdelös när Leo som startade 1 minut efter mig gasade förbi bara en bit efter vändningen men höll ihop det hem utan att tappa kraft, vilken faktiskt inte var så lång från personliga toppnivåer även om det inte gick tillräckligt fort.

Ombytt på kontoret till Cellexir Verge tighta tempodräkt inför folktempo, kände mig ganska snabb där på kontoret men vad hjälpte det..

Men det kändes ändå som ett stort steg åt rätt håll och redan på nästa dags inpendling så kände jag mig så pass pigg att jag tog sikte på kvällens tempolopp utanför Uppsala i Smackserien, nu när jag ändå hade det högintesiva tempot uppe kunde jag passa på med lite overreach och 3 raka dagen med maxinsats på en halvtimme tempocykling. Igår var dessutom vädret äntligen varmare och sol var det också. Banan norr om Uppsala i Lövstalöt var ganska trevlig, lite kurvig och småböljande men relativt platt. Vinden var lite lurig med medvind sida ut och mot sida kant hem men det borde kunna vara en ganska snabb bana. Dock väldigt "hoppig" skrovlig och rätt dålig asfalt utan flyt med mycket smågropar hela tiden. Kände förstås av dagarna innan men det var ändå som något lossnat lite bättre. På milen ut till vändning pacade jag bra utan alltför hög puls och gladdes åt att watten 25 högre än förra veckan i Skokloster och höll knappa 350 w ut. Men gick det tillräckligt fort? Nej det gjorde det inte, vände med nära 45 men bara strax efter vändning nere på 44 snitt. Kunde hålla i det bra med jämn kraft hela vägen vilket kändes bra. Kunde dock inte få ut det där sista i puls och maxfart och blev omkörd även igår av en kille en minut bakom. En jäkla snabb H 30 kille som vann NM i tempo förra året Andreas Ringvall. Kunde i alla fall hänga 25-50 meter bakom honom sista kilometern utan att tappa mer och kom in med 43.5 fart. Det saknas en minut till de snabba killarna och lite drygt  2 till den snabbaste Staffan Arvidsson (temposilver SM) som inte oväntat vann igår. Tror jag slutade 8. Men var nöjd med 344 watt i snitt och en klar förhoppning om lite till att hämta när jag får vila lite efter dessa tre mycket hårda insatser på rad.

Garmin Smack TT Lövstalöt

Kan konstatera att de senaste loppen visar några saker tydligt. Jag kommer längre ner i resultatlistan än tidigare. Gammal och slut? Ja troligen :-( men tror mer på att kvaliten och bredden höjts väsentligt de senaste åren. Folk tränar mer och bättre helt enkelt. Kan också konstatera att cykelintresset är mycket stort i Storstockholm. Över 100 startande på folktempo och stora startfält varje vecka i serierna på tisdagar och onsdagar. Det kan inte upprepas nog många gånger vilket toppenjobb alla inblandade i organisationerna och loppen med Smack och lvg cup gör. STORT TACK!

Personligen känner jag ändå att jag är nära de nivåer jag haft som bäst tidigare och tror jag kan komma dit igen och även toppa (var ju där tidigare i år). Sedan är 20-30 min max tempo min troligen sämsta relativa cykelgren. Jag har hygglig relativstyrka på 0-5 minuter kapacitet och väldigt bra åkstyrka +2 h det gör sig bättre i långa hårda linjelopp eller typ snabbcykling runt Vättern och lite sämre på korta tempolopp. Tänker dock inte ge upp tempodisciplinen helt än. Det måste gå att komma lite närmare de unga snabba killarna en toppendag även för en gammal silverpil som mig. Kör hårt!

Första segern för nya Cellexir Cycling

Vad roligt! Idag tog vår nya klubb Cellexir Cycling sin första seger. Fredrik Wikström vinner snyggt H 40 i SweCup Masters i Örestads linjelopp efter en lång utbrytning som gick hem . SÅ roligt och stort grattis Fredrik. Vi har inte hunnit tävla så frekvent än men de som gjort Richard Lööw och Stefan Ljungberg lyckades ta pallplats på sina tävlingar och redan nu kom första segern:-) Way to go boys. Inspirerande Cellexir Power! Och tack till våra partners Jarla Cykel & Trek 

Stefan Ljungberg 3:a på Arlanda Test Track i onsdags Stockholms Landsvägscup A klass

Richard Lööw 2:a i H 40 Kinnekulleloppet förra helgen

Själv tog jag pallplats i baren igår vilket känns en del idag så det blir vilodag idag. Vi kom hem vid 3 tiden inatt efter ett tufft och roligt festschema igår med två st 50 års fester. Borde kanske avstått de två sista GT men en rolig kväll var det. Efter en seg förkylning som inte gett sig helt på en vecka körde jag ändå ett bra pass på tempocykeln igår i kylan med ett hårt varv runt Fysingen som gick helt ok. Nu är det dags att snäppa upp träningen ett steg inför kommande utmaningar om en månad med Stockholm 3 dagars som inleds innan med Nationaldagsloppet (ingår inte i 3 dagars) Har fått dispens att köra i elitklass nu och Nationaldagslinjet i skogarna norr om stan på mina hemmavägar samt Falkenloppet i Nynäshamn blir nu ett par av säsongens huvudmål.